Louise i Turkiet

Hur många har laddat för denna dag, precis som jag har gjort?
Kanelbullens dag. Det måste ju firas eller hur?

Ärligt talat kunde jag nog inte bry mig mindre på den tiden jag inte visste hur man bakade bullar. Eller innan jag visste hur lätt det faktiskt är att baka bullar.

Så igår passade jag på att baka bullar. Samtidigt lyssnade jag på podden Värvet med Kristoffer Triumf. Avsnittet där han intervjuar Laila Bagge.
Brukar ni lyssna på poddar? Och vilka lyssnar ni på, någon ni kanske vill rekommendera?

Igår när barnen hade åkt till förskolan så åkte vi och åt frukost vid Manavgatfloden.
Det finns ett flertal sådana om man lämnar Manavgat och beger sig mot bergen.
På vägen mot den stora dammen, Oymapinar Dam som är en populär turistattraktion så åker man förbi dessa små frukostställen.
Vår favorit är Irmak Garden som vi åkte till igår.
Vi har varit här väldigt många gånger i flera år. Men det var första gången vi besökte detta ställe utan att ha barn med oss och det var en helt ny, och väldigt lugn upplevelse.

Detta är Gözleme. Serveras oftast med spenat, fetaost, potatis eller nutella i.
Min favorit är spenat och fetaost.

Mot Green Canyon. 

Mätta och belåtna så tackade vi för oss och fortsatte på samma väg upp mot bergen.
Ca 18 km från själva Manavgat centrum så hittar man den stora dammen.
Det är härifrån själva vattnet som rinner genom Manavgat, och det som även bildar Manavgats vattenfall ”startar”
Sedan rinner det ner, förbi frukoststället vi åt vid, förbi vattenfallet, igenom Manavgat centrum, bort mot Sorgun där man kan bada i 16 graders kallt vatten vid ett båtstopp. Och ut mot medelhavet.
Visst är det fantastiskt hur allting hänger ihop? 

Vi mötte på jättemånga bussar med turister som var för att kolla på dessa vackra platser och även kanske ta sig en båttur längst upp vid dammen.

Åka på egen utflykt.

För att åka till denna plats så finns det flertal organiserade turer man kan boka antingen via hotell eller de som säljer utflykter på väg in till Side, inne i gamla stan osv.
Du kan även ta dig hit på egen hand genom att hyra bil eller moppe.

Jag har tyvärr inga konkreta tips på vart eller hos vem ni kan boka dessa turer. Eftersom vi åker på egen hand så har jag därför ingen som jag själv har provat och därmed kan rekommendera.
Men om ni nämner att ni vill åka till Oymapinar dam (Eller att ni säger Green Canyon) för de som anordnar utflykter så ska det nog inte vara några problem.

Tänk på att båtturen i Manavgat och ute på medelhavet är en annan båttur än de som syns här på sista bilden.

Det är 5,5 år sedan vi flyttade in i vår lägenhet. Vi har ett sovrum, ett vardagsrum, ett kök, två toaletter och tre balkonger.
Och ett extrarum. Det där rummet som vi genast ville ha som barnrum.
Men eftersom jag var höggravid när vi flyttade in, vi behövde någonstans att ställa alla saker för förvaring samt att jag tyckte att vi skulle ha den kommande bebisen (Adem) i vårat sovrum så blev det där barnrummet snabbt till ett extrarum.
Eller förvaring för allt som vi inte har någon plats för.

Jag vet inte hur det är i andra städer här i Turkiet men där vi bor så är det extremt dåligt med förvaring. Inga garderober, inga små källarförråd, ingen plats att förvara täcke och vinterjackor på etc.
Allt sånt, samt garderob, bokhyllor, viktiga papper och pärmar, gåstol, kläder som barnen växt ur…allt, allt, allt sånt har vi haft i extrarummet. Jättebra när man ska få besök och vill rensa upp lite hemma innan. Då är det bara att kasta in där.

När Adem var runt 2,5 år så började vi prata om att det skulle vara bra med ett barnrum. Men eftersom Esma då föddes och behövde sova med mig på natten så ville vi inte låta Adem sova själv.
Så tiden gick och det senaste halvåret så har väl både jag och Kadir känt att vi borde göra något eget för barnen.
En idé är såklart att flytta till något större. Men det har vi varken råd, tid eller lust med just nu. Vi trivs väldigt bra i vår lägenhet även om det inte hade varit fel med en eller två extra rum.

Dags att göra ett barnrum.

