Helgen i Varberg och Ullared

I Fredags så satt jag i pyjamas mest hela dagen faktiskt. Kände mig väldigt förkyld, täpt och lite hängig så jag tog det lungt hemma i lägenheten. Men på kvällen så kom jag igång mer, packade resväskan, åt toastsmörgås och pratade med Kadir på msn medans jag väntade på mamma, Eddie och Charlie som skulle hämta upp mig för att åka vidare till Varberg.
Min lilla vove nästan skrek och hoppade när han såg mig. Så gullig han var.

Väl i sommarstugan så drack vi vin och åt pizza framför tvn och sedan gick vi och la oss tidigt eftersom i Lördags var stora Ullaredsdagen. Som vanligt är vi inte där klockan nio på morgonen som jag tycker att vi ska vara men vi kom fram strax innan 12 tiden och jag gick direkt emot jackorna som var mitt första, stora mål för dagen.
En ny vinterjacka för Turkiet var ett måste. Och jag hittade två jättesnygga med en gång. Men den snyggaste var inte bra i blötväder och det regnar en hel del i Turkiet. Jag hittade en snygg, svart, lite tunnare dunjacka tillslut. Min syster tror inte att man behöver en ordentlig vinterjacka i Turkiet men hon har inte varit där under de kallaste dagarna heller.
Hellre varm än kall säger jag och jackan blir perfekt.

  

Sedan hade jag, på gott och ont, rejäl tur med kläderna i år. Hittade riktigt många gobitar och valde bort några snygga. Men eftersom min storasyster berättade att hon hade med sig två stora påsar med kläder som jag skulle få så hoppades jag på att det var ett par fina stickade tröjor som jag ska mysa in mig i rejält nästa vinter. Och jo, det hon hade med sig var helt…wow. Hon har den absolut bästa klädstilen och shoppinggenerna av alla tror jag.

Jag gick runt, runt, runt och runt på Ullared. Vi gick och åt middag på restaurangen och det blev lax med potatis och romsås för min del och det var mest för såsens skulle.
Sedan blev det mer shopping och mitt i allt så skulle alla hem. Japp, då var dom klara och det var inte jag. En till dag skulle absolut behövas en till dag. Tur att man bor nära och faktiskt kan det.

Så när det var stängningsdags några timmar senare  så var det bara för mig att åka hem med mamma igen. Då hade jag också hittat mina absolut bästa favoritskor från Ecco som jag hade 2009 och 2010 när jag jobbade och är perfekt när man står mer än 8 timmar om dagen. Jättegoa.

Tacos på kvällen. Syster och mamma lagade mat medans jag provade alla kläder och visade dom.
En riktigt bra dag och det var bara att ladda för nästa dag igen.
Och den dagen passade mamma och jag att besöka Kaffebaren och jag åt årets första semla.

Rensning av kläder!

Jag har verkligen haft ett par toppendagar sen jag landade i Sverige och den här helgen så var det verkligen fullt ös från morgon till kväll. Nu är jag hemma i Axvall och gör det jag alltid gör när jag kommer hem hit.
Rensar ur min garderob.
Det jag inte slängde för ett år sedan och fortfarande är tveksam till kommer jag antagligen inte ta med och använda i Turkiet. Så varför spara på sånt egentligen?
Förra året lämnade jag iväg 3 stora kassar till insamling och detta år blir det nog bara 2. Några godbitar som exempelvis en röd snygg jacka funderar jag på att lägga upp på blocket eller tradera. Vad tycker ni?

Annars så är det rensning av resten av mitt rum, kolla igenom gamla saker som jag sparat på och sånt som gäller idag. Jag är glad över att jag sparar på saker för det är så kul att titta på när man är här hemma.
Och på tal om kläder och spara. Alla kläder jag har köpt sen jag var tonåring har jag verkligen slitit ut och använt. Och verkligen tyckt om. Finns det ett klädesplagg i min garderob som aldrig eller bara är använt tre gånger så är det antagligen något som jag har fått och aldrig riktigt varit min stil.
Jag använder verkligen mina kläder och trivs i dom. Sånt är härligt.
Och ni ska se mina godbitar jag har inhandlat den här helgen. SÅÅÅ snygga.
Men vi tar det i ett annat inlägg. Nu blir det lunch här hemma.


