Föra över matintresset till barn!

Jag har märkt väldigt tidigt på Adem att han gillar när det lagas mat hemma. Det började jag ana innan han var ett år gammal för då kom han ofta in med gåstolen i köket under tiden jag höll på och gjorde mat.
Han var nyfiken redan då på vad köket hade att erbjuda.
I höstas satt han på golvet och lekte, målade och var ofta med i köket. Dessutom glömmer jag aldrig när min vän Therese var hemma hos mig och vi skulle steka pannkakor.
Adem fick smaka på pannkakssmeten och det var så klart mmmm gott. Så när hans pannkakor var klara så av någon anledning, som jag inte minns idag, så smetade Therese lite smet på de färdigstekta pannkakorna.
Klart pojken ska ha det gott.
 
När diskmaskinen plockas ut på morgonen så brukar Adem alltid vilja ha plastburkar och slevar för att leka med. Det är smarta barnleksaker som håller Adem sysselsatt medans jag måste göra vardagliga, lite tråkiga saker.
Och när det är dags för pannkakor så är Adem nu med och vispar runt, och självklart provsmakar smeten.
När kycklingen ska kollas till och kanske vändas i ugnen så står Adem bredvid och är med. Men när det är varmt så får han bara stå bredvid.
 
Jag vill inte tvinga mina barn att vara med och laga mat eller ha ett intresse för matlagning. Jag har tidigare inte haft det men det har faktiskt gått ganska bra ändå.
Däremot uppmuntarar jag till matlagning vare sig vi bara kommer ha pojkar eller både pojkar och flickor.
Så länge de vill så kommer de få vara med i köket, jag berättar vad vi äter och jag berättar vad jag lagar för mat.
Det ska få smakas på såser, kött, tillbehör osv. Jag tvingar inte Adem till att äta men jag ger inte upp i första hand utan försöker på olika sätt locka Adem att äta.
Däremot är jag mer strikt med att det blir inget gott efter maten som fika, choklad eller annat om maten inte äts upp. Kadir däremot tycker inte det är så noga. Men så är vi uppvuxna i två olika länder med olika bakgrunder och kulturer också.
 
En annan sak jag vill och kommer uppmuntra är hemlagad mat vilket tack och lov är stort i Turkiet.
Det enda vi har i våran frys är mat som kyckling, kött, fisk etc. som man fryser in. Eller om jag har bakat något så har jag eventuellt fått frysa in detta.
Jag tror inte vi har haft något färdiglagat i form av fiskpinnar, djupfryst snitzel, pyttipanna eller ens pommes frittes i våran frys sen vi flyttade in här för snart två år sedan.
Tidigare så levde jag på just djupfryst, färdiglagad mat.
Hela min tonår var det felix färdiglagade maträtter, 5 för 95 kronor på ica, billys panpizza och här i Turkiet var det allt möjligt i plastförpackningar som snitzel, köfte, chicken nuggets.
Så enkelt och lätt som möjligt.
Inga färdiggjorda såser har vi hemma men ibland när jag får sug efter en jag verkligen gillar från Sverige så brukar jag be någon ta med.
Vi är inte strikt förbjudna med färdiglagad mat, vi lever ibland långt ifrån nyttigt men det finns mycket vi väljer bort idag just för att vi vill ha riktig mat. 
Det är framför allt nedfryst, färdiglagad mat.
Sedan har vi våra laster också.
Vi äter vitt bröd, lite fibrer, möjligtvis mycket socker i just efterrätter och fikatillbehör.
Men vi äter inte kött flera dagar i veckan, inga lightprodukter, vi gör våran egen pommes frittes, vi äter inte besprutade frukter och grönsaker, vi äter mycket vegetariskt, nästan allt är lagat från grunden, det är sällan vi äter snabbmat, vi dricker väldigt sällan dricka numera och alkohol känner jag inte alls något behov av och har inte druckit på 2½ år nu vilket jag är stolt och framför allt nöjd över.
Och jag tror absolut att våra kroppar formas och påverkas, på insidan och utsidan, efter vad vi äter.
Jag hade mer än gärna velat se hur min kropp såg ut på insidan och jag tror att jämförelse idag och för bara 8 år sedan, eller för 4 år sedan, så är det stor skillnad.
Så länge man har en smart, sund och framför allt bra inställning till mat och matlagning så tror och hoppas jag att det smittas av till våra barn.
Jag är också glad över att Kadir kan och vill laga mat så ofta han kan bland annat för att visa Adem att det inte bara är kvinnan som kan och ska göra det utan att intresset finns hos båda föräldrarna.
 
