Adems födelsedag!

Som jag skrev innan så är jag inte redo för en ”come back” med bloggen ännu så som det var förut med täta uppdateringar. Men jag vill ändå berätta för er om en riktigt lyckad dag.

Adems 5 års dag.
Och det var inte bara Adem som kände att han blev nöjd med dagen. Utan även jag som förälder tyckte att det blev väldigt bra.
Vi hade inga besök från Sverige just denna dag så därför bestämde jag tidigt att vi kör på en ”egen dag” där vi kan bestämma själva hur och vad vi vill göra efter våra (Adems) egna önskemål.

Det började med frukost och sedan gjorde jag och barnen oss klara för att åka iväg till shoppinggallerian Novamall här i Manavgat. Adem ville väldigt gärna leka i deras lek och spelhall som finns på övervåningen.
Dels kan man spela spel och åka små karuseller. Det finns även karuseller på uteterrassen utomhus på taket. Och en ganska nyöppnad bowlinghall.
Sedan fick barnen, och jag, springa och leka av oss i deras klätter-hopp-och-lekbana.
Jag vet ingen som älskar att hoppa lika mycket som Esma. Hon går även under smeknamnet tavşan som betyder kanin/hare på turkiska.


Det blev en iskaffe till mig från Starbucks innan ”lekandet” satte igång.

 

 

Sedan var det dags för lunch och självklart fick Adem bestämma lunchställe/mat eftersom det var hans födelsedag. Inte helt oväntat valde han McDonalds. Och det passade ganska bra för i deras Happy meal så fick han en transformers-figur. Vilket han blev jättenöjd över.

Enligt vår tradition så innehåller en födelsedag även ballong(er) Esma fick en från Mc Donalds som hon blev jättenöjd över. Födelsedagsbarnet däremot fick välja en med helium i som finns att köpa på entréplan i gallerian.
Han var så nöjd och glad. Förra året valde han en blå kanin, liknande Lisebergskaninen. Men i år valde han en blue monstertruck.
Kanske eftersom han även önskade sig en Lego blue monstertruck i födelsedagspresent.
Ni får se längre ner.

Vilket som. Nöjd födelsedagsbarn och barn överlag är en riktigt härlig känsla.

födelsedag 5 år

 

När vi kom hem så vilade Esma middag en stund och sedan köpte Kadir tårta.
Tidigare så har vi öppnat paket efter frukost men eftersom Kadir jobbade så blev det bättre så här. Och jättelycklat faktiskt att inte propsa på med paket med en gång utan att vi kom iväg på förmiddagen i bra tid.
Med barn så lever man lite som med skalmans mat-och-sovklocka oavsett dag i veckan. Eller födelsedag.

Tårtan var jättegod. Chocklad med lite nötkräm i. Och bäst med tårtor för oss är att man har 1-2 dagar extra att mumsa tårta till kaffet.
Efter tårtan så blev det paket.

 

Vi har inte möjlighet att köpa ett helt hav med massa presenter. Men 2-4 stycken brukar det bli och varje paket har oftast en baktanke eller planering bakom. Något som barnet behöver, vill ha eller skulle uppskatta.
Adem har sedan i vintras pratat om att han ville ha en Lego bil som han sett på internet. Vi sökte och hittade precis det han ville ha. Sedan fick jag hjälp att köpa den i Sverige och få hit den från Kicki.
Jag hittade den även här i Turkiet efteråt men på Gekås så är priset alltid oftast billigare. Tips till er med barn. Allt är inte billigare där, men leksaker är oftast det.

En annan sak Adem berättat att han velat ha var en gul dinosaurie. Det var efter en dag på förskolan då hans kompis hade med en sådan som Adem också önskade sig det.
Vi pratade om hur den skulle se ut och googlade lite tillsammans. Den skulle inte vara för farlig utan lagom snäll.
Så hittade jag en gul dinosaurie som gav ett vrål och fick röda ögon om man böjde på ena armen.
Perfekt, och lagom snäll. Eller lagom farlig.

Kadir hittade en radiostyrd bil dagen innan födelsedagen och detta var inget Adem önskade sig direkt. Men det blev jättebra och något han verkligen gillade.
Och när barn öppnar paket och man verkligen ser hur glada, lite överraskade och exalterade över nya presenter som de oftast gör på en födelsedag är så härlig. Oavsett om presenten redan är önskad eller blir en total överraskning.

Adem har även pratat om massa andra saker som han vill ha, önskar sig osv. Men jag brukar låta han få prata om det och då märker jag snabbt vad han faktiskt gillar och vill ha. Och vad han kanske gillar för stunden men inte bryr sig lika mycket om en längre tid.
Han är mycket väl medveten om att han inte kan få allt han önskar sig eller pekar på. Men att man gärna få önska sig och drömma om sådant man gillar.

Esma fick också ett litet paket. Egentligen tänkte jag ge något till barnen när Adems sommarlov började. Men det blev aldrig av så Esmas sommarpaket som innehöll hela gänget Babblarna fick hon på Adems födelsedag istället.

 

Resten av dagen så var vi hemma, lekte med nya paketen, åt middag och när det var läggdags så skulle alla inklusive heliumballongen sova i sängen.
Men jag kan erkänna att när barnen somnat så stängde jag in ballongen i ett annat rum. Den kommande veckan så blev jag skrämd av ballongen flera gånger. Nu när vi har det varmt så har vi balkongdörrar öppna så att det fläktar och drar hemma. Vilket gör att ballongen ”åker runt” i lägenheten.
Tänk er att jag står i köket och plockar ur diskmaskinen och plötsligt känner något bakom mig…
Hjärtat slog volter några gånger när jag har en stor ballong bakom mig.
Nu har heliumet äntligen gått ur och ballongen har fått åka i soporna.

 

Ps. Jag kan redan nu berätta att ett nytt blogginlägg kommer framöver. Inte än men håll utkik så dyker det upp så småningom. Då kommer jag berätta om något spännande och kul som vi ska göra.

Imorgon är en stor dag i vår familj!

Hejsan ni trogna läsare som fortfarande tittar in här lite då och då.
Oväntat att jag dyker upp igen kanske? Jag skriver lite mer om detta längre ner. Men nu har jag något som jag vill berätta för er.

Imorgon är en stor dag hemma hos oss. Imorgon, den 3 juli för 5 år sedan så blev jag mamma för första.
Imorgon fyller Adem 5 år. 

 

Våran stora, fina, underbara pojke. Han som förändrade mitt liv.
Adem är, i förhållande till Esma, en lugn kille fylld med massor utav kärlek och glädje. Han har massor av energi men kan samtidigt också njuta av lugnet.
Han är ibland blyg och ser över en situation och observerar ett tag för att sedan gå in och göra sin grej.
Han älskar att spexa när han känner sig bekväm.

 

Dessutom är han en underbar storebror som hjälper Esma, beskyddar och vägleder henne. Ibland kommer de inte överens men det går över ganska snabbt och då leker de, skrattar och har kul ihop.
Adem har tagit på sig rollen som storebror men också en vän till Esma.

Just nu älskar han pacaman, superMario, Hot Wheels, Batman och andra roliga figurer. Det varierar snabbt och det är kul att följa hur han upptäcker nya saker.
Han älskar att klippa med sax och tejpa. Att bygga saker och har länge varit väldigt uppfinningsrik när det kommer till att klippa och bygga saker.

Imorgon är det Adems födelsedag och även om jag vill stanna tiden och ha honom kvar som liten bebis, Så älskar jag att se honom växa, utvecklas och ta på sig nya utmaningar.

 


Tanken var inte att min bloggpaus skulle bli så här lång. Jag hade tänkt mig ett par dagar, en vecka eller två. Men jag insåg allt eftersom att jag var tvungen att skärma av och ”ta bort något” för att själv orka med och må bra.
Jag kommer inte fortsätta uppdatera dagligen efter detta. Det kommer eventuellt ett inlägg om/kring Adems födelsedag framöver.
Men jag har en plan om bloggen och jag hoppas att det kommer bli bra.
Jag behöver bara låta det ta den tid jag själv behöver.

 

För er som använder instagram så har jag börjat uppdatera där.
LouiseiTurkiet.se heter jag där och min instastory är det som jag uppdaterar mest.
Där kan ni se bilder och korta klipp från vår vardag, nästan som en blogg fast mindre text, under 24 timmar. Sedan försvinner det automatiskt.
Jag uppdaterar även mitt flöde även om det händer mer sällan just nu.

Annars mår vi bra, värmen knackar snart på dörren men då gör vi som tidigare år och tar oss till härliga Sverige ett tag.
I höst börjar förskolan igen och det är mycket skoj på gång för vår del.

Vi hörs framöver! 

Sommarens glass – Ny tradition i vår familj?

Nu vid påsk så tänkte jag på hur priviligierade mina barn är som får ta del av flera olika kulturer. De får verkligen en dos utav två världar i deras liv och vardag varje dag faktiskt.

När jag själv fick barn så började jag tänka på min egna barndom. Och vilka minnen och upplevelser som jag ville att mina egna barn skulle få ta del av.
Och det jag ville att de absolut inte skulle få ta del utav.
Jag tror många blivande föräldrar sätter upp en bild utav hur man ska vara som förälder, och även detta…Vad ska jag föra vidare till mina egna barn?

Jag såg det framför mig hur jag skulle plocka alla godbitar som jag själv har gillat och återinföra det lite i deras liv någon gång. Eller varje dag beroende på vad det handlade om.
Sedan plussa ihop ”mitt” med en helt annan bakgrund och barndom som är från Kadirs sida. Hans bästa barndomsminnen.
Vi kommer från väldigt olika uppväxter och framför allt kulturer. Men samtidigt har vi ändå lite liknande bakgrunder då vi båda kommer från små samhälle/by. Ingen av oss är särskilt storstads människor och vi har båda haft nära till naturen.
För att bara nämna något som man kan jämföra oss med.

Tillslut ska vi lägga till våra egna upplevelser och händelser som finns i nuet. Det som kanske ingen utav oss gjorde som små. Men som blir en tradition för våran egna familj.
Som våra barn kanske, eller kanske absolut inte, vill ta med till sina egna barn i framtiden.

Ny tradition hemma hos oss. 

Så jag fick en idé nu i helgen. De har nämligen börjat sälja sommarens glassar i olika matbutiker och markets. Något som Adem lagt märke till men som jag sagt att vi ska prova när vi får riktigt varmt och skönt väder.
I förra veckan såg jag att helgen skulle bli bra väder så i torsdags sa jag till Adem att om 2 dagar, på lördag, så ska vi köpa vår första glass för i år.

Ni kan tänka er hur Adem gick in för detta. Vi tittade på internet vilka glassar som finns och vilken Adem skulle välja.
Han ville ha en blå glass, twister i en ny tappning, som han sett och gick helladdat in för detta.
Ni vet, när det verkligen lyser i ögonen på ett barn utav förväntat inför något stort som ska hända.
Först var det två dagar kvar, på fredag var det bara en dag och i lördags vaknade han och sa direkt på morgonen:
”Mamma, idag är det 0 dagar kvar. Idag ska vi köpa glass” 

Innan lunch så gick vi till en mataffär som Adem valt ut, en bit bort ifrån oss och där skulle vi köpa glass. En till oss var.
Jag valde ut en vanlig vaniljglass till Esma, en cornetto till mig själv.
Adems blåa glass fanns tyvärr inte men det gjorde inget.
Han valde en Minioner istället. En glass han också hade tittat på ett tag när vi varit på våran market där vi bor. Så den kände han igen.

glass-adem-2018

 

Hela förmiddagen gick vi in för detta glassuppdrag som vi hade laddat för i flera dagar. Det var väldigt kul, och lite mysigt om jag får säga det själv.
Jag tänkte tillbaka på om detta skulle varit jag, snart 5 år gammal och det var dags att köpa årets första glass. Det skulle vara om inte vårens så åtminstone helgens stora grej.
Något jag själv verkligen hade sett fram emot.

Så nu tänkte jag att detta kunde bli våran grej.
Nästa påsk, när våren har kommit, solen skiner och vädret är alldeles underbart.
Då köper vi årets första sommarglass. Varje år vid påsk.
Våran egna, roliga tradition som jag hoppas och tror att mina barn kommer uppskatta.

Gb glassarna från 1999.


Bild från GB.se 

1999 hade jag blivit 12 år gammal och jag minns dessa glassar kanske bäst. Absoluta favorit var solero shots. Den gröna med massa kulor i.
Men jag gillade också Winner taco och den rosa bredvid twister, som jag glömt namnet på.