Charliemannen är väl för go eller?

Svaren på era frågor!

Vilket språk pratar du och din pojkvän med varandra?
Älskar din blogg!!
Vi pratar engelska med varandra oftast men ibland kommer det in lite svenska och turkiska ord.
Jag tjatar på honom att han ska prata mer turkiska med mig men vi kommer av oss och det blir alltid engelska endå tillslut.

Kornelia
Kommer du lägga upp några videoinlägg framöver på dig själv eller i Side eller så.

Jag åker till Side flera gånger varje år så jag vill gärna se hur det ser ut nu såhär års.
Kram Kornelia!
Det är inget jag har tänkt på direkt. Videoblogg där jag själv pratar osv. gjorde jag mycket i USA men jag vet inte om jag direkt känner för att göra det längre. Men vill du/ni att jag filmar i Side osv så kan jag absolut göra det.

Hur brukar du känna när du har varit i Sverige en månad typ? Har du haft tanken någon gång ååååå

jag vill va kvar här??
Förra året var faktiskt första gången jag stannade i Sverige mer än två veckor sedan jag flyttade till Turkiet. Då var jag i ett helt annat kapitell i mitt liv och jag var väldigt mycket förvirrad så jag visste nog inte alls vad jag ville. Däremot fick jag väl någon slags ångest bara tanken på att stanna i Sverige, även om jag har världens bästa familj och vänner här. Men det var längesedan jag kände att jag ville bo i Sverige en längre tid. Senast var väl under gymnasiet då jag inte visste något annat.

Som du känner nu kommer du vilja bo alltid i Turkiet?
Hmm…jo, just nu känner jag nog att jag alltid vill bo i Turkiet. Jag trivs så otroligt bra där. Men självklart kan allt hända och jag kan aldrig lova något. Men just nu hoppas jag att det kommer bli så.

1. Kan du prata någon turkiska?
2. Blir det inte lite jobbigt på sommaren att ständigt bo i jättevarmt väder?
3. Vad är det som gör att du trivs så bra i just Side i Turkiet?
4. Blir du glad om man kommer fram och pratar med dig när man kommer till Side?
Hoppas att frågorna duger och att du har det bra nu när du är här i Sverige.
Kram Hannah!:)
1. Jag kan prata turkiska. Det är en svår gramatik men jag kan en hel del ord och förstår mer och mer hur man sätter in dom för att bilda en mening. Men jag har inte det behovet att jag måste använda det mycket dagligen.
2. Det är 1-2 veckor som är extrem hetta och den infaller i Augusti månad. Dessa två veckorna så är allting bara jobbigt och jag klarar nästan inte av att sitta vid en dator ens och maila mina vänner. Men så fort denna hettan lägger sig så går det sakta men säkert mot svalare väder. Tänk dig att du är van vid ca 45 graders värme och det en dag ”bara” är 35 grader. Det är ändå en stor skillnad som man känner av. Men jag älskar värmen och är annars väldigt frusen av mig.
3. Jag vet faktiskt inte varför jag trivs så bra i Side. Men jag tror det är omgivningarna och att man är så nära bergen och lugnet där. Jag har skrivit om det förut och det är något där i bergen som får mig att ta några extra andetag och bara andas in glädje och energi. Sen trivs jag inte bara just i Side utan många platser runt omkring där också. Jag bodde en månad i Ankara hos mina turkiska vänner efter jobbet hösten 2007 men som alltid så är storstäder inget för mig. Även om jag fick se en hel del fina och härliga ställen där.
4. Jag blir väldigt chockad varje gång men otroligt glad…och lite blyg för det är en sak att sitta framför datorn och få kommentarer, mail och se statistik. Men sen att ni faktiskt står där framför mig…det är jättehäfigt. Så kom gärna och hälsa om ni kan och har möjlighet.

Åhh, vad svårt, jag frågar ju oftast vartefter jag läser 😛

Men jag gillade frågan som någon redan har ställt, vilket språk du och din sambo pratar med varandra.
Och vilken språk pratade ni när ni träffades?
Kram
Vi pratar engelska med varandra och har alltid gjort. Sedan pratar jag lite svenska och han turkiska också men vi är väldigt bekväma med engelskan så därför glömmer man av och använder det mest.
Han är nog den person, som jag känner i Turkiet som pratar och förstår bäst engelska vilket jag är väldigt tacksam över eftersom vi är ALDRIG tysta. Jag menar, vi pratar konstan med varandra och det känns bra att verkligen kunna förstå vad han menar och vara säker på att han förstår mig. Sedan kan det bli endel missförstånd också såklart men det är ju en annan femma…
emilia
Hur mycket turkiska kan du nu? Vad ska man tänka på om man funderar på att flytta till turkiet (förutom visum/arbete och liknande)?
Hoppas du tänker fortsätta blogga lika bra på den här bloggen som på förra! 🙂
Jag låtsas tyvärr som om jag kan mindre turkiska än vad jag faktiskt kan eftersom jag då kan göra som jag alltid har gjort. Rycka på axlarna och säga att jag inte förstår. Min pojkvän pushar mig och säger alltid
”Louise, du kan…men du vill inte förstå för du är rädd att det blir fel”
och det är sant.
Så även om jag förstår så säger jag att jag inte gör det. Sedan kan jag långt ifrån flytande. Men jag ska sluta vara så feg och verkligen försöka mera.
Jag får koncentrera mig när jag höra en konversation för att förstå och fråga om jag uppfattar det hela korrekt. Och jag har lätt för att tappa koncentrationen också tyvärr.
Om man ska flytta till Turkiet så ska man tänka på att det är skitkallt i de flesta lägenheterna om vintrarna. Vissa rum, om man ex. har en braskamin kan vara 25+ medans toaletten tex. kan vara 15 grader om man har tur. Tänk också på att om vintern gör man absolut ingenting, och njuter av det. Tänk på att inte bränna dig i solen på sommaren, ät mycket chips som innehåller salt och drick vatten i mängder.
Och alla hus och väggar har öron och ögon.

Emilia

Hur träffades du och din pojkvän? Kan du inte berätta liksom i detalj hur det gick till?
(du kanske berättat detta tidigare, då har jag missat det)
Jag började jobba i butiken där min pojkvän då hade jobbat 7-8 år i som hans bror och svenska fru äger.
Ibland var det festkvällar då en del arbetare omkring Tropicområdet brukade gå ut och festa och så även vi. Sedan hade han, precis som nu, bil så han visade mig Side, Manavgat, Everenseki och åkte runt och köpte kebab efter jobbet. Och pratade mängder med varandra redan då. På den vägen är det. Vi träffades på jobbet helt enkelt.

Anna

Nu när du bott i turkiet ett tag och förstår lite ord dom säger, är det jobbigt när dom flörtar så mycket och du förstår vad dom säger? (om dom skulle säga något flörtigt på turkiska som du hör) Eller är det nånting man ”vänjer” sig med och bara avfärdar lika snabbt? Minns när jag var i turkiet, det var ju killar som följde efter en liksom och lämnade inte en ifred förrän man röt i ordentligt, haha.
Och när startar säsongen ungefär i turkiet? Är det olika beroende på vart man åker? 🙂
Jag tror att allting handlar om vad för person du är och vad för person du vill vara.
Jag vill inte ha någons telefonnummer, jag vill inte sätta mig på en restaurang om jag går på strandpromenaden och jag behöver inte ha någon som säger till mig ”You iiiys is såå buutiifuuuul” Om ni förstår vad jag menar…
Och jag markerar väldigt tydligt med mitt kroppspråk om detta. Självklart säger folk hej till mig för att dom tror att jag är en turist som vill åka med på en båttur tex. Men väljer jag att svara så har jag gett dom pekfingret och dom kan ta hela handen. Väljer jag att inte svara, inte titta på dom, inte vända mig om när någon ropar något efter mig..ja, då visar jag också att jag inte är intreserad.
”You drop your money” är en vanlig fras som används flitigt för att få uppmärksamhet. Men jag går inte på sådant längre och jag bryr mig ärligt talat inte heller.
Är du inte intreserad så visa det direkt. Ge inte pekfingret om du inte tänker ge hela handen.
Man vänjer sig vid det men man blir fortfarande irriterad. Samtidigt är dom kanske mer ihärdiga vid vårkanten då säsongen precis har dragit igång.
Ryt till och säg att din pojkvän kommer snart, trots att du inte har någon. Säg att han är turk så lämnar dom dig snart ifred.

Säsongen i Side för skandinaver startar runt påsk ungefär. Vissa kommer redan början av April men runt mitten av April börjar man märka av dom mer och Maj månad så är det hela verkligen igång och blir bara mer och mer för varje vecka. Vet inte hur det är i dom andra städerna men Marmaris har jag hört är lite senare och hade sämre med turister förra året sa många.

Vad köpte du på Gekås Ullared? Höhöhö
Massa nödvändigt som jag kommer visa senare i bloggen.

Vad är det bästa vs sämsta med turkiet/Sverige
Har du något husdjur i Turkiet?
Köpte du en dator, vart köpte du den?
Bästa med Turkiet är platsen i sig. Allt som finns där är bara så wow. Sämsta är absolut när det har regnet i flera dagar och man inte har varmvatten. Och att strömmen går precis hela tiden så fort det är eller har varit lite, eller mycket åska.
Bästa med Sverige förutom min familj och mina vänner är väl maten haha. Allt som inte finns i Turkiet. Sommaren, de dagar som är fina är fantastiska och den friska luften är underbar. Isolerade hus och lägenheter är också ett stort plus som inte finns i Turkiet. Det sämsta med Sverige är att alla vill vara olika och ”stå ut” samtidigt tycker alla på samma sätt, klär sig på samma sätt, och jaa…allt är verkligen lagom och man ska följa ett visst mönster precis hela tiden. Plus det tråkiga vädret.
Jag har inget husdjur i Turkiet och skulle inte gärna vilja ha det heller tror jag. Jag är väldigt allergisk mot katter och skulle aldrig kunna ersätta någon hund med Charliemannen.
Jag köpte min dator på webbhallen i Göteborg.

Moa

Hej! Jag är väldigt sugen på att komma iväg jobba utomlands i alla fall en säsong…
Har du något tips på vart man kan söka på internet eller maila? Har besökt Side gånger och gillar verkligen det stället!
Kram Moa
Jag hade i första hand sökt via resebolag men jag vet att många har redan sina platser tillsatta nu och ska du söka för sommar 2012 så är du ute i sista sekunden. Du kan också söka via arbetsförmedlingens hemsida men där är det inte så stor koll på vad som skrivs och vad som faktiskt är sant. Hade kontakt med en tjej förra året som sökte via den sidan och hittade ett jobb på hotell. Hon hamnade på ett helt annat hotell senare och när jag visste vem hon hade mailat med så blev jag inte direkt förvånad över att dom använde andra hotellnamn för att locka svenskar till att söka jobbet.
Hör dig runt om du har vänner här hemma som har släktingar nere som kanske behöver personal. Eller vänner på plats i Turkiet som kan höra som om efter jobb för dig. Var alltid noga med att kolla upp arbetstimmar + lön innan dock.

Vilken är din favoritmaträtt i Turkiet och i Sverige.
Oj, jag måste få välja flera då. I turkiet är det min egna Kuru fasulye, dolmar biber, piyaz och pide som jag gillar mest. Men det finns så mycket mer. Detta är mina favoriter dock.
Svensk mat…ska jag ens kunna välja där? Mycket är inte ens svensk utan mat som tacos, lasange, kinamat och svensk kebab är mina favoriter. Några av dom. Jag återkommer när tre veckor har gått.


Lagar du verkligen all mat själv som du visar på din blogg. Eller aaa det blir din förra blogg nu ju men aa du vet vad jag menar säkert.
Eller hittar du bilder på internet som du lägger upp när du har lagat den maten.
De ser allt så gott ut men jag kan verkligen inte laga mat
Alla bilder jag la upp på min förra blogg på mat är mina egna bilder där jag har lagat maten. Jag har blivit riktigt bra på att laga mat måste jag erkänna och jag själv tycker ju att det är gott så det är ett plus. Sedan lagar jag ingen avancerad mat direkt men det gäller att lägga i några kryddor kärlek i maten så blir det oftast bra.
Sedan måste man inte följa recept till punkt och pricka har jag lärt mig.

Är du duktig på turkiska? Är det svårt att lära sig?
Det är svårt om man inte är intresserad eller har ett behov av att lära sig det. Jag känner att jag måste lära mig för att alla andra tycker att jag måste kunna det och då blir det inte alls lika kul. Sen kommer det stunder då jag önskar att jag kunde mera…men det kommer tillslut.
Som jag säger till mycket här i livet:
Herregud, det finns väl inget bäst före datum på detta eller?

Frågestund i bloggen!

Ikväll, fredag så träffar jag mamma, Eddie och min sötaste lilla hund Charlie och sedan åker vi till Varberg.
Väl där, imorgon, så besöker vi Gekås Ullared och ni som känner mig vet att jag åker inte hem till Sverige om jag inte kommer besöka detta ”paradis”
Samtidigt får jag också träffa min syster och hennes egna pilot och det ska bli jättekul.

Jag är hemma i Axvall på söndag kväll och tills dess kommer jag antagligen inte ha något internet.
Så under tiden tänkte jag att vi kör en frågestund här på bloggen.
Fråga på allt vad ni bara kan. Flera frågor, flera gånger går jättebra.
Sätt igång så ger jag svaren på söndag kväll eller måndag.

Ha en bra helg och ta hand om varandra!

Skaparen av designen är…

För något år sedan började jag planera att starta en ny blogg. Fick ett erbjudande under sommaren som jag tackade nej till för att jag ville köra min grej utan att något företag ska bestämma vad som ska skrivas och berättas i min blogg.
Har mailat runt med olika människor i Sverige ang. bloggdesign sedan April månad och jag har sett många olika, väldigt bra varianter. Det finns många duktiga designers där ute.

För en vecka sedan eller två så kom jag in på Johanna´s blogg, kikade runt och insåg att hon gjorde sin egna och andras designer. Så jag kontaktade henne och hon var väldigt snabb på att svara. Just då så hade hon redan några designer som hon höll på med men hon valde att göra en design till mig också.
Vi mailade fram och tillbaka. Jag vill gärna att den som gör designen får fria händer, men jag kan samtidigt inte släppa allt för jag har en tanke bakom hur jag gärna vill ha det så jag gav mina idéer och sedan fick Johanna göra vad hon kunde och ville av det.
Även om det är jag som ska ha designen på min sida så är det väldigt viktigt att den personen som gör designen ska vara nöjd också.

Johanna är inte bara snabb och duktig hon lägger till egna idéer och gör samtidigt verkligen som man vill ha det.
Förra torsdagen så mailade jag Johanna första gången och igår var designen klar och jag är verkligen supernöjd.

Tack så jättemycket Johanna!!

Välkommen till en blogg i Turkiet!

Hej och välkommen hit!
Kanske har du hittat hit från min gamla blogg och vet precis vem jag är, hur jag brukar blogga och bara är nyfiken på vad detta är för sida.
Eller så är du en ny besökare som inte har en aning om vem jag är…Då kan du börja med att läsa här isf. Hoppas du trivs här och du är alltid välkommen tillbaka!

Mitt namn är Louise, jag är snart 25 år och bor i Turkiet sedan 3 år tillbaka.
Att beskriva sig själv är alltid så svårt men jag ska göra mitt bästa och dessutom försöka få ihop alla pusselbitar för att förklara var jag är idag.

Jag är uppvuxen i ett litet samhälle utanför Skara som heter Axvall där jag bodde tills jag fyllde 20 år.
Min syster, lillebror och pappa bor i Göteborg och tyvärr träffar jag dom inte mer än 2 gånger per år.
Men när vi väl ses så slår vi alltid på stort och försöker hinna med så mycket vi bara kan.

Matlagningen som ni kommer upptäcka då och då kommer definitivt ifrån mamma. För tre år sedan så ringde jag och frågade hur man lagade potatis. Kanske inget att skryta med, men om man ser vart jag är idag så har jag verkligen rätt att skryta hur god mat jag, oftast, lagar.

Jag gick barn och fritid på gymnasiet i Skara utan att vilja bli varken förskolelärare, gymnasielärare, brandman eller polis.
Det som lockade var väl att man fick göra praktik och att man bara behövde läsa mattematik A. Underbart!

När gymnasiet var slut så insåg man verkligen vad alla pratade om. “Nu börjar livet” men vart börjar man?
Jag var vikarie på förskolor runt omkring Skaraborg och jag trivdes väl okej, men trivdes ännu mer med pengarna som trillade in på kontot. Det var det som gav mig motivation just då och jag väntade bara på att få gå vidare på något sätt.

Efter nästan ett år sedan studenten så åkte jag och min bästa kompis, Emma, till Turkiet och semesterorten Side. Vi gjorde en tillbakaresa kan man säga eftersom vi hade varit där efter studenten precis. Livet lekte och vi hade två riktigt bra veckor på Hane Family Resort. Och någonstans där och då så kom jag på:
“Kan dom där turkarna stå och göra vattengymnastik och ha skitroliga shower, så kan väl jag?”

Sagt och gjort, första dagen efter semestern så började och googla “Entertainer” “Animations team” och “aktivitetsledare utomlands”
Det var lättare sagt än gjort. Halva säsongen hade gått och google gav mig inte mycket hjälp. Så jag började söka hotellnamn istället och hittade en hemsida för hotellet Side Resort. Hotellet såg fint ut och ägaren av hotellet svarade på mitt mail, som jag hade skickat till tio andra hotell runt omkring i Side. Och ingen annan hade svarat. Efter lite mailande fram och tillbaka i några dagar så hade jag bestämt mig. Hotellet hade enbart skandinaviska gäster ifrån Ving och allting kändes säkert.
Här började min inställning: Om jag inte trivs, om jag inte vill vara där så kan jag alltid åka hem.
Jag åkte ner, träffade min chef och mitt team och stannade på hotellet i nästan 3, fantastiska månader.
Nu ska man komma ihåg att det kunde ha gått illa, jag kunde ha mailat med någon som inte alls var ägare av hotellet osv.
Var alltid på säkra sidan!

Tiden gick som aktivitetsvärd och jag träffade otroligt många skandinaver. Jag fick chansen att göra vattengymnastik i poolen 3 gånger om dagen, 6 dagar i veckan.
Jag jobbade 6½ dagar i veckan och jag tjänade ungefär 11 kr i timmen räknade en gäst på hotellet ut åt mig. Men jag mådde bra, jag trivdes, jag kände att jag gjorde något som jag verkligen ville göra.
Vi åkte på discotours två, tre dagar i veckan och första gången när jag träffade killarna från hotellet jag hade besökt någon månad tidigare som turist och presenterade MITT animationteam så blev dom nog lite chockade. Kan ni så kan jag!

Säsongen tog slut, jag åkte till mina nyfunna vänner i Ankara och hälsade på i nästan en månad, fastnade lite i passkontrollen ett tag men kom tillslut hem.
Hem, i lugnet som jag inte alls trivdes med. Nya planer, nya äventyr måste förverkligas.
Jag hade växt otroligt mycket under tiden i Turkiet eftersom jag fick chans att leva helt för mig själv, ta mitt eget ansvar men ändå ha min mamma till hands bara ett telefonsamtal bort.

