Välkommen v. 34!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 32 veckor gammalt.
Nu flyter det inte i fostervatten längre eftersom det är så trångt.
Barnets ögon är öppna när det är vaket och stängda när det sover.
Ögonfärgen på barnet är vanligtvis blå eftersom pigmenteringen inte är färdig ännu.
Det behövs ljus för att utveckla de sista stegen och det är inte förrän barnet är två år som ögonfärgen är som den kommer att vara resten av livet.
Nu är fingernaglarna så långa att barnet kan råka riva sig själv.

Jaha, det där med att bebisen skulle bli lugnare i magen nu de sista veckorna var ju bara en ren myt.
Han lever runt som aldrig förr och sparkarna är mer intensiva och starkare än tidigare.
Den här veckan har jag känt mig mycket tyngre och ‘större’ och det börjar kännas att man går och bär på något nu.
Jag är fortfarande liten och folk gissar på att jag är mellan 4:e-6:e månaden men om mindre än 2 veckor så är vi inne i sista månaden redan.
Nu vill vi bara att den lille ska titta ut men samtidigt är det så tryggt och säkert för den där inne.
Jag funderar mycket på första månaderna med bebisen och jag kan inte riktigt förstå att vårat första barn kommer finnas hos oss väldigt snart.
Att det kommer vara ett liv, en människa som behöver allt jag har och kan ge.
Att den här människan kommer vara mitt och Kadirs allt och att vi kommer skydda den med våra liv varenda sekund.
Det känns så overkligt men så underbart på samma gång.
Och man vill bara veta hur han ser ut. En perfekt blandning av Kadir och mig.
Jag gissar på bruna ögon och brunt hår med lite röda toner i.

Det här med doktorerna här nere har jag berättat om tidigare.
Våran doktor som kallade mig viking, bytte sjukhus under tiden jag var i Sverige och vi valde att ta en annan doktor på Anadolu sjukhuset.
Nu har denna doktor valt att öppna egen klinik som gör undersökningar och sedan rekommenderar vidare en när man är redo för förlossning till olika sjukhus.
Den nya doktorn på Anadolu kommer ifrån Konya och det är ingen som vet vem detta är.
Därför känns det osäkert att han ska vara med vid fölossningen.
Han kanske är jättebra, men ingen vet något om honom i början och därför vill inte vi vara några försökskaniner.
För två veckor sedan så föddes en dotter till en man som jobbar på restaurangen bredvid butiken som vi jobbar i.
Så vi pratade med honom och det visade sig att dom hade våran första doktor på hans nya arbetsplats när deras dotter föddes och var superbra.
Så vi siktar nu in oss på att åka till det sjukhuset nästa vecka då vi har en ny kontroll.
Då ska vi få en rundvisning av sjukhuset, se rummet vi kommer få stanna över natt i, prata om förlossning, bedövningar och andra alternativ etc.
Och sen kommer vi göra ultraljud och se så att allt är bra med mini och se hur många kilo han ligger på nu.
Jag gissar på 2,8 kg. Vad tror ni? 

Välkommen v. 33!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 31 veckor gammalt.
Nu blir rörelserna mer återhållsamma, det finns helt enkelt inte plats!
Det är omöjligt att veta vad fostret tänker och drömmer om. Men det som är känt är att barnet har REM-sömn (rapid eye movement, det vill säga den fas av sömnen då man drömmer).
Man antar därför att barnet har förstadium till drömmar.

Till föräldrarna
Vissa kvinnor har svårt att sova nu. Ur ett fysiologiskt perspektiv är det bäst att sova på den vänstra sidan, eventuellt med en kudde under magen.
I denna ställning är cirkulationen i kroppen som bäst och trycket på urinblåsan som minst.
Många börjar nu sova i korta perioder i taget – vaknar upp och somnar om igen.
Om inget annat så kan man se detta som en träning inför babyns ankomst.
De flesta barn behöver ju ammas flera gånger varje natt.



Fram tills i Måndags har allting varit väldigt enkelt och lätt för mig med den graviditet och min största oro var väl de första 13 veckorna då missfallsrisken är hög.
Men i Måndags blev jag lite orolig faktiskt och Kadir ännu mer.
Jag kan lugna er med att säga att allt är okej och alla mår bra.
Men jag kände inte av minis aktiva sparkar och rörelsemönstret var annorlunda än tidigare.
Jag kände av honom, men extremt sällan och väldigt lite.
Man väntar på att det ska bli bättre men under mina fyra arbetstimmar då mini verkligen brukar kännas av genom att sträcka på sig och puffa och buffa så kände jag bara att nää, vi kanske får göra en koll hos doktorn nästa dag.
Även på natten efter jobbet när vi äter och vilar på soffan en stund så var det väldigt lugnt och Kadir började verkligen bli orolig.
Det rörde ju på sig men inte lika mycket och ofta som tidigare. Samt att jag känner det men inte Kadir.
Han vaknade mitt i natten och gjorde mig vaken och även då frågade om mini rörde på sig.
Sedan vaknade han tidigt på Tisdag morgon och så fort jag gjorde minsta tecken på att jag var vaken så ringde han doktorn och dom tyckte att vi skulle komma in.
Den nervösa pappan och den nyvakna och hungriga mamman åkte till sjukhuset utan frukost i magen och fick lyssna på minis hjärtljud.
Men eftersom jag inte hade ätit så sa dom till oss att köpa något att äta för att väcka mini lite mer och sedan komma tillbaka.
Vi lyssnade på hjärtat igen som slog i 140 och kollade även med ultraljud.
Allting såg jättebra ut men jag fick inte gå hungrig, någonsin sa doktorn till oss.
Och det gör jag väl egentligen inte heller, jag äter tre- fyra måltider om dagen samt lite choklad, glass och sånt där emellan.

