Gravid v.40, Andra barnet!

Ska jag vara ärlig så trodde jag aldrig att jag skulle skriva detta men;
Hej och välkommen graviditetsvecka 40!
 
 
 
Det är såklart något jag är väldigt nöjd med. Att ha gått 40 veckor som gravid, eftersom det inte var en självklarhet från början. Hade vi varit på mitt gamla sjukhus och haft min doktor som jag hade sist så hade bebisen mest troligt varit här nu.
Vi hade då fått en Novemberbebis men om ingenting händer idag så blir det en Decemberbebis för oss precis som planerat.  
Jag är, som ni kanske förstår, väldigt nöjd med valet av att byta doktor och även valet av att välja det kommunala sjukhuset här i Manavgat. Det har visat sig väldigt positivt många gånger.
Doktorn känns mest viktigt i detta läge men en annan sak som vi ser som positivt är att efter förlossningen så kommer vi ändå åka till det kommunala sjukhuset för olika tester som man gör i början.
Bland annat lämna blodprov etc.
Sist när vi gjorde detta och fick frågan om vi hade fått ex. K-vitamin när Adem var född så visste vi inte om vi hade det eller inte.
Det var inget de skrivit ner till oss på papper och vi föräldrar var båda uppe i en bebisbubbla och kunde inte minnas om de sa detta eller inte.
Nu när vi är på det kommunala sjukhuset så görs alla tester och blodprov som de ska och dessutom skrivs det in i en journal på datorn som lätt kan kollas upp för att se vad som gjorts, och inte gjorts.
Så det ska vara helt enkelt men det blir svårt när det privata sjukhuset och det kommunala sjukhuset inte samarbetar och låter oss patienter få kolla upp saker i efterhand i våra journaler.
 
För min egna del så mår jag bra överlag, jag är pigg och håller igång om dagarna som vanligt.
Igår hade jag en städa-balkongerna-och-tvätta-fönster-dag.
Framåt kvällen däremot, ganska exakt någon gång mellan 19-20-tiden så får jag foglossning som sitter i benen/ljumskarna och strålar ut ner mot låren.
Det är en fruktansvärt obehaglig känsla måste jag säga. Men det går över och jag är väldigt glad över att detta inte har varit varje kväll i flera veckor eller månader utan att det faktiskt har kommit först nu de sista veckorna.
Även om det har suttit i varje kväll under en veckas tid nu.
Min halsbränna håller i sig som aldrig förr också, mindre trevligt men jag tar medicin för det när jag känner av det och det funkar.
Även det har blivit värre nu sista veckorna så är jag väldigt spänd och förväntans full över att se ifall lillasyster i magen har mycket hår eller inte.
Myten som jag skrev om tidigare; Mycket halsbränna- mycket hår. Fler av er kommenterade och skrev att det faktiskt stämde in på er.
Men vi får se helt enkelt. 
 
Jag känner mig redo, klar och kan tycka att hon gärna kan komma nu. Tidigare har jag inte riktigt känt mig lika klar och redo men det har vänt nu. Nu är jag redo så nu vill jag faktiskt inte gå 2 veckor till.
Jag är inte den som är tålmodig när det kommer till överraskningar men den som väntar får se…
 

Amningslampa!

Vi har inga nattdukslampor i vårat sovrum och när Adem var nyfödd och jag skulle amma på natten så tyckte jag det var jättesvårt i början.
Man vill gärna se bebisen så att allt går bra, så att hen kan andas genom näsan ordentligt och så att hen äter ordentligt såklart. Vi löste det genom att ha hall lampan tänd. Onödigt dumt egentligen.
Så den här gången har jag verkligen tjatat om att köpa en nattlampa, eller amningslampa som jag säger.
Däremot vill jag inte ha någon stark lampa så att Adem vaknar på natten.
Att han vaknar ändå, att han behöver kissa eller för att bebisen vaknar kan inte hjälpas. Men jag vill inte störa hans sömn varje gång bebisen ska ammas och vi kommer sova allihop i vardagsrummet från och med december tror jag så han kommer vara med oss på natten.
 
