Nu börjar det dra ihop sig!

Pannkakor till kvällsmat ikväll blev det. Kadir är hemma hos sin pappa nu och kommer lite senare så då passar jag på att äta sånt som han inte är så förtjust i. Sedan att det blir chips och dipp efteråt kan ju inte jag rå för. Att han missar alltså. Han får ta igen det en annan dag.

Idag gick jag ner till butiken på förmiddagen och stannade hela dagen nästan. Maria var där så vi pratade en massa om min Sverigeresa, shopping, kommande säsong, hollywoodfruar och tvprogram ifrån Sverige.
Dessutom hade jag mina första kunder idag också som var svenskar och jättetrevliga.
Fast jag har inte börjat jobba ännu men det var fullt upp så jag hjälpte till lite på sidan om.

Nu känns det skönt att säsongen börjar dra igång. Jobbet för min del börjar ju inte ännu men det är härligt att se leverantörer och alla modeller som är på ingång. Det kommer verkligen bli en riktigt bra säsong i år och ja, jag har sagt det förut och jag säger det igen;
Dom absolut bästa tjejerna kommer befinna sig i Side och jag ser verkligen fram emot det. Och jag tror alla de andra kan hålla med om det. Ett riktigt bra och härligt gäng som är riktigt positiva och har sin goa energi med sig.


Några av tjejerna som kommer befinna sig i Side denna sommar.

Te-mys på småtimmarna!

God morgon måndag!
Solen skiner och fåglarna kvittrar. Men idag har jag ingen aning om vad jag ska hitta på. Jag är för en gång skull lite småtrött fortfarande eftersom vi var ute ganska så sent igår.
Efter middagen så åkte vi hem till Kadirs syster och hennes man. Hennes döttrar blev helt till sig när dom såg att jag var med och ryckte i var sin arm på mig. Så himla söta tjejer. Och det bästa är att dom babblar på och jaa….det är inte helt lätt för mig att förstå allt dom försöker säga.
De senaste gångerna när vi har varit där så har dom alltid sovit, men inte igår. Äntligen.
Även Kadirs kusin och hennes man plus deras två söner var där. 

Vi och drack te, det pratades hit och dit och bjöds på massa gott.
Jag ska inte försköna det hela och säga att jag satt med och tjitt-tjattade hit och dit, fram och tillbaka och påstå att jag förstår och pratar turkiska för det vet ni att jag inte gjorde. Min turkiska är begränsad forfarande och jag förstår mer än ”hej hur mår du” meningar och kan svara på frågor när jag blir tilltalad men mestadels så sitter jag och lyssnar, försöker förstå vad själva konversationerna handlar om och bara mata in allt i huvudet.

Ett tag satt jag själv med kvinnorna och vi pratade lite om Sverige, min familj, maten i Sverige, jobb där etc.
Många ”ahaaa” och sedan fler frågor på det blev det. Eftersom jag jobbar med båda två under sommaren så har dom träffat mina föräldrar och syskon och då blir det lite roligare när dom har en bild framför sig samtidigt som dom frågar.

Det bästa med hela kvällen är kanske när man ser och hör hur stolt ens pojkvän är över en, på vägen hem.
Turkiska är inte ett lätt språk och värre blir det för en annan som mig som egentligen inte är ett dugg intresserad av språk överhuvudtaget.
I Turkiet så för och beter man sig även på ett visst annorlunda sätt än vad vi svenskar (eller jag iaf.) är vana och uppväxta med, så bara det är en utmaning. Kulturen är annorlunda helt enkelt men den biten är jag faktiskt väldigt intresserad över istället. Tillskillnad från språket som är en större utmaning för mig.
Och sätter man ihop 1 + 1 och tar allt i sin egna takt så går allt bra tillslut.
Det finns inget bäst före datum på att lära sig saker och det är ju faktiskt det livet är till för.


Från våran semestertripp till Kemer i Januari. Saknar det stället redan nu.

Livsnjutaren Belma!

Tack för att ni skrev om att ni inte heller såg designen, precis som jag, här på bloggen.
Jag har skickat iväg ett mail till Johanna som har gjort den så det kommer nog fixas snart.

Idag skulle jag träffa en person som är i Side. Och det var ingen mindre än Sandra och hennes underbaraste dotter Belma. Dom flyttade till Antalya i November men när jag satt i Sverige för några veckor sedan så skrev hon till mig att dom flyttar inom kort tillbaka till Side igen, där dom hör hemma. Och ingen kunde bli gladare än jag när jag kom till Side och visste att dom redan fanns här på plats.
Så nu har vi massa tid att ta igen. Tyvärr bor vi inte grannar och inte ens i samma område längre men vi kommer ses massor, det är jag helt säker på.
Vi gick på strandpromenaden, kollade upp Doruk som hade stängt igen och gick sedan bort till butiken en sväng. Sedan gick vi en bra bit på promenadsvägen och pratade om allt som har hänt de senaste månaderna. Vi både har ju också hunnit med en tur till Sverige och pratade om allt gottigt vi redan saknar därifrån.

När Belma hade somnat i vagnen och vi var helt torra i munnen så satte vi oss på Tropic Bistro och tog en färskpressad apelsin jucie. Belma vaknade till och busade med oss. Men framför allt sin hemliga kärlek, Kadir. Dvs. min pojkvän. Sedan hon var liten så har hon alltid haft ett gott öga till Kadir och vi såg tom. hur hon blev generad idag när dom busade. Så himla gulligt.

Vi gick hemmåt, köpte glass på mataffären vid mig och satt sedan hos mig en liten stund innan dom skulle iväg och köpa mat.
Härligt att ha Sandra och Belma i Side igen.
Denna sommaren, med alla goa och bra vänner som kommer befinna sig i Side, kommer bli riktigt bra. Det känner jag på mig redan nu.

 
Livsnjutaren Belma med mina solglasögon


Vägen från busstationen ner till havet har breddats under vintern och är nu klar. Dessutom ligger det ett apotek där (se sista bilden) vilket jag tycker passade väldigt bra.
E = Eczane. Alltså apotek på turkiska.
Favori höll på att måla sina väggar idag och frisör salongen bredvid WellaBella såg inte alls iordning ut just nu. Men om några veckor är allt färdigt och klart på alla hotell, gator och stränder.
Stranden precis nedanför här, vid Side Beach Club m.m. var full av tång och stenar men det fixar dom snart. När det blir badväder för oss skandinaver. Tyskarna ligger för fullt och solar och några få badar.
Vi som bor här går runt i jacka dock. Både vi svenskar och turkarna själva.

Kallt inomhus, varmt utomhus!

God morgon soliga Söndag!
Solen skiner som vanligt här i Side och jag har percis sagt hej då till min pojkvän som åkte iväg till jobbet.
Jag har insett att grannarna över oss, två kvinnor tror jag, kör deras ac dygnet runt. Ja, inte på kalluft utan varmluft då. I huset vi bor i så är det väldigt kallt eftersom den ligger i skuggan. En dröm på sommaren men mardröm på vintern. Då kan man ju däremot elda i brasan och ha igång infravärmen men det känns ju jättekonstigt om man ska börja elda när det är 18 plus utomhus.
Jag önskar idag att vi hade våran lägenhet i solen mer. Men…tänk er på sommaren när det är som varmast. Vi klarar oss bra utan någon ac i lägenheten. Nu har vi en bordsfläkt för de riktigt heta dagarna men annars går det jättebra att bara öppna båda balkongdörrarna.

Idag ska jag träffa en person som är i Side nu.
Ja, jag tänker inte avslöja vem det är än men det ska bli jättekul och vi har nog en hel del att prata om.

Dags att röja upp här hemma tror jag. Ha en bra Söndag!

Ps. ser bloggdesignen konstig ut? Dvs. bilderna i headern m.m. inte längre syns? Isf får jag kolla upp det och se vad som är fel.

It´s a beautiful day!

Idag hade Kadir sovmorgon vilket resulterade i att jag också hade sovmorgon såklart och inte gick upp förens strax innan nio. Även om det känns lockande varje morgon att ligga kvar i sängen så känns det ännu bättre att stiga upp tidigt, komma igång med dagen och äta frukost med min pojkvän innan han går iväg till jobbet.
För när man väl har ätit och sagt hej då så är man igång och känner inte alls för att sova igen.
Särskilt inte när solen skiner så mycket.
Igår blåste det ordentligt mycket så jag höll mig inomhus och städade undan. Idag ska jag gå igenom alla lådor och förvaringsutrymmen här hemma för att få plats med allting.

Här kommer en härlig låt för en härlig dag.
Ha en bra lördag kära vänner!

Hemma och bloggtips!

Nu sitter jag hemma i våran härliga lägenhet som var helt klinisk ren när jag kom hem igår.
Mindre ren och rent ut sagt kaos är det just nu här hemma. 5 maskiner tvätt tänkte jag köra idag men vi får se hur det blir med det.

Jag trodde jag var den som skulle agera jultomte igår och dela ut paket till höger och vänster men istället möttes jag av både blommor och presenter. Också fick jag frukost färdig och klar imorses. 
Vilken pojkvän man har! Den bästa, om jag får säga det själv.

Vädret har varit lite sisådär de senaste dagarna, ena dagen bra andra dagen regn. Men där jag är, där skiner alltid solen och idag är det strålande solsken som gäller och dessutom kommer det nog bli väldigt varmt mot vad jag är van vid.

Hoppas ni har det bra där ni är just nu. Jag vet att många här är väldigt intreserade av turkiet, svenskar som bort i Turkiet och Turkietbloggar så därför passar jag på att tipsa om min vän Linneas blogg.
Hon träffade jag 2009 då hon var reseledare och jag befann mig väl lite överallt innan jag hittade min plats här i Side. Hon har valt att jobba ytterliggare en säsong i Turkiet och från att ha jobbat på office för Solresor i Alanya förra året så är hon nu äntligen tillbaka i Side igen.
Det ser jag och Malin fram emot!
Här är hennes blogg för er som vill kika in: Linnea – Hela världen är mitt hem

Ha en bra torsdag!

Intyg att skaffa hund

Jag har rensat min tredje garderob idag och där hade mamma samlat ihop gamla födelsedagskort, vykort och brev som var riktigt kul att läsa. Trodde jag skulle tycka att sånt var onödigt men det är faktiskt kul nu några år senare.
Men jag hittade något alldeles speciellt där bland mina saker.
Ett intyg innan jag köpte min hund.
Såhär står det
”Datum och ort 050918 Axvall.
Intyg!
Här med intygar jag, Louise att om hon får ha en hund i mammas hus, sommarstuga och bil, så lovar hon att hjälpa till med disk, tvätta, stryka och städa.
Hon lovar också att sköta sina studier och sitt rum. Men om mamma drar ut på tiden eller säger ja först  och sedan nej så blir Louise djupt bevsiken, sårad och ledsen.
Underskrift
Louise
Namnförtydligande:
Louise”

Haha jag var då 18 år och övertygade mamma att få köpa en hund, som tillslut blev lilla Charlie även kallad Charliemannen. Två år efter detta konrakt så bodde jag i Turkiet för en säsong och åkte sedan vidare till USA. Ja, ni kan ju det där nu.
Men mamma och Eddie är de bästa extramamma och pappa till lilla Charlie. Eller ska vi säga mormor och morfar? haha.
Det där med övertalningsförmåga har jag nog alltid haft tror jag.


Charlie ca 6 månader

Svaren på era frågor!

Vilket språk pratar du och din pojkvän med varandra?
Älskar din blogg!!
Vi pratar engelska med varandra oftast men ibland kommer det in lite svenska och turkiska ord.
Jag tjatar på honom att han ska prata mer turkiska med mig men vi kommer av oss och det blir alltid engelska endå tillslut.

Kornelia
Kommer du lägga upp några videoinlägg framöver på dig själv eller i Side eller så.

Jag åker till Side flera gånger varje år så jag vill gärna se hur det ser ut nu såhär års.
Kram Kornelia!
Det är inget jag har tänkt på direkt. Videoblogg där jag själv pratar osv. gjorde jag mycket i USA men jag vet inte om jag direkt känner för att göra det längre. Men vill du/ni att jag filmar i Side osv så kan jag absolut göra det.

Hur brukar du känna när du har varit i Sverige en månad typ? Har du haft tanken någon gång ååååå

jag vill va kvar här??
Förra året var faktiskt första gången jag stannade i Sverige mer än två veckor sedan jag flyttade till Turkiet. Då var jag i ett helt annat kapitell i mitt liv och jag var väldigt mycket förvirrad så jag visste nog inte alls vad jag ville. Däremot fick jag väl någon slags ångest bara tanken på att stanna i Sverige, även om jag har världens bästa familj och vänner här. Men det var längesedan jag kände att jag ville bo i Sverige en längre tid. Senast var väl under gymnasiet då jag inte visste något annat.

Som du känner nu kommer du vilja bo alltid i Turkiet?
Hmm…jo, just nu känner jag nog att jag alltid vill bo i Turkiet. Jag trivs så otroligt bra där. Men självklart kan allt hända och jag kan aldrig lova något. Men just nu hoppas jag att det kommer bli så.

1. Kan du prata någon turkiska?
2. Blir det inte lite jobbigt på sommaren att ständigt bo i jättevarmt väder?
3. Vad är det som gör att du trivs så bra i just Side i Turkiet?
4. Blir du glad om man kommer fram och pratar med dig när man kommer till Side?
Hoppas att frågorna duger och att du har det bra nu när du är här i Sverige.
Kram Hannah!:)
1. Jag kan prata turkiska. Det är en svår gramatik men jag kan en hel del ord och förstår mer och mer hur man sätter in dom för att bilda en mening. Men jag har inte det behovet att jag måste använda det mycket dagligen.
2. Det är 1-2 veckor som är extrem hetta och den infaller i Augusti månad. Dessa två veckorna så är allting bara jobbigt och jag klarar nästan inte av att sitta vid en dator ens och maila mina vänner. Men så fort denna hettan lägger sig så går det sakta men säkert mot svalare väder. Tänk dig att du är van vid ca 45 graders värme och det en dag ”bara” är 35 grader. Det är ändå en stor skillnad som man känner av. Men jag älskar värmen och är annars väldigt frusen av mig.
3. Jag vet faktiskt inte varför jag trivs så bra i Side. Men jag tror det är omgivningarna och att man är så nära bergen och lugnet där. Jag har skrivit om det förut och det är något där i bergen som får mig att ta några extra andetag och bara andas in glädje och energi. Sen trivs jag inte bara just i Side utan många platser runt omkring där också. Jag bodde en månad i Ankara hos mina turkiska vänner efter jobbet hösten 2007 men som alltid så är storstäder inget för mig. Även om jag fick se en hel del fina och härliga ställen där.
4. Jag blir väldigt chockad varje gång men otroligt glad…och lite blyg för det är en sak att sitta framför datorn och få kommentarer, mail och se statistik. Men sen att ni faktiskt står där framför mig…det är jättehäfigt. Så kom gärna och hälsa om ni kan och har möjlighet.

Åhh, vad svårt, jag frågar ju oftast vartefter jag läser 😛

Men jag gillade frågan som någon redan har ställt, vilket språk du och din sambo pratar med varandra.
Och vilken språk pratade ni när ni träffades?
Kram
Vi pratar engelska med varandra och har alltid gjort. Sedan pratar jag lite svenska och han turkiska också men vi är väldigt bekväma med engelskan så därför glömmer man av och använder det mest.
Han är nog den person, som jag känner i Turkiet som pratar och förstår bäst engelska vilket jag är väldigt tacksam över eftersom vi är ALDRIG tysta. Jag menar, vi pratar konstan med varandra och det känns bra att verkligen kunna förstå vad han menar och vara säker på att han förstår mig. Sedan kan det bli endel missförstånd också såklart men det är ju en annan femma…
emilia
Hur mycket turkiska kan du nu? Vad ska man tänka på om man funderar på att flytta till turkiet (förutom visum/arbete och liknande)?
Hoppas du tänker fortsätta blogga lika bra på den här bloggen som på förra! 🙂
Jag låtsas tyvärr som om jag kan mindre turkiska än vad jag faktiskt kan eftersom jag då kan göra som jag alltid har gjort. Rycka på axlarna och säga att jag inte förstår. Min pojkvän pushar mig och säger alltid
”Louise, du kan…men du vill inte förstå för du är rädd att det blir fel”
och det är sant.
Så även om jag förstår så säger jag att jag inte gör det. Sedan kan jag långt ifrån flytande. Men jag ska sluta vara så feg och verkligen försöka mera.
Jag får koncentrera mig när jag höra en konversation för att förstå och fråga om jag uppfattar det hela korrekt. Och jag har lätt för att tappa koncentrationen också tyvärr.
Om man ska flytta till Turkiet så ska man tänka på att det är skitkallt i de flesta lägenheterna om vintrarna. Vissa rum, om man ex. har en braskamin kan vara 25+ medans toaletten tex. kan vara 15 grader om man har tur. Tänk också på att om vintern gör man absolut ingenting, och njuter av det. Tänk på att inte bränna dig i solen på sommaren, ät mycket chips som innehåller salt och drick vatten i mängder.
Och alla hus och väggar har öron och ögon.

Emilia

Hur träffades du och din pojkvän? Kan du inte berätta liksom i detalj hur det gick till?
(du kanske berättat detta tidigare, då har jag missat det)
Jag började jobba i butiken där min pojkvän då hade jobbat 7-8 år i som hans bror och svenska fru äger.
Ibland var det festkvällar då en del arbetare omkring Tropicområdet brukade gå ut och festa och så även vi. Sedan hade han, precis som nu, bil så han visade mig Side, Manavgat, Everenseki och åkte runt och köpte kebab efter jobbet. Och pratade mängder med varandra redan då. På den vägen är det. Vi träffades på jobbet helt enkelt.

Anna

Nu när du bott i turkiet ett tag och förstår lite ord dom säger, är det jobbigt när dom flörtar så mycket och du förstår vad dom säger? (om dom skulle säga något flörtigt på turkiska som du hör) Eller är det nånting man ”vänjer” sig med och bara avfärdar lika snabbt? Minns när jag var i turkiet, det var ju killar som följde efter en liksom och lämnade inte en ifred förrän man röt i ordentligt, haha.
Och när startar säsongen ungefär i turkiet? Är det olika beroende på vart man åker? 🙂
Jag tror att allting handlar om vad för person du är och vad för person du vill vara.
Jag vill inte ha någons telefonnummer, jag vill inte sätta mig på en restaurang om jag går på strandpromenaden och jag behöver inte ha någon som säger till mig ”You iiiys is såå buutiifuuuul” Om ni förstår vad jag menar…
Och jag markerar väldigt tydligt med mitt kroppspråk om detta. Självklart säger folk hej till mig för att dom tror att jag är en turist som vill åka med på en båttur tex. Men väljer jag att svara så har jag gett dom pekfingret och dom kan ta hela handen. Väljer jag att inte svara, inte titta på dom, inte vända mig om när någon ropar något efter mig..ja, då visar jag också att jag inte är intreserad.
”You drop your money” är en vanlig fras som används flitigt för att få uppmärksamhet. Men jag går inte på sådant längre och jag bryr mig ärligt talat inte heller.
Är du inte intreserad så visa det direkt. Ge inte pekfingret om du inte tänker ge hela handen.
Man vänjer sig vid det men man blir fortfarande irriterad. Samtidigt är dom kanske mer ihärdiga vid vårkanten då säsongen precis har dragit igång.
Ryt till och säg att din pojkvän kommer snart, trots att du inte har någon. Säg att han är turk så lämnar dom dig snart ifred.

Säsongen i Side för skandinaver startar runt påsk ungefär. Vissa kommer redan början av April men runt mitten av April börjar man märka av dom mer och Maj månad så är det hela verkligen igång och blir bara mer och mer för varje vecka. Vet inte hur det är i dom andra städerna men Marmaris har jag hört är lite senare och hade sämre med turister förra året sa många.

Vad köpte du på Gekås Ullared? Höhöhö
Massa nödvändigt som jag kommer visa senare i bloggen.

Vad är det bästa vs sämsta med turkiet/Sverige
Har du något husdjur i Turkiet?
Köpte du en dator, vart köpte du den?
Bästa med Turkiet är platsen i sig. Allt som finns där är bara så wow. Sämsta är absolut när det har regnet i flera dagar och man inte har varmvatten. Och att strömmen går precis hela tiden så fort det är eller har varit lite, eller mycket åska.
Bästa med Sverige förutom min familj och mina vänner är väl maten haha. Allt som inte finns i Turkiet. Sommaren, de dagar som är fina är fantastiska och den friska luften är underbar. Isolerade hus och lägenheter är också ett stort plus som inte finns i Turkiet. Det sämsta med Sverige är att alla vill vara olika och ”stå ut” samtidigt tycker alla på samma sätt, klär sig på samma sätt, och jaa…allt är verkligen lagom och man ska följa ett visst mönster precis hela tiden. Plus det tråkiga vädret.
Jag har inget husdjur i Turkiet och skulle inte gärna vilja ha det heller tror jag. Jag är väldigt allergisk mot katter och skulle aldrig kunna ersätta någon hund med Charliemannen.
Jag köpte min dator på webbhallen i Göteborg.

Moa

Hej! Jag är väldigt sugen på att komma iväg jobba utomlands i alla fall en säsong…
Har du något tips på vart man kan söka på internet eller maila? Har besökt Side gånger och gillar verkligen det stället!
Kram Moa
Jag hade i första hand sökt via resebolag men jag vet att många har redan sina platser tillsatta nu och ska du söka för sommar 2012 så är du ute i sista sekunden. Du kan också söka via arbetsförmedlingens hemsida men där är det inte så stor koll på vad som skrivs och vad som faktiskt är sant. Hade kontakt med en tjej förra året som sökte via den sidan och hittade ett jobb på hotell. Hon hamnade på ett helt annat hotell senare och när jag visste vem hon hade mailat med så blev jag inte direkt förvånad över att dom använde andra hotellnamn för att locka svenskar till att söka jobbet.
Hör dig runt om du har vänner här hemma som har släktingar nere som kanske behöver personal. Eller vänner på plats i Turkiet som kan höra som om efter jobb för dig. Var alltid noga med att kolla upp arbetstimmar + lön innan dock.

Vilken är din favoritmaträtt i Turkiet och i Sverige.
Oj, jag måste få välja flera då. I turkiet är det min egna Kuru fasulye, dolmar biber, piyaz och pide som jag gillar mest. Men det finns så mycket mer. Detta är mina favoriter dock.
Svensk mat…ska jag ens kunna välja där? Mycket är inte ens svensk utan mat som tacos, lasange, kinamat och svensk kebab är mina favoriter. Några av dom. Jag återkommer när tre veckor har gått.


Lagar du verkligen all mat själv som du visar på din blogg. Eller aaa det blir din förra blogg nu ju men aa du vet vad jag menar säkert.
Eller hittar du bilder på internet som du lägger upp när du har lagat den maten.
De ser allt så gott ut men jag kan verkligen inte laga mat
Alla bilder jag la upp på min förra blogg på mat är mina egna bilder där jag har lagat maten. Jag har blivit riktigt bra på att laga mat måste jag erkänna och jag själv tycker ju att det är gott så det är ett plus. Sedan lagar jag ingen avancerad mat direkt men det gäller att lägga i några kryddor kärlek i maten så blir det oftast bra.
Sedan måste man inte följa recept till punkt och pricka har jag lärt mig.

Är du duktig på turkiska? Är det svårt att lära sig?
Det är svårt om man inte är intresserad eller har ett behov av att lära sig det. Jag känner att jag måste lära mig för att alla andra tycker att jag måste kunna det och då blir det inte alls lika kul. Sen kommer det stunder då jag önskar att jag kunde mera…men det kommer tillslut.
Som jag säger till mycket här i livet:
Herregud, det finns väl inget bäst före datum på detta eller?

Välkommen till en blogg i Turkiet!

Hej och välkommen hit!
Kanske har du hittat hit från min gamla blogg och vet precis vem jag är, hur jag brukar blogga och bara är nyfiken på vad detta är för sida.
Eller så är du en ny besökare som inte har en aning om vem jag är…Då kan du börja med att läsa här isf. Hoppas du trivs här och du är alltid välkommen tillbaka!

Mitt namn är Louise, jag är snart 25 år och bor i Turkiet sedan 3 år tillbaka.
Att beskriva sig själv är alltid så svårt men jag ska göra mitt bästa och dessutom försöka få ihop alla pusselbitar för att förklara var jag är idag.

Jag är uppvuxen i ett litet samhälle utanför Skara som heter Axvall där jag bodde tills jag fyllde 20 år.
Min syster, lillebror och pappa bor i Göteborg och tyvärr träffar jag dom inte mer än 2 gånger per år.
Men när vi väl ses så slår vi alltid på stort och försöker hinna med så mycket vi bara kan.

Matlagningen som ni kommer upptäcka då och då kommer definitivt ifrån mamma. För tre år sedan så ringde jag och frågade hur man lagade potatis. Kanske inget att skryta med, men om man ser vart jag är idag så har jag verkligen rätt att skryta hur god mat jag, oftast, lagar.

Jag gick barn och fritid på gymnasiet i Skara utan att vilja bli varken förskolelärare, gymnasielärare, brandman eller polis.
Det som lockade var väl att man fick göra praktik och att man bara behövde läsa mattematik A. Underbart!

När gymnasiet var slut så insåg man verkligen vad alla pratade om. “Nu börjar livet” men vart börjar man?
Jag var vikarie på förskolor runt omkring Skaraborg och jag trivdes väl okej, men trivdes ännu mer med pengarna som trillade in på kontot. Det var det som gav mig motivation just då och jag väntade bara på att få gå vidare på något sätt.

Efter nästan ett år sedan studenten så åkte jag och min bästa kompis, Emma, till Turkiet och semesterorten Side. Vi gjorde en tillbakaresa kan man säga eftersom vi hade varit där efter studenten precis. Livet lekte och vi hade två riktigt bra veckor på Hane Family Resort. Och någonstans där och då så kom jag på:
“Kan dom där turkarna stå och göra vattengymnastik och ha skitroliga shower, så kan väl jag?”

Sagt och gjort, första dagen efter semestern så började och googla “Entertainer” “Animations team” och “aktivitetsledare utomlands”
Det var lättare sagt än gjort. Halva säsongen hade gått och google gav mig inte mycket hjälp. Så jag började söka hotellnamn istället och hittade en hemsida för hotellet Side Resort. Hotellet såg fint ut och ägaren av hotellet svarade på mitt mail, som jag hade skickat till tio andra hotell runt omkring i Side. Och ingen annan hade svarat. Efter lite mailande fram och tillbaka i några dagar så hade jag bestämt mig. Hotellet hade enbart skandinaviska gäster ifrån Ving och allting kändes säkert.
Här började min inställning: Om jag inte trivs, om jag inte vill vara där så kan jag alltid åka hem.
Jag åkte ner, träffade min chef och mitt team och stannade på hotellet i nästan 3, fantastiska månader.
Nu ska man komma ihåg att det kunde ha gått illa, jag kunde ha mailat med någon som inte alls var ägare av hotellet osv.
Var alltid på säkra sidan!

Tiden gick som aktivitetsvärd och jag träffade otroligt många skandinaver. Jag fick chansen att göra vattengymnastik i poolen 3 gånger om dagen, 6 dagar i veckan.
Jag jobbade 6½ dagar i veckan och jag tjänade ungefär 11 kr i timmen räknade en gäst på hotellet ut åt mig. Men jag mådde bra, jag trivdes, jag kände att jag gjorde något som jag verkligen ville göra.
Vi åkte på discotours två, tre dagar i veckan och första gången när jag träffade killarna från hotellet jag hade besökt någon månad tidigare som turist och presenterade MITT animationteam så blev dom nog lite chockade. Kan ni så kan jag!