Och som det står i texten här ovanför så kan rörelserna minska nu när det blir mindre plats för mini men det är alltid bra att kontrollera hos doktorn och hör att allt ser bra ut.
Samt att lugna den blivande pappan.
Nu kommer han tjata om mat och att jag ska äta precis hela tiden så jag lyckas förhoppningsvis lägga på mig ett par kilo till de närmsta 50 dagarna.
Och ut kommer väl en 5 kilos bebis tillslut.

Kan ni förstå att det är mindre än 50 dagar kvar nu? Nu närmar vi oss slutet med lycka.

 

Min lunch för några dagar sedan. Det kan knappast bli godare eller mer svenskt än så här.
Färsk fisk, minipotatis samt yoghurt med dill i.

Välkommen v.32!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 30 veckor gammalt. Nu återstår inte så mycket tillväxt av kroppen, men hjärnan utvecklas fortfarande med raketfart.
Fler vindlingar ska på plats och skallen växer. Antalet kopplingar mellan nervcellerna i hjärnan ökar nu dramatiskt.
Huvudhåret blir tjockare och naglarna på fingrar och tår är nu färdiga. Lanugohåret på kroppen försvinner allt mer. Ögonbryn och fransar blir längre.
Nu är det inte så mycket plats i livmodern längre så fostret måste böja sina ben.
Kroppsfettet under huden ökar och fostret börjar nu anta den nyföddes runda former.

Till föräldrarna:
Vad säger drömmarna dig?
Många drömmer mer intensivt än vanligt när man väntar barn. Drömmar är viktiga.
De hjälper oss att hantera livet. Kommer du ihåg det du drömmer?
Det kan annars vara en hjälp att ligga kvar en stund i sängen när man vaknat och försöka minnas, ofta sitter känslan av drömmen kvar i kroppen.
Man kan också skriva ner det man minns i en drömdagbok.
Efter ett tag går detta lättare och lättare och man minns bättre genom att träna sig.

Detta skulle ha kommit ut på bloggen igår så ‘idag’ betyder igår i texten.

Jag drömmer varje vecka om förlossning, amning eller bebisen.
Och i drömmarna så har bebisen väldigt mycket hår och en blandning mellan brun-svart (Kadir) och rött (Jag) när jag drömmer om honom.
Men då och då drömmer jag också om mamma.

İdag var vi på återbesök hos doktorn för en vanlig rutin kontroll och allting såg jättebra ut.
Vi hade inte bokat tid och ett par efter oss hade brottom så vi alla blev stressade men eftersom vi ska tillbaka om 15 dagar igen så kändes det okej att bara se så att allt såg bra ut.
Vi gjorde ultraljud igen och jag var lite nervös att dom skulle säga ‘Oj, det var visste en flicka’ men han kollade huvudet och sedan gick han igenom kroppen och sa ‘Och det är en pojke’

Sköööönt…
Sedan mätte han längden på benen och sedan kollade han vikten.
Jag minns i vecka 25 hemma i Sverige när dom kollade SF-mått och mätte magen att min barnmorska sa till mig att bebisen låg strax över ‘normal’ kurvan.
Lite förvånad blev jag då eftersom jag är så liten.
Förra besöket hos doktorn var det också lite mer i normalvikt.
İdag fick alla en chock tror jag. İnklusive doktorn.
Vid den här tiden brukar bebisarna väga mer eller mindre 1700 gram.
Våran ‘mini’, som inte allas är så himla liten väger….2400 gram!
Runt 600 gram mer än normalt. Och när doktorn sa det så sa han också MASAHLLAH!
Det ordet använder muslimer och betyder ‘det som Allah önskar’ men för att förenkla det hela så kan man säga att det är något som man säger istället för ‘wow’ ‘bra jobbat’ ‘jättebra’ etc.
 
Sedan ställde jag mig på vågen och då visar det sig att jag själv har tappat 200 gram.
Jag äter,äter och äter men lyckas inte gå upp något i vikt. Precis som annars också.
Jag var 50 kg vid starten av graviditeten och nu är vikten är på 54,6 kg och 2,4kg är alltså bebisen.
Blodtrycket kollades och verkade också bra.

Den här veckan har jag haft något som liknar mensvärk, om kvällarna.

Någon timme varje kväll känner jag av detta och frågade doktorn om det var något allvarligt men tydligen är det bara kroppen som förbereder sig på forlossning och jag kan vara lugn.
Men också varva ner, sitta eller lägga mig ner när jag känner av detta.
Blir det mer intensivt så ska jag dock kontakta läkare eller åka in till sjukhuset för att kolla upp det.
Då kan det vara en förtidig förlossning som startar.
Och det hoppas jag verkligen inte kommer bli av.
 
Nästa gång ska vi prata om förlossning.
Här i Turkiet så kan man, i princip välja om man vill ha vanlig förlossning eller göra kejsarsnitt.
Till skillnad från Sverige där man absolut inte ‘ska’ göra kejsarsnitt hur förlossningsrädd man än är.
Jag tror alla gravida, eller väldigt många av oss iaf, går igenom båda alternativen i sitt huvud och väger fram och tillbaka vad man vill och klarar av.
Och endel klarar inte av en normal förlossning på grund av ex. rädsla.
Personligen tycker jag att man absolut då borde lyssna på den gravida och respektera hennes beslut, ingen kan veta vad hon känner, tänker eller tycker.
Sedan är kejsarsnitt alltid en operation, men det hoppas jag alla som planerar att göra det faktiskt vet om och tar reda på riskerna İNNAN.
Men hör man sig omkring så är det väldigt många som inte har blivit respekterade för deras rädsla och känt sig tvingade att föda normalt för att barnmorskan, eller alla andra runt omkring tror sig veta bättre.
İngen kan veta hur du känner, glöm aldrig det!
Vilket fall som helst…anledningen till att vi ska diskutera dom två olika alternativen för mig nästa gång är för att jag befinner mig i ett annat land än det jag har levt och växt upp i och här gör man saker på ett annat sätt.
Om jag skulle behöva föda med kejsarsnitt, planerat eller akut så vill jag veta hur dom gör på just detta sjukhus och i detta land.
Jag kan inte sitta och ta reda på fakta hur man gör i Sverige och tro att dom gör det på samma sätt här.
Samma sak gäller normal förlossning.
Jag vill veta vad dom har för alternativ på bedövning men också eftervården och hur det fungerar med övernattning. Får Kadir exempelvis stanna över natten?
Vilka kommer befinna sig i rummet under förlossningen, när och vem klipper navelsträngen, kommer man få hjälp med att komma igång med amning osv?
Många frågor, fler än om jag hade fött hemma i Sverige.
Men jag är otroligt nöjd över att vi väljer att ha förlossningen här i Turkiet. Jag känner mig trygg och det är det viktigaste.
Och snart passerar vi det härliga 50 strecket och närmar oss DAGEN med stort D.
 

Vad är det vi behöver egentligen?

Det blir mycket bebissnack i bloggen men med tanke på statistiken de senaste månaderna så verkar det ändå som om det är okej för er. Och det är så kul att ni är med och ger kommenterar, tips och ger era förslag.
Ni var riktigt bra på namn till mini och vi har skrivit upp ett par stycken.
Sedan skrev många av er de namnen som vi själva har fastnat för så det var kul att läsa att ni också gillade dessa namn, utan att jag hade skrivit om det.
Vi har fortfarande inte bestämt något namn och kommer nog göra det kanske sista dagarna innan ankomst.
Eller dagarna efter att mini har visat sitt vackra ansikte.
 
Men nu behöver jag eran hjälp av er igen.
Och just för att ni är så aktiva och dessutom ger så bra tips så tänkte jag att det är bäst att fråga er.
Ni är ändå mestadels kvinnor, allt mellan kanske…10 år upp till…80 år.
Vem vet jag kanske har äldre läsare också?
Många av er har barn, endel barnbarn och säkert någon som har barnbarnbarn också.
Och endel kanske är gravida just nu?
 
Så…till min fråga nu då. Enkelt, vad behöver man de första halvåret till sin bebis?
 
Det vi har just nu är säng, madrass, kudde, täcke, barnvagn. bilbarnsstol, babycall/babyvakt (walkitalk)
bröstpump och flaska ifall att amningen inte skulle fungera alls,
ett par stycken nappar, 2 napphållare som man sätter fast på kläder så slipper mini tappa nappen precis hela tiden i backen,
flaskställ och flaskborste, gallerfilt, två snuttefiltar, skötväska, skötbädd och överdrag till den.
Jag har säkert glömt något men det märker vi.
 
Sedan har vi på gång med kläder/bodys, UV-paraply, badbalja, blöjor och tvättlappar,
 
Vad har vi missat? Hur bra är babynest? Vad tycker ni om Brio bedrockers, onödigt eller bra?
En bekant sa till mig att man inte kan ha för många filtar och handdukar, håller ni med om detta eller är det onödigt?
Borde vi införskaffa oss boken ”Den stora boken om barn”?
Vad har varit eran favoritpryl till era barn de första året?
Passa på och ge oss era bästa tips nu sista tiden. 2 månader kvar nu bara.
 
Lite av inköpen från Gekås, Ullared

Välkommen v. 31

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 29 veckor gammalt. Nu tränar det aktivt på att svälja och kissar cirka en halv liter om dagen.
Fostervattnet byts ut var tredje timme. Det svalda fostervattnet lagras som mekonium, babyns första avföring, som kommer ut under de första timmarna efter födseln.
Fostret reagerar på ljuset som kommer igenom livmoderväggen. Ibland sträcker det sig efter ljuset eller följer det med ögonen

Till föräldrarna
Nu är det vanligt att fostret hickar och mamman kan ofta känna det.
Hickan är inget problem, tvärtom eftersom det hjälper babyn att träna på sin andning.
När barnet hickar drar diafragman ihop sig och det ökar också lungkapaciteten.
Lungorna och andningssystemet är nästan fullgånget, men ju längre barnet kan stanna i livmodern, desto bättre kommer det att fungera efter födseln.
Många kvinnor får vid denna tid sammandragningar, eller förvärkar som man brukar säga. Det är livmodern som tränar sig inför förlossningen.
Förvärkarna börjar ofta långt tidigare i graviditeten, men går då inte att känna.
De som har fött barn tidigare kan känna förvärkar så tidigt som före vecka 20.
Till skillnad från riktiga födslovärkar så är förvärkarna så gott som smärtfria. Förvärkar är ofta oregelbundna och de kan upphöra om man rör sig eller byter kroppsställning.
Födslovärkar försvinner inte, de är inte smärtfria (!) och de blir bara starkare i intensitet.
Om man är osäker på vilken slags värkar man har – och särskilt om man har fött för tidigt innan – så bör man kontakta sjukvården.

 
Den här veckan har våran son varit väldigt aktiv, precis som alla andra veckor känns det som.
Om jag inte minns helt fel så började han sparka i vecka 18 första gången.
På Kadirs födelsedag dessutom när jag befann mig på sjukhuset. Sedan dess har det bara ökat och han har sparkat som ingen annan har sparkat förr tror jag.
Jag är väldigt säker på att vi får en otrolig aktiv son med allt för mycket spring i benen. Rastlös precis som sin mor. Och far.

