Dåtid, framtid och nu!

Igår kunde jag inte sova så jag gjorde i ordning ett glas varm mjölk och satte mig i soffan en stund.
Lillasyster har börjat böka runt och gör sig till känna mycket mer i magen nu än tidigare.
Vilket är lite intressant eftersom det nu börjar bli trångt och inte så mycket plats att böka på.  
 
Precis när jag tänkte göra ett nytt försök till att sova så kom Kadir hem från jobbet så jag stannade uppe en stund och vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Mycket om nya bebisen, hur vi båda känner och tänker, mycket prat om hur viktigt sömn är för oss båda sen i vinter och att vi ska tänka på det när vi blir irriterade och arga.
Då är det oftast sömnbrist som är boven men att man kanske i själva verket tjafsar om städning eller annat onödigt.
Kadir känner att det blir lättare denna gången då han inte kommer jobba lika mycket som vid sommartid vilket säkert stämmer. Han måste inte ha den viktiga men kortvariga nattsömnen som då utan vi ska försöka lägga oss i tid, jag tar bebisen på natten och vaknar Adem så är det Kadirs uppgift att få honom att komma till ro, gå och kissa eller så.
Bara det att vi somnar innan midnatt kommer nog hjälpa oss mycket.
 
Vi pratade också om våra familjer, vänner från förr och de som finns hos oss idag, vad som är viktigt för oss som ett par och hur vi agerar som föräldrar.
Kadir pratade också om tiden jag var gravid förra gången och precis hade förlorat min mamma. Han var livrädd att jag skulle vara helt förstörd och inte klara av att vara en människa knappt.
Han var rädd när jag var ledsen och grät och försökt hela tiden få mig att fokusera på vårat barn, att vi ska bli föräldrar och lyckan i det.
Och visst var Adem räddningen för oss där och då. Både för mig men också för oss som par och blivande föräldrar.
Jag vet inte vart vi hade varit idag om vi inte hade fått Adem runt den tiden, jag vet inte vart jag hade varit idag eller hur jag hade varit men Adem kom verkligen i rätt tid i livet.
Jag förlorade inte bara min mamma det året utan många andra människor, närstående och bekanta försvann från mitt liv och det var mycket sorg och mycket frågetecken under hela det året.
Det var kaos med andra ord, framför allt bland mina egna känslor. Jag var ju överlycklig som nygift och nybliven mamma men riktigt ledsen och livrädd för allt och alla som försvann från mitt liv på ett eller annat sätt.
 
Men idag är jag så tokkär och galen i Kadir, Och jag hoppas och tror att han är det i mig med. Vi tjafsar och blir sura på varandra fortfarande men det är inte som i början av vårat förhållande för 6 år sedan.  
Då kunde jag nästan, hemskt nog, provocera fram ett bråk för att se om han brydde sig. Usch vad hemskt och framför allt onödigt.
Och han sa och gjorde mycket som jag inte förstod mig på eller tyckte var knäppt. Mycket kulturkrockar hade vi.
När man får barn tror jag att man släpper på mycket onödiga bråk. Man orkar inte tjafsa om småsaker.
Och vi känner varandra och varandras bakgrunder mer idag än för 5-6 år sedan.
 
Däremot kan jag stå på mig när Kadir inte lägger strumporna i tvättkorgen. Löjligt kanske men vid förra bayram i somras så hade han inga strumpor att ta på sig.
Jag visade hans hög där han ”samlade” på strumpor som behövdes tvättas och sa bara att
det där kommer aldrig bli rent som resten av dina kläder så länge de ligger där och inte i tvättkorgen.
Senaste bayram som var så påminde jag honom några dagar innan och vet ni vad;
han hade rena strumpor på sig när det väl var dags.
Fast vi har kommit fram till att han behöver skaffa sig några nya till vintern…
 
Jag vill inte bråka om onödiga saker eller bli ovänner över saker som man kan prata om och lösa direkt.
Men jag tänker inte passa upp på min man på saker som jag får Adem, 2 år att lära sig nu. Det finns en gräns för allt.
 
En annan sak vi pratade om igår var min blogg. Jag berättade att jag nyligen fått en kommentar från en kvinna som hittat till butiken och sett Kadir men inte gått fram och sagt hej.
Detta händer lite då och då, både att folk ger sig till känna för honom och även dem som inte vill komma fram och störa i onödan eller så.
Men så berättade Kadir att det kommer ju faktiskt fram folk ibland och frågar saker om Side, om Turkiet och om kanske Turkiets historia som jag har skrivit om i bloggen.
Kadir bara skrattar åt det och frågar om jag är nya google. Han får frågor som han känner är omöjligt att svara på,
men svaren finns på min blogg så nu börjar han fundera på om han ska läsa den.
”Maybe I will learn where I will eat my dinner in Side next summer?” 
 
I två timmar satt vi och pratade och skrattade och det var helt klart värt det att jag missade lite sömn för det.
 
Back old days…

7 svar på “Dåtid, framtid och nu!”

  1. Vilka fina bilder på er och vad fint du skriver om ert förhållande och hur ni har vuxit tillsammans under åren som gått 🙂 Och det där med mäns strumpor som aldrig hittar till tvättkorgen tror jag är ett ganska universalt problem.. 😀

  2. Hej! Läst din blogg ett tag men aldrig skrivit något. Måste börja att säga att du skriver & beskriver saker & ting väldigt bra 🙂 bara såsom upploppen som va. Jag & min man älskar Alanya till exempel & media skriver så illa om Turkiet 🙁 mina föräldrar var där senaste 8 sept & dom sa "ja lite obehagligt va det just då" men inte mer, dom hade en fantastisk semester. .. som vanligt. Jag har säkert läst det men kommer inte ihåg, hur träffades ni? & by the way, är lika tokkär i min man efter 15 år 🙂 Ha det så jättebra med allt & lycka till med lillasyster & storebror kommer se till henne:-)

    1. Hej Thess! Tack så jättemycket för din fina kommentar, så glad jag blir. Och vad kul att du hänger med och läser. Man måste inte kommentera men visst är det kul när det kommer kommentarer. Jag kan ju förstå dem som hamnade i tumultet och upplevde stark oro och blev rädda den tid/dag/natt det var oroligt i Side och Alanya. Men att det var ÖVERALLT och i flera dagar och att de dessutom har varit mycket snack om oroligheter i hela Turkiet denna sommaren tycker jag är till en överdrift. Och fler upplevde det som ni och vi, dvs. inte oroligt utan snarare så att man blev orolig efter vad man läste på internet. Jag har också hört att danskarna har inte avbokat sina sommar och höst resor till Turkiet just för att Danmark inte har rapporterat något om Turkiet. Så olika det kan vara.

      Härligt att ni är fortfarande tokkära i varandra efter 15 år, det är sånt jag strävar efter. Vilken lycka det måste vara 🙂 Ha det så bra och tack igen för att du läser och kommenterade! Kram Louise

  3. Hej Louise!det låter som om ni hade en jättemysig kväll/natt:) många gånger tar ju vardagens alla måsten all tid ,då är det extra speciellt när man har såna goa stunder tillsammans;) kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *