Sammanfattning av våran resa!

Det känns bra att vara hemma i Turkiet igen. Som jag skrivit innan, hemma bra men hemma bäst.
Allt har gått jättebra och jag kommer skriva mer om just hemresan och hur Adem fick gå ut själv från flygplatsen till Kadir tillsammans med ett par vänner till oss medans Esma och jag blev kvar på flygplatsen för att vänta in barnvagnen.
Mer om detta fram över alltså. Här kommer en, till en början kort men som blev väldigt lång, 
sammanfattning av våra veckor i Sverige. Vecka för vecka. Och en massa bilder dessutom.
 
Första veckan. 
Flygresan till Sverige gick bra och det är så skönt att återförenas med sin familj. Vi startade dessutom resan på bästa sätt, genom att äta en ritkigt god pizza från Slottsskogens pizzeria.
Första veckan så ansökte vi om pass för mig och Esma, jag bad om att få ett nytt bankkort skickat till mig med mitt nya efternamn och sedan besökte vi farmor i Vara och körde en runda till Tidaholm.
Där stannade vi visserligen bara i knappt 30 minuter men jag fick träffa en kär gammal vän och det var jättekul.
Bättre kort tid än inget alls. 
Vi hade besök utav Malin och hennes son Efe första dagen i Sverige och han som redan har hunnit bli ett år nu. Tiden rusar iväg.
Vi besökte IKEA där jag och barnen hann skypa med Kadir från en av fotöljerna. Och Adem glömde då sin splitter nya traktor (Som prompt skulle med. Morfar var snäll och köpte en ny några dagar senare)
Esma och jag besökte Gekås tillsammans med pappa. Inom en timme så hade jag sprungit på en klasskompis sen gymnasiet, Lina, som jag inte sett sen studenten. Världen är bra liten men det var kul att ses, även om även det var ett väldigt kort möte.
Under tiden vi shoppade bort massa pengar så hade Adem en heldag tillsammans med sin stora idol, morbror Oscar. De spelade fotboll och var utomhus nästan hela dagen.
Några dagar senare så var jag ute med barnen men bara en väldigt kort stund eftersom jag snabbt kände mig dålig.
Och det slutade med magsjuka för oss alla nästan. Jag, Esma, pappa och sedan Oscar. Bara Adem som klarade sig undan det. Någon ska ha tur, eller hur?
 
 
 
 
Flygresan och familjesamling i soffan. 
 
 
Åka bil, åka bil, åka bil. 
 
Vem har sagt att det är lätt att shoppa på Gekås?
 
Adem fick iaf gunga en liten stund innan det var dags att gå hem. Och sedan var jag ganska så sängliggandes i över 24 timmar.
 
Andra veckan.
När jag mådde bättre efter några dagar så gick jag, barnen och pappa ut för att köpa glass. Eftersom det precis hade varit Way out west i slottsskogen så kunde vi inte gå överallt och det blev glass från Sia istället. Men dem var jättegoda.
När Esma mådde bättre så besökte vi kulturkalaset och dagen efter så hoppade jag och barnen in i bilen och åkte till Varberg för att hälsa på min syster, pilotPeter och världens charmigaste Liam.
Det blev ett intensivt dygn och alldeles för kort tid på grund av våran magsjuka. Men det var 24 timmar som vi sent kommer att glömma.
Och så god mat vi åt!
Vi rullade hemåt igen och jag är stolt över att ha överkommt min rädsla att köra bil i Sverige, i Göteborg även om det inte var helt i innerstan och att jag gick på min magkänsla och inte efter gps-en på hemvägen.
Hem till pappa kom vi i alla fall och väl där lagade jag kanske godaste laxen på länge. Esma satt och sa ”Mmm!” under hela tiden hon åt.
Och äta har vi gjort dessa veckor. Jag ska erkänna att jag redan nu saknar frukost och köttbullarna
(Ja, trots att det inte var mamma scans utan goda kycklingköttbullar)
Vi besökte slottskogen mycket denna vecka eftersom vi hade så bra väder och sedan köpte vi en dyr frozen yoghurt. Men gott var det.
Och sedan hängde jag på snapchat. Louiseaxelberga heter jag där.
 
Glass är alltid gott.
 
 
 
Kulturkalaset och Varberg bjöd på riktigt härligt väder. Svensk sommar när den är som bäst.
 
 
Våfflor hann vi med dessutom.
 
 
 
Lattemorsan och filtermorsan. Pick your favorite title.
 
