Morgonen har sina bra och dåliga stunder. Eller mindre bra kanske jag ska säga.
Adem har bestämt sig för att äta gröt till frukost. Anledningen är att han vill bli stor och stark.
Och jag har väl nämnt någon gång i förbivägarna att man blir stor och stark av gröt.

Vi har ganska lugna mornar hemma hos oss och slipper stressa vilket alltid är skönt såklart.
Jag frågar Adem ofta om han känner att det blir stressigt på morgonen. Men det tycker han inte, han verkar tycka att det är bra.
Jag tror att det är jätteviktigt att redan som barn visserligen har rutiner och tider att passa. Men att man inte jäktar i sig frukost så att man får ont i magen och mår dåligt under dagen på grund utav stressen.
Det kommer säkert de dagar då vi faktiskt kommer att komma sent till skolan också. Eller försover oss och får köpa en smörgås på vägen.
Men så länge det är i bra och relativt lugnt tempo på morgonen så är det nog bra överlag.

Behöver ni stressa mycket på morgonen? Eller försover ni er ofta kanske jag ska fråga?

Det som var mindre bra den här morgonen var med Esma när hon skulle till förskolan.
Hon blev jätteledsen när hon inte fick ha med sin dinosaurie.
Den har fått följa med några gånger och på måndagar så har de något som heter ”leksaks dagen” på förskolan.
Då får alla barnen ta med en leksak hemifrån. Om de vill.
Och Esma vill ju gärna göra detta, helst varje dag.

Men jag känner att, precis som när man ska sluta med napp eller välling, att vi måste sluta med detta de dagar det inte är någon leksaks dag.
Man måste inte ha med ett gosedjur varje dag.
Och det funkar inte heller att låta den följa med och stanna i väskan eller på hyllan.
Hon håller hårt i sin leksak, överallt, hela dagen.
Så nu sätter jag stopp, förklarar att hon får ha den i bilen eller att leksakerna stanna hemma.

Har ni andra tips till detta så tar jag tacksamt emot.
Jag tror det handlar om rutin, även där, och att när vi har rutin på att leksakerna stannar hemma så kommer det gå bra.
Men idag var Esma inte särskild glad när vi skulle vinka hej då.
Däremot fick jag uppdatering väldigt snabbt att det gick över när hon kom till sina kompisar i klassrummet.
Det kändes bra i mammahjärtat.

Ja, så ser vår vardag och framför allt morgon ut hos oss.
Kvällarna brukar oftast innehålla läxor, lek och middag.

Kanelbullens dag i fredags. Åt ni några bullar? Eller bakade ni kanske till och med egna?

Jag har ”jobbat” med att tömma frysen de senaste veckorna.
Tanken var att jag skulle bakat bullar inför fredagen. Men jag hann inte och sedan sa Adem att han ville vara med och baka.
Så vi bestämde oss för att baka bullar i lördags istället, dvs. igår.

Baka bullar i Turkiet.

Det var ungefär 4 år sedan jag fick lära mig att baka tack vare min fina vän Sofie.
Hon, Camilla och Camilla var hemma hos mig för att baka bullar.
Detta var några månader innan Esma föddes. Så jag var gravid och tjejerna gjorde en överrasknings babyshower efter bullbaket.
Då visade Sofie hur lätt det faktiskt är att baka bullar.
Det tar lite tid, med jäsning och alla moment. Men det är väldigt lätt.
Vi gick efter ett recept på bloggen Lindas bakskola.

Nästan alla ingredienser finns i Turkiet. Men det är två saker som är värt att nämnas.
Jäst köper jag från mataffären A101. Jag har provat den från Migros men upplever att degen inte alls jäser bra utav den.
Jästen säljs oftast i 4-pack. Och det är tur det för varje förpackning innehåller oftast 42 gram.
Går man efter ett vanligt bullrecept så brukar de oftast vara 50 gram jäst.
Så du får lägga till lite extra jäst, från förpackning nummer två.

En annan sak som kan vara bra att veta. Pärlsocker finns inte i Turkiet.
Jag har turen som fått det utav vänner. Men vill man ha just pärlsocker på kanelbullarna i Turkiet så får man ta med från Sverige.
Om det inte är någon butik som säljer specifika utländska varor, från exempelvis Sverige.
Men de vanliga matbutikerna ha alltså inte pärlsocker.

Vi bakade hela förmiddagen.

Vi satte igång och bakade strax efter frukosten. Det var Adem som verkligen hade sett fram emot att baka, och kanske ännu mer att äta bullar.
Både Adem och Esma hjälpte till emellanåt.
Men ibland sprang de iväg och lekte när de tyckte att det blev för tråkigt.

Bullarna som vi bakade blev jättegoda. Dessutom blev det en hel del så vi fyllde frysen, gav en stor påse till våra grannar. Och imorgon ska Esma ta med sig till sin förskola.
På tal om morgondagen så ska Adem ha skolfotografering då. Så i fredags efter skolan passade det bra att han fick klippa håret.
Det var så långt nu så det behövdes.
Så här ser han ut nu.

I slutet av juni så gjorde vi en riktig spontan resa under ett dygn.
Jag skulle inte vilja påstå att vi flydde värmen något nämnvärt eftersom varmaste tiden inte har börjat än.
Men vi packade för sval dag och kylig natt. Och återhämtning.
Mot Antalya och upp i bergen.

Först körde vi mot Antalya och väl där så svängde vi av strax innan vägen mot Kemer börjar.
Istället för att fortsätta vägen mot Kemer så körde vi upp mot bergen.
Inte dit vi brukar åka, men i samma bergskedja.
Vanligtvis så åker vi åt andra hållet när vi ska upp i bergen, med Antalya bakom oss, denna gång åkte vi mot Antalya istället.
Och det var precis lika fantastiskt som när vi brukar åka mot Konya.
Man blir nästan alldeles stum utav den fina utsikten, alla träd och de krokiga små vägarna.

Högt, högt upp. Närmare bestämt 1700 meter ovanför vattenytan så stannade vi till i ett jättemysigt litet område.
Där spenderade Kadirs pappa och hans fru ett par veckor under sommaren.
Och vi kom för att hälsa på. Samtidigt så var Kadirs ena bror med familj där.
Så det blev en jättebra utflykt för oss alla.

Vi åt lunch och bara hängde i huset som de hyrde med en fantastisk utsikt, under de första timmarna.
Sedan hade vi chansen att sova middag en stund. Med två aktiva barn som inte sover på dagarna så var detta rena drömmen för oss föräldrar.
Och så här i efterhand så kände jag verkligen att jag kom iväg för att bara vila upp mig.
Jag tror Kadir kände samma sak.

Åka runt i bergen.

Framåt kvällen så åkte vi i var sina bilar en bit bort.
Vi såg en fantastisk utsikt över Antalya samtidigt som vi åt majskolv, stannade till hos en familj med getter och andra djur.
Där fick vi provsmaka nygjord, vit ost som man oftast äter till frukost här i Turkiet.
Stället hade dessutom en katt som mina barn ÄLSKADE.
Eller rättare sagt, de älskar alla katter och är inte alls glada över att jag är allergisk eftersom de vill ha en egen katt att kela med hemma.
(Tur att det finns gosedjur)

Stanna till vid en skidort.

Vi åkte vidare. Upp för berg, ner i dalar, körde en lång strecka åt vänster och sedan en lång strecka åt höger.
Dessa vägar är verkligen inte raka, men det är väl det som gör hela resan till en upplevelse.
Sista stoppet blev vid en skidort.
Saklıkent skiresort heter stället och en utav mina följare på instagram hade varit där och åkt skidor skrev hon.
När det är vinter så ser det verkligen ut som en fantastisk skidort.
Titta bara på det här klippet.

Det är jättekonstigt till och med för mig att se så mycket snö bara en timme från oss.
Det, TROTS att jag ser snön på bergen varje vinter.
Och trots att vi senast i vintras var iväg två heldagar för att ”hänga” i snön.
Första gången Esma fick känna på snö.
Andra gången, när snön började smälta så körde vi till och med fast bilen i snön.
Så det var bara att vänta, och njuta av solen, innan snön smälte bort och vi kunde komma loss ordentligt.

Så här såg det ut på skidorten vi besökte nu i slutet av juni här borta i Antalya.

På väg hem till huset igen så var vi riktigt trötta.
Vi åt kvällsmat allesammans. Barnen bytte om till pyjamas men ville inte riktigt sova.
Medans svärfar stannade i stugan med barnen så tog vi andra en kvälls promenad.
Har ni varit i Turkiet på semester under sommaren så vet ni att det blir bäcksvart ganska snabbt.
Så vi gick lite uppåt i bergen och under tiden lärde jag Kadir allt jag kan om stjärnhimlen.
Okej, jag kan inte så mycket. Men det vanliga som polstjärnan och Karlavagnen bland annat.

