I arkivet!

Jag gick tillbaka i mitt arkiv här på bloggen för att egentligen hitta en annan bild men fann då också denna som ni ser här nedan.
Året var 2008 och jag var au pair i USA. Det var höst och min vän Mathilda och jag var ute på en av alla våra lördags-söndagsäventyr som vi alltid gjorde så fort vi hade ledig tid tillsammans.
Denna gång hittade vi en liten, liten souvenirerbutik någonstans i ingenstans där ägaren, som tyvärr inte var på plats, var svensk.
Och vi gottade oss i allt svenskt vi kunde hitta i butiken. Knäckebröd och skorpor var redan då min favorit som utlandssvensk.
Jag köpte en nyckelring med Sverigemärke i den här butiken, och den hänger fortfarande i min nyckelknipa idag.
Det var en solig sommar och en resa till Florida under hösten bättrade verkligen på min bränna och blekte mitt redan alldeles för bleka hår.
Lyxen med att vara aupair i min värdfamilj var att vi besökte simbassängen på golfklubben värdfamiljen var medlem på, under hela sommaren.

#TBT

När jag bad om kritik och frågade vad ni är intresserade av att läsa i min blogg så svarade flera utav er att ni gärna vill vet vad jag gjorde innan jag kom till Turkiet och hur jag övertaget hamnade här.
Det är inte så att man bara säger att man ska flytta ner och sedan bosätter sig här. Eller?
 
Idag är det torsdag och då börjar vi med TBT- Throwback Thursday.
Det vill säga, tillbaka blickar och återberättelser av roliga glimtar och händelser i mitt liv.
Jag har ett par big moments som jag gärna berättar om och som gör att jag är där jag är idag och framför allt den person jag är.
 
Hur jag hamnade i Turkiet och Side från första början började året 2006.
Då var jag 19 år, hade fast förhållande sedan nästan tre år tillbaka och tog studenten tillsammans med min bästa vän Emma.
Vi hade gått barn och fritidsprogramet och kastades ut i den stora världen.
Detta firade vi med en resa till Turkiet.
Vi både hade besökt landet tidigare på semester, Emma i Side med sin familj och jag i Alanya med min familj.
Jag ville självklart till Alanya, det var betydligt coolare än Side ansåg jag då.
Men eftersom det inte fanns några bra resor dit så blev det Side.
Två veckor på all inklusive så att vi slapp tänka på att köpa mat och framför allt alkohol.
Det var sol, bad och party och vi hade otroligt kul. Och året efter kände vi att vi var tvungna att göra om denna resa.
Då var vi singlar, ett år äldre och hade minst lika roligt den gången om inte kanske mer..
Första morgonen efter ankomst och fest på hotellet så drog vi på våra solglasögon och gick in i matsalen med våra nya linnen ”the Swedish girls are back” och åt frukost.
Vi la våran nivå högt med en gång och vi kan fortfarande skratta åt incidenten i den fina receptionen och entrén vid ingången på Hane family resort. Vi skulle ta vatten i baren en kväll från en såndär vanlig vattenmaskin.
Något gick snett och vi lyckades inte stänga av vattnet som bara forsade ut på golvet.
Som tur var så tog bartendern hand om det och bara skrattade åt oss över hur klumpiga vi var.
 
Efter dessa två veckor så kände jag att det inte alls var roligt att komma hem till Sverige och börja jobba.
Så jag tog tag i det helt enkelt och började söka jobb i Side. Jag skickade mail till de flesta hotellen som hade svenska gäster och några svar fick jag.
Min plan var att jobba i animation team. De som har lekar på dagarna och shower på kvällarna.
Eftersom det var i mitten av säsongen så valde jag att söka direkt via hotellen och inte via de svenska resebolagen.
Och det hotell som nappade och som jag kände gav det jag var ute efter var Side Resort.
De hade ett litet team med en svenska som de ville byta ut. Så jag hörde av mig i rätt tid helt enkelt.
 

 
Denna tid var riktigt rolig och mitt första steg ut i världen. Jag vet inte hur jag lyckades övertala mamma eller att jag ens vågade åka. Men jag är glad över att jag gjorde det.
Vi hade lekar på dagarna, poolgame, dart, volleyboll och på kvällarna hälsade vi gästerna välkomna vid middagen innan minidisco och sedan var det alltid någon slags show. Antingen från oss själva i teamet eller inhyrda showartister, modeshow eller annat kul.
Efter detta så var det karaoke och happy hour i vikingbaren på hotellet.
Några kvällar åkte vi ut på disco med kvällens gäster.
 

 
Efter ett tag övertalade jag min chef att jag ville ha vattengymnastik och fick igenom det förslaget. Jag har aldrig någonsin haft hand om sådant förut och var inte utbildad men det var kul så varför inte?
Hotellet ägde då också Risus så jag sprang mellan Side resort och Risus. Den som var ägare för hotellet just då är inte samma som idag. Men mannen, Mustafa, var en otroligt trevlig man som många hade respekt för.
Han frågade ofta mig om Sverige, ville gärna ha lingon sylt därifrån och frågade mig om det var bäst att ha kanal 5 eller tv 3 när de skulle installera svenska kanaler till hotellet.
 

 

 
Mellan Juli-Oktober gjorde jag detta jobb. Ju mer säsongen började närma sig sitt slut ju tråkigare blev det ska jag erkänna.
Det var inte kul när bara tre personer ville vara med på vattengymnastik, när 5 barn var med på minidisco eller när vi fick ställa in disco på kvällarna för att ingen ville åka med.
Då åkte jag istället vidare till huvudstaden Ankara där mina kompisar från animation teamet hade börjat skolan för terminen. Jag bodde där tre veckor innan jag ganska så hastigt åkte hem.
Det var oroligt mellan Turkiet och något land som jag inte alls kommer ihåg vilket just nu.
De hade gått över gränsen och dödat några militärer från Turkiska armén och det visades över allt på alla nyhetskanaler i Turkiet.
Idag är jag van vid hur de visar nyheterna här i Turkiet. Det är ganska så kraftiga bilder och ser väldigt skrämande ut vare sig det är en trafikkrock, bråk eller liknande.
Varje dag är det så men när man inte är van vid det så trodde jag direkt att det kommer bli krig och jag måste åka hem direkt.
Även mina vänner var oroliga över vad som hände och kunde inte svara på vad nästa steg från Turkiet kommer bli.
Det blev aldrig krig men jag är ändå glad över att jag åkte hem i November.
 
 
Däremot så kände jag ganska tidigt hemma i Sverige att jag måste göra något nytt.
Det var bara frågan om det skulle bli en storstad eller ett annat land.
Men det får ni vet mer om nästa gång.
 
Jag ska tillägga att samma tid som jag befann mig i Ankara så gjorde Kadir lumpen.
Inte där men han började sin tre månaders start i Ankara ungefär samtidigt.
Det skulle däremot ta ytterligare 2 år innan vi träffades för första gången.