Tredje veckan.
Den här veckan var ganska så intensiv, men otroligt rolig för den hade nästan inga måsten utan bara massa skoj på vårat schema.
Vi började veckan med en tur till passenheten för att hämta ut våra pass. Sedan fortsatte dagen till Nordstan där jag köpte min nya dator, i guld, till extrapris.
Esma har sovit lite oroligt om nätterna och plopp, plopp så stack både en och två tänder ut. Inte konstigt att man inte kan sova då. 
Vi spenderade alla soliga förmiddagar i Slottsskogen och bara njöt av det fina vädret vi hade. Herregud, vad perfekt det blev. Inte för kallt och inte för varmt utan alldeles lagom.
En utav dagarna denna vecka gick vi och åt frozen yoghurt med extra topping på ihop med min pappa. Och vi alla hoppade i hoppborgen efteråt. Och lekte på Plikta, Sveriges kanske bästa utomhus lekplats.
I slottsskogen så tittade vi på sälar, ankor och pingviner. Esma sov i vagnen och Adem och jag gick, sprang och hoppade tillsammans. Varje förmiddag samma sak.
En dag var Esma vaken, pigg, glad och hon fick gunga för första gången själv i egen gunga. Oj, det verkade hon gilla. Hon fick leka i sanden och åka rutchkana med.
För att orka med två barn och för att jag skulle hålla humöret uppe ibland så hade jag rutin att ta en kaffe innan, under eller efter våra utomhusaktiviteter. Massa kaffe blev det, men gott var det.
En dag åkte vi till Skara, köpte fina blommor och besökte mammas grav. Konstig men skön känsla också. Det blir blandade känslor på sånt besök men det känns väldigt bra efteråt.
Sedan åkte vi hem till min farmor i Vara, var ute hela eftermiddagen och fikade gott. Det var kul och ett bra avslut på den dagen.
Och tillslut så besökte vi Liseberg. En lördag när vädret var som bäst. Ni kan tänka er vad folk det var då nu när skolorna dessutom har börjat och Liseberg bara har helgöppet.
Men vi hade kul, jag och Adem fick egentid ihop vilket var kul. Och sedan vann vi ju stjärnvinst på tobleronehjulet.
Det var mycket choklad, en hel del åt vi upp och mycket tog jag med till Turkiet. Nu har vi delat ut till lite släkt och vänner redan, och det är bra att ha hemma om någon kommer på besök. 
 
 

 
Min nya kärlek. Den funkar finfint den här.
 
 
 
 
  
Att se en riktigt stor traktor och känna lite på dem stora hjulen gjorde nog Adems dag.
 
 
 
Klart Esma ska få smaka hon med. Även om det bara var väldigt lite.
 

 
 
 
 
 

Esmas glädjetjut när hon fick gunga själv.
 
 
Vem är nöjdas över chokladen. Jag eller Adem?  
 
Fjärde och sista veckan.
Vid den här tiden bokade vi biljetterna hem vilket kändes bra men också lite tråkigt. Vi hade det ju väldigt bra och dessutom väldigt bra väder.
Men samtidigt saknade vi Kadir och det kändes bra att få komma hem snart.
Så då var det bara dags att gå igenom allt som jag måste göra innan vi åker. Som att besöka Nordstan.
Jag mutade Adem med att han skulle få en ballong om han sitter i barnvagnen hela tiden. Han älskar rulltrappor nämligen och sticker gärna iväg till sånt om han får chansen.
Men han satt i vagnen hela tiden nästan. Esma satt i bärselen och jag kunde snabbt gå igenom de butiker som jag behövde.
Jag ville hitta fler byxor till Adem att ha på förskolan men jag insåg ganska så snabbt att det finns billigare och minst lika bra här i Turkiet.
Så det blev bara ett par och några tröjor. Lindex hade absolut finaste barnkläderna och jag hade gärna köpt massor därifrån.
Men det blev ingenting eftersom deras priser är lite högre än vad jag tycker är värt att betala för ett plagg som barn snabbt växer ur.
I alla fall om man bor i Turkiet och lever efter den standarden.
Vi åt på Mc donalds för att göra det lätt för oss (mig) och sedan åkte vi spårvagnen hem igen. Det tycker Adem var jättekul.
Veckan forsatte ganska mycket i samma anda som veckan innan, mycket besök i slottsskogen och utomhusaktiviteter eftersom vi har det precis runt hörnet. Och sedan började jag packa väskorna.
Det är ett enda stort plockande att få i allt och i ordning med det som vi behöver och så att vi klarar oss sista dagarna med det som inte är nedpackat.
Jag lämnade kvar en hel del bland annat en stor påse med kläder till klädinsamling. Sådant som jag inte behöver och gärna lämnar till bättre behövande.
Men å andra sidan hade jag shoppat en del, hade med ett duntäcke hem och dessutom en del saker från min barndom och minnen från mamma. Så det gick väl nästan plus minus noll nästan på vad jag hade med mig till Sverige och vad jag lämnade kvar.
Sista fredagen i Sverige så åt vi lunch med pappa ute. Det blev en räksmörgås men Adem ville inte alls äta det, han är kräsen av sig.
Esma däremot är rena motsatsen och hon smakade på ett par räkor.
Senare på kvällen hade jag önskemål om pizza och så fick det blev. Hela familjen och även Oscars flickvän Wilma var hemma och åt och vi hade en trevlig middag tillsammans. Sista natten med gänget.
 