När jag planerade för nästa äventyr så tänkte jag väl inte igenom mitt beslut så väldigt noggrant. Jag sökte på det jag kom över. Bland annat att bli aupair i USA.
Jag tänkte “Varför inte”, hittade en riktigt bra familj som bodde utanför New York City, närmare bestämt Albany. Men det som lockade mest var nog att dom pratade om resor, jag hade en egen privat bil, fick komma och gå som jag ville under tiden jag var ledig OCH värdmamman jobbade på LÓreal i NYC vilket skulle betyda en del suprises för mig.
Hello there, Im ready for America!

Man kan inte förklara med varken ett eller flera ord hur det är att vara aupair i USA under ett år. Jag är så himla glad över att jag bloggade under den tiden även om jag inte kunde skriva om allt.
Jag hade det så otroligt bra och även om värdföräldrarna skilde sig och skaffade en extra lägenhet under tiden så trivdes jag verkligen och allting klickade.
Och min blogg var den mest välbesökta aupair bloggen och besöks fortfarande av “hungriga aupair tjejer och killar”
När det var dags att bestämma sig om man skulle köra ett år till, vilket mina värdföräldrar väldigt gärna ville, eller åka hem till Sverige igen så valde jag det sistnämnda.
Jag kände att jag var klar som aupair, var klar med att ta hand om andras barn, var klar med att befinna mig på resande fot och hade en sista plan innan jag skulle “ta tag i mitt liv” och det var att jobba en sista säsong i Turkiet.

Jag kontaktade en man som äger en bar och restaurang i Side tillsammans med sin familj, berättade att jag gärna ville jobba där i baren men inte som bartender och jag fick jobb direkt. Men…ja, det finns väl alltid ett “men” känns det som.
Jag skulle jobba som servitris på deras bar men helt plötsligt jobbade jag i restaurangen och mina arbetstimmar hade fördubblats sakta men säkert. Extrajobbade även vid vattensport ett tag som info för baren.

Så jag slutade. Och efter att ha hört runt lite så lyckades jag få mig ett jobb på Side´s antagligen mest välkända butik.
Som jag själv aldrig hade varit vid tidigare. Jag visste bara att det var en svenska som ägde stället, att det säljs kläder där och att namnet på butiken var ”Marias Butik”

Jag visste verkligen inte att min framtid väntade runt hörnet, och i butiken i egen hög person.

Ännu en gång så tog säsongen slut och de flesta åkte hem till sina städer, länder och jobb. Kvar blev jag som sa:“Eh…mamma. Jag kommer hem i februari istället. Fast bara en sväng. Jag stannar här i Turkiet.”

Så här är jag idag. Från att ha övertalat mamma vid 18 års ålder att få köpa en hund, min älskade Charlie, eftersom “jag tänker läsa vidare i Skövde och inte flytta långt ifrån”
…till att bo här i Turkiet med min älskade sambo, jobba 7 månader om året och vara ledig resterande och känna att jag faktiskt har gjort det jag har velat göra i mitt liv hittills.
Utan att veta att det var det jag ville göra förens jag tog tag i det och faktiskt levde mitt liv.



Min blogg är ingen öppen dagbok för allmän beskådning.

Detta är en vanlig blogg där jag tar fram det bästa varje dag i mitt liv. Ibland också tråkiga och jobbiga saker men bilder från Side, goda matrecept, nya shoppingköp och härliga äventyr är det som förekommer mest i denna blogg. Och i mitt liv.

Ni kommer få höra om underbara läsare jag träffa här nere och berättelser om mina goa vänner som jag har idag. Ibland dyker det upp lite musik och videos som jag gillar och ibland får ni en och annans “Dagens”

Och min pojkväns namn är Kadir men han kallas för K i bloggen då och då.

Så välkomna till min blogg.
Louise i Turkiet