En skräck jag aldrig vill uppleva igen!

Alla minns nog denna dag på ett eller annat sätt på grund utav det som hände i Norge den 22 Juli 2011.
Jag minns denna dag på grund av något helt annat men också det tragiska som hände i Norge.
Jag har en helt annan skräck och oro från denna dag och jag vill aldrig vara med om detta igen.
Jag vill aldrig se min pojkvän komma hem i ren panik och skrik inombords som inte kommer ut. När han hade gått igen så stod jag helt skräckslagen och tårarna bara rann utan att jag visste helt säkert vad som hade hänt.
Men jag hade mina aningar.
Jag ringde mamma och bara skrek och grät och tillslut fick jag fram något.
”Jag tror hans mamma har dött”
Hans mamma hade legat på sjukhuks i cirka en vecka och varit riktigt dålig vilket jag hade pratat med min mamma om. Så hon visste vad som gällde när jag ringde. Samtidigt så hade Kadir inte sagt ett ord när han var hemma och bytte kläder. Det var bara ren panik.
Men när jag stod med telefonen i handen och pratar med mamma så får jag ett sms där jag får reda på att hans mamma hade gått bort.
Efter mycket om och men så tog jag mig samman, bytte om och gick ner till butiken. Jag grät hela vägen dit och väl där fanns älskade Therese som jag inte kunde sluta krama om. Hela eftermiddagen var ett stort moln bara och eftersom de flesta är släkt i butiken så drabbades alla, även dom som inte är det.
Där och då får vi reda på att det var, vad dom först kallade det för ”en terrorattack” i Norge. Detta byttes väl ut till något annat namn vad jag minns då aftonbladet m.m. hade fått reda på att mannen som gjort det hemska i Norge faktiskt var en helnorsk medborgare. För då kan man inte kalla det för terrorattack längre, tyckte väl dom och många andra nyhetssidor.
Det var turister som hade hört om detta och vi kollade genast igenom nyheterna på internet. Helt galet. Vad är det som har hänt egentligen?
 
Före detta arbetarna Vivvi och Jessica befann sig på plats i Side denna tid och tillsammans med Therese så fick jag världens goaste kramar när jag berättade om skräcken på förmiddagen och att inte veta vad som egentligen har hänt. Eller vad som kommer att hända.
Ett år senare så inser jag hur stark min pojkvän är, för jag hade aldrig kunnat ställa mig upp igen.
Jag hoppas de drabbade i Norge är lika starka och att dom får ett stort stöd fortfarande. Inte bara på minnesdagar eller när rättegången emot Breivik infaller.
 
Tillsammans är vi starka!
 
 
 

8 svar på “En skräck jag aldrig vill uppleva igen!”

  1. Du beskriver paniken så väl utan att säga för mycket. Inte bara om det skedde här i Norge, men även när någon går bort. Man vet aldrig hur stark man är, förrän man måste vara stark men likaväl tror jag aldrig man riktigt förstår.

    Att K är stark, har du ett stort inspel i. Så är det när man är så nära någon. Tillsammans är vi starka.

  2. Hej, fint skrivet…ja det var en mycket tråkig och hemsk dag! Kramar till er…September närmar sig 🙂

  3. Hahha, tell me about it. Jag älskar yoghurt och glass och sånt. Kan ha dagar då jag dricker flera liter mjölk och så, men betalar priset. Någon gång så får det gå an!

    Inget att tacka för, jag känner ju inte er så gott, men bor man tillsammans och med tanke på din reaktion så betyder det något. Och det var ju faktist du som sa det, att tillsammans är vi starka. Ha en fin dag! Kram

  4. Ja jätte fint skrivit. Hoppas att K mår bra nu så klart saknaden finns kvar men du fattar vad jag menar. Ha det bra båda och kram på er fina:)

  5. Så fint du skrivit. Kan mycket väl förstå att du fick panik också av att inte veta vad som hänt..
    Men skönt att du hade så många omkring dig som kunde stötta..

  6. Vad fint skrivet=).
    Kan förstå den panik du fick av att inte få veta..
    Men skönt att ha vänner omkring sig när man mår som man mår, men inte kan det ha varit lätt att jobba den dagen..
    Kramar till dig och Kadir=)..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *