Vår nya favorit, Bamse!

För att Adem och Esma ska få tillgång till så mycket av det svenska språket som möjligt så försöker jag introducera dem till olika karaktärer och figurer som är lätta att hitta på internet idag. Framför allt på Youtube.
Där hittade vi till exempel Daniel Tiger och han har varit en stor räddning förra året när Adem började förskolan. Då var det såklart lite läskigt att vara ny på förskolan, Adem visste inte riktigt vilka de nya människor var och vad man kunde göra där. Men i ett avsnitt med Daniel Tiger, som finns på youtube, så ska han också börja förskolan och går igenom hela den biten. Så vi har använt frasen som de ofta nämner i Daniel Tiger:
”Du vet väl vad dem brukar säga….Vuxna kommer tillbaks” och det har nog varit en liten hjälp.

När vi skulle flyga flygplan till Sverige i somras så var jag helt lyrisk och bara längtade till att få uppleva hela flygplansbiten med mina barn. Framför allt med Adem eftersom han under det året började få stort intresse för just flygplan. Så vi tittade på många klipp innan om hur det är att flyga flygplan, vad som händer på planet och sånt där. Men när vi väl var i luften så tror jag inte Adem riktigt var med på att vi faktiskt var INNE i flygplanet. Det är svårt att förstå vid en sådan liten ålder.

Den senaste grejen som verkligen har fastnat nu är en av mina favoriter, Bamse. Vi tittar på olika klipp från teaterföreställningar men favoriten är en från TUI (f.d. Fritidsresor) som har en lagom lång berättelse med Bamse, Lilleskutt och alla deras vänner när de åker nästan jorden runt. Dessutom sjunger de olika sånger bland annat en som även Esma börjar kunna rörelserna till nu nämligen Imse, vimse spindel. Att de dessutom pratar svenska, norska, danska och finska är ett extra plus. Kadir kan ju även alla dessa språk utom finska då. Så han är med och pratar både norska och danska när Bamse visas på tvn.

Om intresset håller i sig med Bamse och hans vänner så ska jag nog kika på lite roliga födelsedagspresenter till sommaren då Adem blir 4 år gammal. Och sedan blir det nog en ny skolväska till hösten så vid nästa Sverigebesök så ska jag köpa en Bamseryggsäck tror jag. Den han har idag med Bollibompadraken har varit jättebra så jag hoppas jag kan hitta något liknande.

Vad har era barn för favoritfigurer just nu? Är det något som är extra populärt?

Förskola Turkiet
En tidig morgon i höstas med skolväskan och monster truck i högsta hugg på väg till förskolan.

Vinterlov!

Vi vaknade i vanlig tid denna måndag trots att Adem inte ska till någon förskola idag. Det är skollov i Turkiet just nu, första lovet sedan skolstarten i September och de håller sig i 2 veckor. Adems förskola har egentligen ingen koppling till skolan på det viset så de har valt att ha en veckas ledighet.
Pedagogerna på skolan kommer att gå igenom terminen som gått, vad som var bra och vad som behövs ändras på. Och planeringen för terminen som kommer.

I fredags var det en liten avslutning och vi föräldrar fick komma och hänga en timme i deras klassrum. Esma blev direkt kompis med alla Adems förskolevänner och alla barnen ville hålla henne i handen och gå runt överallt. Hon verkade tycka det var kul och trivdes verkligen där.
Vi fick se ett bildspel på deras tv med massa bilder från terminen som varit. Vi blir uppdaterade några gånger i veckan med bilder men detta var ännu mer så det var kul att dem visade det.
Sedan fick vi ta med oss saker som Adem gjort under terminen, han blev fotograferad med en av sina lärare och sedan åkte vi hem.

På kvällen fick Adem sin present, ni vet den jag köpt några dagar tidigare och som jag skrev om HÄR.
Det blev verkligen en succé och Adem har lekt med den varje dag sen dess. Han räknar siffror, läser bokstäverna och kolla klockan. Det var riktigt bra att jag hade egna magneter med bokstäver och siffror för dem man fick till fungerar väl okej men inte alls lika bra som de från Sverige.

2017-01-21 09.13.30-2Adem-förkola Adem-frskolaFörskola-turkiet2017-01-21 09.13.30-3Adem-skolaadem-förskola

En skolpresent!

Jag är så himla glad just nu. När jag var hemma i Sverige i somras så köpte jag magnet-bokstäver till Adem som man kan sätta på kylskåpet bland annat. Och lite senare fick han också magnet-siffror utav Kicki. Tyvärr blev det fula märken på kylskåpet så fort man flyttade dessa så jag tog bort dem med en gång och sedan dess har Adem bara fått leka med dem ändå, på golvet och i soffan osv. Men jag har letat efter en ”tavla” eller ett staffli så att han kan få leka och plocka med dessa på riktigt som jag hade tänkt från början. Jag hittade några varianter som var bra men de kostade alldeles för mycket tyckte jag. Det var inte värt priset helt enkelt och jag visste att de fanns billigare i Sverige som jag vet är till för just dessa magneter.
Men så har jag ofta tur för sånt här. I veckans veckoblad från matvarukedjan SOK här i Turkiet så säljer dem precis det jag har letat efter. För bara 17 tl.
Ni kan ju gissa vem som var där direkt efter att ha lämnat Adem på förskolan den här morgonen.
Jag var lite skeptiskt när jag såg det, jag visste inte om de skulle vara bra magnet i själva tavlan för att hålla upp de siffror och bokstäver som vi har. Utöver det så såg den väldigt bra ut och dessutom fick man till några plattare, lättare bokstäver till.
Så jag chansade och köpte en till Adem med Pepee-motiv. Pepee är en jättepopulär seriefigur här i Turkiet som säkert alla barn känner till.
När jag kom hem och plockade upp allting så visade det sig att detta är PRECIS det jag ville köpa från början. Det är perfekt i storlek och jag tror att Adem kommer bli jätteglad.

På måndag börjar skollovet för alla barnen här i Turkiet och håller på i 2 veckor så jag har tänkt att Adem ska få denna present på fredag efter förskolan. Det blir perfekt att pyssla med nu när det inte bli förskola och alla sina kompisar där på ett tag.

Sifferstaffli
Bokstäverna och siffrorna på tavlan är de från Sverige som jag provade att sätta fast idag. Vi har hela svenska alfabetet och alla siffror men jag provade bara några för att se om de var bra.
Bokstäverna på pappret bredvid är de man fick med till detta staffli. De fungerar jättebra de med men jag är väldigt nöjd över dem från Sverige som är lite mer ordentliga och lättare att flytta runt.

Luciafirande i Turkiet!

Igår hade vi luciaövning hemma hos oss. Ja, det är vad man skulle kunna tro i alla fall. Fast egentligen var det bara en ren tillfällighet. Vi firar lite jul hos oss den 24:e här i Turkiet men lucia har jag nog aldrig firat här. Det tror jag inte att jag gjorde när jag bodde i USA heller. Fast det är 8 år sedan nu så jag kanske bara inte minns. Minnet är bra men kort, ibland.
Vilket fall, på kvällen hade vi Kadir´s kusin, Kadir (Ja, dem har samma namn…) på besök hos oss och jag lagade turkisk middag och serverade te efteråt. Sedan åkte dem båda Kadir:arna (höhöhö) iväg och jag, Adem och Esma hade disco i vardagsrummet. Efter lite härliga barnsånger på tv:n från youtube så kom några jullåtar också. Passande eftersom det är lucia idag. Adem dansade loss till dem med och sjöng med allt vad han orkade och kunde.

Jag filmade ett litet klipp och la ut på min instagram igår kväll. Här nedan kan ni se den. Så nu har vi iaf tränat på lucia. Nästa år kanske vi kör all in och firar även det.

 

Kläder på morgonen!