Min tanke var då att köpa en fin nattduks bordslampa att ha vid oss och som lätt kan tändas. Och när vi sedan närmar oss vår och sover i sovrummet igen så passar den lampan fint på nattduksbordet.
Kadir däremot tyckte att en riktig stark lampa, enkel och ganska så ful skulle passa bättre.
Fråga mig inte varför…
 
Igår hade vi oväder i Side och Manavgat, en hel del regn mot eftermiddagen så Kadir kom hem tidigare.
Efter middagen och när strömmen gick hos oss så bestämde vi oss för att åka iväg till en butik som säljer heminredning i Manavgat.
Och allt däremellan.
Vi kollade in lamporna och tillslut valde vi ett mellanting mellan vad jag och Kadir hade tänkt oss.
En liten, grön lampa utan sladd med tre ljusstyrkor som jag tror kommer bli riktigt bra. Bättre än vad jag hade tänkt från början faktiskt.
Och dessutom ger den ett fint sken, som stjärnor i taket nästan och inte något som stör någon annans sömn förhoppningsvis.
 
Så nu har vi fixat en lampa också, check. Jag tror vi har bockat av nääääästan allt nödvändigt på inköpslistan.
Det som återstår nu är småsaker som går att fixa efter att bebisen är här.
Vilket hon förhoppningsvis är snart.
 
  
Det kanske inte var den snyggaste lampan men den är liten och praktiskt. Dessutom ger den väldigt fint sken från sig tycker jag.
På bild nummer två så syns den dubbelt eftersom den står vid spegeln.

Vi är snart i mål!

God morgon kära läsare!
Jag är nästan kär i måndagar tror jag, det är alltid härligt tycker jag för det känns som en nystart. Ut med det som eventuellt var jobbigt veckan innan, börja på en ny kula, en ny start och en ny vecka.
En chans att börja om, börja igen.
 
 
 
Inte nog med att det är en ny vecka i kalendern, det är också en ny graviditetsvecka för mig.
Jag går in i vecka 39 idag och det känns så otroligt bra. Så nära dessutom tills vi får träffa lillasyster.
Ni har fått vara med från vecka 13, några få visste om det innan, men nu är vi snart i mål.
En dag, mycket snart kommer ni klicka er in här på bloggen och få se ett nytt, litet ansikte. Och det är så spännande. Vem är hon? Hur ser hon ut? Och kanske framför allt…när kommer hon?
 
Den här veckan har vi eventuellt vårat sista inplanerade läkarbesök. Jag kommer inte skriva vilken dag, vad som bestäms eller hur framtiden ser ut för oss efter det. Vi vill hålla det för oss själva så mycket vi kan och jag hoppas att det kommer respekteras denna gång.
Det är ändå våran ensak och något vi själva bestämmer när och till vilka vi vill dela med oss detta med.
Men vi kommer iaf prata om förlossningen utifrån hur lillasyster ligger i magen.
Adem låg i säte, dvs. så hade han inte vänt sig med huvudet neråt 11 dagar innan BF-datum och pga. det plus min egna vilja och rädsla så sättes ett datum för planerat kejsarsnitt.
Denna gång är jag positiv inställd för en vaginal förlossning och jag är mer mentalt förberedd för det. Men jag lyssnar såklart på läkarens råd precis som han kommer och har lyssnat på hur jag känner och tänker.
Kadir är också med i detta såklart men överlåter valet till mig och läkaren. Det är min kropp och den känner jag till bäst.
Blir det ett planerat kejsarsnitt så blir det inte under narkos utan jag kommer få vara vaken med bedövning. Men samtidigt är det en stor bukoperation som man ska ta på allvar och alla risker som finns omkring det.
Jag är nervös, jag är lite rädd men jag är också väldigt spänd och förväntansfull.
Och vi föräldrar, och Adem känner oss redo. Hon kan komma nu.
Vi har inte spikat något namn ännu och det gör vi nog in i det sista, precis innan eller efter att hon är här.
Men vi har något/några namn vi talar om. Precis som vi hade veckorna innan Adem föddes.
Vill du ha lite tips på namn, mycket turkiska namn så hittar du det på dessa två länkar där ni läsare har gett era förslag till oss.
 
 
Igår var det lite jobbigt och jag blev nervös framåt eftermiddagen. Strax innan lunch så började jag fundera på hur mycket jag hade känt bebisen i magen denna morgon. Ju mer jag tänkte på det ju oroligare blev jag.
Jag och Adem sov en stund och när jag vaknade så försökte jag att puffa, buffa och röra på magen så mycket jag kunde. Jag drack iskallt vatten och var lite arg för att vi nästan aldrig har någon dricka hemma.
Vilket är bra egentligen, men i detta fallet så hade en halvliters cola kunnat göra mig lugn eftersom det hade gett en sockerkick och jag hade antagligen känt bebisen.
Jag kände några få och väldigt svaga rörelser och övervägde om vi skulle åka in till akuten.
Men eftersom jag kände henne, men mindre än vanligt så åkte vi till Kadirs syskon istället och hälsade på.
För att lugna oss och kanske få tankarna på annat en stund.
Väl där så började jag känna mer rörelser och när vi åkte hem därifrån så kände jag att vi inte behöver besöka sjukhuset.
Precis när jag skulle sova så kände jag henne mer i magen och även idag har hon varit igång mer.
Hon hade nog bara en trött dag men vi ska ta upp detta med min läkaren under vårat besök nu i veckan och skulle jag känna en förändring igen så kommer vi åka in direkt.
Minskade fosterrörelser ska man ta på allvar.
 
Hoppas att ni får en riktigt bra Måndag och en bra vecka. Har ni några roliga planer på gång?
 

Samanfattning av denna graviditet!

Jag kommer ihåg dagarna innan jag plussade och det visade sig att vi skulle bli föräldrar igen. Jag mådde bra samtidigt som jag kräktes två gånger den veckan.
Där och då så började jag såklart hoppas på att jag var gravid men samtidigt var jag så rädd att ens tänka tanken för att behöva bli besviken ännu en gång.
Eftersom vi medvetet ville ha ett syskon denna gång och att vi faktiskt planerade denna graviditet till skillnad från första så var det jobbigt varje gång vi fick det svart på vitt att jag inte hade blivit gravid innan.
Det är psykiskt jobbigt och det känns som om man har förlorat någonting, något man egentligen aldrig har haft.  
 
När det sedan visade sig att jag var gravid så försökte vi att inte ”stressa upp oss” för mycket omkring det ifall det inte skulle gå hela vägen.
Så vi drog ut på att först besöka doktorn och få det konstaterat med blodprov och därmed få skriva in oss på sjukhuset.
När den biten väl var klar sen så kommer nästa steg några veckor senare, att få göra ett besök och se om hjärtat slår eller inte.
Det är en fantastisk känsla när man ser det, man ser det lilla hjärtat slå och det blir mer verkligt att någonting faktiskt finns och lever i min mage.
Något som ska bli en bebis, våran bebis.
Efter detta kommer den ”magiska gränsen” när man når v.13 och statistiken för att få missfall minskar avsevärt.
Det betyder inte att det inte kan ske senare under graviditeten. Men de allra flesta missfall sker innan v.13.
Då valde vi att berätta för er om att Adem skulle bli storebror och vi föräldrar skulle bli tvåbarnsföräldrar i år.
Minns ni det? Här är inlägget jag skrev då.
 
 
Sen kan jag inte glömma denna graviditets hemska illamående och dessutom minimala matlust som jag hade i början. 
Det var väldigt lite jag kunde äta men något som alltid gick ner var makaroner, potatis och bröd. Soppa funkade också för det slapp jag tugga.
Och Kadir var orolig såklart att jag inte åt någonting. Jag åt ju, men det gick långsamt och det var väldigt lite som jag kunde få i mig. Jag kände att jag fick välja; Antingen äta och få upp allting eller äta några tuggor för att sedan känna kräkkänslan i halsen men behålla maten.
Så jag valde det sista och försökte få i mig det jag kunde utan att må dåligt.
I och med att jag fick i mig mindre mat än vanligt så tog också energin i kroppen slut. Inte att jag var trött och ville sova utan att det bara inte fanns någon energi helt enkelt.
 
Som tur var så  gick detta över ju längre tiden gick och när sommaren kom så började jag känna mig som människa igen.
Tills det att värmen kom. Den OÄNDLIGA värme vi hade i år.
Som jag väntade på att det skulle försvinna. Dagarna gick, veckorna gick och den där ”två veckors extrema hetta” höll i år i sig under en månad.
Normalt så är denna värme ganska exakt runt 14 Augusti ungefär och håller i sig under två veckor.
I år var den från 17 Juli och en månad framåt.
Efter en månad så märkte man egentligen inte att temperaturen började gå neråt sakta, sakta. Det var extremt jobbigt och jag har nog aldrig verkligen klagat så mycket på värmen som jag gjorde i år.
Jag är kall av mig och klarar värmen kanske bättre än många andra när det kommer till klädsel och att svettas.
Men i år var det hopplöst och samtidigt kände jag mig extremt obekväm för att klä mig bekvämt utan att klä mig som ett hus.
Jag satt hela tiden och tänkte att September kommer bli bättre och då kan jag äntligen göra allt som jag längtar till, en shoppingtur till Manavgat tex. för att köpa första bebiskläderna.
Men September var lika hopplös med så det fick vänta.
 
Det är först nu i Oktober-November som jag känner mig som mig själv igen. Min energi är tillbaka och jag har dessutom kunnat klä mig bekvämt trots en kula på magen.
 
 
Innan vi ens själva visste om att jag var gravid vs. två månader senare och håret hade växt som ogräs på mig. Magen däremot var väl inte mer än en degklump, på utsidan.
 
 
Förutom illamåendet i början och den extrema värmen denna sommaren så har jag mått oförskämt bra.
Nästan bättre än förra graviditeten då jag hade samandragningar ibland från v.27.
Det har jag haft två gången denna gång och det har ändå gått bra.
 
Nu under November månad så har jag känt mig som en flodhäst, energin har gått ner en smula och kroppen börjar säga till mer när jag ska varva ner.
Ibland får jag kramp eller ryck i ljumsken och neråt i benet. Men det går över efter några minuter.
Och det börjar värka i ryggslutet på kvällarna men min man gör jättebra massage och dessutom perfekt nu när han jobbar dagtid och är hemma om kvällarna.
Jag har alltid tyckt att Adem var rena boxaren till skillnad från bebisen men ju längre tiden gick ju mer trångt blir det i magen och ju mer har jag känt av lillasyster denna gång.
Hon lever runt för fullt där inne och för det mesta så är det bara mysigt.
Men så har halsbrännan ökat mer och mer. Med Adem hade jag inte alls lika mycket halsbränna och jag har fått ta medicin nu varje kväll de senaste veckorna, ibland dubbla gånger.
Jag frågade Kadir häromdagen om han kommer ihåg om doktorn sagt något om att lilltjejen har mycket hår på huvudet när vi har gjort ultraljud.
Kadir bara tittade på mig och skakade på huvudet.
Det sägs att har dem mycket hår så har den gravida mer halsbränna, men det är såklart en myt och Kadir skrattade bara åt mig när jag sa det.
 
Magbild v.25
 
Magbild v.34
 
 
Utöver makaroner och potatis så har jag fått en förälskelse för gröna oliver och cheeseburgare.
Inte tillsammans dock.
En annan sak jag har börjat gilla ät senap. Vilket är väldigt intressant då jag under hela min tonår och tidiga vuxenålder sa att de saker jag hatar mest är;
Snus, sill, senap och öl. Exakt så sa jag.
Men då kan jag stryka senap från den listen nu då.
 
Om tre veckor har vi BF och det känns jättebra. Jag känner mig redo, Kadir verkar också känna sig redo och Adem är nog mer än redo. Fast ingen av oss, framför allt kanske Adem, har någon aning om vad vi ska förvänta oss.
Jag tror denna lilla tjej kommer ta oss med storm. Och Adem kommer bli en bra, rolig och härlig storebror.

Gravid v.38, andra barnet!

Idag går vi in i v.38 som gravid och det är nu 20 dagar kvar till BF. 20 dagar…det är knappt ingenting.
Och för en gång skulle så känns det alldeles lagom. Jag är klar med det mesta; i hemmet, på shoppingfronten och i kroppen.
Jag är nervös för vad som komma skall, hur det ska gå, hur Adem ska reagera, hur vintern och våren kommer bli.
Kommer vi lyckas hålla oss friska? Det hoppas jag verkligen.
 
Men vi är ganska så redo och inom kort ska vi på ett återbesök hos doktorn och ta de sista blodproven, kolla ultraljud en sista gång och ta beslut ang. min förlossning.
Spännande och nervöst på samma gång men vi längtar jättemycket nu.
 
Magen i förra veckan, v.37

Packa BBväskan!

Adem vaknar 7 på morgonen nu eftersom vi precis har ställt om klockan och det är som 8 för oss. 
Men det är skönt för då kommer man igång på morgonen i tid känns det som. Ge mig 5 minuter så är jag vaken och pigg på morgonen. 
Tro mig, den meningen kommer ni inte få hör eller läsa om 1-2 månader vill jag lova. Och inte under året 2016 heller tror jag. 
 
