Bröllop, båttur och biljetter!

Nu går det undan för oss. I helgen var vi på bröllop som innefattade en båttur på Manavgatfloden. Otroligt vackert alltihop och väldigt roligt. Jag ska berätta mer om det i nästa inlägg, jag måste bara fixa med bilderna.
Några av er kanske såg klippen på min instastory från kvällen. Mycket dans och skoj.
Men sedan har vi något annat riktigt roligt på gång.
Om en vecka befinner vi oss på svensk mark!

Äntligen, och jag är så himla glad. Biljettpriserna är dyra och ett tag blev jag orolig att det inte skulle bli av överhuvudtaget.
Men igår bokade jag och på söndag åker vi. Det blir mellanlandning och övernattning i Tyskland och jag är lite nervös över det eftersom jag åker själv med barnen.
Men jag ser det också som en utmaning men kanske framför allt som ett äventyr. Det blir kul!  
Hemresan, 3 veckor senare blir också med mellanlandning men i Istanbul och bara 3 timmar.
Det blir lagom tid för oss att ta oss igenom den stora flygplatsen och hinna köpa något att äta om vi vill det.
Jag hatar att stressa, särskilt eftersom jag är lite flygrädd och jag kommer vara stressad redan som det är. Då är det skönt att ha tid på sig mellan punkt A och punkt B.
Precis som förra gången när Esma bara var 8 månader och inte kunde krypa ens så tar jag med mig bärselen även denna gång. Hon kan springa lite när hon orkar och sedan sitter hon bra i den, och kanske till och med kan somna när det behövs i den.
Den är skön för mig att använda och är ergonomisk så jag kan bär Esma länge om det behövs.

Så i veckan ska jag köpa det sista som vi behöver ha med oss, schampo och sånt där. Sedan packar vi väskorna, Adem får packa sitt egna handbagage den här gången vilket han ser fram emot och sedan åker vi.

Under våra veckor i Sverige så kommer jag uppdatera bloggen så gott jag kan men jag tror det kommer bli mindre text och ett par bilder då och då.
Nu hoppas jag bara på fint väder i Sverige. Det får gärna regna lite grann, för det saknar jag, men heldagar med regn och knappt någon sol alls hade varit tråkigt faktiskt.

Ha en riktigt bra måndag och vecka. Ta hand om er själva och varandra! 

 

Resa-med-barn
Det här längtar jag till.
Bra väder, gott kaffe i en termos och promenad i slottsskogen med barnen strax efter frukost.

….Okej, jag måste skriva vad jag precis tänkte när jag la upp den här bilden.
Fatta att jag snart ska gå i jeans, långärmad tröja och mina sköna joggingskor. Förstår ni att jag riktigt längtar efter det?
Och svensk pizza såklart 😉

Fortsätt läsa

Testar plattborste!

Jag vet inte om ni minns det men för ett tag sedan köpte jag, via Kicki, lite saker från Gekås Ullared. Bland annat en plattborste från Emerio för 149 kr.

Jag har självlockigt hår, ibland mer och ibland mindre, och använder plattång efter ungefär varannan gång som jag tvättat håret.
Min plattång som jag har är just nu lite dålig och därför ville jag prova något nytt, nämligen en plattborste.

Jag hade inte så stora förväntningar på den utan hoppades bara att den skulle fungera bra, särskilt i bak på huvudet där det annars kan vara svårt att platta tycker jag. Eftersom den var så billig, 149 kronor så tyckte jag att det var värt att testa om den inte skulle vara så bra och inte användbar.
En plattborste är och fungerar precis som det heter, en borste som plattar håret likt en plattång.
Plattång är något bättre tycker jag men samtidigt är jag inte så noggrann med att håret ska bli helt rakt utan det går bra om det är lite vågigt för mig.

 

Innan jag plattade håret med plattborsten så hade jag i ett värmeskydd från Syoss
(svart flaska med rosa text)

Sedan borstade jag igenom hela håret ordentligt för att tillslut dela upp håret.

Jag börjar med underhåret och drar igenom med plattborsten en gång. Eftersom det är just understa håret som inte syns så mycket så kan det vara lite vågigt här och där. Då blir det lite mer volym i håret tycker jag.
Sedan delade jag resten av håret som jag inte plattat och tog mellanhåret för att göra samma sak med.
Tillslut övre håret som jag drog plattborsten igenom 1-2 gånger. Svårast var håret vid tinningarna och luggen eftersom det är så tunt och lite hår där. Särskilt efter 2 graviditeter så har mycket hår lossnat tyvärr.
Resultatet blev detta vid två olika tillfällen, se bild här nedan.
(Ni får ursäkta kvalitén på bilderna, men ni ser säkert skillnaden på före och efterbilderna)

PhotoGrid_1497208879844.jpgPhotoGrid_1497208998762.jpg

Jag använde en temperatur på ca 172-182 grader. Högsta temperaturen som man kan ha är 205 grader men jag tyckte mitt blev väldigt varmt.
Man ska INTE ha några produkter i håret innan, men jag tycker värmeskydd är viktigt att använda.
Var försiktig med borsten för taggarna kan bli riktigt varma.
Vid första användningen så tyckte jag att det luktade som bränt plast, så som det oftast kan göra när man har nya produkter. Men de andra gångerna har jag inte märkt av detta.

För mig som inte är särskilt noggrann om det blir lite lockigt på vissa ställen så funkade denna jättebra. Dessutom gick det mycket snabbare att använda denna plattborste än med plattång.
Och håret i bak var lättare att platta än med en halvbra plattång tycker jag. Så tummen upp för det.
Här är ett klipp med en kvinna som använder en plattborste, men ett annat märke. Där kan ni se hur hon använder den och hur det funkar på ett affrohår.

 

Du som inte har vägarna förbi Gekås kan köpa denna produkt på bland annat cdon.com

Fortsätt läsa

Titta mamma, Bamse’s buss!

”Titta mamma, Bamse’s buss!” tjoar Adem från baksätet i bilen. Jag tittar till vänster och ser att där står TUI’s stora turistbuss som precis har hämtat eller lämnat turisterna på deras hotell i Side.
Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad Adem menar…Bamse’s buss…Ja, det är klart det är.

Just nu är Bamse en av flera favoriter här hemma. Resebolaget TUI (gamla Fritidsresor) har Bamse, Lilleskutt, Skalman, Vargen och Thompson som maskotar för sitt bolag och vi brukar se ett par Bamseklipp från TUI på youtube. Ni kan se två av dem här nedan.
Och där gjorde Adem kopplingen. Han såg TUI’s logga på bussen och vips så stod vi med bilen bredvid Bamse’s buss.
Barn är allt bra kloka. Och uppmärksammade.

 

Både Adem och Esma gillar Bamse väldigt mycket just nu. Dessutom tycker dem att Teletubies är kul. Jag försöker mata på med svenska figurer eller med svenskt tal så att de båda får det språket så mycket som möjligt.
Turkiskan får de båda gratis genom våran omgivning och Adem just nu väldigt mycket från förskolan och alla kompisar där.

Esma gillar Babblarna och med dem så fokuserar man mycket på språket och tecken till språk.
Adem var tidig med att säga ord men däremot sen med två-ords meningar och även fulla meningar. Han har fortfarande inte ett flytande språk men han pratar idag mer flytande turkiska med Kadir än flytande svenska med mig.
Ni kan ju tänka er hur härligt det är att se Adem prata turkiska med Kadir för att sedan vända sig till mig och upprepa samma sak på svenska.
Och sedan går han iväg och leker med sina bilar och räknar ”One, two, tree…” på engelska.
Därför är Babblarna så bra, för att de har sådant stort fokus på just det svenska språket.
Adem har tröttnat på Babblarna lite grann tror jag. Jag återkommer snart med hans favoriter.
Men Esma gillar babblarna och hon känner igen Bobbo, Doddo, Baba och så vidare. Hennes favorit verkar just nu vara den färgglada Diddi.
Hattenförlag som har startat igång babblarna har även Ajja och Bajja. Sök på det på youtube så hittar ni en annan låt som vi sjunger på här hemma.

Här kan ni se musikalen med babblarna. Om de har musikalvisningar i Sverige i Augusti så kommer jag ta med barnen på det. Det hade varit kul att se dem live.

 

Adem har börjat gilla några andra figurer som vi hittat på youtube.
Han tittar bland annat på Lizzy the dog där han har lärt sig mycket engelska, ord och siffror. Och även Blippi. En glad och sprallig man i blåa och orangea kläder som verkligen talar till barnen och har kul inslag.
Ni kan se ett klipp här nedan.
PJ Masks, pyjamashjältarna på svenska,  är något nytt som vi har hittat och som Adem gillar. Men den absolut stora favoriten hos Adem just nu är Paw Patrol.
Pojken Ryder har hand om 6 valpar. Varje valp är inspirerad av ett riktigt jobb, så som brandman, polis och byggarbetare. När trubbel inträffar så är paw patrol där för att hjälpa till.
Jag har inte hittat paw patrol, eller tass patrullen som de heter på svenska, med svenskt tal. Någon som vet och kan i så fall skicka en länk från youtube till mig?

Här ser ni en video med Blippi som jag skrev om tidigare.

 

Vilka favoriter har era barn eller barnbarn? Är det något av det jag har skrivit här som dem också gillar? Kommentera gärna.

Fortsätt läsa

Samarbete med Herobility!

– I samarbete med Herobility –

Inlägget innehåller annonslänkar

Jag har gått in i ett samarbete med ett företag som heter Herobility som gör produkter för bebisar och barn samt för att underlätta för föräldrarna på ett bra och smidigt sätt.
Ni kanske känner till systerbolaget SmartShake som bildades 2009 och som har fokus på att underlätta med dryck vid träning? Där du kan blanda din proteindrink på ett smidigt sätt eller ta med dig snacks och vatten lätt under träningen.
På samma sätt är Herobility uppbyggt. Det ska vara lätt att blanda vällingen i nappflaskan eller ta med sig snacks och vatten ut på promenad med barnen. Med extra funktioner anpassat för de allra minsta.

Herobility fraktar till hela världen och för oss tog det en vecka att få vårat paket hem till oss här i Turkiet. Snabbt och smidigt.
Vi har fått testa tre produkter med tillbehör från Herobility som ni nu ska få höra mer om.

HeroSippy

En sippycup, eller pipmugg som vi oftast säger på svenska, med mjuk pip, ergonomiskt handtag och stadiga fötter och svans.
Esma får använda denna pipmugg när vi äter mat här hemma. Den är greppvänlig för en liten 16 månaders som fortfarande är lite ostadig och ibland opålitlig att hålla i ett glas och dricka mjölk med.
Muggen tål mycket och jag tycker den är extra bra eftersom den har ett lock som sitter fast på muggen, Och där en sådan liten person som Esma kan öppna och stänga själv.

Herosippy-vit

HeroSippy

HeroPacifier

Esma har fått testa napparna från Herobility och det har fungerat jättebra. Hon använder inte napp så ofta men dessa verkar hon tycka är mysiga att använda ibland och snutta på.
De som skiljer dessa nappar ifrån andra som finns ute på marknaden är att sugdelen är extra tunn (patentsökt) och det blir därmed mindre belastning på tänderna vilket jag tycker är jättebra.
Nappen är gjord i mjukt silikon och de yttre kanterna är mjuka för att kännas bekvämt på bebisens/barnets hud.
Till varje napp så får man även ett steriliserande skydd som är bra att ha med när man går ut och bebisen/barnet inte längre vill använda nappen. Eller när nappen inte används här hemma.
Du kan också sterilisera nappen med hjälp av skyddet, lite vatten och en micro. Se videon här nedan.

herobility-napp

Esma-herope

HeroBottle

Min och Esma’s absoluta favorit. Denna flaska används dagligen utav Esma och det är ett perfekt sätt för mig att se till så att Esma dricker tillräckligt mycket med vatten. Här i Turkiet så har vi en dagstemperatur på runt 22 grader i skuggan just nu och varmare kommer det att bli. Därför är jag väldigt glad över att båda mina barn tidigt har tyckt om och vill dricka mycket vatten.
Det som jag älskar allra mest med denna flaska är att den är droppfri.

Innan använde vi lite olika flaskor till Esma och jag har fått gå och torka diverse små pölar med vatten och bytt kläder på Esma eftersom hon sitter och skakar vattenflaskorna över sig så att hon blir blöt.
Men sedan vi fick denna flaska så har jag inte behövt göra något utav det. Det underlättar för mig och det är jag glad för.
För Esma’s del så är storleken, den större på 240 ml alldeles lagom. Hon greppar den bra men den är också väldigt stöttålig så de gånger hon tappar flaskan eller kastar runt på den så håller den utan problem. Och inte en droppe vatten eller juice har läckt.

HeroBottle herobility

HeroBottle har ett unikt dubbel-antikollik system (patentsökt) med en luftventil i toppen av nappflaskan. Samt två små bulor på sidorna om själva pipen, som täpper till barnets mungipor och gör så att barnet inte släpper in tjuvluft. Dessa små bulor gör även så att barnet inte dregglar/spiller när hen dricker.
Du får också till ett mixerlock som underlättar blandningen och förvandlar flaskan till en shaker.  Välling eller ersättning fördelas jämnt och ingenting fastnar i själva dinappen när du skakar blandningen.

herobility.louiseiturkiet
Till varje flaska får man en behållare som man lätt fäster, och tar bort från flaskan vid behov. I den kan man exempelvis ha välling eller ersättning. Eller som vi brukar ha; lite småkakor, frukt eller nötter.
Behållaren är dessutom bred så att ex. vällingpulvret inte hamnar utanför.
Dinappen är bröstformad och den man får till flaskan är i storlek M (från 2+ månader) och därmed medium flöde som bröstmjölk och ersättning.
Vi har också provat storlek XL (från 6+ månader) – extra snabbt flöde/ självreglerande öppning som är lämplig för trögflytande vätskor tex. välling.
Båda storlekarna fungerar jättebra för Esma men vi använder nog XL mest för att slippa byta.

herobottle-tillbehor

Under HeroBottle och behållaren till så finns det två hål, det vill säga dräneringskaneler. Det gör att du slipper vattensamlingen som kan bildas efter att du har kört flaskorna i diskmaskinen. Eller slipper vattnet som kan samlas där när du har diskat det för hand. En riktig smart funktion tycker jag.
Behållaren kan man även fästa under HeroSippy. Om vi ska iväg någonstans och äta middag så kan det vara smart att fylla behållaren med lite extra snacks och lätt fästa ihop den med pipmuggen.

Herobottle-storage

Esma-herobility

Design.

Det jag tycker är lite roligt med dessa flaskor är att de verkligen har tänkt till på designen också. Som med HeroSippy och de söta små fötterna och svansen för att flaskan ska stå stabilt. Eller mixerlocket med loggan i flertal. Även locket till HeroBottle har loggan med superhero-masken på och det finns en söt logga på HeroPacifier, det vill säga napparna.

Herobottle-lock Heropecifer

Välgörenhet.

Herobility är en svensk design och det som är extra fint med denna produkt är att för varje såld HeroBottle så går 5 kronor till H.M Drottning Silvias välgörenhetsorganisation World Childhood Foundation för att hjälpa barn i utsatta länder.
Så när du köper en HeroBottle så bidrar du till detta och är en hjälte!

Just nu får du 20% rabatt på startpaketet om du anger koden LOUISEITURKIET.SE20

Köp dina egna Herobility-produkter Här —>

Herobottle-Turkiet

Fortsätt läsa

Shopping tips, REA!

Strax innan jul så upptäckte jag att H&M startade en storrea som hade mycket bra priser och i storlek för Adem i höst och även för Esma i höst och nästa vinter.
Det gäller att ligga steget före och tänka framåt ibland. Det kommer en höst och vinter om mindre än ett år igen, barnen kommer ha växt ur sina nuvarande kläder och då är det perfekt att redan nu ha kläder redo och framför allt ha köpt det på rea.
Istället för att köpa ”samma” kläder till fullpris.
Problemet för mig är att H&M, där jag är nöjd med barnkläderna innan och deras storlekar för mina barn, inte fraktar till Turkiet. Butik finns i Antalya, men dit åker jag sällan.
Men då får man lösa det på annat sätt. Jag kommer berätta mer om det när jag vet att paketet kommer fram ordentligt. Jag vågar inte ta ut något i förskott.
Jag har haft två vänner som har skickat paket till mig och det har gått bra båda gångerna och jag får även brev från Sverige ett par gånger om året som kommer fram varje gång, om än lite senare än beräknat ibland.  
Men jag vet också att det försvinner paket för vissa som har skickat och fått det skickat till sig. Oftast paket där man har skickat någon form av elektronik.
 
Över till beställningen. H&M rear fortfarande bland både dam, herr, barn och inredning även om det inte är lika mycket som när jag beställde vid nyår. Det börjar ta slut i lagret och vårnyheterna börjar fyllas på.
Jag tycker att storlekarna har passat bra till Adem efter hur deras storleksguide är på hemsidan, fram tills nu.
Han har idag 98-104. Mest 104 och det är vad jag räknar att han kommer ha över sommaren också.
Fram till hösten så kommer han gå på 110. Tyvärr är dubbelstorlekarna lite fel enligt Adems storlek men jag beställde nu 110-116 i tröjor och 104 i byxor.
Jag hoppas att det kommer passa i höst.
 
Med Esma är det svårare eftersom hon växer snabbt nu första året och framför allt växer förbi storlekarna så man knappt hinner använda kläderna. Har man köpt något fint så vill man gärna använda det ofta och länge.
Jag har dessutom skrivit upp en lista på vad vi behöver framöver och vad vi INTE behöver.
Stora bokstäver hade jag skrivit att vi inte behöver långärmade bodys i storlek 80-86, det hade vi tydligen mycket utav från Adem.
Däremot varma tröjor och mjukisbyxor i storlek 80-86. Och det fanns såklart inte mycket sparat då det var sommar när Adem hade den storleken. .
Jag räknar med att hon kommer ha 68-74 i sommar. Det är samma storlek som Adem hade vid den tiden, fast då var det vinter så vi har jättefina tjocka vintertröjor till Esma som tyvärr inte kommer bli använda.
Sedan räknar jag med 80-86 under hösten och vintern, eventuellt också 92.
Så nu hoppas jag att det är rätt uträknat så att vi inte behöver använda fodrade jeans i augusti månad. Skämt och sido, blir det helt fel med storleken så gör det inget eftersom det var rea på allting jag köpte.
Samtidigt hoppas jag såklart att det passar.
 
Förra året när vi var hemma i Sverige så köpte jag ett par jeans från H&M till mig själv med raka ben och hög midja, även då på rea för 200 kronor.  
Och de är ett utav mina favoritjeans nu så jag köpte ett par nya denna gång, i annan färg och slitning.  
Som tur var så provade jag favoritjeansen här hemma häromdagen och det visade sig att de passade och satt lika bra som innan denna graviditet så jag valde rätt storlek i alla fall på de nya.
 
Nu får vi se ifall paketet kommer fram ordentligt och ifall kläderna är som de visas på hemsidan och passar i storlek framöver.
 
Här är en liten del av det jag beställde.
Den randiga tröjan, högst upp till vänster, till Adem har han haft innan i en annan färg men nu köpte vi större storlek också.
Sweatshirt byxorna längst ner i mitten har jag haft till Adem när han var liten och älskar dem eftersom de håller bra/länge och är sköna för barn när de leker och börjar röra på sig.
Hellre mjuka, sköna kläder än stela men fina kläder som inte går att leka i för barn har jag lärt mig.
Sen måste inte allt vara rosa och sockersött utan nu blev det ett par mörkgrå till Esma.
Pyjamas i mitten får Esma ha om ett år först. 130 kronor på rea för båda och så fina de var.
Mina jeans ser ni förresten längst bort i mitten. Tror ni de blir bra?
 
 

Rea från H&M vinter 2015-2016.
Fortsätt läsa

Ett flicknamn tack!

