Andra resebloggare skriver om Turkiet!

Jag vet att många utav er som läser min blogg gillar att se en glimt från Turkiet, höra om hur det är att leva här. Och även se platser ni känner igen från era egna resor hit,
Men också tips kring sånt som ni kanske inte alls har upplevt. Eller känner till.

Därför bad jag mina bloggkollegor med fokus på resor att tipsa om just deras inlägg om och kring Turkiet.
Och jag är säker på att flera av dessa tips kommer både inspirerar er men också ge er den härliga känslan kring det fina landet som ni, och vi, känner till.
Eller kanske en dag kommer att besöka i framtiden?
För det är verkligen ett fantastiskt land med oändligt mycket att upptäcka.

turkiet-rize-resa
Bild från Vikingkiz 

Resebloggares bästa inlägg om och kring Turkiet. 

Ladies Abroad har besökt Pamukkale och skrivit inte bara ett utan 8 inlägg om detta. Och det finns otroligt mycket mer att se än Travertinebassängen dit många åker för att bada sig yngre.
Det finns även bra inlägg om Antalya och Istanbul på denna blogg.

Discovering The Planet åkte på sin första organiserade gruppresa någonsin 2014 och besökte då bland annat Kappadokien. En plats jag gärna vill besöka i framtiden. Har ni varit där? 

Kappadokien-turkiet
Bild från Discovering The Planet under besöket i Kappadokien.

Även 4000mil har besökt Kappadokien och ger dessutom en riktigt bra guide i en av sina inlägg om just denna plats. Missa inte det.

Hos Trainingtravelinspiration kan ni läsa om vandring 620 meter över havet, närmare bestämt i Alanya. Ett härligt sätt att få in lite träning på semestern och samtidigt också få se staden från högre höjder.

Äntligen vilse reste med kryssning till bland annat Izmir och sedan vidare till Istanbul. Och inläggen innehåller fantastiska bilder både på omgivningarna och små detaljer som, för mig, känns väldigt mycket Turkiet.

I höstas besökte Lanclin vårat underbara Side och gjorde ett par utflykter under sin semester.
Bland annat besökte de ett stensvarveri som blev veckans höjdpunkt för den minsta i familjen.

Lina Björkskog åkte på en pressresa 2016 och vandrade på Lykiska leden. Det är en 540 km lång vandringsled i södra Turkiet. Och jag älskar när man ser en annan sida av Turkiet än det som oftast annars syns.

vandra-turkiet-lykiska-leden
Bild från Lina Björkskog.

World by Tina besökte Bodrum back in the days, närmare bestämt 2012 och skrev om hennes soliga semester då. Dessutom hann de med en resa över till Grekland under denna resa.

Populärt hotell i Side.

Ett populärt hotell här i Side är Sunwing Side Beach.
Liniz Travel & Lifestyle
har besökt det hotellet och i inlägget visar hon er runt både på hotellet och till stranden.
Hon har dessutom fått feeling för den turkiska maten.

Besöka Istanbul. 

När jag efterlyste inlägg om och kring Turkiet så fick jag flera tips med inlägg om Istanbul. (Två av dem finns högre upp i texten)
Och jag är inte särskilt förvånad att den staden återkom flera gånger.

Denna miljonstad med ca 16 miljoner invånare har väldigt mycket att bjuda på.
En liten del av staden ligger i Europa, medans andra sidan av staden samt resten av Turkiet ligger i Asien.
Och Istanbul med extremt många invånare är inte ens huvudstaden i Turkiet.
Huvudstaden heter Ankara och har ”bara” 4 miljoner invånare.
Antalya har 2 miljoner invånare varav Manavgat, där vi bor, så är det ca 75.000 bofasta invånare.

Här nedan kan ni läsa och framför allt se mer om Istanbul.
Är det någon utav er läsare som varit i Istanbul? 

Mat och resebloggen har besökt Istanbul och skriver bland annat en 3-dagars-guide med turistvänliga platser att se, restauranger att besöka och berättar om deras upplevelse med Turkish  Airlines Airbus A321.

Johnnybajdzjan har besökt Istanbul flera gånger. Och i sina två inlägg om staden så passar han på att visa vad man faktisk kan göra när ”man har vägarna förbi” och egentligen bara gör en mellanlandning i denna fantastiska stad.
Jag är imponerad och inspirerad. Tänk om man själv vore så effektiv under sina resor.

istanbul-turkiet-pammakirostos-kyrkaBild från Johnnybajdzjan när han besökte Pammakaristos-kyrkan

BloggiThailand har besökt Turkiet ett flertal gånger och i bloggen hittar ni inlägg om bland annat Antalya, Kemer och Istanbul.

 

Avslutningsvis vill jag tipsa er om den blogg som verkligen fick mig på fall när jag flyttade ner till Turkiet 2009.
Vikingkiz är en blogg som jag tror många av oss har hamnat på när man har googlat någonting om Turkiet.
Ett tag följde jag henne väldigt väl och tyckte hennes liv lät otroligt spännande med allt hon berättade om och upplevde i Turkiet. En riktigt stor inspirationskälla för mina egna inlägg på bloggen.
Idag bor hon i Sverige men besöker Turkiet och bjuder på massa fina och bra inlägg kring olika platser i detta vackra land.

vikingkiz-turkiet-rize
Bild från Vikingkiz och den vackra staden Rize.

Vi ses!

Hoppas att ni fick lite härlig inspiration och mycket bra tips från alla resebloggare’s inlägg om och kring Turkiet.
Och hoppas att ni har möjlighet att besöka detta vackra land i framtiden som har så otroligt mycket att erbjuda.

Besöker ni Side, eller någon närliggande stad så hade det varit jättekul att träffas. Kanske i våran butik som ni kan läsa mer om i detta inlägg.  

Glöm inte att följa mig på facebook för senaste blogguppdateringarna. Sök på LouiseiTurkiet så hittar ni min sida. 
Och jag finns också på Instagram, LouiseiTurkiet.se 

Och gillade ni detta inlägg så får ni gärna dela på facebook bland vänner eller i grupper. Eller skicka blogglänken till de ni känner som planerar att besöka Turkiet framöver.

Ett år bakom oss och det nya som sker i vårat liv!

Om bara ett par timmar lämnar vi 2017 bakom oss. Ett helt år har gått och det är dags att börja ett nytt år. Och allt vi har kvar av 2017 är egentligen minnen och det vi har upplevt under året. Fast det är ju inte fy skam det heller.

Förra året var jag mer ambitiös och skrev om året 2016 som var med kategorier.   
Jag nämnde också för er då att 2016 var ett sorgset år, och jag tycker 2017 har varit ett betydligt bättre år på den biten.
För 2016 var barnen framför allt väldigt, väldigt sjuka och fick ofta bronkit (luftrörskatarr) vilket tog fullkomligt musten ur mig.
Jag vet inte hur många gånger jag grät och ifrågasatte mig själv som mamma, som inte kunde ta hand om barnen ordentligt.
Det är lätt som förälder att få stora skuldkänslor för sådant som man egentligen kanske inte kan styra mycket över. Som sjukdomar.
Jag vet nu i efterhand att jag gjorde mitt bästa och det är det viktigaste.

2017 har varit ett betydligt bättre år och Adem har varit borta från förskolan 4 dagar totalt under hösten, varav en var pga. födelsedagsfirande.
Barnen har idag ett bättre och starkare immunförsvar, definitivt.

Födelsedagsfirande och klokare. 

Året 2017 har varit bra. Jag har blivit 30 år gammal, vilket jag visserligen har haft en viss…ångest är väl att ta i men jag har väl alltid upplevt och haft känslan av att de som är 30+ är gamla.
Och ja, jag kanske är gammal nu för vissa. Själv känner jag mig mer som 28 fortfarande men det är faktiskt helt okej att vara 30.
Jag är vid gott humör, känner mig glad och min hälsa är bra. Jag är inte särskilt tränad och min kropp ser inte ut som 20 längre.

Men det gör inget, för den självkänslan och framför allt tryggheten jag har i mig själv idag är bättre än vid 20 års ålder.
Sen var jag väl mer ”vild och galen” då men också mer obrydd om omvärlden och mer egoistisk.
Runt 25-26, i samband att jag blev gravid och mamma så skedde en förändring som jag inte kan sätta fingret på. Men det är nog många som känner samma sak vid den åldern.
Och det sägs väl att hjärnan är fullt utvecklad då så det låter logiskt att man mognar där och då.

Turisterna återkommer. 

Om 2016 var ett sorgset år så är 2017 året då många här i Turkiet, vi som arbetar inom turism bland annat, har hållit andan.
Från första dagen av året till…ja, det håller väl i sig ett tag till innan vi kan andas ut helt. Men vi ser nu att 2018 kommer få fler besökare till landet.
Under de första 10 månaderna så hade 29 miljoner turister besökt Turkiet under året.
Flest besökare kom från Ryssland.

side-turkiet-turister

 

Och detta märkte vi själva väldigt tydligt av. Vi köpte vår butik i slutet av 2016 och började förbereda de första månaderna med att inreda, göra oss av med de kläder som redan fanns i butiken och anpassa utbudet till hotellets gäster.
Som då var tyskar.
Men någon gång i Mars 2017 fick vi reda på att hotellet kommer gå från flest tyska gäster till överlag mer ryska gäster.
Och det fick oss att ändra vårat utbud så att det anpassades mer efter deras klädstil, shoppingvanor samt begär.
Samtidigt ville jag få in en stil som passade skandinaver så att ni läsare också vill komma för att shoppa hos oss. Det var inte lätt men jag tycker att det har fungerat ganska så bra. 

Inköpsresor och egen stil. 

Kadir har gjort ett flertal inköpsresor till Istanbul och det kommer bli ännu mer under 2018. Och det gör att vi kan bygga upp en egen stil och sälja mer unika kläder som kanske inte finns överallt.
Vi hoppas såklart att just ni kommer och besöker vår butik.
Och vi kommer i början av året sätta oss och planera hur vi ska göra för att det ska bli lättare för er att ta sig till vår butik.
Taxi och buss ÄR jättelätt, men vi förstår att några av er känner att det är krångligt ändå. Därför måste vi hitta ett bra och tydligt sätt för er att ta er från ex. erat hotell till vår butik.

Ni vet att ni kan hitta vägbeskrivning till vår butik i detta inlägg. 
Och det är bara att skriva en kommentar eller maila mig på louiseiturkiet@hotmail.com när ni vill besöka oss så kommer jag också till butiken.

jeans-shopping-turkiet
Mina byxor kommer självklart från vår butik och är upplagda utav skräddaren som vi använder oss utav. 

Framtiden och år 2018. 

Jag ser fram emot 2018 för jag är säker på att det kommer bli ett bra år och framför allt spännande. Många nya minnen kommer samlas och jag hoppas verkligen att det blir en resa till Sverige i augusti igen.
Jag älskar dem resorna jag gjort med barnen.
Sedan ser jag fram emot att träffa ännu fler utav er läsare. Under 2017 fick jag bekanta mig med många nya ansikten. Och det kändes som om jag kände er redan pga. vår kontakt här på internet.

 

Dessutom ser jag fram emot utvecklingen på Adem och Esma som kommer ske. Esma kommer säkert (förhoppningsvis) börja kommunicera mer och Adem kommer växa som person och gå från 4 till 5 år.
Att följa barns utveckling på nära håll, vare sig man är föräldern eller en närstående anhörig är fantastiskt.
2017 har jag varit en bättre och roligare mamma, det kan jag skriva under på.
Jag har anpassat våra dagar mer efter barnen. Låtit dem bestämma mer och framför allt så har vi haft riktigt roligt ihop.
Det kommer jag ta med mig till 2018 för det är nog det absolut bästa som varit under året som gått. Glädjen i mina barns ögon. ♥ 

år-2017-turkiet

 

Jag ska försöka dricka mer vatten under 2018, för jag är urkass på det. Klockan är snart 15.45 hos oss och jag minns inte om jag har druckit vatten idag ens. Troligtvis inte.
Det får jag kanske sätta som nyårslöfte i år. Enkelt men en bra utmaning.

2018 kommer bli ett riktigt bra år, tror ni inte det? Jag är säker på det och jag är redo för det nya äventyr.

Gott nytt år kära vänner. Ta hand om er och ta hand om varandra. Hoppas att ni har haft ett bra 2017. Och att erat nya år kommer bli toppen.
♥ 

Middag och solnedgång inne i Side!

Förra söndagen så åkte jag och barnen in till Side och träffade Kristina som nu varit här en vecka på semester. Vi promenerade längst strandpromenaden in, knäppte av lite kort och gick huvudvägen ner mot hamnen.
Det är inte lätt att bara gå förbi inkastarna men de är trevliga och gör bara sitt jobb.
I Side är de inte alls så påstridiga som de kan vara på andra platser har jag hört.

 

Detta inlägg är ett sånt där roligt för er som älskar Side, vill se mer av Turkiet och bara få en dos av medelhavsbilder. Massa bilder. Hoppas att ni gillar det.

Ser ni vad jag ser på denna bild?
Få känner till detta toalettställe men redan 2010 la jag upp en bild på min blogg om detta. Den bloggen (Aupair bloggen) är dock stängd sen en tid tillbaka. 

 

Inne i gamla stan i Side, eller antika delen av Side så var vårat mål att besöka apollotemplet.
Det är en plats jag tycker att alla som semestrar någonstans runtom Side borde besöka.
Jag skulle nog vilja säga att det är Side´s stolthet och en oerhört vacker plats att fota vid solnedgången. Men kom inte för sent för solen går snabbt ner här i Turkiet. Vi var där ca 18.20, men jag skulle nog rekommendera att komma dit redan vid 18 och sedan stanna 30-45 minuter för att ta riktigt fina bilder.
Solen går ner nu ca 18.25.
Under vår och försommar så går solen ner senare så då kan tiden att befinna sig vid templet passa senare.

Det brukar också vara en del bröllopspar som fotas just på denna plats. När vi var där denna kväll så fanns det 2 brudpar, varav den ena vi inte riktigt kunde förstå om det var ett riktigt bröllopspar eller om det kanske var en modellfotografering.

 

Vi velade lite fram och tillbaka vart vi skulle äta för kvällen. Det ska såklart vara god mat men också ett bra ställa att ha med barnen på. Barnen som allt annat vill sitta still hela kvällen.
Valet föll tillslut på min absoluta favorit i Side, Aphrodite.
Du betalar verkligen för en ordentlig smakupplevelse där, och de serverar det där lilla extra.
De har också en lekpark för barn att vistas på men sedan de byggde om Side förra året så har även restaurangen gjorts om lite, vilket jag inte visste. Lekplatsen är omgjord och det finns ingen omhägnad omkring så barnen kan, om de vill, ganska så lätt sticka därifrån.
Mina barn är snabba vill jag tillägga.
Tidigare hade de som ett litet ”hus” med staket men nu är det en bättre lekplats men tyvärr lättare för barn att springa rakt ut mot vägen. Iofs åker det inga bilar där men det känns såklart mer osäkert.
Jag tror att ni förstår vad jag menar.

 

Jag åt en Alfredo Fettuccine som var helt underbart god. Det kan vara årets bästa mat jag ätit ute på restaurang, men jag är inte alls förvånad. På den här restaurangen så är det alltid gott.
Barnen åt en Pizza Hawaii som de delade på och till och med den var lite ”utöver det vanliga”
Kristina åt en kycklingrätt och till detta serverades karamelliserad syltlök. Jättegott och det är precis detta Aphrodite gör med sina maträtter, de serverar det med en smakupplevelse som man inte riktigt hade räknat med.
Förrätten, bröd oliver och en röd meze ingick. Och barnen fick även glass efter maten.
Jag vet inte om detta är något som alltid ingår men det var inkastaren som sa att barnen får glass efter maten.

Vi räknade ut att slutnotan var kanske totalt 10-15 tl högre än på andra platser, den maten vi beställde. Och det tycker jag verkligen är värt det.

Det är här min kamera har fel inställning och därmed en del suddiga bilder. Jag hoppas ni har överseende med detta.

 

 

Vi promenerade strandpromenaden hem mot Tropic igen, träffade på lite katter och mötte mycket folk som gick mot gamla stan och andra gick i samma riktning som oss.
Det är verkligen härligt att se folk i rörelse här i Side och att det finns en hel del turister på plats.

Resa med två barn till Sverige – Så här var vår resa inkl. mellanlandning!

Det är alltid spännande och lite nervöst att resa med två barn helt själv. Den stora frågan är såklart, kommer dem sova under flygturen eller inte.
Mina barn gjorde INTE det.

 

När vi åkte till Sverige så gick första ettapern från Antalya till München, Tyskland.
Förra året tog det så himla lång tid vid passkontrollen i Antalya så vi hade knappt 10 minuter på oss att äta hamburgare för att sedan ta oss till vår gate.
Den här gången var vi ute i god tid, jag var nervös men riktigt laddad.
Vi vinkade hej då till Kadir efter att ha checkat in våra väskor på flygplatsen och sedan gick Esma, Adem och jag för att äta en pizzaslize i en av restaurangerna.
Det kan vara den dyraste pizzaslizen jag har köpt men det var gott och vi behövde något innan avresa.

 

När vi gick på planet och Adem fick sätta sig på sin plats, det som vi hade pratat så mycket om den senaste tiden så såg jag hur han sken upp. Nu satt vi äntligen här, i flygplanet och vi ska ha bälte på oss.
Precis som Bamse gör i det där youtubeklippet som vi har sett hundra gånger om.

Resan gick jättebra, maten var god och även om Esma gick som ”bebis passagerare” så fick hon egen, vuxenmat. Det är svårt att äta maten under flygningen med ett barn i knät och ett bredvid som inte riktigt når ordentligt till tallriken. Och samtidigt så skakar det lite grann omvartannat.
Svårast är med juicen eftersom det är nästan fyllda glas. Men allt gick bra. Vi fick lite matrester i sätena och på kläderna men vad gör det?

När vi steg på planet så fick barnen var sina leksaker, ett gosedjur och en klisterbok från Lufthansa personalen. De var bra att pilla och leka med under flygningen och sedan hade jag självklart med lite målarböcker vilket passar båda barnen, lite gamla McDonald’s leksaker och surfplattan.

 

 

Ca en timme innan vi ska gå ner för landning så börjar Esma bli riktigt trött men kommer inte till ro. Jag provade att gå runt med henne i bärselen men det gick inte alls. Klockan var då strax efter 22.00 turkisk tid och hon brukar sova vid den tiden.
Och sedan hände det där som man hoppas inte ska hända under flygningen. Hon bajsar.
Vid den tiden så hade hon fortfarande blöja dygnet runt så det var inga problem…Men…den toalett där man kan byta blöja i planet var avstängd.
Och på vanlig toalett kan jag inte byta henne eftersom jag behöver lägga ner henne. Så det blev till att byta i sätet, med ett underlag såklart som jag turligt nog la i handbagaget när jag packade. Sedan hade jag med småpåsar så när jag var klar gick jag genast bort till bakre delen av flygplanet där jag kunde slänga påsen.
Detta var ett svettigt moment för jag kände hur vi först ”störde” de andra passagerarna och sedan ska vi dessutom byta blöja mitt i allt.
Efteråt somnade Esma och vi gick ner för landning.

 

När vi landat så vaknar Esma och är pigg igen. Vi tar oss till passkontrollen på Munchen’s flygplats och ni som mellanlandat där vet att det är vääääldigt långt att gå. Så vi gick och vi gick och vi gick.
Klockan är precis efter 22.00 i Tyskland (23.00 i Turkiet) och barnen är än så länge glada och energifulla så de går och springer framför mig hela vägen.

 

Sedan kom vårt stora problem…
Vi går igenom passkontrollen och ska ta oss in på taxfree-området för att sova i NapCabs, det som jag skrev om tidigare i ett tidigare inlägg.
Jag frågar en kvinna i uniform från Lufthansa om vi ska igenom säkerhetskontrollen men hon verkar inte alls ha koll på vad napcabs är för något. Inte hennes kollega heller.
Men vi går till säkerhetskontrollen till taxfreeområdet, frågar och får visa våra boardingkort.
Eftersom klockan är efter 22.00 så får vi inte gå in till taxfree-området. Allting är stängt och då släpper de inte in några längre som ska resa nästa dag.

Så jag går tillbaka till kvinnan från Lufthansa och frågar henne om det finns någon typ av sovsal eller annat där vi är eftersom vi inte kommer ha tillgång till napcabs.
Det enda som finns är Hilton hotell, säger hon, men med en förvarning att det blir svindyrt för oss.
Hon tittar på Esma och säger att lilltjejen är ju jättetrött. Hon frågar om jag reser själv med barnen och säger att hon gärna hade tagit med oss hem så att vi kan få sova där men hon bor alldeles för långt bort.
(Att hon ens har den tanken, att erbjuda en sådan sak är otroligt snällt och givmilt)

Kvinnan tittar sig omkring och säger ”Ni kan ju inte sova här på bänkarna, inte med så små barn” 
Så hon går till säkerhetskontrollen och förklarar att jag reser ensam med två små barn och klockan är strax efter 22, precis när de ”stoppar” för passerande.
Jag förklarade också innan att när jag mailade med företaget napcabs så skulle det inte vara några problem att använda deras boxar, oavsett tidpunkt man anlände.

Personalen låter oss tillslut att gå igenom och förklarar också att det nu är stängt på hela flygplatsen så vi kan varken köpa mat eller vatten fram tills nästa morgon.
Då kommer jag på att jag har en flaska med ca 1.5 dl vatten i väskan som jag måste ta ur, för att komma igenom säkerhetskontrollen men de säger att jag kan spara den så att vi åtminstone har något.
Jag tackar kvinnan och personalen så mycket och sedan passerar vi säkerhetskontrollen och börjar gå mot gaten åt ena hållet där det finns 4 stycken napcabs.
Det var en lång bit att gå även nu och min enda tanke var att det MÅSTE finnas någon ledig till oss.

När vi väl kom fram så fanns det en ledig vid de två första båsen, och dessa låg precis vid toaletterna så vi passar på att göra oss klara innan vi gör oss klara för att sova i napcab.
Ni kan läsa om napcabs och våran natt i dessa i inlägget som heter ”Prova napbabs nästa gång du mellanlandar” <—- klicka där

 

Morgonen efter så letar jag upp ett ställe för att äta frukost på. Och när tiden närmar sig så hoppar vi på snabbtåget som tar oss till vår gate.
Under kvällen innan så har vår gate bytts vilket jag smidigt kunde se på tvskärmen där vi sov.
Så det var jättekul för barnen att få åka lite snabbtåg. Sedan gick vi i taxfreebutiker, provade lite sköna fotöljer, spanade på flygplan, åkte rullband fram och tillbaka-fram och tillbaka tills att jag verkligen tröttnade.
Tillslut fick vi gå på vårat flygplan och då sov Esma nästan.

 

 

Hon sov hela vägen till Göteborg och jag och Adem åt laxsmörgås för första gången. Mycket godare än vad jag hade föreställt mig, men kanske inget jag själv skulle beställa in.
Detta plus dryck bjöds det på under flygningen, även då med Lufthansa, mellan München och Göteborg.
Och sedan gick vi ned för landning i ett ganska så soligt Sverige.
Pappa hämtade oss på flygplatsen och vi körde raka vägen hem till lägenheten.

*Ni får ursäkta de suddiga bilderna i detta inlägg och glädjas åt att det blir bättre från och med nu.

 


Att flyga själv med två barn och mellanlandning går bra men mina bästa tips är att

  • Ta inte med dig för mycket leksaker som ändå inte kommer användas. Ett par olika att variera mellan under flygningen räcker gott och väl.
  • Ta med små påsar om du har blöjbarn så att du kan slänga blöjan direkt, oavsett om du sitter på en flygplan eller befinner dig på en flygplats. Du vet aldrig vad som kan uppstå, eller när och då kan en extra påse vara bra att ha. Glöm inte något bra underlägg/skydd.
  • Extra kläder är också bra att ta med, men ett ombyte kanske räcker för en 4 åring. Hur mycket hinner hen söla ner sig?
  • Du känner dina barn bäst med mat och sovtider. Planera din flygning efter det så gott det går. Och försök att inte bry dig om alla andra allt för mycket. En stressad förälder brukar inte lugna ner barnen tyvärr.
  • Har du mindre barn så ta med en bärsele, gärna ergonomisk så att du kan orka att gå långt på flygplatsen tillsammans med handbagage och om du har fler barn. Vi har Pognae bärsele till Esma som vi har haft sedan hon var 4 månader. Den funkar utmärkt än.


Ombyte är alltid bra att ta med ifall det händer en olycka innan, under eller efter flygningen.
Ta med lagom mycket för att slippa släpa på allt för mycket kläder som ändå inte används. 

Ny vecka, bättre temperaturer och vardagsfix!

Yes, det är måndag och det betyder ny vecka. Och denna veckan händer något riktigt kul i Side. Men det kommer jag berätta om först lite senare.
Idag försöker vi bara få lite ordning här hemma. Jag plockar, städar och fixar. Finns alltid något nytt att plocka eller sortera på.
Igår när barnen skulle ta på sig pyjamas för kvällen och jag hade plockat undan allting för att göra min dagliga kvällsdammsugning som jag alltid gör så kommer jag på Esma att dra fram allting som jag just plockat undan.
Jag stod i ett annat rum och ser hur hon tar sak för sak och sprider det i rummet lite här och var. Allt som jag precis hade samlat ihop i en låd och lagt undan. Busunge!

2017-09-03 08.59.52

Esma, inte så oskyldig som hon ser ut många gånger. Här vid gårdagens frukost.
Är det något jag saknar från Sverige, förutom temperaturerna som vi hade, så är det frukosten. Turkisk frukost i all ära men det är godare bröd och lättare med pålägg till barn i Sverige.
-Tycker i alla fall jag.

 

När vi åkte till Sverige så var temperaturerna här ganska så höga och det var jobbigt många gånger att bara försöka ta sig igenom en dag utan att klaga på värmen. Hjärnan blir mos av värmen och det blir extra jobbigt när man inte riktigt kommer ifrån värmen. Det är inte så att det helt plötsligt regnar en hel dag.
Det gör det inte nu heller, regnar en hel dag alltså, men nattemperaturerna är betydligt svalare så att det går att sova ordentligt. Och både morgon och kväll känns behagligare nu. Jag har mer energi och orkar göra lite mer här hemma och ute än de två senaste månaderna.

 

2017-09-04 11.34.30

Igår rullade jag och Adem chokladbollar. Han ville mest smaka på smeten hela tiden men tillslut fick han rulla bollarna också. Tur att vi har en hel del pärlsocker kvar så att vi kan göra fler omgångar.
Och ett bullbak måste vi få till tillsammans med Sofie och hennes goa barn i höst.

 

 

Glöm inte att bli medlem på facebooksidan Vi som älskar Side tycker jag. Där finns hur mycket tips som helst om Side och det är just nu över 5000 medlemmar i den gruppen.
När du har blivit medlem där så får du gärna skriva ett meddelanden i gruppen att du har hittat dit via den här sidan.

I maj var det en träff med medlemmar från den facebookgruppen, hos Malin som ni kan läsa om i inlägget ”Middag hos Malin” <— klicka här så kommer ni till det inlägget.

På onsdag är det dags igen, är det någon av mina bloggläsare som har anmält sig och ska dit?

Middag-hos-Malin

Bröllop, båttur och biljetter!

Nu går det undan för oss. I helgen var vi på bröllop som innefattade en båttur på Manavgatfloden. Otroligt vackert alltihop och väldigt roligt. Jag ska berätta mer om det i nästa inlägg, jag måste bara fixa med bilderna.
Några av er kanske såg klippen på min instastory från kvällen. Mycket dans och skoj.
Men sedan har vi något annat riktigt roligt på gång.
Om en vecka befinner vi oss på svensk mark!

Äntligen, och jag är så himla glad. Biljettpriserna är dyra och ett tag blev jag orolig att det inte skulle bli av överhuvudtaget.
Men igår bokade jag och på söndag åker vi. Det blir mellanlandning och övernattning i Tyskland och jag är lite nervös över det eftersom jag åker själv med barnen.
Men jag ser det också som en utmaning men kanske framför allt som ett äventyr. Det blir kul!  
Hemresan, 3 veckor senare blir också med mellanlandning men i Istanbul och bara 3 timmar.
Det blir lagom tid för oss att ta oss igenom den stora flygplatsen och hinna köpa något att äta om vi vill det.
Jag hatar att stressa, särskilt eftersom jag är lite flygrädd och jag kommer vara stressad redan som det är. Då är det skönt att ha tid på sig mellan punkt A och punkt B.
Precis som förra gången när Esma bara var 8 månader och inte kunde krypa ens så tar jag med mig bärselen även denna gång. Hon kan springa lite när hon orkar och sedan sitter hon bra i den, och kanske till och med kan somna när det behövs i den.
Den är skön för mig att använda och är ergonomisk så jag kan bär Esma länge om det behövs.

Så i veckan ska jag köpa det sista som vi behöver ha med oss, schampo och sånt där. Sedan packar vi väskorna, Adem får packa sitt egna handbagage den här gången vilket han ser fram emot och sedan åker vi.

Under våra veckor i Sverige så kommer jag uppdatera bloggen så gott jag kan men jag tror det kommer bli mindre text och ett par bilder då och då.
Nu hoppas jag bara på fint väder i Sverige. Det får gärna regna lite grann, för det saknar jag, men heldagar med regn och knappt någon sol alls hade varit tråkigt faktiskt.

Ha en riktigt bra måndag och vecka. Ta hand om er själva och varandra! 

 

Resa-med-barn
Det här längtar jag till.
Bra väder, gott kaffe i en termos och promenad i slottsskogen med barnen strax efter frukost.

….Okej, jag måste skriva vad jag precis tänkte när jag la upp den här bilden.
Fatta att jag snart ska gå i jeans, långärmad tröja och mina sköna joggingskor. Förstår ni att jag riktigt längtar efter det?
Och svensk pizza såklart 😉

Picknick uppe i bergen!

När jag skrev om Taurusbergen för några dagar sedan så hade jag ingen aning om att vi faktiskt skulle åka upp dit knappt någon vecka senare.
Men i förrgår var vi där hela dagen och hade en riktig toppendag med alldeles perfekt väder. Precis det vi var ute efter.
Jag tror det var under bayrams första dag som vi bestämde med några av Kadirs syskon att vi skulle göra en picknickdag i bergen.
Sagt och gjort. Vi, Kadirs svägerska, hans ena bror och en av hans systrar inklusive deras familjemedlemar åkte ganska så tidigt upp mot bergen och stannade på en öppen plats bara 40 minuter hemifrån våran lägenhet och vägen dit är kanske är den krokigaste vägen man kan tänka sig.
Och upp, upp, upp mot bergen åkte vi.
Hela resan dit är så fantastisk och som sagt, jag älskar att se dessa berg och även få vara uppe i bergen.
Det är en helt annan luft och atmosfär där. Det är framför allt svalare där och luften är så härlig så här års när luftfuktigheten nere i Manavgat och Side är så hög.
Våran resa till Yayla som vi gjorde i Augusti 2014 bloggade jag om då och visade även då bilder från resa dit.  
Det kan ni hitta HÄR Det är samma väg vi åkte denna gång, fast betydligt kortare resa.
 
Just denna dag när vi var där så var det soligt till en början men ändå ganska kallt.
När vi var ute i Sverige tidigt på förmiddagen, gick på promenad och lekte i lekparken så tyckte jag att det var svalt men skönt.
Det var det i onsdags med men samtidigt något kallare än Sverige. Det var verkligen inte varmt alls, knappt ens i solen.
Men för det mesta var vi i skuggan. Och långärmat, jeans och strumpor på Esmas fötter var ett måste.
Kadir hade tshirt, jag hade en tunnare tröja till en början men bytte till en varmare luvtröja lite senare och Esma fick också en varmare tröja på sig de sista timmarna när solen knappt syntes.  
 
Vi åt frukost på plats när vi kommit fram och sedan lekte barnen. Kadirs andra syster kom dit eftersom dem också hade planerat in en picknick där denna dag fast med andra vänner.
Vi sparkade fotboll och började göra iordning en eld för att grilla mat. Trots en ganska så sen och mättsam frukost så var jag hungrig när det var dags för lunch.
 
Det mulna på ganska så bra under lunchen och strax efter så kunde vi höra regnet som kom allt närmre oss. Och ett, tu, tre så började det droppa hos oss för att sedan komma rejält med spöregn.
Esma, jag och Adem satt i våran bil när det öste ner. De andra hoppade in i sina bilar. Kadir vet jag inte vart han tog vägen, han stod nog under ett träd tror jag.
Efter 25 minuter så var allt över och vi kunde gå ut igen. Det var skön luft fast ganska så molnigt ute och Esma, Adem och alla vi vuxna tog oss en sieasta.

Helt otroligt att jag somnade mitt ute i det fria, jag brukar annars bli ganska så rastlös och svårt att komma till ro mitt på dagen.
Och att somna på en ojämn mark med tunna liggunderlag trodde jag aldrig att jag skulle fixa.
Men det var nog den sköna luften.
Efter det så var det dags för te och kaffedrickande. Jag packade in barnvagnen som Esma hade sovit i och även lite andra saker som vi hade ute.
 
 
Barnen fortsatte att sparka fotboll och elden tändes för att grilla kyckling denna gång.
Sedan kände vi att det var dags att rulla hemmåt. Det började bli ganska så disigt där uppe på bergen dessutom så det passade bra.
När vi hade åkt knappt 2 kilometer så var solen framme och efter halva vägen så hade vi fått lock för öronen flera gånger och vi kunde verkligen känna att luften var tät och mycket varmare igen.
Hemma i Manavgat så sken solen och allt var precis som vanligt helt ovetandes om att det precis hade varit en ordentligt regnskur och mörka moln halva dagen bara en bit därifrån.
 
Det är häftigt att vädret kan ändra sig så. Och detta var verkligen något vi alla behövde. Ren och skön luft, lite regn och massa positiv energi med härliga människor och god mat.
Det kan inte bli så mycket bättre än så.
 
Här kommer massa härliga bilder från dagen. Hoppas att ni tycker det är kul att se och höra om.
Bilderna blir bäst om man sitter vid en dator och tittar eller en surfplatta och inte kollar med mobilversionen.
 
 
 
 

 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Regn både igår och idag!

Man skulle kunna tro att vi är tillbaka i Sverige när man ser klippet här nedanför som jag filmade inifrån våran bil igår.
Men vi är fortfarande i Turkiet och bara 40 minuter hemifrån. Igår vid den tiden och hela dagen så var det soligt och jättefint väder i Side och Manavgat.
Men där vi var så var luften sval, vi gick runt i jeans och långärmat för det mesta samtidigt som jag flera gånger kände att jag nästan frös.
Det kändes kallare än när vi var utomhus i Sverige vid soliga dagar.
Och ändå var vi alltså bara 40 minuter hemifrån, ifrån Manvagat. Visst är det häftigt hur det kan skilja sig så.
Kadir hade redan förvarnat att vid 13-tiden kommer det komma regn. Jag tror filmen är inspelad runt 13.15.
 
Vart vi var och vad vi gjorde får ni se imorgon när jag har laddat upp alla bilder.
Idag…då fick vi en skur med regn hemma hos oss i Manavgat också. Men jag gissar på att vi kommer få soligt och bra väder imorgon igen. Regn så här års är inte vanligt förekommande direkt.
Inte i Antalyaregionen i alla fall.
 

Utsikt över Taurusbergen, Turkiet!

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det men bergen här omkring oss där vi bor är helt fantastiska.
De höga Taurusbergen är en bergkedja som sträcker sig från Egridirsjön i väster till Eufrat i öster.
Flera utav Taurusbergens toppar sträcker sig över 3000 till 3700 m över havet och den allra högsta toppen är Aladag som har en höjd på 3756 m.
 
Varje gång vi åker hem till Kadirs familj och syskon så blir jag lika imponerad över utsikten dit och där på plats  eftersom det är en liten bit upp mot bergen och har en fantastiskt utsikt över bergskedjan.
Vi ser även bergskedjan från våran lägenhet i Manavgat och man kan även se bergen när man är i Side om man tittar mot Antalya hållet från västra strandpromenaden.  
Men är det disigt eller fuktigt som det brukar vara vid sommarmånaderna, så kan det vara svårt att se dem åt det hållet. På vinter ser man bergskedjan mycket tydligare.
 
Häromdagen tog jag helt fantastiska bilder från ett hustak när vi hälsade på Kadirs syster och de skulle skörda vinddruvorna som de har där.
Hade jag bott här så hade jag ställt fram en soffa och tittat på solnedgången varje kväll.
Eller kanske soluppgång om jag orkat upp vid femtiden.
 
Bilderna ses allra bäst från en dator eller surfplatta utan att använda mobilversionen här på min blogg.
Bilderna får användas så länge källan, http://www.louiseiturkiet.se anges.
 
 
 
 
 
 
 

Oroligheter i Turkiet?

Sen förra våren så har många skrivit och frågat om det är något farligt att åka till Turkiet, om jag märker av någonting av det som händer i Syrien hos oss och om det är oroligheter i landet.
Så därför tänkte jag skriva lite om detta nu med tanke på den hemska bombattacken som hände igår i staden Suruç där över 30 personer miste livet.
Först vill jag börja med att berätta att staden Suruç ligger inte långt ifrån Syrien och utrikesdeparimentet (UD) avråder alla svenskar till att resa till områden kring Syrien.
Dels 10 km från Syrien men även några städer bortom dessa 10 km, men ändå i närheten utav Syrien.
På kontoret där bomben sprängdes arbetade det människor som skickar hjälp till staden Kobane där ISIS har hållit till tidigare.
Side och Alanya ligger ungefär 90 mil ifrån Syrien, vilket är ganska långt.
Jag tror det är 90 mil mellan Stockholm till Piteå om jag har hittat rätt på google, så då kan ni förstå att det är en bit. Och lite längre än så till och med.
Jag har bott i Side sedan 2009 och har aldrig märkt av några oroligheter.
Jag har hört om inbrott i butiker, turister som har tyvärr blivit rånade, blivit av med mer pengar på sitt bankkort när de har tagit ut pengar på changing office och liknande.
Men aldrig några oroligheter eller ens prat om att det kan/bör vara något på gång som har med terrorist, bomb etc.
För några år sedan var det mycket oroligheter i Istanbul som började med en protest mot en ny bro som skulle byggas.
Då protesterades det även, för andra anledningar än just brobygget, i många städer runt omkring i Turkiet.
Bland annat i Konya och Alanya om jag inte minns helt fel.
Protesterna på dessa platser gick bra, men det var såklart livat och mycket folk. Det är de närmaste som har kommit Side.
Jag har även pratat många gånger med Kadir om detta, ifall han märker av eller hör någonting som jag kanske inte alls vet om eller hör.
Men han säger som mig att det märks inte av något alls. Visst talar man om det, särskilt när något händer som i Suruç men inte mer än så.
Vi har även haft jordbävning här i Side och Manavgat. Några lite större som jag verkligen blev skrämd av och även några mindre som många inte ens märkte av.
Oftast är det så att när det har varit en jordbävning så kan det komma några stycken under en kort tid för att sedan avta i flera år.
Under dessa jordbävningar som vi har haft hos oss så har det aldrig skadat någon människa och inte heller byggnader eller liknande.
Vad jag kan hitta på internet så har vi inte heller blivit drabbade av någon Tsunami heller.
På UDs hemsida så finns det ingen avrådan till att besöka Turkiet, så länge det inte är vid gränsen till Syrien.
Ni kan hitta mycket information på UD´s hemsida även ang. besöksvisum, bila till Turkiet etc.
Sidan uppdateras ofta, senast idag, och det betyder inte att något nytt har hänt utan just att man ska veta att de har uppdaterat sidan.
Många reagerar just på detta har jag märkt, att det står ”senaste uppdaterad” och att man kanske kan tro att något har hänt.
Ni hittar information om att resa till Turkiet och läget just nu på adressen
Att besöka Turkiet är inget farligt, det är inget man ska undvika och det är inget utrikesdepartimentet avråder till så länge det inte är vid gränserna till Syrien.
Sedan kan jag däremot ännu en gång passa på att varna för den starka solen. Det påverkar oss och våra kroppar mer än vad man tror och det är bra att skydda sig emot den genom vätska, krämer och kläder.
Glöm inte av det.
Jag känner mig mer säker i Turkiet än när jag befinner mig i Sverige, särskilt på kvällarna.
Jag undviker mörka gator i Turkiet och jag håller mig kring folk, turister eller lokalbefolkningen.
Om något händer så är lokalbefolkningen inte rädda för att hjälpa till. Jag har sett det med egna ögon och de tänker inte ens tanken ”behöver personen kanske hjälp” dem gör det bara.
I Sverige är många mer försiktiga. Behöver personen hjälp? Ska jag hjälpa till eller kommer någon annan att göra det istället?
Vi kan inte vara rädda för att leva, vi kan inte vara rädda för trafikolycka, naturkatastrof eller annat hemskt som händer.
Men vi kan förbereda oss på flera sätt, mot flera sätt, genom att ta reda på fakta och läsa på.
Vad är det som händer, vart är det de händer, hur skyddar jag mig på bästa sätt, vart kan jag skydda mig på bästa sätt?
För inte så länge sedan så gick en man runt på en strand och dödade 38 personer och 39 personer skadades i Tunisien. Jag blev rädd och jag tänkte självklart ”tänk om det skulle hända här?”
Just då hade jag min pappa och lillebror på plats här i Side och vi befann oss själva mycket vid stranden.
Men vem säger att det kommer hända just här, i Turkiet?
Efter Anders Breivik dödade totalt 77 personer i Norge 2011 så frågade sig många ”hur kunde det hända i Norge”
Tyvärr kan vi inte veta när, om, hur eller var nästa hemska attack kommer ske. Om det är en naturkatastrof eller något planerat.
Men vi kan inte vara rädda för att det ska drabba oss eller våra nära så pass mycket att det stoppar vårat sätt att leva.
Lev klokt och lev lyckligt. Sen kan alltid en resa till Turkiet göra en väldigt glad också.

Väder i Turkiet!

Brukar det inte vara varmare väder i Maj?
Den frågan fick jag i slutet av April många gånger och visst kändes det som om värmen aldrig riktigt var igång, trots att det var varmt och soligt väder.
Men värmen blev lite försenad, tills för några dagar sedan…Då slog det till ordentligt och nu har vi det riktigt varmt.
Klockan 9 imorse så hade vi redan 24 grader och jag öppnade balkongdörrarna på vid gavel. Det var svala, friska vindar och ett Manavgat som började vakna till liv och komma igång med dagen.
På dagarna har vi mellan 25-29 grader i skuggan. I solen är det uppemot 45 grader, om inte mer.
Tänk på det när ni vistas utomhus i Turkiet. Det är kanske en ”låg” temperatur i skuggan så här års.
Men i solen är det faktiskt riktigt varmt.
Kvällarna är fortfarande svala och långärmad tröja och byxor kan behövas vissa kvällar.
I havet badar turisterna även fast det är lite kallt vatten fortfarande kanske.
 
Senast vi hade regn var 8 April då det kom en lite regnskur. Och regnet är på ingång men håller tydligen på sig ett tag till.
Det kommer regna, det är jag 100% säker på och just nu sägs det komma sent på Måndagkväll eller eventuellt tisdag. Några skurar eller ett ordentligt skyfall, det får vi helt enkelt se.
Ju mer det kommer ju längre tid kommer de ta tills nästa regn kommer. Och vi behöver lite regn nu.
Om inte annat för alla växter och för all pollen samt att luften blir mycket bättre efter en skur med regn.
 
På tal om pollen så vet jag inte om det är värre i år än förra året. Förra året rann mina ögon ordentligt i början av maj.
I år har jag känt mig ordentligt dåsig, trött och näsan har kliat så fort jag har tagit in tvätten som har hängt ute på tork.
Jag har fått medicin som passar mig men jag vill inte ta tabletter i förebyggande syfte, och helt egentligen inte alls.
Men några gånger har jag fått ta medicin och det har känts bättre då.
Pga pollen bland annat så har jag vissa dagar känt mig mycket tröttare och orkeslös. Men nu känns det bättre och jag har mer energi och är mer pigg än tidigare.
Fast det där regnet hade inte varit fel. Får jag boka in tisdag för det? Från klockan 14 och framåt kvällen vill jag gärna ha regn, tack.
Då ska jag ladda upp med chips, dipp, en bra serie och något gott att dricka. Så kan Adem gärna få sova middag just då.
 
Så här ser veckans väder ut.

Bloggbesökare i butiken!

Många som läser bloggen har varit eller ska åka till Turkiet. Googlar man något om Turkiet, framför allt väder, så kommer man med stor sannorlikhet in på min blogg.
Och det är jättekul för i och med att läsarantalet har ökat med ett par hundra per dag sen förra året vid samma tidpunkt, så ökar också några nya besökare till Side med lite fler tips i nacken från min blogg.
Allt från restaurangtips, vilken strand man ska besöka-tips och sedan tipsar jag såklart om Side´s bästa klädaffär;
Marias butik.
Det tror jag ingen har missat.
Där jobbar min man och butiken ägs utav hans bror Hasan och Hasans svenska fru, Maria.
 
När jag har jobbat där så har jag träffat på några utav er som läser bloggen. Några har jag dessutom blivit vän med privat efter att vi har träffats i butiken, och det är jättekul.
Min man läser inte min blogg. Några gånger per år kanske han klickar sig in på bloggen för att kolla bilder som jag har tagit och lagt upp.
Men han har sedan väldigt tidigt av vårat förhållande blivit van vid att folk kommer fram till honom i butiken och frågar om det är han som är min man.
Eller som i början när han ville vara anonym och inte riktigt förstod det här med bloggandet, då kallades han för K.
Kommer ni ihåg det?
En del listade ut att Kadir var K och de kom fram till honom och sa ”Are you Mr. K?”
 
I år har Kadir märkt en stor skillnad på er läsare, redan nu. Sedan två veckor tillbaka så kommer han hem om kvällarna och berättar att det var någon som läser min blogg, som var in i butiken just denna dag.
Varannan dag berättar han om detta, om ni handlar något (!!) och försöker förklara hur ni ser ut ifall att jag kanske känner till er.
Förra året var det 2-3 gånger i veckan KANSKE som någon berättade för Kadir att de läste min blogg.
Men nu är det alltså betydligt fler. Och det är jättekul.
För några kvällar sedan så var det ett gäng från Finland i butiken som läser bloggen och pratade lite med Kadir, en kväll kom det ett gäng som annars har varit i Alanya men nu besökte Side och fick tips om butiken när de letade reda på senaste väderprognosen i Side.
Och häromdagen så var det fullt upp och tre olika bloggläsare var på besök under dagen och kvällen.
 
Vad kul att ni besöker butiken, även om inte jag är där så är det väldigt kul och höra att ni har varit där.
 
Kadir läser som sagt var inte min blogg, han har egentligen ingen aning om vad jag skriver om men är helt okej med det.
Samtidigt som han tycker att det är lite konstigt att folk läser om vårat liv bland annat.
Han förstår också att jag är lagom privat och skulle aldrig skriva något som skadar oss eller någon i våran närhet.
Jag har bloggat tillräckligt länge för att veta vad som gäller och inte, när det kommer till bloggandet nu.
 
Kadir har inte alltid tid att stå och kallprata, han måste göra sitt jobb också. Och det är inte han som skriver bloggen så på något sätt måste det kännas märkligt för honom när främmande personer kommer fram och vet exakt vem han är, även om han är van nu.
 
Men när ni besöker Side, besök då Marias butik och vill ni så gå fram till Kadir och säg bara hej och att ni läser bloggen. Ta ett snack med Maria såklart med, jättetrevlig och väldigt, väldigt bra på att hitta det plagg som passar just dig vare sig din ålder eller kroppsstorlek. Jag lovar att det finns något för alla i butiken.
Och ha det så kul på eran semester, det är de viktigaste!!
 
Sen måste jag också få säga att det är kul med stammisarna med. De som kommer år efter år. Även om jag är ”ny” i Side, om man jämför med er som har åkt i flera, flera, flera år så är det väldigt kul att höra från er med.
Många av er har jag också träffat på i butiken under några år tillbaka.
En av de personer som jag har träffat är Janette. Och efter påsk så var hon nere i Side igen. Då hade hon med sig en påskpresent till Adem som han (och jag!!) blev väldigt glad för.
Ett påskägg med gott godis från Sverige. Adem fastnade mest för klubban märkte jag. Och jag behöll faktiskt plopp till mig själv, för det är ju så himla gott.
 
Läs bloggen, res mera och åk till Side, det är mina bästa tips just nu.
 
 

Fotoutmaningen 2015, April!

Veckans tema i årets fotoutmaning, 53 fotoveckor, är April. Här är mitt bidrag.
 
Bildkälla: www.google.se 
 
April månad. Jag älskar April och det är då man verkligen får smak på försommaren här i Turkiet. Vädret brukar vara toppen och med det sagt, sol blandat med några regndagar.
Det är vår i luften, allt är på gång, allt börjar från början, hotellen öppnar i Side, turisterna är på plats och nya varor köps in till butiken.
Ny start, nytt år, ny säsong och nya förväntningar.
Jag får alltid en härlig känsla i kroppen när det är April. Fjärilar i magen och vårkänslorna är på topp.
Nya vår och sommarkläder är inköpta och färgglada, ljusa färger tas fram och används.
Barnens dag i Turkiet den 23 April och den 25 April firar jag och min man 2årig bröllopsdag.
 
Redan Mars var en underbar månad med mycket nytt på gång. Vi var ute och reste i Sverige, besökte Stockholm och hamnade tillslut i Norge.
En start av vad som skulle komma, ett riktigt bra år. Året då jag blev moster…ja, inte än men det är nära nu.
April månad har än så länge inga särskilda planer eller inbokade besök, men jag är säker på att mycket kommer hinna hända innan den här månaden är slut.
 
Och trots att jag har åkt på en rejäl förkylning senaste vecka så känns allt så himla bra just nu.
April, du är efterlängtad.
 
Häng med i årets fotoutmaning, läs HÄR hur du ska göra.
Du kan vara med via din blogg, instagram eller andra sociala medier. Och du lägger upp tävlingen hur du själv vill.

Är ni redo?

Bildkälla: Sunwing family resorts på facebook.
 
 
Har ni sett vilken härlig bild? Den togs häromdagen på Sunwing Side West Beach och las sedan ut på deras facebooksida där jag såg den och tänkte att ni, mina läsare måste få se.
Dem laddar upp för fullt där och på många andra skandinaviska hotell i Side just nu för i helgen öppnar ett flertal av hotellen.
Spännande, vad ska denna säsongen bjuda på? Jag tror säsong 2015 kommer bli riktigt, riktigt bra.
 
Ni kan spana in Sunwing Side West Beach på Ving´s hemsida här och även kika bland deras andra hotell för att hitta just det som passar dig och dina resekompisar bäst.

Inga våfflor?

Igår försökte vi sova ut så länge vi kunde men eftersom Kadir skulle till jobbet och Adem vaknade självmant så blev det inte så mycket sovmorgon.
Något vi kanske hade behövt eftersom vi under natten hade blivit väckta utav Adem som var riktigt ledsen.
Han har fått några ”skrikperioder” under natten och jag tror att det är nya tänder som spökar igen.
Först trodde jag det var nattskräck, men det var inte på samma vis som man har då vad jag har läst mig till.
Han är kontaktbar och på riktigt vaken men ogillar om man rör honom eller försöker ta upp han. Det händer inte varje natt, långt ifrån och dessutom olika tider och han somnar om snabbt igen.
Men att vakna av att ens barn skriker, riktigt ordentligt, är lite jobbigt. Det är klart att man blir orolig.
 
Vilket fall, vi hade bra planer för dagen så morgonen började helt okej trots störd sömn.
Kadir åkte till jobbet och strax efter lunch så gav vi oss iväg också. Först hämtade jag och Adem upp hans kusiner Ilayda och Emine och sedan styrde vi bilen mot butiken.
Där väntade alla hårt arbetare i butiken och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag.
Solen sken ibland men tillslut var det snarare ett ganska så tjockt molntäcke över hela himlen.
Däremot var det fortfarande varmt och jag spanade in turisterna och noterade att nästan alla gick med shorts och tshirt eller linne.
Däremot såg jag ingen som badade men det är nog bara en tidsfråga.
 
Jag, Adem och kusinerna gick bort till lekparken som finns på strandpromenaden och spenderade sista tiden där och nere vid havet innan det var dags att åka hem igen.
Då körde jag hem dem och deras mamma, Adems faste Ayse, innan vi åkte och handlade lite smått.
Tyvärr missade jag dagens, eller kanske årets viktigaste sak…hallonsylten. Så nej, tyvärr blev det inga våfflor för min del.
Förra året hade jag våffellunch med ett stort och glatt svenskgäng hemma hos oss.
I år kör jag mer stilen ”det som inte hinns med idag…det tar vi en annan dag”
Och turligt nog har jag mitt våffeljärn stående och redo att användas. Så fort jag har köpt hallonsylt igen.
 
Åt ni våfflor igår?