Year: 2013

Jordbävning i Turkiet igen!

Igår hade jag min vän Felicia på besök här hemma. Vi har haft kontakt en hel del men bara träffats några gånger så nu var det äntligen dags igen. Hon är numera också fru och det var kul att höra om hennes bröllop i Ankara.
Jag hade verkligen velat vara där men vi kunde inte åka pga jobb, tid och pengar tyvärr.
Vi hade en jättetrevlig dag igår och det är härligt att veta att hon också är här året om så att man kan umgås på vintern också.
Tiden tickade på, Kadir kom hem och allting var frid och fröjd. Ute var det åska och muller men inte mer än så. Adem låg och sov.
Plötsligt börjar soffan att skaka och jag tittar på Felicia. Hela fönstret bakom oss skakar och jag går direkt in till Kadir i köket. Där ser jag hur gardinen som är ganska ”tung” med stenar på skakar och jag säger till Kadir att det är jordbävning, vi måste ut till bilen genast.
Jag kan vara lugn i de flesta samanhang men sånt här gör mig livrädd och jag tänker bara ”ut, ut, ut. Vi måste ut”
 
Det var jordbävning med 6.1 på richerskalan och det skakade strax under 1 minut. Men det kändes mycket längre.
Jag tog Adem under armen, tog hans tjockare filt med mig, tog på skorna och gick ut. Tänkte en sekund om jag skulle ta med mig skötväskan där vi har pass och idkort men eftersom det kändes som om det fortfarande skakade då så ansåg jag att det inte fanns tid att dra fram den.
Mannen som bor granne med oss hade nog samma panik som jag. Han sprang först i trappan och efter kom jag med Adem. Efter ett tag kom Felicia och sedan grannfrun som är gravid.
Kadir kom efter ett tag med tjockare tröja till Adem och mössa. Sedan satt vi i bilen ett tag.
Felicias man, som inte hade känt av att det skakade, hämtade upp henne. Jag och Kadir åt middag hemma men jag kände att det fortfarande ”skakade” fast att det bara var inbillning. Eftersom det åskade en hel del så gjorde det inte saken bättre.
Vi åkte hem till Kadirs syster och Adem fick leka av sig med sin fina kusin Emine och de andra kusinerna ett par timmar.
 
Detta är tredje jordbävningen på väldigt kort tid och tankarna av vad som händer snurrade igår. Det är läskigt när man inte kan kontrollera det och man inte heller vet vad som händer.
Nu kom igen till skada men man blir skärrad. Jag hoppas att vi slipper jordbävningar framöver nu men Turkiet är ett land med nästan flest sådana så det finns nog chans att man får känna på några till i sitt liv.
Senaste gången det var för några dagar sedan så var vi hemma hos svärfar så den kände vi inte av tack och lov.
 
 

 

 

Julafton 2013

På julafton så skulle jag och Adem åka in tidigt till Side och hälsa på Kadir som jobbar vid butiken. Men storasyster hörde av sig och ville Skypea och det säger jag absolut inte nej till så vi blev kvar någon timme eller så.
Åh vad härligt det är att man kan ”träffas” trots att det bara är vid en dataskärm.
Och Adem är verkligen med i våra samtal nu. Eller för det mesta iaf.
 
 
Tillslut åkte vi ner till butiken och hade det riktigt mysigt där. Kadir kom ifrån en stund och vi gick ner till havet, kände på vattnet och bara njöt av varandras sällskap. Adem kommer springa runt i havet till sommaren och det är helt fantastiskt. Och svettigt. Jag kommer få springa, det märker jag ju redan nu…
Vi stannade en bra stund innan Adem och jag åkte hem och gjorde i ordning julmiddagen.
Det blev kycklingkorv, potatisgratäng och en turkisk maträtt som heter pirasa.
Jag har ätit det flera gånger men så gjorde Kadir detta för några veckor sedan och fick verkligen fram smaken som jag har missat tidigare. Så nu är jag helt fast och förälskad.
Den innehåller bland annat ris, morot och purjolök.
Sedan drack vi julmust till det men Kadir var inte särskilt förtjust i det om jag ska vara ärlig,
 

 
Vi hade en bra julafton även om vi inte direkt firade.
Men Adem fick en julklapp, en tröja som jag köpte på H&M i Antalya när vi var där. När han blir större så kommer han få en leksak på julafton men i år var detta perfekt.
Jag älskar de svenska kedjorna deras kläder till barn.
 
Adem i sin nya julklapp dagen efter julafton när vi skulle åka hem till svärfar/pappa/farfar och hälsa på.
Ännu en gång så händer det något då och den här gången, igen, vart det jordbävning i Side 120 km ner i marken. 4,5 på skalan. Inget vi kände av dock.
 
Julaftonskväll med massa bus.

20 Facts!

På instagram så har det cirkulerat mycket ”utmaningar” och den senaste tiden har det varit ”20 fakta” om allt från en själv, sina barn, sitt utseende och jaa..allt möjligt som du kan göra 20 fakta om.
 
Så här är 20 fakta om mig.
1. Jag har redan nu börjat få åldersnoja trots att det är ett halvår kvar.
2. Jag har ätit hare 2 gånger. Det var jättegott tills dess att jag fick veta vad det var. 
3. Jag är livrädd för döden och tänker ofta på det.
4. Varje gång jag drömmer så är mamma alltid med i mina drömmar numera.
5. Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag har gjort det senaste halvåret. 
6. Jag tackar Gud varje dag för något som har hänt eller något som finns i mitt liv.
7. Jag är blyg och vill inte vara den som syns eller hörs mest. 
8. Jag kan irritera mig på folk som inte kommer i tid eller ställer in med kort varsel. Men jag själv är väldigt dålig på att komma i tid. 
9. Jag har extremt bra minne och kan återberätta saker i detalj som jag har varit med om flera år tidigare. 
10. Däremot har mitt minne för ”nutid” blivit skitdåligt. Jag har också väldigt dåligt för att känna igen människor som jag tidigare har träffat, namn och siffror.
11. Jag kände på mig redan i v8 att vi skulle få en pojke. Det var först i v28 vi fick reda på det dock.
12. Saker har flyttat på sig i våran lägenhet som inte går att förklara. Om inte Adem, då 2 månader, gjorde det…
13. Jag kan förlåta väldigt snabbt och lite för lätt. Men utan en förklaring eller förlåt så är jag väldigt långsynt. 
14. Jag stalkade typ en tjej på lunarstorm när jag var 14 år. 
15. Jag såg inte en enda kändis när jag bodde i USA i 1 år. Några veckor efter att jag åkt hem så såg min vän Mathilda, Angelina Jolin och inspelningarna av bästa filmen Salt. 
16. Hos oss så äter vi alla våra måltider på golvet. Och tar av oss skorna innan vi går in i lägenheten.
17. Nu i efterhand kan jag tycka att det är lite roligt hur lite fakta jag hade om kejsarsnitt och själva operationen. Men jag var inställd på att vara nersövd och inte ”vara med” så det blev nog en chock för mig trots att jag valde kejsarsnitt själv. Men jag är jättenöjd över valet trots att jag svor alla svenska svordomar jag kan under hela ingreppet. 
18. Inser nu att jag hade gärna velat ha en film från händelsen i punkt 17. Hahaha 
19. Får vi besök hemma så städar jag innan extremt mycket och på lite onödiga platser. Kommer man hem till oss utan förvarning däremot så ser det ut som ett mindre kaos. 
20. Hade en graviditet inte inneburit ett barn och det ansvar som tillkommer så hade jag mer än gärna varit gravid nu. Men all fokus ligger på Adem ett tag framåt.
 
 

Snart är det jul!

Dagarna rullar på men det händer inte så mycket hos oss. Vi var en sväng hos Kadir bror en kväll och åt jättegod mat. Sedan var jag och Adem till butiken igår och hälsade på Kadir.
Solen sken på morgonen men när vi var i butiken så var det mest grått och ganska så kallt.
Idag däremot har det varit jättefint väder men eftersom Kadir tog bilen till jobbet så var jag och Adem hemma.
Och jag har tvättat och städat balkongerna. Adem lekte i sitt babygym som jag trodde han tyckte var tråkigt och hade växt ur. Men jag har nog aldrig sett han skratta så mycket och leka så länge i det tidigare.
Nu har han ju förstått grejen med leksakerna som hänger också vilket gör det roligare.
Men så fort han verkar ointresserad så åker det babygymmet vidare till hans lilla kusin.
Det är ingen idé att spara på sånt till nästa barn utan då köper vi nytt.
 
Vi, eller jag har även klätt våran lilla gran som vi har fått utav Malin.
Sedan har jag tagit fram ett julhjärta som mamma har haft som prydnad och även en lucia och en tärngosse.
Under lucian och tärngossen stod det ”Till Birgitta från Louise julen -99”
Jag kommer tom ihåg när jag köpte dessa. Jag var 12 år och jag tror det var på Fanny shop. Billiga var dom också minns jag, 9.95 tror jag och mamma blev jätteglad.
Jag har mer julsaker men eftersom jag var lite sen i år med att ta fram sakerna så får det bli nästa år.
Vi firar inte jul egentligen men det är bara kul att ta fram ett par dagar och så.
 
På julafton ska jag göra prinskorv, fast kycklingkorv såklart då vi inte äter griskött, potatisgratäng och sedan blir det nog något turkiskt till det.
Men…det bästa blir nog drycken…ja, Malin lyckades ju överraska med något speciellt som ska öppnas då.
Mer om det på julafton…Nu är det inte långt kvar.
 

Vänner växer inte på träd!

Jag har den här hösten känt mig lite ensam måste jag erkänna. Och det är väl kanske lite konstigt eftersom jag har haft Adem hos mig 24/7 sen han föddes.
Men när säsongen börjar ta slut och ens vänner återvänder till Sverige så känns det tomt. Och i år, efter mammas bortgång och nya livet som mamma själv så har det verkligen känts av hur tomt det är om dagarna när Kadir jobbar.
Man vill bara ha någon att prata med, som svarar så att man förstår haha, man vill kunna prata om bajs och blöjor men också om sommaren, väder, människor, turister, minnen och om hur det var när man var liten.
Ja ni vet, sånt där som man gör med sina vänner.
Jag har märkt på mig själv att ju längre tid jag är ensam och inte träffar folk, vänner eller släktingar så känner jag av sorgen från mamma mycket mer.
Många tankar och mycket drömmar, bra och även dåliga och i och med alla tankar så det blir nästan som en ond cirkel.
Men när jag träffar vänner, när jag bara får…vara social…så skjuts tankarna på något sätt bort.
Jag tror också att jag värdesätter en vän mer idag än tidigare, och jag uppskattar och nästan tackar för att den personen vill ses och vara vän med mig än vad jag gjort tidigare.
 
Vänner växer inte på träd och en vän behöver inte vara någon som man träffar hela tiden.
Jag har flera vänner som jag inte har sett på år och dar men som jag har en god kontakt med på internet eftersom det är så himla smidigt nu förtiden.
Till och med så att man vet och nästan ”känner” sina vänner mer idag än vad man gjorde för 5 och 10 år sedan.
 
Igår hade jag bjudit hem Linda till oss. Hon är nog den person jag har umgåtts mest med och även om hon själv inte har barn, men en supersöt hund, så är hon helt okej med bebissnacket, bajsprat och dessutom är hon helt underbar med Adem.
Och han är nog lite betuttad i henne med tror jag.
Vi åt lunch här hemma, pratad massor bland annat om övernaturliga ting, spöken och hembesök.
Jag har haft lite hembesök tror jag. Saker som inte går att förklara om det inte är så att Adem har lyckats flytta på saker. Och drömmar som är konstiga.
Jag tycker det är lite läskigt med övernaturliga ting men ändå också spännande.
 
Linda och jag hade lite fruktstund och efter ett tag kom Kadir hem från jobbet.
Han lagade fisk och gjorde sallad och efter tedrickande och ännu mera prat så var det dags för Linda att åka hem till sin lilla Dasiy.
En riktigt härlig dag med min fina vän.
 

Shopping i Antalya!

När vi hade besök av Ayse och hennes familj här hemma sist så vart det två glada tonårstjejer som fick var sina påsar fyllda med kläder som jag inte kan ha eller helt enkelt bara inte använder längre.
Då känns det bättre att ge bort det, och se hur dom nästan hoppar av glädje när de får ”nya” kläder än att det ligger i min garderob och tar plats. Tjejerna kollade igenom allting och hade modevisning här hemma.
Jag hade delat upp vad jag trodde dom ville ha och vad som passade vem men dom hade lite bytesmarknad med varandra efter ett tag.
Även lilla Emine fick en hög med kläder som Adem har växt ur. Jag sparar en hel del men det går inte att spara allt.
Och det känns jättebra att lämna det till någon annan som kommer använda det igen.
 