Innan Adem var en Adem så kallades han för Mini på sociala medier, kommer ni ihåg det?
Med lillasyster i magen har vi inget direkt smeknamn mer än lillasyster, eller vi säger väl egentligen bebisen här hemma medans när jag skriver så skriver jag lillasyster.
Och många frågar ifall vi har något namn på henne ännu men det har vi faktiskt inte.
Precis som med Adem så är det helt blankt. Vi har funderat lite, pratat lite men vi har inte spikat något namn än.
Vi står på 0 helt enkelt.
Jag hittade Adem när jag letade på internet bara några veckor innan förlossningen skulle ske. Jag var inte helt övertygad själv direkt men när jag väl blev det efter några dagar så kände jag att detta namn måste vi verkligen ha.
Och Adem är verkligen en Adem, det finns inget namn som passar eller hade passat bättre till honom känner jag.
Samma sak, samma känsla vill jag såklart få med lillasyster också. Det ska vara SÅ rätt och egentligen känner man väl det när man ser sin bebis först eller när det har gått en tid och bebisen har blivit en egen person och har en personlighet som man lärt känna.
Men vi vill ändå ha ett namn klart i alla fall någon dag eller timme innan förlossningen börjar.
Vi behöver alltså eran hjälp igen!
Ett tjejnamn, flicknamn som är turkisk men som är lätt att uttala för svenskar.
Alltså inga ş ı ü ğ ç eller andra turkiska bokstäver och inte heller å eller ä. Ö går däremot bra för det finns i Turkiska alfabetet också.
Ge alla förslag ni kan!
Vi kommer inte välja något mellannamn denna gång heller och det är inte många i Turkiet som har just ett mellannamn så det känns bra att inte ha det på våra barn.

Och hörni, det är bara 70 dagar kvar…Kan någon sakta ner tiden lite grann?
Fortsätt läsa

Ett minne för mamma!

Sen min mamma gick bort i cancer för 2½ år sedan så har jag velat göra någonting som ett litet minne.
Ett tag tänkte jag någon tatuering men jag är nöjd med mina två som jag har och kommer inte göra fler.
Inte för att jag ångrar dem utan snarare för att jag inte vill göra något mer på min kropp som jag kanske kommer ångra eller inte vill ha när jag blir äldre.
Dessutom gillade mamma inte alls tatueringar så det skulle bara kännas fel.
Jag funderade länge på att köpa något speciellt smycket, kanske ett halsband men eftersom jag redan har två som jag använder flitigt så ville jag fundera vidare och komma på något ännu bättre.
 
För inte så längesedan så hittade jag familjesmycken på instagram och innan jag visste ordet av så hade jag redan fastnat för flera utav deras namnhalsband och smycken där.
Jag klickade mig in på deras hemsida och såg att det fanns mycket att välja på och man kunde verkligen designa sitt egna smycke om man vill det.
Precis så som man själv vill ha det.
Inte lång tid efter det så var jag i kontakt med Klara, en utav de två som tillverkar och designar dessa smycken helt själv tillsammans med hennes kollega Camilla.
Båda två är utbildade till silversmeder och formgivare på Konstfack i Stockholm. Och de jobbar med äkta silver eller 18k guld.
När man ser deras beställningar på Instagram och smycken på deras hemsida så får man beslutsångest.
Ska man göra ett namnhalsband med barnens namn på, Ett par snygga örhängen med något speciellt datum eller ett armband med mannens namn och bröllopsdatum på kanske?
Jag hittade ”mitt armband” först i kategorin barnsmycken faktiskt men upptäckte snart att de även fanns i vuxenstorlek.  
Så jag bestämde mig tillslut att beställa ett silvrigt armband med en liten berlock. På berlocken finns ett hjärta ingraverat och under hjärtat, på båda sidorna så står det Mamma.
Mamma som jag är till min fina son och den kommande lillasyster.
Och till ett minne av min fina mamma, den bästa mamman man någonsin kan ha och som är otroligt saknad varenda dag.
 

 
Jag valde att få det skickat till min vän Kicki som sedan tog med sig denna fina ask med armbandet i hit till Turkiet.
Men familjesmycken skickar även sina beställningar utomlands med rekommenderad post vilket betyder att både du som mottagare och dem själva kan spåra posten och se så att det kommer fram ordentligt.
Smycket jag beställde heter Mitt hjärta och jag valde alltså själv att gravera in Mamma på berlocken på båda sidorna.  
Gör du en beställning så kan du välja själv vad du vill ha ingraverat på ditt smycke. Det som kanske betyder mest för dig.
Det jag också upptäckte bland kommentarerna på instagram var att någon exempelvis behövde ha sin beställning ganska så snart och det var absolut inga problem.
Camilla och Klara är inte bara duktiga utan jobbar väldigt snabbt. Jag gjorde min beställning en torsdag eftermiddag, på måndagen postades det och dagen efter fick Kicki det i sin brevlåda.
Redo att packas ner i resväskan för att flyga ner hit till Turkiet.
De har en leveranstid på max 5 arbetsdagar.
Bland kommentarerna på instagram och på deras sida på facebook har jag också sett alla nöjda kunder över sina alldeles egna, graverade smycken.
För smycket blir ju verkligen mitt egna och personliga.
 
 
Ni hittar deras hemsida på adressen www.familjesmycken.se och jag tycker verkligen att ni ska kolla in deras utbud där. Kanske planera julklapparna redan nu och lägga in en beställning?
Eller så kan man köpa ett presentkort med valfritt belopp och ge bort till någon i present som får chans att göra sin egna beställning.
De har även mycket bilder på instagram som uppdateras flitigt och går under namnet Familjesmycken och de finns också på facebook med samma namn.
 
Ett litet utbud utav bilderna på deras instagram och alla olika smycken som de tillverkar och graverar.
Samarbete

För samarbete, kontakta mig på louiseiturkiet@hotmail.com

Fortsätt läsa

Billig barnrumsinspo!

Dessa fina kuddar har vi fått utav Amanda och Eray, perfekt till barnen (så konstigt att skriva barn i plural) och särskilt fint i deras rum sedan.
Den dagen jag tar tag i barnrummet dvs. 
Jag vill inte påstå att 97kvm med balkonger inräknat är en liten lägenhet men med utebliven planering för förvaring så är det…inte den bästa. 
En dag tror och hoppas jag att barnen kan ha ett rum ihop eller varsina som bara är deras rum. 
Men tills dess så får de ha ett rum där deras saker, deras garderob  och våra saker får samlas tillsammans. 
Hur vi gör framåt våren i denna lägenhet får vi se men tills dess så får dessa fina kuddar en fin plats i vardagsrummet. 
Kuddarna kommer från Rusta och kostar ca 20 kr. styck. 
 
 
Fortsätt läsa

Gravid v.25!

Idag är sista graviddagen i vecka 25, imorgon går jag redan in i vecka 26 och tiden flyger verkligen iväg.
 
Allting går bra, jag har fått lite extra vitamintabletter men annars ser allting bra ut för mig.
Jag är inte väldigt stor, vilket känns skönt för det tar bara mer på krafterna. Men jag känner mig vissa dagar större än någonsin och bara för att man har liten mage så betyder det inte alltid att det är lätt.
Vissa dagar är det bara tungt. Eller tyngre än andra dagar.
Men precis som med Adem i magen så är jag ”pigg och alert” har inga större kramper och mår över lag bra.
Och jag är otroligt tacksam för det, för jag vet och jag märker på många som också ska ha barn i December att dem har det tufft.
Jag har även en son som är väldigt självständig, en lätt vardag utan arbetstider eller förskoletider att passa och det enda jag kan klaga på är väl värmen. Om man nu får klaga på den.
För den är jobbig. Extremt jobbig ibland och jag blir bara trött på den, jag tappar lättare humöret i värmen men jag vet att det är snart, snart lite skönare temperaturer för oss.  
Redan idag hade vi det riktigt skönt på förmiddagen. Kadir var till och med redo att åka till jobbet tidigare pga. att det var så molnigt.
Sedan blev det självklart soligt och varmt på eftermiddagen men jag har kunnat ha leggings på mig idag vilket jag har längtat efter.
 
En rolig sak med bloggen är att jag kan se tillbaka på min graviditetet med Adem i magen.
Just vid den här tiden, under förra graviditeten så var jag så otroligt glad. Jag och min syster hade precis besökt Ullared, vi packade för fullt och var redo för två hotellnätter i Stockholm.
 
Sedan väntade äntligen min resa hem till min blivande man. Till våran nybyggda lägenhet som precis var klar, med papperna redo för att kunna gifta oss och fortfarande ovetandes om ifall vi skulle få en pojke eller flicka den gången. 
Jag var ifrån Kadir i 10 veckor och det var tufft, riktigt tufft eftersom han missade mycket med magen och allting runt om som hände och jag verkligen hade velat och behövt ha honom vid min sida.  
Men vi fixade det utan att bryta ihop totalt och i v26 var jag äntligen tillbaka i Turkiet igen.
Lite tjockare om magen än när Kadir hade sett mig sist.
 
Jag hittade även en bild på magen från den tiden och jämfört med nu så ser det ut som om jag är ganska lik i omkrets.
Det är svårt att se kanske på just bilden här nedanför då de är tagna i lite olika vinklar men däremot känner jag mig större denna gång.
Och hemska tanke, vet ni vad som hände i veckan? Jag hade tvättdagar här hemma och alla mina underkläder skulle tvättas så jag tog på mig ett par trosor som jag inte haft på länge då dem inte är så bekväma.
Och det var dem verkligen inte nu, dem var alldeles för små!!
Hemskt för en gravid kanske men jag skrattade bara åt det och tog ett par andra, lika obekväma men mer i min…nya storlek.
 
Här är jag och magen häromdagen. Någon mer utav mina läsare som är gravid just nu? När har ni BF?
V 25 med Adem och V25 med lillasyster. 2013 vs 2015.
Fortsätt läsa

Ärva kläder som barn!

Jag har en del kläder sparat sen Adem var liten och uppåt, vilket är perfekt nu när man ska ha barn igen.
Men det finns ett problem….Och det har ingenting med färger på kläderna att göra.
När Adem föddes var det början av Juli månad. Värmen steg sedan och det blev bara varmare och varmare.
När lillasyster kommer så är det December och sedan blir det bara kallare och kallare.
 
När Adem var 6 månader så var det början av Januari och sedan hade vi två kalla månader innan våren satte igång igen.
När lillasyster är 6 månader så kommer det vara Junimånad och sedan blir det två riktigt varma månader.
Ser ni problemet här?
När jag gick igenom de kläder vi har sparat från Adem som skulle passa nästa barn perfekt så upptäckte jag ett problem.
När lillasyster är 1-3 månader och det är kallt i Turkiet så har vi en hel del linne-bodys och shorts i dessa storlekar.
Men bara en långärmad body, några tshirtbodys och några tunnare byxor. Inte en enda varm tröja.
När lillasyster sedan får uppleva sommaren och värmen här i Turkiet så finns det en hel del jättefina långärmade tröjor i härligt tyg och snygga jeans.
Det hade varit perfekt till henne, att de är köpta på ”pojkavdelningen” spelar ingen roll för mig. Kläderna är riktigt fina och kan piffas upp med en rosa blommig body eller annat sött.
Men jag tänker inte sätta på ett par jeans i 30 grader värme, hur snygga jeansen än är.
Och det gör mig lite ledsen. För jag älskar de kläder som Adem har haft och fått genom åren.
Svenska barnkläder är, som ni vet, något jag alltid köper på mig i Sverige när vi är där eller skickar efter med vänner.
Lite dyrare än turkiska kläder men det är en helt annan stil på dessa kläder. Man blir ju kär i varenda plagg man ser överallt.
 
Det här har vi sparat från Adem. I ligger också täcken, spjälskydd för sängen, bebiskudde, strumpor, vantar, mössor etc.
När jag gick igenom kläderna så var det flera av plaggen som gav så många minnen tillbaka från Adems två första år.
 
Nu har jag lite tur ändå. Om några veckor kommer min fina vän till Side och jag har fått chans att shoppa lite på H&Ms hemsida via henne som hon tar med sig ner åt mig. Perfekt!
Jag passade på nu när det reade ut och hittade en hel del. Jag satt länge och räknade på storlekar och framför allt vad som passar i vilken årstid.
Och jag tror jag har listat ut det hela rätt. Men jag är lite besviken över utbudet på omlottröjor, koftor och varma tröjor.
För det är vad vi behöver mest tror jag de första 3-4 månaderna. Och samtidigt får man tänka praktiskt, tighta jeans och tröjor med luvor och annat lite ”onödigt” på är dumt i början.
Det ska vara mjukt, enkelt att ta på och av och skönt att ha för en bebis som inte kan hålla huvudet så stadigt och samtidigt sover mestadels av tiden.
Inte tight utan snarare lite stort och pösigt.
 
Här är lite utav det jag har hittat på H&Ms rea men också några utav höstens nyheter som jag bara var tvungen att köpa.
Jag köpte även en tröja till Adem, för tröjor är vad han behöver och tyvärr fanns det inte mycket kvar i hans storlek 98-104.
Byxor däremot, som han har säkert 12 stycken eller fler utav, fanns mycket på rean.
Typiskt.
Till mig själv köpte jag två amningstshirt. Jag planerar att amma igen och för att göra det enkelt så tror jag att detta kan vara jättebra under vintern.
Med Adem så var det sommar och jag hade ändå bara linne på mig. På vintern är man lite mer påklädd och då får man försöka göra det smart med kläder och matbehov.
 
 
Vad tycks, har jag hittat fina och bra kläder? Kläderna till lillsyster är allt mellan 56-80 så från start nästan fram till 1 år. Och däremllan.
Solhatt hade jag redan två från min egna barndom sparat men denna randiga med prickar var på rean och jag var bara tvungen att köpa den också.
Fortsätt läsa

Gravid v.21, 50% avklarat!


Detta inlägg skulle publicerats igår kväll men det blev tydligen aldrig gjort. Bättre sent än aldrig.  
 
Igår var jag halvvägs, 50% och idag är jag i graviditetsvecka 21.  
Tiden rullar på med andra ord och denna graviditet är som jag skrev tidigare, ganska så olik när jag bar på Adem men också väldigt lik.
Det mest gemensamma är väl att jag faktiskt inte har några större ”problem” eller särskilt jobbigt att vara gravid.
Värmen är extremt jobbig, men så länge jag sitter inomhus med ac så går det alldeles utmärkt.
Att ta hand om vildingen Adem är också…jag vill inte säga jobbigt men det är klart att det är påfrestande på kroppen att lyfta upp honom i sängen, böja sig ner för att hjälpa till att knäppa skorna, bära honom i trappuppgången när han har somnat i bilen etc.
Men han är också väldigt självständig och klarar mycket själv som annars hade varit jobbigare om han varit mindre.
Jag är jättenöjd över att ha barn snart där det skiljer 2 år och 5 månader emellan. Om det blir tätare eller längre emellan nästa får vi se.
Ja, för alltså…jag hade väl tänkt mig att två barn räcker. Men eftersom det är både härligt och kul att vara gravid och ännu bättre med barn så kan det bli en till. Kanske.
Men inte 10 som Kadir säger till sina stammisar på jobbet dock. Jag vet inte om han försöker skapa ett fotbollslag eller något här haha.
 
En sak som har varit jobbig de senaste dagarna bara, om man nu får klaga lite, är att jag har känt av växtvärk i magen. Magen känns då som en ballong och känns tung och jobbig bara.
Och jag som är så liten får ofta inte klaga tydligen, inte ens som gravid har jag fått höra tidigare. Men det är klart att kroppen påverkas vare sig man är stor eller liten som gravid.
Det är klart att det ÄR jobbigt emellanåt, tungt framför allt, jag bär ju faktiskt på en livs levande, kommande människa.
Jag är dessutom större i v.21 denna gång än när jag väntade Adem. I vecka 20 kunde man knappt se att jag var gravid minns jag.
 
Sedan vet vi ju faktiskt vad det kommer bli, pojke eller flicka alltså. Eller ja…jag vet inte vad vi ska tro faktiskt.
I slutet av förra månaden gjorde vi ett besök hos doktorn och ultraljudet tog nog max 2 minuter totalt.
Så när doktorn säger könet så känns det som en slags gissning. Därför håller vi på det liiite till.
I veckan ska vi nämligen på ett nytt besök, hoppas jag, och då får vi se vad doktorn säger denna gång. Vi ska be han titta efter lite mer noggrant denna gång för vi vill faktiskt veta.
Jag är så otroligt nyfiken nu eftersom han har gett oss ett svar men det känns fortfarande som 50/50 där.
 
Allting rullar på, förutom att jag är lite mer trött i kroppen så funkar allt bra. Jag drömmer fortfarande om cheesburgare och gröna oliver, gärna med en paprikabit inuti.
Men våra, mer färska som vi har här hemma funkar också jättebra.
 
Fortsätt läsa

Shoppat sandaler i Manavgat!

I måndags var vi in till Manavgat för att hitta ett par nya, bra sandaler till Adem.
Förra året köpte jag två par vår och sommarskor till honom från SkoBoo i märket Pax. De är väldigt bra anpassade till barn för rätt stöd och form. Vilket är framför allt viktigt när barn lär sig gå, som Adem gjorde förra året.
65 lira pers par kostade de då och Kadir tyckte jag var galen. Men i Svenska pengar, runt 220 kronor så är det ett billigt pris för bra skor.
Vilket fall som helst, i år satsade vi på att hitta ett par bra sandaler i Manavgat istället. Och priset skiljer sig rejält vill jag lova. Sedan vet jag inte än hur bra dessa sandaler är, det får tiden utvisa.
 
Vi kom in till Manavgat runt halv 10, morgonpigga som vi är och då hade hälften av alla affärer öppnat.
De mindre butikerna, inte butikskedjorna, är smarta nog och öppnar redan vid 9 för redan då började det vara mycket folk inne i stan.
Kedjorna öppnar kl 10 som Lc Waikiki, Koton, Flo och gallerian på hörnet när man kommer in i Manavgat.
Vi valde att kolla in de mindre skobutikerna och hittade ganska så snabbt ett par snygga och bra sandaler till Adem.
De stod uppradade ett par skor och en skylt där de stod 15 lira på. Detta var ”givetvis” den undre raden som kostade de och de vi valde på övre raden kostade istället 20 lira.
Kadir försökte pruta ner till 15 lira ändå men det var hopplöst. Då får man helt enkelt respektera försäljaren och det går faktiskt inte att pruta på allt i Turkiet.
Och helt ärligt, 20 lira för ett par snygga, bra sandaler är billigt. Kanske inte alltid i Turkiska mått och det finns billigare, men för 65 kronor så har vi råd att köpa ett par till om så skulle behövas.
Vi kommer köpa ett par billiga plastsandaler också för 5-10 lira att ha vid stranden och havet i sommar.
Dessa blir mer till att ha när vi ska iväg till butiken, träffa vänner, hälsa på familjen, leka i parken osv.
 
Jag vill göra ett tillägg här. Jag uppfattar de som om storlekarna på skor, framför allt barnskor, inte riktigt är densamma som svenska storlekar. De verkar mindre i Turkiet.
Kan barnet inte prova skon så är det bra om man har tagit mått på barnets fota innan och mäter ordentligt i butiken innan man köper något.
Ett tips till er shoppingsugna läsare där ute.
 
Efter dagens inköp så ville jag kika i lite klädbutiker åt mig själv men eftersom vi var så pass tidiga så fick det bli en glass på Mc Donalds istället. De öppnade i vintras tror jag att det var och tidigare så har bara Burger King funnits i Manavgat.
Jag gillar Mc Donalds mer så jag är verkligen nöjd med detta. Vi köpte var sin glass och åt innan vi gick vidare till De Facto och Lc Waikiki.
Tyvärr, eller kanske som tur är så hittade jag inget jag gillade. Jag var ute efter ett par tunna byxor och shorts som är sköna att ha nu när värmen kommer. Men de som fanns var i jeanstyg, konstigt mönster eller tightsliknande modeller. Jag hoppas de får in lite mer snart annars får det bli panikshopping från H&M tror jag.
 
Jag köpte iaf en bok som jag ska ha och skriva viktiga saker i och sedan åkte vi vidare hemåt men stannade till på en lekpark där Adem fick leka loss. Han älskar rutchkanor och gungor. Vi har en gunga på balkongen här hemma med men det är inte samma sak som i en lekpark med massa andra barn.
 
 
Vad tycker ni om Adems nya sandaler?

Fortsätt läsa

Fotoutmaningen 2015, