Ibland går det bara helt fel!

Jag har länge tänkt att vi har sådant bra flyt i vår familj, och för mig själv personligen.
Jag mår bra, har det bra och känner bara sådan enorm tacksamhet för att ha det så. För det är inte alltid det flyter på så bra som det har gjort den senaste tiden.
Vi är friska, jag har fått träffa min fina vän Kristina i förra veckan, barnen trivs väldigt bra på förskola och i skolan.
Och Esma bryr sig inte längre om att ta med något gosedjur till förskolan.
Ni minns väl?

Det flyter på bra helt enkelt.
Men så hände det där otroligt onödiga, frustrerande och slutligen dyra händelsen som kändes som ett tråkigt bakslag.
I går hade barnen byggt en myshörna i Adems säng som jag fick komma och titta på tillslut.
När jag sen ska lämna rummet och gå till köket så ska jag bara plocka upp min telefon från byrån.
Jag fick väl inte ett ordentligt tag om den, på något sätt studsar den ur mina händer och landar på golvet.
Innan den slår i marken så hinner jag tänka ”nej, nej, nej”

Detta har hänt tidigare men då landade den i ett stengolv.
Och jag tänkte väl igår att med ett bättre skal och dessutom ett parkettgolv istället för sten så borde det minska stöten i golvet.
Men icke. Precis som förra gången i stengolvet så plockar jag upp telefonen och ser hur den blir lite blå-fläckig i själva inner skärmen som sedan går över till helt svart.
Med lite blinkande blåa ljussken i ena kanten. Det är som att skärmen får tjock, skrivbläck innanför skärmen.

Suck. Precis samma sak som sist. Skärmen är fin och hel, inte en enda spricka efter fallet.
Men något har hänt inne i systemet. Telefonen fungerar, det kommer notiser som vanligt och jag kan till och med ta skärm dumpar som sedan kommer upp i min dropbox som en helt vanlig bild.
Men allting är svart i själva skärmen utifrån det jag ser.
Och jag kan bara gissa mig fram vad jag kan eller ska klicka på.
Som om man står i ett kolsvart rum och ser ingenting från telefonen. Men man har ett hum om hur man stänger av ljud, slår in kod, klickar fram kamera osv.

Elektronik är dyrt i Turkiet. Det var lite därför jag köpte min telefon i Sverige för några år sedan.
Det blev ca 2500 kronor billigare och allt jag behövde göra i Turkiet sen för att kunna använda med ett turkisk simkort i mer än några få månader, var att registrera den på ett kontor.
Gör man inte det så låser dem det turkiska simkortet.

Frågan är hur jag ska göra nu. Ska jag laga en nästan 3 år gammal telefon som börjar bli långsam, dåligt och inbyggt batteri samt redan fått smällar så den är säkert ännu mer ömtålig nu?
Inom 2 år så tror jag inte att systemet, och telefonen hänger med särskilt bra.

Eller ska jag börja se mig om en ny telefon, som dessutom är en sådan onödig och dyr utgift som jag inte har räknat med redan nu.
Det är nästan så att jag önskar att skärmen hade gått i tusen bitar hellre.
För att byta skärm är betydligt billigare än att laga skärmen ”inifrån”
Det är dyrt att göra den typen av reparation på telefonen här. Och att göra det mer än en gång känns också så himla dumt.
En gång är okej, två gånger…nja.
Jag har suttit och räknat på vad det skulle kosta, vad som är bäst i det långa loppet och vad jag faktiskt tjänar på i slutändan.
Men jag ska fundera ett par varv till innan jag bestämmer mig.
Tills dess har jag en ännu äldre telefon, samsung s4 från 2012.
Jag har redan behövt ladda den 4 gånger på 24 timmar. Och den hoppar från ca 33% batteri på 1% inom några minuter.
Den fungerar trots allt, vilket jag är väldigt glad över nu när jag inte har någon. Men den går definitivt på sista refrängen nu.
Tänk när man var yngre och en telefon hade en livstid på minst 5 år.
Mer stöttåliga var de dessutom.

Och vad beroende man är ändå av mobiltelefon idag. Hela Adems klass får information via appen whatsapp. Där skickas även bild på ”dagens läxa” så att vi föräldrar har koll.
Esma förskola skickar bilder och information via samma app. Men samtidigt skickar de lappar när det är något särskilt vi behöver veta.
Och Esma har dessutom en bok som de fyller i dagligen för varje barn.
Sedan hela min kontakt med nära och kära, särskilt när jag bor utomlands sker via mobil eller dator till 99%

Kadir kom hem vid lunch igår och vi åkte iväg och hade en riktigt mysig bbq och eftermiddag tillsammans. Det behövde jag för att muntra upp mig lite.
Vi åkte HIT som är jättefint och mysigt ställe. Ganska nytt dessutom.

Jag vill avsluta detta inlägg med att trots all skit som händer i världen, trots att man önskar att man kunde göra något för alla de som behöver ett hem och mat. De som bara behöver lugn, ro och en naturlig vardag.
Så måste alla, även jag få ha i-landsproblem, frustration om onödig mobilkrasch och fundera fram och tillbaka om det är värt att laga en mobiltelefon eller inte.
Jag, eller du blir inte en sämre människa för att man tycker att livet känns jobbigt emellanåt när något oförutsättbart händer sig själv eller sina närmsta. Stort som litet.

Kram på er och ta hand om er själva och varandra!

2 kommentarer

  1. Hej! Förstår precis hur du känner o irritation o förbannad allt på en gång. Tyvärr är det sällan värt pengarna att laga en gammal telefon . Synd att elektronik är så dyrt i Turkiet . Det bästa är om någon kan köpa en telefon i Sverige o ta med sig ned till dig. Må så gott! 😍

  2. Hej! Jag bor också utomlands och hade dessutom samma problem för några månader sedan.
    Först tänkte jag direkt att jag måste laga min mobiltelefon som gått sönder. Men en kompis frågade mig vad det kommer kosta i det långa loppet. Priserna stiger för varje nytt mobilsläpp och mobiltelefonerna förbättras framför allt. Så tjänar man på att laga en gammal mobiltelefon?
    Kan vara bra att laga om den fungerar bra och man inte har haft den jättelänge. Men kolla upp vad priset blir om ca 2-3 år framåt för en telefon i samma typ av modell som du kan tänka dig att köpa idag.
    Det kanske går jämt ut eller till och med billigare.
    Hoppas nu att du får mer tur och inga onödiga olyckor. Kram Sanna

Kommentera