Kadir har varit ledig i snart 10 dagar och häromdagen gjorde vi oss klara och åkte iväg till Antalya.
Det var under en av dagarna när det blåste massor och det kändes i bilen men vi körde försiktigt och det gick jättebra.
Första stoppet var MarkAntalya som är ett nytt shoppingcenter inne i Antalya.
Det jag var ute efter då var H&M butiken. Vilket låter kanske jättedumt men jag har insett att H&M är där jag handlar mest kläder helt enkelt.
Nu har jag satt shoppingförbud på mig själv. Jag FÅR inte handla mer kläder för min garderob mår inte bra av det.
Och att åka till Antalya kanske är dumt eftersom det är som gjort för shopping men jag kunde inte låta bli när Kadir föreslog detta.
Nu blev det inte någon shopping till mig själv på H&M utan jag köpte en fin, stickad tröja till Adem i storlek 74 som han snart kan börja använda. Men han ska nog få den på julafton.
Vi firar inte jul och Adem har fått lite leksaker och en ny filt dessa dagar eftersom babaKadir skämmer bort honom.
Men det är kul att ge honom något på julafton ändå, bara för att.
 
Vi strosade runt på shoppingcentret och åt sedan mat på Mc Donalds eftersom det inte finns hos oss.
Men ärligt talat så var det ingen höjdare. Mc Donalds är ingen favorit och det är sällan jag äter snabbmat mer än kebab numera. Kebab är väl snabbmat…eller? Haha.
 
Vi skulle åka vidare till Koctas som är en blandning mellan Ikea, Rusta, Ö&B och den stilen.
Dom har allt och lite till, till hemmet och jag kunde nog ha köpte med mig halva affären om jag hade velat.
Det jag var ute efter var en stående lampa, men det fanns inte vad jag ville ha.
Högst upp på listan stod dock nya kuddar. Dom två vi har idag är antingen för tunn eller för…obekväm tycker jag. Så jag valde en ny dunkudde som är lagom mjuk. Kadir valde en ortopedisk som har två olika sidor. Stenhård skulle jag vilja säga men han var nöjd.
Även Adem fick en ny kudde.
Sen köpte vi lite andra ting innan vi satte oss i bilen och åkte hem igen.

Snö hos oss!

Angående det här med snö på bergen. Denna bild tog jag idag från våran lägenhet.
Det ser ut att vara långt ifrån oss men egentligen så är det väldigt nära.
Och gör att det känns så väldigt mycket kallare ute. 
 
 
 
 

Kallt i Turkiet!

Brr här är det kallt nu. Runt 6-10 plusgrader bara vilket är ovanligt kallt för den här årstiden.
Snön kom på Taurusbergen förra veckan tror jag det var och efter det sjönk gradantalet mer och mer för varje dag.
Idag har vi haft näst intill storm här i Side och Manavgatområdet och jag är förvånad över att skolorna inte är inställda.
Vi eldar dag som natt i brasan eftersom det är så vi har värme i lägenheten under vintern.
Här i Sideområdet och de flesta delarna av Turkiet så är inte lägenheten eller husen isolerade.
De är byggda med…ja, vad det nu kan vara…sten, betong? Men inget emellan som isolerar och håller ute kylan.
Antingen värmer man upp med något som heter soba, dvs braskamin.
Eller så kör man på plusgrader på sin ac eller så använder man sig av en ”ufo”, infravärme.
Vi har alla tre men det är bara soban vi använder. Den står i vardagsrummet och gör det varmt och skönt där inne.
Vi har även köpt till en miniugn liknande sak som är påmonterad på soban så nu köper vi goda kastanjenötter som vi värmer upp och äter.
Man kan även lägga in bröd, mat och annat för att värma upp det under tiden man eldar på i brasan.
 
Ufo, infravärmen använder vi om jag ex, ska amma Adem och vi har besök. Då går jag in i sovrummet och stannar där en stund.
I sovrummet har vi sedan i förrgår haft runt 12-15 grader så det är kallt där nu.
Vi har under dessa riktigt kalla dagarna börjat stänga om oss till vardagsrummet så värmen går inte längre ut i de andra rummen. Dumt att värma upp rum vi inte vistas i tycker vi.
Och därför har vi börjat sova i vardagrummet nu också.
Väldigt mysigt att somna med tvn på och framför en braskamin på golvet. Lite som när man var liten och hade kompisar som sov över.
Vi sov i sovrummet men när det gick under 19 grader så kände vi att det är bättre att ta in våra extramadrasser så slipper vi frysa om nätterna.
 