Men nu när båda barnen går på förskola så kände vi att det var dags att ta tag i barnrummet. Jag rensade i extrarummet i över en vecka. Vet inte hur många säckar med skräp som jag slängt, hur många påsar med bra saker som jag ställt bredvid soptunnan där vi bor.
Man gör så här, för att någon annan ska kunna plocka upp och få användning för det.
Första barnvagnen som vi hade, och tillslut blev bytt till en annan, var det en kvinna i vårat område som plockade upp och använder till sitt lilla barn nu.
Andra saker som förhoppningsvis blir användning för någon annan är små barnskor, ett babygym, leksaker, lampa osv.

I måndags skruvade vi isär våningssängen som stått jämns med vår säng i sovrummet för att kunna flytta ut den. Den blå garderoben, ni vet den som anlände ett par dagar innan minis ankomst…flyttade vi på för första gången. Och jag var förvånad över att det inte var mer damm bakom.

När garderoben precis hade anlänt hem till oss, 2013. 

När barnen kom hem på eftermiddagen så hade jag precis plockat klart i deras rum.
Adem hade innan sagt att han INTE vill ha ett eget rum. Han vill ju faktiskt sova i samma rum som mamma.
Så jag var lite orolig för hur hans reaktion skulle bli. Kanske skulle han börja storgråta och vägra.
Men han blev nöjd.
Han sa ”Ja, mamma det var jättefint. Men jag tänker att jag ändå ska sova hos dig” 
Sen somnade han ändå i nya rummet, vaknade någon gång på natten osv.

Vill inte sova själv.

Esma verkade också nöjd. Men på natten är hon inte lika nöjd. Hon kommer in till mig varje natt. Och det spelar ingen roll riktigt vad jag gör för det enda som får henne att somna om och stanna i sin egna säng är om jag också sover där.
Och hon har aldrig varit sådan att jag ska hålla om henne eller ens hålla handen när hon ska somna. Hon har varit väldigt självständig när det kommer till sömn.
Vill, eller ville inte, att jag skulle ligga nära henne. Men nu…Nu är det bara mamma i sin egna säng som gäller.

Så jag har haft en del vakna nätter denna veckan. Och sovit halva nätterna i Esmas säng.
Precis som med förskolan så tror jag detta är en vanesak. Ingen av barnen har några problem att somna i sina sängar. Det går ganska snabbt och enkelt. Inom 25 minuter sover de.
Men Esma behöver bara vänja sig vid att sova där igenom hela natten. Så att jag slipper vakna och somna om i hennes säng.

Så här såg det ut när vi monterat och fixat klart barnens säng i deras nya rum.

Som jag nämnde för ca 2 år sedan så har nu Ikea öppnat i Antalya. Och inom ett par veckor så tror jag det blir ett besök dit för att fixa det sista i vår lägenhet.
Vi har alltid haft en säng bredvid våran i sovrummet. Först barnsäng och nu, senaste året, en våningssäng. Så jag tycker det är lite väl tomt där och har ett par planer för den platsen bland annat.
Men absolut sista slutresultatet får ni se då när vi är nöjda och klara med allt.

Just nu håller jag på och gör lunch och samtidigt lyssnar på Alice och Biancas podd, Har du sagt a får du säga b. 

Idag blir det taze fasulye och bulgur till lunch. Ni kan hitta recept här om ni klickar på länkarna som finns på respektive maträtt.
Det blir lasagne som jag lagade igår, till middag ikväll. Det är så skönt att ha mat klart för då slipper man (jag) tänka på det och fokusera på annat.

Det blir en lugn dag idag, söndagsmood och bara ta dagen som den kommer. Jag känner att vi behöver det för nästa vecka blir väldigt intensiv. Men intensivt med bara massa roliga saker. Tisdag, Onsdag, Fredag, Lördag och kanske framför allt Söndag är fullbokade till max skulle jag nog vilja påstå.

Nej, dags att plocka undan lite i köket och servera lite lunch här hemma.
Jo, just det så måste jag säga att vi har haft 2-3 dagar som varit väldigt fuktiga hos oss. Inte varmt men klibbigt och jobbigt.
Idag däremot så är det bättre, morgonen har varit lite molnig och det sägs att det ska komma en liten, liten regnskur.
Jag tror ärligt talat inte att det kommer något. Möjligtvis i bergen omkring oss. Men så länge det känns lite svalare så är jag nöjd.

Ha en fin söndag!  

