Avsked och blåmärken!

I tisdags hämtade jag och Adem upp Linda hemma hos henne och sedan åkte vi hem till Therese.
Hon gjorde pannkakor, hennes pojkvän busade med Adem och vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord.
Therese skulle ha varit kvar här i Side i sommar men fick en toppenerbjudande som hon inte kunde tacka nej till. Så hon ska ut och fara och vi kommer sakna henne så otroligt mycket.
Therese är nog den som berättar de roligaste historierna och händelserna med mest energi och kroppsspråk.
Och jag tror att alla håller med om det.
 
Det blev ett par timmar tillsammans, Adem hann somna i deras säng ett tag och när solen började gå ner så var det dags att åka hem igen.
 
Adem, Adem, Adem…jag är nog en riktigt hönsmamma, Kadir är en hönspappa men samtidigt utan att vi daltar eller curlar honom.
Klart man är orolig som förälder. Och den där mammaoroligheten, den känslan är en känsla jag inte har känt eller haft innan jag blev mamma (såklart!!)
Man ska inte säga till folk ”du vet inte för du har inte själv några barn” men det finns en viss känsla i kroppen som jag tror man inte har om man själv inte är förälder.
Adem har trillat, tippat och slagit sig några gånger och tack och lov har det varit lite tårar och sedan har det gått över.
För ett par veckor sedan så trillade han exempelvis ner från soffan och hjärtat slår extremt snabbt på mig i en sådan situation.
Men när han har slutat gråta efter mindre än 2 minuter och skrattar och busar igen…ja, då är man nog som världens lyckligaste människa.
När vi äter så är Adem med och äter men han blir snabbt uttråkad och får både glas och skedar att leka med.
Han spelar ofta ”musik” med det mesta här hemma och är något han verkligen gillar.
Igår slog han teglaset i en tallrik och glaset gick sönder. Ingen skada skedd och jag var snabb med att genast ta bort glaset och flytta Adem därifrån innan jag städade upp.
 
Idag trillade Adem ner från hans babysitter eftersom han inte var fastspänd vilket han annars alltid är (efter att ha trillat ner från den tidigare)
När han har trillat tidigare så är det tårar men denna gången fick han en liten svullen överläpp så att det ser ut som om han har en snus under läppen. Och ett blåmärke rakt över näsan.
 
Tänk när han var så liten att han satt eller låg still på ett ställe hela tiden. På fläcken till och med. Ju större han blir under de kommande åren, ju mer lär han sig. Och ju mer kommer han nog skada sig.
Men så länge han gråter och sedan blir glad igen så är jag glad.
Barn skadar och slår sig och det kommer man inte undan. Och det finns inte mycket vi kan göra om vi inte vill sätta stopp för deras lek, utveckling och utforskande i detta.
Och såklart förklara för dom vad som är farligt och hjälpa dom att undvika större skador.
Det mest använda ord jag säger just kan vara ”försiktigt”
 
 
 

3 kommentarer

  1. Haha, känner igen det där, när jag jobbade i Schweiz nu senast sa jag "careful!" till barnen säkert 120 ggr per dag..!

Kommentera