Öroninflammation och feber!

Hejsan!
Jag hade verkligen sett fram emot den här helgen, fått ha lite extra tid och energi med barnen och kanske iväg och träffa vänner.
Jag trodde verkligen att vi började bli friska nu. Men istället blev det hög feber idag.

Igår åkte vi hem till svärföräldrarna på kvällen och hade en jättemysig kväll. Vi åkte hem lite senare än tänkt och barnen halvsov när vi bytte om till pyjamas.
Det är alltså därför man ska packa ner en pyjamas i väskan och byta om innan man hoppar in i bilen sen igen.
Nåväl, vi alla hade en bra kväll och framför allt kände jag att vår sega hosta som vi haft ett tag nu började ge med sig.

feber-turkiet

 

När vi vaknade imorse så hostade Esma flera gånger. Det var nog faktiskt därför jag vaknade. Och sedan hade Adem lagt sig bredvid mig i sängen på morgonen. Vår lilla myskille.
Jag tänkte redan då att han kändes lite varm men trodde det berodde på att vi just vaknat och haft ett varmt täcke på oss.

Men efter frukost när jag kollade tempen på honom så visade det sig att han hade feber. 38.8 närmare bestämt. Han fick febernedsättande eftersom han samtidigt klagade på värk i örat.
Och redan där visste jag vad som var på gång.
Han var ganska slö men ville ändå leka under dagen, vi åt lunch som vanligt och barnen fick duscha efteråt.

Hög feber. 

Adem sover inte middag längre men idag bestämde jag mig för att vi alla behövde lite extra sömn och återhämtning. Esma sov längst men Adem och jag fick en stund sömn också vilket var skönt.
När jag kollade tempen igen så var den nu uppe på 39. Jag gjorde en extra kontroll någon halvtimme senare och då hade den gått upp ytterligare till 39.6. Och Adem klagade ännu mer på värk i örat.

 

Något jag gillar här i Turkiet är den fantastiska sjukvården. Kadir och Adem var borta 45 minuter och hann på den tiden träffa en läkare som gjorde bedömning att Adem har öroninflammation. Han skrev ut antibiotika och Kadir åkte iväg och köpte detta på vägen hem.
Barn prioriteras särskilt när de kommer in med feber upplever jag. Och som jag skrivit många gånger tidigare så har vi aldrig vänta länge på att få träffa en läkare.

Lågtempad. 

Adem har klagat på örat ett par dagar nu och i och med den höga febern så tyckte vi att det var dumt att chansa och vänta ända fram tills måndag.
Adem är dessutom lågtempad, dvs. har vanligtvis 35.5-36 i kroppstemperatur.
Men jag är osäker på vad som gäller vid det, ska man ta hänsyn och tänka på det när man kollar tempen vid feber. Eller läser man av tempen som vanligt trots att man är ca 1 grad under i vanliga fall.
Jag har hört olika om detta. Om ni vet så får ni gärna skriva och berätta.

Nu ikväll var Adem mycket piggare så även om det blir en ganska så lugn söndag imorgon så blir det förhoppningsvis okej.

 

Bamsetidningar hit till Turkiet!

När jag var liten så prenumererade jag på Bamse-tidningar och det var alltid lite speciellt att få en Bamsetidning hem i brevlådan varje eller varannan månad. Jag minns att jag prenumererade på den ganska så länge innan det övergick till KP, Julia, Frida och sedan Vecko Revyn.
Från barn till tonåring verkligen.

Sedan i somras så är framför allt Adem insnöad i Bamse, efter förberedelse för att åka till Sverige och göra som Bamse gör på flygplatsen. Inspirationen till det hittar ni i videoklippet HÄR.
Vi har 2-3 TUI-bussar som passerar vår lägenhet dagligen och är parkerade i vårat samhälle som vi brukar se. TUI har Bamse som maskot och därför förknippar Adem dessa bussar med Bamse.

För inte så länge sedan så hade vi besök hela vägen från Finland i vår butik. Många av er som läser och kommenterar min blogg är återkommande läsare. Hela 81% är just återkommande läsare och många av er som kommenterar känner jag igen när jag ser era namn.
Även om vi aldrig träffats.
Kerstin är en av dem och det var hon och hennes familj som kom och hälsade på oss i butiken. Och självklart ville jag vara där för att säga hej.

Kerstin hade varit jättesnäll och plockat ihop hennes son´s Bamsetidningar, några böcker och även bok och spel med Alfons till Adem.
Och ni kan tänka er hur glad Adem blev. Men jag ska erkänna att han har fått långt ifrån allt ännu.
Jag tror det blir lite för mycket med allt på en gång så vi tar allt lite i taget. Tills nu så har vi tittat i några Bamsetidningar och boken med Bamse och hans vänner.
Så varje ny månad så tänkte jag att han kunde få en ny Bamsetidning att få bläddra i.
Det kommer han att gilla.

Kanske ska tillägga också så att ingen missförstår, att Kerstins son är äldre nu och var med på att lämna bort dessa tidningar. Och det var väldigt snällt tycker jag <3

Bamse-turkiet

Första dagarna på förskolan!

Första och andra dagen på förskolan är avklarad och det har gått jättebra. Både med tidiga mornar, lämning och hämtning och jaa, allt däremellan.
Jag var lite orolig för det där med att gå upp tidigt på morgonen. Det är inte riktigt min grej och jag har fått sova tills barnen vaknar hela sommaren vilket har varierat allt mellan innan kl. 06 och fram till efter kl 08.00.
Men nu ringer klockan 07.15 hos mig och då kan jag, om jag vill snooza i 10-15 minuter.
Barnen vaknar av sig själva kort därefter.
Jag gör frukost, Kadir tar barnen och sedan har vi gemensamt ätit frukost ihop.

Adem var nog lite spänd och pirrig för första dagen igår men det var jag också faktiskt. Jag minns inte terminstarten hos just dagmamman som jag gick hos men däremot skolstart och känslan man hade i magen dagen innan och första morgonen på väg till skolan.
Jag har, tack och lov alltid haft en bra känsla i magen över skolan. Inte för att jag gillade att gå i skolan, jag var rastlös på lektioner och sånt där. Men över kompisar och att vistas på skolan har alltid varit bra. Jag har trivts i skolmiljön. 
Tyvärr har inte alla barn det så och det är fruktansvärt tråkigt.
På väg till förskolan berättar jag ofta för Adem att han måste vara en snäll kompis och respektera de andra. Men han måste också säga ifrån om det är något han inte gillar eller trivs med.
Vad mer som förälder till en 4åring kan man göra? Låta barnet prata om hur hen känner över förskola/skola och berätta hur man är en bra kompis hoppas jag är bra nog just nu.

 

Jag och Esma vinkade av Adem, det gick jättebra, och sedan åkte vi till mataffären.
Här hemma sedan så blev jag sugen på att baka något så vi gjorde kladdiga chokladmuffins. Jättegott, och enkelt!

 

När vi hade hämtat upp Adem senare på eftermiddagen så stannade vi ute en stund och lekte. Men det är fortfarande varmt för sånt. En stund går bra men sedan gick vi in och fyllde på med vätska och jag förberedde kvällens middag.
Det var verkligen kul att se Adem sådär sprudlande glad när han berättade om första dagen på förskolan.
Jag uppfattar det som om han pratade mer nu om dagen som varit, till mig på svenska. Än vad han gjorde i våras. Så förhoppningsvis har sommaren och framför allt resan till Sverige gjort lite på språket för honom. Han har fått ett större ordförråd helt enkelt.
Kadir var hemma en stund från jobbet och Adem berättade allting för honom också. Fast på turkiska såklart.
Det är kul att höra flerspråkiga barn byta språk bara sådär, beroende på vem de talar till.
Esma är också inne i en pratperiod, gestikulerar massor och pratar högt och lågt om allting.
Fast med massa hitte-på/bebis ord. Med lite inslag av svenska och turkiska börjar jag kunna märka ut mer och mer nu.
Jag försöker få henne att tala ännu mer, svarar till henne och låter henne prata klart trots att jag inte har en aning om vad hon säger. Det tror jag är det bästa så att hon inte väljer att inte prata när orden väl kommer på plats sen.
Att jag inte tystar henne menar jag.

Hur gör ni andra som har flerspråkiga barn innan ni hör ”de rätta orden”?
För er som undrar vad jag menar så brukar det komma lite klipp på min instastory då och då på den pratiga Esma vi har här hemma. Håll utkik där om ni vill. 

När jag nattade barnen igår så sa Adem precis innan han somnade:
-Tack för förskolan mamma. Tack!
Det måste vara ett gott tecken på att han trivts första dagen på förskolan.


En förväntansfull kille igår morse. 

Dagen före den stora dagen!

Tänk att det redan har gått ett år, igen. Kvällen före den stora dagen och i år tror jag Adem förstår lite mer vad det handlar om. Imorgon, måndag den 3 juli är en stor dag för vår kille här hemma.
Imorgon fyller Adem 4 år.

Det senaste året har mycket kul hänt. Adem har växt som person otroligt mycket och han är inte bara världens underbaraste son utan också en fantastiskt storebror till Esma.
Han är väldigt bestämd men generös. Han älskar att hitta på saker, vara med, få leka, bygga, fixa och greja.
Han älskar att åka. Spelar ingen roll egentligen vart vi ska åka eller vem vi kommer träffa på, han vet att det är ett äventyr att bara åka någonstans. Åtminstone i hans ögon.
Jag minns när han var runt 1-2 år och vi hade ”problem” med att Adem ALLTID ville åka någonstans. Med problem så menar jag att han pratade och bad om att få åka någonstans, dagligen och ibland flera gånger per dag. Åka, åka, åka.
Han tycker såklart om att vara hemma också och leka med alla leksakerna. Men att få åka är snäppet roligare.
Och det är ett nöje att åka bil med Adem. Han berättar oftast vart vi ska och vem vi ska träffa när vi sitter i bilen.
När det är mycket bilar vid ett trafikljus så berättar han för mig att det är mycket trafik. Och sedan räknar vi ned från 10 till 1.
I Turkiet har många trafikljus nedräkning i siffror som visas. Jättebra tycker jag eftersom jag dels kan se på avstånd om det inom kort kommer slå om till gul-rött, dels kan jag ex. hinna ge Esma sin vattenflaska om det är 85 sekunder kvar till grönt.
Och sedan kan Adem och jag dessutom räkna ner och förbereda oss för att åka igen.

Adem-ute

 

Något av det absolut roligaste som hände under året Adem varit 3 år måste vara vår resa till Sverige. Hela grejen att han fick åka i egen flygstol, gå igenom incheckningen med mig, stå och vänta på att få gå på planet. Det är en speciell känsla över hela rese-dagen och jag tror Adem kände det också.
Jag tror det blir ännu roligare i år då han förstår flygningen och innebörden med resan än mer. Men det var en bra mjukstart förra året.
Att gå på promenad med Adem som kunde springa loss och leka i slottsskogen i Göteborg var underbart. Och sedan gå till mataffären, apoteket eller glassbaren på Linnégatan var självklart en upplevelse och riktigt skoj det också faktiskt.
Liseberg var höjdpunkten och självklart också resan till Varberg med övernattning och allt. Men också kulturkalaset och bara de mysiga frukostarna ihop med svenskt barnprogram på tvn.

 

Adem har från start varit väldigt snäll mot Esma. De leker jättebra ihop även om de också tjivas och bråkar om varandras leksaker. Ibland blir han arg för att Esma tar hans bilar och nu senast så har han börjat ta Esma’s nya docka och dockvagn som hon fick häromdagen.
Men de kommer ihop sig, jag får gå emellan och sedan är de bästa kompisar igen. Precis som syskonkärleken ska vara.
God-Jul-Merry-Christmas

 

Adem’s språk har utvecklats jättemycket det senaste året. Resan till Sverige var jätterolig på så sätt att Adem från dag ett knappt använde några turkiska ord alls. Och fick alltså använda svenskan mera.
Det var som om han förstod på nolltid att här, i Sverige, så pratar…ja, åtminstone de allra flesta som vi umgås med och träffar, svenska.

En av fördelarna och anledning till att vi vill ha Adem på förskola är för att få lära sig språket på hans nivå. Inte bara vuxna som talar till barn utan barn som talar till barn också.
Så även turkiskan har utvecklats enormt för honom det senaste året.
Med människor som är andra än vi föräldrar så kan det uppfattas som om han inte kan prata utan mer lyssnar. Men Adem är lite blyg och när han väl kommer igång så finns det inte alltid en av-knapp.
När Kadir ringer hem till oss från butiken om dagarna för att kolla läget så brukar alltid Adem vilja prata med honom. Munnen går i ett och han berättar allt vi gör, vad som skett de senaste timmarna, vad vi ätit och vad vi ska göra sen.
På turkiska såklart.
Efter samtalet så återgår han till svenska med mig igen. Han pratar bara turkiska med Kadir men med mig kan han blanda lite, även med inslag av engelska ibland.
Jag antar att det är mitt eget fel eftersom jag inte är lika konsekvent med att bara tala mitt modersmål så som Kadir är med sitt till barnen.

Adem-forskola

 

Tänk att Adem fyller hela 4 år imorgon. Han blir en stor kille, stor som Bamse som han själv skulle sagt. Och det är ett nöje att få hänga med den här killen en hel dag. Jag ser verkligen fram emot vad året som 4 åring kommer att bjuda på.
För jag är säker på att det blir ännu fler äventyr, lekar, tokigheter, en del trots men mycket utveckling bakom, lite tårar och mycket skratt.
Och massa, massa kärlek. ♥

 

Titta mamma, Bamse’s buss!

”Titta mamma, Bamse’s buss!” tjoar Adem från baksätet i bilen. Jag tittar till vänster och ser att där står TUI’s stora turistbuss som precis har hämtat eller lämnat turisterna på deras hotell i Side.
Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad Adem menar…Bamse’s buss…Ja, det är klart det är.

Just nu är Bamse en av flera favoriter här hemma. Resebolaget TUI (gamla Fritidsresor) har Bamse, Lilleskutt, Skalman, Vargen och Thompson som maskotar för sitt bolag och vi brukar se ett par Bamseklipp från TUI på youtube. Ni kan se två av dem här nedan.
Och där gjorde Adem kopplingen. Han såg TUI’s logga på bussen och vips så stod vi med bilen bredvid Bamse’s buss.
Barn är allt bra kloka. Och uppmärksammade.

 

Både Adem och Esma gillar Bamse väldigt mycket just nu. Dessutom tycker dem att Teletubies är kul. Jag försöker mata på med svenska figurer eller med svenskt tal så att de båda får det språket så mycket som möjligt.
Turkiskan får de båda gratis genom våran omgivning och Adem just nu väldigt mycket från förskolan och alla kompisar där.

Esma gillar Babblarna och med dem så fokuserar man mycket på språket och tecken till språk.
Adem var tidig med att säga ord men däremot sen med två-ords meningar och även fulla meningar. Han har fortfarande inte ett flytande språk men han pratar idag mer flytande turkiska med Kadir än flytande svenska med mig.
Ni kan ju tänka er hur härligt det är att se Adem prata turkiska med Kadir för att sedan vända sig till mig och upprepa samma sak på svenska.
Och sedan går han iväg och leker med sina bilar och räknar ”One, two, tree…” på engelska.
Därför är Babblarna så bra, för att de har sådant stort fokus på just det svenska språket.
Adem har tröttnat på Babblarna lite grann tror jag. Jag återkommer snart med hans favoriter.
Men Esma gillar babblarna och hon känner igen Bobbo, Doddo, Baba och så vidare. Hennes favorit verkar just nu vara den färgglada Diddi.
Hattenförlag som har startat igång babblarna har även Ajja och Bajja. Sök på det på youtube så hittar ni en annan låt som vi sjunger på här hemma.

Här kan ni se musikalen med babblarna. Om de har musikalvisningar i Sverige i Augusti så kommer jag ta med barnen på det. Det hade varit kul att se dem live.

 

Adem har börjat gilla några andra figurer som vi hittat på youtube.
Han tittar bland annat på Lizzy the dog där han har lärt sig mycket engelska, ord och siffror. Och även Blippi. En glad och sprallig man i blåa och orangea kläder som verkligen talar till barnen och har kul inslag.
Ni kan se ett klipp här nedan.
PJ Masks, pyjamashjältarna på svenska,  är något nytt som vi har hittat och som Adem gillar. Men den absolut stora favoriten hos Adem just nu är Paw Patrol.
Pojken Ryder har hand om 6 valpar. Varje valp är inspirerad av ett riktigt jobb, så som brandman, polis och byggarbetare. När trubbel inträffar så är paw patrol där för att hjälpa till.
Jag har inte hittat paw patrol, eller tass patrullen som de heter på svenska, med svenskt tal. Någon som vet och kan i så fall skicka en länk från youtube till mig?

Här ser ni en video med Blippi som jag skrev om tidigare.

 

Vilka favoriter har era barn eller barnbarn? Är det något av det jag har skrivit här som dem också gillar? Kommentera gärna.

Hur man får ut en ärta ur näsan – Och andra små föremål som barn stoppar in!

Mycket ska man vara med om som barn.
– Och som förälder.

Igår var en fin dag. Adems förskola hade en inplanerad stängd dag efter folkomröstningen som var i söndags och gårdagen rullade på som en extra söndag. Vi var ute och lekte på förmiddagen och målade med kritor inomhus på eftermiddagen.
Framåt kvällen när middagen var uppäten och barnen skulle göras klara för att sova så fick Adem en skål med rostade kikärtor. Leblebi heter dom på turkiska och är jättegoda. Lite torra i smak men gott som tilltugg till turkisk te bland annat. Eller om man känner av sura uppstötningar/sur mage så är dessa jättebra och lindrar en del.
Vilket fall, Adem har ätit dessa jättemycket och fixar att sitta med en liten skål och äta själv.

Men igår hände det där som inte får hända. Adem stoppade upp en ärta i näsa. Och den satt fast.
Barn är nyfikna och testar väl det mesta. Jag vet inte vart han fick idén ifrån, för vi har inte tittat på Madicken i alla fall. Men precis som alla andra barn så testar Adem sig fram vilket är jättebra. Tills att det fastnar en ärta i näsan som vi inte får ut.
Jag vill också tillägga att han gjorde precis samma sak på min födelsedag förra året. Då kom ärtan ut snabbare och ingen större panik uppstod.

När jag såg detta så tänkte jag direkt att jag måste hålla mig lugn för hans skull. Jag försökte trycka ut den från utsidan men den satt fast. Nästa försök blev till att ta nässug och även ett sugrör för att liksom försöka suga ut den. Helt omöjligt.
I omgångar bad jag Adem snyta ut den och han tog i för kung och fosterland men det gick inte. Och jag får väl erkänna att jag kände paniken stiga sakta, sakta.
I mitt huvud så insåg jag att vi får ta en sväng förbi akuten helt enkelt. Ingenting hjälpte och Adem grät, skrattade och höll sig lugn om vartannat. Det gjorde såklart jätteont på honom.

Google kan vara det värsta som finns när man ska söka efter olika utslag, sjukdomar och symptom. Men det kan också vara det bästa som finns. I detta fallet, det bästa.
Jag googlade ”Hur får man ut en ärta ur näsan” och hittade lösningen.

 

arta-i-nasan

Tricket heter ”föräldrarkyssen”, eller blåsningen, och det hjälpte oss.

Du som förälder blåser i barnets mun snabbt så att det ger ett tryck.
Barnet ska ha munnen lite öppet så att luften kommer in, tänk dig mun mot mun metoden. Om barnet gapar helt så funkar detta också.
Samtidigt som du snabbt blåser in luft i munnen så håll ett finger för näsborren som är fri, så att den stängs.
Du kan upprepa detta flera gånger. Jag försökte nog 7-8 gånger innan kikärtan var helt ute.
Det är också bra om du som förälder gör detta på ditt barn eftersom barnet känner en mer trygghet då och blir mer lugn.

Adem tyckte detta var jättekul så både han och Esma tjöt av skratt varje gång jag försökte blåsa in lite luft på honom.
Hoppas att detta hjälpte för er med om det skulle behövas någon gång. Glöm inte att tips andra småbarnsföräldrar om denna metod och dela gärna mitt inlägg till dem.

Esma-Adem
Mina älskade busungar.

Recept, Nyttiga bananpannkakor!

I våran familj äter vi nog väldigt varierande mellan nyttigt och fräscht, Och onyttigt men gott. Frukost, lunch, middag, fika och allt däremellan. Vi äter det som är gott men försöker också tänka på vad som är bra för oss och för våran jord.
Jag äter ett kokt ägg varje morgon till frukost medans Kadir och Esma är mer för stekt ägg. Adem däremot vill inte äta ägg överhuvudtaget och det tycker jag är lite synd. Ägg är ju faktiskt väldigt nyttigt och bra.

Men något som Adem däremot gillar är bananpannkaka. Tidigare har jag gjort det väldig enkelt och kört på 1 banan, 2 ägg och lite kanel som jag mixar ihop och sedan steker. Men de senaste veckorna så har jag utökat innehållet lite och jag tror jag har hittat ett bra och nyttigt recept genom att prova mig fram.

Adem’s nyttiga bananpannkakor:
1 banan
2 ägg
1 msk havregryn.
1 krm kanel
2 tsk chiafrön
2 tsk kokos

Mixa ihop allting till en slät smet. En mixer eller stavmixer är att rekommendera. Stek sedan på medelvärme och se till att inte bränna vid.
Ett tips för havregrynen, jag har en burk med havregryn som jag redan har mixat sedan tidigare så att de är som små, små korn bara. Det använder jag oftast när jag gör någon form av gröt till Esma men även till Adem’s bananpannkakor.

Hoppas att ni gillar dessa bananpannkakor.

Bananpannkaka

Nyttiga_bananpannkakor

Vi fick åka till akuten!

Den här dagen kunde ha startat betydligt bättre.

Jag hade bra planera för dagen med barnen och vi gjorde oss redo för att gå ut i det fina vädret. Medans jag står i köket så hör jag en duns.
Det är väl inte helt ovanligt, varken ljudet eller att något utav barnen trillar och slår sig för att sedan ställa sig upp och är iväg och leker igen lika snabbt.

Denna gång var det Adem som slog sig när han klättrade på soffan, som de flesta 3-4 åringar brukar göra någon gång ibland. Jag tröstar honom och försöker se vart han har ont. Munnen. Det blöder.
Jag känner direkt på tänderna i underkäken och är glad att ingen rör på sig. Men blodet stannar inte av utan det kommer ganska mycket så jag försöker se vart det kommer ifrån. När jag böjer ner på underläppen så ser jag ett djupt jack där. Ett rejält sådant. Jag klarar av sånt ganska bra men detta gav mig rysningar i kroppen av obehag. Då upptäcker jag att det är så pass djupt att det till och med är ett litet, litet hål på utsidan en strax bit under läppen.
Jag tröstar Adem, försöker stoppa blödningen så gott jag kan och ringer sedan Kadir. Typiskt så har han precis då kunder i butiken men han ringer upp och jag förklarar läget. Hade det inte varit allvarligt så hade jag inte ringt honom utan kunnat sköta det hela själv men jag ber Kadir komma hem för att åka till akuten med Adem.

Dom åker iväg och är borta ganska exakt en timme. Jag är så nöjd med sjukvården här för de fick komma intill till läkaren nästan direkt och inga köer eller andra väntetider som man inte riktigt vill ha att göra med vi ett akutläge. Och det spelar ingen roll om man väljer ett privat eller som i detta fallet ett statligt sjukhus, det är samma på båda. Du får träffa en läkare ganska så omgående.

Adem fick sy 2 stygn i munnen, stackare. Bedövningsspruta och bedövningssprej hjälpte bra för han grät ingenting sa Kadir. Sedan sa doktorn att Adem inte får pilla med varken fingrar eller tunga på stygnet för det kommer att släppa lätt. Det var tydligen väldigt svårt att få till bra stygn just där.
Men att be en snart 4 åring att inte röra vid såret är nästan omöjligt. Det är klart man vill känna efter, det hade jag också velat. Vi sa till när vi såg att han rörde med tungan men redan två timmar senare så har han lyckats pilla bort stygnet. Vi hoppas att det kommer läka av sig själv och vi kommer ha koll under dygnet hur det ser ut.

Nu ligger barnen och sover samtidigt som jag ska ta mitt kaffe. Esma väckte mig strax efter klockan 06 idag, och det är jag inte van vid så jag behöver lite starkare kaffe en dag som denna.

Adem slog i huvudet strax innan 1års dagen och fick även då sy ett stygn. I pannan den gången och idag har han ett litet, litet ärr. Han har otur den här grabben.

IMG_20170405_215308_750.jpg

Våran fina Adem för några dagar sedan.

Ett år med förskolan – För och nackdelarna!

För ett år sedan, idag, så var vi inne i Manavgat för en väldigt speciell shopping och kommande dag. Jag tror inte Adem riktigt förstod vad som var på gång men däremot visste jag och hade fjärilar i magen för det.
Imorgon, för ett år sedan var Adems första dag på förskolan.

forskola-turkiet

 

Muta för att undvika skolbussen.

Idag älskar han att vara där, han har aldrig några problem att åka dit, är aldrig ledsen när vi lämnar eller hämtar. Eller jo, när jag hämtar honom och han inte får åka skolbuss som några av hans kompisar. En eftermiddag fick han hoppa på bussen med dem och sedan mötte jag upp bussen vid ett stopp nära våran lägenhet. Då var Adem väldigt, väldigt glad. Men efter det så har han åkt med mig i bilen (Och jag mutade med att köpa en leksak om han lovade att alltid åka med mig hädanefter)

Sjukdomar när man går på förskolan.

Jag är utbildad barnskötare och har jobbat på många olika förskolor första tiden efter studenten. Då var jag vikarie och hoppade alltså in på olika avdelningar och olika skolor oftast för att någon hade sjukanmält sig. Så egentligen har jag sett mycket utav ”dagisbakterier”-tider och hur ofta/mycket man blir sjuk. Men jag hade nog förträngt det och kunde inte riktigt förstå hur ofta alla föräldrar med förskolebarn på min facebook fick vabba. Det var sjukdomar hit och vabbdagar dit i mitt facebookflöde.
Sedan började Adem förskolan och vi drogs direkt in i detta. Under året som har gått så har Adem, och därefter många gånger Esma varit sjuka en heeeel del. 2016 var ett riktigt tufft år men jag är så nöjd och tacksam för den bra och framför allt snabba sjukvården som finns här i Turkiet.
Och jag tror många svenskar (och andra nationaliteter) kan hålla med mig i det att det verkligen går snabbt här från det att man anländer till sjukhuset tills att man får träffa en läkare.

Vi provade flera olika sjukhus och läkare de gånger vi verkligen behövde få hjälp med barnens hosta. Men nu har vi hittat en bra, och tyvärr väldigt uppbokad och populär läkare på det kommunala sjukhuset i Manavgat.
Och peppar, peppar så har barnen inte blivit lika mycket sjuka, och mer sällan än för ett år sedan. Det är lite hosta och snuva som kommer och går, som är vanligt framför allt med förskolebarn men så länge vi slipper den ihållande hostan där ingenting funkar så är vi oerhört nöjda.

img_20170316_230517_816.jpg

Detta är kapprummet och skolmatsalen. Allting är anpassat i barnens storlek och längd.
Stolar, toaletter, handfat, bord etc.

 

Ledsen vid lämning och vändningen.

I och med att Adem var sjuk ett par gånger så fick han vara hemma från förskolan en hel del och det blev aldrig rutin på att vara där. Därför tror jag att han inte riktigt kände sig okej vissa dagar när jag lämnade honom. Han var sällan ledsen så att han grät men han ville inte heller riktigt att jag skulle lämna honom. Det gick bra om jag väntade i kapprummet tills att han hade gått in i sitt klassrum till kompisarna. Och hans lärare ringde ofta efteråt och berättade att det hade gått bra, han lekte med de andra barnen och var inte längre ledsen eller orolig. De skickade och skickar fortfarande bilder till oss föräldrar på whatsapp bland annat.

Efter sommarledigheten så blev allt mycket bättre och jag tror inte Adem har varit ledsen eller missnöjd en enda gång sedan dess när vi lämnat honom på förskolan. Han har också sedan dess två helt nya pedagoger och en hel del nya klasskompisar som han trivs med. Sedan vinterlovet i februari så har det börjat 4 nya kompisar och idag är dom 14-15 barn i hans klass.

img_20170316_230656_605.jpg

Detta är ett utav klassrummen och ett utav lekrummen.
När det kommer till barnkläder, lekparker och skolor i Turkiet så är det mycket färg som gäller många gånger. Det är inte helt ovanligt att en skola kan vara målad i regnbågens alla färger utanpå så att det syns för förbipasserande.

 

Fördelar med förskolan och språket.

Det finns så mycket fördelar för Adem att visats på förskolan. Bland annat det sociala och att han får klippa och klistra mycket som jag personligen inte alls gillar. Jag är mer för lekar som kurragömma eller dansa i en ring. Men den största fördelen som jag ser det som är såklart språket.
Jag pratar bara svenska med barnen, med inslag av lite turkiska ord här och där.
Kadir pratar bara turkiska med barnen, väldigt sällan använder han svenska ord till dom även om han kan svenska.
Sedan hör barnen oss föräldrar prata engelska med varandra och även från tv och ibland radio.
Adem är trespråkig och behärskar svenska och turkiska väl även om han inte talar det till fullo och ibland är grammatiken fel. Han är också blyg att prata när andra människor är i närheten.
Så största fördelen med förskolan och språket är att han får ta del av turkiska barnsånger, öva på språket och att tala med andra människor i hans egna ålder. Och sedan i höstas, efter våran resa till Sverige och nystarten med förskolan så har han verkligen kommit igång med båda språken och talar mer meningar än vad han gjorde tidigare. Han talar nog lika mycket turkiska som svenska idag.

Det är också exakt ett år sedan jag gick helt från att tänka, tala och skriva dagis. Det heter förskola idag och jag vill att mina barn lär sig rätt från början. Föris finns det många som säger idag men jag har valt att inte använda det ordet av samma anledning till att jag inte säger dagis, det heter inte så utan är bara en förkortning. Skulle man säga dagis eller föris till mina barn så vet dem inte vad det är. Det kanske är något jag lär dem när de blir lite äldre. Fler ord och uttryck i sitt språk är såklart bättre i längden.
Men frågar du om Adem tycker om förskolan så säger han oftast ”Jaaa!” med ett stort leende.

img_20160406_170629_570576b42a6b229f659fcfed.jpg

 

Vår nya favorit, Bamse!

För att Adem och Esma ska få tillgång till så mycket av det svenska språket som möjligt så försöker jag introducera dem till olika karaktärer och figurer som är lätta att hitta på internet idag. Framför allt på Youtube.
Där hittade vi till exempel Daniel Tiger och han har varit en stor räddning förra året när Adem började förskolan. Då var det såklart lite läskigt att vara ny på förskolan, Adem visste inte riktigt vilka de nya människor var och vad man kunde göra där. Men i ett avsnitt med Daniel Tiger, som finns på youtube, så ska han också börja förskolan och går igenom hela den biten. Så vi har använt frasen som de ofta nämner i Daniel Tiger:
”Du vet väl vad dem brukar säga….Vuxna kommer tillbaks” och det har nog varit en liten hjälp.

När vi skulle flyga flygplan till Sverige i somras så var jag helt lyrisk och bara längtade till att få uppleva hela flygplansbiten med mina barn. Framför allt med Adem eftersom han under det året började få stort intresse för just flygplan. Så vi tittade på många klipp innan om hur det är att flyga flygplan, vad som händer på planet och sånt där. Men när vi väl var i luften så tror jag inte Adem riktigt var med på att vi faktiskt var INNE i flygplanet. Det är svårt att förstå vid en sådan liten ålder.

Den senaste grejen som verkligen har fastnat nu är en av mina favoriter, Bamse. Vi tittar på olika klipp från teaterföreställningar men favoriten är en från TUI (f.d. Fritidsresor) som har en lagom lång berättelse med Bamse, Lilleskutt och alla deras vänner när de åker nästan jorden runt. Dessutom sjunger de olika sånger bland annat en som även Esma börjar kunna rörelserna till nu nämligen Imse, vimse spindel. Att de dessutom pratar svenska, norska, danska och finska är ett extra plus. Kadir kan ju även alla dessa språk utom finska då. Så han är med och pratar både norska och danska när Bamse visas på tvn.

Om intresset håller i sig med Bamse och hans vänner så ska jag nog kika på lite roliga födelsedagspresenter till sommaren då Adem blir 4 år gammal. Och sedan blir det nog en ny skolväska till hösten så vid nästa Sverigebesök så ska jag köpa en Bamseryggsäck tror jag. Den han har idag med Bollibompadraken har varit jättebra så jag hoppas jag kan hitta något liknande.

Vad har era barn för favoritfigurer just nu? Är det något som är extra populärt?

Förskola Turkiet
En tidig morgon i höstas med skolväskan och monster truck i högsta hugg på väg till förskolan.

Vinterlov!

Vi vaknade i vanlig tid denna måndag trots att Adem inte ska till någon förskola idag. Det är skollov i Turkiet just nu, första lovet sedan skolstarten i September och de håller sig i 2 veckor. Adems förskola har egentligen ingen koppling till skolan på det viset så de har valt att ha en veckas ledighet.
Pedagogerna på skolan kommer att gå igenom terminen som gått, vad som var bra och vad som behövs ändras på. Och planeringen för terminen som kommer.

I fredags var det en liten avslutning och vi föräldrar fick komma och hänga en timme i deras klassrum. Esma blev direkt kompis med alla Adems förskolevänner och alla barnen ville hålla henne i handen och gå runt överallt. Hon verkade tycka det var kul och trivdes verkligen där.
Vi fick se ett bildspel på deras tv med massa bilder från terminen som varit. Vi blir uppdaterade några gånger i veckan med bilder men detta var ännu mer så det var kul att dem visade det.
Sedan fick vi ta med oss saker som Adem gjort under terminen, han blev fotograferad med en av sina lärare och sedan åkte vi hem.

På kvällen fick Adem sin present, ni vet den jag köpt några dagar tidigare och som jag skrev om HÄR.
Det blev verkligen en succé och Adem har lekt med den varje dag sen dess. Han räknar siffror, läser bokstäverna och kolla klockan. Det var riktigt bra att jag hade egna magneter med bokstäver och siffror för dem man fick till fungerar väl okej men inte alls lika bra som de från Sverige.

2017-01-21 09.13.30-2Adem-förkola Adem-frskolaFörskola-turkiet2017-01-21 09.13.30-3Adem-skolaadem-förskola

En skolpresent!

Jag är så himla glad just nu. När jag var hemma i Sverige i somras så köpte jag magnet-bokstäver till Adem som man kan sätta på kylskåpet bland annat. Och lite senare fick han också magnet-siffror utav Kicki. Tyvärr blev det fula märken på kylskåpet så fort man flyttade dessa så jag tog bort dem med en gång och sedan dess har Adem bara fått leka med dem ändå, på golvet och i soffan osv. Men jag har letat efter en ”tavla” eller ett staffli så att han kan få leka och plocka med dessa på riktigt som jag hade tänkt från början. Jag hittade några varianter som var bra men de kostade alldeles för mycket tyckte jag. Det var inte värt priset helt enkelt och jag visste att de fanns billigare i Sverige som jag vet är till för just dessa magneter.
Men så har jag ofta tur för sånt här. I veckans veckoblad från matvarukedjan SOK här i Turkiet så säljer dem precis det jag har letat efter. För bara 17 tl.
Ni kan ju gissa vem som var där direkt efter att ha lämnat Adem på förskolan den här morgonen.
Jag var lite skeptiskt när jag såg det, jag visste inte om de skulle vara bra magnet i själva tavlan för att hålla upp de siffror och bokstäver som vi har. Utöver det så såg den väldigt bra ut och dessutom fick man till några plattare, lättare bokstäver till.
Så jag chansade och köpte en till Adem med Pepee-motiv. Pepee är en jättepopulär seriefigur här i Turkiet som säkert alla barn känner till.
När jag kom hem och plockade upp allting så visade det sig att detta är PRECIS det jag ville köpa från början. Det är perfekt i storlek och jag tror att Adem kommer bli jätteglad.

På måndag börjar skollovet för alla barnen här i Turkiet och håller på i 2 veckor så jag har tänkt att Adem ska få denna present på fredag efter förskolan. Det blir perfekt att pyssla med nu när det inte bli förskola och alla sina kompisar där på ett tag.

Sifferstaffli
Bokstäverna och siffrorna på tavlan är de från Sverige som jag provade att sätta fast idag. Vi har hela svenska alfabetet och alla siffror men jag provade bara några för att se om de var bra.
Bokstäverna på pappret bredvid är de man fick med till detta staffli. De fungerar jättebra de med men jag är väldigt nöjd över dem från Sverige som är lite mer ordentliga och lättare att flytta runt.

Luciafirande i Turkiet!