Sedan rullade allting på väldigt bra under lördagen, sista timmarna i Sverige. Jag packade ihop väskorna efter frukosten, kollade igenom lägenheten ordentligt medans pappa och Adem spelade innebandy och lekte ute på gården.
Jag hade räknat med att köpa lösgodis på Ica Maxi på vägen till flygplatsen, det var allt jag skulle få plats med i väskorna hem nämligen.
Men jag orkade inte stå och kolla varenda innehållsförteckning vilka som var gelatinfria så jag hoppade över lösgodiset.
Lite tråkigt egentligen men jag kom fram till att jag lika gärna kan köpa Haribo-godis här i Turkiet, lägga i en skål och ha som lösgodis den dagen jag blir sugen på det.
Det blev lite ihopplock av några kex att ha på flyget, dipp-påsar och en ramlösa med hallonsmak.
När vi sen var framme vid flygplatsen så hade vi hade så mycket tid över innan vi kunde checka in väskorna så det blev lunch på MAX innan. Ett greenmål för mig och det måste jag säga är en riktig god hamburgare.
Vi checkade in väskorna, fick ta med barnvagnen fram till flygplanet och vinkade sedan hej då till Sverige för denna gång. Men vi kommer tillbaka. Inte än på ett tag och tyvärr inte lika länge nästa gång. Men vi kommer ha minst lika kul då.
 
Stort tack till pappa, Oscar och Wilma för husrum, att ni stod ut med inte bara stök, hög ljudnivå och att vi minst sagt tog över lägenheten i nästan en månad men också en sväng av magsjuka dessutom. 
Vi hoppas att ni hade det lika roligt som oss trots det.  
 
 
 
En sväng till Nordstan och besök på McDonalds gick bättre än vad jag tänkt mig.
 
 
Den här bilden var jag tvungen att skicka till Kadir. Adem vill aldrig dricka apelsinjucie längre. Men när hans stora idol morbrorOscar frågar så går det visst bra.
 
 
 
 
Ytterligare ett besök på Björngårdsvillan i Slottskogen och frozen yoghurt blev det. Vi fick besök av en fågel denna gång.
 
¨ 

 
Egentligen är jag inte förvånad över att Esma åt flera räkor. Än så länge finns det nog inget hon inte gillar, hoppas bara att det håller i sig.
 
Så. Himla. Gott. <3
 
 
 
Dags att åka hem. Tack Sverige för denna gång.
 
 
30 minuter innan landning på Antalya flygplats så slockande Adem. Esma däremot somna på Landvetter flygplats, vaknade vid påstigningen och var vaken hela resan.
Sedan somnade hon på Antalya flygplats i bärselen. 

6 svar på “Sammanfattning av våran resa!”

  1. HEJ LOUISE.

    Hur lång är du och vad väger du. Du är smal.
    Jag är 172 och väger 60 kg vad tycker du är det mycket.
    Jag är äldre än dig men undrar vad du anser.
    Ha det bra. kram

    1. Hej Annika! Jag tycker att det inte sitter i längd och vikt över vad som anses mycket/litet alla gånger. En smal person kan väga mer än en person som är "enligt normerna tjock" Så länge man själv trivs och framför allt inte mår dåligt över sin längd/vikt. Jag är smal och har alltid varit, det är inte alla gånger en fördel utan snarare så har det varit en nackdel för min del. Och jag hade gärna vägt mer än vad jag gör idag. Mitt mål är att väga 50 eller mer men jag kanske inte blir lyckligare om jag gör det. Det tror jag inte i alla fall, lycka sitter inte i vågens siffror som visar när jag ställer mig på den.

      Ha det så bra! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.