Året som gått!

Tänk att 2016 börjar lida mot sitt slut och att 2017 snart tar vid. Jag har hört många som har sagt att 2016 har varit ett sorgset år och till viss del kan jag hålla med. Jag har känt en viss sorg när jag läst allt tråkiga som hänt runt om i världen. Det har varit mycket elände, mycket kring barn och hur deras liv bara…förstörs pga. vuxna människor. Det har varit mycket hat detta år. Inte i mitt liv, tack och lov, men i världen. Och på något sätt så känns det som om man simmar under vattnet nu sista dagarna och tar sista krafttagen för att komma upp över ytan och in på 2017.

Jag minns så väl i början av året att jag kände ”Låt sommaren 2016 gå snabbt förbi” Jag vet inte varför jag kände så men det var bara en känsla jag fick. Låt det få bli höst snart. Och det är så konstigt för nu när jag ser tillbaka på det så känner jag att det blev en höst som jag och min familj sent kommer att glömma.
Här kommer en kort sammanfattning av mitt år med några korta punkter eller ämnen kanske jag ska kalla det för.

Adem och Esma
Våra älskade, underbara barn. Vi klev in i 2016 med en nybliven storebror och en liten Esma som bara var 1 månad gammal. Adem har fått ta storebrors rollen på stort allvar flera gånger och han gör det så bra. När jag ska byta blöja på Esma och jag behöver koncentrera mig på ett stort lass av bajs (förlåt känsliga läsare) så kan jag be Adem leka med Esma så att hon inte vänder sig om eller sätter händerna i bajshögen. Det fungerar alldeles utmärkt och vi har inte haft några incidenter tack vare Adems agerande. Jag har även kunnat ta snabbduschar och Adem har fått ”hålla koll på Esma” fast i själva verket har jag haft stenkoll men Adem tycker det är kul att ha lite ansvar. Ibland har hon börjat gråta när jag har varit i köket eller annat rum och då är Adem snabbt framme och tröstar, ger en flaska vatten och en puss. Sen har han också agerat storebror och inte varit lika snäll mot Esma men det hör väl till.
Adem har också fått vara liten ibland, det tror jag är viktigt att han inte ”bara” ska vara stor och ha ansvar utan att han också ska få känna sig liten när han själv vill det. Bli ompysslad och pussad på precis som en liten bebis.
Esma har gått från en liten bebis till en ett-åring och första året är väl då det händer som mest saker. Ligga, sitta, rulla runt, äta, skratta, prata, gå etc. Det är riktigt kul att se en bebis utvecklas. Men jag måste säga att det inte är lätt alla gånger. Däremot tycker både jag och Kadir att det har varit lättare andra gången för nu har vi mer koll och är mer avslappnade som föräldrar.
En annan sak som har hänt i år är att Adem fick börja på förskola. Något vi hade pratat om ett tag och tillslut blev det bara av. Först var jag ganska så fundersam över om det verkligen var ett bra beslut. Men idag vet jag att detta är verkligen något som Adem älskar. Och han får ut så mycket av det, inte bara språk, nya vänner och roliga men pedagogiska dagar. Det finns mycket mer bakom också. Men det finns också en nackdel…
Barnen    Adem-Esma-Louise

Alla dessa sjukdagar
Innan Adem började på förskolan så hade vi ett par sjukdagar per år. Det var lite snuva här och där, lite hosta då och då men jag kände att vi över lag var friska. Sedan började han på förskolan och andra veckan så började skiten. Det visade sig senare att både Esma och Adem fick bronkit eller luftrörskatarr som det också heter. Och sånt kan verkligen sätta sig och finnas kvar länge vilket det gjorde på våra barn. Varannan, var tredje vecka har det varit någon form av sjukdom för oss, inte bara bronkit, och vi har besökt en hel del olika sjukhus och läkare. En gång, strax innan midsommar så blev Adem inlagd med dropp på det kommunala sjukhuset eftersom han också blev uttorkad i värmen. Och att se sina barn sjuka är nog det värsta som finns. Men det är också sånt som händer, för vissa mer och för andra mindre. Som barn, och vuxen, går man igenom x antal sjukdomar och det blir kanske desto mer när barn börjar förskola och skola.
Utöver detta så drabbades vi alla av magsjuka när vi var i Sverige. Jag kan inte riktigt minnas när jag var magsjuk, alltså hade maginfluensa innan. Jag har länge tänkt att jag har sluppit detta men åkt på någon matförgiftning några få gånger istället. Tills nu, detta år. Vi har haft maginfluensa ett par gånger detta år men tack och lov går det också över även om man inte tror det när man sitter med huvudet över toalettstolen. Det enda jag hoppas på under 2017 är att vi ska ha mindre sjukdagar, framför allt för barnens skull.

sjukhus-turkiet

Resa
Jag är så otroligt glad för att jag och barnen åkte hem till Sverige i Augusti detta år dels för att vädret var toppen för det mesta och dels för att det blev en lång resa som jag sent kommer att glömma. Jag tror och hoppas också att Adem kommer kunna minnas den här resan, med lite hjälp av bilder som jag tog. Både Adem och Esma var riktigt härliga ungar och verkade trivas trots att vissa dagar inkluderade långa bilresor eller tråkiga måsten. Jag var väldigt nervös över hur jag skulle fixa det med huvudansvaret av två barn och att inte ha Kadir som stöd på plats men det gick jättebra. Det tråkigaste på resan var kanske att vi blev sjuka och missade några dagar med min syster men jag är glad att det blev en övernattning hos henne i alla fall. Jag tycker det var extra roligt att Adem fick hänga en heldag med sin morbror medans jag, Esma och pappa hängde på Gekås. Och än idag märker jag hur Adem ser Oscar som sin stora idol. Det är en bra förebild han har.
Det är sällan vi umgås så många dagar (veckor) och så intensivt med min pappa och lillebror. Vi ses ju bara 1-2 veckor per år, när dem är här på semester eller vi åker till Sverige, så det var verkligen kul även för mig. Och hann med så himla mycket roligt också. Dessutom var det helt underbart att nästan varje förmiddag bara ta på sig skorna, ta fram den nya barnvagnen och promenera i Slottsskogen en timme eller två. Jag har nog aldrig gått så mycket under en månad som jag gjorde då.

slottskogen Toblerone-Liseberg 2016-08-11_181736_57cdcd97ddf2b37ac7490a7c svensk-frukost

Vår relation
Att bli föräldrar är inte alltid en lätt uppgift och ibland blir det väldigt mycket fokus på barnen och mindre fokus på oss som par. Vi har väl ännu inte haft en egentid tillsammans utan barnen mer än när de sover men det är helt okej för oss. Vi har haft ett bra år och när jag kom tillbaka från Sverige i September så började vi en ny resa med våran nya butik och allt. Det gjorde att vi fick som en nystart i vår relation, vi pratade mycket och länge, diskuterade livet och det som komma skall väldigt mycket och vi blev nästan som nykära igen. Nykära fast med en mer säker känsla i kroppen. Vi vet vart vi har varandra och det känns så otroligt tryggt och bra. Vi är inte alltid överens och tycker lika om allt men det är okej så länge vi respekterar varandras olikheter. Våran starka sida i våran relation är kommunikationen vi har med varandra. Ibland går det snabbt och blir missförstånd oftast pga. språk och kulturkrockar som händer då och då. Även krockar mellan mig som kvinna och Kadir som man, vi tänker olika där. Men när något sker, vi blir oense och kanske ovänner ett tag så pratar vi alltid om det. Jag berättar mitt, Kadir berättar sitt och vi lyssnar på varandra. Sen kanske vi fortfarande inte tycker lika men vi respekterar iaf att vi tycker olika. Vi bråkar sällan men vi försöker också vara väldigt tydliga mot varandra hela tiden.
Småbarnsåren är tufft för relationen men jag tycker det har gått jättebra detta året.

Louise-Kadir

Det nya.
När året startade och när halva året hade gått så hade vi inte en tanke på att vi skulle starta eget och öppna en butik. Som jag skrivit tidigare så har Kadir haft drömmar om att göra något eget väldigt länge men just butik var inte fokus utan det kunde vara vad som helst. Och det har gått i perioder då han har pratat om detta men eftersom han har haft en väldigt stabil och fast punkt så har det aldrig blivit att han har fullföljt det han pratat om. Vilket jag idag är glad över. Den här chansen kom liksom i rätt tid på rätt plats och det var helt enkelt meningen att det skulle bli nu och inte för ett år sedan när jag var höggravid. För vi har nästan kastat oss lite ut för ett stup och vi hoppas bara att fallskärmen håller, så känns det. Och under tiden så är det en kittlande känsla i kroppen av glädje och blandat med lite skräck. Jag har tänkt många gånger ”Vad är det vi har gett oss in på” men Kadir säger att fallskärmen håller så jag litar på honom.
Det var aldrig att vi letade efter en butikslokal även om tanken slog oss och vi pratade om det. Jag tror vi gick igenom alla olika typer av arbeten både i och utanför turism men när vi fick erbjudandet om att köpa en butik så kunde vi inte säga nej. Jag skriver vi eftersom detta är något vi har gjort tillsammans. Och det är våran butik, även om Kadir är den som arbetar i den.
Att det sedan gick från en butik till två, som alltså blev en stor (större) butik utav det hela var ett riktigt bra beslut. Våran butik är fortfarande liten men lagom för oss.
Vi har ingen skylt med butiksnamnet någonstans eftersom butiken ligger inne på ett hotell som heter Side Royal Paradise. Men här på bloggen och i sociala medier så kommer vi tilltala butiken som Butik Royal Paradise, just pga. att det blir lättare för er som googlar vägbeskrivning till våran butik eller ska hoppa på en dolmus till rätt hotell för att komma och hälsa på i butiken. Kommer ni ihåg butiksnamnet så kommer ni lättare hitta till rätt hotell.
Butik Royal Paradise på hotellet som heter Side Royal Paradise Smart eller hur? Ja, det var min idé om detta i och med bloggen och Kadir tyckte det var en bra idé.
Vårat fokus på kläderna kommer vara att det ska passa gästerna på hotellet vilket är överlag tyskar, några ryssar, lite turkar och ett fåtal svenskar, norrmän och engelsmän som bokat via ex. hotels.com
Hotellet är alltså inget som svenska charterbolagen har att erbjuda som boende, vad jag vet eller har sett, men vill ni bo hotellet så kan ni alltså boka det antingen genom att kontakta hotellet direkt eller boka via någon hotell-boknings-sida.

Royal-paradise-hotel LouiseiTurkiet Turkiet Side

Bloggen
Jag har länge velat göra något nytt med min blogg, bli lite mer engagerad i den och bli bättre på att svara på alla era härliga kommentarer eftersom jag tycker det är viktigt att ha en kommunikation med er som läser. Första steget jag tog var att ordna min egna domän, Louiseiturkiet.se
Under hösten hörde Jenny av sig från Finest och ville ha min blogg på deras bloggportal. Just då visste jag inte att Finest stod inför en stor förändring men jag hoppade på tåget ändå. Idag har Finest gått ihop med Lifestyle Publishing Group som funnits i 25 år och har 12 magasin bland annat Lifestyle Women, Wedding och Wellness. Finest har även ett eget showroom med tillhörande butik i Sturegallerian, Stockholm nu. Dessutom kommer det att ske lite nya förändringar bloggmässigt och jag ser verkligen fram emot det. År 2017 så ska jag försöka blogga ännu mer men framför allt bättre om det som NI vill läsa om.
Så passa på att kommentera om vad för typ av inlägg ni gillar bäst, så att ni också kan få läsa det allra bästa.

 

LouiseiTurkiet-toppbloggarebloggLouiseiTurkiet-facebook

 

Jag ser fram emot 2017, jag tror att det kommer bli ett bra år. Inför 2016 så sa jag till alla att det är året som vi kommer ta det väldigt lugnt. Och jag kan väl nu i efterhand säga att vi det var allt annat än lugnt för oss. Därför säger jag att 2017 är året vi kommer ha det riktigt bra, mycket nya händelser och äventyr men förhoppningsvis i en lagom takt för oss.

LouiseiTurkiet-profil

 

2 svar på “Året som gått!”

  1. Roligt att läsa din resumé! Ja, småbarnsåren är ju rätt intensiva. Mina är nu tonåringar (och en är 20!). 🙂

    Grattis till butiken och stort lycka till!

    Jag tycker det är intressant att läsa om kulturella skillnader mellan Sverige och Turkiet.

    Min årsresumé hittar du på Travel on a Cloud. 🙂 Jag lägger till dig där.

    Gott nytt år!

Kommentera