Samarbete med Herobility!

– I samarbete med Herobility –

Inlägget innehåller annonslänkar

Jag har gått in i ett samarbete med ett företag som heter Herobility som gör produkter för bebisar och barn samt för att underlätta för föräldrarna på ett bra och smidigt sätt.
Ni kanske känner till systerbolaget SmartShake som bildades 2009 och som har fokus på att underlätta med dryck vid träning? Där du kan blanda din proteindrink på ett smidigt sätt eller ta med dig snacks och vatten lätt under träningen.
På samma sätt är Herobility uppbyggt. Det ska vara lätt att blanda vällingen i nappflaskan eller ta med sig snacks och vatten ut på promenad med barnen. Med extra funktioner anpassat för de allra minsta.

Herobility fraktar till hela världen och för oss tog det en vecka att få vårat paket hem till oss här i Turkiet. Snabbt och smidigt.
Vi har fått testa tre produkter med tillbehör från Herobility som ni nu ska få höra mer om.

HeroSippy

En sippycup, eller pipmugg som vi oftast säger på svenska, med mjuk pip, ergonomiskt handtag och stadiga fötter och svans.
Esma får använda denna pipmugg när vi äter mat här hemma. Den är greppvänlig för en liten 16 månaders som fortfarande är lite ostadig och ibland opålitlig att hålla i ett glas och dricka mjölk med.
Muggen tål mycket och jag tycker den är extra bra eftersom den har ett lock som sitter fast på muggen, Och där en sådan liten person som Esma kan öppna och stänga själv.

Herosippy-vit

HeroSippy

HeroPacifier

Esma har fått testa napparna från Herobility och det har fungerat jättebra. Hon använder inte napp så ofta men dessa verkar hon tycka är mysiga att använda ibland och snutta på.
De som skiljer dessa nappar ifrån andra som finns ute på marknaden är att sugdelen är extra tunn (patentsökt) och det blir därmed mindre belastning på tänderna vilket jag tycker är jättebra.
Nappen är gjord i mjukt silikon och de yttre kanterna är mjuka för att kännas bekvämt på bebisens/barnets hud.
Till varje napp så får man även ett steriliserande skydd som är bra att ha med när man går ut och bebisen/barnet inte längre vill använda nappen. Eller när nappen inte används här hemma.
Du kan också sterilisera nappen med hjälp av skyddet, lite vatten och en micro. Se videon här nedan.

herobility-napp

Esma-herope

HeroBottle

Min och Esma’s absoluta favorit. Denna flaska används dagligen utav Esma och det är ett perfekt sätt för mig att se till så att Esma dricker tillräckligt mycket med vatten. Här i Turkiet så har vi en dagstemperatur på runt 22 grader i skuggan just nu och varmare kommer det att bli. Därför är jag väldigt glad över att båda mina barn tidigt har tyckt om och vill dricka mycket vatten.
Det som jag älskar allra mest med denna flaska är att den är droppfri.

Innan använde vi lite olika flaskor till Esma och jag har fått gå och torka diverse små pölar med vatten och bytt kläder på Esma eftersom hon sitter och skakar vattenflaskorna över sig så att hon blir blöt.
Men sedan vi fick denna flaska så har jag inte behövt göra något utav det. Det underlättar för mig och det är jag glad för.
För Esma’s del så är storleken, den större på 240 ml alldeles lagom. Hon greppar den bra men den är också väldigt stöttålig så de gånger hon tappar flaskan eller kastar runt på den så håller den utan problem. Och inte en droppe vatten eller juice har läckt.

HeroBottle herobility

HeroBottle har ett unikt dubbel-antikollik system (patentsökt) med en luftventil i toppen av nappflaskan. Samt två små bulor på sidorna om själva pipen, som täpper till barnets mungipor och gör så att barnet inte släpper in tjuvluft. Dessa små bulor gör även så att barnet inte dregglar/spiller när hen dricker.
Du får också till ett mixerlock som underlättar blandningen och förvandlar flaskan till en shaker.  Välling eller ersättning fördelas jämnt och ingenting fastnar i själva dinappen när du skakar blandningen.

herobility.louiseiturkiet
Till varje flaska får man en behållare som man lätt fäster, och tar bort från flaskan vid behov. I den kan man exempelvis ha välling eller ersättning. Eller som vi brukar ha; lite småkakor, frukt eller nötter.
Behållaren är dessutom bred så att ex. vällingpulvret inte hamnar utanför.
Dinappen är bröstformad och den man får till flaskan är i storlek M (från 2+ månader) och därmed medium flöde som bröstmjölk och ersättning.
Vi har också provat storlek XL (från 6+ månader) – extra snabbt flöde/ självreglerande öppning som är lämplig för trögflytande vätskor tex. välling.
Båda storlekarna fungerar jättebra för Esma men vi använder nog XL mest för att slippa byta.

herobottle-tillbehor

Under HeroBottle och behållaren till så finns det två hål, det vill säga dräneringskaneler. Det gör att du slipper vattensamlingen som kan bildas efter att du har kört flaskorna i diskmaskinen. Eller slipper vattnet som kan samlas där när du har diskat det för hand. En riktig smart funktion tycker jag.
Behållaren kan man även fästa under HeroSippy. Om vi ska iväg någonstans och äta middag så kan det vara smart att fylla behållaren med lite extra snacks och lätt fästa ihop den med pipmuggen.

Herobottle-storage

Esma-herobility

Design.

Det jag tycker är lite roligt med dessa flaskor är att de verkligen har tänkt till på designen också. Som med HeroSippy och de söta små fötterna och svansen för att flaskan ska stå stabilt. Eller mixerlocket med loggan i flertal. Även locket till HeroBottle har loggan med superhero-masken på och det finns en söt logga på HeroPacifier, det vill säga napparna.

Herobottle-lock Heropecifer

Välgörenhet.

Herobility är en svensk design och det som är extra fint med denna produkt är att för varje såld HeroBottle så går 5 kronor till H.M Drottning Silvias välgörenhetsorganisation World Childhood Foundation för att hjälpa barn i utsatta länder.
Så när du köper en HeroBottle så bidrar du till detta och är en hjälte!

Just nu får du 20% rabatt på startpaketet om du anger koden LOUISEITURKIET.SE20

Köp dina egna Herobility-produkter Här —>

Herobottle-Turkiet

Recept, Nyttiga bananpannkakor!

I våran familj äter vi nog väldigt varierande mellan nyttigt och fräscht, Och onyttigt men gott. Frukost, lunch, middag, fika och allt däremellan. Vi äter det som är gott men försöker också tänka på vad som är bra för oss och för våran jord.
Jag äter ett kokt ägg varje morgon till frukost medans Kadir och Esma är mer för stekt ägg. Adem däremot vill inte äta ägg överhuvudtaget och det tycker jag är lite synd. Ägg är ju faktiskt väldigt nyttigt och bra.

Men något som Adem däremot gillar är bananpannkaka. Tidigare har jag gjort det väldig enkelt och kört på 1 banan, 2 ägg och lite kanel som jag mixar ihop och sedan steker. Men de senaste veckorna så har jag utökat innehållet lite och jag tror jag har hittat ett bra och nyttigt recept genom att prova mig fram.

Adem’s nyttiga bananpannkakor:
1 banan
2 ägg
1 msk havregryn.
1 krm kanel
2 tsk chiafrön
2 tsk kokos

Mixa ihop allting till en slät smet. En mixer eller stavmixer är att rekommendera. Stek sedan på medelvärme och se till att inte bränna vid.
Ett tips för havregrynen, jag har en burk med havregryn som jag redan har mixat sedan tidigare så att de är som små, små korn bara. Det använder jag oftast när jag gör någon form av gröt till Esma men även till Adem’s bananpannkakor.

Hoppas att ni gillar dessa bananpannkakor.

Bananpannkaka

Nyttiga_bananpannkakor

Helgens mat och middagsinspiration!

Det går verkligen i perioder när jag har bra fantasi över vad vi ska äta och vad jag ska blogga om. Allt annat i min vardag flyter på av sig själv men med just mat och bloggen så kan det verkligen sätta stopp och jag får be Kadir laga mat. Ibland frågar jag honom, på skoj, vad jag ska blogga om också men oftast har han verkligen dåliga idéer på den punkten. Han får hålla sig till matlagningen helt enkelt.

Nu har jag bra flow i både matinspiration och bloggandet då jag har mycket idéer kring det sistnämnda.

Helgens lunch och middagar kommer bli följande, :
Spagetti och köttfärssås – min absolut bästa favorit, kvällens middag.
Flygande jacob – svensk klassiker
Fisk – Barnen älskar det och vi borde bli bättre på att äta det oftare.
Kyckling med curry – Jag köpte curry idag för det var så otroligt länge sedan vi åt något med det.
Kuru fasulye – Vegetariskt, turkiskt och dessutom bönor. Bra kombination.

Kuru-fasulye-turkisk-mat

 

Här finns ett recept på maträtten kuru fasulye som ni också ser här på bild.
Recept på turkiskt ris.
Recept och instruktioner på hur man gör egen, turkisk yoghurt.
Ni får gärna använda er utav dessa recept i era bloggar eller dela på internet och bland vänner men glöm inte att länka till min blogg då. Det är uppskattat. ♥

 

Hoppas att ni fick lite inspiration här. Hur ser era mat-planer ut? Har ni något gott recept eller bra mat att dela med er utav? Kommentera i så fall gärna.

Recept: Pannkaks muffins!

Igår provade jag något nytt här hemma i matväg. Adem gillar pannkakor och bananpannkakor väldigt mycket så när jag fick ett recept på pannkaksmuffins så var jag tvungen att testa det.
Det kan inte bli fel. Och det blev det inte heller.
Pannkaksmuffins är perfekt mellanmål för barn och väldigt, väldigt lätt att göra. Dessutom fick jag äntligen inviga muffinsformarna jag fick utav mamma för några år sedan.
Innan har jag bara använt i papper för muffins men nu valde jag muffinsplåt istället.
 
Du behöver detta för att göra 12 stycken pannkaksmuffins:
3 dl vetemjöl
½ tsk salt
1 ts vaniljsocker
5 dl mjölk
4 ägg
ca 1 msk smör till formen
 
Sätt ugnen på 225 grader
Smörj muffinsplåten med smör. Blanda vetemjöl, salt och vaniljsocker i en bunke.
Häll i mjölken, lite i taget, och vispa under tiden.
Vispa ner 3 ägg och den äggulan från det 4:e ägget men spara äggvitan åt sidan. Vispa runt ordentligt.
Vispa den sparade äggvitan separat i en annan skål och vänd ner i smeten.
Häll sedan smeten i muffinsformarna. Grädda mitt i ugnen i 15 minuter.

Jag halverade på innehållet och gjorde istället 6 styckens muffins.

 
 

Föra över matintresset till barn!

Jag har märkt väldigt tidigt på Adem att han gillar när det lagas mat hemma. Det började jag ana innan han var ett år gammal för då kom han ofta in med gåstolen i köket under tiden jag höll på och gjorde mat.
Han var nyfiken redan då på vad köket hade att erbjuda.
I höstas satt han på golvet och lekte, målade och var ofta med i köket. Dessutom glömmer jag aldrig när min vän Therese var hemma hos mig och vi skulle steka pannkakor.
Adem fick smaka på pannkakssmeten och det var så klart mmmm gott. Så när hans pannkakor var klara så av någon anledning, som jag inte minns idag, så smetade Therese lite smet på de färdigstekta pannkakorna.
Klart pojken ska ha det gott.
 
När diskmaskinen plockas ut på morgonen så brukar Adem alltid vilja ha plastburkar och slevar för att leka med. Det är smarta barnleksaker som håller Adem sysselsatt medans jag måste göra vardagliga, lite tråkiga saker.
Och när det är dags för pannkakor så är Adem nu med och vispar runt, och självklart provsmakar smeten.
När kycklingen ska kollas till och kanske vändas i ugnen så står Adem bredvid och är med. Men när det är varmt så får han bara stå bredvid.
 
