Nu lämnar vi förra veckan bakom oss!

Idag är jag extra taggad på att det är en ny vecka. För förra veckan var en riktig skitvecka rent ut sagt. Och jag är nu redo att bara komma ifrån den veckan och börja om. Ny vecka, nya tag.

förra-veckan

Veckans dåliga. 

Jag är väldigt glad över att Adem inte blev sämre med hans öroninflammation. Och jag ställde väl in mig på att det skulle bli dåligt med honom ett tag.
Istället var det Esma och sedan jag som verkligen blev dåliga.
Esma med hennes bula i pannan och sedan febern. Jag tror det var tre-dagars-feber hon hade faktiskt.
Och för min egna del tror jag det var min ihållande hosta som aldrig blev varken bättre eller sämre, som gjorde mig sjuk. Fast mer psykiskt som sedan övergick fysiskt ont.
När allt omkring mig faller, som att barnen blir plötsligt sjuka, så blir jag lätt nedstämd och mår allt sämre. Jag som annars är ganska positivt inställd även vid motgångar.
Det var lite för mycket negativa händelser i förra veckan helt enkelt.

Men sen vet jag också en orsak som bidrar till att jag inte mår så bra, psykiskt och fysiskt, den här tiden på året. Och det slår aldrig fel.
Jag skrev om det förra året.

”Redan dagarna innan så känner jag av i kroppen att den här dagen närmar sig.
Jag blir lite mer vass i tonen, lättirriterad, känslosam och många tankar snurrar i huvudet på mig.
Först vet jag inte varför det här händer mig men så fort jag ser datumet…då förstår jag. Det har redan gått ett nytt år.
Igen.
” 

Återberättar upplevelser. 

Det är snart 5 år sedan min mamma somnade in efter en korts tid kamp med cancer. Något som kom oerhört oväntat och vände hela mitt liv upp och ner.
Samtidigt som jag också upptäckte att jag var gravid, vilket var en enorm glädje såklart.
Det var mycket känslor på samma gång och jag slets mellan två världar.

Jag är en person som kan minnas tillbaka och kunna återberätta händelser i mitt liv ganska specifikt. Det är en gåva tycker jag och kanske något som jag har jobbat upp de senaste tio åren när jag har bloggat.
För här återberättar jag nästan hela tiden allt jag är med om ur mitt egna perspektiv.
Men detta betyder också att jag hela tiden återberättar upplevelser jag varit med om, i mitt huvud, bra och dåliga.

Jag har jättefina minnen med mamma, även de 4 sista veckorna när vi befann oss på sjukhuset. Men det är vissa gånger också jobbigt att tänka
”Jaha, 16 februari…det var då vi åt semla tillsammans.
Mamma åt knappt halva sin men hon var glad över den fikastund vi hade tillsammans. Hon var trött men glad.”  

Jag återberättar nog för mig själv både medvetet och omedvetet. Och på gott och ont.

 

Förra veckan. 

Att barnen var sjuka förra veckan var såklart bara en ren tillfällighet. Men att jag blev dålig, och trycket över bröstkorgen som jag kände av var inte en tillfällighet tror jag. Det var min kropp som sa ifrån att nu är vi här igen. Ytterligare ett år har gått, tiden läker inga sår och sorgen i hjärtat finns alltid där.
Vissa dagar är tyngre än andra helt enkelt. Då är det bara att stanna upp ett tag, ta några djupa andetag och tänka att det är okej.
Det är okej att känna och att inte må bra vissa dagar.

2 svar på “Nu lämnar vi förra veckan bakom oss!”

Kommentera