Fotoutmaningen, året var 2000!

Året 2000. Jag minns att jag firade nyår med min pappa i Göteborg det året.
Det var väldigt omskrivet i nyheterna om att vi skulle gå in i 2000-talet, att det skulle bli ett nytt millenium, vad som skulle hända, ATT något skulle hända osv. Skulle det bli kaos?
Jag skrev i min dagbok något i stil med ”Jag har inte gröna antenner på huvudet och jag är ingen Alien men nu är det år 2000. Whoohoo!”
Detta skrev jag innan nyåret, så vem vet jag hade kanske vaknat upp som en grön Alien den 1 januari 2000.
Året var 2000 och Markoolios låt Millenium 2 strömmade ur högtalarna för fullt.
Jag var 12 år, skulle bli 13 i Maj. Bli tonåring.  
 
Fotoutmaningen hittar ni HÄR.
Bildkälla: www.google.se
Fortsätt läsa

Fotoutmaning 2015, Mjölk!

Veckans tema i årets fotoutmaning, 53 fotoveckor är mjölk.
Ni kan läsa mer om utmaningen HÄR.
Jag älskar mjölk och har alltid gjort sedan jag var barn. Men jag vet nog ingen som älskar det lika mycket som Adem. Han kan dricka massor, om han hade fått, men vi försöker hålla det till en bra nivå.
Och erbjuder hellre vatten om han är törstigt. Vilket han inte tackar nej till direkt, han tycker om vatten väldigt mycket också.
 
Den turkiska mjölken smakar lite annorlunda kan jag nog tycka och jag var lite skeptisk emot den i början om jag inte minns fel. Men nu är den minst lika god som vanlig mellanmjölk i Sverige.
 
Adem i somras.
Fortsätt läsa

Fotoutmaning 2015, Skola!

Mina skolkort allt mellan 1:a klass till sista ring på gymnasiet.
Skolkort, kunde vara det värsta som fanns och ibland var det helt okej. Kul men jobbigt på samma gång ju längre mot tonåren man kom.
Sista året hade jag dessutom tandställning vilket kändes sådär men jag är nöjd nu efteråt.
 
 
Skola…jag var aldrig mobbad eller vantrivdes en längre tid tack och lov men jag blev extremt skoltrött väldigt tidigt.
Redan när jag började högstadiet, 7:an, 8:an, 9:an så ogillade jag skolan och lektioner. Jag hade svårt att koncentrera mig och det bästa jag visste var rasterna.
Dessa underbara raster. Och ämnen som bild var favorit också eftersom det var som ”lek” för mig.
Om jag har skolkat? Jo, det har hänt.
Om jag har sagt att jag är sjuk fast jag inte alls är det bara för att slippa skolan? Jo, en del faktiskt.
 
Det mest roliga idag är kanske ändå att ämnen som historia och religion tyckte jag var pesten MEN…idag tycker jag att det är jätteintressant att höra om framför allt nu när jag får tar del av en kultur, historia och religion som inte är ”min egna” från början.
Jag kan sitta hur länge som helst och prata med Kadir om dessa ämnen och höra från hans perspektiv och det han kan.
 
Om jag vill gå i skolan igen? Aldrig! Jag är jätteglad över att det är över och inget jag måste göra om jag inte själv väljer det igen.
Skulle jag en dag välja att läsa något ämne för utbildning eller höja betyg etc. så är det ett val jag själv tar och förhoppningsvis då också har intresset för det.
Jag är också glad över att jag varken bloggade, hade instagram eller att sociala medier var så stort under tiden jag gick i skolan.
 
Hur kände ni för skolan? Vem var du i skolan/klassen? Finns det någon läsare här som fortfarande går i skolan och ännu inte har tagit studenten?
 
Veckans tema i årets fotoutmaning, 53 fotoveckor, Skola: Läs mer om fotoutmaningen HÄR. och häng på sista veckorna nu.
Fortsätt läsa

Fotoutmaningen, Morgon/Kvällsmänniska!

Den där känslan när man vaknar klockan 7, frukosten är klar och uppäten strax efter klockan 8, solen skiner och energin i kroppen bara sprudlar för allt man ska hitta på under dagen.
Saker som ”måste göras” men ändå ger en härlig känsla.
Jag vet att det är löjligt men jag gillar när jag har städat hela lägenheten och det inte bara ser fint ut utan det luktar gott också överallt.
Det är inte ofta vi har det städat, rent och fint i hela lägenheten, i alla rum, på samma gång. Men när vi ska få gäster så försöker jag iaf. att få det se någorlunda okej ut. Och för att få till en hel städad lägenhet krävs energi från morgonen för att ta sig igenom alla rum och städprojekt.
Den här energi-känslan tidigt på morgon har jag inte alltid haft. Jag var en riktig tonårssovare och att sova var och är fortfarande något utav det bästa jag vet. Ibland.
Jag är fortfarande en kvällsmänniska och efter kl 16 så är det då min energi sätter igång på riktigt.
Vare sig jag har varit igång tidigt på morgonen eller inte.
Pappa är precis likadan så jag antar att jag har fått det från honom. Vi gillar att ta det lugnt på morgonen och inte stressa om vi inte ska iväg någonstans.
Sedan kan vi sitta uppe länge på kvällarna istället.
 
Däremot så ändrades mina sovtider stort sen jag fick barn. Adem har som tur är aldrig varit den som vaknar och ska ”gå upp” kl 5 på morgonen. Det vet jag inte om jag hade orkat ärligt talat.
Men han vaknar mellan 7-8 och för mig som de senaste åren har levt för kvällarna och nätterna, för att sedan sova länge på morgonen så är det tidigt för mig. Men lagom tidigt.
Jag har inte haft ett ”morgonjobb” sedan jag var vikarie på förskola mellan 2006-2009. Och då var det inte alla dagar ens utan till och från med obestämda tider.
Min största skillnad i år har varit att lägga mig för att sova innan midnatt. Fram tills i år så har det varit få nätter de senaste åren som jag faktiskt har lagt mig runt 22-23.
Inte ens under vintertid när Adem och Kadir somnade långt innan mig så sov jag. Och under sommaren så har jag varit vaken för att invänta Kadir från jobbet och göra han sällskap så att vi fick lite tid tillsammans.
Men i år bestämde jag mig för att sömn är något jag behöver, särskilt nu under graviditeten och jag har lagt mig mestadels mellan 22-23.
Och det har resulterat i att jag har fått sova 9-10 timmar varje natt. Rena drömmen för en gravid och dessutom småbarnsförälder.
 
Jag är nog fortfarande en kvällsmänniska, till viss del. Men inte lika extrem som förut. Och jag tar vara på morgontimmarna så länge det inte är tidigare än kl 7.
 
Vad är ni, morgon eller kvällsmänniska?
 
Adem i vintras.  Veckans tema i fotoutmaningen är morgonmänniska/kvällsmänniska.
Ni hittar fotoutmaningen HÄR.
Fortsätt läsa

Fotoutmaningen 2015, Stad!

Stockholm är en utav mina favoritstäder och 2007 fick jag jobb på Arlanda samt Scorett när jag sökte jobb i Sverige efter att ha spenderat min första sommar arbetandes i Turkiet. 
Jag ville verkligen bosätta mig i Stockholm och när jag fick båda jobben som jag hade sökt så blev jag jätteglad. 
Men jag kände mig inte redo att sätta ner foten och ”komma till ro” Istället tackade jag ja till min au pairfamilj i USA och flög över dit för att spendera ett år i Albany, utanför NYC. 
Och när jag var klar där så var jag redo för nästa utmaning och äventyr, bar och restaurang i Side. Efter ett tag träffade jag Kadir and the rest is history…
Så det blev aldrig jobb och bostad i Stockholm och idag så är jag såklart väldigt glad över att jag valde bort det. 
Då hade jag nog aldrig hamnat i Turkiet igen på obestämd tid. 
 
 
 
Från våran Sverigeresa tidigare i år då vi besökte bland annat Stockholm. 
Fortsätt läsa

Sista veckorna nu!

Om 8 veckor går in i ett nytt år och fotoutmaningen 53 fotoveckor kommer då vara över.
Skönt och tråkigt kan jag känna på samma gång. Jag hade massor av energi och idéer för detta när jag startade igång den.
Men så är det ett helt år och mycket, väldigt mycket har hunnit hända under året.
Inte bara det att vi reste till Sverige och Norge som var något stort för oss, framför allt för mig och Kadir kanske.
Men det allra största, och det som tagit mest tid och kraft på samma gång, är väl att jag har blivit gravid och vi snart kommer bli tvåbarnsföräldrar.
Vi utökar våran familj lite mer och jag är så otroligt glad för det. Jag tittar ofta på Adem och tänker
”hur lyckades vi så bra och kan det verkligen bli lika bra en andra gång”
 
Att ha igång fotoutmaningen har varit väldigt tidskrävande och inte alltid på topp från min sida. Jag var såklart mer engagerad i början men nu kör vi de sista veckorna.
De sista veckorna är nu klara och uppskrivna på bloggen i inlägget här nedan.
Häng med sista biten nu, antingen på din egna blogg eller på din instagram.
Och tänk…vad mycket som hinner hända under ett helt år och då har vi ändå inte ens kommit in i årets sista månad ännu.
 
Fortsätt läsa

Fotoutmaningen 2015, Halloween!

Hur många utav er firade Halloween denna helg? Vi gjorde det inte. 
Som många av er kanske minns så har jag varit au pair i USA undrar ett år när jag var 21-22 år gammal. 
Det bästa jag har gjort, då, för att gör mig själv mer självständig, växa i mig själv som person och samtidigt se en del av världen, en annan kultur och ett annat liv. 
Just åldern för att åka som aupair var också bra. Lite äldre än att precis ha tagit studenten men tillräckligt ung fortfarande för att lära mig om hur livet kan fungera och se ut i olika lägen och miljöer. Inte barn och inte vuxen utan någonstans däremellan. 
Jag lebde ett liv med två lite för hårt arbetande föräldrar och tre underbara barn som jag hade ansvar över. 
Att ta in en au pair är nyttigt tror jag alla parter och alla får uppleva något nytt och lär sig något utav det. 
Men jag skulle nog aldrig ta in en au pair i våran familj. Jag vet inte om jag skulle vara tillräckligt avslappnad för att ge en utomstående så enormt mycket ansvar på det sättet. 
Särskilt inte när jag vet så mycket om det nu i efterhand och hur au pairer fungerar i olika situationer. 
Många är säkert jättebra men att jag själv ens lyckades ta hand om 3 barn i åldrarna 4, 6 och 7 år gamla är idag fortfarande helt oförståeligt. 
Tack och lov hade de mycket fritidsaktiviteter för jag är verkligen ingen lek och pysselbarnvakt. Eller lek och pysselmamma för den delen. 
Men över till det jag skulle berätta om. Halloween firas som alla andra högtider i USA, over the top. 
Och här kommer en bild från firandet när Tori och hennes kompis kom och knackade dörr hos oss och jag delade ut godis. 
Det var innan jag klädde om till police women. Bästa halloween dräkten som ni kanske minns? 
 
 
veckans tema i fotoutmaningen är halloween. 
Här hittar ni fotoutmaningen –> http://louiseiturkiet.blogg.se/2014/december/53-veckors-fotoutmaning.html 
 
Fortsätt läsa

Fotoutmaningen 2015, Detalj!

Jag har ett halsband som jag har ärvt från mamma som kommer från mormor och som hon i sin tur alltid hade på sig.
Jag kan till och med komma ihåg och nästan känna känslan när hon kommer hem till oss en solig dag i Maj, på min födelsedag då solen alltid skiner, i sin lila sidenblus och detta halsband runt halsen.
Det är mitt absolut starkaste minne från mormor utöver henne som person.
Hon avled hastigt när jag var nästan 17 år så det är över 10 år sedan nu men vissa saker glömmer man nog aldrig. Det hoppas jag inte när det kommer till bra och fina minnen.
Jag kan till och med höra hur hon låter när hon svarade i sin hemtelefon, min mormor. Hon svarade med sitt telefonnummer varje gång och var alltid så glad när vi barnbarn ringde. Och hon var såklart alltid så glad när mamma ringde också.
De hördes av per telefon nästan varje dag. Precis som jag och mamma gjorde när jag bodde i Turkiet och skulle gå till jobbet.
 
Mamma och mormor var två otroligt fina människor, på insidan och utsidan, och verkligen två förebilder hur jag vill bli som mamma och mormor en dag.
Jag hoppas verkligen att jag kommer bli mormor, och farmor såklart.
Fast samtidigt vill jag också att mina barn alltid ska vara barn och alltid bo hemma hos sin mamma och alltid pussa och krama på sin mamma. 
 
När jag gifte mig så hade jag mormors halsband på mig. Det var en speciell känsla att ha det runt halsen och jag är så glad över att jag fick möjlighet till det.
Mormors halsband använder jag väldigt, väldigt sällan. Jag tror att jag har haft på mig det som mest 5 gånger.
Men minnet och känslan över det halsbandet är starkare än mycket annat.
 
 
Veckans tema i årets fotoutmaning ”53 fotoveckor” är Detalj. Ni hittar mer om fotoutmaningen på länken nedanför.
Fortsätt läsa

Fotoutmaning 2015, Svart!

Jag älskar svarta kläder så länge de inte är…tråkiga. Svart kan man ha till nästan allt och det är väl därför det är så lätt att använda.
 
Ett utav mina absoluta favoritlinnen är just svart och kommer från Lindex. Jag köpte det för många år sedan när jag och min syster var i Stockholm och bodde på hotell där innan jag åkte vidare till Turkiet igen efter ett par veckor hemma i Sverige.
Linnet funkar bra i olika samanhang då det inte är för uppklätt men ändå fint i glansigt material.
De har knappar i fram så man kan välja om det ska vara knäppt och mer ”på klätt” eller lite uppknäppt.
 
 
 
Häng med i fotoutmaningen, 53 fotoveckor. Läs mer på den här länken —>
Dessutom är det uppdaterat med nya teman framöver.
Fortsätt läsa

Fotoutmaningen 2015, Från förr!

 
Denna bild är ett tackkort som mamma hade sparat från mormor och morfars bröllop som jag i min tur fick någon gång när jag var tonåring.
Den har jag haft hemma i mitt flickrum fram tills att vi flyttade in i våran lägenhet 2013 här i Turkiet och jag är så glad över att ha det sparat och nu också inramat.
Med andra ord kanske jag ska göra något bra med mina och Kadirs bröllopsbilder som vi tog så att de inte blir förstörda med åren.
Tackkortet är i jättefint skick och jag ser fram emot att berätta om detta och framför allt visa för mina barn och barnbarn när de blir äldre.
 
Häng med i fotoutmaningen 2015, 53 fotoveckor. Varje måndag är det nytt tema och du kan haka på när du vill och hur du vill.
Allt du behöver göra är att läsa det HÄR och följa rätt tema de veckor du vill vara med.
Fortsätt läsa

Fotoutmaningen, Alltid i mitt handbagage!

Vad är viktigast i ett handbagage?
För min del är det mina elektroniska prylar, telefon, laddare, dator om jag reser med det och laddare till den.
Sådant som jag absolut inte vill bli av med. Även om jag har smycken som betyder något för mig så har jag det i mitt handbagage.
Viktiga papper som resedokument och försäkring har jag också i handbagaget och så klart pass, pengar, papper på viktiga telefonnummer om telefonen inte skulle fungera etc.
Sedan behövs saker till Adem som kan underhålla honom vid en flygresa. Och när han hade blöja så behövdes självklart det och våtservetter till honom.
Utöver det försöker jag packa handbagaget med tunga saker som annars gör att resväskan väger lite för mycket.
Sällan har de vägt mitt handbagage och när de har gjort det så har det överstigit de kilon man får ha med 1-2 kg max. Om det har överstigit.  
Men inget de har bett mig betala extra för antagligen för att det har varit så lite.
Däremot undviker jag numera att låta någon annan stå med påsar eller väskor vid sidan om när jag checkar in min resväska på flygplatsen.
Dels så handlar det ju framför allt om säkerheten ombord. Tänk om alla gjorde så? Det finns en anledning till varför man bara får ha x antal kilo med sig och även varför man ska förhandsboka övervikt.
Säkerheten på flyg går före att få med sig något extra i resväskan eller handbagaget tycker jag.
Sedan har jag sett ett flertal gånger hur personalen har ”tagit” personer som har för mycket handbagage med sig precis innan påstigning av planet. 
De har låtit någon vän hålla det vid sidan om vid väskinlämningen  och sedan ser personalen att det är extra handbagage utöver det som tillåts vid sista gaten och de får ändå snällt lämna ifrån sig det pga. säkerheten.
 
Min väska som jag har använt i två år nu till handbagage är en Pumaväska som jag köpte på Gekås.
Den är jätteskön att bära fast att man har mycket i den, är stor så att man får plats med mycket och funkar dessutom bra som strandväska har jag märkt denna sommaren.
Kanske inte den snyggaste men hellre praktiskt än snygg vid flygning säger jag.
 
Hur ser det ut när du ska ut och flyga? Vad tänker du kring handbagage och vad är viktigast för dig att ha i just handbagaget?
Häng med i min fotoutmaning där veckans tema är Alltid i mitt handbagage.
Ni kan läsa om det HÄR 
 
Fortsätt läsa

Fotoutmaningen 2015, Fika!

Fika kan ju vara kanske det bästa som finns, eller hur?
Jag älskar tex. prinsessbakelse och hallonsoda till. Det är också det jag saknar mest i fikaväg i alla fall nu när jag tänker efter.
Och jag bangar sällan på en fikaträff eller om någon erbjuder mig att ta sista kakan.
Ja, varför inte. Någon måste ju offra sig…
 
Typisk Louise-fika i Sverige.
 
Vad väljer du helst till fikat? 
Glöm inte fotoutmaningen HÄR
Fortsätt läsa

Fotoutmaning 2015, På tv!

Har ni sett Sofias änglar på kanal 5 någon gång? Om inte så rekommenderar jag er verkligen att göra det.
Det går också på kanal5play.se och därifrån kan jag som bor utomlands se det, och mycket annat kanal 5´s tvtablå i efterhand.
Jag började se detta program i vintras och har nog gått igenom alla tidigare 4 säsonger nu tror jag.
 
Tänk vad livet kan vända snabbt, eller som en långdragen process åt det sämre ibland för andra.
I Sofias änglar så kommer Johnnie, Mattias och Sofia hem till familjer som har hamnat i svåra situationer i livet.
Antingen så har de mist någon person i familjen eller så har någon i familjen drabbats av någon hemsk sjukdom eller olycka.  
Och allting ställs på paus medans livet samtidigt rullar på utanför. Under tiden så faller deras hem ihop.
Med mögel, nyköpt hus som aldrig har blivit renoverat pga. sjukdom/bortgång, hem som inte är anpassade efter den nya familjesituationen där ex. ett barn numer sitter i rullstol, hus som är riktigt iskalla och där familjer mår väldigt dåligt men samtidigt är för sköra, för svaga för att orka ta tag i det.
Hela situationen är hemsk men det är här Sofias änglar kommer in och hjälper till med framför allt deras hem men också ofta mycket runt omkring med.
Och att se barnens uttryck när allt rustas upp, när det kommer överraskningar som de bara kan drömma om…det värmer så gott verkligen. Även föräldrarnas uttryck men barnens slår nästan allt.
 
Jag kan säga att hela våren när jag gick igenom dessa avsnitt under tiden Adem låg och sov middag så grät jag nog varenda gång. Av allt hemskt som kan drabba människor men också av lycka för att de får hjälp.
 
Sofias änglar är nu inne på sin 5:e säsong och sänds på måndagar kl 20.00 på Kanal 5.
 

Bildkälla: www.kanal5.se
 
Fotoutmaningen 53 fotoveckor hittar du all information om HÄR
Fortsätt läsa