Titta mamma, Bamse’s buss!

”Titta mamma, Bamse’s buss!” tjoar Adem från baksätet i bilen. Jag tittar till vänster och ser att där står TUI’s stora turistbuss som precis har hämtat eller lämnat turisterna på deras hotell i Side.
Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad Adem menar…Bamse’s buss…Ja, det är klart det är.

Just nu är Bamse en av flera favoriter här hemma. Resebolaget TUI (gamla Fritidsresor) har Bamse, Lilleskutt, Skalman, Vargen och Thompson som maskotar för sitt bolag och vi brukar se ett par Bamseklipp från TUI på youtube. Ni kan se två av dem här nedan.
Och där gjorde Adem kopplingen. Han såg TUI’s logga på bussen och vips så stod vi med bilen bredvid Bamse’s buss.
Barn är allt bra kloka. Och uppmärksammade.

 

Både Adem och Esma gillar Bamse väldigt mycket just nu. Dessutom tycker dem att Teletubies är kul. Jag försöker mata på med svenska figurer eller med svenskt tal så att de båda får det språket så mycket som möjligt.
Turkiskan får de båda gratis genom våran omgivning och Adem just nu väldigt mycket från förskolan och alla kompisar där.

Esma gillar Babblarna och med dem så fokuserar man mycket på språket och tecken till språk.
Adem var tidig med att säga ord men däremot sen med två-ords meningar och även fulla meningar. Han har fortfarande inte ett flytande språk men han pratar idag mer flytande turkiska med Kadir än flytande svenska med mig.
Ni kan ju tänka er hur härligt det är att se Adem prata turkiska med Kadir för att sedan vända sig till mig och upprepa samma sak på svenska.
Och sedan går han iväg och leker med sina bilar och räknar ”One, two, tree…” på engelska.
Därför är Babblarna så bra, för att de har sådant stort fokus på just det svenska språket.
Adem har tröttnat på Babblarna lite grann tror jag. Jag återkommer snart med hans favoriter.
Men Esma gillar babblarna och hon känner igen Bobbo, Doddo, Baba och så vidare. Hennes favorit verkar just nu vara den färgglada Diddi.
Hattenförlag som har startat igång babblarna har även Ajja och Bajja. Sök på det på youtube så hittar ni en annan låt som vi sjunger på här hemma.

Här kan ni se musikalen med babblarna. Om de har musikalvisningar i Sverige i Augusti så kommer jag ta med barnen på det. Det hade varit kul att se dem live.

 

Adem har börjat gilla några andra figurer som vi hittat på youtube.
Han tittar bland annat på Lizzy the dog där han har lärt sig mycket engelska, ord och siffror. Och även Blippi. En glad och sprallig man i blåa och orangea kläder som verkligen talar till barnen och har kul inslag.
Ni kan se ett klipp här nedan.
PJ Masks, pyjamashjältarna på svenska,  är något nytt som vi har hittat och som Adem gillar. Men den absolut stora favoriten hos Adem just nu är Paw Patrol.
Pojken Ryder har hand om 6 valpar. Varje valp är inspirerad av ett riktigt jobb, så som brandman, polis och byggarbetare. När trubbel inträffar så är paw patrol där för att hjälpa till.
Jag har inte hittat paw patrol, eller tass patrullen som de heter på svenska, med svenskt tal. Någon som vet och kan i så fall skicka en länk från youtube till mig?

Här ser ni en video med Blippi som jag skrev om tidigare.

 

Vilka favoriter har era barn eller barnbarn? Är det något av det jag har skrivit här som dem också gillar? Kommentera gärna.

Fortsätt läsa

Hur man får ut en ärta ur näsan – Och andra små föremål som barn stoppar in!

Mycket ska man vara med om som barn.
– Och som förälder.

Igår var en fin dag. Adems förskola hade en inplanerad stängd dag efter folkomröstningen som var i söndags och gårdagen rullade på som en extra söndag. Vi var ute och lekte på förmiddagen och målade med kritor inomhus på eftermiddagen.
Framåt kvällen när middagen var uppäten och barnen skulle göras klara för att sova så fick Adem en skål med rostade kikärtor. Leblebi heter dom på turkiska och är jättegoda. Lite torra i smak men gott som tilltugg till turkisk te bland annat. Eller om man känner av sura uppstötningar/sur mage så är dessa jättebra och lindrar en del.
Vilket fall, Adem har ätit dessa jättemycket och fixar att sitta med en liten skål och äta själv.

Men igår hände det där som inte får hända. Adem stoppade upp en ärta i näsa. Och den satt fast.
Barn är nyfikna och testar väl det mesta. Jag vet inte vart han fick idén ifrån, för vi har inte tittat på Madicken i alla fall. Men precis som alla andra barn så testar Adem sig fram vilket är jättebra. Tills att det fastnar en ärta i näsan som vi inte får ut.
Jag vill också tillägga att han gjorde precis samma sak på min födelsedag förra året. Då kom ärtan ut snabbare och ingen större panik uppstod.

När jag såg detta så tänkte jag direkt att jag måste hålla mig lugn för hans skull. Jag försökte trycka ut den från utsidan men den satt fast. Nästa försök blev till att ta nässug och även ett sugrör för att liksom försöka suga ut den. Helt omöjligt.
I omgångar bad jag Adem snyta ut den och han tog i för kung och fosterland men det gick inte. Och jag får väl erkänna att jag kände paniken stiga sakta, sakta.
I mitt huvud så insåg jag att vi får ta en sväng förbi akuten helt enkelt. Ingenting hjälpte och Adem grät, skrattade och höll sig lugn om vartannat. Det gjorde såklart jätteont på honom.

Google kan vara det värsta som finns när man ska söka efter olika utslag, sjukdomar och symptom. Men det kan också vara det bästa som finns. I detta fallet, det bästa.
Jag googlade ”Hur får man ut en ärta ur näsan” och hittade lösningen.

 

arta-i-nasan

Tricket heter ”föräldrarkyssen”, eller blåsningen, och det hjälpte oss.

Du som förälder blåser i barnets mun snabbt så att det ger ett tryck.
Barnet ska ha munnen lite öppet så att luften kommer in, tänk dig mun mot mun metoden. Om barnet gapar helt så funkar detta också.
Samtidigt som du snabbt blåser in luft i munnen så håll ett finger för näsborren som är fri, så att den stängs.
Du kan upprepa detta flera gånger. Jag försökte nog 7-8 gånger innan kikärtan var helt ute.
Det är också bra om du som förälder gör detta på ditt barn eftersom barnet känner en mer trygghet då och blir mer lugn.

Adem tyckte detta var jättekul så både han och Esma tjöt av skratt varje gång jag försökte blåsa in lite luft på honom.
Hoppas att detta hjälpte för er med om det skulle behövas någon gång. Glöm inte att tips andra småbarnsföräldrar om denna metod och dela gärna mitt inlägg till dem.

Esma-Adem
Mina älskade busungar.

Fortsätt läsa

Recept, Nyttiga bananpannkakor!

I våran familj äter vi nog väldigt varierande mellan nyttigt och fräscht, Och onyttigt men gott. Frukost, lunch, middag, fika och allt däremellan. Vi äter det som är gott men försöker också tänka på vad som är bra för oss och för våran jord.
Jag äter ett kokt ägg varje morgon till frukost medans Kadir och Esma är mer för stekt ägg. Adem däremot vill inte äta ägg överhuvudtaget och det tycker jag är lite synd. Ägg är ju faktiskt väldigt nyttigt och bra.

Men något som Adem däremot gillar är bananpannkaka. Tidigare har jag gjort det väldig enkelt och kört på 1 banan, 2 ägg och lite kanel som jag mixar ihop och sedan steker. Men de senaste veckorna så har jag utökat innehållet lite och jag tror jag har hittat ett bra och nyttigt recept genom att prova mig fram.

Adem’s nyttiga bananpannkakor:
1 banan
2 ägg
1 msk havregryn.
1 krm kanel
2 tsk chiafrön
2 tsk kokos

Mixa ihop allting till en slät smet. En mixer eller stavmixer är att rekommendera. Stek sedan på medelvärme och se till att inte bränna vid.
Ett tips för havregrynen, jag har en burk med havregryn som jag redan har mixat sedan tidigare så att de är som små, små korn bara. Det använder jag oftast när jag gör någon form av gröt till Esma men även till Adem’s bananpannkakor.

Hoppas att ni gillar dessa bananpannkakor.

Bananpannkaka

Nyttiga_bananpannkakor

Fortsätt läsa

Vi fick åka till akuten!

Den här dagen kunde ha startat betydligt bättre.

Jag hade bra planera för dagen med barnen och vi gjorde oss redo för att gå ut i det fina vädret. Medans jag står i köket så hör jag en duns.
Det är väl inte helt ovanligt, varken ljudet eller att något utav barnen trillar och slår sig för att sedan ställa sig upp och är iväg och leker igen lika snabbt.

Denna gång var det Adem som slog sig när han klättrade på soffan, som de flesta 3-4 åringar brukar göra någon gång ibland. Jag tröstar honom och försöker se vart han har ont. Munnen. Det blöder.
Jag känner direkt på tänderna i underkäken och är glad att ingen rör på sig. Men blodet stannar inte av utan det kommer ganska mycket så jag försöker se vart det kommer ifrån. När jag böjer ner på underläppen så ser jag ett djupt jack där. Ett rejält sådant. Jag klarar av sånt ganska bra men detta gav mig rysningar i kroppen av obehag. Då upptäcker jag att det är så pass djupt att det till och med är ett litet, litet hål på utsidan en strax bit under läppen.
Jag tröstar Adem, försöker stoppa blödningen så gott jag kan och ringer sedan Kadir. Typiskt så har han precis då kunder i butiken men han ringer upp och jag förklarar läget. Hade det inte varit allvarligt så hade jag inte ringt honom utan kunnat sköta det hela själv men jag ber Kadir komma hem för att åka till akuten med Adem.

Dom åker iväg och är borta ganska exakt en timme. Jag är så nöjd med sjukvården här för de fick komma intill till läkaren nästan direkt och inga köer eller andra väntetider som man inte riktigt vill ha att göra med vi ett akutläge. Och det spelar ingen roll om man väljer ett privat eller som i detta fallet ett statligt sjukhus, det är samma på båda. Du får träffa en läkare ganska så omgående.

Adem fick sy 2 stygn i munnen, stackare. Bedövningsspruta och bedövningssprej hjälpte bra för han grät ingenting sa Kadir. Sedan sa doktorn att Adem inte får pilla med varken fingrar eller tunga på stygnet för det kommer att släppa lätt. Det var tydligen väldigt svårt att få till bra stygn just där.
Men att be en snart 4 åring att inte röra vid såret är nästan omöjligt. Det är klart man vill känna efter, det hade jag också velat. Vi sa till när vi såg att han rörde med tungan men redan två timmar senare så har han lyckats pilla bort stygnet. Vi hoppas att det kommer läka av sig själv och vi kommer ha koll under dygnet hur det ser ut.

Nu ligger barnen och sover samtidigt som jag ska ta mitt kaffe. Esma väckte mig strax efter klockan 06 idag, och det är jag inte van vid så jag behöver lite starkare kaffe en dag som denna.

Adem slog i huvudet strax innan 1års dagen och fick även då sy ett stygn. I pannan den gången och idag har han ett litet, litet ärr. Han har otur den här grabben.

IMG_20170405_215308_750.jpg

Våran fina Adem för några dagar sedan.

Fortsätt läsa

Ett år med förskolan – För och nackdelarna!

För ett år sedan, idag, så var vi inne i Manavgat för en väldigt speciell shopping och kommande dag. Jag tror inte Adem riktigt förstod vad som var på gång men däremot visste jag och hade fjärilar i magen för det.
Imorgon, för ett år sedan var Adems första dag på förskolan.

forskola-turkiet

 

Muta för att undvika skolbussen.

Idag älskar han att vara där, han har aldrig några problem att åka dit, är aldrig ledsen när vi lämnar eller hämtar. Eller jo, när jag hämtar honom och han inte får åka skolbuss som några av hans kompisar. En eftermiddag fick han hoppa på bussen med dem och sedan mötte jag upp bussen vid ett stopp nära våran lägenhet. Då var Adem väldigt, väldigt glad. Men efter det så har han åkt med mig i bilen (Och jag mutade med att köpa en leksak om han lovade att alltid åka med mig hädanefter)

Sjukdomar när man går på förskolan.

Jag är utbildad barnskötare och har jobbat på många olika förskolor första tiden efter studenten. Då var jag vikarie och hoppade alltså in på olika avdelningar och olika skolor oftast för att någon hade sjukanmält sig. Så egentligen har jag sett mycket utav ”dagisbakterier”-tider och hur ofta/mycket man blir sjuk. Men jag hade nog förträngt det och kunde inte riktigt förstå hur ofta alla föräldrar med förskolebarn på min facebook fick vabba. Det var sjukdomar hit och vabbdagar dit i mitt facebookflöde.
Sedan började Adem förskolan och vi drogs direkt in i detta. Under året som har gått så har Adem, och därefter många gånger Esma varit sjuka en heeeel del. 2016 var ett riktigt tufft år men jag är så nöjd och tacksam för den bra och framför allt snabba sjukvården som finns här i Turkiet.
Och jag tror många svenskar (och andra nationaliteter) kan hålla med mig i det att det verkligen går snabbt här från det att man anländer till sjukhuset tills att man får träffa en läkare.

Vi provade flera olika sjukhus och läkare de gånger vi verkligen behövde få hjälp med barnens hosta. Men nu har vi hittat en bra, och tyvärr väldigt uppbokad och populär läkare på det kommunala sjukhuset i Manavgat.
Och peppar, peppar så har barnen inte blivit lika mycket sjuka, och mer sällan än för ett år sedan. Det är lite hosta och snuva som kommer och går, som är vanligt framför allt med förskolebarn men så länge vi slipper den ihållande hostan där ingenting funkar så är vi oerhört nöjda.

img_20170316_230517_816.jpg

Detta är kapprummet och skolmatsalen. Allting är anpassat i barnens storlek och längd.
Stolar, toaletter, handfat, bord etc.

 

Ledsen vid lämning och vändningen.

I och med att Adem var sjuk ett par gånger så fick han vara hemma från förskolan en hel del och det blev aldrig rutin på att vara där. Därför tror jag att han inte riktigt kände sig okej vissa dagar när jag lämnade honom. Han var sällan ledsen så att han grät men han ville inte heller riktigt att jag skulle lämna honom. Det gick bra om jag väntade i kapprummet tills att han hade gått in i sitt klassrum till kompisarna. Och hans lärare ringde ofta efteråt och berättade att det hade gått bra, han lekte med de andra barnen och var inte längre ledsen eller orolig. De skickade och skickar fortfarande bilder till oss föräldrar på whatsapp bland annat.

Efter sommarledigheten så blev allt mycket bättre och jag tror inte Adem har varit ledsen eller missnöjd en enda gång sedan dess när vi lämnat honom på förskolan. Han har också sedan dess två helt nya pedagoger och en hel del nya klasskompisar som han trivs med. Sedan vinterlovet i februari så har det börjat 4 nya kompisar och idag är dom 14-15 barn i hans klass.

img_20170316_230656_605.jpg

Detta är ett utav klassrummen och ett utav lekrummen.
När det kommer till barnkläder, lekparker och skolor i Turkiet så är det mycket färg som gäller många gånger. Det är inte helt ovanligt att en skola kan vara målad i regnbågens alla färger utanpå så att det syns för förbipasserande.

 

Fördelar med förskolan och språket.

Det finns så mycket fördelar för Adem att visats på förskolan. Bland annat det sociala och att han får klippa och klistra mycket som jag personligen inte alls gillar. Jag är mer för lekar som kurragömma eller dansa i en ring. Men den största fördelen som jag ser det som är såklart språket.
Jag pratar bara svenska med barnen, med inslag av lite turkiska ord här och där.
Kadir pratar bara turkiska med barnen, väldigt sällan använder han svenska ord till dom även om han kan svenska.
Sedan hör barnen oss föräldrar prata engelska med varandra och även från tv och ibland radio.
Adem är trespråkig och behärskar svenska och turkiska väl även om han inte talar det till fullo och ibland är grammatiken fel. Han är också blyg att prata när andra människor är i närheten.
Så största fördelen med förskolan och språket är att han får ta del av turkiska barnsånger, öva på språket och att tala med andra människor i hans egna ålder. Och sedan i höstas, efter våran resa till Sverige och nystarten med förskolan så har han verkligen kommit igång med båda språken och talar mer meningar än vad han gjorde tidigare. Han talar nog lika mycket turkiska som svenska idag.

Det är också exakt ett år sedan jag gick helt från att tänka, tala och skriva dagis. Det heter förskola idag och jag vill att mina barn lär sig rätt från början. Föris finns det många som säger idag men jag har valt att inte använda det ordet av samma anledning till att jag inte säger dagis, det heter inte så utan är bara en förkortning. Skulle man säga dagis eller föris till mina barn så vet dem inte vad det är. Det kanske är något jag lär dem när de blir lite äldre. Fler ord och uttryck i sitt språk är såklart bättre i längden.
Men frågar du om Adem tycker om förskolan så säger han oftast ”Jaaa!” med ett stort leende.

img_20160406_170629_570576b42a6b229f659fcfed.jpg

 

Fortsätt läsa

Vår nya favorit, Bamse!

För att Adem och Esma ska få tillgång till så mycket av det svenska språket som möjligt så försöker jag introducera dem till olika karaktärer och figurer som är lätta att hitta på internet idag. Framför allt på Youtube.
Där hittade vi till exempel Daniel Tiger och han har varit en stor räddning förra året när Adem började förskolan. Då var det såklart lite läskigt att vara ny på förskolan, Adem visste inte riktigt vilka de nya människor var och vad man kunde göra där. Men i ett avsnitt med Daniel Tiger, som finns på youtube, så ska han också börja förskolan och går igenom hela den biten. Så vi har använt frasen som de ofta nämner i Daniel Tiger:
”Du vet väl vad dem brukar säga….Vuxna kommer tillbaks” och det har nog varit en liten hjälp.

När vi skulle flyga flygplan till Sverige i somras så var jag helt lyrisk och bara längtade till att få uppleva hela flygplansbiten med mina barn. Framför allt med Adem eftersom han under det året började få stort intresse för just flygplan. Så vi tittade på många klipp innan om hur det är att flyga flygplan, vad som händer på planet och sånt där. Men när vi väl var i luften så tror jag inte Adem riktigt var med på att vi faktiskt var INNE i flygplanet. Det är svårt att förstå vid en sådan liten ålder.

Den senaste grejen som verkligen har fastnat nu är en av mina favoriter, Bamse. Vi tittar på olika klipp från teaterföreställningar men favoriten är en från TUI (f.d. Fritidsresor) som har en lagom lång berättelse med Bamse, Lilleskutt och alla deras vänner när de åker nästan jorden runt. Dessutom sjunger de olika sånger bland annat en som även Esma börjar kunna rörelserna till nu nämligen Imse, vimse spindel. Att de dessutom pratar svenska, norska, danska och finska är ett extra plus. Kadir kan ju även alla dessa språk utom finska då. Så han är med och pratar både norska och danska när Bamse visas på tvn.

Om intresset håller i sig med Bamse och hans vänner så ska jag nog kika på lite roliga födelsedagspresenter till sommaren då Adem blir 4 år gammal. Och sedan blir det nog en ny skolväska till hösten så vid nästa Sverigebesök så ska jag köpa en Bamseryggsäck tror jag. Den han har idag med Bollibompadraken har varit jättebra så jag hoppas jag kan hitta något liknande.

Vad har era barn för favoritfigurer just nu? Är det något som är extra populärt?

Förskola Turkiet
En tidig morgon i höstas med skolväskan och monster truck i högsta hugg på väg till förskolan.

Fortsätt läsa

Vinterlov!

Vi vaknade i vanlig tid denna måndag trots att Adem inte ska till någon förskola idag. Det är skollov i Turkiet just nu, första lovet sedan skolstarten i September och de håller sig i 2 veckor. Adems förskola har egentligen ingen koppling till skolan på det viset så de har valt att ha en veckas ledighet.
Pedagogerna på skolan kommer att gå igenom terminen som gått, vad som var bra och vad som behövs ändras på. Och planeringen för terminen som kommer.

I fredags var det en liten avslutning och vi föräldrar fick komma och hänga en timme i deras klassrum. Esma blev direkt kompis med alla Adems förskolevänner och alla barnen ville hålla henne i handen och gå runt överallt. Hon verkade tycka det var kul och trivdes verkligen där.
Vi fick se ett bildspel på deras tv med massa bilder från terminen som varit. Vi blir uppdaterade några gånger i veckan med bilder men detta var ännu mer så det var kul att dem visade det.
Sedan fick vi ta med oss saker som Adem gjort under terminen, han blev fotograferad med en av sina lärare och sedan åkte vi hem.

På kvällen fick Adem sin present, ni vet den jag köpt några dagar tidigare och som jag skrev om HÄR.
Det blev verkligen en succé och Adem har lekt med den varje dag sen dess. Han räknar siffror, läser bokstäverna och kolla klockan. Det var riktigt bra att jag hade egna magneter med bokstäver och siffror för dem man fick till fungerar väl okej men inte alls lika bra som de från Sverige.

2017-01-21 09.13.30-2Adem-förkola Adem-frskolaFörskola-turkiet2017-01-21 09.13.30-3Adem-skolaadem-förskola

Fortsätt läsa

En skolpresent!