Har du någon favoritglass från barndomen som du minns extra mycket?

Öroninflammation och feber!

Hejsan!
Jag hade verkligen sett fram emot den här helgen, fått ha lite extra tid och energi med barnen och kanske iväg och träffa vänner.
Jag trodde verkligen att vi började bli friska nu. Men istället blev det hög feber idag.

Igår åkte vi hem till svärföräldrarna på kvällen och hade en jättemysig kväll. Vi åkte hem lite senare än tänkt och barnen halvsov när vi bytte om till pyjamas.
Det är alltså därför man ska packa ner en pyjamas i väskan och byta om innan man hoppar in i bilen sen igen.
Nåväl, vi alla hade en bra kväll och framför allt kände jag att vår sega hosta som vi haft ett tag nu började ge med sig.

feber-turkiet

 

När vi vaknade imorse så hostade Esma flera gånger. Det var nog faktiskt därför jag vaknade. Och sedan hade Adem lagt sig bredvid mig i sängen på morgonen. Vår lilla myskille.
Jag tänkte redan då att han kändes lite varm men trodde det berodde på att vi just vaknat och haft ett varmt täcke på oss.

Men efter frukost när jag kollade tempen på honom så visade det sig att han hade feber. 38.8 närmare bestämt. Han fick febernedsättande eftersom han samtidigt klagade på värk i örat.
Och redan där visste jag vad som var på gång.
Han var ganska slö men ville ändå leka under dagen, vi åt lunch som vanligt och barnen fick duscha efteråt.

Hög feber. 

Adem sover inte middag längre men idag bestämde jag mig för att vi alla behövde lite extra sömn och återhämtning. Esma sov längst men Adem och jag fick en stund sömn också vilket var skönt.
När jag kollade tempen igen så var den nu uppe på 39. Jag gjorde en extra kontroll någon halvtimme senare och då hade den gått upp ytterligare till 39.6. Och Adem klagade ännu mer på värk i örat.

 

Något jag gillar här i Turkiet är den fantastiska sjukvården. Kadir och Adem var borta 45 minuter och hann på den tiden träffa en läkare som gjorde bedömning att Adem har öroninflammation. Han skrev ut antibiotika och Kadir åkte iväg och köpte detta på vägen hem.
Barn prioriteras särskilt när de kommer in med feber upplever jag. Och som jag skrivit många gånger tidigare så har vi aldrig vänta länge på att få träffa en läkare.

Lågtempad. 

Adem har klagat på örat ett par dagar nu och i och med den höga febern så tyckte vi att det var dumt att chansa och vänta ända fram tills måndag.
Adem är dessutom lågtempad, dvs. har vanligtvis 35.5-36 i kroppstemperatur.
Men jag är osäker på vad som gäller vid det, ska man ta hänsyn och tänka på det när man kollar tempen vid feber. Eller läser man av tempen som vanligt trots att man är ca 1 grad under i vanliga fall.
Jag har hört olika om detta. Om ni vet så får ni gärna skriva och berätta.

Nu ikväll var Adem mycket piggare så även om det blir en ganska så lugn söndag imorgon så blir det förhoppningsvis okej.

 

Bamsetidningar hit till Turkiet!

När jag var liten så prenumererade jag på Bamse-tidningar och det var alltid lite speciellt att få en Bamsetidning hem i brevlådan varje eller varannan månad. Jag minns att jag prenumererade på den ganska så länge innan det övergick till KP, Julia, Frida och sedan Vecko Revyn.
Från barn till tonåring verkligen.

Sedan i somras så är framför allt Adem insnöad i Bamse, efter förberedelse för att åka till Sverige och göra som Bamse gör på flygplatsen. Inspirationen till det hittar ni i videoklippet HÄR.
Vi har 2-3 TUI-bussar som passerar vår lägenhet dagligen och är parkerade i vårat samhälle som vi brukar se. TUI har Bamse som maskot och därför förknippar Adem dessa bussar med Bamse.

För inte så länge sedan så hade vi besök hela vägen från Finland i vår butik. Många av er som läser och kommenterar min blogg är återkommande läsare. Hela 81% är just återkommande läsare och många av er som kommenterar känner jag igen när jag ser era namn.
Även om vi aldrig träffats.
Kerstin är en av dem och det var hon och hennes familj som kom och hälsade på oss i butiken. Och självklart ville jag vara där för att säga hej.

Kerstin hade varit jättesnäll och plockat ihop hennes son´s Bamsetidningar, några böcker och även bok och spel med Alfons till Adem.
Och ni kan tänka er hur glad Adem blev. Men jag ska erkänna att han har fått långt ifrån allt ännu.
Jag tror det blir lite för mycket med allt på en gång så vi tar allt lite i taget. Tills nu så har vi tittat i några Bamsetidningar och boken med Bamse och hans vänner.
Så varje ny månad så tänkte jag att han kunde få en ny Bamsetidning att få bläddra i.
Det kommer han att gilla.

Kanske ska tillägga också så att ingen missförstår, att Kerstins son är äldre nu och var med på att lämna bort dessa tidningar. Och det var väldigt snällt tycker jag <3

Bamse-turkiet

Första dagarna på förskolan!

Första och andra dagen på förskolan är avklarad och det har gått jättebra. Både med tidiga mornar, lämning och hämtning och jaa, allt däremellan.
Jag var lite orolig för det där med att gå upp tidigt på morgonen. Det är inte riktigt min grej och jag har fått sova tills barnen vaknar hela sommaren vilket har varierat allt mellan innan kl. 06 och fram till efter kl 08.00.
Men nu ringer klockan 07.15 hos mig och då kan jag, om jag vill snooza i 10-15 minuter.
Barnen vaknar av sig själva kort därefter.
Jag gör frukost, Kadir tar barnen och sedan har vi gemensamt ätit frukost ihop.

Adem var nog lite spänd och pirrig för första dagen igår men det var jag också faktiskt. Jag minns inte terminstarten hos just dagmamman som jag gick hos men däremot skolstart och känslan man hade i magen dagen innan och första morgonen på väg till skolan.
Jag har, tack och lov alltid haft en bra känsla i magen över skolan. Inte för att jag gillade att gå i skolan, jag var rastlös på lektioner och sånt där. Men över kompisar och att vistas på skolan har alltid varit bra. Jag har trivts i skolmiljön. 
Tyvärr har inte alla barn det så och det är fruktansvärt tråkigt.
På väg till förskolan berättar jag ofta för Adem att han måste vara en snäll kompis och respektera de andra. Men han måste också säga ifrån om det är något han inte gillar eller trivs med.
Vad mer som förälder till en 4åring kan man göra? Låta barnet prata om hur hen känner över förskola/skola och berätta hur man är en bra kompis hoppas jag är bra nog just nu.

 

Jag och Esma vinkade av Adem, det gick jättebra, och sedan åkte vi till mataffären.
Här hemma sedan så blev jag sugen på att baka något så vi gjorde kladdiga chokladmuffins. Jättegott, och enkelt!

 

När vi hade hämtat upp Adem senare på eftermiddagen så stannade vi ute en stund och lekte. Men det är fortfarande varmt för sånt. En stund går bra men sedan gick vi in och fyllde på med vätska och jag förberedde kvällens middag.
Det var verkligen kul att se Adem sådär sprudlande glad när han berättade om första dagen på förskolan.
Jag uppfattar det som om han pratade mer nu om dagen som varit, till mig på svenska. Än vad han gjorde i våras. Så förhoppningsvis har sommaren och framför allt resan till Sverige gjort lite på språket för honom. Han har fått ett större ordförråd helt enkelt.
Kadir var hemma en stund från jobbet och Adem berättade allting för honom också. Fast på turkiska såklart.
Det är kul att höra flerspråkiga barn byta språk bara sådär, beroende på vem de talar till.
Esma är också inne i en pratperiod, gestikulerar massor och pratar högt och lågt om allting.
Fast med massa hitte-på/bebis ord. Med lite inslag av svenska och turkiska börjar jag kunna märka ut mer och mer nu.
Jag försöker få henne att tala ännu mer, svarar till henne och låter henne prata klart trots att jag inte har en aning om vad hon säger. Det tror jag är det bästa så att hon inte väljer att inte prata när orden väl kommer på plats sen.
Att jag inte tystar henne menar jag.

Hur gör ni andra som har flerspråkiga barn innan ni hör ”de rätta orden”?
För er som undrar vad jag menar så brukar det komma lite klipp på min instastory då och då på den pratiga Esma vi har här hemma. Håll utkik där om ni vill. 

När jag nattade barnen igår så sa Adem precis innan han somnade:
-Tack för förskolan mamma. Tack!
Det måste vara ett gott tecken på att han trivts första dagen på förskolan.


En förväntansfull kille igår morse. 

Dagen före den stora dagen!

Tänk att det redan har gått ett år, igen. Kvällen före den stora dagen och i år tror jag Adem förstår lite mer vad det handlar om. Imorgon, måndag den 3 juli är en stor dag för vår kille här hemma.
Imorgon fyller Adem 4 år.

Det senaste året har mycket kul hänt. Adem har växt som person otroligt mycket och han är inte bara världens underbaraste son utan också en fantastiskt storebror till Esma.
Han är väldigt bestämd men generös. Han älskar att hitta på saker, vara med, få leka, bygga, fixa och greja.
Han älskar att åka. Spelar ingen roll egentligen vart vi ska åka eller vem vi kommer träffa på, han vet att det är ett äventyr att bara åka någonstans. Åtminstone i hans ögon.
Jag minns när han var runt 1-2 år och vi hade ”problem” med att Adem ALLTID ville åka någonstans. Med problem så menar jag att han pratade och bad om att få åka någonstans, dagligen och ibland flera gånger per dag. Åka, åka, åka.
Han tycker såklart om att vara hemma också och leka med alla leksakerna. Men att få åka är snäppet roligare.
Och det är ett nöje att åka bil med Adem. Han berättar oftast vart vi ska och vem vi ska träffa när vi sitter i bilen.
När det är mycket bilar vid ett trafikljus så berättar han för mig att det är mycket trafik. Och sedan räknar vi ned från 10 till 1.
I Turkiet har många trafikljus nedräkning i siffror som visas. Jättebra tycker jag eftersom jag dels kan se på avstånd om det inom kort kommer slå om till gul-rött, dels kan jag ex. hinna ge Esma sin vattenflaska om det är 85 sekunder kvar till grönt.
Och sedan kan Adem och jag dessutom räkna ner och förbereda oss för att åka igen.

Adem-ute

 

Något av det absolut roligaste som hände under året Adem varit 3 år måste vara vår resa till Sverige. Hela grejen att han fick åka i egen flygstol, gå igenom incheckningen med mig, stå och vänta på att få gå på planet. Det är en speciell känsla över hela rese-dagen och jag tror Adem kände det också.
Jag tror det blir ännu roligare i år då han förstår flygningen och innebörden med resan än mer. Men det var en bra mjukstart förra året.
Att gå på promenad med Adem som kunde springa loss och leka i slottsskogen i Göteborg var underbart. Och sedan gå till mataffären, apoteket eller glassbaren på Linnégatan var självklart en upplevelse och riktigt skoj det också faktiskt.
Liseberg var höjdpunkten och självklart också resan till Varberg med övernattning och allt. Men också kulturkalaset och bara de mysiga frukostarna ihop med svenskt barnprogram på tvn.

 

Adem har från start varit väldigt snäll mot Esma. De leker jättebra ihop även om de också tjivas och bråkar om varandras leksaker. Ibland blir han arg för att Esma tar hans bilar och nu senast så har han börjat ta Esma’s nya docka och dockvagn som hon fick häromdagen.
Men de kommer ihop sig, jag får gå emellan och sedan är de bästa kompisar igen. Precis som syskonkärleken ska vara.
God-Jul-Merry-Christmas

 

Adem’s språk har utvecklats jättemycket det senaste året. Resan till Sverige var jätterolig på så sätt att Adem från dag ett knappt använde några turkiska ord alls. Och fick alltså använda svenskan mera.
Det var som om han förstod på nolltid att här, i Sverige, så pratar…ja, åtminstone de allra flesta som vi umgås med och träffar, svenska.

En av fördelarna och anledning till att vi vill ha Adem på förskola är för att få lära sig språket på hans nivå. Inte bara vuxna som talar till barn utan barn som talar till barn också.
Så även turkiskan har utvecklats enormt för honom det senaste året.
Med människor som är andra än vi föräldrar så kan det uppfattas som om han inte kan prata utan mer lyssnar. Men Adem är lite blyg och när han väl kommer igång så finns det inte alltid en av-knapp.
När Kadir ringer hem till oss från butiken om dagarna för att kolla läget så brukar alltid Adem vilja prata med honom. Munnen går i ett och han berättar allt vi gör, vad som skett de senaste timmarna, vad vi ätit och vad vi ska göra sen.
På turkiska såklart.
Efter samtalet så återgår han till svenska med mig igen. Han pratar bara turkiska med Kadir men med mig kan han blanda lite, även med inslag av engelska ibland.
Jag antar att det är mitt eget fel eftersom jag inte är lika konsekvent med att bara tala mitt modersmål så som Kadir är med sitt till barnen.

Adem-forskola

 

Tänk att Adem fyller hela 4 år imorgon. Han blir en stor kille, stor som Bamse som han själv skulle sagt. Och det är ett nöje att få hänga med den här killen en hel dag. Jag ser verkligen fram emot vad året som 4 åring kommer att bjuda på.
För jag är säker på att det blir ännu fler äventyr, lekar, tokigheter, en del trots men mycket utveckling bakom, lite tårar och mycket skratt.
Och massa, massa kärlek. ♥

 

Titta mamma, Bamse’s buss!

”Titta mamma, Bamse’s buss!” tjoar Adem från baksätet i bilen. Jag tittar till vänster och ser att där står TUI’s stora turistbuss som precis har hämtat eller lämnat turisterna på deras hotell i Side.
Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad Adem menar…Bamse’s buss…Ja, det är klart det är.

Just nu är Bamse en av flera favoriter här hemma. Resebolaget TUI (gamla Fritidsresor) har Bamse, Lilleskutt, Skalman, Vargen och Thompson som maskotar för sitt bolag och vi brukar se ett par Bamseklipp från TUI på youtube. Ni kan se två av dem här nedan.
Och där gjorde Adem kopplingen. Han såg TUI’s logga på bussen och vips så stod vi med bilen bredvid Bamse’s buss.
Barn är allt bra kloka. Och uppmärksammade.

 

Både Adem och Esma gillar Bamse väldigt mycket just nu. Dessutom tycker dem att Teletubies är kul. Jag försöker mata på med svenska figurer eller med svenskt tal så att de båda får det språket så mycket som möjligt.
Turkiskan får de båda gratis genom våran omgivning och Adem just nu väldigt mycket från förskolan och alla kompisar där.

Esma gillar Babblarna och med dem så fokuserar man mycket på språket och tecken till språk.
Adem var tidig med att säga ord men däremot sen med två-ords meningar och även fulla meningar. Han har fortfarande inte ett flytande språk men han pratar idag mer flytande turkiska med Kadir än flytande svenska med mig.
Ni kan ju tänka er hur härligt det är att se Adem prata turkiska med Kadir för att sedan vända sig till mig och upprepa samma sak på svenska.
Och sedan går han iväg och leker med sina bilar och räknar ”One, two, tree…” på engelska.
Därför är Babblarna så bra, för att de har sådant stort fokus på just det svenska språket.
Adem har tröttnat på Babblarna lite grann tror jag. Jag återkommer snart med hans favoriter.
Men Esma gillar babblarna och hon känner igen Bobbo, Doddo, Baba och så vidare. Hennes favorit verkar just nu vara den färgglada Diddi.
Hattenförlag som har startat igång babblarna har även Ajja och Bajja. Sök på det på youtube så hittar ni en annan låt som vi sjunger på här hemma.

Här kan ni se musikalen med babblarna. Om de har musikalvisningar i Sverige i Augusti så kommer jag ta med barnen på det. Det hade varit kul att se dem live.

 

Adem har börjat gilla några andra figurer som vi hittat på youtube.
Han tittar bland annat på Lizzy the dog där han har lärt sig mycket engelska, ord och siffror. Och även Blippi. En glad och sprallig man i blåa och orangea kläder som verkligen talar till barnen och har kul inslag.
Ni kan se ett klipp här nedan.
PJ Masks, pyjamashjältarna på svenska,  är något nytt som vi har hittat och som Adem gillar. Men den absolut stora favoriten hos Adem just nu är Paw Patrol.
Pojken Ryder har hand om 6 valpar. Varje valp är inspirerad av ett riktigt jobb, så som brandman, polis och byggarbetare. När trubbel inträffar så är paw patrol där för att hjälpa till.
Jag har inte hittat paw patrol, eller tass patrullen som de heter på svenska, med svenskt tal. Någon som vet och kan i så fall skicka en länk från youtube till mig?

Här ser ni en video med Blippi som jag skrev om tidigare.

 

Vilka favoriter har era barn eller barnbarn? Är det något av det jag har skrivit här som dem också gillar? Kommentera gärna.

Hur man får ut en ärta ur näsan – Och andra små föremål som barn stoppar in!

Mycket ska man vara med om som barn.
– Och som förälder.

Igår var en fin dag. Adems förskola hade en inplanerad stängd dag efter folkomröstningen som var i söndags och gårdagen rullade på som en extra söndag. Vi var ute och lekte på förmiddagen och målade med kritor inomhus på eftermiddagen.
Framåt kvällen när middagen var uppäten och barnen skulle göras klara för att sova så fick Adem en skål med rostade kikärtor. Leblebi heter dom på turkiska och är jättegoda. Lite torra i smak men gott som tilltugg till turkisk te bland annat. Eller om man känner av sura uppstötningar/sur mage så är dessa jättebra och lindrar en del.
Vilket fall, Adem har ätit dessa jättemycket och fixar att sitta med en liten skål och äta själv.

Men igår hände det där som inte får hända. Adem stoppade upp en ärta i näsa. Och den satt fast.
Barn är nyfikna och testar väl det mesta. Jag vet inte vart han fick idén ifrån, för vi har inte tittat på Madicken i alla fall. Men precis som alla andra barn så testar Adem sig fram vilket är jättebra. Tills att det fastnar en ärta i näsan som vi inte får ut.
Jag vill också tillägga att han gjorde precis samma sak på min födelsedag förra året. Då kom ärtan ut snabbare och ingen större panik uppstod.

När jag såg detta så tänkte jag direkt att jag måste hålla mig lugn för hans skull. Jag försökte trycka ut den från utsidan men den satt fast. Nästa försök blev till att ta nässug och även ett sugrör för att liksom försöka suga ut den. Helt omöjligt.
I omgångar bad jag Adem snyta ut den och han tog i för kung och fosterland men det gick inte. Och jag får väl erkänna att jag kände paniken stiga sakta, sakta.
I mitt huvud så insåg jag att vi får ta en sväng förbi akuten helt enkelt. Ingenting hjälpte och Adem grät, skrattade och höll sig lugn om vartannat. Det gjorde såklart jätteont på honom.

Google kan vara det värsta som finns när man ska söka efter olika utslag, sjukdomar och symptom. Men det kan också vara det bästa som finns. I detta fallet, det bästa.
Jag googlade ”Hur får man ut en ärta ur näsan” och hittade lösningen.

 

arta-i-nasan

Tricket heter ”föräldrarkyssen”, eller blåsningen, och det hjälpte oss.

Du som förälder blåser i barnets mun snabbt så att det ger ett tryck.
Barnet ska ha munnen lite öppet så att luften kommer in, tänk dig mun mot mun metoden. Om barnet gapar helt så funkar detta också.
Samtidigt som du snabbt blåser in luft i munnen så håll ett finger för näsborren som är fri, så att den stängs.
Du kan upprepa detta flera gånger. Jag försökte nog 7-8 gånger innan kikärtan var helt ute.
Det är också bra om du som förälder gör detta på ditt barn eftersom barnet känner en mer trygghet då och blir mer lugn.

Adem tyckte detta var jättekul så både han och Esma tjöt av skratt varje gång jag försökte blåsa in lite luft på honom.
Hoppas att detta hjälpte för er med om det skulle behövas någon gång. Glöm inte att tips andra småbarnsföräldrar om denna metod och dela gärna mitt inlägg till dem.

Esma-Adem
Mina älskade busungar.

Recept, Nyttiga bananpannkakor!

I våran familj äter vi nog väldigt varierande mellan nyttigt och fräscht, Och onyttigt men gott. Frukost, lunch, middag, fika och allt däremellan. Vi äter det som är gott men försöker också tänka på vad som är bra för oss och för våran jord.
Jag äter ett kokt ägg varje morgon till frukost medans Kadir och Esma är mer för stekt ägg. Adem däremot vill inte äta ägg överhuvudtaget och det tycker jag är lite synd. Ägg är ju faktiskt väldigt nyttigt och bra.

Men något som Adem däremot gillar är bananpannkaka. Tidigare har jag gjort det väldig enkelt och kört på 1 banan, 2 ägg och lite kanel som jag mixar ihop och sedan steker. Men de senaste veckorna så har jag utökat innehållet lite och jag tror jag har hittat ett bra och nyttigt recept genom att prova mig fram.

Adem’s nyttiga bananpannkakor:
1 banan
2 ägg
1 msk havregryn.
1 krm kanel
2 tsk chiafrön
2 tsk kokos

Mixa ihop allting till en slät smet. En mixer eller stavmixer är att rekommendera. Stek sedan på medelvärme och se till att inte bränna vid.
Ett tips för havregrynen, jag har en burk med havregryn som jag redan har mixat sedan tidigare så att de är som små, små korn bara. Det använder jag oftast när jag gör någon form av gröt till Esma men även till Adem’s bananpannkakor.

Hoppas att ni gillar dessa bananpannkakor.

Bananpannkaka

Nyttiga_bananpannkakor

Vi fick åka till akuten!

Den här dagen kunde ha startat betydligt bättre.

Jag hade bra planera för dagen med barnen och vi gjorde oss redo för att gå ut i det fina vädret. Medans jag står i köket så hör jag en duns.
Det är väl inte helt ovanligt, varken ljudet eller att något utav barnen trillar och slår sig för att sedan ställa sig upp och är iväg och leker igen lika snabbt.

Denna gång var det Adem som slog sig när han klättrade på soffan, som de flesta 3-4 åringar brukar göra någon gång ibland. Jag tröstar honom och försöker se vart han har ont. Munnen. Det blöder.
Jag känner direkt på tänderna i underkäken och är glad att ingen rör på sig. Men blodet stannar inte av utan det kommer ganska mycket så jag försöker se vart det kommer ifrån. När jag böjer ner på underläppen så ser jag ett djupt jack där. Ett rejält sådant. Jag klarar av sånt ganska bra men detta gav mig rysningar i kroppen av obehag. Då upptäcker jag att det är så pass djupt att det till och med är ett litet, litet hål på utsidan en strax bit under läppen.
Jag tröstar Adem, försöker stoppa blödningen så gott jag kan och ringer sedan Kadir. Typiskt så har han precis då kunder i butiken men han ringer upp och jag förklarar läget. Hade det inte varit allvarligt så hade jag inte ringt honom utan kunnat sköta det hela själv men jag ber Kadir komma hem för att åka till akuten med Adem.

Dom åker iväg och är borta ganska exakt en timme. Jag är så nöjd med sjukvården här för de fick komma intill till läkaren nästan direkt och inga köer eller andra väntetider som man inte riktigt vill ha att göra med vi ett akutläge. Och det spelar ingen roll om man väljer ett privat eller som i detta fallet ett statligt sjukhus, det är samma på båda. Du får träffa en läkare ganska så omgående.

Adem fick sy 2 stygn i munnen, stackare. Bedövningsspruta och bedövningssprej hjälpte bra för han grät ingenting sa Kadir. Sedan sa doktorn att Adem inte får pilla med varken fingrar eller tunga på stygnet för det kommer att släppa lätt. Det var tydligen väldigt svårt att få till bra stygn just där.
Men att be en snart 4 åring att inte röra vid såret är nästan omöjligt. Det är klart man vill känna efter, det hade jag också velat. Vi sa till när vi såg att han rörde med tungan men redan två timmar senare så har han lyckats pilla bort stygnet. Vi hoppas att det kommer läka av sig själv och vi kommer ha koll under dygnet hur det ser ut.

Nu ligger barnen och sover samtidigt som jag ska ta mitt kaffe. Esma väckte mig strax efter klockan 06 idag, och det är jag inte van vid så jag behöver lite starkare kaffe en dag som denna.

Adem slog i huvudet strax innan 1års dagen och fick även då sy ett stygn. I pannan den gången och idag har han ett litet, litet ärr. Han har otur den här grabben.

IMG_20170405_215308_750.jpg

Våran fina Adem för några dagar sedan.

Ett år med förskolan – För och nackdelarna!

För ett år sedan, idag, så var vi inne i Manavgat för en väldigt speciell shopping och kommande dag. Jag tror inte Adem riktigt förstod vad som var på gång men däremot visste jag och hade fjärilar i magen för det.
Imorgon, för ett år sedan var Adems första dag på förskolan.

forskola-turkiet

 

Muta för att undvika skolbussen.

Idag älskar han att vara där, han har aldrig några problem att åka dit, är aldrig ledsen när vi lämnar eller hämtar. Eller jo, när jag hämtar honom och han inte får åka skolbuss som några av hans kompisar. En eftermiddag fick han hoppa på bussen med dem och sedan mötte jag upp bussen vid ett stopp nära våran lägenhet. Då var Adem väldigt, väldigt glad. Men efter det så har han åkt med mig i bilen (Och jag mutade med att köpa en leksak om han lovade att alltid åka med mig hädanefter)

Sjukdomar när man går på förskolan.

Jag är utbildad barnskötare och har jobbat på många olika förskolor första tiden efter studenten. Då var jag vikarie och hoppade alltså in på olika avdelningar och olika skolor oftast för att någon hade sjukanmält sig. Så egentligen har jag sett mycket utav ”dagisbakterier”-tider och hur ofta/mycket man blir sjuk. Men jag hade nog förträngt det och kunde inte riktigt förstå hur ofta alla föräldrar med förskolebarn på min facebook fick vabba. Det var sjukdomar hit och vabbdagar dit i mitt facebookflöde.
Sedan började Adem förskolan och vi drogs direkt in i detta. Under året som har gått så har Adem, och därefter många gånger Esma varit sjuka en heeeel del. 2016 var ett riktigt tufft år men jag är så nöjd och tacksam för den bra och framför allt snabba sjukvården som finns här i Turkiet.
Och jag tror många svenskar (och andra nationaliteter) kan hålla med mig i det att det verkligen går snabbt här från det att man anländer till sjukhuset tills att man får träffa en läkare.

Vi provade flera olika sjukhus och läkare de gånger vi verkligen behövde få hjälp med barnens hosta. Men nu har vi hittat en bra, och tyvärr väldigt uppbokad och populär läkare på det kommunala sjukhuset i Manavgat.
Och peppar, peppar så har barnen inte blivit lika mycket sjuka, och mer sällan än för ett år sedan. Det är lite hosta och snuva som kommer och går, som är vanligt framför allt med förskolebarn men så länge vi slipper den ihållande hostan där ingenting funkar så är vi oerhört nöjda.

img_20170316_230517_816.jpg

Detta är kapprummet och skolmatsalen. Allting är anpassat i barnens storlek och längd.
Stolar, toaletter, handfat, bord etc.

 

Ledsen vid lämning och vändningen.

I och med att Adem var sjuk ett par gånger så fick han vara hemma från förskolan en hel del och det blev aldrig rutin på att vara där. Därför tror jag att han inte riktigt kände sig okej vissa dagar när jag lämnade honom. Han var sällan ledsen så att han grät men han ville inte heller riktigt att jag skulle lämna honom. Det gick bra om jag väntade i kapprummet tills att han hade gått in i sitt klassrum till kompisarna. Och hans lärare ringde ofta efteråt och berättade att det hade gått bra, han lekte med de andra barnen och var inte längre ledsen eller orolig. De skickade och skickar fortfarande bilder till oss föräldrar på whatsapp bland annat.

Efter sommarledigheten så blev allt mycket bättre och jag tror inte Adem har varit ledsen eller missnöjd en enda gång sedan dess när vi lämnat honom på förskolan. Han har också sedan dess två helt nya pedagoger och en hel del nya klasskompisar som han trivs med. Sedan vinterlovet i februari så har det börjat 4 nya kompisar och idag är dom 14-15 barn i hans klass.

img_20170316_230656_605.jpg

Detta är ett utav klassrummen och ett utav lekrummen.
När det kommer till barnkläder, lekparker och skolor i Turkiet så är det mycket färg som gäller många gånger. Det är inte helt ovanligt att en skola kan vara målad i regnbågens alla färger utanpå så att det syns för förbipasserande.

 

Fördelar med förskolan och språket.

Det finns så mycket fördelar för Adem att visats på förskolan. Bland annat det sociala och att han får klippa och klistra mycket som jag personligen inte alls gillar. Jag är mer för lekar som kurragömma eller dansa i en ring. Men den största fördelen som jag ser det som är såklart språket.
Jag pratar bara svenska med barnen, med inslag av lite turkiska ord här och där.
Kadir pratar bara turkiska med barnen, väldigt sällan använder han svenska ord till dom även om han kan svenska.
Sedan hör barnen oss föräldrar prata engelska med varandra och även från tv och ibland radio.
Adem är trespråkig och behärskar svenska och turkiska väl även om han inte talar det till fullo och ibland är grammatiken fel. Han är också blyg att prata när andra människor är i närheten.
Så största fördelen med förskolan och språket är att han får ta del av turkiska barnsånger, öva på språket och att tala med andra människor i hans egna ålder. Och sedan i höstas, efter våran resa till Sverige och nystarten med förskolan så har han verkligen kommit igång med båda språken och talar mer meningar än vad han gjorde tidigare. Han talar nog lika mycket turkiska som svenska idag.

Det är också exakt ett år sedan jag gick helt från att tänka, tala och skriva dagis. Det heter förskola idag och jag vill att mina barn lär sig rätt från början. Föris finns det många som säger idag men jag har valt att inte använda det ordet av samma anledning till att jag inte säger dagis, det heter inte så utan är bara en förkortning. Skulle man säga dagis eller föris till mina barn så vet dem inte vad det är. Det kanske är något jag lär dem när de blir lite äldre. Fler ord och uttryck i sitt språk är såklart bättre i längden.
Men frågar du om Adem tycker om förskolan så säger han oftast ”Jaaa!” med ett stort leende.

img_20160406_170629_570576b42a6b229f659fcfed.jpg

 

Vår nya favorit, Bamse!

För att Adem och Esma ska få tillgång till så mycket av det svenska språket som möjligt så försöker jag introducera dem till olika karaktärer och figurer som är lätta att hitta på internet idag. Framför allt på Youtube.
Där hittade vi till exempel Daniel Tiger och han har varit en stor räddning förra året när Adem började förskolan. Då var det såklart lite läskigt att vara ny på förskolan, Adem visste inte riktigt vilka de nya människor var och vad man kunde göra där. Men i ett avsnitt med Daniel Tiger, som finns på youtube, så ska han också börja förskolan och går igenom hela den biten. Så vi har använt frasen som de ofta nämner i Daniel Tiger:
”Du vet väl vad dem brukar säga….Vuxna kommer tillbaks” och det har nog varit en liten hjälp.

När vi skulle flyga flygplan till Sverige i somras så var jag helt lyrisk och bara längtade till att få uppleva hela flygplansbiten med mina barn. Framför allt med Adem eftersom han under det året började få stort intresse för just flygplan. Så vi tittade på många klipp innan om hur det är att flyga flygplan, vad som händer på planet och sånt där. Men när vi väl var i luften så tror jag inte Adem riktigt var med på att vi faktiskt var INNE i flygplanet. Det är svårt att förstå vid en sådan liten ålder.

Den senaste grejen som verkligen har fastnat nu är en av mina favoriter, Bamse. Vi tittar på olika klipp från teaterföreställningar men favoriten är en från TUI (f.d. Fritidsresor) som har en lagom lång berättelse med Bamse, Lilleskutt och alla deras vänner när de åker nästan jorden runt. Dessutom sjunger de olika sånger bland annat en som även Esma börjar kunna rörelserna till nu nämligen Imse, vimse spindel. Att de dessutom pratar svenska, norska, danska och finska är ett extra plus. Kadir kan ju även alla dessa språk utom finska då. Så han är med och pratar både norska och danska när Bamse visas på tvn.

Om intresset håller i sig med Bamse och hans vänner så ska jag nog kika på lite roliga födelsedagspresenter till sommaren då Adem blir 4 år gammal. Och sedan blir det nog en ny skolväska till hösten så vid nästa Sverigebesök så ska jag köpa en Bamseryggsäck tror jag. Den han har idag med Bollibompadraken har varit jättebra så jag hoppas jag kan hitta något liknande.

Vad har era barn för favoritfigurer just nu? Är det något som är extra populärt?

Förskola Turkiet
En tidig morgon i höstas med skolväskan och monster truck i högsta hugg på väg till förskolan.

Vinterlov!

Vi vaknade i vanlig tid denna måndag trots att Adem inte ska till någon förskola idag. Det är skollov i Turkiet just nu, första lovet sedan skolstarten i September och de håller sig i 2 veckor. Adems förskola har egentligen ingen koppling till skolan på det viset så de har valt att ha en veckas ledighet.
Pedagogerna på skolan kommer att gå igenom terminen som gått, vad som var bra och vad som behövs ändras på. Och planeringen för terminen som kommer.

I fredags var det en liten avslutning och vi föräldrar fick komma och hänga en timme i deras klassrum. Esma blev direkt kompis med alla Adems förskolevänner och alla barnen ville hålla henne i handen och gå runt överallt. Hon verkade tycka det var kul och trivdes verkligen där.
Vi fick se ett bildspel på deras tv med massa bilder från terminen som varit. Vi blir uppdaterade några gånger i veckan med bilder men detta var ännu mer så det var kul att dem visade det.
Sedan fick vi ta med oss saker som Adem gjort under terminen, han blev fotograferad med en av sina lärare och sedan åkte vi hem.

På kvällen fick Adem sin present, ni vet den jag köpt några dagar tidigare och som jag skrev om HÄR.
Det blev verkligen en succé och Adem har lekt med den varje dag sen dess. Han räknar siffror, läser bokstäverna och kolla klockan. Det var riktigt bra att jag hade egna magneter med bokstäver och siffror för dem man fick till fungerar väl okej men inte alls lika bra som de från Sverige.

2017-01-21 09.13.30-2Adem-förkola Adem-frskolaFörskola-turkiet2017-01-21 09.13.30-3Adem-skolaadem-förskola

En skolpresent!

Jag är så himla glad just nu. När jag var hemma i Sverige i somras så köpte jag magnet-bokstäver till Adem som man kan sätta på kylskåpet bland annat. Och lite senare fick han också magnet-siffror utav Kicki. Tyvärr blev det fula märken på kylskåpet så fort man flyttade dessa så jag tog bort dem med en gång och sedan dess har Adem bara fått leka med dem ändå, på golvet och i soffan osv. Men jag har letat efter en ”tavla” eller ett staffli så att han kan få leka och plocka med dessa på riktigt som jag hade tänkt från början. Jag hittade några varianter som var bra men de kostade alldeles för mycket tyckte jag. Det var inte värt priset helt enkelt och jag visste att de fanns billigare i Sverige som jag vet är till för just dessa magneter.
Men så har jag ofta tur för sånt här. I veckans veckoblad från matvarukedjan SOK här i Turkiet så säljer dem precis det jag har letat efter. För bara 17 tl.
Ni kan ju gissa vem som var där direkt efter att ha lämnat Adem på förskolan den här morgonen.
Jag var lite skeptiskt när jag såg det, jag visste inte om de skulle vara bra magnet i själva tavlan för att hålla upp de siffror och bokstäver som vi har. Utöver det så såg den väldigt bra ut och dessutom fick man till några plattare, lättare bokstäver till.
Så jag chansade och köpte en till Adem med Pepee-motiv. Pepee är en jättepopulär seriefigur här i Turkiet som säkert alla barn känner till.
När jag kom hem och plockade upp allting så visade det sig att detta är PRECIS det jag ville köpa från början. Det är perfekt i storlek och jag tror att Adem kommer bli jätteglad.

På måndag börjar skollovet för alla barnen här i Turkiet och håller på i 2 veckor så jag har tänkt att Adem ska få denna present på fredag efter förskolan. Det blir perfekt att pyssla med nu när det inte bli förskola och alla sina kompisar där på ett tag.

Sifferstaffli
Bokstäverna och siffrorna på tavlan är de från Sverige som jag provade att sätta fast idag. Vi har hela svenska alfabetet och alla siffror men jag provade bara några för att se om de var bra.
Bokstäverna på pappret bredvid är de man fick med till detta staffli. De fungerar jättebra de med men jag är väldigt nöjd över dem från Sverige som är lite mer ordentliga och lättare att flytta runt.