Spädbarnskolik!

När Adem var nyfödd så var allting nytt för mig och Kadir och trots att jag hade läst massor och försökt förbereda mig på att bli mamma så lär man sig under tiden bebisen har kommit, växer och blir större.
Alla barn är unika och den eller de som spenderar mest tid med bebisen, oftast föräldrarna, lär sig tyda bebisens signaler först och bäst.
En sak jag hade läst om, och som verkade extremt jobbigt var kolik. I mina öron så lät det hemskt och något jag verkligen inte ville skulle drabba oss. Allra minst vårat barn.
Men jag var lite dum att inte läsa på om det ordentligt. Det insåg jag ett halvår senare då Adems kolik var borta och vi äntligen hade en bebis som var nöjd och glad om kvällarna. Flera av er läsare skrev tom att han kanske hade kolik och gav bra tips när jag skrev om skriken på kvällarna.
Det hela började ganska exakt 10 dagar efter att Adem föddes. Det har jag koll på för då hade Kadir börjat jobba och fick aldrig ”ta del av” den värsta tiden.
Och det började inte direkt med massa skrik utan det blev successivt blev mer och mer. Jag visste såklart att bebisar skrek och att bebisar behöver närhet. Men att skrika från kl 19-23 och ibland längre, konstant, nästan varje kväll är inget som ”alla bebisar gör” 
För våra barns del handlade koliken om magknip, som mer eller mindre de flesta bebisarna har de 4 första månaderna innan tarmarna är helt redo, som sker oftast på kvällarna i 3 timmar/3 dagar i veckan eller mer. Skriker de så ofta/mycket så kallar man det för kolik. 
Ungefär vart sjätte barn får kolik så det är ganska många barn och föräldrar som går igenom detta. 
Som tur är så finns det olika hjälp att få. Massage, akupunktur, magdroppar och olika sätt att hålla bebisen för att gör det lättare och skönare framför allt. Man kan också se till att rapa bebisen så ofta man kan efter att hen har ätit.
Har bebisen inte lyckats rapa på 5 minuter så kan man prova efter nästa måltid.
Med Adem så bar jag runt på honom, vyssade, lekte, klappa händerna, gjorde ljud med munnen, ja allt sånt där för att få han glad. Men istället lät han som om tåget hade kört över hans fot och jag skämdes för att grannarna skulle höra honom och tycka att jag var en dålig mamma.
Eftersom jag inte kopplade skriket med just kolik och att han då skulle skrika varje kväll kl 19-20 så lyckades jag aldrig förbereda middagen i tid.
Så det blev många middagar på stående fot, ibland ingen alls för att jag inte hade händerna fria och kunna göra någon mat och ibland blev det bränd fisk kl 22.30 med Adem helt utmattade och sovande i sitt babynest liggandes på köksbordet.
Vissa gånger skrek han så pass mycket att han tillslut blev helt illröd i ansiktet och nästan lila. Jag minns att jag tänkte flera gånger att han kommer tappa andan helt. Det var en hemskt känsla, både för mig och för Adem med såklart. Jag var livrädd.
Inte konstigt att jag var helt slut första tiden som mamma. Det är jag inte alls denna gång, långt ifrån.
Kadir kom hem vid 01 på natten från jobbet och tyckte att det var så tyst och lugnt i lägenheten. Han märkte aldrig av dessa tuffa kvällarna på samma sätt men han lyssnade såklart när jag berättade om det.
Tillslut hittade vi en bra barnläkare och förklarade detta för honom. Direkt sa han att Adem har antagligen gas i magen vilket gör att han får ont i magen, magknip. Och när de sker så ofta så kallas de för kolik när han skriker så.
Vi fick magdroppar och jag satte mig och googlade. Igenkännighetsfaktor var hög. Det var PRECIS detta Adem hade.
Eftersom Adem var strax under 3 månader redan så skulle nog magknipet ha tunnats ut mer allt eftersom ändå men vi märkte skillnad inom en vecka med magdropparna och det blev verkligen räddningen.
Jag blev som en ny människa, som en ny mamma.
Magdropparna vi fick utav barnläkaren heter sab simplex och finns runt om i världen. Hurvidare de finns i Sverige eller inte är jag osäker på.
Ett sätt att underlätta för magknipet är att låta bebisen på ligga på ditt knä med magen. 
Här under tiden jag och min syster åt våfflor. 
Innan Esma föddes så var jag lite rädd för första halvåret som tvåbarnsmamma. Adems första halvår var bra men det var också tufft och det hade satt sina spår.
Men första veckan med Esma gick jättebra och både jag och Kadir sa att detta var ju inga problem. Lika bra att skaffa fler barn.
