Year: 2013

Jordbävning i Turkiet igen!

Igår hade jag min vän Felicia på besök här hemma. Vi har haft kontakt en hel del men bara träffats några gånger så nu var det äntligen dags igen. Hon är numera också fru och det var kul att höra om hennes bröllop i Ankara.
Jag hade verkligen velat vara där men vi kunde inte åka pga jobb, tid och pengar tyvärr.
Vi hade en jättetrevlig dag igår och det är härligt att veta att hon också är här året om så att man kan umgås på vintern också.
Tiden tickade på, Kadir kom hem och allting var frid och fröjd. Ute var det åska och muller men inte mer än så. Adem låg och sov.
Plötsligt börjar soffan att skaka och jag tittar på Felicia. Hela fönstret bakom oss skakar och jag går direkt in till Kadir i köket. Där ser jag hur gardinen som är ganska ”tung” med stenar på skakar och jag säger till Kadir att det är jordbävning, vi måste ut till bilen genast.
Jag kan vara lugn i de flesta samanhang men sånt här gör mig livrädd och jag tänker bara ”ut, ut, ut. Vi måste ut”
 
Det var jordbävning med 6.1 på richerskalan och det skakade strax under 1 minut. Men det kändes mycket längre.
Jag tog Adem under armen, tog hans tjockare filt med mig, tog på skorna och gick ut. Tänkte en sekund om jag skulle ta med mig skötväskan där vi har pass och idkort men eftersom det kändes som om det fortfarande skakade då så ansåg jag att det inte fanns tid att dra fram den.
Mannen som bor granne med oss hade nog samma panik som jag. Han sprang först i trappan och efter kom jag med Adem. Efter ett tag kom Felicia och sedan grannfrun som är gravid.
Kadir kom efter ett tag med tjockare tröja till Adem och mössa. Sedan satt vi i bilen ett tag.
Felicias man, som inte hade känt av att det skakade, hämtade upp henne. Jag och Kadir åt middag hemma men jag kände att det fortfarande ”skakade” fast att det bara var inbillning. Eftersom det åskade en hel del så gjorde det inte saken bättre.
Vi åkte hem till Kadirs syster och Adem fick leka av sig med sin fina kusin Emine och de andra kusinerna ett par timmar.
 
Detta är tredje jordbävningen på väldigt kort tid och tankarna av vad som händer snurrade igår. Det är läskigt när man inte kan kontrollera det och man inte heller vet vad som händer.
Nu kom igen till skada men man blir skärrad. Jag hoppas att vi slipper jordbävningar framöver nu men Turkiet är ett land med nästan flest sådana så det finns nog chans att man får känna på några till i sitt liv.
Senaste gången det var för några dagar sedan så var vi hemma hos svärfar så den kände vi inte av tack och lov.
 
 

 

 

Julafton 2013

På julafton så skulle jag och Adem åka in tidigt till Side och hälsa på Kadir som jobbar vid butiken. Men storasyster hörde av sig och ville Skypea och det säger jag absolut inte nej till så vi blev kvar någon timme eller så.
Åh vad härligt det är att man kan ”träffas” trots att det bara är vid en dataskärm.
Och Adem är verkligen med i våra samtal nu. Eller för det mesta iaf.
 
 
Tillslut åkte vi ner till butiken och hade det riktigt mysigt där. Kadir kom ifrån en stund och vi gick ner till havet, kände på vattnet och bara njöt av varandras sällskap. Adem kommer springa runt i havet till sommaren och det är helt fantastiskt. Och svettigt. Jag kommer få springa, det märker jag ju redan nu…
Vi stannade en bra stund innan Adem och jag åkte hem och gjorde i ordning julmiddagen.
Det blev kycklingkorv, potatisgratäng och en turkisk maträtt som heter pirasa.
Jag har ätit det flera gånger men så gjorde Kadir detta för några veckor sedan och fick verkligen fram smaken som jag har missat tidigare. Så nu är jag helt fast och förälskad.
Den innehåller bland annat ris, morot och purjolök.
Sedan drack vi julmust till det men Kadir var inte särskilt förtjust i det om jag ska vara ärlig,
 

 
Vi hade en bra julafton även om vi inte direkt firade.
Men Adem fick en julklapp, en tröja som jag köpte på H&M i Antalya när vi var där. När han blir större så kommer han få en leksak på julafton men i år var detta perfekt.
Jag älskar de svenska kedjorna deras kläder till barn.
 
Adem i sin nya julklapp dagen efter julafton när vi skulle åka hem till svärfar/pappa/farfar och hälsa på.
Ännu en gång så händer det något då och den här gången, igen, vart det jordbävning i Side 120 km ner i marken. 4,5 på skalan. Inget vi kände av dock.
 
Julaftonskväll med massa bus.

20 Facts!

På instagram så har det cirkulerat mycket ”utmaningar” och den senaste tiden har det varit ”20 fakta” om allt från en själv, sina barn, sitt utseende och jaa..allt möjligt som du kan göra 20 fakta om.
 
Så här är 20 fakta om mig.
1. Jag har redan nu börjat få åldersnoja trots att det är ett halvår kvar.
2. Jag har ätit hare 2 gånger. Det var jättegott tills dess att jag fick veta vad det var. 
3. Jag är livrädd för döden och tänker ofta på det.
4. Varje gång jag drömmer så är mamma alltid med i mina drömmar numera.
5. Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag har gjort det senaste halvåret. 
6. Jag tackar Gud varje dag för något som har hänt eller något som finns i mitt liv.
7. Jag är blyg och vill inte vara den som syns eller hörs mest. 
8. Jag kan irritera mig på folk som inte kommer i tid eller ställer in med kort varsel. Men jag själv är väldigt dålig på att komma i tid. 
9. Jag har extremt bra minne och kan återberätta saker i detalj som jag har varit med om flera år tidigare. 
10. Däremot har mitt minne för ”nutid” blivit skitdåligt. Jag har också väldigt dåligt för att känna igen människor som jag tidigare har träffat, namn och siffror.
11. Jag kände på mig redan i v8 att vi skulle få en pojke. Det var först i v28 vi fick reda på det dock.
12. Saker har flyttat på sig i våran lägenhet som inte går att förklara. Om inte Adem, då 2 månader, gjorde det…
13. Jag kan förlåta väldigt snabbt och lite för lätt. Men utan en förklaring eller förlåt så är jag väldigt långsynt. 
14. Jag stalkade typ en tjej på lunarstorm när jag var 14 år. 
15. Jag såg inte en enda kändis när jag bodde i USA i 1 år. Några veckor efter att jag åkt hem så såg min vän Mathilda, Angelina Jolin och inspelningarna av bästa filmen Salt. 
16. Hos oss så äter vi alla våra måltider på golvet. Och tar av oss skorna innan vi går in i lägenheten.
17. Nu i efterhand kan jag tycka att det är lite roligt hur lite fakta jag hade om kejsarsnitt och själva operationen. Men jag var inställd på att vara nersövd och inte ”vara med” så det blev nog en chock för mig trots att jag valde kejsarsnitt själv. Men jag är jättenöjd över valet trots att jag svor alla svenska svordomar jag kan under hela ingreppet. 
18. Inser nu att jag hade gärna velat ha en film från händelsen i punkt 17. Hahaha 
19. Får vi besök hemma så städar jag innan extremt mycket och på lite onödiga platser. Kommer man hem till oss utan förvarning däremot så ser det ut som ett mindre kaos. 
20. Hade en graviditet inte inneburit ett barn och det ansvar som tillkommer så hade jag mer än gärna varit gravid nu. Men all fokus ligger på Adem ett tag framåt.
 
 

Snart är det jul!

Dagarna rullar på men det händer inte så mycket hos oss. Vi var en sväng hos Kadir bror en kväll och åt jättegod mat. Sedan var jag och Adem till butiken igår och hälsade på Kadir.
Solen sken på morgonen men när vi var i butiken så var det mest grått och ganska så kallt.
Idag däremot har det varit jättefint väder men eftersom Kadir tog bilen till jobbet så var jag och Adem hemma.
Och jag har tvättat och städat balkongerna. Adem lekte i sitt babygym som jag trodde han tyckte var tråkigt och hade växt ur. Men jag har nog aldrig sett han skratta så mycket och leka så länge i det tidigare.
Nu har han ju förstått grejen med leksakerna som hänger också vilket gör det roligare.
Men så fort han verkar ointresserad så åker det babygymmet vidare till hans lilla kusin.
Det är ingen idé att spara på sånt till nästa barn utan då köper vi nytt.
 