Natten var riktigt sval men vi hade ett lagom litet rum med varma täcken så vi sov väldigt bra.
Att vakna på morgonen och nästan känna sig frusen för en gång skull var härligt.

Ner till värmen i Antalya igen.

Efter frukost gjorde vi oss klara och började resan hemåt.
Det tar ca 2 timmar att åka. Och då är halva den tiden att åka de krokiga vägarna ner från berget.
Så fort vi kom in i Antalya så började vi känna av den varma luften och fuktigheten.
Och ju närmare Side vi kom ju jobbigare kändes det med värmen.
Men home sweet home. Det var en kul utflykt och jag hoppas på fler under året.
Vi får se vad som kommer härnäst.

Under första dagen på bayram så fick vi förfrågan om vi ville följa med till Konya. Det var Kadirs kusin och hans fru med barn som skulle åka dit.
Knappt 24 timmar innan avresa så bestämde vi oss för att vi hakar på.
Och det blev riktigt kul att komma bort ett dygn.

Resan till Konya.

Egentligen var vi aldrig i själva staden Konya, men det är den närmaste större stad som ni kanske kan relatera till på en karta.
För att åka dit så åker vi från Manavgat och mot och upp på Taurusbergen. Det är en fantastiskt resa, väldigt slingriga vägar och djupa dalar.
Så samtidigt som jag försöker titta omkring och njuta av den fantastiska naturen så är jag också ganska rädd på samma gång.
Resan tar ca 2,5 timme men själva resan är en del av nöjet här tycker jag.

Kallt när barnen lekte ute.

Väl på plats i Kadirs farbrors ”sommarhus” så frös vi faktiskt.
Så fort man kommer över bergen och är ”på andra sidan” så är luften helt annorlunda.
Det kändes som en sval sommarkväll i Sverige när solen gått ner.
Inte något vi är vana vid så det var bara att ta på sig långärmade tröjor.

Som tur är så var vi här 2014 och jag hade lite koll på att det är skillnad på temperatur.
Så jag hade packat väskorna några timmar innan med varierande klädsel.
Det var lite svårt att få fram våra varma kläder eftersom jag hade plockat undan dem några veckor tidigare. Men jag visste att vi skulle behöva det på kvällen och natten.

Väl på plats så började Adem och Esma genast att leka med grannbarnen som var där.
Det var så skönt att inte ha någon trafik utanför huset. Hemma hos oss så släpper jag inte ut barnen eftersom det är väldigt trafikerat. Och framför allt för att en del kör som idioter precis utanför vår lägenhet där det är raksträcka.
Efter en liten stund kom också även barnens syssling Ikra. Och de hade en riktigt kul kväll.
Vi mammor plockade upp och fixade hemma medans männen grillade.
Det blev en sen kväll men alla somnade väldigt snabbt.

Beysehir lekplats och sjö.

Vi åt frukost hemma nästa dag, barnen lekte utomhus och sedan gjorde vi oss klara för att komma iväg.
Vi åkte bilen in till staden Beyşehir som ligger alldeles i närheten.
Jag har inte varit där tidigare. Men staden har en stor insjö som vi åkte till. Först hade vi tänkt att ta en båttur, men det blåste en del just denna dag.
Och vi parkerade precis vid en stor lekpark, Vuslat parki, där vi stannade till.

Lekparken där är helt fantastisk med massor av roliga saker för barnen. Dessutom fanns det en hel del handikappanpassade saker bland annat en gunga och en del annat. Väldigt bra.
Barnen lekte loss ett bra tag och sedan kom en man som sålde sockervadd.
Eftersom vi var på ”semester” så fick barnen var sin.
Sen gick vi bort till sjön.

Det blåste som sagt en hel del där men det var väldigt kul att se.
Och vet ni vad? Det är fortfarande snö i Turkiet. Jag trodde jag såg fel först men inåt i landet, bland annat på denna plats, så kan man fortfarande se snö uppe på bergstopparna.
Är inte det helt otroligt? Det är juni, det är Turkiet och det finns snö här fortfarande.
Inget vi ser på bergen från Side och Manavgat dock. Men det var lite häftigt att se det på plats, även om det inte var jättemycket.

