Helgens mat och middagsinspiration!

Det går verkligen i perioder när jag har bra fantasi över vad vi ska äta och vad jag ska blogga om. Allt annat i min vardag flyter på av sig själv men med just mat och bloggen så kan det verkligen sätta stopp och jag får be Kadir laga mat. Ibland frågar jag honom, på skoj, vad jag ska blogga om också men oftast har han verkligen dåliga idéer på den punkten. Han får hålla sig till matlagningen helt enkelt.

Nu har jag bra flow i både matinspiration och bloggandet då jag har mycket idéer kring det sistnämnda.

Helgens lunch och middagar kommer bli följande, :
Spagetti och köttfärssås – min absolut bästa favorit, kvällens middag.
Flygande jacob – svensk klassiker
Fisk – Barnen älskar det och vi borde bli bättre på att äta det oftare.
Kyckling med curry – Jag köpte curry idag för det var så otroligt länge sedan vi åt något med det.
Kuru fasulye – Vegetariskt, turkiskt och dessutom bönor. Bra kombination.

Kuru-fasulye-turkisk-mat

 

Här finns ett recept på maträtten kuru fasulye som ni också ser här på bild.
Recept på turkiskt ris.
Recept och instruktioner på hur man gör egen, turkisk yoghurt.
Ni får gärna använda er utav dessa recept i era bloggar eller dela på internet och bland vänner men glöm inte att länka till min blogg då. Det är uppskattat. ♥

 

Hoppas att ni fick lite inspiration här. Hur ser era mat-planer ut? Har ni något gott recept eller bra mat att dela med er utav? Kommentera i så fall gärna.

Recept på enkla bananmuffins!

Sist Kadir var iväg och köpte frukt och grönsaker så köpte han massa bananer. Adem äter visserligen bananpannkaka på morgonen men igår kände jag att det var dags att göra något med bananerna innan de blev dåliga och måste kastas. Så jag, Adem och Esma ställde oss i köket och gjorde smet till bananmuffins. Nu vill jag bara tillägga, och erkänna att våra lördags förmiddagar  ser verkligen inte lika ambitiösa ut. Men som man brukar säga ”Plötsligt händer det” Och jag får väl passa på de dagar som energin faktiskt är med en.

Här kommer ett gott och enkelt recept på bananmuffins.

Du behöver:
150 gr smör
1,½ dl strösocker
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 tsk malen kanel
4 st ägg
2 st bananer
4 dl vetemjöl

Gör såhär:
Mät upp smör och låt det bli rumsvarmt en stund innan du sätter igång.
Rör smör och socker ordentligt till en jämn smet. Tillsätt bakpulver, vaniljsocker och kanel. Vispa ihop allting med elvisp. Blanda i äggen ett i taget under kraftig omrörning.
Skala bananerna och mosa dem med en gaffel på en tallrik. Tillsätt bananmoset och vetemjöl och rör snabbt ihop till en jämn smet.
Fyll muffinsformarna till ¾ med smet.
Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter i 200°C.

 

Bananmuffins_recept_baka

När jag bakar med barnen så brukar jag alltid förbereda allting innan och skära och lägga upp smör på en tallrik och blanda ihop kanel, vaniljsocker och bakpulver i en skål. Då kan Adem lätt bara lägga i allting i våran bunke där allting ska blandas ihop sen. Han är med och bakar men jag har allting mer under kontroll då. Ett tips till er småbarnsföräldrar som vill ha med barnen i bakningen. Esma står mest bredvid och äter bananskal.


Baka_mufffins_barn Äta_banan_skal

Recept: Menemen!

Menemen är en populär, turkisk omelett som passar bra till frukost men som jag också tycker att man kan ha till mellanmål eller om man vill äta något lite lättare mot kvällen istället för en middag.
Jag lagade detta igår så jag tänkte ge er recept på hur man lagar menemen.
Man kan välja själv vad som ska vara i men huvudingrediensen är ägg såklart.
Det jag hade i igår var ägg, tomat och en grön biber även kallad sivri.
Det man kan komma ihåg med sivri är att styrkan sitter i kärnorna. Vill du ha det starkt så låter du kärnorna i sitta kvar, vill du däremot ha det svagt som jag valde igår så öppnar du paprikan och tar bort kärnorna.
För ett mer utförligt och gott recept så kan du följa detta.
1 gul lök
1 röd paprika, gärna spetspaprika som är något sötare.
1 sivri, alternativt grön eller gul paprika istället.
1 tomat
2 ägg
Smör att steka i
salt
Chiliflakes, även kallad pul biber på turkiska
Hacka löken och stek i smöret så att det får en gyllengul färg.
Hacka tomat, paprika och sivri i mindre bitar och lägg i stekpannan. Låt det kokas/stekas i ca 5 minuter.
Knäck äggen ner i stekpannan, salta och rör om.
Sedan ska äggen bli lätt klara. Min man gillar när det inte riktigt är genomstekt utan lite vattnigt vilket dem flesta turkarna verkar gilla.
Jag däremot lätt äggen bli mer klara och allting håller ihop. Se bilderna här nedan så förstår ni.
Rör om lite då och då.
Strö lite lagom med chiliflakes på maten innan servering.
Smaklig måltid!
Tomat och sivri
Min man gillar när äggen inte riktigt är klart och färdigstekt
Medans jag hellre vill ha det färdigt.

Recept: Kisir, turkisk bulgursallad!

Det finns vissa maträtter i Turkiet som jag älskar men inte riktigt vågar mig på att laga.
Jag har ibland en inställning att matlagning är svårt, vilket det absolut inte behöver vara men detta gör att jag backar och inte riktigt vågar ta mig an maträtter.
För tänk om det blir fel, tänk om det inte alls smakar gott?
Är det något jag verkligen tycker om så är det denna maträtt, en sallad gjord på bulgur bland annat, och jag har äntligen lärt mig att göra den och tänkte dela med mig utav detta, väldigt enkla recept.
Kan jag så kan du!
Kısır (Uttalas Ksr) är perfekt som förrätt, en sallad till maten du tänker bjuda på eller som ett gott mellanmål mellan lunch och middag.
Du behöver:
4 dl bulgur, går även bra med fullkorns bulgur men jag använde mig utav vanlig.
5-6 dl vatten
2 st tomater

2 st lök

3 st salladslök
1 knippe persilja
1 st paprika, gärna spetspaprika
2 msk tomatpuré
(1 msk paprikapuré om du vill ha det lite starkare, inte ett måste)
1 dl olja
Salt, peppar, paprikakrydda
Citronsaft (1/2 citron),
1 msk granatäppelsirap
Gör så här
Lägg bulgur i en stor skål och häll kokande vatten över så att det precis täcker. Låt bulgurn svälla upp och mjukna i ca. 30 min.
Du kan lägga ett lock över eller en tallrik om du vill.
Medans det står åt sidan så hackar du löken och paprikan.
Stek i olja tills de får färg. Lägg i purén och kryddor samtidigt som du rör om.
Häll i vatten och koka på medelvärme i ca. 5 min. Låt svalna.
Finhacka salladslöken och persiljan. Hacka tomaterna i lagom stora bitar.
Häll i tomatsåsen, den med paprika och lök som du stekte i olja, puré och kryddor, i bulgurn och blanda ordentligt.
Du kan använda händerna om du vill det för att verkligen jobba in alla ingredienserna tillsammans. Eller så blandar du med en sked.
Tillsätt resten av grönsakerna, citronsaften och sirapen i skålen och blanda allt.
Låt svalna innan servering.
Detta håller sig ca 2-3 dagar i kylskåpet.
Du kan också ha i vanlig isbergssallad som du finhackar om du vill ha en ytterligare grön ingrediens.

Tillaga egen, turkisk yoghurt hemma!

