För första gången på många år så kändes min jul annorlunda- Nu vet jag varför!

Yeaay! Juldagen. Är inte det skönt? Att vi faktiskt är förbiiiii julafton nu.
Snipp, snapp, slut så är snart denna jul slut. 

Ni som följt min blogg ett tag vet att jag tycker julen är jobbig.
Det är mycket känslor involverade, mycket tankar och framför allt minnen. Men störst av allt är saknaden som gör mig otroligt ledsen.
Usch, jag har varit så ledsen många julaftnar. Inte långa timmar eller så, men att det sköljer över mig. Jag gråter ut och sedan är det färdigt.
Och helst av allt vill jag bara att dagen ska vara över.


Hela december är jobbig. 

Jag insåg också de senaste åren att det som är jobbigast är inte alltid julafton. Det är alla dagar fram till jul.
Varenda,
mysig,
juldag,
jullucka,
fram,
till julafton.
Det är som ett segt plåster och man drar, och drar, och drar.
Julafton kommer och då är man väldigt trött på det där plåstret som inte lossnar.
Men sen säger det….ja, vad plåster nu säger när det lossnar, och så är allt över.

I år var det annorlunda. 

Vet ni vad som hände igår, på julafton?
Något kom över mig när vi skulle äta middag på kvällen.
Jag har knappt tänkt på att dagen har varit jobbig. Jag var inte ledsen alls igår.
Jag tänkte på både mamma och mormor, visade barnen mina örhängen som är från mamma och halsbandet som min mormor alltid hade på sig.
Och det kändes bra.
Det var inte alls tungt och jag tror att detta var första julen på väldigt, väldigt länge som jag varken grät eller kände någon form av ångest.

För jag hade fullt upp med mitt egna. Med min egna lilla familj. Mina barn.
Allt från att byta om till fina ”julkläder” som jag planerat i förväg, värma lussebulle och dricka gott kaffe.
Sedan få se barnens glada min när de fick sina julklappar, tända brasan, laga en av Adems favoritmaträtter (korv med bröd) 
Göra mig själv lite julfin och hämta in mer ved. Högläsning i nya böckerna och förbereda för kvällens middag.
Umgås med familjen samtidigt som en halvt, jobbig skräckfilm gick på tvn.
Sedan…snipp, snapp slut….så var julen över.
Och det kändes så himla bra. Det kändes skönt att inte vara ledsen eller tycka att dagen var jobbig.

jul-barn-föräldrar

 

Kanske är detta en börja på något nytt. Att julen faktiskt kan få kännas bra igen och att jag kan få till ännu mer julstämning just för att det känns bra.

Jag hann också med ett samtal hem till Sverige där jag fick önska god jul till familjen, prata med lillebror och hans stora planer
(Sjukt stolt storasyster här!)
Jag fick prata med farmor som är så glad i min blogg och mina bilder från vårat liv långt här borta.
Min drivkraft till att fortsätta skriva när det faktiskt inte är lika kul, Är att jag vet alla (många) som med glädje ville höra vad vi gör för kul.

Hoppas att ni hade en bra jul och fin juldag! 

Alla bilder i detta inlägg är lånad från en bildbank och alltså inget jag själv har fotograferat.

4 svar på “För första gången på många år så kändes min jul annorlunda- Nu vet jag varför!”

    1. Ja, min mamma gick bort i cancer 2013. Sen har det alltid varit jobbigt att vara borta från familjen när ”alla andra” firar med sina familjer. God fortsättning till dig med ❤

  1. Hej!
    Förstår precis jag är kluven inför julen pappa gick bort 2011helt naturligt han var gammal men det känns skit ändå och jag tänker ofta på honom inte varje dag längre men när det går mot Jul blir det tungt. Mamma kvar i livet men tyvärr dement och är på ett bra boende sen 2011 men hon deltar inte med oss av naturliga skäl det kan hon inte hantera. Jag besökte henne dagen innan Julafton och sen idag Annandagen var jag där. Julaftonen tillbringar jag med min man våra barn eller snart 19 åringar skall jag väl säga min svärmor och en kusin till min man. Vi är hemma hos oss och det är mysigt och vi har det bra. Det går lättare för varje år i varje fall.
    Kram och sköt om dig.
    Birgitta S

Kommentera