Vi åt lunch på ett ställe nära lekparken där de serverade god pide. Pide påminner lite om pizza fast att den är avlång och väldigt tunn.
Sedan åkte vi hemåt med ett litet stopp på vägen.

Hemma igen.

Det var bara att packa, plocka undan och barnen lekte lite till innan vi åkte hemåt igen. Upp för bergen, ner för bergen och tillbaka i Manavgat och värmen igen.
Kvällarna hos oss är definitivt varmare och mer kvavt än bort mot Konya. Men det var skönt att komma hem igen.

Hejsan!
Nu är fastan över för alla muslimer världen över. Och imorgon börjar det som man i Turkiet kallar för Şeker Bayram.
Översätter man det till svenska så betyder det sockerfesten.

Det är en högtid efter fastan som pågår i 3 dagar. Mellan 4-6 juni i år.
Eftersom fastan flyttas 11 dagar tidigare varje år så gör även bayram detta.

Det som sker under socker festen är att man besöker sina nära och kära, familj, vänner, grannar etc. om man har möjlighet.
Och så önskar man trevlig bayram.
Det påminner lite om påsk har jag alltid tyckt, för barnen går mellan husen och önskar trevlig bayram. Och då får de alltid en godis, ibland också pengar.
Även vi vuxna får en hel del godis, men det är främst till för barnen.

Jag tycker att denna högtid är jättemysig.
De allra flesta från Kadirs familj och släkt bor i byn han är uppväxt i, eller i närheten, så dels träffar vi dem. Och även vänner och så.
Vi hinner inte stanna särskilt länge hos varje familj eftersom det är många vi ska hinna att besöka. Men en liten stund sitter vi ner och pratar, äter eller dricker något gott osv.
Vissa träffar man inte särskilt ofta, men under bayram ses man nästan alltid.
Och jag har alltid varit varmt välkommen från start. Det är såklart väldigt kul och känns otroligt bra för mig.

Eftersom detta är en högtid så är det också röda dagar. Det betyder att från idag, måndag vid lunch. Fram till söndag, 9/6 så är de statliga och kommunala anställda lediga.
Det betyder att banker, post (ptt), kommunala sjukhuset etc. är stängt.
Bankomater fungerar som vanligt, så länge det finns pengar i bankomaten. Det vill säga, i slutet av veckan kan de mest besöka bankomaterna ha slut på pengar.
Man kan inte heller växla pengar på PTT eftersom det är stängt.

Däremot är de allra flesta restauranger, butiker, växlingskontor etc. öppna. Även privatsjukhus ifall man skulle behöva besöka en läkare.

Idag, sista dagen av fastan och dagen innan bayram, så är det väldigt vanligt att man besöker släktingar som inte lever längre vid deras gravar.
Så idag har vi gjort det vid Kadirs mammas och även hans brors grav bland annat.
Barnen var såklart med och Kadir berättade om varje grav som vi besökte och vem som låg begraven.
Det är viktigt för oss att de är med vid sådant också tycker vi.

Hoppas ni alla får en bra vecka!

Hej!
Hoppas att ni mår bra. Det gör inte jag. Jag tänkte ha en liten klagomur nu på min blogg.

Jag är en gul person. Och lite grön.

Det är sällan jag klagar faktiskt. Det händer såklart men jag är väldigt mycket optimist av mig.
Ni som känner till människor i färger
-röd, gul, grön och blå
Då skulle jag säga att jag definitivt är en blandning utav gul och grön.
Jag ser glaset som halvfullt snarare än halvtomt. Och kan oftast se det bra i de flesta situationer, väder, dagar, händelser etc.
Men nu ska jag klaga av mig lite. Så går vi vidare sen.

Pollen känns verkligen av detta år, även hos oss. Det har gått i perioder den här våren men de senaste två veckorna har det varit extra jobbigt.
I vanliga fall känner jag av det mer i ögonen. Men detta år så nyser jag jättemycket och det har kliat massor i näsan.

Jag tar allergimedicin och precis som med många sådana så blir man oftast väldigt trött av dessa. Så jag har varit SÅ trött i två veckor.
Inte för att jag har tagit medicin varje dag men det trötta håller i sig i 2 dagar framåt för min del.
Och det är säkert en blandning utav vårtrött och medicin som jag känt av.

Fredagsglass.

