Första september idag!

Idag är ingen vanlig dag för idag är det första september och det är min mammas födelsedag.
Mamma skulle ha blivit 59 år gammal idag och nästa år skulle hon och jag firat ihop, det är jag helt säker på.
Vi skulle firat att vi blivit ett år äldre, lite visare och klättrat upp till nästa tiotal med stolthet och smått ångest på samma gång.
Lite åldersnoja hör väl till vare sig man fyller 30 eller 60.
 
I förra veckan åkte vi till mammas grav. Jag köpte ett par fina, rosa blommor och hade förberett barnen på att vi skulle till mormor och lämna blommor.
Adem var helt med på noterna, vi skulle till mormor och lämna blommor. Japp.
Men där blir det så konstigt i mina öron. Att åka till en gravsten och sätta ett par blommor är inte det jag hade velat.
Jag hade velat ringa på dörrklockan hemma hos henne och se mamma öppna dörren med ett leende samtidigt som vi säger ”Nu är vi här!”
Och sedan skulle vi kasta oss i armarna på henne. Adem först såklart och sedan jag och Esma.
 
Det som är skönt med barn i en sådan här situation är att det blir inte konstigt. Eller det blev inte det.
Vi var hos mormor och lämna blommor precis som jag hade sagt. När vi är i Sverige och hälsar på mormor så är det vid hennes sten. Så har det alltid varit för Adem. Och nu också för Esma.
Adem kommer väl inte ihåg att vi har varit där tidigare kanske. Esma kommer inte komma ihåg att hon satt där med bara en strumpa på ena foten och att vädret var riktigt bra. Soligt och fint.
Men med barn blir det inte konstigt. Inte ens om Adem skulle fråga i framtiden. För det är naturligt. Jag kommer berätta varför vi gör det och varför mormor inte finns vid ett hus och ger oss kramar utan att vi lämnar blommorna vid en sten med hennes namn på.
Jag kommer berätta allt om deras mormor, hur toppen och underbar hon var som mamma.
Och även om de aldrig kommer träffa henne så får de ett fint minne av henne.
 
Så idag är det mammas dag och det firade vi med glass och massa kramar.
 
 

5 kommentarer

  1. Så fint att läsa men ändå tungt. Blir tårögd visst är de så ni skulle kunna gå och plinga på hos henne. Ja dina mamma var en fin människa som har gett dig det i arv fina Louise. En jätte kram

  2. Din mamma dog för tidigt, men det inte alla som har möjlighet att leva långt. Nu har jag inte följt din blogg så länge, men var det länge sedan?

  3. Så tråkigt att din mamma inte fick bli äldre!!! Förstår att det måste kännas tungt att inte kunna ta med barnbarnen till henne. Fint att ni åker och lägger blommor tillsammans!

Kommentera