 
När vi är inne på det här med värme under vintern. Som jag har berättat förut så värms vattnet i kranarna upp av vattentunnor som finns på hustaken.
(Kika efter det nästa gång ni besöker Turkiet. Jag tror ni kommer märka av att alla hustak har dessa tunnor)
 
Här är tunnorna uppe på vårat hustak.
 
När solen inte skiner så blir inte vattnet uppvärmt i dessa. Och därför inget varmvatten i kranarna heller.
Vi har installerat en varmvattenberedare i höstas så nu har vi varmvatten vid regniga och gråa dagar också.
Skulle strömmen gå och man måste ta en dusch…ja, då får det dock bli en kalldusch.
 
Ni kan se mer hur vi bor under den HÄR kategorin.
 
Det är svårt att förklara det här med värme i Turkiet för vänner och bekanta som kommer på besök under sommaren och det är 30 grader varmt om kvällarna. Men tänk dig att du är van vid den värmen, sakta sjunker det och du är nere vid 15 grader eller lägre.
Det är halva gradantalet och tänk dig sedan att du är ute hela dagen, det blåser och det är lite kallt och ruggigt.
Du vill bara komma inomhus för där är det ju varmt. Ja, i Sverige kommer man in och det är varmt direkt.
Här måste vi sätta igång en braskamin för att få varmt och som dessutom värmer upp ett rum.
De andra är och förbli kalla tills det blir varmt ute igen. En lite isanda känsla.
Nästan som man besöker en sommarstuga under vintertid som inte ”hålls igång” riktigt.
Den känslan är det.
 
Nu hoppas jag att värmen stiger lite de kommande veckorna för den här kylan ska vi egentligen inte ha förens början av nästa år. Håll tummarna för oss!

Nu går det undan!

Jag måste uppdatera er om Adem igen. För jag är så sjukt stolt över honom.
Han har flera gånger visat att han har intresse av att sitta på golvet, redan i tidig ålder, men nu på sistone har det blivit mer och mer.
Han sitter ofta hos mig och har mig som stöd eftersom överkroppen är fortfarande tung och han tippar framåt annars.
Men häromdagen så satt han helt själv i 5 sekunder, alldeles stilla innan han började tippa sakta, sakta.
Jag tror att han snart kommer sitta själv och han har nu även börjat bli arg när vi sätter honom i babysittern.
Där sitter han ju bakåtlutad och inte ”själv” vilket jag tror han blir frustrerad över.
Idag när vi var på återkontroll av luftrören och andningen hos doktor (allt ser jättebra ut och han behöver inte längre andningsmaskinen som jag skrev om tidigare) så försökte han luta sig framåt för att komma upp ur bilbarnstolen.
Dags att börja spänna fast honom tror jag.
 
5 sekunder och sedan började han tippa åt sidan.
 
Jag gick ut i köket för att lämna kaffekoppen och kom tillbaka till detta. Alltså…han är snabb.

Jordbävning i Turkiet!

Tänk att det alltid händer något när vi har svärfar på besök.
Första gången, när vi hade lite inflyttningsmiddag så var det ett rejält åskoväder ute.
Blixten slog ned precis vid oss, regnet öste ner och strömmen gick.
Så där satt vi alla som var hemma hos oss i mörkt vardagsrum med massa tända ljus. Som tur var så hann dom se lägenheten innan strömmen gick.
En annan gång så stängde dom av vattnet från det stora vattentornet så vi hade inget kallvatten.
Tvätta händerna och diska fick vi göra i varmvatten så gott vi kunde och gå på toaletten gick knappt.
 
Idag hade vi svärfar, Hasan, Huseyin och deras respektive med barn på besök.
Vi var runt 10 stycken, hade ätit gott och druckit te. Jag stod inne i Adems rum och bytte blöja på honom, tog upp en ny blöja och tyckte att han rörde sig lite väl våldsamt för hela skötbordet skakade.
Det höll på ett par sekunder, knappt en minut, och sedan var allting lugnt igen.
Först tänkte jag att jag kanske var yr eftersom det kändes som hela jag hade liksom skakat till.
Men så slog det mig ganska snabbt vad det var. Jordbävning.
Kadir kom in till mig och jag frågade direkt om det precis hade skakat. Ja, det hade det och dom andra som satt i vardagsrummet hade frågat varandra om den ena kände som den andra gjorde.
Man tror att man inbillar sig först.
Efteråt gick Kadirs telefon varm och flera av hans syskon och kompisar ringde och frågade hur det var med han och om han kände av jordbävningen.
Våran granne som även är ägare av byggnaden och som vi har köpt lägenheten utav ringde och frågade varför vi inte hade gått ut. Det ska man tydligen göra har jag nu insett eftersom nästan alla har gjort detta.
Kadirs svar var ”Nej, men det är väl en säker, nybyggd lägenhet vi bor i”
Med glimten i ögat och grannen hade bara skrattat.
 
Det sägs att det ska vara en ny i natt och eftersom jag vaknar ett par gånger under natten så kommer jag säkert vara vaken med Adem då. Och självklart ska man ta sådant här seriöst.
Men det är ibland jordbävningar ute till havs som inte känns av till oss på land och som vi inte har en aning om. Jag tror att den kommande är en sådan, en vanlig som brukar vara att den även inte är lika stark som den vi hade ikväll.
Oftast är efterskalv inte lika starka och det kan även förekomma att det blir förändringar vid vattnet, tidvatten, lite tsunamivåg etc. Man ska hålla sig borta från havet efter en jordbävning vet jag och vi bor en bit bort och även lite högre upp så det känns skönt.
Den som var ikväll var 5 på richterskalan vilket är ganska mycket.
Men det är inte första gången jag har varit i Turkiet vid en jordbävning.
Vid jul 2009 var det en tidigt en morgon och varken jag eller Kadir kände av det alls för vi sov.
Då bodde vi väldigt nära vattnet och jag är glad över att vi inte visste om varken den eller vad som gäller vid efterskalv för då hade jag nog varit mer nervös.
 
 
Nej, nu ska jag sova. Vi hörs imorgon igen!
Adem igår kväll när han absolut inte skulle sova.

Adem 5 månader!

Här kommer Adems 5 månaders uppdatering.
Ja, han är redan nu 5 månader och tiden går så snabbt.
Jag älskar varje dag med honom eftersom man varje dag får se en otroligt glad kille som utvecklas, tar för sig och är nyfiken på saker och ting.
Han vill ta sig framåt, inte bara i steg utan i livet, och det är helt fantastiskt att kunna se det på en sådan liten människa. Vilket man inte alltid ser på vuxna människor.
 
Adem väger 7600 gram och är 67 cm lång.
Jag fick en liten chock när jag hörde det eftersom han har vuxit 6 cm på en månad. Det är ganska så mycket.
Men egentligen borde jag inte bli förvånad. Hans bodys börjar bli för kort i armarna har jag tänkt på den senaste tiden och jag tror vi snart kommer lämna storlek 62 helt och hållet.
 
Han har den här månaden fått smaka på olika frukter och mat. Men bara lite i taget.
BabaKadir lagade kycklingsoppa häromdagen och Adem verkade gilla det. Han fick smaka några teskedar och det var mycket smackande från Adems sida.
BabaKadir har även köpt en juicemaskin som används flitigt till Adem. Favoriten är päronjuice medans morotsjuice inte är hans smak men däremot min favorit. Äppeljuice gillar han också.
Och att äta på en gurk eller morotsstav är gott. Mandariner är surt men också gott.
Te fick han smaka på igår och han kommer nog bli en tedrickande kille framöver.
Även potatis och banan går ner. Men allt detta är bara för att smaka på. Han helammas fortfarande och kommer göra ett bra tag till.
Mums mums för äpple!
 
Den här månaden fick han även sin första feber men som tur var inte blev långvarig och Adem var inte särskilt påverkad av den.
Hans förkylning är nästan över och just nu har vi en ”andningsmaskin” här hemma där han får andas in en slags flytande väte för att vidga luftvägarna.
Efter att vi börjat med denna så har hans hosta försvunnit nästan helt och om några dagar så ska han vara helt frisk och inte hosta mera.
 