Vi, eller jag har även klätt våran lilla gran som vi har fått utav Malin.
Sedan har jag tagit fram ett julhjärta som mamma har haft som prydnad och även en lucia och en tärngosse.
Under lucian och tärngossen stod det ”Till Birgitta från Louise julen -99”
Jag kommer tom ihåg när jag köpte dessa. Jag var 12 år och jag tror det var på Fanny shop. Billiga var dom också minns jag, 9.95 tror jag och mamma blev jätteglad.
Jag har mer julsaker men eftersom jag var lite sen i år med att ta fram sakerna så får det bli nästa år.
Vi firar inte jul egentligen men det är bara kul att ta fram ett par dagar och så.
 
På julafton ska jag göra prinskorv, fast kycklingkorv såklart då vi inte äter griskött, potatisgratäng och sedan blir det nog något turkiskt till det.
Men…det bästa blir nog drycken…ja, Malin lyckades ju överraska med något speciellt som ska öppnas då.
Mer om det på julafton…Nu är det inte långt kvar.
 

Vänner växer inte på träd!

Jag har den här hösten känt mig lite ensam måste jag erkänna. Och det är väl kanske lite konstigt eftersom jag har haft Adem hos mig 24/7 sen han föddes.
Men när säsongen börjar ta slut och ens vänner återvänder till Sverige så känns det tomt. Och i år, efter mammas bortgång och nya livet som mamma själv så har det verkligen känts av hur tomt det är om dagarna när Kadir jobbar.
Man vill bara ha någon att prata med, som svarar så att man förstår haha, man vill kunna prata om bajs och blöjor men också om sommaren, väder, människor, turister, minnen och om hur det var när man var liten.
Ja ni vet, sånt där som man gör med sina vänner.
Jag har märkt på mig själv att ju längre tid jag är ensam och inte träffar folk, vänner eller släktingar så känner jag av sorgen från mamma mycket mer.
Många tankar och mycket drömmar, bra och även dåliga och i och med alla tankar så det blir nästan som en ond cirkel.
Men när jag träffar vänner, när jag bara får…vara social…så skjuts tankarna på något sätt bort.
Jag tror också att jag värdesätter en vän mer idag än tidigare, och jag uppskattar och nästan tackar för att den personen vill ses och vara vän med mig än vad jag gjort tidigare.
 
Vänner växer inte på träd och en vän behöver inte vara någon som man träffar hela tiden.
Jag har flera vänner som jag inte har sett på år och dar men som jag har en god kontakt med på internet eftersom det är så himla smidigt nu förtiden.
Till och med så att man vet och nästan ”känner” sina vänner mer idag än vad man gjorde för 5 och 10 år sedan.
 
Igår hade jag bjudit hem Linda till oss. Hon är nog den person jag har umgåtts mest med och även om hon själv inte har barn, men en supersöt hund, så är hon helt okej med bebissnacket, bajsprat och dessutom är hon helt underbar med Adem.
Och han är nog lite betuttad i henne med tror jag.
Vi åt lunch här hemma, pratad massor bland annat om övernaturliga ting, spöken och hembesök.
Jag har haft lite hembesök tror jag. Saker som inte går att förklara om det inte är så att Adem har lyckats flytta på saker. Och drömmar som är konstiga.
Jag tycker det är lite läskigt med övernaturliga ting men ändå också spännande.
 
Linda och jag hade lite fruktstund och efter ett tag kom Kadir hem från jobbet.
Han lagade fisk och gjorde sallad och efter tedrickande och ännu mera prat så var det dags för Linda att åka hem till sin lilla Dasiy.
En riktigt härlig dag med min fina vän.
 

Shopping i Antalya!

När vi hade besök av Ayse och hennes familj här hemma sist så vart det två glada tonårstjejer som fick var sina påsar fyllda med kläder som jag inte kan ha eller helt enkelt bara inte använder längre.
Då känns det bättre att ge bort det, och se hur dom nästan hoppar av glädje när de får ”nya” kläder än att det ligger i min garderob och tar plats. Tjejerna kollade igenom allting och hade modevisning här hemma.
Jag hade delat upp vad jag trodde dom ville ha och vad som passade vem men dom hade lite bytesmarknad med varandra efter ett tag.
Även lilla Emine fick en hög med kläder som Adem har växt ur. Jag sparar en hel del men det går inte att spara allt.
Och det känns jättebra att lämna det till någon annan som kommer använda det igen.
 
Kadir har varit ledig i snart 10 dagar och häromdagen gjorde vi oss klara och åkte iväg till Antalya.
Det var under en av dagarna när det blåste massor och det kändes i bilen men vi körde försiktigt och det gick jättebra.
Första stoppet var MarkAntalya som är ett nytt shoppingcenter inne i Antalya.
Det jag var ute efter då var H&M butiken. Vilket låter kanske jättedumt men jag har insett att H&M är där jag handlar mest kläder helt enkelt.
Nu har jag satt shoppingförbud på mig själv. Jag FÅR inte handla mer kläder för min garderob mår inte bra av det.
Och att åka till Antalya kanske är dumt eftersom det är som gjort för shopping men jag kunde inte låta bli när Kadir föreslog detta.
Nu blev det inte någon shopping till mig själv på H&M utan jag köpte en fin, stickad tröja till Adem i storlek 74 som han snart kan börja använda. Men han ska nog få den på julafton.
Vi firar inte jul och Adem har fått lite leksaker och en ny filt dessa dagar eftersom babaKadir skämmer bort honom.
Men det är kul att ge honom något på julafton ändå, bara för att.
 
Vi strosade runt på shoppingcentret och åt sedan mat på Mc Donalds eftersom det inte finns hos oss.
Men ärligt talat så var det ingen höjdare. Mc Donalds är ingen favorit och det är sällan jag äter snabbmat mer än kebab numera. Kebab är väl snabbmat…eller? Haha.
 
Vi skulle åka vidare till Koctas som är en blandning mellan Ikea, Rusta, Ö&B och den stilen.
Dom har allt och lite till, till hemmet och jag kunde nog ha köpte med mig halva affären om jag hade velat.
Det jag var ute efter var en stående lampa, men det fanns inte vad jag ville ha.
Högst upp på listan stod dock nya kuddar. Dom två vi har idag är antingen för tunn eller för…obekväm tycker jag. Så jag valde en ny dunkudde som är lagom mjuk. Kadir valde en ortopedisk som har två olika sidor. Stenhård skulle jag vilja säga men han var nöjd.
Även Adem fick en ny kudde.
Sen köpte vi lite andra ting innan vi satte oss i bilen och åkte hem igen.

Snö hos oss!

Angående det här med snö på bergen. Denna bild tog jag idag från våran lägenhet.
Det ser ut att vara långt ifrån oss men egentligen så är det väldigt nära.
Och gör att det känns så väldigt mycket kallare ute. 
 
 
 
 

Kallt i Turkiet!

Brr här är det kallt nu. Runt 6-10 plusgrader bara vilket är ovanligt kallt för den här årstiden.
Snön kom på Taurusbergen förra veckan tror jag det var och efter det sjönk gradantalet mer och mer för varje dag.
Idag har vi haft näst intill storm här i Side och Manavgatområdet och jag är förvånad över att skolorna inte är inställda.
Vi eldar dag som natt i brasan eftersom det är så vi har värme i lägenheten under vintern.
Här i Sideområdet och de flesta delarna av Turkiet så är inte lägenheten eller husen isolerade.
De är byggda med…ja, vad det nu kan vara…sten, betong? Men inget emellan som isolerar och håller ute kylan.
Antingen värmer man upp med något som heter soba, dvs braskamin.
Eller så kör man på plusgrader på sin ac eller så använder man sig av en ”ufo”, infravärme.
Vi har alla tre men det är bara soban vi använder. Den står i vardagsrummet och gör det varmt och skönt där inne.
Vi har även köpt till en miniugn liknande sak som är påmonterad på soban så nu köper vi goda kastanjenötter som vi värmer upp och äter.
Man kan även lägga in bröd, mat och annat för att värma upp det under tiden man eldar på i brasan.
 
Ufo, infravärmen använder vi om jag ex, ska amma Adem och vi har besök. Då går jag in i sovrummet och stannar där en stund.
I sovrummet har vi sedan i förrgår haft runt 12-15 grader så det är kallt där nu.
Vi har under dessa riktigt kalla dagarna börjat stänga om oss till vardagsrummet så värmen går inte längre ut i de andra rummen. Dumt att värma upp rum vi inte vistas i tycker vi.
Och därför har vi börjat sova i vardagrummet nu också.
Väldigt mysigt att somna med tvn på och framför en braskamin på golvet. Lite som när man var liten och hade kompisar som sov över.
Vi sov i sovrummet men när det gick under 19 grader så kände vi att det är bättre att ta in våra extramadrasser så slipper vi frysa om nätterna.
 
 
När vi är inne på det här med värme under vintern. Som jag har berättat förut så värms vattnet i kranarna upp av vattentunnor som finns på hustaken.
(Kika efter det nästa gång ni besöker Turkiet. Jag tror ni kommer märka av att alla hustak har dessa tunnor)
 
Här är tunnorna uppe på vårat hustak.
 
När solen inte skiner så blir inte vattnet uppvärmt i dessa. Och därför inget varmvatten i kranarna heller.
Vi har installerat en varmvattenberedare i höstas så nu har vi varmvatten vid regniga och gråa dagar också.
Skulle strömmen gå och man måste ta en dusch…ja, då får det dock bli en kalldusch.
 
Ni kan se mer hur vi bor under den HÄR kategorin.
 
Det är svårt att förklara det här med värme i Turkiet för vänner och bekanta som kommer på besök under sommaren och det är 30 grader varmt om kvällarna. Men tänk dig att du är van vid den värmen, sakta sjunker det och du är nere vid 15 grader eller lägre.
Det är halva gradantalet och tänk dig sedan att du är ute hela dagen, det blåser och det är lite kallt och ruggigt.
Du vill bara komma inomhus för där är det ju varmt. Ja, i Sverige kommer man in och det är varmt direkt.
Här måste vi sätta igång en braskamin för att få varmt och som dessutom värmer upp ett rum.
De andra är och förbli kalla tills det blir varmt ute igen. En lite isanda känsla.
Nästan som man besöker en sommarstuga under vintertid som inte ”hålls igång” riktigt.
Den känslan är det.
 
Nu hoppas jag att värmen stiger lite de kommande veckorna för den här kylan ska vi egentligen inte ha förens början av nästa år. Håll tummarna för oss!

Nu går det undan!

Jag måste uppdatera er om Adem igen. För jag är så sjukt stolt över honom.
Han har flera gånger visat att han har intresse av att sitta på golvet, redan i tidig ålder, men nu på sistone har det blivit mer och mer.
Han sitter ofta hos mig och har mig som stöd eftersom överkroppen är fortfarande tung och han tippar framåt annars.
Men häromdagen så satt han helt själv i 5 sekunder, alldeles stilla innan han började tippa sakta, sakta.
Jag tror att han snart kommer sitta själv och han har nu även börjat bli arg när vi sätter honom i babysittern.
Där sitter han ju bakåtlutad och inte ”själv” vilket jag tror han blir frustrerad över.
Idag när vi var på återkontroll av luftrören och andningen hos doktor (allt ser jättebra ut och han behöver inte längre andningsmaskinen som jag skrev om tidigare) så försökte han luta sig framåt för att komma upp ur bilbarnstolen.
Dags att börja spänna fast honom tror jag.
 
5 sekunder och sedan började han tippa åt sidan.
 
Jag gick ut i köket för att lämna kaffekoppen och kom tillbaka till detta. Alltså…han är snabb.

Jordbävning i Turkiet!

Tänk att det alltid händer något när vi har svärfar på besök.
Första gången, när vi hade lite inflyttningsmiddag så var det ett rejält åskoväder ute.
Blixten slog ned precis vid oss, regnet öste ner och strömmen gick.
Så där satt vi alla som var hemma hos oss i mörkt vardagsrum med massa tända ljus. Som tur var så hann dom se lägenheten innan strömmen gick.
En annan gång så stängde dom av vattnet från det stora vattentornet så vi hade inget kallvatten.
Tvätta händerna och diska fick vi göra i varmvatten så gott vi kunde och gå på toaletten gick knappt.
 
Idag hade vi svärfar, Hasan, Huseyin och deras respektive med barn på besök.
Vi var runt 10 stycken, hade ätit gott och druckit te. Jag stod inne i Adems rum och bytte blöja på honom, tog upp en ny blöja och tyckte att han rörde sig lite väl våldsamt för hela skötbordet skakade.
Det höll på ett par sekunder, knappt en minut, och sedan var allting lugnt igen.
Först tänkte jag att jag kanske var yr eftersom det kändes som hela jag hade liksom skakat till.
Men så slog det mig ganska snabbt vad det var. Jordbävning.
Kadir kom in till mig och jag frågade direkt om det precis hade skakat. Ja, det hade det och dom andra som satt i vardagsrummet hade frågat varandra om den ena kände som den andra gjorde.
Man tror att man inbillar sig först.
Efteråt gick Kadirs telefon varm och flera av hans syskon och kompisar ringde och frågade hur det var med han och om han kände av jordbävningen.
Våran granne som även är ägare av byggnaden och som vi har köpt lägenheten utav ringde och frågade varför vi inte hade gått ut. Det ska man tydligen göra har jag nu insett eftersom nästan alla har gjort detta.
Kadirs svar var ”Nej, men det är väl en säker, nybyggd lägenhet vi bor i”
Med glimten i ögat och grannen hade bara skrattat.
 
Det sägs att det ska vara en ny i natt och eftersom jag vaknar ett par gånger under natten så kommer jag säkert vara vaken med Adem då. Och självklart ska man ta sådant här seriöst.
Men det är ibland jordbävningar ute till havs som inte känns av till oss på land och som vi inte har en aning om. Jag tror att den kommande är en sådan, en vanlig som brukar vara att den även inte är lika stark som den vi hade ikväll.
Oftast är efterskalv inte lika starka och det kan även förekomma att det blir förändringar vid vattnet, tidvatten, lite tsunamivåg etc. Man ska hålla sig borta från havet efter en jordbävning vet jag och vi bor en bit bort och även lite högre upp så det känns skönt.
Den som var ikväll var 5 på richterskalan vilket är ganska mycket.
Men det är inte första gången jag har varit i Turkiet vid en jordbävning.
Vid jul 2009 var det en tidigt en morgon och varken jag eller Kadir kände av det alls för vi sov.
Då bodde vi väldigt nära vattnet och jag är glad över att vi inte visste om varken den eller vad som gäller vid efterskalv för då hade jag nog varit mer nervös.
 
 
Nej, nu ska jag sova. Vi hörs imorgon igen!
Adem igår kväll när han absolut inte skulle sova.

Adem 5 månader!

Här kommer Adems 5 månaders uppdatering.
Ja, han är redan nu 5 månader och tiden går så snabbt.
Jag älskar varje dag med honom eftersom man varje dag får se en otroligt glad kille som utvecklas, tar för sig och är nyfiken på saker och ting.
Han vill ta sig framåt, inte bara i steg utan i livet, och det är helt fantastiskt att kunna se det på en sådan liten människa. Vilket man inte alltid ser på vuxna människor.
 
Adem väger 7600 gram och är 67 cm lång.
Jag fick en liten chock när jag hörde det eftersom han har vuxit 6 cm på en månad. Det är ganska så mycket.
Men egentligen borde jag inte bli förvånad. Hans bodys börjar bli för kort i armarna har jag tänkt på den senaste tiden och jag tror vi snart kommer lämna storlek 62 helt och hållet.
 
Han har den här månaden fått smaka på olika frukter och mat. Men bara lite i taget.
BabaKadir lagade kycklingsoppa häromdagen och Adem verkade gilla det. Han fick smaka några teskedar och det var mycket smackande från Adems sida.
BabaKadir har även köpt en juicemaskin som används flitigt till Adem. Favoriten är päronjuice medans morotsjuice inte är hans smak men däremot min favorit. Äppeljuice gillar han också.
Och att äta på en gurk eller morotsstav är gott. Mandariner är surt men också gott.
Te fick han smaka på igår och han kommer nog bli en tedrickande kille framöver.
Även potatis och banan går ner. Men allt detta är bara för att smaka på. Han helammas fortfarande och kommer göra ett bra tag till.
Mums mums för äpple!
 
