Föda barn i Turkiet, del 2!

Jag började skriva om hur jag känner inför denna förlossningen, att föda barn i Turkiet, kejsarsnitt vs. vaginal förlossning och mitt kaos jag hade inombords förra gången i ett tidigare inlägg som ni hittar på länken här nedanför.
http://louiseiturkiet.blogg.se/2015/october/foda-barn-i-turkiet-2.html
 
 
Hur tänker jag denna gång? Nu har jag inget kaos i mitt liv, jag är väldigt avslappnad och jag vet mer hur det funkar även här i Turkiet.
Några kommer säkert tycka att detta är jättelöjligt men den som har gjort mig mer positiv inställd till en vaginal förlossning är Isabella Löwengrip, även kallad Blondinbella.
Hon födde sin son för snart två år sedan och har nu även en dotter på strax under 6 månader. Hennes sätt att förklara i bloggen om förlossningen, hennes och andra föräldrars positiva upplevelser samt hennes medverkan i gravid vecka för vecka har öppnat mina ögon mer, gett mig mer fakta på ett konkret sätt och dessutom upplevde hon sina förlossningar väldigt positivt som har smittat av sig till mig.
Utan att det blir som en saga och man tror att allt är som rosor och choklad. För så pass mycket förstår jag att jag kommer kanske inte tycka att det är helt och hållet underbart precis hela tiden, varenda sekund och minut.
Men vem vet, jag kanske tycker det är värt smärtan när man väl har sin bebis i famnen.
Idag är jag mycket mer positiv inställd till en vaginal förlossning pga. hennes och många andras positiva inställning till förlossning helt enkelt.
Men…jag stänger inte dörrarna för kejsarsnitt heller. Jag upplevde, trots allt, min förlossning som positiv och är glad över hur det blev.
Jag är nöjd över att jag gjorde det valet sist och jag skrattar idag åt hela den dagen, hur galet allting blev från start. Men ändå väldigt bra.
 
På många sjukhus i Turkiet så säger dem att har man gjort kejsarsnitt tidigare så finns det alltid en risk för det ena eller det andra och därför görs automatiskt kejsarsnitt vid nästa förslossning igen.
Risk finns det alltid, vaginal förlossning eller kejsarsnitt och man kan inte veta före hur en förlossning kommer att bli.
Eftersom vi har valt att vara på ett annat sjukhus och en annan doktor än sist så finns det också en liten parantes där mellan doktorerna-sjukhusen.
Om något går fel vid en vaginal förlossning denna gång pga. eventuellt fel vid förra kejsarsnittet, vem är det då som gjorde fel?
Jättelöjligt men samtidigt så det fungerar på vissa ställen här.
Min doktor som jag har idag har inte stängt dörren för en vaginal förlossning för min del, men han ser gärna att jag gör kejsarsnitt igen pga. ”risken” som kan finnas och bli.
Ingenting är bestämt och vi har ett nytt besök i slutet av denna månaden då vi ska prata mer om detta, kanske bestämmer vi något då eller så ser vi närmare på hur det ser ut ju närmre BF den 6 december vi kommer.
 
Även om vi är två som blir föräldrar igen så är det jag som har sista ordet oss emellan när det kommer till förlossningen.
Men jag vill att Kadir ska vara delaktig och ge sin syn på det hela.
Sist ville han inte att jag skulle göra kejsarsnitt, och det lyssnade jag inte direkt på. Men han respekterade mitt beslut till 100% och jag lyssnade på vad han tyckte. Sen tog jag mitt egna beslut och det som passade mig och min kropp bäst just då. Och Kadir sa aldrig emot mig om kejsarsnitt men uppmuntrade mig däremot till vaginal förlossning.
Han är glad över att jag är positiv inställd till båda valen denna gång fast skrattar lite åt det och känner att det kanske var lite försent med den inställningen nu.
Blondinbella borde ha fått barn ett halvår innan mig sist med andra ord.
 
