Idag har vi varit hemma hos hunden brownie. Och Sofie såklart.

Efter besöket hos husläkaren denna morgon så stannade vi till för att köpa mat i matbutiken vid oss. Men det blev ett litet större köp än bara matvaror.

Häromdagen så ville Kadir köpa en gunghäst som var en elefant, till Adem. Jag tyckte det var ganska så onödigt stort köp.

Jag är uppvuxen med att sånt ”stort” får man vid födelsedagar eller julafton. Kadir som inte har firat något av det vill bara skämma bort sin son så mycket han kan, nu när han kan, tror jag.

Det blev ingen gunghäst häromdagen men istället idag så köpte Kadir en bil till Adem.

En Cadillac rättare sagt. ”Han kan ha den i 1-2 år” sa Kadir.

Hm..jag vet inte om Adem kommer ha den så länge faktiskt. Jag tror han kommer tröttna. Men just nu älskar han den.

Både att sitta på och putta på sina små bilar som får åka på stora nya bilen.

 

 

 

Det var en jobbig dag igår. De två senaste dagarna så har jag känt mig dålig i magen men ändå kry i kroppen.

Igår slog kroppen ut allt och jag fick inte behålla någon mat på hela dagen. Tillslut så kunde jag inte ens dricka vatten utan att det kom upp lika snabbt. 

Hela kroppen var orkeslös och jag kunde inte sitta upp, än mindre stå.

Som tur var så kunde Adem roa sig med musik och dans och jag hade redan färdiglagad mat till honom.

När Kadir kom hem från jobbet på natten så hade han med sig kycklingsoppa och bananer. 

Även om jag var vrålhungrig så orkade jag bara två bananer. Soppan får jag äta till lunch idag istället.

Vi åkte till husläkaren imorse som konstaterade att jag troligtvis har åkt på något virus/fått i mig någon bakteri och kroppen gör allt för att få ut det.

Jag har fått medicin och tips på mat jag ska äta och vad jag ska undvika. 

Jag är väldigt sällan sjuk men detta tog verkligen musten ur mig. Jag har förlorat mycket vatten så för att jag inte ska bli uttorkad så ska jag dricka mycket vatten och äppeljuice. 

Det känns redan bättre nu och Kadir gjorde en ordentlig frukost till mig. Men jag känner mig fortfarande svag och har ingen större energi. 

Igår eftermiddag så åkte jag och Adem hem till Malin och Derin som också bor här i Manavgat.

Derin är två dagar äldre än Adem och de är verkligen jämnlika i både utvecklingen och storlek.

Adem är lite blyg när vi kommer hem till andra människor och han håller sig gärna till mig först.

Men sedan går det bättre och de två var inne på Derins rum och lekte lite ibland. Men mest i vardagsrummet hos mig och Malin.

 

Malin bjöd på äppelkaka med svensk vaniljsås och kakor från Sverige. Åh, vad gott det var.

Hon och Bea besökte Ikea förra veckan i Istanbul och jag fick turen att få med ett bud därifrån.

Under höst, vinter och vår när vi använder täcke när vi sover så har jag märkt att Adem sparkar av det.

Jag minns i vintras när det var som kallast och jag tog på honom täcket säkert varje timme under natten.

Så jag bestämde mig för att köpa ett sovpåse. Som en ”dräkt” som inte sitter åt för benen och där armarna är fria.

Dvs. de kan röra sig fritt med armar och benen men kroppen täcks ändå av ett ”täcke” och håller värmen kvar.

Just nu är det som varmast hos oss men jag ser fram emot att få testa detta.

 

Skulle vi välja ett av våra vänners restauranger i Side? Ett mer turkisk matställe i Side? Eller något i Manavgat?

Kadir har en vän som jobbar på den nya restaurangen Umut inne i Manavgat.

Om jag inte har helt fel så är det samma ägare och typ som Umut i Side.

Så vi valde det stället och jag åt sis kebab till middag. Jättegott och alldeles lagom med mat för min del.

Vi funderade på att åka in till Manavgat centrum efteråt men Adem var trött och hungrig så vi svängde förbi Migros och köpte barnmat och Magnum miniglassar.

När Adem somnat efter hans middag så åt vi glass och satte på en 3D film på tvn.

Efter knappt 20 minuter hade Kadir somnat och 10 minuter senare så somnade jag.

Filmen var alltså inte så bra med andra ord.

 

På väg till Konya så gjorde vi ett stopp för att grilla, äta, fylla på med vatten i våra vattenflaskor med vatten som rinner från bergen och bara njuta av utsikten.

Helt otroligt vackert var det här och medans Kadir sov en stund så var jag bara tvungen att fota.

Och ta selfies såklart.

Kadir ringde mig från jobbet i fredags någon gång efter kl 22 och sa att jag ska packa kläder till mig och Adem för vi ska åka iväg tidigt nästa morgon.

Kadir hade bett om ledigt och fick tre dagar vilket var perfekt för det vi länge har pratat om att göra.

Att besöka hans farbror i Konya och övernatta där eller på vägen dit.

Vägen till Konya är en upplevelse i sig. Vi åkte vägen via Manavgat-Dikmenköy och upp i bergen. Den vägen tar ca 2 timmar och är väldigt krokig men en helt fantastisk utsikt.

Man kan även åka via Alanya eller Antalya till Konya.

 

Hela vägen ända fram till huset så satt jag och beundrade utsikten. Det är svårt att fotografera när bilen rullar och hade jag fått bestämma så hade jag velat stanna och fotografera var 10:e meter.

Men vi körde på och gjorde ett stopp på vägen.

Bilderna ger tyvärr ingen rättvisa utav vad jag har sett, jag längtar 10 år framåt då vi säkerligen kommer kunna få samma bild på papper/dator som det vi ser med våra ögon.
Jag hoppas ni inte tycker det är tråkiga bilder på bara berg, grus och vägar. Men detta är verkligen något man borde se med egna ögon för att få bästa upplevelse.
Sen måste jag tillägga något här. Jag skriver och pratar även ofta om de fina bergen vi har runt omkring oss där vi bor och hur vackert jag tycker det är. De är alltså dessa berg vi har åkt upp, och nedför. Lika fint på långt håll som nära inpå.

 

 

Första biten hade vi sällskap av turisterna som annars kör förbi våran lägenhet på förmiddagarna. Jeepsafari som kör en bit upp i bergen. Är ni intresserade av vacker natur och fotografering så är jeppsafari i Turkiet ett måste. För Turkiet har verkligen fantastiska landskap.

 

Just nu håller jag på att ordna bilder från Kadirs telefon innan jag skriver ihop om vårat äventyr vi har varit ute på. 

Jag har inte så mycket bra bilder men lite ska ni få se. 

Imorgon kommer det komma upp ett inlägg om det. 

 

Här i Turkiet är tedrickandet väldigt vanligt. Vare sig det är minusgrader och vintertid eller närmare 40 grader och sommarsäsong.

Dricker ni te när ni besöker Turkiet?

Isf det vanliga som syns här på bild nedanför, äppelte eller kanske mintte?

 

 

This is what I call selfie with a view. 

 

Men därför kommer bloggen blir lidande som ni säkert förstår. Däremot så har jag förhoppningsvis massor av bilder när vi är hemma igen. Jag har packat både telefon med laddare och kameran så att jag inte missar något att fota.

 

 

 

 

Jag visste vad som skulle hända igår, jag kände det på mig redan kvällen innan jag gick och la mig.

Då hade jag nämligen druckit väldigt lite vatten under dagen och i den här värmen så är vatten väldigt viktigt.

Så igår förmiddag så började huvudvärken komma mer och mer.

Jag vet inte om ni har lagt märke till det men de senaste året har jag haft ett par ordentliga huvudvärksattacker väldigt likt migrän.

Eftersom jag inte har fått det bekräftat av en läkare att det är migrän så kanske det är fel att kalla det så men det börjar alltid med huvudvärk som känns på en sida, blir starkare och starkare och verkligen svider.

Jag har oftast i samband med detta druckit eller ätit för lite, och/eller fått för dåligt med luft/syre.

På vintern när vi inte vädrar så mycket och eldar i braskaminen så känns den huvudvärken också av mycket.

 

Det som hjälper är svalt, mörkt rum, sömn och tyvärr så blir det oftast alltid att jag kräks tillslut.

En huvudvärkstablett innan jag får vila brukar vara det bästa men jag vill undvika medicin så mycket det går och därför drar jag ut på att ta en tablett. Dessutom om jag kommer kräkas så kommer tabletten upp lika snabbt igen och då känns det ännu mer onödigt.

Varför jag får detta så starkt och ganska så ofta tror jag beror på amningen framför allt. Jag ammar fortfarande Adem 3-4 gånger om dagen och någon gång om natten.

När man ammar så ska man dricka och äta ordentligt, särskilt vatten är viktigt.

Jag är redan innan väldigt dålig på att dricka ordentligt med vatten som man ska göra. Sedan värmen just nu. Och att jag ammar.

 

Igår kväll när vi skulle äta så var Adem redig och åt jättemycket.

Det underlättar för en ”sjuk” mamma som bara vill krypa ihop och gråta en skvätt över huvudvärken.

Jag åt så mycket jag kunde men när jag har så ont så är det så jobbigt att ens tugga maten.

Adem hade energi och det var några timmar kvar tills han skulle få sova så jag satte igång barnmusik och han började hoppa och dansa direkt.

Jag la mig på soffan och la handen på pannan och hoppades på att tiden skulle gå snabbt så jag också kunde få sova snart.

Efter ett tag kom Adem fram och tittade på mig med sina stora ögon och jag kunde se hur han frågade varför jag låg där och var tråkig.

Jag sa till Adem att mamma har ont i huvudet, pekade på pannan och sa ”aj aj!”

Åh, min lilla underbara pojk. Han är så gullig och förstår så mycket mer än vad man tror.

Jag kunde ha gråtit en skvätt för det var så fint men jag höll mig och sa tack och log istället.

Han verkade nöjd med det och ställde sig för att hoppa och dansa igen.

 

Tillslut tog jag mig en huvudvärks tablett, gjorde ordning Adems nattsoppa, han fick duscha för kvällen, vi läste godnattsaga och borstade tänderna.

Sedan när han hade somnat så kändes det nästa som om huvudvärken var borta.

 

Hjärtat slår lite extra snabbt och jag får ett fånigt leende på mina läppar när jag tänker på min alldeles egna lilla familj. 

Jag är fru och mamma till två av de finaste människorna på denna jord. Utsidan som insidan. 

 

Flera undrar om man kan borsta tänderna i kranvattnet här i Turkiet och om vi dricker kranvattnet.

Först kan jag börja med att säga att vattnet är inte smutsigt utan det är en annan bakterieflora som gör att vi från ex. Sverige kan bli dåliga (oftast diarré eller en mage som krånglar helt enkelt) om vi dricker vattnet.

Borsta tänderna är inga problem och det kan alla göra. Man sväljer inte det vattnet ändå och får på så sätt i sig väldigt lite vatten.

Vattnet har en hel del kalk i sig som gör att ex slangen i diskmaskin, tvättmaskin etc. blir vit och kan kalkas igen om man har otur.

På hotell så kan vattnet smaka nästan lite klorliknande tycker jag. Ni som har testat kranvatten på hotell får gärna komma med era åsikter om detta.

 

Jag har ett flertal gånger druckit kranvattnet men jag tycker inte alls att det smakar gott.

Däremot blir jag inte dålig i magen av det om jag dricker det. Min mage har antagligen vant sig vid vattnet här, till en viss del.

Jag vet en turk som flyttade till Norge och som besöker Side ibland. När han var nere i våras så sa han

Hans mage hade ställt om sig och klarade inte det turkiska kranvattnet som han annars tidigare hade druckit.

 

De flesta av de inhemska folket runt turistorterna köper flaskvatten men många i Kadirs familj, som bor en bit upp mot bergen, dricker kranvatten hemma. Precis som vi gör i Sverige. Där smakar vattnet dessutom bättre.

På restaurang så köper de oftast in is i förpackningar gjorda på flaskvatten men jag väljer alltid bort isen om jag får chansen. Av samma anledning som jag väljer bort det i Sverige på Mc Donalds med.

 

Borsta tänderna i kranvattnet i Turkiet går jättebra. Men köp flaskvatten om ni ska dricka det.

Är du däremot i stort behov av vatten pga. exempelvis vätskebrist eller liknande så går det bra att dricka vattnet i kranen. Det är inte smutsigt och i ditt fall kanske det är bättre att ta chansen. Om du inte har tillgång till flaskvatten det vill säga.

En liten flaska vatten kostar mellan 45-75 cent.

 

Vi köper hem den störa flaskan på 25 liter och har en pump till den.

Köpvatten utan smak är, till skillnad från Sverige, väldigt billigt.

 

Jag gick igenom lite bilder på min telefon igår och ska försöka rensa bland alla 5000 bilderna en dag framöver.

Hittade bilder från när syrran var på besök och kände att jag saknar henne massor nu. Koooom hiiiit!

Sista kvällen hon var här så åt vi på Alaaddins restaurang längst strandpromenaden. Ett perfekt avslut på semestern för hennes del.

Dagen efter så kom vi in till Side och hennes hotell en sista gång och det var riktigt tråkigt att säga hej då.

Tur att det finns skype, facebook och whatsapp. Nästa gång vi ses blir nog i Norge. Spännande!

 

Igår åkte Kadir med sin syster till marknaden för att köpa tomater. Massor av tomater.

Just nu är det fortfarande bra säsong för tomater och de smakar gott. Om bara några månader så är tomaterna inte alls så goda och maten smakar inte densamma som med ”riktiga” tomater.

Så då brukar många turkar köpa på sig tomater för att koka och spara och för att sedan ta fram senare till matlagning.

 

Kadirs syster är jätteduktig när det kommer till matlagning och hon kan verkligen få fram smakerna perfekt och gör den godaste maten. Så hon var hemma hos oss och hjälpte oss med detta storkok.

Och samtidigt fick jag, och Kadir, lära oss hur vi ska göra framöver.

Alla tomater delas i bitar och sedan kör man dem i mixern, hjälpredaren, så att de blir lagom mosade men inte så att de bara blir vatten utan mer tunn puré liknande.

Sedan kokas allting upp, man saltar och rör om då och då.

När det är klart så häller man i detta i glasburkar med ordentliga lock i plåt.

Dessa glasburkar placeras sedan upp och ner i minst 32 timmar. Man ska absolut inte röra glasburkarna, de får inte skakas och absolut inte vändas upp och ner.

 

Sedan tar man fram detta senare vid matlagning när man behöver tomatkross tillexempel i soppor, grytor, köttfärssås etc.

 

Honungsmelon är min favoritfrukt så här i värmen och vi har ätit det en hel del denna sommaren.

Nästan lika mycket som vattenmelon.

Häromdagen när jag var hungrig under eftermiddagen så tog jag en honungsmelon från kylskåpet och skar några bitar till mig och Adem.

Gjorde små tärningsbitar och blandade ihop det med turkisk yoghurt.

Jättegott och perfekt mellanmål för oss två.