Jag märker i många föräldrargrupper på bland annat facebook att det talas mycket om att äta RÄTT mat, framför allt för barn. Mycket eko-odlat, mycket tillagade rätter och minder snabbmats-måltider.
Jag tror på att ha ett sunt förhållande till mat och framför allt visa det tydligt till våra barn.
Adem äter inte lösgodis på lördagar men däremot äter han choklad ibland, vi köper vaniljglass till honom (och oss) ibland och han lärde sig säga kaka innan han kunde säga tack.
Något jag är väldigt glad över att ha i mitt liv idag när man är förälder är just detta med naturliga matprodukter och närproducerat.
Tack vare att jag bor där jag bor och är gift med en riktig bonde i grund och botten, som har haft detta sen barnsben så får jag en riktig bra tillgång till naturliga råvaror.
Och framför allt får Adem det.
Jag vågar nog säga att 98% av all mat vi äter, om kanske inte ännu mer, är mat lagad från grunden.
Och dessutom mycket böner, grytor, soppor etc. Inga köp-pås-produkter, inga besprutade grönsaker, inte mycket kött, inget värma i Micro som vi inte ens har.
Dessutom har vi till frukost både ost och oliver som kommer direkt ifrån Kadirs hemby. Det är riktigt lyxigt faktiskt, men smaken är lite annorlunda än köpta oliver och köpt ost från matbutiken.
Sen finns det desto värre mycket socker, man använder väldigt mycket olivolja och dessutom mycket kolhydrater till måltiderna och efterätterna här.
Vilket fall som helst, det jag ville komma till är yoghurten. Adem har varit galen i turkisk yoghurt sen det att han fick smaka vid 6 månaders ålder.
Tillslut bestämde sig Kadir för att göra egen yoghurt och idag köper vi aldrig yoghurt i mataffären utan vi gör våran egen yoghurt.
Kadir köper en 5 liter vattendunk med komjölk från marknaden i Manavgat, det kostar mellan 10-15 lira.
Här hemma så silar vi mjölken och häller den i våran stora kastrull samt en lite mindre.
Sedan ska mjölken kokas upp och det gäller att vara på hugget, så fort det börjat stiga så går det undan och då måste man sänka plattan till lägsta värmen.
Skulle det gå väldigt snabbt så kan man blåsa på skummet som bildats längst upp så brukar de sjunka igen.
För det gäller att inte koka över mjölken.
Här brukar jag alltid ta bort det översta skummet som brukar ha stelnat till lite och blivit lite gul i färgen.
Sedan ska man vänta, temperaturen ska sjunka till rumstemperatur eller ganska exakt 37 grader.
För att veta om man har den temperaturen i mjölken så kan man sticka ner ett finger i mjölken.
Kan man ha fingret där i 7 sekunder så är mjölken alldeles lagom, då kommer nästa steg.
Vi ställer den stora kastrullen på golvet i köket. Sedan ska man ha ca 2 dl yoghurt, antingen köpt eller kvar från förra omgången.
Denna yoghurt blandar man i ett glas med ca 1 dl mjölk från den nya, uppkokade mjölken. Det ska bli i konsistens som filmjölk eller något tjockare.
När de är blandat så häller man i detta i kastrullen, blandar runt ett par varv och sedan sätter på locket.
Nu ska temperaturen sjunka i lagom takt och därmed få mjölken att stelna till och bli till yoghurt.
För att temperaturen ska gå sakta ner så virar man in kastrullen i handdukar eller lakan.
Vi använder två stycken till dessa och låter mjölken/den kommande yoghurten stå i 8-10 timmar på golvet i köket.
Sedan ställer vi in den i kylskåpet och nästa dag så har vi en stor kastrull yoghurt hemma.
Det är viktigt att inte skaka för mycket på kastrullen när man lyfter in den i kylskåpet bara.
Den lilla kastrullen med uppkokad mjölk i använder vi till Adem som vanlig drickmjölk.
Jag köper dock fortfarande köpmjölk i tetrapack i matbutiken för jag klarar inte riktigt den väldigt färska komjölken.
Och detta, mina damer och herrar, hade jag aldrig kunnat gjort för varken 8 eller 4 år sedan. Vilken tur att man lär så länge man lever och att jag nu kanske har lärt någon annan hur man gör egen, turkisk yoghurt.
På ”jäsning” igår under dagen som sedan lyftes in i kylskåpet, svalnade, stelnade och idag hade vi ny yoghurt klar.

Föra över matintresset till barn!

Jag har märkt väldigt tidigt på Adem att han gillar när det lagas mat hemma. Det började jag ana innan han var ett år gammal för då kom han ofta in med gåstolen i köket under tiden jag höll på och gjorde mat.
Han var nyfiken redan då på vad köket hade att erbjuda.
I höstas satt han på golvet och lekte, målade och var ofta med i köket. Dessutom glömmer jag aldrig när min vän Therese var hemma hos mig och vi skulle steka pannkakor.
Adem fick smaka på pannkakssmeten och det var så klart mmmm gott. Så när hans pannkakor var klara så av någon anledning, som jag inte minns idag, så smetade Therese lite smet på de färdigstekta pannkakorna.
Klart pojken ska ha det gott.
 
När diskmaskinen plockas ut på morgonen så brukar Adem alltid vilja ha plastburkar och slevar för att leka med. Det är smarta barnleksaker som håller Adem sysselsatt medans jag måste göra vardagliga, lite tråkiga saker.
Och när det är dags för pannkakor så är Adem nu med och vispar runt, och självklart provsmakar smeten.
När kycklingen ska kollas till och kanske vändas i ugnen så står Adem bredvid och är med. Men när det är varmt så får han bara stå bredvid.
 
Jag vill inte tvinga mina barn att vara med och laga mat eller ha ett intresse för matlagning. Jag har tidigare inte haft det men det har faktiskt gått ganska bra ändå.
Däremot uppmuntarar jag till matlagning vare sig vi bara kommer ha pojkar eller både pojkar och flickor.
Så länge de vill så kommer de få vara med i köket, jag berättar vad vi äter och jag berättar vad jag lagar för mat.
Det ska få smakas på såser, kött, tillbehör osv. Jag tvingar inte Adem till att äta men jag ger inte upp i första hand utan försöker på olika sätt locka Adem att äta.
Däremot är jag mer strikt med att det blir inget gott efter maten som fika, choklad eller annat om maten inte äts upp. Kadir däremot tycker inte det är så noga. Men så är vi uppvuxna i två olika länder med olika bakgrunder och kulturer också.
 
En annan sak jag vill och kommer uppmuntra är hemlagad mat vilket tack och lov är stort i Turkiet.
Det enda vi har i våran frys är mat som kyckling, kött, fisk etc. som man fryser in. Eller om jag har bakat något så har jag eventuellt fått frysa in detta.
Jag tror inte vi har haft något färdiglagat i form av fiskpinnar, djupfryst snitzel, pyttipanna eller ens pommes frittes i våran frys sen vi flyttade in här för snart två år sedan.
Tidigare så levde jag på just djupfryst, färdiglagad mat.
Hela min tonår var det felix färdiglagade maträtter, 5 för 95 kronor på ica, billys panpizza och här i Turkiet var det allt möjligt i plastförpackningar som snitzel, köfte, chicken nuggets.
Så enkelt och lätt som möjligt.
Inga färdiggjorda såser har vi hemma men ibland när jag får sug efter en jag verkligen gillar från Sverige så brukar jag be någon ta med.
Vi är inte strikt förbjudna med färdiglagad mat, vi lever ibland långt ifrån nyttigt men det finns mycket vi väljer bort idag just för att vi vill ha riktig mat. 
Det är framför allt nedfryst, färdiglagad mat.
Sedan har vi våra laster också.
Vi äter vitt bröd, lite fibrer, möjligtvis mycket socker i just efterrätter och fikatillbehör.
Men vi äter inte kött flera dagar i veckan, inga lightprodukter, vi gör våran egen pommes frittes, vi äter inte besprutade frukter och grönsaker, vi äter mycket vegetariskt, nästan allt är lagat från grunden, det är sällan vi äter snabbmat, vi dricker väldigt sällan dricka numera och alkohol känner jag inte alls något behov av och har inte druckit på 2½ år nu vilket jag är stolt och framför allt nöjd över.
Och jag tror absolut att våra kroppar formas och påverkas, på insidan och utsidan, efter vad vi äter.
Jag hade mer än gärna velat se hur min kropp såg ut på insidan och jag tror att jämförelse idag och för bara 8 år sedan, eller för 4 år sedan, så är det stor skillnad.
Så länge man har en smart, sund och framför allt bra inställning till mat och matlagning så tror och hoppas jag att det smittas av till våra barn.
Jag är också glad över att Kadir kan och vill laga mat så ofta han kan bland annat för att visa Adem att det inte bara är kvinnan som kan och ska göra det utan att intresset finns hos båda föräldrarna.
 
Hur ser matlagning ut i eran familj? Har barnen något intresse? Hur ser det ut i frysen och färdiglagad mat köpt från Ica? Och hur nyttiga/onyttiga är ni?
 
Det är viktigt att smaka av smeten.

Hjälp med recept!

Recept hjälp tack!
Vi har en hel kyckling som jag behöver laga middag med idag. Vad ska jag göra? Har ni något gott recept?
Jag har tänkt att inte ha den i ugn utan koka och det går gärna vara enkelt och inte ta för lång tid.
 
Ge mig alla tips och recept ni har.
Om jag kokar den i vatten, ska man fylla så att halva kycklingen är täckt då?
 
Bild nedan på vad för typ av kyckling vi har. Fast vi har knappast en svensk kyckling men men…
Bildkälla: www.guldfageln.se

Planerar middagen!

Ibland brukar jag planera under dagen redan vad vi ska äta på kvällen. Ibland så blir det bara som det kommer men oftast blir det bäst om jag får planera innan.
Detta med att äta ordentlig middag på kvällen året om har kommit först de senaste året för min del.
Antingen så har jag jobbat innan eller så har jag bara tagit något lättare på kvällen och haft ordentlig middag fredag och lördag.
Men numera äter vi alltid en middag runt 18-19-tiden, precis när Kadir kommer hem ifrån jobbet.
 
Ikväll har jag i alla fall planerat och räknat ut att det blir först soppa till förrätt och recept på den hittar ni HÄR
Själva huvudrätten blir en väldigt turkisk måltid som är lätt och jag tycker den är god om man gör den ordentlig och får fram smakerna bra. Recept på det hittar ni HÄR 
Till det serverar man oftast turkisk ris och det har ni recept på HÄR och även en god sallad till plus bröd till maten.
När maten är bortdukad och alla är mätta och belåtna så brukar man ibland servera turkisk kaffe och hur man tillagar det hittar ni HÄR 
Alla länkar går till blogginlägg på min blogg som jag har skrivit.
 
En vanlig middag hemma hos oss helt enkelt. Hoppas ni får nytta utav mina recept.
 
Det turkiska riset uppskattas och gillas av många.

Snabb lunch, lätt att laga!

Jag blir glad för små saker i vardagen och en sådan sak kan exempelvis vara när jag inser att vi har rester kvar sen middagen från kvällen innan.
Det spar massa tid och energi att inte laga mat på dagen. Men jag lagar mer än gärna en ordentligt middag på kvällen.
Har vi inte rester så har jag ändå några recept som går lätt att göra och innehåller sånt som vi oftast har hemma jämt.
 
Här kommer receptet på det som inte är turkiskt men väldigt gott ändå.  
Receptet räcker till 1 person eller 1 person och ett barn om båda inte äter så jättemycket mat. 🙂
 
Du behöver
1 kycklingfilé
1 gul lök
2-3 st. tomater. Fler om du vill ha det mer såsigt/vattnigt.
1-2 st. chili, den gröna som inte är så stark. Kan inte namnet på den men välj en chili som passar dig. Det ska inte bli jättestark mat utan lagom. Du kan också ha i paprika om du vill det.
2 msk get eller fårost. Har du inte det så kan du ta vilka ost du vill.
2-3 dl makaroner
 
Börja med att koka makaronerna.
Skär kycklingfilén i lagom stora tärningsbitar och stek dem. Under tiden de blir genomstekta så hackar du löken och lägger i stekpannan när kycklingen börjar nästan bli klar,
Hacka tomater, chili och paprika och lägg i det. Låt allting kokas ihop.
Strö över osten över maten och slå sedan av vattnet från makaronerna från sin kastrull.
Lägg i makaronerna i stekpannan och rör runt, låt koka ett par minuter och voilà, maten är klar.
 
 
 
 
Jo då, Adem åt för fullt. Men bäst av allt är makaronerna.

Recept: Röd, stark, kall sås -Acılı ezme.

”Röd kall sås”, ”röd meze start”, ”stark kall röra”, ”stark sås röd”, ”kall röd röra”
Ja, så ser det ut när många googlar efter den röda, kalla, starka såsen som serveras oftast innan middag på restaurang i Turkiet.
Tillsammans med ett bröd som heter lavash (även kallat ballongbröd) eller vanligt vitt bröd.
Det ni söker efter heter acılı ezme.

Recept.

Här kommer ett recept som jag har fått utav Kadirs syster.
Jag har ännu inte testat det själv så nu får ni vara testpiloter och berätta om det smakar som de gör vid medelhavet.
Du behöver
3 st tomater
1 rödlök
3 vitlöksklyftor
½ knippa bladpersilja
1 msk tomatpuré
2 msk stark paprikapuré
½ citron med urpressad citronsaft
4 msk olivolja
2 tsk pulbiber, eller chiliflakes som det heter på svenska. Borde finnas vid kryddor.
salt
Börja med att skala bort skalet på tomaterna. Lättast gör du det genom att koka tomaterna snabbt en stund först. Då lossnar skalet bättre.
Hacka sedan tomaterna i små tärningsbitar och gör samma sak med rödlöken.
Vitlöken och bladpersiljan finhackas.
Sedan kör du detta i en mixer så att allt blir ordentligt finhackat och nermalet.
Låt röran sedan få rinna av sig i en sil.
Under tiden blandar du tomatpuré, paprikapuré, citronsaft och olivoljan i en skål. Blanda ordentligt och salta efter behov. Lägg även i chiliflakes eller pulbiber som det heter på turkiska.
Blanda ihop allting ordentligt och låt stå ca 1 timme så att de får dra till sig innan de serveras.

Smaklig måltid!

Du kan servera detta som förrätt och till detta passar även vinbladsdolmar som du hittar recept på här
Och du kan också bjuda på kisir, en slags bulgursallad som också är gott till förrätt. Recept på det hittar du här.

   

Bildkälla: www.google.se
Du kan även finhacka tomaterna, rödlöken, vitlöksklyftorna och bladpersilja om du inte vill/kan köra de i en mixer. Men hacka det ordentligt då.
Chiliflakes eller paprikachili flingor som de också kan kallas, används ofta i turkisk matlagning.

Bildkälla: www.google.se 

Recept: Från turkisk ris till bulgur!

Vi har denna höst och vinter gått från att äta mindre turkisk ris till mer bulgur. Det är nyttigare och mer mättande, och nästan ännu godare måste jag få säga.
Jag vet inte om eller hur man gör bulgur i andra länder men här kommer ett recept som jag har lärt mig här i Turkiet.
Det är i princip på samma sätt som det turkiska riset som ni hittar recept på HÄR
 
(Recept för 2-3 personer) Du behöver:
1 msk margarin.
1 gul lök.
2-3 msk risoni som är pastaris och finns bland pastan i matvarubutikerna.
2 dl bulgur.
2 msk olivolja/matolja
7 dl vatten.
1 kyckling buljongtärning.
Lite salt.   
 
Så här gör du:
Förbered genom att hacka den gula löken i små, små, små bitar. Nästan i samma storlek som risoni men mer fyrkantiga bitar.
 
Smält 1 matsked margarin i en stekpanna som har en lite högre kant eller en större, bredare kastrull.
Sedan tar man pasta-riset, risoni och steker till det så att det får i en gyllenbrun färg.
 
Så här är bra färg på risoni, klicka på bilden för att få den större.  
 
Tycker du att det blir brunt snabbt så sänk värmen och låt det få färg ordentligt.
När den har rätt färg så lägg i den hackade löken och rör om.
Låt löken så steka till sig lite och under tiden så ska du skölja bulgur. Precis som ris så är bulgur ganska så smutsigt innan och därför bör man göra detta.
 
När risoni och löken har fått lite färg så lägger du i bulgur och rör om ordentligt.
Häll på matoljan/olivoljan. Nu ska bulgur, risoni och löken suga åt sig oljan och samtidigt låta sig stekas lite innan kokningen i ca 2-3 minuter.  
Oljan gör att bulgur (eller om du lagar turkisk ris) inte klibbar ihop sig utan delar lätt på sig utan att vara vattning, när maten serveras
 
Ta fram kycklingbuljongen och jag tycker att det är lättast om man finhackar den istället för att smula i den med händerna men det gör man som man vill.
Lägg i buljongtärningen genom att smula den eller finhacka innan och fördela över hela bulgur i grytan/stekpannan. Rör om en sista gång.
Häll på 7 dl vatten (3 vattenglas), salta lite grann och låt allting koka på medel värme. Har du ett lock så kan du lägga på detta.
Bulgur är klart när allt vatten har kokats bort. Man ska inte röra om i varken det turkiska riset eller bulgur under tiden det kokas utan görs innan och efter bara.
 

I Turkiet använder man inte dl mått etc, utan man talar om te-glas och vattenglas istället.
Men jag har försökt att måtta fram rätt för detta recept.
 
Bulgur är klar.
Bakom ser ni sallad och kuru fasulye. Finns recept på det i bloggen under kategorin mat och recept.
 

Risoni steks och får färg
(tyvärr la jag i löken för tidigt här och då fick den inte tillräckligt med brun färg som den ska ha)
 
Risoni, lök och bulgur steks tillsammans med olja och kyckling buljong.
 
I med vatten och låt det koka på medel värme tills att vatten kokats bort.
 
Klart och redo att serveras, här tillsammans med den turkiska maträtten taze fasulye.
Recept på den maträtten finns i bloggen.

Jag vill vara en mat-förebild!

Isabella Löwengrip som för många är känd som Blondinbella, har tagit upp ett väldigt intressant men också känsligt ämne.
Inställningen till mat när det kommer barn.
Jag känner igen mig mycket i det hon skriver.
Tack och lov har jag aldrig haft någon problem med mat att det har blivit till en ätstörning.
Jag har tyckt att mat är tråkigt, både att laga och att sitta själv och äta den.
Det kan jag tycka än idag men att laga mat till min stora kärlek här i livet, som med vänlighet berättar vad som kan förbättras och även uppmuntrar matlagning hjälper mig att tycka det är kul.
Att laga mat till någon annan är kul men också lärorikt.
I tonåren och egentligen hela mitt liv så har jag i perioder petat i maten.
Det har inte vart kul att äta mat alla gånger, för det finns så mycket annat kul att göra (spring i benen) eller så har jag längtat för mycket till fikat kanske som kommer efteråt.   
Jag åt dessutom väldigt långsamt när jag var barn vilket ledde till att jag fick sitta kvar själv vid matbordet hemma, hos dagmamman eller i skolan. Och då var det inte kul längre.
Adem hjälper mig idag med detta kan jag nog tycka genom att vara med och äta när det är dags för frukost, lunch och middag.
För det är tråkigt att äta ensam, eller hur? Och det är oftast då jag börjar peta i maten.
 
Jag har alltid varit smal, vilket jag har fått från min pappa.
Och därmed har jag fått höra ”du som är så smal” eller ”äter du verkligen ordentligt”
Jag har aldrig tagit hårt åt mig av dessa meningar, men visst har jag tänkt på det ibland efteråt.  
Jag har, enligt vissa ibland, ingen talan när det kommer till mat, klädstorlekar, att beklaga sig över att magen putar ut efter en stor måltid osv.
”Äh, ska du säga!”  låter det då.
Jo, det ska jag säga för jag har lika mycket rätt att tala om något som alla andra har.
 
Tänk om man skulle vända på meningarna och orden. ”Du som är så smal” eller ”äter du verkligen ordentligt?” skulle bli ganska hårda ord till en överviktig person istället.
Och varför måste vi en kommentera hur någon annan äter eller ser ut i kroppen.
Vi föds in i våra kroppar, inte något vi väljer.
Du som en dag kommer bli gravid kommer också föda ett barn som kommer få dina gener.
I mitt fall fick jag min kroppsform utav min pappa och har fått andra gener utav min mamma.
Inget jag kan eller vill ändra på.
Jag kan äta mer, ändra mina måltiders innehåll och därmed gå upp i vikt vilket jag kan tänka mig att göra.
Men det är inget jag aktivt jobbar med. För det är inget jag måste göra för att må bättre och visst är jag missnöjd med min undervikt vissa dagar.
Men jag tänker inte gå så långt att mina barn påverkas utav det.
”Ät mer då” kanske någon tycker. Prova att vända den meningen till en överviktig och fråga varför han eller hon inte går ner i vikt. Det är inte alltid så enkelt.
 
