Fotoutmaningen 2015, Halloween!

Hur många utav er firade Halloween denna helg? Vi gjorde det inte. 
Som många av er kanske minns så har jag varit au pair i USA undrar ett år när jag var 21-22 år gammal. 
Det bästa jag har gjort, då, för att gör mig själv mer självständig, växa i mig själv som person och samtidigt se en del av världen, en annan kultur och ett annat liv. 
Just åldern för att åka som aupair var också bra. Lite äldre än att precis ha tagit studenten men tillräckligt ung fortfarande för att lära mig om hur livet kan fungera och se ut i olika lägen och miljöer. Inte barn och inte vuxen utan någonstans däremellan. 
Jag lebde ett liv med två lite för hårt arbetande föräldrar och tre underbara barn som jag hade ansvar över. 
Att ta in en au pair är nyttigt tror jag alla parter och alla får uppleva något nytt och lär sig något utav det. 
Men jag skulle nog aldrig ta in en au pair i våran familj. Jag vet inte om jag skulle vara tillräckligt avslappnad för att ge en utomstående så enormt mycket ansvar på det sättet. 
Särskilt inte när jag vet så mycket om det nu i efterhand och hur au pairer fungerar i olika situationer. 
Många är säkert jättebra men att jag själv ens lyckades ta hand om 3 barn i åldrarna 4, 6 och 7 år gamla är idag fortfarande helt oförståeligt. 
Tack och lov hade de mycket fritidsaktiviteter för jag är verkligen ingen lek och pysselbarnvakt. Eller lek och pysselmamma för den delen. 
Men över till det jag skulle berätta om. Halloween firas som alla andra högtider i USA, over the top. 
Och här kommer en bild från firandet när Tori och hennes kompis kom och knackade dörr hos oss och jag delade ut godis. 
Det var innan jag klädde om till police women. Bästa halloween dräkten som ni kanske minns? 
 
 
veckans tema i fotoutmaningen är halloween. 
Här hittar ni fotoutmaningen –> http://louiseiturkiet.blogg.se/2014/december/53-veckors-fotoutmaning.html 
 

Fotoutmaningen 2015, Detalj!

Jag har ett halsband som jag har ärvt från mamma som kommer från mormor och som hon i sin tur alltid hade på sig.
Jag kan till och med komma ihåg och nästan känna känslan när hon kommer hem till oss en solig dag i Maj, på min födelsedag då solen alltid skiner, i sin lila sidenblus och detta halsband runt halsen.
Det är mitt absolut starkaste minne från mormor utöver henne som person.
Hon avled hastigt när jag var nästan 17 år så det är över 10 år sedan nu men vissa saker glömmer man nog aldrig. Det hoppas jag inte när det kommer till bra och fina minnen.
Jag kan till och med höra hur hon låter när hon svarade i sin hemtelefon, min mormor. Hon svarade med sitt telefonnummer varje gång och var alltid så glad när vi barnbarn ringde. Och hon var såklart alltid så glad när mamma ringde också.
De hördes av per telefon nästan varje dag. Precis som jag och mamma gjorde när jag bodde i Turkiet och skulle gå till jobbet.
 
Mamma och mormor var två otroligt fina människor, på insidan och utsidan, och verkligen två förebilder hur jag vill bli som mamma och mormor en dag.
Jag hoppas verkligen att jag kommer bli mormor, och farmor såklart.
Fast samtidigt vill jag också att mina barn alltid ska vara barn och alltid bo hemma hos sin mamma och alltid pussa och krama på sin mamma. 
 
När jag gifte mig så hade jag mormors halsband på mig. Det var en speciell känsla att ha det runt halsen och jag är så glad över att jag fick möjlighet till det.
Mormors halsband använder jag väldigt, väldigt sällan. Jag tror att jag har haft på mig det som mest 5 gånger.
Men minnet och känslan över det halsbandet är starkare än mycket annat.
 
 
Veckans tema i årets fotoutmaning ”53 fotoveckor” är Detalj. Ni hittar mer om fotoutmaningen på länken nedanför.

Fotoutmaning 2015, Svart!

Jag älskar svarta kläder så länge de inte är…tråkiga. Svart kan man ha till nästan allt och det är väl därför det är så lätt att använda.
 