Igår hade vi luciaövning hemma hos oss. Ja, det är vad man skulle kunna tro i alla fall. Fast egentligen var det bara en ren tillfällighet. Vi firar lite jul hos oss den 24:e här i Turkiet men lucia har jag nog aldrig firat här. Det tror jag inte att jag gjorde när jag bodde i USA heller. Fast det är 8 år sedan nu så jag kanske bara inte minns. Minnet är bra men kort, ibland.
Vilket fall, på kvällen hade vi Kadir´s kusin, Kadir (Ja, dem har samma namn…) på besök hos oss och jag lagade turkisk middag och serverade te efteråt. Sedan åkte dem båda Kadir:arna (höhöhö) iväg och jag, Adem och Esma hade disco i vardagsrummet. Efter lite härliga barnsånger på tv:n från youtube så kom några jullåtar också. Passande eftersom det är lucia idag. Adem dansade loss till dem med och sjöng med allt vad han orkade och kunde.

Jag filmade ett litet klipp och la ut på min instagram igår kväll. Här nedan kan ni se den. Så nu har vi iaf tränat på lucia. Nästa år kanske vi kör all in och firar även det.

 

Kläder på morgonen!

Det regnade som sagt igår kväll och imorse när vi vaknade så var det en nästan lite krispig känsla både inne och utomhus. Jag fick känslan av försommaren i Sverige när vi vaknade vid 6-tiden idag . När det nästan är frost på morgonen men blir varmt, i svenska mått, under dagen. När jag var liten och skulle gå till skolan på morgonen och det var lite kallt fast ändå inte kallt så att man frös. Den känslan var det idag på morgonen när vi vaknade tycker jag. Temperaturerna hade gått ner till knappt 12 grader i natt utomhus, lite skillnad från de 17 grader vi annars brukar ha. Jag har tagit fram vårat duntäcke nu, det där som jag tog med mig från Sverige i somras. Så vi har sovit riktigt gott i natt och Esma vaknade nog bara en gång tror jag. Undra bara vad vi ska ha när det blir ännu kallar sen. Men då har vi våran braskamin som värmer oss under natten.

Adem är glad och energisk för att åka till förskolan på morgonen. Vi tjatar inte om att vi ska dit, just ifall att han kommer säga att han inte vill som han gjort förut. Men han har inget emot att åka dit utan tycker det är kul varje gång vi ger oss iväg på morgonen.

Min fina lilla kille. Idag var han klädd i kläder från H&M vilket inte är helt ovanligt. Kläderna han har på sig på förskolan ska vara sköna och bekväma, lätta att röra sig i, varken för varma eller för kalla och sedan är det ett plus om han tycker dem är fina. Idag kollade han sig i spegeln och sa ”fint”
Jag bestämmer vilka kläder han ska ha på sig på morgonen och han har nog aldrig sagt emot eller vägrat ta på sig något plagg. Han bara gör det och det är skönt att inte behöva ha någon fight över det. Och så länge det fungerar bra så bestämmer jag vad han ska ha på sig. Skulle han däremot säga ifrån eller vilja ha något annat på sig så får han ha det. Och skulle vi handla kläder tillsammans så får han gärna gå runt och välja så länge priset är rimligt. Men än så länge så är han inte intresserad utav det.
När han växt ut sina kläder så går dem vidare till Esma så länge dem är hela och rena. Så om ungefär 3 år kanske ni får se Esma i kläderna här nedan. Så länge hon inte säger emot det vill säga.

Ni läsare med barn i förskola-skol-åldern, vem bestämmer över klädinköpen? Och är det du eller barnet/barnen som bestämmer vilka kläder hen ska ha på morgonen?

Adem förskola Adem morgon

Gladare men hostar!

Idag lämnade jag av en glad och energisk Adem på förskolan. Den känslan av att ena dagen ha en orolig, ledsen kille på morgonen till att ha en glad och uppspelt kille som springer fram till förskolans entré är riktigt skön.
Jag blir så himla glad i hela kroppen.
Tyvärr, när jag hämtade Adem idag så var han inte lika pigg, men fortfarande väldigt glad.
Men när vi kom hem så märkte jag av att han hostade riktigt mycket och mådde inte helt 100.
Ni som läst min blogg under året vet att både Adem och Esma har varit sjuka i omgångar.
Framför allt så är det slemhosta eller rethosta som de har haft och vi har varit hos olika läkare sen i våras och alla har konstaterat samma sak.
Bronkit, eller luftrörskatarr som det också heter.
När vi var i Sverige så mådde Adem bra men Esma hade en rejäl slemhosta. Men efter 4 veckor så försvann den och barnen har varit friska.
Nu när förskolan började så började också hostan igen vilket är väldigt vanligt. Att barnen drabbas av olika sjukdomar alltså.
Det nästan hör till när det kommer till förskola och barn som umgås intenstivt i grupp.
 
Nu ikväll har vi haft besök här hemma. Jätteroligt och massa kul för oss alla, jag ska berätta mer om det senare, men Adem har i alla fall mått bra. Bättre än när han kom hem från förskolan.
Han kanske helt enkelt hade fokus på något annat, eller andra och därför kom hostan av sig.
Vi åt och drack alldeles för mycket av det goda men det får man göra när man har besök tycker jag. Även om det är mitt i veckan.
 
Håll nu tummarna för att Adem snabbt mår bättre, att hostan dämpas och försvinner omgående och att Esma slipper bli drabbad denna gång.
Vi vill avsluta de sista 3 månaderna med att vara friska. Och kan ni förstå, om tre månader så är julen över och det är dags att fira in det nya året.
 
Idag har Adem klippt med sax på förskolan berättade han för mig.