Augusti månad och det är verkligen en månad som jag längtar till.
Visserligen betyder det varmare väder och fuktigare klimat. Det är sällan under 36 grader. Närmare 38-42 i skuggan och riktigt hett. Och ärligt talat, det är en jobbig månad för sådana som mig som kanske inte trivs när det är som absolut varmast och inte har möjlighet att åka till stranden varje dag i flera timmar.

Men…sedan 3 år tillbaka så älskar jag denna månad. Det pirrar lite extra i magen, planerna är stora och planeringen prickas av både för mig och barn.
För två år sedan var första gången på 10 år som jag åkte till Sverige i augusti månad. Förra året blev ett lyckat återbesök och att vara i Sverige när det är som absolut varmast i Turkiet är något jag kanske har svårt att vänja av.

Resa i augusti innan skolorna börjar.

I år var resorna dyra. Esma är dessutom över 2 år så hon har visserligen eget säte och egen resväska, men hennes biljett blir dyrare än som ”bebis biljett”
Och det var riktigt svårt att hitta resor från mitten av augusti och 2-3 veckor framåt. Det fanns inga charter/direktflyg härifrån Turkiet de dagar vi kan åka och jag tittade alla möjliga (och omöjliga) sätt.
Biljett ill Turkiet är mycket lättare att hitta. Men att ha startbiljett FRÅN Turkiet i mitten av augusti är svårare, mycket svårare. Vi var dessutom något begränsade med avgångsdagar och behövde planera ett par veckor i förväg.
Men jag kände att jag vill verkligen åka till Sverige i år. Jag behöver den där uppladdningen och en dos av ”min uppväxt” och allt som hör till.
Så tillslut blev det en resa bokad, mellanlandning i Frankfurt och jag tror det blir jättebra.

Här kommer ett härligt bildregn från några av bilderna jag tog förra året. Minns ni att vi övernattade på flygplatsen då med men i en napcab?
Det kan ni läsa om HÄR

Det är nästan exakt 5 år sedan som vi flyttade hit till vår lägenhet. Då fanns det inte många fler lägenheter, idag finns det massor.

När vi flyttade hit så pratade de väldigt gott om en lekpark som skulle byggas på andra sidan vägen. Det var bara en jättestor gräsplan som allt eftersom började gå över till någon slags soptipp för en del tydligen.
Ett tag började de rensa upp och liksom ”höja marken” och då trodde jag på riktigt att det var dags att bygga lekpark och basketplan som de pratat så länge om.
Men inget hände då och inget har hänt nu. 

För ett tag sedan började de bygga massor bakom våran lägenhet. I början trodde jag bara att det skulle bli ännu fler lägenheter. Så mycket som det ändå redan hunnit bygga de senaste åren här.
Men någon gång i vintras började vi förstå och höra vad som var på gång.

En fin lekpark skulle bli till. 

Idag, den 23 April, är det barnens dag här i Turkiet. Så vi började förmiddagen med att gå till vår market och köpte glass, lite juice och annat gott. Sedan satte vi oss hemma, utomhus för att äta glassen.
Vi hinner inte mycket längre innan glassen smälter så det är ett säkert ställe att äta glass på.

Efteråt så gick vi den nya, asfalterade vägen mot den nya lekparken.
Och vi blev alla glatt överraskade. Det finns inte bara en lekpark med rutschkana, klätterställningar och linbana. Samt en sandavgrund.
Utan de har även byggt en inhägnad basketplan med strålkastarlampor för att kunna användas sent på kvällen.
Den ser vi bra från vår sovrumsbalkong. Sedan finns det även en lite djurpark med olika fåglar, kaniner och getter.
Det finns också ett utomhusgym och ett flertal olika sittplatser.

Lekparken ligger på en liten höjd där bilar har möjlighet att parkera vilket jag tycker är toppen.
Och denna park är precis ”klar” fast att den egentligen inte är klar. För när vi var där så la dem fortfarande lite stenplattor och annat.

Förstår ni att jag har väntat på detta i FEM år nu. Och även om mina barn är rätt nöjda med att leka på våran tomt och i bland stenarna så är ju detta på en helt annan nivå.
Jag är så glad för deras och alla andra barns skull.

Här ser ni lite härliga bilder från lekparken.

Som ni märkt så har jag inte uppdaterat bloggen på väldigt länge.

Tyvärr kommer det vara så ett tag till men jag lovar er att det inte är så för alltid. Jag kommer komma tillbaka en dag framöver, men jag vet inte riktigt när. Det kan bli imorgon, om en vecka eller framöver.

Hoppas att ni förstår och att ni tar hand om er själva och varandra.
Vi ses!