Denna vecka har han dessutom börjat med något nytt nämligen att verkligen strecka ut på sig.
Med en hand på sidan av magen och en hand uppe vid revbenen har jag stått många gånger och tagit djupa andetag när den lilla krabaten där inne har sträckt ut på sig och verkligen har fått mig att stanna upp.
Han verkar dessutom vara mycket mer pigg på eftermiddagarna och kvällarna, precis som jag, för då kommer de mesta sparkarna och volterna.
Särskilt strax efter 19-tiden när Kadir och jag sitter i bilen på väg in till Side och jobbet så börjar han sätta igång och sedan bökar han runt där inne under hela kvällen medans jag pratar med kunder och säljer kläder.

På tal om kunder så är det många, särskilt tyskar som kommenterar och frågar om jag ska ha barn och när det är dags.
Dom brukar bli lite förvånade när jag förklarar att det är dags om ca 2 månader.
Ja, jag är fortfarande liten trots att det numera syns att det är mer än lite för många semlor i magen.
En tysk man pekade på min mage härromdagen och sa Oohh…bebis
Ja, sa jag medans han visade att han också hade en mage, en kanonkula som Kadir säger.
Så jag sa till Tysken: bebis?
Och han bara skrattade.

 

Ett pojknamn tack!

Jag tycker det är så himla kul att ni blir och dessutom berättar hur glada ni blir hela tiden.
Jag gillar att göra andra människor glada, det är nog en av de bästa känslorna som finns.
Tyvärr lyckas jag också få var och varannan människa helt tårögd också men det är oftast pga något fint.
Några har börjat fråga om vi har något namn till miniKadir eller vad vi nu ska kalla honom för.
Och det har vi inte.
Jag tycker absolut att Zlatan skulle vara så himla roligt men jag är väldigt mycket nedröstad på det namnet.
Undra varför…
Flicknamn har vi redan klart för oss och har haft det i kanske över ett år. Dvs. långt innan jag ens var gravid.
Men pojknamn har vi inget alls och vi söker just nu efter ‘DET’ namnet till våran son.
Vi har några förslag som vi funderar på men håller det för oss själva ett tag till.
Och vi kommer inte ha några mellannamn heller.
Det är väldigt ovanligt i Turkiet och har varit oerhört komplicerat för min del som dessutom har två efternamn så därför räcker det med ett namn.
Kom gärna med förslag på namn. Det ska vara ett turkisk pojknamn som en svensk person kan uttala.
Alltså inga ş ı ü ğ ç eller andra turkiska bokstäver och inte heller å eller ä.
Ö går däremot bra för det finns i Turkiska alfabetet också.
Ge alla förslag ni kan!
En närmare bild på barnsängen. Mönstret är ju så himla fint!

Vill du hitta fina, turkiska pojknamn så finns det massa förslag i inlägget
”Ett flicknamn, tack!”

Välkommen v.30!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 28 veckor gammalt.
Hjärnvindlingarn blir fler och djupare och antalet hjärnceller är som flest just där.
Barnet tränar på att andas rytmiskt och är i full kontroll av sin kroppstemperatur.
Nu börjar lanugohåret som hittills täckt kroppen att försvinna.
En del stannar kvar på axlar och rygg (vissa barn föds också med detta).
Kroppsfettet ökar och huden blir därmed allt mjukare och slätare. Fettlagret isolerar och ger energi.
Nu rör sig barnet så mycket det kan på den plats som finns kvar.
Vissa börjar vända sig och lägga sig med ansiktet nedåt.


Bild ifrån igår

Den här veckan har minis mamma och pappa alltså gått och gift sig.
Och det känns toppen att vara gifta när våran lilla bebis kommer till världen.
Däremot så fick jag väldigt ont ovanför ryggslutet och ner emot rumpan på vänster sida just för en vecka sedan.
Jag har haft det förut ett par gånger men i korta drag, den här gången höll det verkligen i sig länge under tiden vi var hemma.

Den här veckan har mini varit otroligt aktiv också tycker jag. En natt kunde jag inte ens sova för att den bökade runt så mycket och igår kväll var det rena rama boxningsmatchen sent på kvällen.

Jag är helt säker på att denna lilla krabat kommer bli en kvällsmänniska, precis som sin mor, eftersom den alltid är väldigt aktiv då. Eller det hoppas jag på rättare sagt.
Jag trodde i början av denna veckan att jag hade blivit otroligt trött av förkyldning, och det har jag säker också men nu är det bara 10 veckor kvar av graviditeten och tröttheten som man kände av i början kommer tillbaka nu.

Att det bara är 10 veckor kvar känns jättekonsigt tycker jag.
Många säger redan vid halvtid att tiden går så himla sakta men jag säger hela tiden ‘sakta ner!!’
Jag tycker det är underbart att vara gravid, men så har jag haft en lätt graviditet.
Och möjligtvis min svåraste tid i livet någonsin på andra plan.
Men jag njuter verkligen av att vara gravid.

 

İgår frågade Malin mig hur jag tänker inför förlossningen och mitt svar väl något med ‘Jag vet faktiskt inte’
Hon skrattade och skojade med ‘neeej, det kan du ju fundera på sen’
Men det är klart att jag har funderat på det och går igenom många känslor för allt.
Jag sitter och läser olika diskutioner på internet om det, vad andra tycker, tänker och funderar på också känner jag efter hur jag själv känner.
Men jag ska skriva ner mina frågor som jag funderar på och ta med vid nästa besök hos doktorn.
Malin påpekade även det här med hur det ser ut med eftervård av mig och mitt barn, det är något jag också ska fråga om.
Har ni fler tips eller frågor jag borde fundera på eller ta upp?
Kom ihåg att jag är som en svamp och suger åt mig allt jag läser och kommer åt.
Det betyder inte att jag tycker och tänker på samma sätt kanske. Men det gäller att ha ett öppet sinne och ser gärna saker från olika perspektiv och synfält. 
Det du funderar på kanske inte jag har någon aning om osv vicevers.

Många börjar planera och kanske börjar gå på ledighet från jobbet redan nu. Många men inte alla.
Sen har vi dom som gör tvärt om…mer om det senare…

Välkommen v. 29!

Om barnet
Ett livsviktigt ytspänningsnedsättande ämne, surfaktant, produceras nu i fostrets lungor.
Denna substans hindrar lungorna från att kollapsa –genom att inte släppa ut all luft när babyn andas ut.
Att ha för lite av denna substans är en av riskerna hos för tidigt födda barn.
I de fall babyn riskerar att födas för tidigt ger man kvinnan en injektion som ska hjälpa babyns lungor att utvecklas snabbare.


Till föräldrarna
Forskning visar att om mamman kopplar av genom att lyssna på lugn musik så påverkar det barnet också.
Hjärtljud och rörelserna blir långsammare. När ett foster regelbundet får höra liknande musik så har det visat sig att det lugnar ner sig snabbare för varje gång.
Detta visar, förutom att mammans stressnivå påverkar barnet, att barnet kan komma ihåg och känna igen ljud det har hört förut.
Barnets huvud har nu i princip den huvudstorlek det ska ha när det föds.

Nu är till och med Sandra helt övertygad om att det finns en liten bebis inom mig då hon för några dagar sedan såg en rejäl spark på sidan av magen hos mig.
Jag har haft enormt mycket ‘restless legs syndrom’ dvs. det kryper i vaderna och ner på mig vilket inte gör ont men det är obehagligt. Stödstrumporna som jag köpte på Ullared hemma i Sverige fungerar jättebra då.
Sparkarna ifrån mini är intensiva, starka och väldigt många under en dag.
Men en morgon vaknade jag och kände genast att det var ovanligt lugnt. Jag och Kadir hade ingen stress till något den morgonen så jag kände efter ordentligt innan jag berättade något för Kadir för att inte oroa honom. 
Tillslut strax efter frukost så var jag var tvungen att berätta att det inte sparkade alls i magen och att jag därför kommer dricka något kallt för att se om jag känner efter något men i värsta fall så får vi åka in på kontroll.
Kadir blev såklart orolig men efter två glas juice och lite jordgubbar så sparkade mini igång dagen kan man säga.
Och vi andades lugnt ut.


Bild från igår

Den stora dagen har kommit och igår var vi och besökte Anadolu sjukhuset i Side. 
Tidigare så har jag varit på Bilgi sjukhuset i Side och varit jättenöjd med stället och även min doktor.
Men han bytte sjukhus till något vi inte alls har hört något bra om så vi valde Anadolu då Kadirs syster också är gravid och går hos en doktor som vi också kom intill hos.
Han var jättebra men gjorde en snabb kontroll igår då vi inte hade någon inbokad tid.
Och vi ville mest veta att allt såg bra ut och framför allt: Är det en miniKadir eller en miniLouise i magen?
Doktorn gick igenom alla delar, allting såg bra ut och mini är ganska exakt 1,2 kg just nu så fortfarande normal-lite större vilket glädjer oss väldigt mycket. Jag själv väger 54,6 kg så knappt 5 kg har jag gått upp.
Och mini är en…..Ja, det väntar vi några dagar till med innan vi berättar.
Ni får passa på att gissa nu dessa dagar och sedan får ni reda på svaret i helgen någon gång.

Vi är otroligt glada över att våran bebis sparkar och mår bra.
Efter sjukhusbesöket så åkte vi och köpte en säng till mini i en fin färg och sedan också en barnvagn ifrån märket Pierre Cardin. Det kanske är någon mer här som har samma märke?
Vi firade dagen med pizza på La Pizza inne i Manavgat.


Skyltexemplaret av sängen såg ut såhär. Sedan köpte vi till madrass, täcke, kudde, örngott etc.
Vi fick även med oss ett par söta små skor till mini som present.

Och här är skyltexemplaret av barnvagnen vi köpte. För oss som har bil så var bilbarnstolen jätteviktig
såklart. Hjulen går att ändra så att dom snurrar 365 graders varv och det går att vända handtaget (eller vad man nu kallar det för…haha) så att man har barnet tittandes emot sig och även bort.
Några av dom sakerna vi gick på när vi valde vagn.

Denna dag firar vi också stort med något alldeles särskilt.
Kanske kommer det en bilduppdatering senare under dagen där vi avslöjar dagens stora planer och vad vi har sysslat med de senaste dagarna mer än flytt, möbelköp och bebiskontroller.
Annars får ni en uppdatering med bilder imorgon. Ha en bra torsdag alldesammans.
<3

Välkommen v. 28!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 26 veckor gammalt och hjärnvågorna är nästan desamma som hos en nyfödd baby.
Fostret blir allt bättre på att öppna och stänga sina ögon, på att suga och svälja. Lungorna håller på att utvecklas.
Om babyn skulle födas nu kan det överleva i respirator med andningshjälp.
Det centrala nervsystemet är tillräckligt utvecklat så att babyn kan reglera sin kroppstemperatur, men om det föds nu behöver det hjälp att hålla värmen i kuvös.
Ungefär 2-3 procent av babyns kroppsvikt består av fett.

Till föräldrarna
I många kulturer firar man när sju månader av graviditeten har passerat. Om barnet skulle födas nu så har det nämligen 90 procent chans att överleva. Men allt kanske inte är festligt.
Många kvinnor har problem med sura uppstötningar vid denna tiden eftersom magmunnen försvagas och magsyror läcker upp i matstrupen. För vissa känns det som att strupen brinner.
Det man kan göra för att försöka lindra besvären är att äta långsamt och små portioner åt gången. Och att undvika att ligga eller böja sig efter en måltid. Man kan försöka fundera på vilken mat som fungerar sämst och undvika den.
Ett glas mjölk efter maten hjälper en del. Det finns också receptfria läkemedel att ta för gravida.