I torsdag frågade Adem och Esma om vi kunde äta glass.
Så vi bestämde oss för att ha en glassdag på fredag efter förskolan.
Jag är den typen som tycker att man ska fira livets goda ting, och njuta när man kan.
Som med glass på en fredag någon gång ibland.
Det första Esma sa på fredag morgon var att hon ville ha glass. Så efter förskolan sedan så stannad vi till i den nyöppnade mataffären och handlade var sina glassar.
Jag och Adem tog var sina nogger sandwich.
Esma går mer på färg och valde en Twister forest eftersom den är lila. Och lila är nästan rosa vilket är hennes favoritfärg.
Förra året fick Esma nästan bara äta vaniljglass, och hade egentligen ingenting emot det. Men i år väljer hon glass efter regnbågens alla färger.

Utomhus i helgen.

I helgen har vi haft strålande solsken så vi har varit ute i flera, flera timmar. Det har varit underbart. I lördags blåste det en del men det var fortfarande skönt.
I söndags var det shorts och tshirt väder för vår del. Adem cyklade, vi var på lekparken igen, hade med oss lite fika och sparkade boll.

Båda dagarna så var det två olika kvinnor, en mamma och en farmor som frågade nyfiket vart jag kom ifrån, om vi bodde här osv.
Jag är ganska van nu att folk frågar men jag tycker fortfarande det är lika kul.
Turkarna är nyfikna av sig och sånt tycker jag bara är trevligt.
Frågar man inget så får man ingenting veta, eller hur?

Migrän.

Tyvärr slog helgens härliga, soliga väder ett rejält bakslag på mig.
Jag hade solglasögon på mig och drack mycket vatten. Jag har faktiskt en app som påminner mig om att dricka vatten eftersom jag annars är rätt dålig på det.
Men trots detta så fick jag migrän i söndags kväll och det har hållit i sig hela gårdagen.
Först nu, tisdag så har jag börjat må bättre igen.
Nu ska jag se till att skaffa mig en keps från vår butik inför nästa helg.
För med vårat fina väder vi har så lär vi vara ute alla helger framöver.

Imorgon startar fastan här i Turkiet, även kallad ramadan. På turkiska heter det ramazan och detta pågår fram till den 3 juni.

Ramadan startar olika datum varje år, oftast 11 dagar tidigare eftersom man följer månkalendern inom islam.
Därav är fastan nu i maj-juni vilket, för oss som bor här vid medelhavet och i värmen är bra och tacksamt.
För 2-3 år sedan pågick fastan i augusti månad och det är då vi har det som varmast och hög luftfuktighet. Det påverkar kroppen betydligt mer och är mer påfrestande.
Och i Sverige vet jag att de bestämmer vilka tider fastan ska pågå då det inte funkar när solen knappt hinner gå ner, innan den är uppe igen.

Det man ska komma ihåg när man besöker Turkiet under den här tiden är att alla turkar är inte muslimer
– Och alla muslimer fastar inte.

Påverkar fastan turisterna något?

Fastan är något man själv ska besluta om att utföra och det ska heller inte påverka människorna omkring dig.
Men självklart kan vi alla förstå att vara utan mat och vatten mellan kl 05.30-20.30, som är tiderna på ett ungefär här i Turkiet, är påfrestande.
Lägg sedan till varmt klimat och intensiva dagar när man ex. arbetar.

Många turister upplever att de inte märker av fastan men man kan stöta på någon person som verkar otroligt trött eller lättirriterad.
Detta kan bero på att de fastar och att humöret påverkas.
Det kan också bara vara en människa med en dålig dag, något som tynger personen, något som har hänt i dennes liv nyligen osv.

Vad brukar jag själv tänka på, vid denna tid?

Jag brukar undvika att dricka och äta inför människor som eventuellt fastar om jag kan.
Jag skulle ex. aldrig ställa mig och dricka vatten under tiden jag hämtar upp barnen på deras förskola när jag vet att de flesta pedagogerna fastar.
-Då kan jag lika gärna vänta med att dricka vatten tills jag kommit hem igen.
Jag försöker också att inte tala om mat, glass eller dryck etc. med Kadir under dagarna om han fastar.
Frågor som ”Vad ska jag laga för mat idag?” är onödigt och jag har respekt för de som fastar.
Jag ska leva som jag själv vill men jag visar också respekt för andra. Något jag hoppas att andra också gör.
Så jag tänker mig för vid denna tidpunkt för att respektera andra människor. Men sedan bor och lever jag här.
Som turist så finns det egentligen inga rätt eller fel under fastan.
Turisterna ska bara ha en skön och bra semester.
Sedan finns det de turister som noterar att det är fastan nu, och gör som jag.
Tänker sig för en extra gång.
Besöker du Turkiet vid denna tidpunkt, då gör du precis som känns rätt för dig.
Det finns inga rätt eller fel. För detta är varje muslims enskilda beslut och det SKA inte påverka andra, oavsett vem det är.

Saker man behöver ha koll på när man utför fastan.

Fastan är en utav grundpelarna inom islam.
Är du gravid, har mens, har en sjukdom där du ex. behöver ta medicin eller av olika anledningar inte bör fasta så ska man avstå.
Även barn och gamla bör avstå att fasta.
Ammar du så kan du avstå men jag vet också ett flertal mammor som fastar under tiden som de ammar.
Om du fastar så är det viktigt att du inte äter, dricker eller har några sexuella relationer under tiden solen är framme.
Du ska vara försiktig så att du inte sväljer något vatten när du borstar tänderna.
Du ska heller inte använda nässpray under tiden du fastar.

Om man behöver avbryta fastan eller av olika anledningar inte kan fasta så kan man ta igen de förlorade dagarna senare på året.
En person som reser under ramadan kan ex. fasta senare när hen inte är på resande fot.

Varför fastar man då?
Jo, de fastar för att visa sin tacksamhet till koranen. Det var under månaden ramadan som profeten Muhammed tog emot koranen från Allah. Därför är ramadan väldigt viktig för muslimer.
Men också för att visa medlidande till alla de människor som inte är lika priviligierade som oss.
De som inte kan gå och köpa en dricka utan att ens tänka på vad de kostar. Till alla de som inte ens har råd med bröd eller kan dricka vatten när de vill.
Till alla de som, utan att fasta, lever utan mat och dryck under långa perioder.
När solen gått ner och fastan bryts så äter och dricker man oftast tillsammans med andra människor om man har möjlighet.

Så här såg det ut i samhället där vi bor strax innan fastan bröts för några år sedan.

Skatt under ramadan.

Under Ramadan så betalar varje muslim en slags skatt som heter Zakatul Fitr och som går till fattiga människor så att de kan köpa mat och kläder till Id al-fitr (Eid al-fitr)
Id al-fitr eller Eid al-fitr som vi också kan kalla det för, är det som bryter ramadan sista kvällen/natten.
När fastemånaden är slut så firas detta i en ”fest”
Här i Turkiet kallas denna högtid för Şeker Bayram vilket betyder sockerfesten.
Detta pågår i år mellan 4-6 juni i år.

I vår familj så innebär det att vi åker riktigt tidigt till Kadirs pappa och fru, ca 05.30 är vi där. Och medans Kadir och hans pappa går till moskén i deras by så är jag kvar med svärmor och barnen i deras hem och äter frukost.
Några utav barnens kusiner är också där och tar på sina nya kläder, fixar håret och gör sig redo.
Sedan önskar vi varandra trevlig bayram och därefter går barnen iväg runt i byn och önskar trevlig bayram till släktingar, grannar och vänner.
Jag, Kadir och Esma går också runt strax därefter.
Då bjuds det på massa godis och allt påminner väldigt mycket om påsk när jag var liten och gick runt och knackade dörr.
Istället för påsk kläder så har många barn och vuxna nyinköpta kläder och skor.
Nya kläder är absolut inget krav eller så men det är vanligt att köpa det några dagar innan och det brukar också vara en hel del ”bayram rabatter” i butikerna.

Det kindpussas hit och dit, bjuds på mat och mycket godis och efterrätter.
Allting är jättekul tycker jag och en chans att få träffa hela Kadirs familj och släkt, grannar etc.
Men det är också otroligt intensivt. Det pågår i 3 dagar och efter dessa dagar så är jag HELT SLUT.
Men också fylld av energi och tacksamhet för att få uppleva allt detta.

Vill ni läsa mer om islam så finns det en sida som heter Islamguiden.

Upplever ni att jag har uttryckt mig fel i denna text så får ni gärna rätta mig så att det blir bra.

Hejsan! Hoppas att ni har haft en bra påsk.
Vi fullföljde förra årets nya påsktradition.
Dessutom har vi varit ute en hel del och det har varit skönt.
Fast jag har hört att ni i Sverige har haft kanonväder och på vissa ställen till och med varmare än hos oss.

Påsktradition.

