Föda barn i Turkiet, del 2!

Jag började skriva om hur jag känner inför denna förlossningen, att föda barn i Turkiet, kejsarsnitt vs. vaginal förlossning och mitt kaos jag hade inombords förra gången i ett tidigare inlägg som ni hittar på länken här nedanför.
http://louiseiturkiet.blogg.se/2015/october/foda-barn-i-turkiet-2.html
 
 
Hur tänker jag denna gång? Nu har jag inget kaos i mitt liv, jag är väldigt avslappnad och jag vet mer hur det funkar även här i Turkiet.
Några kommer säkert tycka att detta är jättelöjligt men den som har gjort mig mer positiv inställd till en vaginal förlossning är Isabella Löwengrip, även kallad Blondinbella.
Hon födde sin son för snart två år sedan och har nu även en dotter på strax under 6 månader. Hennes sätt att förklara i bloggen om förlossningen, hennes och andra föräldrars positiva upplevelser samt hennes medverkan i gravid vecka för vecka har öppnat mina ögon mer, gett mig mer fakta på ett konkret sätt och dessutom upplevde hon sina förlossningar väldigt positivt som har smittat av sig till mig.
Utan att det blir som en saga och man tror att allt är som rosor och choklad. För så pass mycket förstår jag att jag kommer kanske inte tycka att det är helt och hållet underbart precis hela tiden, varenda sekund och minut.
Men vem vet, jag kanske tycker det är värt smärtan när man väl har sin bebis i famnen.
Idag är jag mycket mer positiv inställd till en vaginal förlossning pga. hennes och många andras positiva inställning till förlossning helt enkelt.
Men…jag stänger inte dörrarna för kejsarsnitt heller. Jag upplevde, trots allt, min förlossning som positiv och är glad över hur det blev.
Jag är nöjd över att jag gjorde det valet sist och jag skrattar idag åt hela den dagen, hur galet allting blev från start. Men ändå väldigt bra.
 
På många sjukhus i Turkiet så säger dem att har man gjort kejsarsnitt tidigare så finns det alltid en risk för det ena eller det andra och därför görs automatiskt kejsarsnitt vid nästa förslossning igen.
Risk finns det alltid, vaginal förlossning eller kejsarsnitt och man kan inte veta före hur en förlossning kommer att bli.
Eftersom vi har valt att vara på ett annat sjukhus och en annan doktor än sist så finns det också en liten parantes där mellan doktorerna-sjukhusen.
Om något går fel vid en vaginal förlossning denna gång pga. eventuellt fel vid förra kejsarsnittet, vem är det då som gjorde fel?
Jättelöjligt men samtidigt så det fungerar på vissa ställen här.
Min doktor som jag har idag har inte stängt dörren för en vaginal förlossning för min del, men han ser gärna att jag gör kejsarsnitt igen pga. ”risken” som kan finnas och bli.
Ingenting är bestämt och vi har ett nytt besök i slutet av denna månaden då vi ska prata mer om detta, kanske bestämmer vi något då eller så ser vi närmare på hur det ser ut ju närmre BF den 6 december vi kommer.
 
Även om vi är två som blir föräldrar igen så är det jag som har sista ordet oss emellan när det kommer till förlossningen.
Men jag vill att Kadir ska vara delaktig och ge sin syn på det hela.
Sist ville han inte att jag skulle göra kejsarsnitt, och det lyssnade jag inte direkt på. Men han respekterade mitt beslut till 100% och jag lyssnade på vad han tyckte. Sen tog jag mitt egna beslut och det som passade mig och min kropp bäst just då. Och Kadir sa aldrig emot mig om kejsarsnitt men uppmuntrade mig däremot till vaginal förlossning.
Han är glad över att jag är positiv inställd till båda valen denna gång fast skrattar lite åt det och känner att det kanske var lite försent med den inställningen nu.
Blondinbella borde ha fått barn ett halvår innan mig sist med andra ord.
 