Den här månaden fick han även sin första feber men som tur var inte blev långvarig och Adem var inte särskilt påverkad av den.
Hans förkylning är nästan över och just nu har vi en ”andningsmaskin” här hemma där han får andas in en slags flytande väte för att vidga luftvägarna.
Efter att vi börjat med denna så har hans hosta försvunnit nästan helt och om några dagar så ska han vara helt frisk och inte hosta mera.
 
”Pratet” har verkligen kommit igång nu men han är nog lite blyg över att prata när andra människor än jag och Kadir är i närheten. Med oss så går munnen i ett och jag undrar vad han egentligen säger.
När vi är med andra människor så är han oftast tyst i början men efter ett tag släpper det och han är med och jollrar på.
 
 
Han är väldigt stark i hela kroppen nu, framför allt i sina ben. Han älskar att stå och gå men såklart behöver han hjälp eftersom överkroppen är för tung fortfarande för honom.
När han sitter i sin babysitter så försöker han oftast ta sig upp och han sitter mycket med mig på golvet ”själv” fast med städ och hjälp ifrån mig såklart.
När vi tar en dagstur till Antalya den kommande veckan så ska jag se ifall dom har en sittstol för bebisar som är ett bra sätt att öva sittandet.
Något annat han är otroligt stark i är händerna. Han kan verkligen dra tag i håret och hålla kvar där länge.
Vilket gör ont kan jag meddela!!
 
Vill man underhålla honom nu så kan man lätt göra det med olika smackljud med munnen. Det är kanske det roligaste han vet ibland. Och olika ansiktsuttryck.
Men bäst av allt är nog glada människor som pratar mycket med honom.
 
Tänderna är verkligen på gång. Jag minns det som igår när Jessica var hos oss och strax efter det så insåg jag att tandsprickningen hade börjat. Han blir ledsen till och från och man märker att han har ont ibland.
Men efter ett tag går det över och den glada Adem kommer fram igen.
Ett tag var det dock väldigt jobbigt så han var vaken väldigt mycket 3 nätter i rad men det går bättre nu även om han vaknar ett par gånger fortfarande om natten.
Eftersom tänderna är på gång så har dregglandet startat rejält. Han blir lätt blöt på bröstet (en av anledningarna tills hans hosta, han blev kall på bröstet) och nu har vi papper innanför bodyn och en hakklapp i tyg om dagarna.
 
Dagens Adem!
”Hej hej kompisar”

På promenad i Manavgat!

I torsdags så bestämde jag mig för att det var dags att komma iväg och ut lite för mig och Adem.
20 dagar inomhus gör en nästan knäpp men samtidigt så är det värt det för att bli frisk.
Vi hoppade in i bilen vid lunchtid och åkt hem till Linda för att mysa hela dagen.
Jag fick äntligen se hennes nya boende och blev riktigt imponerad. Dessutom att bo så centralt som hon gör är verkligen ett plus.
Vi fikade och pratade massor, i timmar. Sedan skulle ett par hantverkare fixa en sak i lägenheten så vi passade på att ta en promenad.
Jag, Adem, Linda och hennes hund Daisy. Underbart var det och hon bor verkligen i ett trevligt område.
 
 
Kadir är ledig ett par dagar nu så igår hade vi stora städardagen hemma.
Han tog balkongerna medans jag hade plock-damm-och-städ inomhus.
Jag styrde upp det hela och eftersom jag vill få det ordentligt gjort på mitt sätt så insåg jag att det är lika bra att jag tar inomhus annars gör jag bara om det igen efter han.
Så han åkte iväg till moskén en stund eftersom det var fredag och jag tog en paus för frukt och kaffe.
Adem tog också en paus kan man säga. Inte nog med att vi inte gick upp förens halv 10.
Han sov mellan halv 12 till halv 3.
Då väckte jag honom eftersom vädret började bli sämre och vi skulle ta oss ut en stund på promenad medans vi öppnade alla balkongdörrar och fönster för vädring hemma.
 
Istället för att promenera i området hos oss så tog vi bilen in till Manavgat.
Nedanför det kommunala sjukhuset Devlet och längst med floden in till huvudgatan i Manavgat, där båtturarna startar så har dom gjort en jättefin promenadväg som påminner om den i Side längst strandpromenaden.
Här har dom även byggt lite lekparker, utomhusgym och vid ena endan ligger ett mysigt café samt lekpark och möjlighet till basketspelande.
Jättehärligt och Manavgat är verkligen ett toppenställe året om, särskilt om man har barn och vill komma ut och leka lite med dom. Jag ser fram emot att åka dit när Adem blir större och kan leka av sig.

 

 
Vi gick en bit på promenadvägen, hade med oss kebabrulle som vi åt och på vägen tillbaka så stannade vi till på ett café och drack lite te.
Jättemysig eftermiddag verkligen.
 
 

Cafét vi var på var ”inomhus” men som ett mega stort partytält som dom har inrett jättemysigt.
Men lite kallt när det var mulet till och från som det var igår.
 
 
Men dagen började egentligen som alla andra dagar efter frukost, nämligen såhär.
Vad som händer mitt emot våran lägenhet ska jag berätta mer om en annan gång.
Dom jobbar för fullt och massa lastbilar kör dagligen fram och tillbaka utanför vårat fönster till Adems stora glädje. Och då och då tutar dom på varandra. 

Ledig dag imorgon!

I morse sov jag nog igenom hela frukosten tror jag.
Sedan la jag bara fram kläderna Adem skulle ha på sig, ställde hans D-vitamin m.m. bredvid honom på golvet där han låg på mage och sprattla på sin madrass, la fram ny blöja och gjorde allt redo för Kadir.
Sen la jag mig på soffan och sov tills det att Kadir åkte till jobbet.
Tänderna är verkligen på gång hos Adem, även om det kan dröja månader till.
Men han har extremt mycket saliv, är lite mer ledsen vissa tider på dygnet, har hela handen i munnen nästan hela tiden och framför allt så vaknar han 5 gånger varje natt och vill äta eller bara vara nära.
I natt var det tredje natten i rad som jag kom i säng klockan 22, fick plocka upp honom och ge honom mat varannan timme och sedan gå upp klockan 7 igen.
Precis som när han var nyfödd men skillnaden nu är att han är vaken mycket mer på dagarna och därför får jag ingen sömn att ta igen då.
Men jag överlever. Klart att det är jobbigt men när man vet om problemet, som i detta fall tandsprickning, så fixar man det.
 
Imorgon är Kadir ledig och då ska vi på rutinkontroll hos husläkaren.
Både jag och Adem är så gott som friska nu och det känns bra efter 2 veckors rejäl sjukstuga. Så det enda jag vill göra imorgon är att få luft.
Få komma ut lite och få andas lite frisk luft. Samtidigt som vi kommer vara försiktiga eftersom vi inte vill bli förkylda igen.
Kanske tar vi en tur till Manavgat eftersom både jag och Kadir behöver nya skor.
Jag skulle behöva ett par stövlar gärna i mörkbrun färg och ingen klack.
De flesta sådana skor har nog klack men jag ska minsann hitta mig ett par ”nybliven-mamma-som-vill-promenera-mycket-denna-vinter”-skor.
 
 
 

Mer bebisar i huset!

Förra veckan var vi hemma hos Kadirs syster Ayse, hennes man och deras tre döttrar på te och kakor.
Sedan bjöd dom hem oss kvällen efter igen på bbq innan vi alla åkte hem till pappa/svärfar/farfar och hälsade på.
Även Kadirs två bröder med familj kom dit.
Det var fullt hus och Adem var hos alla och trivs verkligen med dom.
Ibland vill han komma till mig eller Kadir ett tag men sedan är det någon ny som busar med honom igen och han älskar det verkligen. Han blir nog inte folkskygg tror jag och hoppas på en social kille.
Inte blyg som sin mamma.
 
Adems kusin Emine har växt så mycket och blivit så stor. Samtidigt så ser Adem alltid så mycket äldre ut (vilket han är såklart, 2,5 månader äldre) och jag funderar varje gång om Adem verkligen var sådär liten.
 
Visst syns det att dom är kusiner? Över näsa och kinder är dom jättelika varandra.
Men samtidigt tycker jag att Adem är jättelik mig här när jag var liten.
Ser lite busig ut sådär.
 
På tal om små bebisar. Jag trodde det var de yngre paret i byggnaden hos oss som också skulle ha barn snart men det är våra grannar.
De är lite äldre men har länge velat ha barn.
Nu kommer det en liten knodd i Mars tror jag det är och det ska bli så spännande. Dessutom blir det en liten pojke har vi precis fått reda på.
Sedan har vi det turkiska/ryska paret med deras dotter som är några månader äldre än Adem som snart flyttar in.
Jag hoppas kvinnan talar engelska annars får vi försöka med turkiska och i värsta fall blir det väl till att lära sig ryska haha. Jag kan en del ord tack vare jobbet men det kommer jag inte långt på.

Ett år tillbaka idag!

Som ni vet så gillar jag att återberätta om roliga händelser i mitt liv. Så här kommer en sådan.
Idag för ett år sedan.
Jag och Kadir åkte moppen in till sjukhuset och jag minns att jag var så spänd och nervös.
När vi kom dit så fick vi vänta ett tag eftersom doktorn var på operation och det visar sig att det skulle ta längre tid än vad vi hade trott så vi åkte hem igen.
Kadir åkte iväg för att köpa bilen som han hade tittat på.
När han kom tillbaka med den, som skulle vara röd, så stod det en silvrig bil utanför lägenheten istället.
Det hade blivit ett missförstånd när han skulle välja mellan två bilar tidigare och säljaren hade sålt den röda.
Men för mig var det verkligen till något bättre eftersom denna var nyare och för mig bättre att köra.
 
Vi hoppade in i bilen och åkte tillbaka till sjukhuset. Det var dags för ultraljud.
Vi hade varit på sådant tidigare men då var det för tidigt för att kunna se något. Nu var jag i vecka 7+3.
Det tog inte lång tid innan doktorn visade oss lilla Adem. Oj vilken lycka det var.
Och att se både våran bebis på riktigt och att även se Kadirs överlyckliga ögon var helt underbart.
Vi åkt sedan in till Manavgat och tittade på förlovningsringar. Det hade vi sagt att vi skulle göra om det skulle ge oss bra nyheter på sjukhuset denna dag, vilket det gjorde.
Och sen åkte vi för att titta på våran kommande lägenhet, där vi bor idag.
 
Kadir köpte massor av ved för att ha till brasan i vinter och som han fick lasta in och sköta själv, jag satt i soffan och tittade på och senare på kvällen gjorde vi oss klara för att äta middag ute.
Vi tänkte äta i Manavgat men vi hittade inget bra ställe så vi åkte in till Side och åt istället.
Sedan körde Kadir upp i bergen för att göra en lite utflykt med mig.
Men vi fick punktering på vägen upp så Kadir fick ringa hans vän som fick komma och byta däck på våran nya bil eftersom vi inte hade något extra med oss.
Och efter detta så vågade vi inte åka längre upp i bergen eftersom vi bara hade ett tillfälligt däck på bilen.
Så vi åkte till Everenseki, vandrade runt där lite, pratade massor och när vi var på stranden så gick Kadir ner på knä och friade till mig.
Och jag sa ja!

 
Samma strand som mamma tidigare hade varit på under hösten då dom bodde på hotell där.
Men det hade vi ingen aning om att det var just då.
Antagligen var det ödet att vi skulle få punktering så att Kadir inte skulle fria uppe i bergen utan på ”mammas strand” tror jag.

Vi är snart tillbaka i vårat vanliga jag igen!

Ja, vad ska man säga. Sjukstugan forsätter men jag börjar sakta men säkert se ljuset in tunnel nu.
Jag hostar inte längre tills jag känner att jag ska spy, tack och lov och jag har även slutat hosta om nätterna.
Adem har fått lite medicin eftersom han hostade väldigt mycket natten till tisdag och han är redan bättre.
Han var aldrig så pass dålig att han själv verkade sjuk, men det var just hostan som mer ”störde” mig och Kadir och gjorde oss oroliga som fick oss att tycka att han faktiskt behöver någon slags medicin emot det.
Som är barn och bebisvänlig såklart.
Och han är redan bättre och i natt sov han hela natten förutom när han skulle äta så det känns jättebra.
Jag har nog aldrig varit såhär sjuk på flera år, eller åtminstone inte såhär länge. Men samtidigt har jag inte känt mig särskilt sjuk.
Adem har ockuperat mina sjukkänslor och fått mig att må bra med hans glada leende.
Och på kvällarna när Kadir kommit hem från jobbet så har han tagit över Adem och busat för fullt med honom.
Avlastning är det bästa hur mycket man än älskar sitt barn.
 
Igår var det helt underbart väder vilket gjorde mig så ledsen. Jag kunde verkligen se framför mig en dag med Linda, hennes söta hund, mig och Adem promenerandes längst strandpromenaden. Men jag vågar inte riskera att nästan vara frisk och sedan bli dundersjuk igen.
Så i frustrationen att inte våga ta sig ut på en härlig promenad så tvättade jag fönsterna här hemma istället.
Lite adventsstädning trots att vi inte firar advent helt enkelt.
 

Samsung galaxy S4!

Den senaste tiden så har min telefon inte verkat må så bra.
Den har ringt men ingen har egentligen ringt mig, den har även ringt men har fryst i skärmen så att jag inte kan svara, den skickade ett gammalt sms till Kadir med en inköpslista och som tur var så åkte han inte och köpte alla sakerna igen.
Ja, den har levt sitt egna liv helt enkelt. Jag köpte den, Sony xperia ray i Maj 2012 från Sverige och registrerade den här i Turkiet så att jag kunde ha ett turkiskt sim kort i.
Det måste man göra för att de utländska telefonerna ska fungera längre än en månad. Annars slutar sim kortet att fungera rätt som det är.
De har också satt en regel att man bara kan göra den registrering vart 2:a eller 3:e år. 
Och tidigast kan jag göra detta i Maj igen.
Sverige har bra priser på olåsta telefoner i Sverige. Om man jämför med Turkiet.
De nya iphonetelefonerna som precis har släppts kan man köpa olåsta här i Turkiet för strax över 10.000 sek. Vem gör det egentligen?
Så jag har suttit i säkert 2 månader nu och spanat ut vilken som skulle kunna passa mig och de behov jag har idag.
När jag valde telefon sist så gick jag efter pris först och sedan användning och storlek.
Den här gången gick jag efter användning först, storlek och sist pris.
Jag vill ha en telefon som jag kommer använda fullt ut.
Det stod mellan Sony xperia Z och Samsung galaxy s4. Båda är relativt lika.
Sony är vattentät vilket jag gillar, men skulle man råka ha en av dessa luckor på sidorna av telefonen öppna utan att man vet om det och sedan få in vatten i den…Inte så bra.
Det som avgjorde valet var när vi i Oktober åkte ut och tittade på telefonerna.
De är samma storlek på dessa två men Sony kändes mycket större och klumpigare än Samsung på grund av designen.
 
I Lördags hade dom en liten rea på just Samsung och samma dag hade Kadir ringt mig utan att någon signal gått fram.
Så jag bestämde mig för att köpa en ny telefon, trots att det är billigare att köpa en från Sverige.
Men eftersom min telefon som inte vill fungera nu troligtvis inte kommer kunna fungera fram till Maj så fick jag helt enkelt inse att den har eller snart kommer ge upp.
 
Jag är en liten tekniknörd ibland och har suttit i veckor och kollat olika videos på youtube.
För dig som ska köpa ny telefon så rekommenderar jag dig att kolla in det. Och har du en ny telefon så sök på telefonens namn och sedan tricks and tips.
Du kommer garanterat få fram saker som du kan göra med din telefon som du inte hade en aning om.
 
Söker du en androidtelefon eller vill ha information om en du redan har så rekommenderar jag dig att kolla in kanalen Android Authority.
Dom har tydliga videos och jättebra information. Engelsktalande men de är lätta att förstå tycker jag.
 
Information om Samsung Galaxy S4 i första videon och tips och tricks i andra videon om samma telefon.
 
Det jag främst var ute efter i min kommande telefon var kameran.
Och med 13 megapixel kamera så kommer man långt.
Första bilderna blev suddiga men efter att ha ändrat lite inställningar, provat på och kollat på lite videos så förstod jag mer hur det fungerade.
Man kan även använda en 9 megapixel kamera (och även mindre megapixel än så) vilket gör att bilden blir minst lika bra om man inte ska framkalla den som en stor tavla. Men tar mindre plats i telefonen.
Dessa bilder är tagna igår med 9 megapixelkameran och jag är supernöjd.
 
 
 
Jag har den perfekta modellen att fota hela dagarna.
 
Nu vill jag däremot har hjälp från er. Jag vill veta vilka era absolut favoritappar är.
För mig är det android som gäller men ni med iphone kan ju även berätta om era.
Mina favoritappar är facebook, instagram, aftonbladet, blogg.se, whatsApp, viber och nu även spelet Candy Blitz.
Snapchat har jag precis laddat ner och längtar tills jag och syrran kan använda det.
 
 
 

Grattis syrran!

Idag är det en väldigt speciell dag och därför vill jag att ni, mina vänner, läser detta.
Idag är det nämligen min systers födelsedag.
Åldern är bara en siffra men födelsedagar ska firas, vare sig det är stort eller litet.
Min syster är den kanske mest starkaste människan jag känner. Hon är dessutom otroligt ordningsam, hjälpsam i alla lägen och har mycket mer energi än mig hela tiden. Ibland undrar jag hur hon orkar.
Hon har en garderob som är to die for, och jag lillasyster som mer än gärna ärver och sliter ut varenda plagg som hon har vårdat ömt och sedan lämnat vidare till den nya lyckliga ägaren.
Hon tar tag i saker med en gång medans jag skjuter upp allting till sista sekund.
Att hon tog sitt pick och pack och lämnade Göteborg var nog en chock för oss alla, trots att syrran inte är en Göteborgare i grund och botten.
Men för mig var det en självklar sak att hon skulle göra det när hon fick chansen. Hon vet vad hon vill och hon satsar högt när hon vet att det är dags.
Självklart bråkar vi som syskon gör. Men att hon spottar en rejäl spottloska i ögat på mig en under brottningsfight är faktiskt…okej… Hon ville ju bara lära sig mitt nya “trick”.
Detta trick funkar bäst om man har ätit en massa lösgodis innan och ska inte utföras om man har brottat ner sin lillasyster på golvet precis. Någonsin igen!
Jag är stolt lillasyster till Linda och det sägs att man får ljuga om sin ålder som vuxen kvinna.
Men eftersom alla alltid tror att det är jag som är storasystern och du är lillasyster så behöver du inte ljuga om åldern förens tidigast om 30 år.
Ha en fantastisk födelsedag systra mi! Skåla både högt och lågt så kanske jag äter en kebab för dig denna dag. Och glöm inte att njuta. Ett nytt år betyder bara nya roliga äventyr.
Och förhoppningsvis är några av dom tillsammans med mig.
 
 
 

Adems födelsefest!

Förra helgen, både fredag, lördag och söndag så var vi i Kadirs hemby.
Det var först middag hemma hos Kadirs syster, sedan förberedde vi under lördagen hemma hos Kadirs bröder inför söndagen.
Och på söndag firade vi Adems födelse med släkten.
Det var begravning samma dag så vi blev ”bara” runt 50-60 personer. Men det räckte gott och väl.
Jag fick uppdraget att dels ta hand om Adem, såklart, men det var inte så svårt eftersom han sov igenom nästan hela ”festen” och vaknade lagom när alla hade åkt hem.
Så mitt andra uppdrag denna dag var att hälsa alla välkomna när de kom. Även om vi inte var hemma hos oss så var det Kadir, jag och Adem som skulle se till att alla kände sig välkomna.
 
Och ja, efter detta blev Kadir sjuk och sedan jag som ni vet. Adem har lite hosta, Kadir är så gott som frisk men jag har fått en ordentlig rethosta som inte vill försvinna alls.
Jag är dessutom otroligt orkeslös och till råga på allt så vaknar Adem 3 gånger varje natt och vill äta.
Han får sova sista stunden i våran säng och det har gjort att när han vaknar på morgonen strax efter 7 så ligger han och pratar för sig själv.
Inte för att väcka oss eller vill komma upp men han ligger och pratar, sjunger lite verkar det som och bara väntar på att vi andra ska reagera.
Och det gör vi såklart. Han har denna veckan blivit otroligt pratglad och det är underbart.
Undra bara vad han säger…
 
Salep är en turkisk mjölkdryck som är med bland annat kaneldryck som man dricker under vintern.
Smakar lite jul sådär och jag gottar mig med detta om dagarna eller kvällarna.

Sjukstuga!

Vi har sjukstuga här hemma. Kadir var jättedålig i lördags och i Söndags kväll slog det till för honom.
Jag var pigg hela måndagen tills på kvällen och då hosta och snorade jag värre än någonsin.
Igår åkte vi till husläkaren eftersom vi inte vill smitta Adem. Annars hade vi nog ”låtit det gå över sig själv”
Men problemet är då också att jag helammar Adem och måste tänka på vilka mediciner jag stoppar i mig som kan föras över till honom. Vi fick två stycken till mig men doktorn rekommenderade att dricka ett speciellt te som vi har här hemma och mycket citrusfrukter och cvitamin helt enkelt.
Jag älskar färskpressad apelsinjuice så igår fick jag i mig säkert 6 glas.
Och idag känner jag mig piggare redan. Det är tvätt och städ här hemma som gäller nu.
Och vädra, vädra, vädra. Jag hoppas att vi snart är friska allihopa.
För att minska smittandet till Adem så fick vi även tips om att köpa masker att ha över näsa och mun.
Adem är mycket i mitt ansikte hela dagarna. Det är mycket pussande från hans sida och det går inte att bara få honom att sluta bara för att man är sjuk. Han förstår ju inte sånt.
Även när jag ammar så ska jag vända bort mitt ansikte ifrån honom, men för att minska smittorisken ännu mer så var det bra med en mask.
Så Kadir köpte detta och igår kände jag mig som Michael Jackson hela dagen.
 
 
Så här söt var Adem idag när vi provade hans mössa.

Första delen av förra veckan!

Phuu vilken vecka jag har haft! Och det slutade med att Kadir blev megaförkyld igår kväll och jag börjar sakta känna av det nu. Jag vill inte bli sjuk!!
 
Bröllopet förra Söndagen var jätteroligt och fint. Mycket folk…600-700 personer pratar vi om.
Och där kom jag i jeans och stickad tröja och stack ut ur mängden. Jag visste innan att det kommer kännas bättre om jag inte klär upp mig utan klär mig bekvämt. Sagt och gjort och det kändes skönast så eftersom många tittade och frågade ”vem är hon”
Som tur är så har Kadir världens finaste familj och jag blev väl omhändertagen och hans fastrar och mostrar presenterade mig och berättade vem jag var för dom som inte visste men ville veta.
Och det är klart att folk är nyfikna, det hade jag också varit.
Adem blev ännu mera omhändertagen. När jag satt och åt så turades Kadirs familj om att ta hand om Adem så att jag kunde äta i fred.
Sen fick jag gå och leta upp honom igen haha.
Vi åkte ”biltåget” ner till Alis blivande fru där han ”hämtade” henne hos hennes familj och sedan tillbaka till Alis familj igen.
Adem tittade med stora ögon när vi och alla andra bilar tutade och körde sakta fram och tillbaka.
Han somnade sedan i min famn och efter det tog Kadirs ena moster över.
 
På Måndagen så träffade jag Malin, Derin och Hakan som flyttar ner om några månader. Åh, det känns jättebra att veta om att det kommer ner fler svenskar med barn i Adems ålder. Och jag har tänkt helt fel om Derins ålder, hon är född 2 dagar INNAN Adem.
Nu håller jag tummarna för att dom hittar ett boende i närheten av oss bara.
 
Det matchande paret en vanlig Måndag. Heja Pippi!
 
Tisdagen så åkte Adem och jag in till Side och träffade Malin. En konstig känsla att ha jobbat ihop under 2 säsonger och känt varandra sedan 2009, sedan kommer jag med barnvagn.
Och hennes kille pratar jättebra svenska dessutom efter knappt ett år i Sverige.
 
Bild från Malin
 
Jag, Malin och Adem satte oss på Alaaddins restaurang och åt lunch där. Vi blev kvar en lång stund för det var perfekt väder och solen sken i ansiktet på oss. Adem sov dessutom extra länge vilket är skönt för mig.
Vi tog en glass och promenerade på strandpromenaden en bit innan vi hoppade in i bilen och åkte hem till oss.
Kul att visa upp våran lägenhet.
 
Min lilla groda med hans favoritkrokodil.
Bild från Malin.
 
Sedan var det paketöppning. Jag hade beställt bland annat en åkpåse till Adem som kan vara bra att ha i vinter här nere när det blir kallt.
Men sedan hade Malin med lite paket till oss. Massa godis till mig bland annat och söta kläder till Adem.
Dessutom hade mosterLinda träffat Malin hemma i Sverige och lyckats få med paket till Adem också.
Tack, tack, tack!!
Det är bra mycket mindre godis i den här burken idag. Nästan slut…
 
Dessutom kanske det inte blir en vit jul för oss i år…men julkänslan kan nog infinna sig mer än tidigare år.
Mer om detta en annan dag.

Ett steg framåt i utvecklingen!

Fullt upp här för oss. Idag har vi varit hos Kadirs syster och ätit.
Det var massa folk men trevligt, god mat och Adem trivdes hos alla. Ja, alla håller i honom men då och då får han komma till mig också. Och Kadir såklart.
 
Nu hinner jag inte berätta om veckan, men det kommer. Däremot måste jag berätta om igår.
Kadir kom hem från jobbet och lekte med Adem. Jag satt framför datorn i soffan och tittar på dom då och då.
Adem ligger på mage på mattan framför tvn och Kadir sitter och leker med hans krokodil en bit framför honom.
Vi ser hur han liksom gungar mer och mer och jag sitter och nästan håller mig i och tänker ”kom igen då, kom igen då!”
Och plötsligt händer det!!!
Adem rullar över från mage till rygg och jag ställer mig upp och jublar och klappar händerna.
Våran stora pojk har plötsligt tagit ännu ett steg framåt i utvecklingen.
Mitt, och tillslut Kadirs jublande gjorde nog Adem lite rädd som började gråta för en sekund.
 
Men han vände sig!!
 
Sekunderna innan han vände på sig.

Sådan far, sådan son!

Ni är många som skriver att Adem är så lik mig, men är det bara jag som inte håller med?
Ögonen och färgerna är mig men annars tycker jag Adem är en kopia av sin pappa.
Se bara på den här bilden, är dom inte väldigt lika?
Jag har lärt Adem en ny grej.
Om han står på mina lår när jag sitter ner, vänd emot mig och jag säger ”Kan mamma få en puss” så tar han ett ordentligt tag om mitt ansikte, hals, eller håret i nacken och siktar in sig på munnen och ger en rejäl puss fullt med saliv.
Problemet är bara att han vet inte riktigt hur han tar sig därifrån så jag får alltid hjälpa honom att liksom lyfta bort huvudet igen. Haha sötisen.

 

En intensiv kommande vecka!

Nu är det en intensiv vecka som väntas med massa roligheter.
Det börjar redan imorgon då Kadirs kusin gifter sig så vi ska åka dit och fira med mat och lite biltutande hoppas jag på. Kadir är där redan idag för att hjälpa till med förberedelserna.
Han har gett Ali sitt bästa råd och det är ”vänta inte med barn, du kommer ångra dig att du inte skaffade det tidigare”
Det var väldigt fint sagt tycker jag.
 
På Måndag ska jag åka in till Side och träffa en svensk tjej vid namn Malin. Hon, hennes man och deras dotter som är född 2 veckor efter Adem flyttar ner till Side eller rättare sagt Manavgat i början av nästa år.
Det ska bli så himla kul tycker jag. Både att träffas nu när dom är här på semester och att dom flyttar ner.
 
På tisdag kommer en annan Malin till oss, butiksMalin som jag har jobbat med två säsonger.
Hon ska bo hos oss två nätter innan hon och killen åker vidare till hans hemstad. Ska bli jättekul och vi har så mycket att prata om.
Mycket har hänt de senaste året och sen vi sågs sist som är nästan exakt ett år nu.
Roligaste för oss alla är nog Adem tror jag och jag är så tacksam för vänner som kommer hit eftersom det också ger en hjälpande hand genom att bara leka med honom. En avlastning för mig.
 
Sedan nästa Söndag så ska vi nog ha firandet av att Adem har kommit till världen.
Ja, lite sent men det har inte funnits tid till detta tidigare. Men bättre sent än aldrig.
Vi räknade lite på hur många som skulle komma och just då kom vi upp i 70 personer. Jag tror det blir runt 80 personer tillslut, plus minus noll.
Då räknade vi dock bara på syskonbarnen till…det kommer nog en hel del fler barn. Och vuxna…
Jag är tacksam för att inte jag ska laga maten till detta utan bara se till att jag och Adem är klara och redo denna dag.
Kadir sköter sig själv och det som ska göras.
Han tyckte att vi kunde ha det hos oss först. Ja, alltså ute i trädgården såklart då eftersom han har många fastrar och mostrar som vill se hur vi bor och då kunde dom göra det.
Men jag har sagt ifrån att det funkar inte lika bra här.
Inte när det är så många och alla ska ta sig hit. Då är det bättre att ha det i byn där dom flesta bor.
Vi får se om det blir nästa Söndag eller om det blir Söndagen därpå.
 
Jag laddar upp idag inför denna vecka med något av det godaste från Sverige.
Våfflor!
 
 

Väder i Side!

Nu är det redan November och jag kan inte riktigt förstår det.
Kanske beror det mycket på vädret. Den här hösten har nog varit den bästa under mina 4 år i Turkiet när det gäller väder.
Normalt så brukar det regna och åska ordentligt under Oktober månad.
Men sedan någon gång under slutet av September så har det regnat 3-4 gånger bara. Vilket är helt underbart.
Ju mer, oftare det regnar ju kallare blir det tillslut. Och dom har rapporterat att även Istanbul har haft ovanligt varmt.
Men i går kväll och i natt slog det till ordentligt. Det åskade massor, inget som var precis över oss men runt omkring. Regnet öste ner och jag och Kadir vaknade av det, och av Adem.
Han sov oroligt och till och från hela natten. Han var inte rädd för åskan eller ens reagerade mer än en gång när det small till men han kom inte heller till ro.
Ett tag fick Kadir ta honom, jag somnade men det varade inte länge.
Som tur var så somnade även Adem tillslut och vaknade inte förens vid halv nio.
Hela dagen har jag varit jättetrött så det har inte blivit mycket gjort här hemma mer än att busa med Adem, titta på tv, laga mat och fixa lite.
Kadir var hemma på siesta under dagen och det är så skönt att få lite extra tid med honom och att få avlastning med Adem också.
Att ta hand om Adem är underbart och han är det bästa som finns. Men bara att någon annan håller honom, busar med honom, pussar på honom eller lyfter upp honom är guld värt.
Särskilt när det är babaKadir och man ser hur Adem lyser upp och blir överlycklig av att vara med sin pappa.
Fast vem blir inte det?
 
Nu på kvällen så körde vi igång våran braskamin här hemma. Dels för att testköra den tills den riktiga kylan kommer. Men också för att värma upp här hemma efter nattens och dagens oväder. Är det kallt ute så är det kallt inomhus. Brasan är våran enda värme förutom solen och när den inte skiner så är det kallt.
Det var ungefär runt 15 grader utomhus idag så det var inte så kallt inomhus men det har varit jätteskönt nu ikväll när vi har eldat.
Och imorgon när vi vaknar, förhoppningsvis till solsken så kommer det vara varmt och skönt i lägenheten.
 
Min lilla ärta. Den stickade koftan passar perfekt nu men kommer nog användas när vi ska utomhus. Och så även mössan som vi var tvungna att prova till.
 
Sen har den turkiska primärminstern varit i Sverige och pratat politik och EU med mr Reinfeldt.
Turistmässigt så tror jag Turkiet faller om dom går med i EU och tar in euron precis som bl.a. Cypern har gjort.
Men sedan finns det mycket positivt om dom går med också.
 
Jag skulle precis sätta mig i soffan framför tvserien Kurtlar Vadisi Pusu och ett glas varmt oboy när Adem skrek från sin säng 20 min. efter att han hade somnat.
Nu efter lite lek och bus med mig och hans pappa så sover han gott.
 
 
 
 

Måndags-nöje!

Nu är jag tillbaka med internet igen. Åh, vad beroende man kan bli av det.
Mest den här gången för att Adem fick feber, som iofs försvann ganska snabbt, och då vill man gärna använda google och kolla upp lite saker som man funderar över.
Jaja, febern gick ner och det är mest tänderna som spökar för fullt på Adem. Lilla prinsen växlar mellan glad och ledsen precis hela tiden.
 