”Pratet” har verkligen kommit igång nu men han är nog lite blyg över att prata när andra människor än jag och Kadir är i närheten. Med oss så går munnen i ett och jag undrar vad han egentligen säger.
När vi är med andra människor så är han oftast tyst i början men efter ett tag släpper det och han är med och jollrar på.
 
 
Han är väldigt stark i hela kroppen nu, framför allt i sina ben. Han älskar att stå och gå men såklart behöver han hjälp eftersom överkroppen är för tung fortfarande för honom.
När han sitter i sin babysitter så försöker han oftast ta sig upp och han sitter mycket med mig på golvet ”själv” fast med städ och hjälp ifrån mig såklart.
När vi tar en dagstur till Antalya den kommande veckan så ska jag se ifall dom har en sittstol för bebisar som är ett bra sätt att öva sittandet.
Något annat han är otroligt stark i är händerna. Han kan verkligen dra tag i håret och hålla kvar där länge.
Vilket gör ont kan jag meddela!!
 
Vill man underhålla honom nu så kan man lätt göra det med olika smackljud med munnen. Det är kanske det roligaste han vet ibland. Och olika ansiktsuttryck.
Men bäst av allt är nog glada människor som pratar mycket med honom.
 
Tänderna är verkligen på gång. Jag minns det som igår när Jessica var hos oss och strax efter det så insåg jag att tandsprickningen hade börjat. Han blir ledsen till och från och man märker att han har ont ibland.
Men efter ett tag går det över och den glada Adem kommer fram igen.
Ett tag var det dock väldigt jobbigt så han var vaken väldigt mycket 3 nätter i rad men det går bättre nu även om han vaknar ett par gånger fortfarande om natten.
Eftersom tänderna är på gång så har dregglandet startat rejält. Han blir lätt blöt på bröstet (en av anledningarna tills hans hosta, han blev kall på bröstet) och nu har vi papper innanför bodyn och en hakklapp i tyg om dagarna.
 
Dagens Adem!
”Hej hej kompisar”

På promenad i Manavgat!

I torsdags så bestämde jag mig för att det var dags att komma iväg och ut lite för mig och Adem.
20 dagar inomhus gör en nästan knäpp men samtidigt så är det värt det för att bli frisk.
Vi hoppade in i bilen vid lunchtid och åkt hem till Linda för att mysa hela dagen.
Jag fick äntligen se hennes nya boende och blev riktigt imponerad. Dessutom att bo så centralt som hon gör är verkligen ett plus.
Vi fikade och pratade massor, i timmar. Sedan skulle ett par hantverkare fixa en sak i lägenheten så vi passade på att ta en promenad.
Jag, Adem, Linda och hennes hund Daisy. Underbart var det och hon bor verkligen i ett trevligt område.
 
 
Kadir är ledig ett par dagar nu så igår hade vi stora städardagen hemma.
Han tog balkongerna medans jag hade plock-damm-och-städ inomhus.
Jag styrde upp det hela och eftersom jag vill få det ordentligt gjort på mitt sätt så insåg jag att det är lika bra att jag tar inomhus annars gör jag bara om det igen efter han.
Så han åkte iväg till moskén en stund eftersom det var fredag och jag tog en paus för frukt och kaffe.
Adem tog också en paus kan man säga. Inte nog med att vi inte gick upp förens halv 10.
Han sov mellan halv 12 till halv 3.
Då väckte jag honom eftersom vädret började bli sämre och vi skulle ta oss ut en stund på promenad medans vi öppnade alla balkongdörrar och fönster för vädring hemma.
 
Istället för att promenera i området hos oss så tog vi bilen in till Manavgat.
Nedanför det kommunala sjukhuset Devlet och längst med floden in till huvudgatan i Manavgat, där båtturarna startar så har dom gjort en jättefin promenadväg som påminner om den i Side längst strandpromenaden.
Här har dom även byggt lite lekparker, utomhusgym och vid ena endan ligger ett mysigt café samt lekpark och möjlighet till basketspelande.
Jättehärligt och Manavgat är verkligen ett toppenställe året om, särskilt om man har barn och vill komma ut och leka lite med dom. Jag ser fram emot att åka dit när Adem blir större och kan leka av sig.

 

 
Vi gick en bit på promenadvägen, hade med oss kebabrulle som vi åt och på vägen tillbaka så stannade vi till på ett café och drack lite te.
Jättemysig eftermiddag verkligen.
 
 

Cafét vi var på var ”inomhus” men som ett mega stort partytält som dom har inrett jättemysigt.
Men lite kallt när det var mulet till och från som det var igår.
 
 
Men dagen började egentligen som alla andra dagar efter frukost, nämligen såhär.
Vad som händer mitt emot våran lägenhet ska jag berätta mer om en annan gång.
Dom jobbar för fullt och massa lastbilar kör dagligen fram och tillbaka utanför vårat fönster till Adems stora glädje. Och då och då tutar dom på varandra. 

Ledig dag imorgon!

I morse sov jag nog igenom hela frukosten tror jag.
Sedan la jag bara fram kläderna Adem skulle ha på sig, ställde hans D-vitamin m.m. bredvid honom på golvet där han låg på mage och sprattla på sin madrass, la fram ny blöja och gjorde allt redo för Kadir.
Sen la jag mig på soffan och sov tills det att Kadir åkte till jobbet.
Tänderna är verkligen på gång hos Adem, även om det kan dröja månader till.
Men han har extremt mycket saliv, är lite mer ledsen vissa tider på dygnet, har hela handen i munnen nästan hela tiden och framför allt så vaknar han 5 gånger varje natt och vill äta eller bara vara nära.
I natt var det tredje natten i rad som jag kom i säng klockan 22, fick plocka upp honom och ge honom mat varannan timme och sedan gå upp klockan 7 igen.
Precis som när han var nyfödd men skillnaden nu är att han är vaken mycket mer på dagarna och därför får jag ingen sömn att ta igen då.
Men jag överlever. Klart att det är jobbigt men när man vet om problemet, som i detta fall tandsprickning, så fixar man det.
 
Imorgon är Kadir ledig och då ska vi på rutinkontroll hos husläkaren.
Både jag och Adem är så gott som friska nu och det känns bra efter 2 veckors rejäl sjukstuga. Så det enda jag vill göra imorgon är att få luft.
Få komma ut lite och få andas lite frisk luft. Samtidigt som vi kommer vara försiktiga eftersom vi inte vill bli förkylda igen.
Kanske tar vi en tur till Manavgat eftersom både jag och Kadir behöver nya skor.
Jag skulle behöva ett par stövlar gärna i mörkbrun färg och ingen klack.
De flesta sådana skor har nog klack men jag ska minsann hitta mig ett par ”nybliven-mamma-som-vill-promenera-mycket-denna-vinter”-skor.
 
 
 

Mer bebisar i huset!

Förra veckan var vi hemma hos Kadirs syster Ayse, hennes man och deras tre döttrar på te och kakor.
Sedan bjöd dom hem oss kvällen efter igen på bbq innan vi alla åkte hem till pappa/svärfar/farfar och hälsade på.
Även Kadirs två bröder med familj kom dit.
Det var fullt hus och Adem var hos alla och trivs verkligen med dom.
Ibland vill han komma till mig eller Kadir ett tag men sedan är det någon ny som busar med honom igen och han älskar det verkligen. Han blir nog inte folkskygg tror jag och hoppas på en social kille.
Inte blyg som sin mamma.
 
Adems kusin Emine har växt så mycket och blivit så stor. Samtidigt så ser Adem alltid så mycket äldre ut (vilket han är såklart, 2,5 månader äldre) och jag funderar varje gång om Adem verkligen var sådär liten.
 
Visst syns det att dom är kusiner? Över näsa och kinder är dom jättelika varandra.
Men samtidigt tycker jag att Adem är jättelik mig här när jag var liten.
Ser lite busig ut sådär.
 
På tal om små bebisar. Jag trodde det var de yngre paret i byggnaden hos oss som också skulle ha barn snart men det är våra grannar.
De är lite äldre men har länge velat ha barn.
Nu kommer det en liten knodd i Mars tror jag det är och det ska bli så spännande. Dessutom blir det en liten pojke har vi precis fått reda på.
Sedan har vi det turkiska/ryska paret med deras dotter som är några månader äldre än Adem som snart flyttar in.
Jag hoppas kvinnan talar engelska annars får vi försöka med turkiska och i värsta fall blir det väl till att lära sig ryska haha. Jag kan en del ord tack vare jobbet men det kommer jag inte långt på.