Säsongen tog slut, jag åkte till mina nyfunna vänner i Ankara och hälsade på i nästan en månad, fastnade lite i passkontrollen ett tag men kom tillslut hem.
Hem, i lugnet som jag inte alls trivdes med. Nya planer, nya äventyr måste förverkligas.
Jag hade växt otroligt mycket under tiden i Turkiet eftersom jag fick chans att leva helt för mig själv, ta mitt eget ansvar men ändå ha min mamma till hands bara ett telefonsamtal bort.

När jag planerade för nästa äventyr så tänkte jag väl inte igenom mitt beslut så väldigt noggrant. Jag sökte på det jag kom över. Bland annat att bli aupair i USA.
Jag tänkte “Varför inte”, hittade en riktigt bra familj som bodde utanför New York City, närmare bestämt Albany. Men det som lockade mest var nog att dom pratade om resor, jag hade en egen privat bil, fick komma och gå som jag ville under tiden jag var ledig OCH värdmamman jobbade på LÓreal i NYC vilket skulle betyda en del suprises för mig.
Hello there, Im ready for America!

Man kan inte förklara med varken ett eller flera ord hur det är att vara aupair i USA under ett år. Jag är så himla glad över att jag bloggade under den tiden även om jag inte kunde skriva om allt.
Jag hade det så otroligt bra och även om värdföräldrarna skilde sig och skaffade en extra lägenhet under tiden så trivdes jag verkligen och allting klickade.
Och min blogg var den mest välbesökta aupair bloggen och besöks fortfarande av “hungriga aupair tjejer och killar”
När det var dags att bestämma sig om man skulle köra ett år till, vilket mina värdföräldrar väldigt gärna ville, eller åka hem till Sverige igen så valde jag det sistnämnda.
Jag kände att jag var klar som aupair, var klar med att ta hand om andras barn, var klar med att befinna mig på resande fot och hade en sista plan innan jag skulle “ta tag i mitt liv” och det var att jobba en sista säsong i Turkiet.

Jag kontaktade en man som äger en bar och restaurang i Side tillsammans med sin familj, berättade att jag gärna ville jobba där i baren men inte som bartender och jag fick jobb direkt. Men…ja, det finns väl alltid ett “men” känns det som.
Jag skulle jobba som servitris på deras bar men helt plötsligt jobbade jag i restaurangen och mina arbetstimmar hade fördubblats sakta men säkert. Extrajobbade även vid vattensport ett tag som info för baren.

Så jag slutade. Och efter att ha hört runt lite så lyckades jag få mig ett jobb på Side´s antagligen mest välkända butik.
Som jag själv aldrig hade varit vid tidigare. Jag visste bara att det var en svenska som ägde stället, att det säljs kläder där och att namnet på butiken var ”Marias Butik”

Jag visste verkligen inte att min framtid väntade runt hörnet, och i butiken i egen hög person.

Ännu en gång så tog säsongen slut och de flesta åkte hem till sina städer, länder och jobb. Kvar blev jag som sa:“Eh…mamma. Jag kommer hem i februari istället. Fast bara en sväng. Jag stannar här i Turkiet.”

Så här är jag idag. Från att ha övertalat mamma vid 18 års ålder att få köpa en hund, min älskade Charlie, eftersom “jag tänker läsa vidare i Skövde och inte flytta långt ifrån”
…till att bo här i Turkiet med min älskade sambo, jobba 7 månader om året och vara ledig resterande och känna att jag faktiskt har gjort det jag har velat göra i mitt liv hittills.
Utan att veta att det var det jag ville göra förens jag tog tag i det och faktiskt levde mitt liv.



Min blogg är ingen öppen dagbok för allmän beskådning.

Detta är en vanlig blogg där jag tar fram det bästa varje dag i mitt liv. Ibland också tråkiga och jobbiga saker men bilder från Side, goda matrecept, nya shoppingköp och härliga äventyr är det som förekommer mest i denna blogg. Och i mitt liv.

Ni kommer få höra om underbara läsare jag träffa här nere och berättelser om mina goa vänner som jag har idag. Ibland dyker det upp lite musik och videos som jag gillar och ibland får ni en och annans “Dagens”

Och min pojkväns namn är Kadir men han kallas för K i bloggen då och då.

Så välkomna till min blogg.
Louise i Turkiet