Jag vill inte tvinga mina barn att vara med och laga mat eller ha ett intresse för matlagning. Jag har tidigare inte haft det men det har faktiskt gått ganska bra ändå.
Däremot uppmuntarar jag till matlagning vare sig vi bara kommer ha pojkar eller både pojkar och flickor.
Så länge de vill så kommer de få vara med i köket, jag berättar vad vi äter och jag berättar vad jag lagar för mat.
Det ska få smakas på såser, kött, tillbehör osv. Jag tvingar inte Adem till att äta men jag ger inte upp i första hand utan försöker på olika sätt locka Adem att äta.
Däremot är jag mer strikt med att det blir inget gott efter maten som fika, choklad eller annat om maten inte äts upp. Kadir däremot tycker inte det är så noga. Men så är vi uppvuxna i två olika länder med olika bakgrunder och kulturer också.
 
En annan sak jag vill och kommer uppmuntra är hemlagad mat vilket tack och lov är stort i Turkiet.
Det enda vi har i våran frys är mat som kyckling, kött, fisk etc. som man fryser in. Eller om jag har bakat något så har jag eventuellt fått frysa in detta.
Jag tror inte vi har haft något färdiglagat i form av fiskpinnar, djupfryst snitzel, pyttipanna eller ens pommes frittes i våran frys sen vi flyttade in här för snart två år sedan.
Tidigare så levde jag på just djupfryst, färdiglagad mat.
Hela min tonår var det felix färdiglagade maträtter, 5 för 95 kronor på ica, billys panpizza och här i Turkiet var det allt möjligt i plastförpackningar som snitzel, köfte, chicken nuggets.
Så enkelt och lätt som möjligt.
Inga färdiggjorda såser har vi hemma men ibland när jag får sug efter en jag verkligen gillar från Sverige så brukar jag be någon ta med.
Vi är inte strikt förbjudna med färdiglagad mat, vi lever ibland långt ifrån nyttigt men det finns mycket vi väljer bort idag just för att vi vill ha riktig mat. 
Det är framför allt nedfryst, färdiglagad mat.
Sedan har vi våra laster också.
Vi äter vitt bröd, lite fibrer, möjligtvis mycket socker i just efterrätter och fikatillbehör.
Men vi äter inte kött flera dagar i veckan, inga lightprodukter, vi gör våran egen pommes frittes, vi äter inte besprutade frukter och grönsaker, vi äter mycket vegetariskt, nästan allt är lagat från grunden, det är sällan vi äter snabbmat, vi dricker väldigt sällan dricka numera och alkohol känner jag inte alls något behov av och har inte druckit på 2½ år nu vilket jag är stolt och framför allt nöjd över.
Och jag tror absolut att våra kroppar formas och påverkas, på insidan och utsidan, efter vad vi äter.
Jag hade mer än gärna velat se hur min kropp såg ut på insidan och jag tror att jämförelse idag och för bara 8 år sedan, eller för 4 år sedan, så är det stor skillnad.
Så länge man har en smart, sund och framför allt bra inställning till mat och matlagning så tror och hoppas jag att det smittas av till våra barn.
Jag är också glad över att Kadir kan och vill laga mat så ofta han kan bland annat för att visa Adem att det inte bara är kvinnan som kan och ska göra det utan att intresset finns hos båda föräldrarna.
 
Hur ser matlagning ut i eran familj? Har barnen något intresse? Hur ser det ut i frysen och färdiglagad mat köpt från Ica? Och hur nyttiga/onyttiga är ni?
 
Det är viktigt att smaka av smeten.

Ut på schlätta!

Nu har vi lämnat Göteborg för ett besök på schlätta. 
Men vi åker tillbaka redan ikväll igen. Sedan blir det en ny sväng imorgon. 
Då ska vi till Vara och hälsa på farmor och Kalle. 
Sedan forsätter vi till Skara och stannar där 2 nätter innan vi tar tåget från Skövde till Göteborg igen. 
 
Just nu så sitter Kadir och fotograferar vårat vackra land och all snö. Det blir kul att visa hans familj sen. 
De är nog nyfikna på hur det är här och hur vi har haft det. 
Kadir håller ögonen öppna för älgar och renar eller andra djur också under bilresan. 
Jag tror han hade blivit överlycklig om han fick se en älg eller ren under våran semester.  
 

Planerar middagen!

Ibland brukar jag planera under dagen redan vad vi ska äta på kvällen. Ibland så blir det bara som det kommer men oftast blir det bäst om jag får planera innan.
Detta med att äta ordentlig middag på kvällen året om har kommit först de senaste året för min del.
Antingen så har jag jobbat innan eller så har jag bara tagit något lättare på kvällen och haft ordentlig middag fredag och lördag.
Men numera äter vi alltid en middag runt 18-19-tiden, precis när Kadir kommer hem ifrån jobbet.
 
Ikväll har jag i alla fall planerat och räknat ut att det blir först soppa till förrätt och recept på den hittar ni HÄR
Själva huvudrätten blir en väldigt turkisk måltid som är lätt och jag tycker den är god om man gör den ordentlig och får fram smakerna bra. Recept på det hittar ni HÄR 
Till det serverar man oftast turkisk ris och det har ni recept på HÄR och även en god sallad till plus bröd till maten.
När maten är bortdukad och alla är mätta och belåtna så brukar man ibland servera turkisk kaffe och hur man tillagar det hittar ni HÄR 
Alla länkar går till blogginlägg på min blogg som jag har skrivit.
 
En vanlig middag hemma hos oss helt enkelt. Hoppas ni får nytta utav mina recept.
 
Det turkiska riset uppskattas och gillas av många.

Snabb lunch, lätt att laga!

Jag blir glad för små saker i vardagen och en sådan sak kan exempelvis vara när jag inser att vi har rester kvar sen middagen från kvällen innan.
Det spar massa tid och energi att inte laga mat på dagen. Men jag lagar mer än gärna en ordentligt middag på kvällen.
Har vi inte rester så har jag ändå några recept som går lätt att göra och innehåller sånt som vi oftast har hemma jämt.
 
Här kommer receptet på det som inte är turkiskt men väldigt gott ändå.  
Receptet räcker till 1 person eller 1 person och ett barn om båda inte äter så jättemycket mat. 🙂
 
Du behöver
1 kycklingfilé
1 gul lök
2-3 st. tomater. Fler om du vill ha det mer såsigt/vattnigt.
1-2 st. chili, den gröna som inte är så stark. Kan inte namnet på den men välj en chili som passar dig. Det ska inte bli jättestark mat utan lagom. Du kan också ha i paprika om du vill det.
2 msk get eller fårost. Har du inte det så kan du ta vilka ost du vill.
2-3 dl makaroner
 
Börja med att koka makaronerna.
Skär kycklingfilén i lagom stora tärningsbitar och stek dem. Under tiden de blir genomstekta så hackar du löken och lägger i stekpannan när kycklingen börjar nästan bli klar,
Hacka tomater, chili och paprika och lägg i det. Låt allting kokas ihop.
Strö över osten över maten och slå sedan av vattnet från makaronerna från sin kastrull.
Lägg i makaronerna i stekpannan och rör runt, låt koka ett par minuter och voilà, maten är klar.
 
 
 
 
Jo då, Adem åt för fullt. Men bäst av allt är makaronerna.

Recept: Från turkisk ris till bulgur!

Vi har denna höst och vinter gått från att äta mindre turkisk ris till mer bulgur. Det är nyttigare och mer mättande, och nästan ännu godare måste jag få säga.
Jag vet inte om eller hur man gör bulgur i andra länder men här kommer ett recept som jag har lärt mig här i Turkiet.
Det är i princip på samma sätt som det turkiska riset som ni hittar recept på HÄR
 
(Recept för 2-3 personer) Du behöver:
1 msk margarin.
1 gul lök.
2-3 msk risoni som är pastaris och finns bland pastan i matvarubutikerna.
2 dl bulgur.
2 msk olivolja/matolja
7 dl vatten.
1 kyckling buljongtärning.
Lite salt.   
 