Jag är så himla glad just nu. När jag var hemma i Sverige i somras så köpte jag magnet-bokstäver till Adem som man kan sätta på kylskåpet bland annat. Och lite senare fick han också magnet-siffror utav Kicki. Tyvärr blev det fula märken på kylskåpet så fort man flyttade dessa så jag tog bort dem med en gång och sedan dess har Adem bara fått leka med dem ändå, på golvet och i soffan osv. Men jag har letat efter en ”tavla” eller ett staffli så att han kan få leka och plocka med dessa på riktigt som jag hade tänkt från början. Jag hittade några varianter som var bra men de kostade alldeles för mycket tyckte jag. Det var inte värt priset helt enkelt och jag visste att de fanns billigare i Sverige som jag vet är till för just dessa magneter.
Men så har jag ofta tur för sånt här. I veckans veckoblad från matvarukedjan SOK här i Turkiet så säljer dem precis det jag har letat efter. För bara 17 tl.
Ni kan ju gissa vem som var där direkt efter att ha lämnat Adem på förskolan den här morgonen.
Jag var lite skeptiskt när jag såg det, jag visste inte om de skulle vara bra magnet i själva tavlan för att hålla upp de siffror och bokstäver som vi har. Utöver det så såg den väldigt bra ut och dessutom fick man till några plattare, lättare bokstäver till.
Så jag chansade och köpte en till Adem med Pepee-motiv. Pepee är en jättepopulär seriefigur här i Turkiet som säkert alla barn känner till.
När jag kom hem och plockade upp allting så visade det sig att detta är PRECIS det jag ville köpa från början. Det är perfekt i storlek och jag tror att Adem kommer bli jätteglad.

På måndag börjar skollovet för alla barnen här i Turkiet och håller på i 2 veckor så jag har tänkt att Adem ska få denna present på fredag efter förskolan. Det blir perfekt att pyssla med nu när det inte bli förskola och alla sina kompisar där på ett tag.

Sifferstaffli
Bokstäverna och siffrorna på tavlan är de från Sverige som jag provade att sätta fast idag. Vi har hela svenska alfabetet och alla siffror men jag provade bara några för att se om de var bra.
Bokstäverna på pappret bredvid är de man fick med till detta staffli. De fungerar jättebra de med men jag är väldigt nöjd över dem från Sverige som är lite mer ordentliga och lättare att flytta runt.

Fortsätt läsa

Luciafirande i Turkiet!

Igår hade vi luciaövning hemma hos oss. Ja, det är vad man skulle kunna tro i alla fall. Fast egentligen var det bara en ren tillfällighet. Vi firar lite jul hos oss den 24:e här i Turkiet men lucia har jag nog aldrig firat här. Det tror jag inte att jag gjorde när jag bodde i USA heller. Fast det är 8 år sedan nu så jag kanske bara inte minns. Minnet är bra men kort, ibland.
Vilket fall, på kvällen hade vi Kadir´s kusin, Kadir (Ja, dem har samma namn…) på besök hos oss och jag lagade turkisk middag och serverade te efteråt. Sedan åkte dem båda Kadir:arna (höhöhö) iväg och jag, Adem och Esma hade disco i vardagsrummet. Efter lite härliga barnsånger på tv:n från youtube så kom några jullåtar också. Passande eftersom det är lucia idag. Adem dansade loss till dem med och sjöng med allt vad han orkade och kunde.

Jag filmade ett litet klipp och la ut på min instagram igår kväll. Här nedan kan ni se den. Så nu har vi iaf tränat på lucia. Nästa år kanske vi kör all in och firar även det.

 

Fortsätt läsa

Kläder på morgonen!

Det regnade som sagt igår kväll och imorse när vi vaknade så var det en nästan lite krispig känsla både inne och utomhus. Jag fick känslan av försommaren i Sverige när vi vaknade vid 6-tiden idag . När det nästan är frost på morgonen men blir varmt, i svenska mått, under dagen. När jag var liten och skulle gå till skolan på morgonen och det var lite kallt fast ändå inte kallt så att man frös. Den känslan var det idag på morgonen när vi vaknade tycker jag. Temperaturerna hade gått ner till knappt 12 grader i natt utomhus, lite skillnad från de 17 grader vi annars brukar ha. Jag har tagit fram vårat duntäcke nu, det där som jag tog med mig från Sverige i somras. Så vi har sovit riktigt gott i natt och Esma vaknade nog bara en gång tror jag. Undra bara vad vi ska ha när det blir ännu kallar sen. Men då har vi våran braskamin som värmer oss under natten.

Adem är glad och energisk för att åka till förskolan på morgonen. Vi tjatar inte om att vi ska dit, just ifall att han kommer säga att han inte vill som han gjort förut. Men han har inget emot att åka dit utan tycker det är kul varje gång vi ger oss iväg på morgonen.

Min fina lilla kille. Idag var han klädd i kläder från H&M vilket inte är helt ovanligt. Kläderna han har på sig på förskolan ska vara sköna och bekväma, lätta att röra sig i, varken för varma eller för kalla och sedan är det ett plus om han tycker dem är fina. Idag kollade han sig i spegeln och sa ”fint”
Jag bestämmer vilka kläder han ska ha på sig på morgonen och han har nog aldrig sagt emot eller vägrat ta på sig något plagg. Han bara gör det och det är skönt att inte behöva ha någon fight över det. Och så länge det fungerar bra så bestämmer jag vad han ska ha på sig. Skulle han däremot säga ifrån eller vilja ha något annat på sig så får han ha det. Och skulle vi handla kläder tillsammans så får han gärna gå runt och välja så länge priset är rimligt. Men än så länge så är han inte intresserad utav det.
När han växt ut sina kläder så går dem vidare till Esma så länge dem är hela och rena. Så om ungefär 3 år kanske ni får se Esma i kläderna här nedan. Så länge hon inte säger emot det vill säga.