Det regnade som sagt igår kväll och imorse när vi vaknade så var det en nästan lite krispig känsla både inne och utomhus. Jag fick känslan av försommaren i Sverige när vi vaknade vid 6-tiden idag . När det nästan är frost på morgonen men blir varmt, i svenska mått, under dagen. När jag var liten och skulle gå till skolan på morgonen och det var lite kallt fast ändå inte kallt så att man frös. Den känslan var det idag på morgonen när vi vaknade tycker jag. Temperaturerna hade gått ner till knappt 12 grader i natt utomhus, lite skillnad från de 17 grader vi annars brukar ha. Jag har tagit fram vårat duntäcke nu, det där som jag tog med mig från Sverige i somras. Så vi har sovit riktigt gott i natt och Esma vaknade nog bara en gång tror jag. Undra bara vad vi ska ha när det blir ännu kallar sen. Men då har vi våran braskamin som värmer oss under natten.

Adem är glad och energisk för att åka till förskolan på morgonen. Vi tjatar inte om att vi ska dit, just ifall att han kommer säga att han inte vill som han gjort förut. Men han har inget emot att åka dit utan tycker det är kul varje gång vi ger oss iväg på morgonen.

Min fina lilla kille. Idag var han klädd i kläder från H&M vilket inte är helt ovanligt. Kläderna han har på sig på förskolan ska vara sköna och bekväma, lätta att röra sig i, varken för varma eller för kalla och sedan är det ett plus om han tycker dem är fina. Idag kollade han sig i spegeln och sa ”fint”
Jag bestämmer vilka kläder han ska ha på sig på morgonen och han har nog aldrig sagt emot eller vägrat ta på sig något plagg. Han bara gör det och det är skönt att inte behöva ha någon fight över det. Och så länge det fungerar bra så bestämmer jag vad han ska ha på sig. Skulle han däremot säga ifrån eller vilja ha något annat på sig så får han ha det. Och skulle vi handla kläder tillsammans så får han gärna gå runt och välja så länge priset är rimligt. Men än så länge så är han inte intresserad utav det.
När han växt ut sina kläder så går dem vidare till Esma så länge dem är hela och rena. Så om ungefär 3 år kanske ni får se Esma i kläderna här nedan. Så länge hon inte säger emot det vill säga.

Ni läsare med barn i förskola-skol-åldern, vem bestämmer över klädinköpen? Och är det du eller barnet/barnen som bestämmer vilka kläder hen ska ha på morgonen?

Adem förskola Adem morgon

Gladare men hostar!

Idag lämnade jag av en glad och energisk Adem på förskolan. Den känslan av att ena dagen ha en orolig, ledsen kille på morgonen till att ha en glad och uppspelt kille som springer fram till förskolans entré är riktigt skön.
Jag blir så himla glad i hela kroppen.
Tyvärr, när jag hämtade Adem idag så var han inte lika pigg, men fortfarande väldigt glad.
Men när vi kom hem så märkte jag av att han hostade riktigt mycket och mådde inte helt 100.
Ni som läst min blogg under året vet att både Adem och Esma har varit sjuka i omgångar.
Framför allt så är det slemhosta eller rethosta som de har haft och vi har varit hos olika läkare sen i våras och alla har konstaterat samma sak.
Bronkit, eller luftrörskatarr som det också heter.
När vi var i Sverige så mådde Adem bra men Esma hade en rejäl slemhosta. Men efter 4 veckor så försvann den och barnen har varit friska.
Nu när förskolan började så började också hostan igen vilket är väldigt vanligt. Att barnen drabbas av olika sjukdomar alltså.
Det nästan hör till när det kommer till förskola och barn som umgås intenstivt i grupp.
 
Nu ikväll har vi haft besök här hemma. Jätteroligt och massa kul för oss alla, jag ska berätta mer om det senare, men Adem har i alla fall mått bra. Bättre än när han kom hem från förskolan.
Han kanske helt enkelt hade fokus på något annat, eller andra och därför kom hostan av sig.
Vi åt och drack alldeles för mycket av det goda men det får man göra när man har besök tycker jag. Även om det är mitt i veckan.
 