I Turkiet är inställningen till socker nästan motsatsen mot vad Sverige har.
I Sverige känns det som om många har total sockerförbud medans många i Turkiet inte verkar förstå hur dåligt socker faktiskt är.
Adem fick sin första chokladbit i munnen när han var knappt 1 månad gammal. Något varken jag eller Kadir kunde påverka då det skedde i smyg och visst var han jättesöt med choklad runt munnen.
Men efteråt var jag ganska besviken över händelsen.
Många i våran närhet frågar mig nu först om de får ge Adem ett kex och de respekterar att vi inte ger honom Coca cola.
Samtidigt har jag och Adem fikastund VARJE DAG och jag tror ärligt talat inte Adem mår sämre för det.
Jag blandar inte heller i något socker i mjölken som precis har kommit från kossan som Kadirs syster har varit ute och mjölkat.
 
En balans mellan allting är mycket mer sunt än massa förbud och vikthets eller att man inte bryr sig överhuvudtaget.
Och jag kan tycka att jag har fått en mer bullig mage, bredare höfter eller större rumpa sen jag blev mamma. Jag kan tycka det för det är min kropp och det är jag som bor i den.
 
Ni kan läsa Isabellas inlägg om att vara en matförebild HÄR 
 
Här är jag när jag kände mig som kanske absolut snyggast. Eller mest bekväm. Men det är ju nästan samma sak och bör gå hand i hand med varandra. Snygg OCH bekväm.

Söndags middag!

Jag skrattade lite för mig själv igår när jag skulle laga middag. Jag hade nämligen tänkt att laga den turkiska maträtten kuru fasulye men eftersom det var ett tag sedan jag gjorde det så blev jag plötsligt osäker på hur mycket av tomatpurén jag behövde och om jag verkligen hade koll på hur receptet är.
Så jag googlade. På mig själv.
Ja, det man inte har i huvudet får man ha på bloggen helt enkelt.
Och det är kanske inte första gången jag googlar fram recept från min egna blogg.
Men när jag är osäker på något så tar jag hellre det säkra för det osäkra.
Till kuru fasulye så hade vi turkisk ris som jag kan utantill och hade säkert kunnat laga i sömnen till och med.
 
Vill ni göra en turkisk maträtt som är kanske en av de vanligaste här i Turkiet så ska ni satsa på kuru fasulye som ni hittar recept på HÄR och turkisk ris som ni hittar HÄR .
Väldigt enkelt och väldigt gott.
 
Kuru fasulye, turkisk hemmagjord yoghurt och turkiskt ris blev kvällens middag igår.
 

Det turkiska kaffet!

När hösten och vintern kommer till Turkiet så dricks det mycket mer te men också kaffe här.
Det turkiska kaffet har jag märkt är inte så populärt bland turister då halva koppen, eller iaf en tredjedel, innehåller en ganska så tjock kaffesump som inte är särskild god.
Just kaffesumpen i botten som blir kvar när man har druckit upp ska man inte dricka.
Jag har gjort det till viss del några gånger i början och det smakar inte alls gott vill jag lova. Men annars tycker jag om turkisk kaffe och vi dricker det ganska så ofta under vintern.
Dessutom är det bra för magen om det känns som om magen är orolig och nästan kör runt eller vad man ska sägs. 
 
Man tillagar det turkiska kaffet på ett litet speciellt sätt.
Först behöver man en särskild kaffepanna för detta kaffe. Det kallas för cezve och våran är i rostfritt stål men dessa  finns också i koppar eller mässing.
Själva kaffet hittar man i de flesta matvarubutiker.
 
Man mäter upp hur mycket vatten man behöver och tar sedan de finmalda rostade kaffet och måttar upp med en sked.
I våra större koppar som vi använde häromkvällen så tog vi 1-1,5 dessertsked per kopp.
I våra mindre turkiska kaffekoppar så tar vi 2 ordentliga teskedar.
Man väljer om man vill ha i socker eller inte i kaffet. Vill man ha det så ska det läggas i redan nu.
Sedan ska man röra om under hela tiden tills det precis börjar koka.
När det PRECIS har börjat koka så slår man av första delen, sumpen och skummet, i koppen.
Sedan kokar man upp resten och slår även av det i kaffekoppen.
 
Kokar man för mycket eller häller av kaffet för snabbt i koppen så försvinner skummet vilket är en ”viktig” bit utav själva kaffet.
(Vilket jag lyckades göra denna gång därför ser man inte de ljusa skummet i kaffet på sista bilden)
 
     
Nästan helt rätt förutom skummet som fattas. Det är inte lätt att koka kaffe och fotografera samtidigt.