Ett utav mina absoluta favoritlinnen är just svart och kommer från Lindex. Jag köpte det för många år sedan när jag och min syster var i Stockholm och bodde på hotell där innan jag åkte vidare till Turkiet igen efter ett par veckor hemma i Sverige.
Linnet funkar bra i olika samanhang då det inte är för uppklätt men ändå fint i glansigt material.
De har knappar i fram så man kan välja om det ska vara knäppt och mer ”på klätt” eller lite uppknäppt.
 
 
 
Häng med i fotoutmaningen, 53 fotoveckor. Läs mer på den här länken —>
Dessutom är det uppdaterat med nya teman framöver.

Fotoutmaningen 2015, Från förr!

 
Denna bild är ett tackkort som mamma hade sparat från mormor och morfars bröllop som jag i min tur fick någon gång när jag var tonåring.
Den har jag haft hemma i mitt flickrum fram tills att vi flyttade in i våran lägenhet 2013 här i Turkiet och jag är så glad över att ha det sparat och nu också inramat.
Med andra ord kanske jag ska göra något bra med mina och Kadirs bröllopsbilder som vi tog så att de inte blir förstörda med åren.
Tackkortet är i jättefint skick och jag ser fram emot att berätta om detta och framför allt visa för mina barn och barnbarn när de blir äldre.
 
Häng med i fotoutmaningen 2015, 53 fotoveckor. Varje måndag är det nytt tema och du kan haka på när du vill och hur du vill.
Allt du behöver göra är att läsa det HÄR och följa rätt tema de veckor du vill vara med.

Fotoutmaningen, Alltid i mitt handbagage!

Vad är viktigast i ett handbagage?
För min del är det mina elektroniska prylar, telefon, laddare, dator om jag reser med det och laddare till den.
Sådant som jag absolut inte vill bli av med. Även om jag har smycken som betyder något för mig så har jag det i mitt handbagage.
Viktiga papper som resedokument och försäkring har jag också i handbagaget och så klart pass, pengar, papper på viktiga telefonnummer om telefonen inte skulle fungera etc.
Sedan behövs saker till Adem som kan underhålla honom vid en flygresa. Och när han hade blöja så behövdes självklart det och våtservetter till honom.
Utöver det försöker jag packa handbagaget med tunga saker som annars gör att resväskan väger lite för mycket.
Sällan har de vägt mitt handbagage och när de har gjort det så har det överstigit de kilon man får ha med 1-2 kg max. Om det har överstigit.  
Men inget de har bett mig betala extra för antagligen för att det har varit så lite.
Däremot undviker jag numera att låta någon annan stå med påsar eller väskor vid sidan om när jag checkar in min resväska på flygplatsen.
Dels så handlar det ju framför allt om säkerheten ombord. Tänk om alla gjorde så? Det finns en anledning till varför man bara får ha x antal kilo med sig och även varför man ska förhandsboka övervikt.
Säkerheten på flyg går före att få med sig något extra i resväskan eller handbagaget tycker jag.
Sedan har jag sett ett flertal gånger hur personalen har ”tagit” personer som har för mycket handbagage med sig precis innan påstigning av planet. 
De har låtit någon vän hålla det vid sidan om vid väskinlämningen  och sedan ser personalen att det är extra handbagage utöver det som tillåts vid sista gaten och de får ändå snällt lämna ifrån sig det pga. säkerheten.
 
Min väska som jag har använt i två år nu till handbagage är en Pumaväska som jag köpte på Gekås.
Den är jätteskön att bära fast att man har mycket i den, är stor så att man får plats med mycket och funkar dessutom bra som strandväska har jag märkt denna sommaren.
Kanske inte den snyggaste men hellre praktiskt än snygg vid flygning säger jag.
 
Hur ser det ut när du ska ut och flyga? Vad tänker du kring handbagage och vad är viktigast för dig att ha i just handbagaget?
Häng med i min fotoutmaning där veckans tema är Alltid i mitt handbagage.
Ni kan läsa om det HÄR 
 

Fotoutmaningen 2015, Fika!

Fika kan ju vara kanske det bästa som finns, eller hur?
Jag älskar tex. prinsessbakelse och hallonsoda till. Det är också det jag saknar mest i fikaväg i alla fall nu när jag tänker efter.
Och jag bangar sällan på en fikaträff eller om någon erbjuder mig att ta sista kakan.
Ja, varför inte. Någon måste ju offra sig…
 
Typisk Louise-fika i Sverige.
 
Vad väljer du helst till fikat? 
Glöm inte fotoutmaningen HÄR

Fotoutmaning 2015, På tv!

Har ni sett Sofias änglar på kanal 5 någon gång? Om inte så rekommenderar jag er verkligen att göra det.
Det går också på kanal5play.se och därifrån kan jag som bor utomlands se det, och mycket annat kanal 5´s tvtablå i efterhand.
Jag började se detta program i vintras och har nog gått igenom alla tidigare 4 säsonger nu tror jag.
 
Tänk vad livet kan vända snabbt, eller som en långdragen process åt det sämre ibland för andra.
I Sofias änglar så kommer Johnnie, Mattias och Sofia hem till familjer som har hamnat i svåra situationer i livet.
Antingen så har de mist någon person i familjen eller så har någon i familjen drabbats av någon hemsk sjukdom eller olycka.  
Och allting ställs på paus medans livet samtidigt rullar på utanför. Under tiden så faller deras hem ihop.
Med mögel, nyköpt hus som aldrig har blivit renoverat pga. sjukdom/bortgång, hem som inte är anpassade efter den nya familjesituationen där ex. ett barn numer sitter i rullstol, hus som är riktigt iskalla och där familjer mår väldigt dåligt men samtidigt är för sköra, för svaga för att orka ta tag i det.
Hela situationen är hemsk men det är här Sofias änglar kommer in och hjälper till med framför allt deras hem men också ofta mycket runt omkring med.
Och att se barnens uttryck när allt rustas upp, när det kommer överraskningar som de bara kan drömma om…det värmer så gott verkligen. Även föräldrarnas uttryck men barnens slår nästan allt.
 
Jag kan säga att hela våren när jag gick igenom dessa avsnitt under tiden Adem låg och sov middag så grät jag nog varenda gång. Av allt hemskt som kan drabba människor men också av lycka för att de får hjälp.
 
Sofias änglar är nu inne på sin 5:e säsong och sänds på måndagar kl 20.00 på Kanal 5.
 

Bildkälla: www.kanal5.se
 
Fotoutmaningen 53 fotoveckor hittar du all information om HÄR

Fotoutmaningen 2015, Lugnet före stormen!

Lugnet före stormen. Den där känslan när man både känner men framför allt ser att det ska bli regn. 
Jag har inte alltid varit så här galen i regn innan men sen jag flyttade hit så har jag älskat det och det blir bara värre och värre för varje år.
Det är såååå mysigt och ännu mer mysigt nu när jag är hemma med Adem. 
Det var mysigt när jag stod i butiken också och det blev halvgalet kaos bland alla kläder och mannekänger. 
Mysigt, kallt och blött. 
Men att sätta sig i soffan med en kopp kaffe och titta, lyssna och till och med lukta och andas in regnet är bättre än något annat. 
Precis innan regnet kommer, när jag ser att det är på gång så springer jag mellan våra balkonger och tittar ut. 
När kommer det, vart kommer det och kommer det komma till oss eller drar det förbi? 
Vi är ju ett gäng svenska kvinnor som bor i Side och Manavgat och jag minns förra året när det där första höstregnet skulle komma. 
Vi satt nog nästan allihopa och uppdaterade Facebook samtidigt om detta och var riktigt spända och taggade, det märkte man på våra uppdateringar stup i kvarten. 
Vad tror ni hände då? Jo, det drog förbi.
Det var mörkt på himlen, det hängde i luften men det kom aldrig något regn. 
Stor besvikelse!
Den 15 Oktober kom det sen tillslut. Då var vi riktigt nöjda allihopa tror jag. Lite lagom med regn och sedan hade vi sol dagarna efter det, precis som det alltid blir här vid medelhavskuten. 
Efter regn kommer solsken, garanterat.  
Den här bilden tog jag strax innan regnet kom och förväntningarna var höga. 
 
 
 
Denna bild är mitt bidrag i fotoutmaningen ”53 fotoveckor” En kul utmaning som du kan haka på när du vill och hur du vill. Läs HÄR om utmaningen, hur du gör och vilka teman som gäller för vilka veckor. 
Glöm inte att lägga in ditt bidrag som kommentar på min blogg också eller tagga din bild på instagram med #53fotoveckor