Idag har vi varit hemma hos hunden brownie. Och Sofie såklart.

Efter besöket hos husläkaren denna morgon så stannade vi till för att köpa mat i matbutiken vid oss. Men det blev ett litet större köp än bara matvaror.

Häromdagen så ville Kadir köpa en gunghäst som var en elefant, till Adem. Jag tyckte det var ganska så onödigt stort köp.

Jag är uppvuxen med att sånt ”stort” får man vid födelsedagar eller julafton. Kadir som inte har firat något av det vill bara skämma bort sin son så mycket han kan, nu när han kan, tror jag.

Det blev ingen gunghäst häromdagen men istället idag så köpte Kadir en bil till Adem.

En Cadillac rättare sagt. ”Han kan ha den i 1-2 år” sa Kadir.

Hm..jag vet inte om Adem kommer ha den så länge faktiskt. Jag tror han kommer tröttna. Men just nu älskar han den.

Både att sitta på och putta på sina små bilar som får åka på stora nya bilen.

 

 

 

Det var en jobbig dag igår. De två senaste dagarna så har jag känt mig dålig i magen men ändå kry i kroppen.

Igår slog kroppen ut allt och jag fick inte behålla någon mat på hela dagen. Tillslut så kunde jag inte ens dricka vatten utan att det kom upp lika snabbt. 

Hela kroppen var orkeslös och jag kunde inte sitta upp, än mindre stå.

Som tur var så kunde Adem roa sig med musik och dans och jag hade redan färdiglagad mat till honom.

När Kadir kom hem från jobbet på natten så hade han med sig kycklingsoppa och bananer. 

Även om jag var vrålhungrig så orkade jag bara två bananer. Soppan får jag äta till lunch idag istället.

Vi åkte till husläkaren imorse som konstaterade att jag troligtvis har åkt på något virus/fått i mig någon bakteri och kroppen gör allt för att få ut det.

Jag har fått medicin och tips på mat jag ska äta och vad jag ska undvika. 

Jag är väldigt sällan sjuk men detta tog verkligen musten ur mig. Jag har förlorat mycket vatten så för att jag inte ska bli uttorkad så ska jag dricka mycket vatten och äppeljuice. 

Det känns redan bättre nu och Kadir gjorde en ordentlig frukost till mig. Men jag känner mig fortfarande svag och har ingen större energi. 

Igår eftermiddag så åkte jag och Adem hem till Malin och Derin som också bor här i Manavgat.

Derin är två dagar äldre än Adem och de är verkligen jämnlika i både utvecklingen och storlek.

Adem är lite blyg när vi kommer hem till andra människor och han håller sig gärna till mig först.

Men sedan går det bättre och de två var inne på Derins rum och lekte lite ibland. Men mest i vardagsrummet hos mig och Malin.

 

Malin bjöd på äppelkaka med svensk vaniljsås och kakor från Sverige. Åh, vad gott det var.

Hon och Bea besökte Ikea förra veckan i Istanbul och jag fick turen att få med ett bud därifrån.

Under höst, vinter och vår när vi använder täcke när vi sover så har jag märkt att Adem sparkar av det.

Jag minns i vintras när det var som kallast och jag tog på honom täcket säkert varje timme under natten.

Så jag bestämde mig för att köpa ett sovpåse. Som en ”dräkt” som inte sitter åt för benen och där armarna är fria.

Dvs. de kan röra sig fritt med armar och benen men kroppen täcks ändå av ett ”täcke” och håller värmen kvar.

Just nu är det som varmast hos oss men jag ser fram emot att få testa detta.

 

Skulle vi välja ett av våra vänners restauranger i Side? Ett mer turkisk matställe i Side? Eller något i Manavgat?

Kadir har en vän som jobbar på den nya restaurangen Umut inne i Manavgat.

Om jag inte har helt fel så är det samma ägare och typ som Umut i Side.

Så vi valde det stället och jag åt sis kebab till middag. Jättegott och alldeles lagom med mat för min del.

Vi funderade på att åka in till Manavgat centrum efteråt men Adem var trött och hungrig så vi svängde förbi Migros och köpte barnmat och Magnum miniglassar.

När Adem somnat efter hans middag så åt vi glass och satte på en 3D film på tvn.

Efter knappt 20 minuter hade Kadir somnat och 10 minuter senare så somnade jag.

Filmen var alltså inte så bra med andra ord.

 

På väg till Konya så gjorde vi ett stopp för att grilla, äta, fylla på med vatten i våra vattenflaskor med vatten som rinner från bergen och bara njuta av utsikten.

Helt otroligt vackert var det här och medans Kadir sov en stund så var jag bara tvungen att fota.

Och ta selfies såklart.

Kadir ringde mig från jobbet i fredags någon gång efter kl 22 och sa att jag ska packa kläder till mig och Adem för vi ska åka iväg tidigt nästa morgon.

Kadir hade bett om ledigt och fick tre dagar vilket var perfekt för det vi länge har pratat om att göra.

Att besöka hans farbror i Konya och övernatta där eller på vägen dit.

Vägen till Konya är en upplevelse i sig. Vi åkte vägen via Manavgat-Dikmenköy och upp i bergen. Den vägen tar ca 2 timmar och är väldigt krokig men en helt fantastisk utsikt.

Man kan även åka via Alanya eller Antalya till Konya.

 

Hela vägen ända fram till huset så satt jag och beundrade utsikten. Det är svårt att fotografera när bilen rullar och hade jag fått bestämma så hade jag velat stanna och fotografera var 10:e meter.

Men vi körde på och gjorde ett stopp på vägen.

Bilderna ger tyvärr ingen rättvisa utav vad jag har sett, jag längtar 10 år framåt då vi säkerligen kommer kunna få samma bild på papper/dator som det vi ser med våra ögon.
Jag hoppas ni inte tycker det är tråkiga bilder på bara berg, grus och vägar. Men detta är verkligen något man borde se med egna ögon för att få bästa upplevelse.
Sen måste jag tillägga något här. Jag skriver och pratar även ofta om de fina bergen vi har runt omkring oss där vi bor och hur vackert jag tycker det är. De är alltså dessa berg vi har åkt upp, och nedför. Lika fint på långt håll som nära inpå.

 

 

Första biten hade vi sällskap av turisterna som annars kör förbi våran lägenhet på förmiddagarna. Jeepsafari som kör en bit upp i bergen. Är ni intresserade av vacker natur och fotografering så är jeppsafari i Turkiet ett måste. För Turkiet har verkligen fantastiska landskap.

 

Just nu håller jag på att ordna bilder från Kadirs telefon innan jag skriver ihop om vårat äventyr vi har varit ute på. 

Jag har inte så mycket bra bilder men lite ska ni få se. 

Imorgon kommer det komma upp ett inlägg om det. 

 

Här i Turkiet är tedrickandet väldigt vanligt. Vare sig det är minusgrader och vintertid eller närmare 40 grader och sommarsäsong.

Dricker ni te när ni besöker Turkiet?

Isf det vanliga som syns här på bild nedanför, äppelte eller kanske mintte?

 

 

This is what I call selfie with a view. 

 

Men därför kommer bloggen blir lidande som ni säkert förstår. Däremot så har jag förhoppningsvis massor av bilder när vi är hemma igen. Jag har packat både telefon med laddare och kameran så att jag inte missar något att fota.