Välkommen v.37

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 35 veckor.
Nu är hon eller han så gott som färdigutvecklad, och endast finjusteringar återstår.
Om barnet föds under denna vecka så anses det inte vara född för tidigt.
Fostret växer lite långsammare de sista veckorna, pojkar lite snabbare än flickor.
Det oljiga vaxlagret på barnets hud börjar försvinna, men  lämnar kvar lite för att underlätta under förlossningen.
 
Jag skrev förra veckan att allt var frid och fröjd och att jag mår jättebra.
Glömde dock nämna det som jag tror är foglossning och oftast alltid på högersida vid höften.
Det rycker till och gör ont ett kort tag, några sekunder bara men det är väldigt obehagligt.
Det ser ut som om jag får ryck och Kadir bara tittar på mig.
Pga värmen så har jag sen i måndags varit otroligt trött och sovit både natt och dagtid.
Alltid en timme eller två på eftermiddagen men det behöver jag nog.
Jag har även de två senaste dagarna haft nästan lite ont i händerna och fingrarna när jag kniper igen dom.
Det är värmens fel, att man blir stel och full av vatten i hela kroppen.
Men också lite extra mycket nu när jag är gravid tror jag. Och även om det inte syns så har mina fötter och vader svullnat upp en hel del.
Det ser jag själv då jag har väldigt smala fötter men jag märker det också med skor.
 
 
Bebisen bökar för fullt och dom där härliga sparkarna och buffarna är inte lika härliga längre nu när det är väldigt trångt.
Det gör faktiskt väldigt ont. Skönt att känna att han rör sig men hela jag får stanna till och ’lugna ner honom’
İgår kväll/natt efter att Kadir kom hem från jobbet och vi hade ätit mat så gjorde det verkligen ont men när pappaKadir la handen på magen så lugnade han ner sig.
Antagligen kommer våran lilla son vara sådan ute i världen också.
Absolut inte lyssna på mig och bara busa massor sedan kommer Kadir och säger ’stop’ och han kommer väl lyssna på honom med en gång.
Jag har en känsla av detta…
 
 
Någon gång mellan idag till tisdag ska vi på återbesök hos doktorn.
Jag tror att vi ska åka imorgon och det ska bli riktigt spännande.
Nu är det inte långt kvar och det känns både i kropp och huvudet.
Förut har jag tyckt att tiden har gått snabbt men nu börjar jag känna att vi vill faktiskt ha ut lille mini.
Undra hur han ser ut?
 
Hans garderob har fortfarande inte kommit än…suck.

Ett svar på “Välkommen v.37”

  1. Jag har följt din blogg under tystnad ett bra tag men nu måste jag ’avslöja’ mig!
    Du är SÅ vacker!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.