Här i Turkiet firar man inte påsk. Och det är svårt att hitta något påskrelaterat. Möjligtvis lite påskris och färgade påskfjädrar.
Så förra året bestämde jag mig för att skapa en egen påsktradition i vår familj.
Nämligen startskottet för att äta glass.

”Problemet” i år var att påsken startade 3 veckor senare.
Men det gick bra, vi var inte så glassugna innan dess ändå. Bara lite.
Vi smygstartade förra helgen med en vanlig, vit, turkisk glass. Ganska klassisk och inte så kul egentligen.

Denna helgen startade vår riktiga påsktradition.
Först började vi med att vara utomhus. Adem cyklade på nya cykeln, Esma sprang runt/åkte runt på sin lilla plastbil. Och Kadir fick putta på henne.
Efter ett par varv runt, runt, runt så gick vi till vår market.

Adem hade redan bestämt att han ville ha en gul glass som ser ut som en hand.
Esma fick en vaniljglass, jag valde en choklad-karamell-glass och Kadir tog en Magnum mandel.
Vi åt glassarna hemma, utomhus och sedan stannade vi i trädgården ett tag. Kadir fixade med vår lilla odling. Har jag sagt att vi håller på att odla ett citronträd? Äntligen.
Barnen lekte bland blommor och nyckelpigor.

Veckan kommer att bjuda på många fotostunder.

Förutom att ha nedräkning till vår påsktradition så har vi även nedräkning till kommande veckan.

Har ni inte börjat följa mig på instagram så är det verkligen hög tid att göra det nu. Denna vecka kommer vara fullspäckad med äventyr, utflykter, matrelaterat och ja…allt, allt, allt.
Med start från imorgon, Måndag.

Våra vänner från Piteå är äntligen här och veckan är fullspäckad.
Det är turkisk frukost, utflykt, besöka butiken. Middag hemma hos oss med massa lek och prat och ännu mer middag.
Dessutom är det barnens dag på tisdag, bröllopsdag för mig och Kadir på torsdag. Och imorgon firar barnen barnens dag på förskolan eftersom tisdag är en röd dag i Turkiet.

Så vill ni se allt skoj i bild och filmformat så gör ni det bästa på min instastory. Och den kan man bara se om man följer mig.
Ladda ner appen instagram om ni inte redan har det. Skapa ett konto och följ mig LouiseiTurkiet.se heter jag där.

Ha en riktigt bra vecka och ta hand om er själva och varandra!

Veckan som varit.

I söndags var det val här i Turkiet. Det var kommunalval och det parti som fick flest röster i landet, i vår region Antalya och även här i Manavgat var CHP.
Vi får se vad det kommer ge för utdelning de kommande åren men förhoppningsvis bara bra.

Ledig dag efter val.

Dagen efter val så är skolorna stängda så jag och barnen hade en extra mysig dag ihop. Vi lekte i vår lekpark, åkte runt med sparkcyklarna och gick till affären och handlade.
Soligt och fint väder så det passade oss bra.

 

Sverige bytte till sommartid natten mellan lördag och söndag. Men som ni kanske vet så har Turkiet slutat med det sedan ett par år tillbaka.
Under vinterhalvåret så är vi alltså två timmar före er i tid. Och nu när ni i Sverige har sommartid så är Turkiet bara en timme före.
Med andra ord så är det betydligt lättare att planera in telefonsamtal med familjen för att matcha våra äta-och-sov-tider.
Och helt ärligt så är det mycket skönare att slippa tänka på att vrida klockorna fram och tillbaka.

Utöver detta så har veckan rullat på bra. Och kände att jag var frisk och hade energi fram tills torsdag kväll. Då började min kropp verkligen gå på lågenergi och under natten till fredag inser jag att min hals känns svullen.
Jag vaknade med en ordentlig förkylning igår, fredag. Och inte nog med det.
Efter att jag lämnat barnen på förskolan så kände jag också av pollen.
Det var en fin dag igår men jag stannade faktiskt hemma pga. pollen. Annars hade jag gett mig ut på en långpromenad som jag brukar när det är fint väder.

Så den här helgen ska jag preppa för att inte bli mer förkyld. Och sedan hoppas jag faktiskt på en regnskur för att spola bort all pollen.
Det brukar kännas lite lättare efter det.

Vill ni följa pollenprognosen där ni bor så kan ni kolla in pollenrapporten.se 

Hoppas att ni får en bra helg! 

Hej och välkomna till min gamla blogg men med ett nytt utseende. 
Vad tycker ni?
Jag tycker det ser jättebra ut. Rent, snyggt, välkomnande och trevligt.
Och viktigaste av allt: Lätt att kunna läsa och få en översikt av bloggen.

Jag och Louise som hjälper mig, började för nästan två år sedan att prata om hur vi skulle göra nästa design.
Men vi har varit i olika faser och haft olika saker för oss i våra vanliga liv.
Så det är först nu vi faktiskt har varit i synk med varandra och kunnat planera ihop.

Man kan välja designer som redan är färdigställda, bara att lägga upp.
Men de ändras under tiden allt eftersom och man får inte riktigt en personlig touch och prägel på sin blogg då tycker jag.
Så Louise har nu tagit fram en designen på bloggen som vi gemensamt gillade och tyckte passade bra. För mig som skriver och för er som läser.

Först ville jag ha en design med mycket saker runt omkring. Stor front bild, små plotter omkring osv.
Men ju mer vi pratade om det så kom vi fram till att det ska se snyggt men stilrent ut.
Allt omkring bloggen som ”stör” drar läsaren från texten och bilderna i inläggen.
Och ni som är här på bloggen är just här för att läsa bloggen.
-Inte kolla på någon design och massa smått omkring. Det här är inte ett community att klicka sig runt på med massa saker att utforska.
Utan snarare en dagbok och lite av en informationssida för er. Och mig.

Allting är inte riktigt klart ännu men överlag så har allt kommit på plats nu.
Inläggen från förr har fortfarande inte bilderna på plats och det är något vi förhoppningsvis kommer få ordning på snart.

Men utöver det, vad tycker ni?
Kan inte ni kommentera om ni ser något som inte ser ”rätt ut”
Det kan ju hända att vi har missat något.
Ni får gärna skriva om ni läser bloggen från telefon, surfplatta eller dator också.
Det ser nämligen lite, lite annorlunda ut. Men i det stora hela så är det densamma.

Ett stort tack till Louise som är så grym på att fixa med min blogg varje gång.
Jag blir alltid otroligt nöjd.
Jag hoppas verkligen att vi kommer ses i sommar ÄNTLIGEN, efter alla år som vi nu har känt varandra.
Louise är den som har ordnat med mina bloggdesigner de senaste åren.
Hon är grym på det hon gör. Och såklart så har hon världens bästa namn.

Ha det så bra så hörs vi snart igen!

I helgen så kommer det ske lite förändringar och uppdateringar här på bloggen.
Det betyder att det kan vara svårt att komma in på bloggen.
Eventuellt ett enda stort avbrott. Men förhoppningsvis går allting väldigt smidigt.
Jag har min fantastiska Louise, japp klart man är en stjärna om man heter Louise, som hjälper mig och gör allting så att det blir bra, rätt och framför allt snyggt.

Så jag ville bara skicka ut en förvarning om detta nu innan.
Ha en fantastiskt fredag och trevlig helg. 
Kramar från ett regnigt och grått Manavgat idag.

Kadir är iväg på inköpsresa och håller på att laddar upp för nya säsongen med nya kläder till vår butik.
Därför passade jag på att bjuda in våra vänner på middag igår kväll.
Det var Sofie och hennes två, fina barn som var hos oss såklart.
Vi bestämde att vi skulle ses vid vår lekpark efter att mina barn har slutat förskolan.

 

Det var en fin men blåsig eftermiddag. Barnen lekte för fullt och vi mammor sprang efter och försökte hålla en konversation under tiden.
Sedan åkte vi hem till oss där jag gjorde ordning kvällens middag.
Det blev kycklingklubbor i ugn tillsammans med bulgur, en sallad och turkisk yoghurt.
Under tiden lekte barnen.

 

Efter middagen så drack vi mammor turkisk kaffe och efter Esma´s önskan så blev det var sin kanelbulle till alla.
Hon älskar verkligen bullar.

Det blev en riktigt bra dag och jag är så glad och tacksam att vi har våra vänner hos oss.

 

Hoppas att ni får en riktigt bra fredagskväll och helg. 
Vi har just nu inga planer för helgen men det ska bli fint väder i flera dagar nu. Så jag gissar på att vi kommer vara utomhus en hel del.

Glöm inte att följa mig på instagram för att hänga med på våra dagar här borta i värmen.
Sök på LouiseiTurkiet.se så hittar ni mig.
Eller klicka er in på https://www.instagram.com/louiseiturkiet.se