Fast på skoj sa vi det såklart. Men så började kvällarna bli lite mer…tuffa.
Esma blev mer och mer ledsen och det var sällan jag hann att få iordning en middag när Kadir kom hem från jobbet vid 19 – tiden. Jag hade inte hunnit förbereda allting förens Esma vaknade och vägrade lämna min famn.
Tacka vet jag rester från föregående dag.
Ju mer dagarna gick ju mer märkte jag av detta mönster på Esma som Adem hade. Hon blev allt mer ledsnare på kvällarna och vi stod och vyssade för fulla muggar efter middagen.
Den här gången var Kadir hemma och fick uppleva en viss del av hur jag hade det med Adem. Så jag påpekade ganska så tidigt att detta inte är som det ska vara vilekt han höll med om.
Jag minns så väl att det var en fredag som vi började tala om kolik och att vi behövde magdroppar för henne.
Man skulle kunna åka till apoteket och be apotekaren ge oss någon sort men vi ville ha något bra, som faktiskt hjälper och bestämde oss för att träffa en läkare som kunde titta på Esma och konstatera hennes magknip och sedan skriva ner vad vi behöver.
Det var nog den längsta helgen i mitt liv och jag var så glad när det äntligen var måndag igen och vi åkte till sjukhuset. Mycket riktigt konstaterades det att hon hade mycket gas i magen, därav antagligen magknip också och eftersom skriket varade i flera timmar varje kväll så kallas det för kolik.
Vi fick magdroppar och märkte skillnad redan första kvällen, andra kvällen var också väldigt bra och jag jublade högt.
Tredje kvällen var vi tillbaka på ruta ett igen och det kändes skitjobbigt att ta ut segern i förskott. Men efter en vecka var vi på banan och jag jublade inombords av glädje.
Esma är idag 6 veckor gammal och vi har bra kvällar utan skrik förens vid 22-tiden. Då kommer det alltid en kvarts ihållande skrik och man märker att hon är övertrött.
Inga små ben som drar sig upp mot magen just då och inget ansiktet som blir helt rött av allt skrik.
Vid 6 tiden på morgonen brukar hon få ont och när vi vaknar vid 7 så ligger hon alltid och pruttar en hel del. Jag och Kadir har skrattat så många gånger åt detta sista tiden nu. En härlig start på morgonen.
Förutom magdroppar så brukar jag ge magmassage ett par gånger om dagen. Jag följer rörelserna som de gör i videon här nedanför i detta inlägg.
Jag ser också till att försöka rapa henne efter en del av måltiderna. Ibland glömmer jag och på nätterna låter jag hon få sova istället. Och jag med.
När jag ser att hon försöker fisa så hjälper jag henne att hålla benen i grodposition mot magen och lyfta lite på rumpan. Sedan sträcka ut benen. Ett par gånger upp och ned med benen så här så släpper det oftast.
Vi har också testat pysventil Windi som fungerade jättebra innan vi hade magdropparna. Nu har vi inte behövt använda det sen efter nyår men det är skönt att ha hemma i reserv.
Ett annat tips är att byta ut de oljebaserande d-vitamin dropparna man får från BVC och istället köpa vattenbaserade på apoteket. Många gånger hjälper även det en hel del.
Har du en bebis som skriker flera timmar varje kväll och drar benen upp mot magen så tveka inte att be om hjälp.
Från dina nära och kära och kanske en barnläkare.
Att få höra från någon att ”alla barn har kolik…det går över” kan vara något av det jobbigaste som finns. För det är skitjobbigt med kolik. Både för bebisen och för föräldern/föräldrarna.
Men det finns hjälp att få så ge inte upp.
Mim fina vän Kristina var tillsamans med sin dotter Elsa på besök hos oss när Adem var bebis.
Och hon gav många tips på hur jag kunde underlätta magknipet. Som ni ser på bilden, låt bebisen hänga på armen med en hand på magen.
Det passade unge, herr Adem väldigt bra. Som ni kan se.
I Turkiet och även i Finland så säljs alltså magdroppar som heter Sab simplex, de sägs vara mer effektiva än semper och minifom som säljs och oftast används i Sverige.
En annan sak att tänka på är hur ofta man ammar på kvällarna. När barnet har ont och söker tröst så vill de automatiskt amma mer då det är en trygghet för bebisen.
Problemet är då att det kan förvärra magknipet. Försök istället att ha barnet nära dig, använd napp om det hjälper men låt bebisen och du får lite paus mellan ammningstillfällerna.
Sitt inte i timmar och bara amma konstant om bebisen inte blir helt nöjd och inte vill äta utan egentligen söker tröst.
Den här massagen gör jag på Esma några gånger per dag.
En glad Esma efter att ha lättat på trycket på morgonen. 

10 kommentarer

  1. Hej jag har letat och letat efter ett svar och kom in på din blogg som jag legat och läst nu i timmar haha, och den är verkligen jätte bra! Men har en liten fråga, jag O min nära vän ska till Turkiet i mars och undrar hur vädret brukar va då 19/3-2/4 alla sidor säger olika och ifall man blir brun i slutet av mars ?

  2. Hej , sökte på lite om Turkiet och kom in på din blogg! Jätte fin blogg! Har en liten fråga, jag och min kompis ska till Turkiet 19/3-2/4 och undrar hur vädret är ungefär då ? Alla säger olika, kan man gå i shorts osv ? Och finns det någon chans att man kan bli brun ?

  3. Tack för ett bra inlägg!! Våran hazal hade kolik från 2 veckor tills 5 månader. Första tre månaderna var riktigt tuffa ibland och jag ville knappt gå ut eller hem till folk för att jag var orolig att jag inte skulle kunna trösta henne.. Blev så trött på folk som sa att hon grät så mycket, som jämt skyllde på att vi hade skämt bort enne och bärt henne för mycket, mest var det folk utan barn som la dessa kommentarer. Tänkte jämt att när ni skaffar egna barn får ni se själva.. Man känner verkligen sitt egna barn bäst , precis som du skriver <3 vi använde minifom men de hjälpte knappt.. Får jag ett till barn någon gång som visar symptom på kolik kommer jag försöka få tag på dropparna du skriver om.

  4. Hej, min kommentar har inget med ditt ämne att göra, men jag har läst din blogg då och då sedan i höstas.

    Jag och min syster åker ner till Alanya i slutet av april/början av maj och tänkte stanna till slutet av juni/början av juli. Vi skulle behöva hitta en lägenhet men vi vet inte vart vi ska leta. Blocket har några annonser ute men de är både dyra och ganska så små. Har du något tips?

    1. Bäst är att höra med folk som bor i Alanya, svenskar eller turkar. Eller boka ett hotell för två veckor och söka på plats under den första tiden. De finns garanterat ledigt men ju närmare säsongen ju dyrare blir det oftast. Tyvärr kan jag inte hjälpa er mer än så. Hoppas ni får en bra vistelse! Kram Louise

  5. Ett informativt, viktigt och intressant inlägg för alla oss som både gått igenom kolik med våra barn eller för gravida och blivande mammor. Oftast så är man inte förberedd, tror det kan hjälpa om man redan haft ett kolikbarn och om man skulle få ett andra. Man vet ju inte säkert om det ens är kolik från första början när skriken börjar, och man har inte alla verktygen och metoder redo förens det kanske är över och man är totalt utdränerad!
    Jag bodde själv i Turkiet när min dotter fick kolik, hade en man som jobbade turkiska tider, och var knappt hemma eller ledig. Detta var en oerhört tuff tid för mig och kan känna mig snuvad på den första tiden då man vill mysa med sitt barn, känna dem där härliga känslorna som blivande mamma och få njuta, och att få känna sig någorlunda pigg och alert. Men jag var totalt slutkörd med några få timmars sömn på natten i upp till ett halvår, fick jag 4 timmar på raken så var det lyx för mig och det var väldigt sällan. Kommer ihåg när jag såg mammor på stan med sina barnvagnar i Sverige, dem gick och log, såg pigga och glada ut, pratade i telefon glatt osv, och kände hur långt ifrån det tillståndet jag var när min kropp bara värkte av tröttheten där jag gick med min barnvagn och man tyvärr alltför många dagar önskade att det snart var kväll så man kunde få lägga sig ner några timmar, istället för att få njuta av sin mammaledighet.
    Lustigt det du skriver om när din kille kom hem och sluppit den värsta skrikperioden. Precis så var det här också, min kille slapp den värsta perioden varje kväll mellan 7-22/23 och på dagarna också, så när han kom hem var det alltid lugnare då hon precis äntligen somnat in efter flera timmars skrik, medans jag själv var totalt väck och gråtfärdig!! Det kändes dock rätt så orättvist när han undrade varför jag jämnt såg så nedstämd ut och aldrig log där jag satt totalt slut i soffan varje natt när han kom hem, det är svårt att förstå om man verkligen inte själv får känna av det eller uppleva det! Men det var totalt omöjligt i det tillståndet att ens le, jag kommer ihåg känslan, jag försökte att bjuda på ett leende när vi sågs men hjärnan synkade inte alls på det planet.

    Det handlar också om dubbla destruktiva känslor, skriken och att ens bebis har ont får en att känna en enorm frustration, ledsamhet och uppgivenhet för att man inte kan göra något, och ett otroligt stresspåslag där starka modersinstinkter slås på, samtidigt som man känner att hela kroppen värker av trötthet! All sömnbrist gjorde att jag började hallucinera, tappade minnet och fokus, hjärntrötthet, gick bokstavligt talat som i en dimma, man stoppade i sig den mat man kom snabbt åt, att laga mat existerade inte under den tuffaste perioden, mängder av kaffe, godis/kakor för att kroppen krävde!!socker och kolhydrater i mängder för att hålla sig vaken. Tror däremot att mitt tillstånd och ork hade varit betydligt bättre och mer överkommande om jag haft hjälp och avbelastning och en man som varit hemma också som dem flesta har,men att vara helt ensam med det blev oerhört tufft!
    Pga denna tuffa start, och sedan dessutom ensam med henne i flera månader i Sverige ytterligare!! dvs fick aldrig någon rejäl återhämtning eller avbelastning, utan jag gick omkring i en rejäl trötthetsdimma i 10 månaders tid, tills jag fick hjälp och avbelastning av min man under några månader på vinterhalvåret. Hon vaknade precis varje natt och sov betydligt färre timmar än många andra bebisar så det hela fortsatte efter koliken med sömnbristen i ytterligare över 1 år. Detta ledde till att jag senare blev utbränd,vilket i sin tur ledde till att jag faktiskt inte orkade skaffa ett till barn. Det fanns inte på kartan, önskan och viljan fanns där men jag hade helt enkelt haft det för tufft praktiskt med min turkiske man som var hemifrån 12-13 timmar om dagen och orken och kraften hade plötsligt begränsats rejält. Folk skall veta att vi pratar inte om en normal trötthet här, alla kan vi vara trötta, men den tröttheten och utsattheten är på en helt annan nivå, och långvarig och ihållande!! Tycker det därför är oerhört fint att

  6. hmm…blev lite konstigt o abrupt när fortsättningen ej kom med här 🙂 (även om det blev lite långt)….försökte skicka den också men verkar ej funka?? har lite mer tips att dela med mig av också i andra delen som någon kanske får nytta av….får väl försöka igen här annars får det vara!

    Fortsättning…..Tycker det därför är oerhört fint att du delar med dig, för det kan behövas mer hjälp och upplysning om metoder. Och det kan vara oerhört provocerande efter att se sitt barn ha ont och varken kunnat äta eller sova som dem skall i flertal månader, att sen höra från BVC i Sverige att det förmodligen inte är kolik utan bara lite vanligt magont, utan att dem ens frågar om tillståndet, skrikens längd osv!! Hon gick inte upp i vikt heller och låg ett tag under sin vikt eftersom hon alltid skrek när jag ammade henne och fick direkt gaser och magknip i samband med detta och hade svårt att äta, vilket resulterade i att bröstmjölken sinade och hon gick först upp i vikt vid 6-7 månaders ålder med ersättning. Tror det kan vara bra att inse tidigt!! att ersättning kanske trots allt i vissa fall vara det bästa, även om min turkiska omgivning inklusive min man var otroligt enveten med just amningen, även när den inte fungerade!
    Fick utskrivet droppar som hette METSIL nere i Turkiet men tyckte att dem konstigt nog förvärrade hennes tillstånd, inte blev det bättre iallafall, hade däremot aldrig möjlighet att prova något från Sverige eller dem droppar du nämnde från Turkiet. Hörde från andra att akupunktur skulle vara jättebra och att det fungerat på deras bebisar och även sådant kan vara bra att t reda på vart det finns innan och förbereda sig! Kan vara svårt att göra massa research och söka rätt på massa saker när väl koliken har börjat, då är man väldigt låst i det tillstånd man är i och måste vara hemma majoriteten av tiden.
    Ett litet turkisk tips från min turkiska svägerska som utförde detta på vårt barn och hon gjorde det så otroligt smidigt och proffsigt att vi tog efter detta, det är om barnet har förstoppning och därmed får magknip och problem med magen, så kan man ta en massa olivolja på en smal bomullstop (dvs örontops) och föra varligt och försiktigt in i rumpan….detta fungerade alltid och något vi fick göra ofta i början, och var säkerligen en oerhörd lättnad för vår bebis.
    Detta blev ett väldigt långt inlägg men något som berör och skapar starka känslor, och som du poängterar, kan vara bra att vara förberedd, kan säkert hjälpa blivande mammor, och inget man önskar någon!! Ville även jag dela med mig lite utav att denna tuffa erfarenhet som tyvärr inte stärkte mig (som vissa tuffa saker i livet sägs göra) utan istället brände ut mig och begränsade mig och min dotter. Men om jag haft lite mer konkreta metoder, kunskap och verktyg framför mig från början kanske vi kunnat förhindra att vår dotter skulle behöva genomgå detta tillstånd under så lång period och varje dag!

  7. Ja det stämmer, att ta någon tesked olivolja i vällingen/gröten fungerar även det bra, men smaken är ju lite speciell så man behöver ej ta så mkt!
    Det var så lite så, delar gärna med mig om det hjälper andra, önskar ingen det jag gått igenom med både kolik och långvarig sömnbrist i kombination med ensamheten, men kanske lite tips på vägen hjälper andra. Skrev även ett litet inlägg till dig och några tips mot hostan som du efterfrågade, även den kan bli långdragen och väcka ditt barn nätterna igenom, hoppas Adem kommer på bättringsvägen snart!

Kommentera