Vi har pratat om detta med att vara med vid en förlossning och jag vill såklart att han ska vara med, vid mig, men samtidigt vet jag också hur stressad och obekväm han kan bli.
Han är en person som spyr i en papperskorg när Adem ska ta blodprov, som ett exempel.
Hur ska han då klara av en förlossning tänker jag.
Vi pratade därför om detta för ett tag sedan och får han välja så vill han mer än gärna INTE vara med i rummet vare sig det är kejsarsnitt eller vaginal förlossning.
Däremot om jag mer än gärna vill det så kommer han vara det säger han.
Och jag känner bara att jag tror att jag kommer bli mer uppjagad och stressad om han är med i rummet. Så för mig så får han gärna stå utanför och heja på istället.
Jag vet att jag har hans stöd hela tiden även om han fysiskt inte finns just där, just då.
Någon kanske tycker detta låter jättekosntigt men jag tycker att det låter jättebra för det betyder bara att vi är överens.
Däremot så har jag gärna någon utav Kadirs systrar med mig i rummet, om de själva vill.
Som ni vet så är jag väldigt glad i Kadirs familj och det var Kadirs systrar och svägerskor som verkligen hjälpte oss och tog hand om mig, Adem och hjälpte mig med olika trix när jag skulle amma Adem i början vid förra gången.
Så att ha med någon utav dessa starka kvinnor under en förlossning är jag helnöjd med.
Det känns till och med bättre än att ha med mig Kadir om jag ska vara ärlig. Och det vet han om.
Jag har också pratat med min egna syster om kommande förlossningen och jag hade såklart varit glad om hon hade varit med men jag tror att vi hade skrattat oss igenom hela förlossningen.
Det hade något blivit helt galet och väldigt språkförvirrande om hon hade varit med mig. Men också en upplevelse vi nog aldrig skulle glömma. 
 
Min slutsumma av alla mina tankar kring förlossningen är;
Jag kunde inte vara mer nöjd med mitt beslut vid förra graviditeten. Jag var och levde i ett kaos och valde det som passade mig bäst just där och då, med en liten tvist.
Jag fick höra min sons första skrik, som lät som ett trött lamm ungefär, och skulle gärna vilja ha den förlossningen på film med tanke på allt som inte blev som jag hade tänkt mig.
Jag är också otroligt nöjd med att mitt snitt faktiskt knappt syns idag och hoppas att det blir samma vid nästa gång, om det blir kejsarsnitt då med.
Jag är också väldigt positiv inställd till både vaginal förlossning och kejsarsnitt denna gång.
Däremot till skillnad från förra gången så vill jag inte vara helt nedsövd om jag ska göra kejsarsnitt denna gång. Jag vill vara med när det händer, jag vill kunna se min dotter för första gången som jag såg Adem och minnas det ansiktsuttrycket och känslan igen. För det är helt fantastiskt och stort.
Blir det vaginal förlossning så ser jag fram emot epidural och gärna lustgas också om det finns, däremot vet jag inte vad för tokigt jag kommer säga av den.
Vem vet, jag kanske börjar prata flytande turkiska med riktigt bydialekt som min man eller Adems äldsta kusin gör. Det är svårt att förstå ibland och till och med för turkar från andra städer tycker det.  
Och blir det kejsarsnitt så lovar jag att inte berätta vilket datum det blir innan utan det får bli en rolig överraskning när ni minst anar det här på bloggen.
Däremot kommer jag nog förvarna min egna familj och berätta att inom en veckas tid så är det dags, men exakta datum håller jag till mig själv precis som sist.
 
Hur har era förlossningar varit? Var det som ni hade tänkt er? Positiv eller negativ upplevelse och hade ni velat gjort något annorlunda?
Och hur många är det som läser här som är gravida just nu? Är ni spända och nervösa?

Gravid v34, andra barnet!

Hejsan!
Här kommer en liten graviduppdatering. Igår, måndag så gick jag in i graviditetsvecka 34. Jag är alltså idag 33 veckor och 1 dag gången. Och dagarna rullar på ganska så smidigt fortfarande.
Jag har precis som i förra graviditeten haft en ”lätt” graviditet får jag väl säga själv.
Visst, jag har mått illa, haft svårt för att äta, besökt läkare mitt i natten pga. magsjuka, haft dubbla hjärtslag mycket i början osv.
Men inga direkt kramper eller problem med kroppen och det är jag väldigt glad över.
Magen är väl egentligen inte särskilt ”stor” och bebisen är varken liten eller stor utan ligger vid den normala kurvan i storlek.
Det är med andra ord hon och det övriga i magen just nu såsom fostervattnet som väger och gör att jag ökar i vikt.
Jag har gått upp 4 kg totalt och väger 55 kg idag. Sista tiden ska man öka i vikt eftersom bebisen lägger på sig en del då och jag känner att magen har blivit ”större” även om jag inte har ökat i vikt men också mer spetsig än bred.
Det finns ju en härlig myt om att när man väntar en pojke så är magen spetsig och väntar man en flicka så blir man mer rund och ”bred”
Jag tycker min mage är precis som med Adem i magen men jag har ändå fått lite mer höfter och rumpa under denna graviditet.
 
I slutet av veckan så fick vi bodys från H&M i minsta storlek, 50 som jag har beställt och köpt så nu känner jag mig redo att packa en väska att ha med till sjukhuset den dagen det är dags.
Och det vet man aldrig när det blir. Det kan ju faktiskt hända något som gör att det blir tidigare än planerat och då känns det bra om allting är förberett, framför allt till bebisen.
Här är en sneak peak på de nya bodysarna som jag är helt kär i. Det enda tråkiga är att jag vet att de kommer inte ta lång tid innan hon har växt ur dessa.
Det är underbart att se hur barn växer men det går så fort. Och jag är, som alltid, kär i dessa barnkläder och vill använda de mycket.
 
 
Precis som i förra graviditeten så är jag väldigt lugn inför förlossningen.
Jag vet att det kommer bli som det blir och det känns skönt att veta lite mer hur det fungerar vid ett kejsarsnitt om det skulle bli så denna gången med.
En annan sak jag ser fram emot är att det kommer vara vinter och mycket hemmatid när bebisen är här.
Förra gången föddes Adem mitt i turistsäsongen, Juli månad och jag ville såklart träffa alla vänner som är nere på semester i Side under sommaren.
Men samtidigt blev det nog lite stressigt och lite för lite ”hemma tid” att bara ta det lugnt, amma och andas ut.
Det ser jag fram emot denna vinter, att verkligen gå i ide och vara hemma. Då ska jag lukta svett, ha okammat hår, kläder stora som tält och bara mysa.
 
Lillasyster i magen var inte så aktiv som Adem var runt v25 men däremot har hon kommit igång ordentligt nu sista månaden.
Nu känns hon verkligen i hela magen och hon sträcker ut på sig åt alla håll och kanter samtidigt.  
Jag har haft mycket mer halsbränna denna gång och det finns även en myt kring detta, som med allting annat, att mycket halsbränna betyder att bebisen har mycket hår.
Nja, jag vet inte om det stämmer men den som väntar få helt enkelt se.
Från och med om en månad så kan vi börja räkna ner på dagar tror jag. Och jag ser verkligen fram emot att få träffa lilla nykomlingen i våran familj.
 
Mage v34

Nedräkning och alien!

Förlåt för att jag tjatar om det här boandet jag sysslar med här hemma men det är ju ”det enda” jag gör om dagarna nu. Förbereder mig psykiskt och fysiskt för lillasyster.
Det tog längre tid att ta in att vi faktiskt ska få barn igen, att det ska komma en ny liten figur och bo med oss och samtidigt förgylla våra dagar (och nätter…) i många, många år framöver.
Jag har nog på något vis skjutit på tanken, lite ”jag tar tag i det sen” och sen är väl nu antar jag.
Det är klart att jag har fattat att vi ska ha barn, att jag är gravid. Men när det mesta rullar på som vanligt, när graviditeten inte gör sig så mycket påmind än sparkarna i magen och kläder som slutar att passa runt magen så är det lätt att samtidigt inte tänka på det.
Det är inte som första graviditeten med 5 olika appar i mobilen där man läser varje dag vad som sker i magen och varenda stillsam minut så skenar tankarna iväg på graviditet och bebis. Så var det för mig första gången iaf.
 