Vi ställde som sagt in braskaminen igår, soban och när vi var klara så kändes de som om klockan redan var 11 men när jag tittade efter så var den bara strax efter 9. 
Vi hade verkligen tur med tiden igår eftersom vi skulle ut på stor shoppingtur. Det var dags att inhandla det sista inför bebisens ankomst, och kanske de mest vikigaste.  
På listan stod bland annat blöjor högst upp.  
Sedan fortsatte listan med deverse olika nödvändigheter; 
Tvättlappar. 
Sköljmedel. 
Tops till mig och bebistops, dem som är lite bredare och perfekt att använda vid behov ex. vid ögonen. 
Adems dushtvål. 
Barnolja. 
Nappar. 
Toapapper. 
Pads. 
Balsam till mig. 
Hallonsylt. 
Fryspåsar. 
Plastad frotté.
 
De enda vi inte fick med oss eller hittade något bra var innetofflor till mig, en sänglampa som jag ska använda vid amning på natten för att slippa väcka hela familjen
och en tunnare handduk till lillasyster i magen som vi hade liknande till Adem. 
Annars är vi helt klara med all shopping och inköp inför lillasysters ankomst. Nu ska det inte bli någon bebis på förhoppningsvis ett tag men det är ändå skönt att kunna säga att vi faktiskt är redo nu. 
Om något skulle hända. Jag tror dock att hon trivs väldigt bra i magen och inte kommer ut tidigare än planerat. Eller jag hoppas iaf på det. 
 
Nu när det är vårat andra barn så blir det inte lika lätt för Kadir att sticka iväg och fixa saker när hon väl är här. Eller det är klart att han kan men det är lättare för oss alla om vi har allt vi behöver hemma så att han slipper åka iväg på onödig shopping de första dagarna iaf. 
Sen kommer jag nog skicka ut han och Adem ändå. Kadir kommer att få ha huvudansvaret för Adem och det blir såklart en liten omställning eftersom jag sköter Adem mest idag.
Men Kadir är världens bästa pappa och att sköta Adem samtidigt som han får byta blöja på lillasyster och servera mig med te och kakor är inga problem för honom. 
 
Nu när allting är färdigköpt så passade jag på att packa BB väskan. En speciell känsla och ett steg närmare lillasyster. 
Jag tror jag fick med det viktigaste, bara en liten filt ska läggas i väskan så är allt klart sen. 
Självklart har jag också packat ner mer än 3 blöjor som syns på bilden. 
 
 
 

30 dagar kvar till BF!

Jag måste köra på en gravid uppdatering idag. Inte för att något har hänt eller förändrats direkt utan just för dagens skull.  
Idag är det 6 November och vårat BF datum är 6 December. 30 dagar kvar. MAX! 
Denna graviditet rusade iväg snabbare än med Adem. Jag har haft saker inplanerat varje månad och något att räkna ner till, utöver graviditeten och därför har jag automatiskt skjutit lite på tankarna ang. att räkna ner just graviditetsdagar och veckor.  
De sägs också att man kanske inte alltid är lika ”inne” i allt som sker från topp till tå med ens egna kropp och bebisens utveckling vid andra gravidtiden som vid första. 
Det håller jag verkligen med om. Vid förra graviditeten följde jag säkert 3 olika appar dagligen för att veta vad som händer med mig och bebisens utveckling i magen. 
Nu har jag en som jag försöker kolla in varje vecka men jag skummar bara igenom texten för det mesta. 
 
 
 
En annan sak som är annorlunda denna graviditet till skillnad från förra är att jag mår än bättre och har mindre samandragningar även nu i slutet av veckorna.
Med Adem i magen så blev magen hård och gjorde nästa ont ett par gånger sista veckorna. Men det började redan i v27 då. 
Det har jag upplevt som mest 3 gånger denna gång varav två har varit den senaste veckan. Kroppen säger åt mig att varva ner nu och det kan jag väl hålla med om. 
Jag är kanske inte aktiv i sport och motion men jag har ett bra tempo och sitter sällan still en längre tid. På gott och ont. 
Jag rör på hela kroppen dagligen och sitter ner om jag äter bara. 
Vi får väl se om jag svullnar upp om händerna och fötterna nu denna sista tid men än så länge har jag inte gjort det Tack och lov. 
 
Blöjor ska köpas.
BB väskan ska packas. 
Innetofflor för mig och Adem ska inhandlas. 
Ett nytt besök hos doktorn sker i slutet av månaden. 
Lägenheten ska städas i lite skåp och ställen som jag sällan städar annars. 
Storkok på köttfärssås ska lagas och frysas in i matlådor i frysen…om det nu får plats. 
 
Lillasysters sparkar är ganska så hårda och starka nu. I veckan har Kadir känt ett par ordentliga sparkar i magen och även om jag/vi inte kan urskilja exakt om det är en hand eller fot så känner man det mycket mer nu och kan nästan gissa sig till när hon sträcker ut en fot på sidan av magen. 
Mysigt även om det inte är det absolut mest behagliga på samma gång. Det känns faktiskt en hel del. 
Hon har ännu inte fixerat sig utan ligger med huvudet uppåt fortfarande och vid den här tiden så är livmodern i magen som allra högst och därmed jobbigast oftast.
Efter denna vecka så sjunker magen mer dock och det blir lättare att andas. Även sittandes i soffan.
 
Gårdagens jag innan våra gäster kom. V36 med andra barnet. 

Gravid v.35, andra barnet!

Om 38 dagar har jag BF och jag är alltså i v35 denna vecka. 
Veckan startade med ett besök på sjukhuset med vanlig rutinkontroll och även ett blod och kissprov. 
Jag har bra värden, äter järn och multivitamintabletter och har gjort sen start. De enda som var ”dåligt” var att jag låg strax under skalan på att ha urinvägsinfektion vilket är vanligt men eftersom det var på gränsen och inget jag känner av så fick jag inga tabletter för det. 
Normalt så hade nog 98% av alla läkare gett en antibiotikakut för detta men min doktor bad mig dricka mycket vatten och komma in om jag märkte av något. 
Det tycker jag är bra. När det inte är något som varken känns av för min del och precis på gränsen till dåligt så kan man i detta fall låta kroppen självlärd istället för att trycka i medicin. 
 
Förövrigt så känner jag mig som en flodhäst. Jag känner mig stor som ett hus ibland och det börjar bli trångt i magen vilket gör att lillasyster känns all over the place. 
Hon är liksom precis under bröstkorgen, hela magen, ner mot ljumskarna och överallt. Känns det som i alla fall.  
Dessutom känns sparkarna mer och hårdare nu. Jag kan nästan känna en fot eller en hand sparka när det väl kör igång. 
 
När Adem föddes så vägde han strax under 3 kg, närmare bestämt 2970 gr. Min doktor vill att vi ska försöka slå det denna gång. Han tycker att vi ska satsa på 3 kg eller mer. Och det har jag ingenting emot, det är bara bra. 
Just nu ligger lillasyster efter sin kurva och växer som det ska men jag har fått order om att äta mer. 
Förutom frukost, lunch och middag så ska jag äta 3 mellanmål däremellan. Allt från frukt, nötter, yoghurt och lite fika såklart. 
Igår innan vi skulle sova då åt jag och Adem havregrynsgröt. Så himla gott det är. 
 
Lillasyster har inte lagt sig med huvudet neråt och om 3 veckor har vi vårat nästa besök hos doktorn och då kommer vi planera och bestämma mer om förlossningen. Om det blir ett planerat kejsarsnitt eller vaginal förlossning. 
Har hon inte vänt sig tills dess så blir det mest troligt kejsarsnitt men det är ett beslut vi tar då när vi vet mer hur det ser ut. 
Mycket kan ha hänt tills dess. 
 
I förrgår tog jag ut mig lite för mycket och under natten till igår så hade jag svårt att sova. 
Efter frukosten när jag satte igång och grejade här hemma så kände jag hur magen blev stenhård och allt kändes obekvämt. 
Efter ett tag släppte det men det kom tillbaka igen och tillslut kände jag bara för att bryta ihop. 
Man blir såklart rädd även om man vet varför det händer. Kroppen sa stopp. Så jag satte mig i soffan och gjorde absolut ingenting under en väldigt lång stund. 
Allting blev bra tillslut och magen kändes bra mot kvällen igen. Idag har jag bara haft en krampliknande känsla i magen och genast släppte jag allt och satte mig i soffan. 
Det är ändå bara 5 veckor kvar nu, som mest, och kroppen säger ifrån på allvar. 
 
Som tur är så har vi det mesta klart för oss. Jag ska packa bbväskan nu i helgen och sedan ska vi köpa blöjor också. Sedan har vi lite småfisk kvar men det viktigaste är iaf klart nu. 
Vi känner oss redo! 
 
Lite såhär känner jag mig nästan.