En livlig mini i magen som verkligen kickar och boxar där inne.
Jag fick en spark emot revbenet härromdagen och det var inte direkt bekvämt. Kadir tittade frågande på mig när jag vid köksbordet sa ”Aaajj!” haha.
Och som jag skrev tidigare så känner Kadir väl av sparkarna varje dag.
Sandra däremot har fortfarande inte känt någon spark trots att vi har klämt, känt, tryckt och försökt lite grann. Men det kommer nog det med. Belma klappade magen igår och tyckte att jag skulle dricka lite vatten så att bebis kunde få vatten så det gjorde jag.
Frågar man henne vart bebis är så tittar eller pekar hon på min mage. Men lite skeptisk är hon nog allt att det är något som gömmer sig där inne.

Sura uppstötningar får jag titt som tätt men jag har köpt med mig Novaluzid ifrån Sverige som hjälper jättebra.
Jag känner också av om det blir för jobbigt med all möbelköp och fix som ska göras och är noggran med att ta det lugnt. Och säger inte jag ifrån så frågar Kadir mig titt som tätt hur jag mår, hur det känns, om jag behöver vila, om jag behöver vatten osv.
Han har alltid varit en gentleman men nu är det på ett helt annat sätt och det är väldigt skönt och kul att han är så involverad i allting och verkligen bryr sig om varenda sak som gäller graviditeten.
Jag tror det är jätteviktigt att vara två i en sådan här sak och att man blir lugnare om man har någon väldigt nära som faktiskt tar det på lika stort ansvar som sig själv.

Att vi ska få vårat första barn om mindre än 3 månader känns däremot fortfarande väldigt overkligt på något sätt.
Snart är det dags för ett besök hos doktorn här i Turkiet också. Det ska blir väldigt spännande.

 
Här är en liten film där man kan se två små sparkar.
Den första är redan vid 1 sekunden så var beredd och titta mot min vänster sida.
Sedan kommer en spark också på samma sida vid 0.18 när jag precis har tryckt på magen.
 

Välkommen v. 27!

I början av denna vecka är fostret 25 veckor gammalt.
Denna vecka kommer hon/han att öppna sina ögon för första gången. Men synförmågan är inte så bra ännu.
De som sjunger och pratar med sitt barn kan räkna med att det hör.
Fostervattnet förvränger ljudet en aning, men hörseln är välutvecklad vid detta laget.
Nu lagras mer fett på fostret och huden blir mindre skrynklig och genomskinlig.
Hjärtljuden på fostret kan höras tydligt genom ett stetoskop, i vissa fall även utan.
Vissa kan nu märka att babyn har antagit en regelbunden sömnrytm och sover vid ungefär samma tider varje dag.
 
En bild ifrån igår
 
Jag har vaknat endel mornar den senaste veckan med riktigt kramp i vaden och det är inte skönt ska ni veta.
Man känner hur det börjar dra ihop sig och vad jag än gör så kommer det bara mer och mer.
Tillslut måste jag ställa mig upp på golvet och då går det över fast samtidigt känner jag av det nästan en hel dag.
Inte så att det gör ont utan mer att jag vet att jag vaknade med kramp i vaden på morgonen.
 
Något annat jag har märkt av denna vecka som har kommit väldigt plötsligt är toalettbesök.
Jag kan annars gå en hel dag utan att behöva kissa och det gör jag nu med men då får jag oftast ordentligt ont i magen. I Stockholm när jag och min syster var där under 2 dagar så hände det två till tre gånger att jag fick väldigt värk i magen. Men det går också över så länge jag besöker toaletten.
 
Annars är det en väldigt livlig mini i magen som trycker ut sin rumpa rejält då och då. Jag vet inte om det är rumpan som trycks ut men jag kan verkligen se framför mig hur den lägger sig på plats och bara rumpar ut sig.
Idag när jag satt på våran balkong i nya lägenheten så small det till i byggnaden bredvid där dom håller på att bygga nya lägenheter just nu. Jag blev jätterädd och inom 10 sek så kom det en rejäl spark ifrån mini.
Den kände väl av att jag blev rädd eller så hörde den smällen den med.
 
Jag blir mer andfådd oftare och det är fem trappor upp till våran lägenhet. Hur ska jag orka i sommar?
 
En bild ifrån idag.

Välkommen v. 26!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 24 veckor gammalt.
Hjärnvågor och sinnen är aktiverade och hjärnans vindlingar blir synliga.
Nu reagerar fostret på ljus från världen utanför. Ryggraden består nu av 33 kotor, 150 leder och 1000 senor.
Om ungefär en månad börjar en ny aktiv period för fostret när det växer snabbt och lägger på sig vikt.
 
Jeans för gravida ifrån H&M.
Jag köpte dom redan i julas när det började spänna på höftbenen i mina vanliga jeans.
De senaste veckorna har dom passar riktigt bra och jag kommer nog inte använda dom lika mycket hemma i Turkiet sen utan då blir det tights, leggings eller liknande.
 
Det bästa med den här veckan är att det är veckan jag åker hem. Och att jag vet att när jag går in i vecka 27 så är jag i Turkiet.
Annars händer det inte mycket mer än att det sparkar och har sig. Jag mår ganska så bra, börjar få lite ont i ryggen om kvällarna och känner av hur jag får sätta mig och vila en stund då och då under dagarna.
Jag orkar inte stå och göra saker upprätt allt för länge.
Förutom att shoppa på Ullared då…haha
 
 

Välkommen v. 25!

Om barnet:
I början av denna vecka är fostret 23 veckor gammalt.
Ögonfransarna växer fram denna vecka och snart kommer fostret att börja blinka.
Hjärnan växer fortfarande snabbt och nu börjar längre hår växa på fostrets huvud.
Fostret liknar nu verkligen en miniatyrbebis med i stort sätt samma proportioner som ett nyfött barn.
Om babyn föds nu så har det chans att överleva, om det får all tänkbar modern hjälp. Chanserna till överlevnad ökar för varje dag.

Till föräldrarna:
För många är denna delen av graviditeten den roligaste. En del börjar också nedräkningen nu.
Dags kanske att prioritera sig själv och skippa för många borden.
Snart nog blir det fullt upp med barnet – vad vill du/ni göra nu? Gå på bio/restaurang/middagar tillsammans eller med vänner…

 
Redan ny vecka igen. Vecka 25 är en speciell vecka eftersom man oftast vid den här tiden besöker mödravårdcentralen för att mäta magen. Detta gjorde jag i tisdags.
Detta var mitt sista besök hos barnmorskan eftersom jag vid nästa träff kommer befinna mig i Turkiet.
Och det känns underbart även om besöken här i Sverige har varit riktigt bra.
Vi mätte magen, det kallas SF-mått det som man får fram och det låg på 24.
Storleken på mini är lite, lite större än normal vilket förvånar mig och gör mig samtidigt jätteglad eftersom det har oroat mig att mini skulle ligga under kurvan då jag själv är väldigt liten i storlek.
Jag väger nu 53.6 kg vilket betyder att jag under dessa 25 veckor har gått upp 3,6 kg hittills.
 
Sedan lyssnade vi även på hjärtljuden. Det tog ett tag innan barnmorskan hittade det.
Hon hittade mitt och hon hittade sedan mini´s men den hann vända på sig, vilket vi också hörde då det låter på ett speciellt sätt men sedan hittade hon mini igen och kom fram till att det låg på 144.
 
Om två veckor så befinner jag mig hemma hos pappa Kadir och det känns underbart.
Kanske blir det några dagar innan, men jag är garanterat i Turkiet vid den här tiden 14 dagar senare.
Tror ni jag längtar nu eller?
Vågar någon gissa på om mini blir en pojke eller flicka nu då?
I slutet av April eller början av Maj så kommer vi att veta och antagligen också berätta det för våra nära och kära. Kanske avslöjar jag det i bloggen då också.
 
Dessa söta virkade converse fick jag på posten ifrån Karin. Hennes mamma har virkat dom.
Jag menar såklart att det var mini som fick det på posten, han eller hon vet bara inte om det än men snart så…Coolaste bebisen i stan.

Välkommen v. 24!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 22 veckor gammalt. Balanssystemet i fostrets öron är nu på plats.
Nu kan hon/han därför hålla balansen bättre.

I motsats till vad många tror så är livmodern ingen tyst plats. Fostret hör sin mamma andas, ljud från hennes matsmältning och pulserandet från blodomloppet.
Det hör sin mamma och andra prata, men man vet ännu inte hur mycket av dessa ljud som fostret faktiskt kan förstå.
Det är ju omgivet av fostervatten och har det i öronen också.

Andningsorganen utvecklas fortfarande, men syret går ännu inte från lungor till blod utan tar vägen via moderkakan.

Till föräldrarna
Vissa gravida kvinnor har problem med ryggen.
Och eftersom tyngdpunkten skjuts framåt allt mer så kompenserar många genom att luta sig bakåt. Detta frestar på ryggmusklerna.

Man bör försöka ha en upprätt hållning och tänka på att man sitter rätt.
Korta promenader är också bra.

Då kan du som partner passa på att också sträcka på dig över vackra blivande mamman!

Herregud, var det inte nyss vecka 20 för mig, och 21, och 22 och var det inte nästan igår jag skrev om vecka 23?

Tiden går så otroligt fort fast jag tycker att det just nu är skönt. När jag landar i Turkiet så kan gärna tiden sakta ner lite grann och sedan kan den öka sista tiden. Och när mini är född så får den gärna stanna upp lääääänge.
Åh, då ska jag bara njuta av allting. Bara känna allt fantastiskt som händer för mig och min familj.
Njuta av alla fina vänner som vill hälsa på, längta efter varje dag med storasyster/den stolta mostern och bara andas.
Förra vecka skrev jag att inte mycket har hänt sen tidigare. Denna vecka ångrade jag det rejält.
Jag hade rejäla sura uppstötningar vilket jag tidigare har haft nu under graviditeten men i veckan har det verkligen känts av.
Och en kväll när jag satt på golvet antagligen allt för länge i en och samma ställning så fick jag världens kramp i benet. Det är en sådan obehaglig känsla men tydligen blir den än värre som gravid.
Det värsta är när man vaknar mitt i natten av det. Som tur är så har det fortfarande inte hänt mig *peppar peppar*
 
Mina underbart sköna tights kommer ifrån Vero Moda och passar alldeles utmärkt för en gravid. Eller inte gravid.
 
Att spela bowling förra veckan var inga problem alls. Man lär sig sen dag ett som gravid att lyssna på sin kropp.
Man känner efter varenda detalj som känns, syns eller kanske sparkas. Man blir otroligt lyhörd på sin kropp.
Minns ni när Kadir och jag vandrade halva Side runt strax innan jag åkte hem till Sverige i Januari?
Då lyssnade jag hela tiden på vad kroppen sa åt mig.
När jag började andas tyngre, vilket man lätt gör under graviditeten, så tog vi det långsammare och jag bestämde hela tiden vart och hur mycket vi skulle gå.
Sen fick Kadir snällt gå med bara.
Något annat som jag har märkt med mig själv väldigt tidigt är att jag inte kan stå upp en längre tid.
Finns det stol i närheten av mig eller någonstans att sitta så väljer jag det alternativet väldigt snabbt.
Och det är ovanligt eftersom jag annars står upp utan problem och länge dessutom.
 
 
Dagarna rullar på och vi börjar se ljuset i tunneln nu. Vi kan äntligen börja planera mer än bara några få dagar i taget. Och storasyster och jag kan äntligen börja se oss själva i våran sommarstuga och bara njuta ihop innan vi delar på oss. För ett tag. Hon har självklart tagit till sig mosterrollen som ingen annan kan och med hennes snack med magen och mini där i så är det inga konstigheter för mini om vem som är moster.
Och det planeras turkietresa och även första kebabintaget för länge sedan.
 