Hur ser matlagning ut i eran familj? Har barnen något intresse? Hur ser det ut i frysen och färdiglagad mat köpt från Ica? Och hur nyttiga/onyttiga är ni?
 
Det är viktigt att smaka av smeten.

6 svar på “Föra över matintresset till barn!”

  1. Hej=)
    Eftersom jag har lite problem med min mage och vissa matallergier, så är ju just det här med mat lite speciellt för mig. Jag behöver liksom veta att maten jag äter är mat som jag tål och min mage klarar av.
    Jag lagar gärna mat, önskar jag hade haft råd att handla ännu mer ekologiskt. Jag vill ha så ren mat som möjligt, jag vill också ha rena kryddor. Men ren så menar jag utan massa andra tillsatser.

    Vi köper aldrig djupfryst pommes, vi gör egna klyftpotatisar istället. Köper aldrig färdiga köttbullar, jag gör alltid egna. Potatismos gör jag också egen av riktig potatis.
    Men, vi är inga fanatiker på något sätt. Vi äter både pizza, kebab och McDonalds, samt annan restaurangmat också, men jag måste ju alltid kolla först så det inte innehåller nåt jag inte tål.

    Jag har fått en lapp skriven på turkiska, på saker jag är allergisk emot, den visar jag alltid på restauranger i Turkiet, dom är mycket vänliga och villiga att hjälpa mig så jag får mat som jag tål.

    Frukt som är besprutad har jag svårt med, ekologisk går bra. Så jag antar att det är det de besprutar med som jag inte tål.

    Oj, blev långt det här, hade kunnat skriva en hel novell till om det här.
    Men slutsumman blir:
    Jag skulle kunna äta nyttigare och bättre ändå än vad jag gör, men jag tycker ändå att vi äter bra, vi äter mestadels riktig hemlagad mat.
    Bröd äter vi sällan.

    Kram från mig 🙂

  2. Hej!
    Jag hittade din blogg för nån vecka sedan och har nu plöjt igenom hela! Började googla lite efter vi bokat min födelsedagsresa och hamnade här! Jättekul!

    Jag jobbar som dagbarnvårdare (dagmamma) och försöker i största möjliga mån laga min mat från grunden, men ibland räcker helt enkelt inte tiden till. Inte alltid helt lätt att ha 5 barn stojandes och stimmandes runt i huset när jag själv står i köket… Men jag gör så gott jag kan och försöker göra storkok så jag inte behöver stå där varje dag! Jag försöker lägga min matsedel efter vad vi ska göra. Torsdagar t ex är vi på aktivitet på förskolan och då är vi oftast hemma samtidigt som maten egentligen ska stå på bordet… En sådan dag kanske det blir stuvade makaroner och falukorv, alternativt hemmalagad mat som varit fryst.

    Oftast tycker jag det är kul att laga mat, men visst, när jobbet är slut och jag och resten av familjen ska ha egen middag, då känns det som om man bor i köket ;-)!

    Jag och min familj kommer som sagt ner till Side i Juni och det är andra gången vi är där (första var juli-12)! Vill lova att Marias butik ligger högt på priolistan! Köpte massor av fina kläder där förra gången :-)!

    Hoppas du får en bra dag, jag är ledig och det ska bli vårväder här!
    Kram Kram

  3. Jag har inga barn, men jag är uppvuxen med mat från start. Ibget halvfabrikat, inte ens sylt eller saft var köpt i butiken. Det är kanske inte alltid det är nyttigare, men det KÄNNS bättre. Nu har jag visserligen lite pommes i frysen, men det är i princip det. Sen kött såklart, i olika former. Bröd bakar jag inte heller (än). När jag och min sambo flyttade ihop var jag jättesjuk en dag och bad honom köpa hem mat efter jobbet. Mat enligt honom var en påse fryst carbonara och krögarpytt. Åt det den kvällen pga hög feber, sen åkte det ut och nu köper han absolut inte sånt. Vi experimenterar i köket, blir det inte gott så ändrar man receptet till nästa gång 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.