Håll nu tummarna för att Adem snabbt mår bättre, att hostan dämpas och försvinner omgående och att Esma slipper bli drabbad denna gång.
Vi vill avsluta de sista 3 månaderna med att vara friska. Och kan ni förstå, om tre månader så är julen över och det är dags att fira in det nya året.
 
Idag har Adem klippt med sax på förskolan berättade han för mig.

När lämningen på förskolan inte känns bra!

Idag kändes det inte alls bra att lämna Adem på förskolan. Han sa redan i helgen att han ville inte dit utan ”imorgon förskolan”
Men idag ville han inte dit och han blev ledsen redan hemma. Han hade några sådana dagar förra terminen med och jag slutade därför att prata om förskolan, vi slutade att titta på bilder därifrån, sluta prata om vad han hade gjort där och pratade inte om heller om barnen när jag kände att han inte ville dit.
De dagar som han ville dit så pratade vi mycket om förskolan och han var energisk och hade mycket att berätta.
 
Som ni kanske minns så var han jätteglad de sista dagarna på förskolan förra terminen. Han sprang dit varje dag och var som bytt vilket alla tyckte var jättekul.
Klart att man vill lämna ett barn som är glad och klart att pedagogerna tycker det känns bättre och lättare att ta emot ett barn som är glad och inte gråter.
Men idag var alltså en dag då Adem grät och jag har tidigare funderat på om jag ska ha honom hemma dessa dagar. Men efter att ha pratat med olika, utbildade pedagoger i Sverige så har jag kommit fram till att det blir inte ”bättre” för att ha jag har honom hemma. Om han inte verkligen vill eller för att han är sjuk.
Man kommer oftast inte undan de lite sämre dagarna ändå, de hör helt enkelt till.  
Han har kul på förskolan, är jätteglad när jag kommer, äter, sover och leker med alla barnen under dagen.
Det är väl bara något på morgonen som gör att han inte vill, att han blir ledsen och så fort han är i sin grupp och igång i leken så är allt bra igen.
 
Idag gjorde vi som alla andra dagar. Jag parkerade och tog ut Adem först från bilen. Esma sitter kvar i sin stol under tiden.  
Sedan pratar vi en stund, jag förklarar att jag kommer och hämtar honom om ett tag när han har lekt med sina kompisar. Som Daniel Tiger brukar säga ”Vuxna kommer tillbaks”
Ibland brukar jag fråga om han vill klippa och klistra me de andra barnen eller om han ska gunga utomhus idag.
Jag berättar att jag älskar honom och sen kramas vi. Adem tycker om sin ryggsäck väldigt mycket och blir glad över att ha den på sig.
Han var lugn och glad efter att vi hade pratat på parkeringen så jag tog ut Esma och vi går till entren.
Hans fröken möter oss och Adem kramar henne men blir ändå ledsen. Det är klart att det känns men jag känner mig också otroligt lugn med att lämna honom där.
Hans pedagog är ny för i år men otroligt snäll, omtänksam och framför allt närvarande.
Adem blir aldrig hysteriskt ledsen eller skriker utan mer ledsen utan tårar många gånger. Idag var det med tårar och då blir det mycket jobbigare att lämna tycker jag.
När de går iväg till Adems klassrum så kollar jag och Esma på tvkamerorna på tvmontern som de har.
Där ser jag att Adem har fått ta på sig sina innetofflor och sätter sig med sina kompisar och börjar leka med dem andra barnen ganska snabbt. Han är med i gänget och han är med i leken.  
Det är svårt att se ansikten ordentligt på tvmontern men det ser ut som att han är glad.
Det är bara förberedelserna på morgonen, resan till förskolan och avlämningen som kan ibland vara jobbig för honom.
Och jag tror detta är ganska så vanligt framför allt på måndagar för många barn, och föräldrar.
Vi har det inte stressigt på morgonen, äter frukost även hemma i lugn och ro och försöker göra som vi alltid gör oavsett om det är vardag eller helgdag.
 