Ni läsare med barn i förskola-skol-åldern, vem bestämmer över klädinköpen? Och är det du eller barnet/barnen som bestämmer vilka kläder hen ska ha på morgonen?

Adem förskola Adem morgon

Fortsätt läsa

Gladare men hostar!

Idag lämnade jag av en glad och energisk Adem på förskolan. Den känslan av att ena dagen ha en orolig, ledsen kille på morgonen till att ha en glad och uppspelt kille som springer fram till förskolans entré är riktigt skön.
Jag blir så himla glad i hela kroppen.
Tyvärr, när jag hämtade Adem idag så var han inte lika pigg, men fortfarande väldigt glad.
Men när vi kom hem så märkte jag av att han hostade riktigt mycket och mådde inte helt 100.
Ni som läst min blogg under året vet att både Adem och Esma har varit sjuka i omgångar.
Framför allt så är det slemhosta eller rethosta som de har haft och vi har varit hos olika läkare sen i våras och alla har konstaterat samma sak.
Bronkit, eller luftrörskatarr som det också heter.
När vi var i Sverige så mådde Adem bra men Esma hade en rejäl slemhosta. Men efter 4 veckor så försvann den och barnen har varit friska.
Nu när förskolan började så började också hostan igen vilket är väldigt vanligt. Att barnen drabbas av olika sjukdomar alltså.
Det nästan hör till när det kommer till förskola och barn som umgås intenstivt i grupp.
 
Nu ikväll har vi haft besök här hemma. Jätteroligt och massa kul för oss alla, jag ska berätta mer om det senare, men Adem har i alla fall mått bra. Bättre än när han kom hem från förskolan.
Han kanske helt enkelt hade fokus på något annat, eller andra och därför kom hostan av sig.
Vi åt och drack alldeles för mycket av det goda men det får man göra när man har besök tycker jag. Även om det är mitt i veckan.
 
Håll nu tummarna för att Adem snabbt mår bättre, att hostan dämpas och försvinner omgående och att Esma slipper bli drabbad denna gång.
Vi vill avsluta de sista 3 månaderna med att vara friska. Och kan ni förstå, om tre månader så är julen över och det är dags att fira in det nya året.
 
Idag har Adem klippt med sax på förskolan berättade han för mig.
Fortsätt läsa

När lämningen på förskolan inte känns bra!

Idag kändes det inte alls bra att lämna Adem på förskolan. Han sa redan i helgen att han ville inte dit utan ”imorgon förskolan”
Men idag ville han inte dit och han blev ledsen redan hemma. Han hade några sådana dagar förra terminen med och jag slutade därför att prata om förskolan, vi slutade att titta på bilder därifrån, sluta prata om vad han hade gjort där och pratade inte om heller om barnen när jag kände att han inte ville dit.
De dagar som han ville dit så pratade vi mycket om förskolan och han var energisk och hade mycket att berätta.
 
Som ni kanske minns så var han jätteglad de sista dagarna på förskolan förra terminen. Han sprang dit varje dag och var som bytt vilket alla tyckte var jättekul.
Klart att man vill lämna ett barn som är glad och klart att pedagogerna tycker det känns bättre och lättare att ta emot ett barn som är glad och inte gråter.
Men idag var alltså en dag då Adem grät och jag har tidigare funderat på om jag ska ha honom hemma dessa dagar. Men efter att ha pratat med olika, utbildade pedagoger i Sverige så har jag kommit fram till att det blir inte ”bättre” för att ha jag har honom hemma. Om han inte verkligen vill eller för att han är sjuk.
Man kommer oftast inte undan de lite sämre dagarna ändå, de hör helt enkelt till.  
Han har kul på förskolan, är jätteglad när jag kommer, äter, sover och leker med alla barnen under dagen.
Det är väl bara något på morgonen som gör att han inte vill, att han blir ledsen och så fort han är i sin grupp och igång i leken så är allt bra igen.
 
Idag gjorde vi som alla andra dagar. Jag parkerade och tog ut Adem först från bilen. Esma sitter kvar i sin stol under tiden.  
Sedan pratar vi en stund, jag förklarar att jag kommer och hämtar honom om ett tag när han har lekt med sina kompisar. Som Daniel Tiger brukar säga ”Vuxna kommer tillbaks”
Ibland brukar jag fråga om han vill klippa och klistra me de andra barnen eller om han ska gunga utomhus idag.
Jag berättar att jag älskar honom och sen kramas vi. Adem tycker om sin ryggsäck väldigt mycket och blir glad över att ha den på sig.
Han var lugn och glad efter att vi hade pratat på parkeringen så jag tog ut Esma och vi går till entren.
Hans fröken möter oss och Adem kramar henne men blir ändå ledsen. Det är klart att det känns men jag känner mig också otroligt lugn med att lämna honom där.
Hans pedagog är ny för i år men otroligt snäll, omtänksam och framför allt närvarande.
Adem blir aldrig hysteriskt ledsen eller skriker utan mer ledsen utan tårar många gånger. Idag var det med tårar och då blir det mycket jobbigare att lämna tycker jag.
När de går iväg till Adems klassrum så kollar jag och Esma på tvkamerorna på tvmontern som de har.
Där ser jag att Adem har fått ta på sig sina innetofflor och sätter sig med sina kompisar och börjar leka med dem andra barnen ganska snabbt. Han är med i gänget och han är med i leken.  
Det är svårt att se ansikten ordentligt på tvmontern men det ser ut som att han är glad.
Det är bara förberedelserna på morgonen, resan till förskolan och avlämningen som kan ibland vara jobbig för honom.
Och jag tror detta är ganska så vanligt framför allt på måndagar för många barn, och föräldrar.
Vi har det inte stressigt på morgonen, äter frukost även hemma i lugn och ro och försöker göra som vi alltid gör oavsett om det är vardag eller helgdag.
 
Men jag tror att imorgon, onsdag eller kanske fredag så kommer Adem vara energisk och vilja åka till förskolan snabbare än vanligt och det är väl så med alla oss människor
-Vissa dagar är och känns det bara bättre eller sämre än andra dagar helt enkelt.
 
 
Fortsätt läsa

Flerspråkiga barn!

Som många flerspråkiga barn så pratar Adem alla tre språken (Svenska, Turkiska och Engelska) dagligen men lite av allt istället för mycket av ett språk.
Innan vi åkte till Sverige så pratade han överlag mer ord med turkiskan och jag upplevde det som om han förstod mer på turkiska än på svenska. Även om han inte alltid svarar vid tilltal.
Vilket inte är så konstigt, han får ta del av turkiskan på ett helt annat och större sätt än svenskan hemma i Turkiet.  
Svenska pratar han med mig, ibland med okända människor i Turkiet eftersom han inte riktigt vet att alla faktiskt inte talar svenska och han använder mer meningar i svenskan. Medans han använder mer ord i Turkiskan.
Engelskan hänger på som ett tredje språk för honom. Han rabblar hela alfabetet på engelska varje dag, flera gånger per dag och han kan även räkna från 1-19 på engelska.
Vilket jag är väldigt imponerad och stolt över. Det är mycket för en treåring att hålla reda på men han klarar det så bra.
Han kan även många ord, färger och uttryck som ”sky is blue” på engelska.
 
Efter knappt 5 dagar i Sverige så märkte jag en stor förändring med Adem. Han talade mycket mer svenska.
Enda turkiskan han får här under dessa veckor är om det visas något nyhetsinslag på tvn.
Jag talar mycket mer svenska med Adem här än vad jag gör i Turkiet. Jag själv blir påverkad av turkiskan där och använder mycket mer turkiska ord när vi är på turkisk mark.
Men det ska jag försöka att sluta med nu eftersom Adems svenska har blivit så mycket mer och utvecklat dessa veckor.
Och det är jättekul att höra honom prata så mycket mer nu. Jag börjar redan tänka på nästa gång vi åker till Sverige, förhoppningsvis nästa år, då hoppas och tror jag på en ännu mer utveckling i det svenska språket för Adem. Och kanske Esma med.
 
Jag tror också att det lossnar mer och mer i alla språk för Adem eftersom han blir äldre, vilket betyder att han kanske kommer prata mer turkiska när vi är i Turkiet igen.
Och när han börjar förskolan igen. Där pratar de bara turkiska. Ingen engelska om vi föräldrar inte väljer att ta extralektioner i engelska för honom. Men det kommer vi inte göra.
Han är dels för liten och jag tror att han lär sig mycket bättre och mer från youtubeklippen som han får titta på. Så mycket som han redan har lärt sig där ifrån.
Där är det dessutom ”ren” engelska med amerikansk eller engelsk accent där den som talar oftast har det som modersmål eller är uppväxt i respektive länder.
 
När det kommer till språk så ”ska”, ja om man vill alltså, föräldrarna tala sitt modersmål. Jag ”ska” egentligen inte tala turkiska med barnen eftersom jag är osäker på rätt uttryck och uttal ibland.
Nu gör man som man vill men jag försöker verkligen hålla mig till svenska så mycket jag kan. Medans Kadir nästan bara talar turkiska med barnen.
”ska” betyder alltså att det är rekomenderat men som sagt, alla föräldrar och människor gör det som passar dem själva bäst. 
 
Jag tror jag har fler läsare med flerspråkiga barn. Hur gör ni i eran familj? Vem talar vad med barnen och hur ser barnens språkutveckling ut?
 
 
Adem på Liseberg i lördags. När vi stod i kön till de olika åkattraktionerna så sa Adem ”Hej hej!” till flera av barnen. Han tyckte det var jättekul när de svarade tillbaka.
Innan brukade han alltid säga Merhaba till människor han träffar på, vilket betyder hej på turkiska. Men det är inte riktigt någon som svarar på det här i Sverige. Hej däremot svarar flera på. 
Fortsätt läsa

Förskolestart!

Är det något jag ser fram emot just nu är det Adems förskolestart. Det låter ju faktiskt lite tråkigt egentligen, för han går långa dagar och jag kommer sakna ihjäl mig när han är borta.
Men det är så kul att se han glad och framåt samtidigt som jag tydligt kan se hur han utvecklas som människa på väldigt många plan när han är med andra barn.
När han började i våras så kunde jag efter knappt en vecka till och med se hur han gick annorlunda i våran trappuppgång. Han gick inte längre ett steg i taget utan tog varannan fot på varannat trappsteg.
Hans förskola har flera våningar i byggnaden han går i och han hakade väl på hur de andra vuxna och de äldre barnen går i trappan. Som så mycket annat.
 
Jag ska vara ärlig och säga att jag är aldrig och har aldrig varit en ”lek mamma” eller ”pyssel mamma”
Jag sitter 5 minuter och leker med tåget eller målar i 10 minuter men sen blir jag rastlös.
Att stå på en lekpark och titta på går mycket bättre.
Vilket är lite komiskt eftersom jag också har varit au pair åt tre barn i åldrarna 4-7 år. Men å andra sidan hade de för mycket aktiviteter på veckorna så de ”hann” aldrig riktigt leka så mycket.
 
 
Därför ser jag också fram emot Adems förskolestart eftersom jag vet att han får pyssla och leka på ett hel annat sätt än när han är hemma.
 
Jag har alltid sagt dagis när jag talar om förskolan med mina vänner och bekanta. Jag är själv utbildad barnskötare och jag vet hur viktigt det är att faktiskt säga förskola, men det har aldrig kommit naturligt för mig att säga förskola.
Jag är lite slarvig av mig och att säga dagis är slarvigt. Föris är inte heller korrekt utan en förkortning av förskolan som många idag säger till sina barn. Aldrig ett ord jag har tanke på att använda dock.
Men en sak tycker jag är vitkigt. Och det är att lära Adem och Esma de rätta orden från början.
Dem har turkiskan överallt i sin vardag och de får höra och lära sig massa olika uttryck och slangord på turkiska framför allt.
Men svenskan är ganska så begränsad för dem. Den lär dem sig ifrån mig, mina vänner när vi umgås och från barnprogram och serier.
Sitter jag då och lär Adem att säga dagis eller ännu värre, föris, så kommer han aldrig att lära sig det korrekta ordet förskola som det faktiskt heter. Eller så lär han sig det framöver, kanske om några år.
Det heter ”egentligen” inte dagis idag. Det ordet ändrades 1998 i samband när läroplanen för förskolan tillkom, LPFÖ.
När jag talar med vänner och bekanta så börjar jag alltid med att säga förskola. Skulle dem använda sig av ordet dagis så gör jag det med.
Och jag skulle aldrig gå in och rätta någon annan om de använde ordet dagis. Eller föris.
Inte om de använder ordet till mig, i vår konverastion eller till sina barn. Däremot vet inte Adem vad dagis är för något och frågar man honom om han vill åka till dagis så får man mest troligt inget svar.
Frågar man om han vill åka till förskolan så vet han vad det är och svarar för det mesta med ett glatt ”Jaa!”
Jag kommer utveckla vårat språk ju äldre han blir och jag lär honom idag olika ord som kan betyda samma sak. Men eftersom förskolan är en ganska ny grej för honom, och för oss eftersom han började i våras så kommer jag inte blanda in massa nya ord för den platsen.
Idag säger vi förskolan och om 4 år så kanske han har lärt sig att det finns fler ord som man kan använda men grundordet är förskola.
 
 

 Med förskola så kommer, tyvärr, en massa nya bacieller. Vi har haft en skitjobbig vår och försommar med just detta men nu är framför allt Esma äldre och jag tror och hoppas verkligen att vi fixar dessa bacieller bättre.

Och vi är nog ännu mer förberedda på dessa bacieller som kommer drabba oss.
 
En sak som jag såg fram emot med denna resa till Sverige var just att kunna få andas ut lite, vilket jag verkligen har fått göra.
Det var för mycket för mig och jag var på bristningsgränsen med det mesta innan vi åkte till Sverige. De sista veckorna så längtade jag så otroligt mycket att bara få komma iväg, få andas lite frisk luft och känna lite svala temperaturer.
Men jag har verkligen kunnat få slappna av och vila ut även om det inte betyder just att sova ut eller sitta i soffan en hel dag. Men bara få vara ute med barnen och inte tänka på att det är alldeles för varmt, för stark sol och barnen som är sjuka det är vila för mig.
Andas in, andas ut. Det har jag kunnat göra här i Sverige och nu känner jag att jag har energi för att ta mig ann hösten i Turkiet igen.
 
Nu börjar jag dessutom få lite hemlängtan. Vi har det jättebra här i Sverige och det enda vi väntar på nu är att mitt körkort ska komma. Sedan kan vi återvända till Turkiet, vårat hem och min man igen.
Som vi saknar honom. Vi pratar nästan varje dag och barnen skiner upp. Jag skickar massa bilder och videos till honom och han saknar barnen, och mig.
Det måste vara jättetomt för honom.
Inom kort så kommer vi boka resa till Turkiet och den 19 September så är det förskolestart igen.
Det ser vi fram emot. Fast jag kommer sakna Adem massor när han inte är hemma. Min stora, lilla pojke.
 
 

 
Alla bilder i detta inlägg är från Adems förskola i våras. De har gjort massa pyssel under förra läsåret och på avslutningsdagen så visade barnen även upp en sång med rörelser som de övat på, för oss föräldrar.
Adem var nog den som inte missade en enda rörelse, hade gunget i benen och verkligen tog i
både i sång och i rörelserna. Något av det roligaste och finaste jag har sett.
Fortsätt läsa

Adem 3 år!

Ännu ett år har gått. Fullt av överraskningar, upptåg och lärdom. Adem har lärt mig att det bästa som finns är våra barn. 
Så idag har vi firat Adems 3 års dag. För han är vårat liv och det bästa som finns. 
Och det vill jag fira. 
 
 
 
Fortsätt läsa