Så här gör du:
Förbered genom att hacka den gula löken i små, små, små bitar. Nästan i samma storlek som risoni men mer fyrkantiga bitar.
 
Smält 1 matsked margarin i en stekpanna som har en lite högre kant eller en större, bredare kastrull.
Sedan tar man pasta-riset, risoni och steker till det så att det får i en gyllenbrun färg.
 
Så här är bra färg på risoni, klicka på bilden för att få den större.  
 
Tycker du att det blir brunt snabbt så sänk värmen och låt det få färg ordentligt.
När den har rätt färg så lägg i den hackade löken och rör om.
Låt löken så steka till sig lite och under tiden så ska du skölja bulgur. Precis som ris så är bulgur ganska så smutsigt innan och därför bör man göra detta.
 
När risoni och löken har fått lite färg så lägger du i bulgur och rör om ordentligt.
Häll på matoljan/olivoljan. Nu ska bulgur, risoni och löken suga åt sig oljan och samtidigt låta sig stekas lite innan kokningen i ca 2-3 minuter.  
Oljan gör att bulgur (eller om du lagar turkisk ris) inte klibbar ihop sig utan delar lätt på sig utan att vara vattning, när maten serveras
 
Ta fram kycklingbuljongen och jag tycker att det är lättast om man finhackar den istället för att smula i den med händerna men det gör man som man vill.
Lägg i buljongtärningen genom att smula den eller finhacka innan och fördela över hela bulgur i grytan/stekpannan. Rör om en sista gång.
Häll på 7 dl vatten (3 vattenglas), salta lite grann och låt allting koka på medel värme. Har du ett lock så kan du lägga på detta.
Bulgur är klart när allt vatten har kokats bort. Man ska inte röra om i varken det turkiska riset eller bulgur under tiden det kokas utan görs innan och efter bara.
 

I Turkiet använder man inte dl mått etc, utan man talar om te-glas och vattenglas istället.
Men jag har försökt att måtta fram rätt för detta recept.
 
Bulgur är klar.
Bakom ser ni sallad och kuru fasulye. Finns recept på det i bloggen under kategorin mat och recept.
 

Risoni steks och får färg
(tyvärr la jag i löken för tidigt här och då fick den inte tillräckligt med brun färg som den ska ha)
 
Risoni, lök och bulgur steks tillsammans med olja och kyckling buljong.
 
I med vatten och låt det koka på medel värme tills att vatten kokats bort.
 
Klart och redo att serveras, här tillsammans med den turkiska maträtten taze fasulye.
Recept på den maträtten finns i bloggen.

Jag vill vara en mat-förebild!

Isabella Löwengrip som för många är känd som Blondinbella, har tagit upp ett väldigt intressant men också känsligt ämne.
Inställningen till mat när det kommer barn.
Jag känner igen mig mycket i det hon skriver.
Tack och lov har jag aldrig haft någon problem med mat att det har blivit till en ätstörning.
Jag har tyckt att mat är tråkigt, både att laga och att sitta själv och äta den.
Det kan jag tycka än idag men att laga mat till min stora kärlek här i livet, som med vänlighet berättar vad som kan förbättras och även uppmuntrar matlagning hjälper mig att tycka det är kul.
Att laga mat till någon annan är kul men också lärorikt.
I tonåren och egentligen hela mitt liv så har jag i perioder petat i maten.
Det har inte vart kul att äta mat alla gånger, för det finns så mycket annat kul att göra (spring i benen) eller så har jag längtat för mycket till fikat kanske som kommer efteråt.   
Jag åt dessutom väldigt långsamt när jag var barn vilket ledde till att jag fick sitta kvar själv vid matbordet hemma, hos dagmamman eller i skolan. Och då var det inte kul längre.
Adem hjälper mig idag med detta kan jag nog tycka genom att vara med och äta när det är dags för frukost, lunch och middag.
För det är tråkigt att äta ensam, eller hur? Och det är oftast då jag börjar peta i maten.
 