Jag frågade Kadir häromdagen om inte han är avundsjuk att han aldrig kommer få känna hur det känns att ha en bebis i magen.
Han tittade på mig med stora ögon, skrattade och sa nej tack.
Tänk dig att du har en alien i magen, en varelse som du känner lite då och då.
Nej, det var inget som lockade honom alls och jag tror ärligt talat han är glad över att han inte är eller någonsin kan bli gravid. Jag sköter den biten så bra tycker han.
När jag rensade i skåpet häromdagen så hittade jag en påse som jag hade lagt undan till ”eventuellt i framtiden”
En påse med bland annat två hårspännen som jag tog med mig från mammas hus redan när Adem låg i magen. Ifall det skulle vara en tjej i magen som i framtiden kanske vill ha några fina spännen i håret.
Sedan låg även en klänning i påsen. Klänningen ser ni här nedanför, både på mig som bebis och bredvid bilden.
Tänk att vi ska ha en liten sådan där tjej snart som kanske kommer bli fotograferad i just denna klänning en dag.
Och tankarna gick genast vidare över till utseende.
Hur kommer denna tjej se ut? Kommer hon vara lik Adem eller kanske mörkare och få sin babas drag i färg mer?
Eller kommer hon att komma ut med eldrött hår och lika vild som jag var med stora, frågvisa ögon?
Om mindre än 60 dagar vet vi.

Börjat boa här hemma!

Hej allihopa! 
Vi har fullt upp här hemma idag. Efter frukosten så åkte vi iväg och köpte lite bra-ha-saker inför lillasysters ankomst. 
Jag hade tänkt att börja fixa, dona och boa från och med början av September månad men eftersom det har varit så himla varmt, och är fortfarande så har jag dragit ut på allting. 
Ja, man kan skylla på värmen i ett sånt här läge. 
Jag hade hoppats på svalare väder och regn när jag skulle börja dona och fixa. Mysigt höstväder ni vet, men å andra sidan är detta bättre då jag nu kan tvätta och får tvätten torr på nolltid. 
På måndag går jag in i v32, lilltjejen är färdigbakad och ska bara lägga på sig kilo och kan faktiskt komma tidigare om hon känner för det. 
Så jag börjar nu fixa med det praktiska som behöver vara klart OM hon skulle tittat tidigare. 
 
Vi köpte bland annat tvättmedel som är mer skonsamt för bebis och barnkläder. Det gjorde vi aldrig med Adem och han har aldrig haft problem med huden eller visat något tecken på att vi borde byta tvättmedel men jag behövde ändå köpa nytt så att vi har hemma och då passade jag på att ta ett lite mer skonsamt. 
Sedan köpte jag andra städartiklar så att jag verkligen kan få fixa och greja här hemma. 
Det enda vi inte köpte, som vi faktiskt borde ha köpt, var blöjor och tvättlappar. Jag vet inte riktigt vad vi tänkte men jag ska skicka iväg Kadir och köpa detta i veckan som kommer om han ändå ska in till Manavgat. 
Imorgon ska han till marknaden och köpa olika nötter som våran doktor tyckte att jag skulle äta. Ja, de nötterna som jag tål då. Och det tackar jag inte nej till. 
 
Tvättmaskinen är igång nu och det var så mysigt att sitta och sortera alla nya kläder som vi har köpt och fått till just lillasyster. Klippa bort lappar, sortera i färg och sedan har jag skrivit en lista på vad vi har och vilken storlek. 
Adem var med och tittade, pillade, grejade och jag tycker det är kul att han är lite delaktig och vi pratade om vem som ska ha dessa kläder och hur liten hon är. 
Nu ska jag plussa ihop detta med listan över Adems kläder som lillasyster ska få ärva och på så sätt har vi bättre koll på om och vad det är vi behöver nu det sista. 
Det enda jag vet redan nu är långärmad body i storlek 50 för det har vi ingen än så länge. Sedan ska vi skaffa någon söt, tunnare filt och en lite varmare filt. 
Men eftersom vi snart förhoppningsvis får besök så hade jag tänkt att en shoppingrunda i Manavgat skulle sitta fint  just den veckan. Det tror jag att vi hinner och jag klarar av. 
Vem det är och när det blir får vi däremot se…men det är någon/några jag verkligen längtar efter att få träffa. 
 
Sortera, klippa bort lappar, skriva upp storlek, vända ut och in…
Allt mellan storlek 50-92 har vi här. Med andra ord 2 år!
 