Men jag tror att imorgon, onsdag eller kanske fredag så kommer Adem vara energisk och vilja åka till förskolan snabbare än vanligt och det är väl så med alla oss människor
-Vissa dagar är och känns det bara bättre eller sämre än andra dagar helt enkelt.
 
 

Flerspråkiga barn!

Som många flerspråkiga barn så pratar Adem alla tre språken (Svenska, Turkiska och Engelska) dagligen men lite av allt istället för mycket av ett språk.
Innan vi åkte till Sverige så pratade han överlag mer ord med turkiskan och jag upplevde det som om han förstod mer på turkiska än på svenska. Även om han inte alltid svarar vid tilltal.
Vilket inte är så konstigt, han får ta del av turkiskan på ett helt annat och större sätt än svenskan hemma i Turkiet.  
Svenska pratar han med mig, ibland med okända människor i Turkiet eftersom han inte riktigt vet att alla faktiskt inte talar svenska och han använder mer meningar i svenskan. Medans han använder mer ord i Turkiskan.
Engelskan hänger på som ett tredje språk för honom. Han rabblar hela alfabetet på engelska varje dag, flera gånger per dag och han kan även räkna från 1-19 på engelska.
Vilket jag är väldigt imponerad och stolt över. Det är mycket för en treåring att hålla reda på men han klarar det så bra.
Han kan även många ord, färger och uttryck som ”sky is blue” på engelska.
 
Efter knappt 5 dagar i Sverige så märkte jag en stor förändring med Adem. Han talade mycket mer svenska.
Enda turkiskan han får här under dessa veckor är om det visas något nyhetsinslag på tvn.
Jag talar mycket mer svenska med Adem här än vad jag gör i Turkiet. Jag själv blir påverkad av turkiskan där och använder mycket mer turkiska ord när vi är på turkisk mark.
Men det ska jag försöka att sluta med nu eftersom Adems svenska har blivit så mycket mer och utvecklat dessa veckor.
Och det är jättekul att höra honom prata så mycket mer nu. Jag börjar redan tänka på nästa gång vi åker till Sverige, förhoppningsvis nästa år, då hoppas och tror jag på en ännu mer utveckling i det svenska språket för Adem. Och kanske Esma med.
 
Jag tror också att det lossnar mer och mer i alla språk för Adem eftersom han blir äldre, vilket betyder att han kanske kommer prata mer turkiska när vi är i Turkiet igen.
Och när han börjar förskolan igen. Där pratar de bara turkiska. Ingen engelska om vi föräldrar inte väljer att ta extralektioner i engelska för honom. Men det kommer vi inte göra.
Han är dels för liten och jag tror att han lär sig mycket bättre och mer från youtubeklippen som han får titta på. Så mycket som han redan har lärt sig där ifrån.
Där är det dessutom ”ren” engelska med amerikansk eller engelsk accent där den som talar oftast har det som modersmål eller är uppväxt i respektive länder.
 
När det kommer till språk så ”ska”, ja om man vill alltså, föräldrarna tala sitt modersmål. Jag ”ska” egentligen inte tala turkiska med barnen eftersom jag är osäker på rätt uttryck och uttal ibland.
Nu gör man som man vill men jag försöker verkligen hålla mig till svenska så mycket jag kan. Medans Kadir nästan bara talar turkiska med barnen.
”ska” betyder alltså att det är rekomenderat men som sagt, alla föräldrar och människor gör det som passar dem själva bäst. 
 
Jag tror jag har fler läsare med flerspråkiga barn. Hur gör ni i eran familj? Vem talar vad med barnen och hur ser barnens språkutveckling ut?
 
 
Adem på Liseberg i lördags. När vi stod i kön till de olika åkattraktionerna så sa Adem ”Hej hej!” till flera av barnen. Han tyckte det var jättekul när de svarade tillbaka.
Innan brukade han alltid säga Merhaba till människor han träffar på, vilket betyder hej på turkiska. Men det är inte riktigt någon som svarar på det här i Sverige. Hej däremot svarar flera på.