Igår var Kadir ledig och han åkte till sin pappa för att ordna med lite ved på förmiddagen.
Efter lunch kom han hem och vi gjorde i ordning här hemma, tog en sväng förbi doktorn med Adem för att kolla febern i kombination med hans vaccin (allt var som sagt var okej med honom) och sedan köpte vi en till minigrill för kvällens gäster.
Vi skulle bjuda hem Kadirs ena syster, man och tre döttrar till att börja med men det slutade med att han ringde till tre bröder och en till syster och totalt var vi 19 personer plus 2 bebisar i våran lägenhet.
Ja, det var barn och vuxna överallt och till en början var det kul för Adem att se allt folk.
Men ni kan ju tänka er när 15 av dessa håller, pussar, pratar och finns i ansiktet precis hela tiden.
Jag tog över några gånger men han blev överstimulerad och efter ett tag, lagom tills middagen var klar, så somnade han i sin säng. Inte helt utan skrik och gråt men det visste jag redan innan att det skulle bli.
 
Hans lilla kusin Emine somna i vardagsrummet och jag förstår inte hur hon lyckades med allt kackel och prat runt omkring henne.
Mot kvällens slut så satte vi igång en 3D film för att gästerna skulle få testa på det med glasögon och jag önskar att jag tog en bild där 18 personer trycker ihop sig i soffan och på golvet i vårat vardagsrum och några av dom har riktigt färgglada ”solglasögon” på sig.
 
Hoppas att ni hade en bra helg!
 
Kossan Göran är en mysig kompis. Även krokodilen gillas.

Första febern!

Adem var ledsen och gnällig igår eftermiddag och ingenting verkade bra för honom.
En stund med mosterLinda framför skype gick rätt bra men han var fortfarande ledsen.
På morgonen var vi och tog vaccinationssprutor på honom och det var nog dom som slog till senare på dagen.
Tillslut, när han väl var nöjd framför en turkisk serie på tv (som varken jag eller Kadir brukar se men Adem följde noga vad som hände och skrattade till och från) så hade han feber.
Hans första feber.
Usch, lille prinsen var varm och tempen gick upp till 38 grader vilket är feber för honom då han har en normaltemp på ca 35-35,5
Han fick febernedsättande och resten av kvällen var han lugn och glad. Han somnade lite tidigare än vanligt och i natt han har sovit lite oroligt.
Han fick sova i våran säng för att jag ville ha lite mer koll på honom och det har gått jättebra. Men så vaknade han vid 5,30 i morse och klockan 6 var det tydligen dags att gå upp.
Då hade han feber igen och fick febernedsättande och nu är temperaturen runt 36 så det känns bra.
Han sover in förmiddagstupplur just nu och jag har precis sagt hej då till Kadir som har gått till jobbet.
Feber kan bebisar få om tänder kommer upp så jag ska hålla koll i munnen på honom dessa dagar men jag tror det kommer dröja ett par månader till.
 
Eftersom vi gick upp så tidigt i morse så känns det som om klockan är runt 11 nu men den är bara halv 10 och jag har redan hunnit plocka undan här hemma.
Nu ska jag nog sätta igång och baka lite medans Adem sover. Men känner jag honom rätt så vaknar han väl lagom till det att jag har börjat baka precis.
 
Ha en härlig lördag!
 

Adem 4 månader!

Vikt: 7 kg
Längd: 61 cm
 
Adem är snart redan 4 månader och det känns nästan lite som om han har varit med oss hela tiden.
Samtidigt är han också ”ny” men han växer så snabbt och jag ser framsteg varje dag. Det är så härligt att se tydliga ting som utvecklas som ex. gripreflexen.
Han har en skallra i form av en ko här hemma som är svart-vit vilket är de första färgerna en bebis ser.
Också kan man skaka på den för att få ett skallrande ljud.
Förut så höll vi den framför Adem och han tittade och lyssnade noggrant. Den senaste veckan har han själv tagit ett stadigt grepp i den och håller den själv.
Samma sak när han dricker vatten. Ja, han håller självklart inte vattenflaskan själv i luften men ligger den mot hans bröstkorg så håller han i den med båda händerna för att ha den stadigt.
 
 
Som jag skrev häromdagen så har tänderna börjat röra på sig nere i tandköttet. Det hela började nog när Jessica var hos oss och han var mycket mer gnällig än vanligt. Sedan dess har det lugnat ner sig men man känner att något är på gång hos honom. Han är mammig, sover oroligt på nätterna och även kortare om dagarna.
Han är också i en utvecklingsfas som även det gör honom ”orolig” i kroppen.
Men tandsprickning vet vi att det är eftersom han producerar mycket mer saliv och framför allt biter väldigt mycket på sina egna händer och även mina. Och får han inte till händerna i munnen så att det onda går bort blir han arg och ledsen.
Visst är det mysigt med en mammig bebis men det är också mer påfrestande både med sömn och att han är otröstlig.
Han vaknar dock alltid med ett stort leende. Problemet är då att jag får in en dålig vana. När han har ätit under natten så låter jag han sova i sängen och morgonstunden blir det bästa på hela dagen.
Men det är något jag själv måste vänja bort innan Adem blir beroende av att sova i våran säng med oss.
 
Han har också fått smaka på gurka, banan och ägg. Ja, bara smått från vårat finger eller suga på bananen eller gurkan. Man får ta det försiktigt och jag planerar att amma så länge det går för oss båda.
Men det är skoj om han blir intresserad av mat också.
 
Adem är även ”pratglad” när han är ensam med mig men jag tror han blir lite blyg när andra är med och även med babaKadir.
Men jag och Adem har vårat egna språk och det innehåller mycket pruttljud med munnen sedan en vecka tillbaka. Han gör dom till och med i sömnen märkte jag häromdagen.
 
Adem är otroligt stark i sina ben, står bra när man håller i honom och han ”går” även mycket om man håller honom under armarna.
Han tar ett steg i taget och får han in takten så går han från vardagsrummet till hallen i rask takt. Jag tror han kanske till och med kanske kommer hoppa över krypandet.
Han är nämligen inte ett dugg intresserad av att ligga på mage eller verkar inte ens planera att vända sig.
Men plötsligt händer det, eller vad säger man?
 
Vilket fall som helst, prata, krypa och gå kommer ta ett par månader till innan det sker.
Men jag ser verkligen fram emot utvecklingen.
 

Turkiets nationaldag firades med bad!

Turkiets nationaldag idag. Hurra, hurra, hurra!
Jag och Adem ”firade” detta genom att han fick bada. Det hade han nog fått göra ändå men vi kan väl låtsas att vi firade denna dag med ett bad.
När Adem var nyfödd och han skulle badas första gångerna så tog Kadir kommandot och jag var den som hade hand om vattnet och sköljde av.
Jag har aldrig badat en bebis eller ens sett när en bebis ska bada.
Men man sätter inte bebisen i duschen direkt och tänker att det ska vara så enkelt.
Tänk er en nyfödd som inte har tillräckligt starka muskler i framför allt nacken men hela kroppen är liksom hal som en ål.
Jag förstår än idag inte hur Kadir lyckades så bra och vart han har lärt sig allt ifrån. Men han var och är riktigt duktig och Adem fäster blicken på Kadir och skriker inte en enda gång.
Vilket fall som helst…för någon vecka sen eller så, så började Kadir jobba tidigare och därmed också sluta tidigare eller ha en siesta på dagen.
Så på morgonen innan jobb hann vi inte bada Adem och på kvällen när Kadir kom hem så sov han.
Så det var bara för mig att ta hand om badandet. Och första gången var lite skakigt ska ni veta.
Men jag sa som det var innan till Adem.
”Jag är nog inte så bra på det här, jag har aldrig gjort det förut, du kanske får tvål i ögonen men vi gör vårt bästa okej?”
Och det gick faktiskt bra. Största problemet var väl att tvätta håret men jag tog det vid handfatet istället för det var lättare.
Så nu är jag också bra på att bada Adem. Inte lika bra som Kadir, men jag är helt okej.
Och Adem gillar att bada. Jag såg hur han satt idag och verkligen njöt och tyckte att det var kul när jag hällde ljummet vatten på honom.
 
Vi köpte ett smart liggskydd i tyg i Manavgat strax innan Adem föddes för just bad till bebisar.
Som ni ser på bilden här nedanför så är det en sak man klämmer fast på badbaljans kanter.
Sedan sätter man bebisen på där och den nuddar inte marken så bebisen badar inte i skitigt vatten och dessutom har man två händer fria under tiden. Självklart måste man ha ett extra öga på sitt barn men det är stabilt och verkligen jättebra.
Finns detta i Sverige kanske? Jag har bara sett liknande i plast som man sätter i badbaljan men inte sådan här i tyg som hänger.
 
En ren och glad Adem på förmiddagen idag.