Fotoutmaningen, året var 2000!

Året 2000. Jag minns att jag firade nyår med min pappa i Göteborg det året.
Det var väldigt omskrivet i nyheterna om att vi skulle gå in i 2000-talet, att det skulle bli ett nytt millenium, vad som skulle hända, ATT något skulle hända osv. Skulle det bli kaos?
Jag skrev i min dagbok något i stil med ”Jag har inte gröna antenner på huvudet och jag är ingen Alien men nu är det år 2000. Whoohoo!”
Detta skrev jag innan nyåret, så vem vet jag hade kanske vaknat upp som en grön Alien den 1 januari 2000.
Året var 2000 och Markoolios låt Millenium 2 strömmade ur högtalarna för fullt.
Jag var 12 år, skulle bli 13 i Maj. Bli tonåring.  
 
Fotoutmaningen hittar ni HÄR.
Bildkälla: www.google.se

Fotoutmaning 2015, Mjölk!

Veckans tema i årets fotoutmaning, 53 fotoveckor är mjölk.
Ni kan läsa mer om utmaningen HÄR.
Jag älskar mjölk och har alltid gjort sedan jag var barn. Men jag vet nog ingen som älskar det lika mycket som Adem. Han kan dricka massor, om han hade fått, men vi försöker hålla det till en bra nivå.
Och erbjuder hellre vatten om han är törstigt. Vilket han inte tackar nej till direkt, han tycker om vatten väldigt mycket också.
 
Den turkiska mjölken smakar lite annorlunda kan jag nog tycka och jag var lite skeptisk emot den i början om jag inte minns fel. Men nu är den minst lika god som vanlig mellanmjölk i Sverige.
 
Adem i somras.

Fotoutmaning 2015, Skola!

Mina skolkort allt mellan 1:a klass till sista ring på gymnasiet.
Skolkort, kunde vara det värsta som fanns och ibland var det helt okej. Kul men jobbigt på samma gång ju längre mot tonåren man kom.
Sista året hade jag dessutom tandställning vilket kändes sådär men jag är nöjd nu efteråt.
 
 
Skola…jag var aldrig mobbad eller vantrivdes en längre tid tack och lov men jag blev extremt skoltrött väldigt tidigt.
Redan när jag började högstadiet, 7:an, 8:an, 9:an så ogillade jag skolan och lektioner. Jag hade svårt att koncentrera mig och det bästa jag visste var rasterna.
Dessa underbara raster. Och ämnen som bild var favorit också eftersom det var som ”lek” för mig.
Om jag har skolkat? Jo, det har hänt.
Om jag har sagt att jag är sjuk fast jag inte alls är det bara för att slippa skolan? Jo, en del faktiskt.
 
Det mest roliga idag är kanske ändå att ämnen som historia och religion tyckte jag var pesten MEN…idag tycker jag att det är jätteintressant att höra om framför allt nu när jag får tar del av en kultur, historia och religion som inte är ”min egna” från början.
Jag kan sitta hur länge som helst och prata med Kadir om dessa ämnen och höra från hans perspektiv och det han kan.
 
Om jag vill gå i skolan igen? Aldrig! Jag är jätteglad över att det är över och inget jag måste göra om jag inte själv väljer det igen.
Skulle jag en dag välja att läsa något ämne för utbildning eller höja betyg etc. så är det ett val jag själv tar och förhoppningsvis då också har intresset för det.
Jag är också glad över att jag varken bloggade, hade instagram eller att sociala medier var så stort under tiden jag gick i skolan.
 
Hur kände ni för skolan? Vem var du i skolan/klassen? Finns det någon läsare här som fortfarande går i skolan och ännu inte har tagit studenten?
 
Veckans tema i årets fotoutmaning, 53 fotoveckor, Skola: Läs mer om fotoutmaningen HÄR. och häng på sista veckorna nu.

Fotoutmaningen, Morgon/Kvällsmänniska!

Den där känslan när man vaknar klockan 7, frukosten är klar och uppäten strax efter klockan 8, solen skiner och energin i kroppen bara sprudlar för allt man ska hitta på under dagen.
Saker som ”måste göras” men ändå ger en härlig känsla.
Jag vet att det är löjligt men jag gillar när jag har städat hela lägenheten och det inte bara ser fint ut utan det luktar gott också överallt.
Det är inte ofta vi har det städat, rent och fint i hela lägenheten, i alla rum, på samma gång. Men när vi ska få gäster så försöker jag iaf. att få det se någorlunda okej ut. Och för att få till en hel städad lägenhet krävs energi från morgonen för att ta sig igenom alla rum och städprojekt.
Den här energi-känslan tidigt på morgon har jag inte alltid haft. Jag var en riktig tonårssovare och att sova var och är fortfarande något utav det bästa jag vet. Ibland.
Jag är fortfarande en kvällsmänniska och efter kl 16 så är det då min energi sätter igång på riktigt.
Vare sig jag har varit igång tidigt på morgonen eller inte.
Pappa är precis likadan så jag antar att jag har fått det från honom. Vi gillar att ta det lugnt på morgonen och inte stressa om vi inte ska iväg någonstans.
Sedan kan vi sitta uppe länge på kvällarna istället.
 
Däremot så ändrades mina sovtider stort sen jag fick barn. Adem har som tur är aldrig varit den som vaknar och ska ”gå upp” kl 5 på morgonen. Det vet jag inte om jag hade orkat ärligt talat.
Men han vaknar mellan 7-8 och för mig som de senaste åren har levt för kvällarna och nätterna, för att sedan sova länge på morgonen så är det tidigt för mig. Men lagom tidigt.
Jag har inte haft ett ”morgonjobb” sedan jag var vikarie på förskola mellan 2006-2009. Och då var det inte alla dagar ens utan till och från med obestämda tider.
Min största skillnad i år har varit att lägga mig för att sova innan midnatt. Fram tills i år så har det varit få nätter de senaste åren som jag faktiskt har lagt mig runt 22-23.
Inte ens under vintertid när Adem och Kadir somnade långt innan mig så sov jag. Och under sommaren så har jag varit vaken för att invänta Kadir från jobbet och göra han sällskap så att vi fick lite tid tillsammans.
Men i år bestämde jag mig för att sömn är något jag behöver, särskilt nu under graviditeten och jag har lagt mig mestadels mellan 22-23.
Och det har resulterat i att jag har fått sova 9-10 timmar varje natt. Rena drömmen för en gravid och dessutom småbarnsförälder.
 
Jag är nog fortfarande en kvällsmänniska, till viss del. Men inte lika extrem som förut. Och jag tar vara på morgontimmarna så länge det inte är tidigare än kl 7.
 
Vad är ni, morgon eller kvällsmänniska?
 
Adem i vintras.  Veckans tema i fotoutmaningen är morgonmänniska/kvällsmänniska.
Ni hittar fotoutmaningen HÄR.

Fotoutmaningen 2015, Stad!

Stockholm är en utav mina favoritstäder och 2007 fick jag jobb på Arlanda samt Scorett när jag sökte jobb i Sverige efter att ha spenderat min första sommar arbetandes i Turkiet. 
Jag ville verkligen bosätta mig i Stockholm och när jag fick båda jobben som jag hade sökt så blev jag jätteglad. 
Men jag kände mig inte redo att sätta ner foten och ”komma till ro” Istället tackade jag ja till min au pairfamilj i USA och flög över dit för att spendera ett år i Albany, utanför NYC. 
Och när jag var klar där så var jag redo för nästa utmaning och äventyr, bar och restaurang i Side. Efter ett tag träffade jag Kadir and the rest is history…
Så det blev aldrig jobb och bostad i Stockholm och idag så är jag såklart väldigt glad över att jag valde bort det. 
Då hade jag nog aldrig hamnat i Turkiet igen på obestämd tid. 
 
 
 
Från våran Sverigeresa tidigare i år då vi besökte bland annat Stockholm. 

Sista veckorna nu!

Om 8 veckor går in i ett nytt år och fotoutmaningen 53 fotoveckor kommer då vara över.
Skönt och tråkigt kan jag känna på samma gång. Jag hade massor av energi och idéer för detta när jag startade igång den.
Men så är det ett helt år och mycket, väldigt mycket har hunnit hända under året.
Inte bara det att vi reste till Sverige och Norge som var något stort för oss, framför allt för mig och Kadir kanske.
Men det allra största, och det som tagit mest tid och kraft på samma gång, är väl att jag har blivit gravid och vi snart kommer bli tvåbarnsföräldrar.
Vi utökar våran familj lite mer och jag är så otroligt glad för det. Jag tittar ofta på Adem och tänker
”hur lyckades vi så bra och kan det verkligen bli lika bra en andra gång”
 
Att ha igång fotoutmaningen har varit väldigt tidskrävande och inte alltid på topp från min sida. Jag var såklart mer engagerad i början men nu kör vi de sista veckorna.
De sista veckorna är nu klara och uppskrivna på bloggen i inlägget här nedan.
Häng med sista biten nu, antingen på din egna blogg eller på din instagram.
Och tänk…vad mycket som hinner hända under ett helt år och då har vi ändå inte ens kommit in i årets sista månad ännu.