Imorgon börjar det igen

Tänk vad tiden går snabbt, imorgon är det redan den 19 September och vi går in i en ny fas imorgon i våran familj.
Jag älskar rutiner och tycker det är skönt när allt lunkar på som vanligt men med några avstickare då och då.
Att vara spontan ibland och köra på utan planering för att sedan falla tillbaka till rutinerna igen.
När det blir större förändringar så blir det lite jobbigt kan jag tycka, tills att jag har kommit in i den nya rutinen och förändringen.
Och det beror också mycket på åt vilket håll rutinen ändras.
 
Jag minns så väl någon månad innan avslutningen på Adems förskola när Kadir sa att de skulle stänga för sommaren men att det finns möjlighet till sommarförskola.
”Men det ska vi väl inte låta Adem gå på eller hur?” Sa Kadir.
Jag vet inte vad jag hade tänkt men jag hade kanske inte räknat med sommarstängt. Jag hade räknat med att det skulle rulla på som vanligt under sommaren också.
Men det är klart att det är stängt, det är ju vanliga skolor också. Storasyskon är hemma, föräldrar har kanske lite semester om de inte jobbar inom turism och det är långt ifrån alla föräldrar på Adems förskola som gör.
Det är inte 4 veckors semester de har eller kan ta ut kanske men många väljer att ta ut någon vecka, kanske runt högtiden sekerbayram som vi hade i somras.
Det var i alla fall inte många av barnen som skulle gå på sommarförskola vad vi hörde strax innan stängning.
 
Adem är världens goaste kille och jag saknar honom varje dag när han är på förskolan. Men att ha honom hemma hela dagarna, i värmen och Kadir som jobbade mycket skrämde mig lite.
Kommer jag klara av det? Kommer jag fixa två barn själv verkligen? Ska vi ändra våra rutiner nu igen?
Precis samma sak kände jag inför våran semesterresa till Sverige. Jag var nästan lite rädd att jag skulle bryta ihop för att det inte skulle funka med två barn. Esma har ju blivit så stor och tar för sig mycket mer (Och sover mindre än när hon var nyfödd)
Men det är klart att jag fixade det, det funkade alldeles utmärkt hela sommaren OCH i Sverige.  
Det är väl snarare jag som måste anpassa mig för andra rutiner under sommaren än att barnen, i det här fallet Adem, som ska anpassa sig för att inte gå på förskola.
 
Imorgon ändras våra rutiner igen. Imorgon börjar förskolan igen.
Och det ska bli skönt faktiskt men två saker gör mig lite…inte rädd men jag tycker det är lite jobbigt.
Dels att ställa klockan och komma upp, äta och sedan åka iväg vid en viss tidpunkt.
Jag har två barn som vaknar långt innan 8, gärna runt 7 varje dag ändå, alla dagar i veckan. Men att just ställa klockan, höra alarmet OM barnen väljer att ta en skön sovmorgon.
Och detta med att komma iväg. Adem kanske protesterar för att han har fel shorts på sig, frukosten inte är god eller skorna sitter fel.
Turligt nog så äter han frukost, lunch och mellanmål på förskolan så äter han inte frukost hemma så gör det inget. Men vi provar ändå att få i honom något.
 
Sedan kommer det stora bekymmret och det som gör mig mest ledsen till de nya rutinerna.
Att vara ifrån Adem så många timmar per dag. Jag tycker hans förskola är toppen på alla sätt och vis. Pedagogerna är helt underbara, det är bra rutiner, bra mat, lagom många barn i alla klasser och alla har två pedagoger per klass.
Men Adem går heldag på förskolan. Vi kan välja att hämta honom när vi vill, om vi vill under dagen. Men det är ingeting som dem egentligen har som förslag så då blir det oftast mitt i en planerad verksamhet.
Och samtidigt tänker jag mycket på utanförskap, går han halvdag så missar han andra halvan och den gruppaktiviteten de gjorde då.
Oftast pratar dem om det nästa dag igen, kanske forstätter vidare på det som de har gjort dagen innan och så vidare.
Sedan har det funkat bra för Adem att vara heldagar eftersom han och flera på hans avdelning vilar efter maten.
Då blir det inte så långa dagar trots allt.
Förutom för mig. Jag vill ha hem Adem och pussa på honom. Jag vill höra hans skratt och trösta honom när han slår i huvudet.
Men jag vet att han trivs jättebra, har många kompisar, tycker det är kul att få pyssla, klippa, leka i bollhavet och allt det där som dem gör.
 
Så imorgon är det dags. Adem är jätteredo och ville åka redan imorse. Jag vet inte om jag är lika redo men vilken tur att jag har Esma hemma som jag kan pussa på och trösta ifall hon slår i huvudet.
 
 

9 svar på “Imorgon börjar det igen”

  1. Hej, jobbade du någonting efter Adem kom och innan Esma föddes? ska du börja jobba snart igen? Börjar barnen vid 1 års ålder i Turkiet som dem flesta i Sverige? Många frågor 🙂

    1. Nej det gjorde jag inte. När Adem började förskola i våras, då strax innan 3 års ålder så tyckte en del att det var tidigt. Här där vi bor är man hemma med barnen eller har någon som kan passa ex mamma mormor kusin granne etc. Det är olika beroende på vart man bor men här hos oss är de flesta runt 3 år när och OM de börjar förskolan. Många har dessutom ingen avdelning för mindre barn än så. Jag tycker att man sätter barn för tidigt på förksola i sverige men jag förstår också om man måste börja jobba efter föräldrarledigheten och man inte har något nätverk omkring sig som kan hjälpa till att passa barnen som de gör här. Det är en kulturskillnad helt klart.

    1. Egentligen vill jag först svara nej på den frågan för jag pratar inte flytande eller står och har några längre konversationer på turkiska. Men jag klarar mig om jag ex behöver fråga om hjälp i en matbutik eller så. Och de vanligaste fraserna plus en del annat kan jag. Så ja lite grann kan jag väl allt. Men jag tycker att det är jättesvårt och jag har väldigt svårt för att lära mig språket. Kulturen och sånt går det betydligt lättare för 😉

  2. Tack för svar!

    Okej, jag pratar inte heller turkiska vilketjag upplevde både frustrerande och tråkigt när jag besökte min killes familj i Turkiet.
    Hade så gärna velat prata med dem!

    Dessutom är allt så komplicerat här i Sverige & min kille har fått ett bra jobberbjudande i Istanbul så kan hända att vi flyttar dit. Men jag är väldigt orolig över att jag inte kommer kunna prata och umgås med någon pga att jag inte lan turkiska och få kan engelska.
    Är väldigt social som person, så vill såklart hänga med massa vänninor och till och med jobba lite!

    Har du jobbat någonting i Turkiet? 🙂

    Ha en bra dag!

    1. Istanbul är ju en extrem stor stad så trots att du inte kan språket så pratar nog de flesta engelska, iaf de som är under 40 kan jag tänka mig. De äldre och absolut äldsta har ju inte haft behov av att lära sig ett andra språk. Jag vet flera svenskar och skandinaver som bor i Istanbul och gillar du storstad så tror jag verkligen att du kommer trivas. Lycka till med allt oavsett vart ni hamnar. Kram!!

  3. Jag tycker också att det är väldigt tidigt att barnen börjar vid 1 år.. Min dotter ska börja när hon är 2,5 och det tycker jag också är tidigt! Men många tycker det är så konstigt att hon ska vara hemm så länge.. Har man möjligheten så tycker Jag också att barnen ska vara hemma så länge det är möjligt! Men i Sverige får vi ju föräldrapenning, hur är det med det i Turkiet? Och får man barnbidrag? Jag är så nyfiken på systemet.. Jag har varit i Turkiet 15 gånger, och min pappa har en lägenhet där! Älskar landet!! 🙂 och perfekt att bara ta en flygstol och tillbringa lite tid som föräldrarledig där.. Har redan hunnit varit där 2 gånger nu maj och aug 🙂

    1. Ja, om man inte har behov av det så känns det såklart onödigt. Men jag vet inte om man kan göra som här att man väljer. Som nu är jag hemma hela dagarna men ändå kan ha Adem på förskola som jag vill. Iofs är det privat förskola men men…Han trivs bra där iaf och det är de viktigaste. Eftersom jag inte är turkisk medborgare så får vi inte ut någon form av barnbidrag, föräldrarbidrag eller liknande. Inte heller min man eftersom han är gift med mig, hehe. Sedan finns det väl inte direkt. Vi har väldigt mycket sådana bidrag i Sverige. Det enda jag hört talas om här är någon form av barnbidrag för de turkiska kvinnorna men alla får det inte utan bara vid särskild behov tror jag. Och summan är på sådär 300 kr eller nått.

      Vad härligt att du har varit och har möjlighet att åka så mycket till Turkiet. Det är ju helt fantastiskt här, människorna är underbara och maten är toppen. Ha det så bra! Kram

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.