Dreamteam?

Hej alla glada!
Vad kul att det är fredag idag fast ändå väldigt tråkigt för det är sista dagen i Stockholm idag.
Tidigt imorgon lämnar vi Stockholm och Sverige för att bege oss till vårat grannland Norge.
Jag hoppas verkligen att de har en bra flygplats i Oslo för vi kommer spendera väldigt många timmar där imorgon iväntan på vårat nästa flyg som ska ta oss till Bergen.
 
Igår kväll bokade jag hembiljetterna och det är så skönt att veta att vi snart är hemma igen samtidigt som denna resa har varit så himla toppen och underbar.
Jag är ingen person som är varken girig eller vill ha mycket hela tiden. Tycker jag inte själv iaf.
Och jag uppskattar saker mycket mer idag än för 5-10 år sedan. Jag kan nästan skämmas för hur pinsam jag tidigare var över just girighet och att jag inte alls visade tacksamhet.
Jag ville bara ha, ha, ha hela tiden.
Jag kanske är dålig på att säga tack eller visa att jag uppskattar något idag men jag känner det enormt inom mig och jag försöker visa det också så gott jag kan.
Som med denna resa, den har varit så himla toppen verkligen på alla sätt och vis och det är mycket tack vare alla fina människor jag har runt omkring mig.
Alla som har öppnat sina hem och sagt ”sov hemma hos oss!” eller alla som har hört av sig och vill ses.
Det är lite jobbigt för att jag måste planera och tyvärr tacka nej och förklara att vi har inte tid så att det räcker.
Men vi har verkligen haft fullt upp och jag tror varenda dag har varit bokad med något sen vi landade i Göteborg.
Jag har träffat flera utav mina vänner, släktingar, åkt tåg, bil, spårvagn, pendeltåg. Ätit massa god mat och fika, druckigt kaffe till höger och vänster, shoppat, kramat, hoppat och sett kungens hus.
Eller inte hans riktiga bostad utan snarare slottet men för mig så är det kungens hus.
 
Inför denna resa så var jag faktiskt lite nervös hur det skulle gå med Kadir och oss. Han är världens underbaraste men ibland kan vi irritera oss på varandra och känna att den andra personen bara gör fel hela tiden.
Det brukar gå över tillslut såklart, eller det gör det alltid men jobbigast är när vi är stressade eller i pressade situationer.
Eller när Adem är sjuk. Och som ni kanske minns så var både jag och Adem rejält sjuka när vi åkte till Sverige.
Men resan gick bra tillslut och när vi landade i Sverige så såg jag ett ansiktsuttryck som visade att Kadir var glad och nyfiken.
När vi åkte första bilresan hem till Göteborg och pappas lägenhet så fotograferade Kadir allt han såg och jag märkte direkt att han var nyfiken. Nyfiken på Sverige.
Och under hela resan så har allting gått väldigt, väldigt bra. Bättre än vad jag någonsin hade trott.
Kadir är nyfiken och glad över vad som finns i Sverige. Även Gekås. Men det är samtidigt inte ett land som varken jag eller Kadir vill bo i.
Men vi är väldigt glada över att fått vara här, som en familj, och sett allting ihop.
Jag märkte på Kadir att han var avslappnad med allt. Även om man knappt har gardiner i sitt hem i Sverige eller 25 plusgrader i lägenheten.
Annorlunda mot vårat hem och liv men ändå helt okej.
Och är Kadir avslappnad så blir jag också det. Och tvärt om.
Vi är som ett team och även om vi kom ihop oss en eftermiddag en dag så löste det sig tillslut när vi hade rensat luften och allt var okej.
Han och jag har haft fullt upp med Adem, en trotsig 20 månaders som sakta, sakta börjar komma in i första trotsåldern.
Första utbrottet fick han på Universeum i Göteborg när han ville ha den där bollen som flög i luften.
Den skulle ju inte flyga där utan vara på marken så att man kunde springa runt och sparka på den tyckte Adem. Så han slängde sig på golvet och skrek ordentligt bland alla barn och föräldrar.
Jag funderade ett tag om jag skulle göra samma sak, slänga mig på golvet och gallskrika.
Jag har hört föräldrar som har gjort det exempelvis inne på Ica och då reagerar barnet och slutar upp med sitt med en gång.
Men jag är inte så våghalsig så jag förklarade istället för Adem att bollen är inte till för att sparkas med och sedan tog jag Adem därifrån helt enkelt.
 
Men trots detta och några andra små utbrott och ”trotsiga stunder” så har Kadir och jag fungerat som ett team och det har verkligen varit toppen.
 
Nu har vi sista etapperna kvar sedan är vi tillbaka i Turkiet och Kadir kommer börja jobba med en gång tror jag.
Då blir det bara längre och längre jobbdagar för honom ju närmare säsongen vi kommer.
Och vi kommer inte se av Kadir lika mycket men det är jag i alla fall inställd på och då funkar det på något vis.
Nu ser vi fram emot Norgeresan imorgon och få träffa min syster som ska föda om inte så många veckor. Och självklart Peter som kommer bli en riktigt cool pappa.
 
Sista dagen i Stockholm med mitt dreamteam.
 

6 Kommentarer

  1. Kicki Winbo säger:

    Hejsan!
    Oj vad tiden går fort, hoppas ni har haft en fin Sverigeresa och att Kadir kan tänka sig att besöka landet i norr igen. Ha nu en skön vistelse i Bergen med solsken.
    Hälsa så gott till Linda.
    Kram Kicki

    1. Han vill absolut åka tillbaka. Men med alla papper hit och dit så kommer det nog inte hända riktigt än. Fast vem vet, till hösten kanske vi är igång igen. Kram!!

  2. Monica säger:

    Hoppas du och kadir kommer tillbaka nån sommar så han får uppleva svenska sommaren 🙂 ha det så bra resten av er resa

  3. nathalie säger:

    så härligt att ni alla 3 har kunnat njuta av resan . alltid kul att ha med sig den i bagaget även för din man , så han fick se hur ditt liv här i sverige har varit , har hört om en del som tror att vi har isbjörnar som går på gatorna i sverige men så illa är det ju inte haha. önskar er en fin resa till norge , ska ni resa hem ifrån norge också?

  4. anette berglin säger:

    Har följt dig sen vi var i Side 2011, vi kommer igen 27/4 för 5 gången,du ser ut att ha det bra i Sverige o Norge 😉 Snart 60+ (57) men jag tycker att ni gör ett bra jobb Du o Kadir.Jag ger mig till känna när vi kommer till Marias!!! Kram till dig du duktiga du!!!!/ Anette

    1. Hej Anette! Ja du får verkligen göra dig till känna när du är nere. Tack för att du läser och kommenterar. Det är alltid roligt att se vad för läsare man har. Kram!!

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.