I en utav plaggen som jag har köpt här i Turkiet så stod det inte någon storlek utan kilo istället. Smart. 
 
Och i ett utav plaggen från Gekås satt denna lapp. Bra komihåg lapp till oss föräldrar.  

Skicka paket till Turkiet!

Detta med att skicka paket till Turkiet är alltid spännande för man vet aldrig om det kommer fram eller inte. Så med viss osäkerhet så lät jag min fina vän Johanna få våran adress för att kunna skicka ett paket som hon så gärna ville skulle komma fram innan lillasysters ankomst. 
Jag kände att det är så dumt om det inte kommer fram och hon har kastat en massa pengar i sjön. Jag har nämligen hört flera paket som aldrig kommit fram och samtidigt också lika många som faktiskt kommer fram tryggt och säkert. 
Dessutom har jag fått några paket på posten tidigare, så det verkade faktiskt fungera för oss. 
Men för säkerhets skull så bestämde vi att det skulle skickas som rekommenderad post. Då kan både avsändaren och mottagaren följa vart paketet finns via internet och det har vi gjort nu dessa dagar med spänning. 
Johanna skickade paketet den 22 September och det kom till vårat postkontor igår. Idag hämtade Kadir upp paketet så 10 dagar totalt tog det från Sverige till oss här i Turkiet. 
 
Och innehållet sen…jag hade passat på att önska mig en sminkpenna från H&M som jag använder och bad om att få köpa eftersom Johanna ändå skulle skicka ett paket. 
Resten hade jag ingen aning om vad det skulle vara men jag blev så glad.  
Hon hade köpte ett paket med långärmade body’s från Zara och även en jättesöt rosa klänning och ett par strumpor därifrån. Dessutom ett par passande strumpbyxor och ett hårband från H&M till lillasyster. 
Jag längtar tills jag kan göra lite roliga frisyrer, använda hårband och lite klämmor och spännen på lillasyster. 
Om jag nu får det. Säger hon nej eller visar att hon inte vill så respekterar jag såklart det. Och jag kommer inte låta det gå till en överdrift heller. 
 
Johanna hade dessutom passat på att skicka med en krydda som hon själv gillar och eftersom hon känner mig så vet hon att jag gillar att testa sådana saker. Plus att hon skickade med den nya Marabou smaken. 
Den blir spännande att testa. 
 
 

 
 
Förutom detta, denna härliga fredag så är nu Therese och hennes fina familj på plats i Side.
De hittade en superbillig resa till ett utav Sunwinghotellen här i Side för 10 dagar sedan och kunde inte motstå att boka för ytterligare en resa i år. 2 vuxna och en 1 åring för strax över 6000 kronor, det är kanonpris det. 
Så hon passade på och frågade om jag ville ha något från Sverige och jag kände väl att man kanske ska uppdatera sig för vintern. Havregryn och citronmajonäs till mig som nu var slut och smörgåsrån till Adem som han älskar. 
Sedan överraskade Therese oss med en klänning till lillasyster och målarpennor till Adem. Han blev så glad och ville genast måla med en gång på morgonen. 
 
  
 
Vilken kalasfredag det blev, och mer kul ska vi ha det. Ikväll kommer några vänner förbi som jag inte har sett på länge. Äntligen fick vi ihop något och jag ska åka till affären nu för att handla vad vi behöver. 
Hoppas ni får en bra fredag allihopa!

Gravid v.31!

Hejsan!
Nu äntligen har vi elen tillbaka hos oss. Den försvann redan innan vi vaknade imorse och sedan har den kommit några korta stunder under förmiddagen men försvunnit lika snabbt.
Hela vårat område verkar ha varit strömlösa men jag vet inte hur det såg ut i resten utav Manavgat eller Side däremot.
 
Vi har haft en otroligt bra förmiddag för vi har nämligen varit på rutinkontroll på sjukhuset och träffat våran nya läkare.
Eller som Kadir har sagt i flera månader nu ”Bästa läkaren i stan, alla vill gå till honom” och jo, det har nog varit så för vi har försökt komma intill hos denna läkaren sen i somras och inte lyckats.
Att han dessutom håller till på det kommunala göra att än fler går till honom, just för att de kan.
Men förra veckan fick vi en tid tills idag och när vi väl var på plats, 25 minuter innan utsatt besökstid så inser vi att han har haft en förlossning på förmiddag och där med har hela väntetiden blivit fördröjd.
Så en timme efter utsatt tid fick vi komma intill.
Och tro mig, jag ville ge upp flera gånger och precis varje gång så fick en ny patient komma intill så vi väntade ut det hela tiden och tillslut var det våran tur.
 
Och jag kan väl förstå varför denna läkaren är så eftertraktad. Han talade till mig, trots att jag ”inte kan turkiska” och även till Kadir. Han var väldigt noggrann, frågade flera gånger om vi hade några frågor, gick igenom alla mina papper på blodtester jag har gjort under denna graviditet och frågade hur jag mådde, om jag hade kramp i vaderna, om mitt tandkött blöder ibland etc.
Min läkaren som jag hade med Adem på det privata sjukhuset har under denna gång knappt sagt hej eller frågat hur jag mått när vi har gjort besök där. Ett, två, tre så ska allting gå snabbt och så mycket pengar på kortast tid är deras mål.  
Läkaren vi har gått till mest denna gång, även det på det kommunala sjukhuset, har vi varit nöjda med men inget ”utöver det vanliga” utan bara helt okej.
Denna läkare som vi hade idag tog sig tid för sin patient och inte bara för att slussa förbi alla på kortast tid.
 
Efter att vi hade pratat lite om min förra graviditet, varför det blev kejsarsnitt då, hur vi/jag tänker nu, hur jag mår etc. så var det dags för ultraljud.
Och som jag har förklarat tidigare så går detta på 2 minuter oftast. Men denna gång var det också annorlunda, till Kadirs stora glädje.
Läkaren visade oss, och kanske framför allt Kadir mer, alla kroppsdelar, hur det bör se ut, vad han letar efter när han går igenom, ryggraden, hjärtat och slagen etc.
Jag har fått en ordentligt genomgång i Sverige på detta på RUL i v18 där men Kadir ser ju bara hur de sveper förbi och har ingen aning om vad de tittar efter vid ultraljuden. Så han tyckte det var riktigt spännande.
Vi fick också höra hjärtljuden och då reagerade Adem på ljudet och sa ”Huuhh??!”
Sedan sa läkaren att vi väntade en tjej, vilket vi redan vet, och så vänder han sig till mig och säger:
It´s a women!
 
Haha jag höll på att dö av skratt. Jag förstår vad han menar men det lät väldigt kul.
Och som ni då kanske förstår så kan denna läkaren begränsat med engelska.
 
Jag och Kadir har pratat om förlossningen här hemma och jag är mer stark och positiv till en vaginal förlossning denna gång än sist.  
Förra gången var jag inte det och jag var framför allt inne i ett sådan kaos i mig själv med mammas bortgång och allting runt det så tanken på en förlossning då gav mig gåshud.
Jag kan idag säga att för mig är jag lika inställd på både vaginal förlossning och kejsarsnitt.
Och det tyckte denna läkaren var bra, han stänger inga dörrar till varken det ena eller det andra heller.  
Men på många ställen i Turkiet så har de som ”egen grundregel” att om du har gjort kejsarsnitt tidigare så kommer du göra det igen.
Min förra läkaren, som jag hade med Adem var inte PRO-kejsarsnitt utan uppmanade mig till vaginal förlossning.
Men som jag skrev tidigare så sa mitt huvud emot och jag ville ta det ”enklast” för mig själv. Datum sattes några veckor innan och dagen innan vårat planerade kejsarsnitt så hade Adem fortarande inte vänt sig och min doktor tyckte då att ett kejsarsnitt var bäst för både mig och bebisen.
 
Våran doktor som vi träffade idag har vi inte bestämt något än med utan vi får se hur det ser ut nästa gång.
Jag och Kadir har bestämt tillsammans att han inte kommer vara med vid förlossningen, vare sig det blir vaginal förlossning eller kejsarsnitt.
När blodprov skulle tas på Adem strax efter att han var född så fick Kadir lämna rummet för att spy i en soptunna så han skulle väl mest göra mig stressad och ändå få lämna rummet om han hade varit med under en förlossning.
Och vi båda känner att det är bäst om han väntar utanför.
Förhoppningsvis får jag ha med mig någon utav Kadirs systrar men även det ska vi prata mer om nästa gång när det närmar sig förlossningen.
Min största oro är kanske mer språket, för även om jag kan en hel del turkiska nu så har jag inte direkt tagit reda på vad tryck, värk, samandragning, moderkaka etc.heter. Och skulle jag råplugga det nu så tror jag inte att huvudet kommer vara i form för att ta fram de nyinlärda orden på turkiska.
Engelska hade jag fixat utan problem…men turkiska..nej.
Men både Kadir och jag är jättenöjda med denna läkaren, han har ett väldigt gott rykte om sig, visade sig verkligen positiv och jag är också nöjd med hans inställning för en förlossning.
OM det skulle bli kejsarsnitt så kan vi räkna med ett datum från och med 15 November och framåt beroende på hur jag och bebisen mår sista tiden.  
Jag som redan var stressad över att BF datumet är den 6 december, dvs 66 dagar dit.
Men det är nog dags att ställa in sig på ca 1,5 månad och framåt för att inte få en chock sen.
 
Lillasyster väger strax under 1700 gram vilket var bra och ”som det ska vara”
Jag själv ligger på 54-55 kg så vi får se om det blir mycket eller lite plus sista tiden. Förra gången svällde mina händer och fötter upp de sista tre veckorna men vi får se vad som sker denna gång.
Jag mår bra men självklart blir det tyngre och lite jobbigare med tiden som går, trots att det inte ser stort eller tungt ut.
Men det har gått bättre än vad jag räknat med och betydligt snabbare.
 
Dagens bilder från ultraljudet och även bild på avläsningen utav hjärtslagen.
Gårdagens mage.

Ett flicknamn tack!

Innan Adem var en Adem så kallades han för Mini på sociala medier, kommer ni ihåg det?
Med lillasyster i magen har vi inget direkt smeknamn mer än lillasyster, eller vi säger väl egentligen bebisen här hemma medans när jag skriver så skriver jag lillasyster.
Och många frågar ifall vi har något namn på henne ännu men det har vi faktiskt inte.
Precis som med Adem så är det helt blankt. Vi har funderat lite, pratat lite men vi har inte spikat något namn än.
Vi står på 0 helt enkelt.
Jag hittade Adem när jag letade på internet bara några veckor innan förlossningen skulle ske. Jag var inte helt övertygad själv direkt men när jag väl blev det efter några dagar så kände jag att detta namn måste vi verkligen ha.
Och Adem är verkligen en Adem, det finns inget namn som passar eller hade passat bättre till honom känner jag.
Samma sak, samma känsla vill jag såklart få med lillasyster också. Det ska vara SÅ rätt och egentligen känner man väl det när man ser sin bebis först eller när det har gått en tid och bebisen har blivit en egen person och har en personlighet som man lärt känna.
Men vi vill ändå ha ett namn klart i alla fall någon dag eller timme innan förlossningen börjar.
Vi behöver alltså eran hjälp igen!
Ett tjejnamn, flicknamn som är turkisk men som är lätt att uttala för svenskar.
Alltså inga ş ı ü ğ ç eller andra turkiska bokstäver och inte heller å eller ä. Ö går däremot bra för det finns i Turkiska alfabetet också.
Ge alla förslag ni kan!
Vi kommer inte välja något mellannamn denna gång heller och det är inte många i Turkiet som har just ett mellannamn så det känns bra att inte ha det på våra barn.

Och hörni, det är bara 70 dagar kvar…Kan någon sakta ner tiden lite grann?

Vill du hitta förslag på fina, turkiska pojknamn så finns det en hel del bland kommentatorerna i inlägget
”Ett pojknamn, tack!”

Bebis shopping!

För ett tag sedan var jag och Adem i Manavgat och shoppade loss en del och nu tänkte jag visa alla gobitar jag hittade. 
 
Dessa tre plagg hittade jag i en utförsäljnings-korg utanför en barnbutik efter måndagsmarknaden i Manavgat. 
Allt i korgen kostade 6 lira styck, dvs 18 kronor vilket är ett bra pris.
De rosa byxorna hade vi likadana till Adem fast andra färger och kvalitén var riktigt bra så jag köpte ett par nya.
Linnebodyn är i stor storlek och jag räknar med att lillasyster kommer kunna ha den mot och under sommaren istället. 
De gråbyxorna visar baksidan och jag tyckte de va så söta så det var ett måste på dem. 
 
 
Detta set/pyjamas hade jag nog egentligen inte köpt då kvalitén kändes sådär men med priset, 5 lira dvs 15 kronor för byxa och en omlottröja så blev det ett köp.
Kan den användas mer än 2 gånger så känns det som ett bra köp till det priset, eller vad säger ni?
 
 
 

I Turkiet är det vanligt att sätta tunna ”vantar” på bebisarna första tiden. Vi hade det till Adem och jag tycker det är bra så att de inte river sig i ansiktet första tiden. 

Vissa barn föds med långa, vassa naglar andra föds med korta. Vilket fall som helst så hade Adem inga rivmärken i ansiktet och vantarna används bara då och då i början. Vi såg såklart till att korta naglarna när det behövdes men med dessa på så blev det ännu bättre tror jag.  
5 lira, 15 kronor kostade detta 3 pack.  
 
 
Butikskedjan Lc Waikiki hade lite utförsäljning framför allt på sommarkläder men jag lyckades hitta två, fina, långärmade body’s för 20 lira, 60 kronor. Det säljs som ett set och priset var riktigt bra då. 
Dessutom är det just långärmade body’s de första månaderna vi behöver just nu till lillasyster.  
 
 
 
I samma butik hittade jag denna gosiga dräkt som jag lyckades hitta sista exemplaret i liten storlek. 
Visst ser den mysig ut, perfekt för turkisk vinter. 30 lira, 90 kronor kostade den. 
  
 
Jag måste visa vad vi hittade till svurkbebisen Efe också som han fick förra veckan. Sött eler hur?
 
 
Även denna fick han, eller kanske mer hans mamma Sofie. 
När man badar bebisar så brukar många i Sverige ha en plasthållare som man lägger i baljan som stöd för bebisen har jag sett. 
Till Adem hade vi denna, köpt i Turkiet och jättesmidigt särskilt om man är själv och ska bada bebisen.
Självklart måste man ha uppsikt över bebisen hela tiden men man behöver däremot inte hålla i bebisen utan hen kan ligga på plats under tiden som föräldern shamponerar håret eller kroppen med båda händerna etc. 
Bebisen hänger på nätet väldigt stabilt och bra. Adem trivdes jättebra med denna minns jag. 
Dessutom hålls bebisen ovanför vattnet vilket jag tycker är bra och gör badandet väldigt lätt och smidigt för alla. 
Tips till blivande föräldrar som besöker Turkiet, köp denna. 
 
 
Jag passade också på att uppdatera bland hårprodukterna här hemma och betalade 15 lira, 45kr för dessa två. 
 
 
Och slutligen på denna shoppingrunda så passade jag på att köpa en hårddisk för att spara alla mina bilder INNAN datorn kraschar.
Teknosa, den turkiska motsvarigheten till Siba/Elgiganten etc. hade ett erbjudande på Toshiba hårddisk 1tb med 2 års garanti för 169 kr, ca 500 kr. 
 
Jag tror vi har det mesta i barnkläder, eller det viktigaste i alla fall. Några långärmade body’s mellan 50-62 behöver vi nog till och såklart blöjor och våtservetter. 
Jag ska gå igenom framför allt klädlistan snart för att bocka av och jämföra, vad har vi köpt/fått och vad har vi från Adems tid kvar som kan användas.
Sedan kan alltid Kadir åka iväg och fixa det som skulle fattas första tiden för jag känner inte alls för att ta mig ut och handla direkt. Men smidigast är om man har allt hemma utan att överkonsumera och köpa onödiga saker som inte används ändå.
Annars känner jag mig väldigt lugn på just fixar-fronten inför lillasysters ankomst om 2 1/2 månad. 
Mer nervös är jag för att en bebis ska komma och vi ska gå igenom hela första-tiden-med-bebis-stadiet igen.
Det är tufft, särskilt när sömn utesluts ofta och hamnar som sista prio men det är en kort period och dessutom en mysig tid också.
 
Härlig kvällssol i Manavgat under våran shoppingtur.