Jag har alltid varit smal, vilket jag har fått från min pappa.
Och därmed har jag fått höra ”du som är så smal” eller ”äter du verkligen ordentligt”
Jag har aldrig tagit hårt åt mig av dessa meningar, men visst har jag tänkt på det ibland efteråt.  
Jag har, enligt vissa ibland, ingen talan när det kommer till mat, klädstorlekar, att beklaga sig över att magen putar ut efter en stor måltid osv.
”Äh, ska du säga!”  låter det då.
Jo, det ska jag säga för jag har lika mycket rätt att tala om något som alla andra har.
 
Tänk om man skulle vända på meningarna och orden. ”Du som är så smal” eller ”äter du verkligen ordentligt?” skulle bli ganska hårda ord till en överviktig person istället.
Och varför måste vi en kommentera hur någon annan äter eller ser ut i kroppen.
Vi föds in i våra kroppar, inte något vi väljer.
Du som en dag kommer bli gravid kommer också föda ett barn som kommer få dina gener.
I mitt fall fick jag min kroppsform utav min pappa och har fått andra gener utav min mamma.
Inget jag kan eller vill ändra på.
Jag kan äta mer, ändra mina måltiders innehåll och därmed gå upp i vikt vilket jag kan tänka mig att göra.
Men det är inget jag aktivt jobbar med. För det är inget jag måste göra för att må bättre och visst är jag missnöjd med min undervikt vissa dagar.
Men jag tänker inte gå så långt att mina barn påverkas utav det.
”Ät mer då” kanske någon tycker. Prova att vända den meningen till en överviktig och fråga varför han eller hon inte går ner i vikt. Det är inte alltid så enkelt.
 
I Turkiet är inställningen till socker nästan motsatsen mot vad Sverige har.
I Sverige känns det som om många har total sockerförbud medans många i Turkiet inte verkar förstå hur dåligt socker faktiskt är.
Adem fick sin första chokladbit i munnen när han var knappt 1 månad gammal. Något varken jag eller Kadir kunde påverka då det skedde i smyg och visst var han jättesöt med choklad runt munnen.
Men efteråt var jag ganska besviken över händelsen.
Många i våran närhet frågar mig nu först om de får ge Adem ett kex och de respekterar att vi inte ger honom Coca cola.
Samtidigt har jag och Adem fikastund VARJE DAG och jag tror ärligt talat inte Adem mår sämre för det.
Jag blandar inte heller i något socker i mjölken som precis har kommit från kossan som Kadirs syster har varit ute och mjölkat.
 
En balans mellan allting är mycket mer sunt än massa förbud och vikthets eller att man inte bryr sig överhuvudtaget.
Och jag kan tycka att jag har fått en mer bullig mage, bredare höfter eller större rumpa sen jag blev mamma. Jag kan tycka det för det är min kropp och det är jag som bor i den.
 
Ni kan läsa Isabellas inlägg om att vara en matförebild HÄR 
 
Här är jag när jag kände mig som kanske absolut snyggast. Eller mest bekväm. Men det är ju nästan samma sak och bör gå hand i hand med varandra. Snygg OCH bekväm.

Söndags middag!

Jag skrattade lite för mig själv igår när jag skulle laga middag. Jag hade nämligen tänkt att laga den turkiska maträtten kuru fasulye men eftersom det var ett tag sedan jag gjorde det så blev jag plötsligt osäker på hur mycket av tomatpurén jag behövde och om jag verkligen hade koll på hur receptet är.
Så jag googlade. På mig själv.
Ja, det man inte har i huvudet får man ha på bloggen helt enkelt.
Och det är kanske inte första gången jag googlar fram recept från min egna blogg.
Men när jag är osäker på något så tar jag hellre det säkra för det osäkra.
Till kuru fasulye så hade vi turkisk ris som jag kan utantill och hade säkert kunnat laga i sömnen till och med.
 
Vill ni göra en turkisk maträtt som är kanske en av de vanligaste här i Turkiet så ska ni satsa på kuru fasulye som ni hittar recept på HÄR och turkisk ris som ni hittar HÄR .
Väldigt enkelt och väldigt gott.
 
Kuru fasulye, turkisk hemmagjord yoghurt och turkiskt ris blev kvällens middag igår.
 

Starta veckan bra!

Vad äter ni för gott till frukost?
Jag äter vad som finns och är inte så kräsen men däremot måste jag ha frukost för att komma igång med dagen och för att ha ett bra humör framför allt. Frukost för mig är och har alltid varit jätteviktigt.
För Adems del så går det i perioder, precis som med all annan mat, vad han tycker om och vad han äter.
Just nu är vi inne i en bra period då han äter mycket.
Bananpannkaka gjord på ägg, banan och lite kanel, en skål med havregrynsgröt med mjölk och hallonsylt samt 2 små barn yoghurtar.
Oftast äter han inte upp allting. Igår åt han bara några bitar utav bananpannkakan, men då åt jag upp den istället.
Jag tycker det är kul att han äter havregrynsgröt för jag tror det ger honom en bra start på dagen och framför allt gör honom mätt.
  

 
Idag kommer jag börja publicera några utav kommentarerna på de som är med och tävlar i tävlingen jag har igång just nu och på onsdag kväll kommer alla kommentarer vara publicerade.
Skulle du inte hitta din kommentar, om den har råkat försvinna av misstag, så hinner du skriva en gång till.
Tävlingen avslutas först på torsdag.
Så spana in här på onsdag för att försäkra dig om att din kommentar har kommit med ordentligt.
Jag upptäckte nämligen att en person som tipsade om tävlingen inte hade någon kommentar och skickade genast ett meddelande till henne.
Därför vill jag göra er uppmärksamma om att hitta eran kommentar, allting kan hända ute i cyberrymden.
 
Är du med och tävlar så tipsa dina vänner om tävlingen bland sociala medier såsom facebook, blogg, instagram etc, då har du större chans att vinna och man får tipsa om tävling fler än en gång om man vill.
Är du inte med och tävlar så tycker jag du ska vara det.
Spana in tävlingen HÄR för chans att vinna ett gosedjur från Skip Hop värd ca 249 kr.

Recept: Citronsås!

Innan jag träffade Kadir kunde jag inte alls laga mat.
Jag brände köttbullarna och ringde mamma för att fråga hur man kokar potatis.
Därför är det kul att jag har fått ett större matlagningsintresse även om det är väldigt begränsat och enkelt fortfarande. Inga svårare recept eller konstigheter helt enkelt men helt okej och väldigt goda.
Och jag vågar idag göra min egen grej utav ett recept och gå utanför ramarna.
 
Den som har fått mig att vilja laga mat är Kadir och det är också han som har lärt mig mycket utav det jag kan idag.
Han själv har lärt sig genom att googla, smaka och helt enkelt bli självlärd.
När jag gör olika maträtter som exempelvis kyckling och ris eller fisk och potatis så vill jag gärna ha med en sås vid sidan om.
Jag tror det är väldigt svenskt och Kadir brukar inte laga det och tycker inte det är nödvändigt.
Idag vill jag göra en citronsås till min kyckling och det turkiska riset. Så jag hittade ett väldigt enkelt recept och resultat samt receptet hittar ni här nedanför.
Vill ni göra turkiskt ris så hittar ni recept HÄR
 

3 dl mjölk
1 msk vetemjöl
1 buljongtärning (fisk eller kyckling beroende på vilken maträtt du ska göra till)
1 citron
Salt
Svartpeppar

Så här gör du:
Börja med att skölja av citronen ordentligt. Skala bort skalet och spara det. Hacka skalet i små, små, små bitar.
Vispa ner mjölet och mjölken tillsammans i en kastrull. 
Smula ner buljongtärningen och koka upp på medelvärme samtidigt som du rör om omrörning.
Låt koka några minuter så den tjocknar.
Lägg i citronskal bitarna i såsen. Dela citronen och pressa ur citronsaften ur en halva i såsen.
(Det räcker med en halv citron citronsaft) 
Smaka av såsen med salt och peppar.
Klart!