På tisdag är det dags för sista besöket hos MVC och barnmorskan igen innan jag kommer bege mig av.
Det ser jag verkligen fram emot.
 

Välkommen v.23!

Om barnet
I början av denna vecka är fostret 21 veckor gammalt.
Man vet nu att fostret kan höra, eftersom det reagerar olika på olika ljud.
Höga ljud får till exempel fostret att hoppa till. Nu blir fosterrörelserna allt mer kontrollerade efterhand som nya nervtrådar kopplas samman i nervsystemet.
Till föräldrarna
Nu utvecklar fostret smaksinnet.
Vad barnet gillar och ogillar för smaker hänger samman med vad mamman äter.
Passa alltså på att äta älsklingsrätterna nu!

I tordags gick jag in i vecka 23. Tiden går snabbt nu tycker jag.

Jag antar att jag i slutet av graviditeten kommer tycka att det går extremt långsamt istället.
Skillnaden på förra och denna veckan är inte särskilt annorlunda tycker jag.
Linda tvingade på mig att vi skulle köpa en storpack piggelin i Torsdags så vi gjorde det och har nu 15 glassar hemma i frysen.
Risk att jag blir beroende av det. Än så länge är jag inte beroende av något särskilt. 
När vi var på sjukhuset så åt jag väldigt mycket lakrits när jag köpte lösgodis men det har lagt sig nu.
Annars är jag mycket mer törstig sen några veckor tillbaka och vaknar ibland mitt i natten för att dricka vatten
(som jag har i en vattenflaska bredvid mig nu för att orka)
Det roligaste och största som har hänt denna vecka i graviditeten var nog igår kväll när moster Linda fick känna 4 små, små sparkar genom att hålla handen på magen.
Efter att ha druckit vatten, gjort diverse ”övningar” på köksgolvet med moster och piloten (för att få fram lite sparkar) ätit pizza, pratat med pappa Kadir och lite mer vattendrickande så fick hon äntligen känna sparkarna.
Och lyckan var total. Mest från hennes sida, den stolta mostern.
Dagen kunde ju inte varit mer passande heller.
 
 
Magen igår, V.23
 
Igår var det begravning för mamma och det var väldigt ljust och fint. 
Vi hade även mammas fadderbarn där som spelade tre låtar som mamma själv hade önskat.
Allting var enligt hennes önskningar och man kunde verkligen känna av att detta var precis som mamma ville ha det.
Ljust, enkelt och hennes absolut närmsta av släkt och vänner på plats. 
Det var en väldigt vacker begravning som jag aldrig kommer glömma utan ta med mig hela livet.

Välkommen v. 22

Idag går jag in i vecka 22. 125 dagar kvar till bf och det känns overkligt.
 
 
 
Barnet
Ögonlocken täcker hela ögat. Barnet är känsligt för beröring och flyttar sig om du buffar på det.
Naglarna har vuxit ut och täcker fingertoppen.
Lungblåsorna utvecklas men är vattenfyllda hela tiden i magen.
Vätskan pressas ut vid födseln.
 
Den här veckan har det verkligen sparkats i magen. Just nu håller det också på och vi får nog en liten kickboxare tillslut tror jag. 4 sparkar har hunnits med under tiden jag har börjat skriva här. Och mini där inne har vissa tider som den sparkar mer på. Bland annat nu vid 19-tiden och även runt 23-tiden. Det gillar jag för jag är en kvällsmänniska verkligen.
Men jag antar att vi kommer få en morgonpigg person percis som jag själv var när jag var liten.
Klockan 5 på morgonen vaknade jag och sa ”Mamma, leka nuuu!”
 
 
Som jag skrev förut så är det jobbigt att vara ifrån Kadir men också jobbigt att han inte får vara med om hela den här graviditetstiden.
Därför skickade jag sms i början när det sparkade till men samtidigt ville jag inte överdriva heller. Nu säger han att det är dom bästa sms´n han får om dagarna.
Han är väldigt engagerad trots att han inte ser mycket och inte är ”närvarande” på samma sätt. Hans största tankar just nu är om det är en tjej eller kille som gömmer sig i magen.
Och jag tänker också ofta mycket på det.
I början kände jag direkt att det är en tjej jag vill ha. Jag tror Sandras söta Belma påverkade min vilja väldigt mycket. Tänk att få ha en egen lite go Belma. Men för att jag inte skulle fokusera allt för mycket på flicka så ändrade jag tankarna helt till att det skulle bli en pojke istället. Jag har hittat massor av fina pojkkläder som jag vill köpa redan nu.
Men nu har även pojkkänslan lagt sig lite och mini är mini där inne med sina sparkar, buffar och hicka.
Sen om det blir en pojke eller flicka är densamma tycker jag.
 
Vad tror ni att det blir?
 
 
Jag skulle gärna vilja ha lite tips också. Barnet beräknas till 11 Juli. Då börjar det bli riktigt varmt i Side.
Då brukar duschen vara min bästa vän och jag sitter knappt vid datorn för att det är alldels för varmt för ens det.
Temperaturen ligger på 40-45 grader i skuggan just då och jag gissar på att jag kommer spendera all den vakna tiden och de 13 timmar solen står upp, inomhus med ac:n på i båda rummen vi har det i.
Så även Augusti månad.
Men vad ska jag tänka på när det gäller kläder till mini vid denna tid. Antar att blöja räcker mestadels inomhus men när vi ska gå till affären så kan det vara smart att ha något på den lilla kroppen.
Ni får gärna komma med tips på detta.
 
Jag tänker mig något sånt här. Vad tror ni om det?