Vi har pratat om detta med att vara med vid en förlossning och jag vill såklart att han ska vara med, vid mig, men samtidigt vet jag också hur stressad och obekväm han kan bli.
Han är en person som spyr i en papperskorg när Adem ska ta blodprov, som ett exempel.
Hur ska han då klara av en förlossning tänker jag.
Vi pratade därför om detta för ett tag sedan och får han välja så vill han mer än gärna INTE vara med i rummet vare sig det är kejsarsnitt eller vaginal förlossning.
Däremot om jag mer än gärna vill det så kommer han vara det säger han.
Och jag känner bara att jag tror att jag kommer bli mer uppjagad och stressad om han är med i rummet. Så för mig så får han gärna stå utanför och heja på istället.
Jag vet att jag har hans stöd hela tiden även om han fysiskt inte finns just där, just då.
Någon kanske tycker detta låter jättekosntigt men jag tycker att det låter jättebra för det betyder bara att vi är överens.
Däremot så har jag gärna någon utav Kadirs systrar med mig i rummet, om de själva vill.
Som ni vet så är jag väldigt glad i Kadirs familj och det var Kadirs systrar och svägerskor som verkligen hjälpte oss och tog hand om mig, Adem och hjälpte mig med olika trix när jag skulle amma Adem i början vid förra gången.
Så att ha med någon utav dessa starka kvinnor under en förlossning är jag helnöjd med.
Det känns till och med bättre än att ha med mig Kadir om jag ska vara ärlig. Och det vet han om.
Jag har också pratat med min egna syster om kommande förlossningen och jag hade såklart varit glad om hon hade varit med men jag tror att vi hade skrattat oss igenom hela förlossningen.
Det hade något blivit helt galet och väldigt språkförvirrande om hon hade varit med mig. Men också en upplevelse vi nog aldrig skulle glömma. 
 
Min slutsumma av alla mina tankar kring förlossningen är;
Jag kunde inte vara mer nöjd med mitt beslut vid förra graviditeten. Jag var och levde i ett kaos och valde det som passade mig bäst just där och då, med en liten tvist.
Jag fick höra min sons första skrik, som lät som ett trött lamm ungefär, och skulle gärna vilja ha den förlossningen på film med tanke på allt som inte blev som jag hade tänkt mig.
Jag är också otroligt nöjd med att mitt snitt faktiskt knappt syns idag och hoppas att det blir samma vid nästa gång, om det blir kejsarsnitt då med.
Jag är också väldigt positiv inställd till både vaginal förlossning och kejsarsnitt denna gång.
Däremot till skillnad från förra gången så vill jag inte vara helt nedsövd om jag ska göra kejsarsnitt denna gång. Jag vill vara med när det händer, jag vill kunna se min dotter för första gången som jag såg Adem och minnas det ansiktsuttrycket och känslan igen. För det är helt fantastiskt och stort.
Blir det vaginal förlossning så ser jag fram emot epidural och gärna lustgas också om det finns, däremot vet jag inte vad för tokigt jag kommer säga av den.
Vem vet, jag kanske börjar prata flytande turkiska med riktigt bydialekt som min man eller Adems äldsta kusin gör. Det är svårt att förstå ibland och till och med för turkar från andra städer tycker det.  
Och blir det kejsarsnitt så lovar jag att inte berätta vilket datum det blir innan utan det får bli en rolig överraskning när ni minst anar det här på bloggen.
Däremot kommer jag nog förvarna min egna familj och berätta att inom en veckas tid så är det dags, men exakta datum håller jag till mig själv precis som sist.
 
Hur har era förlossningar varit? Var det som ni hade tänkt er? Positiv eller negativ upplevelse och hade ni velat gjort något annorlunda?
Och hur många är det som läser här som är gravida just nu? Är ni spända och nervösa?

11 svar på “Föda barn i Turkiet, del 2!”

  1. Hej, jag har mailat dig, på den adress som kommer upp när man trycket på det rosa kuvertet här på din blogg. Har inte fått något svar än så jag undrar mest om det kommit fram eller om du använder dig av någon annan mailadress. Mycket tacksam för svar 🙂 Ha en fin kväll kram

  2. Hej Louise!
    Dålig på att kommentera nuförtiden men jag läser din blogg för fullt. Jag har varit med om både kejsarsnitt och vaginal förlossning. Alla är vi olika och tycker olika. Men jag vill ändå dela med mig av mina upplevelser. Med första barnet var min största skräck att det skulle bli kejsarsnitt. Jag hade längtat typ hela mitt liv att få föda fram ett barn. Givetvis blev det akut kejsarsnitt efter 11 timmars värkarbete. Allt gick bra men jag kände mig ändå snuvad på det hela. Andra barnet hoppades jag på vaginal förlossning. Om man har gjort snitt innan är det väldigt viktigt att man sätter nåt på livmodern så att styrkan av värkarna kan mätas mer exakt. Så att den inte spricker i ärret. Jag blev igångsatt med andra barnet. Det tyckte jag också var lite tråkigt då det är lite kul att gå och vänta och inte ha en aning om när det kan sätta igång. Min igångsättning gick väldigt bra då jag var helt omogen för att sättas igång och från början till slut tog det 12 h, vilket dem tyckte var snabbt. Det som tog långt tid var krystandet. Jag höll på i 2 h och i slutet trodde jag att jag skulle tuppa av. Krystvärkar är väldigt starka och intensiva och man kan inte stoppa dem. Det är en sån kraft som inte går att beskriva. Mina ögon rullade och jag drack massor mellan värkarna. Till sist så tyckte min bm att vi skulle ta hjälp av sugklocka då hon såg att jag var helt slut på kraft. Men då kom en undersköterska in och pushade mig nåt fruktansvärt. Hon på ena sidan och min man på andra. Tack vare dem så orkade jag. Och den känslan när barnet kommer ut är obeskrivligt. För mig är vaginal förlossning det självklara valet. Jag hade kunnat föda ut allas barn bara jag slipper vara gravid:-) Länkar mina två förlossningar om du orkar läsa. Du ska göra det som känns bäst för dig men om du vill ha min åsikt så röstar jag för vaginal förlossning:-)

    http://sneckan.blogspot.se/2008/01/min-frlossningsberttelse.html

    http://sneckan.blogspot.se/2011/11/nu-ar-lillebror-antligen-har.html

  3. Bra tankar Louise, du bestämmer naturligtvis själv hur du ska göra, MEN en vaginal förlossning är en underbar upplevelse! Jag själv upplevde mina förlossningar som otroligt bra och på den tiden fanns inte många bedövningar att välja på! Bra tanke att ha med en kvinnlig släkting som stöd, det har många från andra länder hos oss när de föder! Du kommer att klara det bra vad än du väljer, det är jag säker på, LYCKA TILL MED DITT BESLUT! Kram Bettan!

  4. Jag är positiv till min förlossning med vår Adem
    klart det gjorde ont, men trodde de skulle vara värre 🙂
    Var värre dagarna efter när man var så öm
    Skulle kanske viljat vara på sjukhuset lite tidigare
    när vi kom in var jag öppen 9 cm o sen kom krystvärkar väldigt snabbt 🙂

  5. Jag har 2 pojkar på 3 respektive 1 år gamla och med första pojken så hann jag inte få epidural, men testade däremot lustgas som jag blev helt illamående av så tog bort det direkt efter 3 försök. Med andra så han jag definitivt inte få epidural (tog 20 min från de att vi kom in) och jag valde att inte ta lustgas den gången på grund av hur jag mådde första gången
    Jag skrattade mellan varje värk och skämtade med barnmorskan. Så man fixar verkligen att föda barn utan hjälpmedel så att säga och det är en så häftig upplevelse och man känner krafterna som.man inte trodde existera. Jag tycker att båda mina förlossningar har varit underbara och skulle lätt kunna göra om dem bägge. Visst gör det ont, men det är en positiv smärta brukar jag tänka för det kommer något gott utav det, nämligen ert barn!

    Jag rekommenderar dig att väljs det du tycker känns bäst för dig själv för det är trots allt ingen annan som ska gå igenom det här åt dig, utan det är du och du fixar det oavsett vilket du väljer! Lycka till när det väl är dags!

  6. Min första förlossning var ett planerat kejsarsnitt då min dotter låg felvänd i magen och med andra barnet ville jag gärna testa att försöka föda vaginalt. Och skulle jag få ett tredje barn skulle jag definitivt välja att föda vaginalt, men det kanske också beror på att jag hade en helt komplikationsfri förlossning. Det är en sån häftig upplevelse som jag nästan längtar efter att få vara med om igen.
    Sen skall man så klart inte sticka under stolen med att det gör ont att föda barn, för det gör det verkligen… men läkningstiden efter förlossningarna var mycket mycket lättare med den vaginala förlossning.
    Jag har såklart väldigt fina minnen av min första förlossning också men där saknade jag lite av spänningen, allt var ju så planerat i minsta detalj.

    Du har som tur ett tag till på dig att fundera och vad du än väljer så hoppas jag att allt går bra!

    Kramar!

  7. Blev igångsatt i vecka 40+0 pga högt blodtryck. Var redan öppen 4-5 cm så räckte med att dom spräckte hål på hinnorna så vatnet gick. Första värken kom efter tio min och två timmar senare var hon ute. Jag har (förlåt) jätte dåliga minnen från förlossningen och drömmer mardrömar om den dagen fortfarande.. Allt gick för snabbt och jag hann inte bearbeta smärtan eftersom värkarna kom på EN gång med typ tio sek mellanrum tills nästa. Ville ha epidural och medans hon kallade på läkaren gick jag från 4-7 cm öppen sen 10 min senare var jag 10cm öppen och fick krysta.. Jag grät och stog och slog min man och min man grät då han tyckte synd om mig. Han vill inte vara med under en till förlossning! MEN jag har på något sätt bearbetat detta nu och skulle fortf välja vaginal göre kejsarsnitt om jag får barn igen. Haha hemskt men det är min sanning. Alla har verkligen olika förlossningar så man vet ju aldrig hur det blir!

  8. Mitt första barn födde jag på statligt sjukhus i turkiet. Min läkare meddelade mig redan under graviditeten att det inte kommer att ges någon smärtlindring då det inte ges i turkiet under vaginala förlossningar utan det är naturliga förlossningar som gäller dels för att smärtlindring kan avstanna värkarbetet och valde jag kejsarsnitt skulle alltid kejsarsnitt göras hädanefter och då skulle jag bli begränsad till max 3 barn. Jag födde mitt barn i vecka 41 utan någon som helst smärtlindring och förlossningen gick jättebra och var över på 2,5 timme, väldigt snabbt med andra ord. Inga män fick närvara eller komma in på förlossningen utan fick vänta utanför, enbart en kvinnlig släkting fick följa med och sitta med under värkarbetet men fick inte följa med in i förlossningsalen när det var dags. Efteråt kunde man be om privat rum i mån av plats och då fick mannen komma in och närvara tills man blev utskriven och även andra släktingar. Mitt andra barn föddes i sverige och jag valde denna gång att föda utan smärtlindring då allt gick bra under min första förlossning men denna gång blev jag igånsatt och smärtan och värkarna var extremt smärtsamma och mitt barns hjärtljud sjönk samt att det tog sex timmar. Ingen förlossning är den andre lik, det bästa är att känna efter själv hur man vill ha det men när man väl är där vet man aldrig vad som kan hända. Visst smärtan gör ont men det är under en väldigt kort tid och man mår bra efteråt medans efter ett kejsarsnitt har man ont i flera dagar o veckor efteråt med svårigheter att röra sig. Ditt val, bara du kan bestämma vad som känns bäst för dig. Lycka till

  9. Hej Louise!
    Har både upplevt kejsarsnitt (97) och vanlig förlossning (02) i Sverige.
    Skulle jag behövt valja idag så hade jag valt kejsarsnitt.
    I mitt fall har jag varit vaken hela tiden under kejsarsnitt ( vet ej om denna möjlighet finns i Turkiet).
    Kram Merima och önskar dig Lycka till !

  10. Min förlossning var lugn och fin och vi hade fantastiska barnmorskor som hjälpte mig genom den. Fick gå 16 dagar över tiden och skulle sättas igång men dagen innan behagade till slut prinsessan att komma.
    Dock kände jag rent spontant efteråt att det får bli kejsarsnitt nästa gång, haha.. Men nu snart 5 månader senare känner jag att det var en mäktig upplevelse som jag gärna gör igen trots lite smärta med tanke på priset man får 🙂
    Jag började med lustgas, som var fantastisk !! 😉 sen epidural som gjorde att all smärta i magen försvann så även den var en succé för mig. Jag har bara fina minnen och hoppas på samma nästa gång!
    Lycka till!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.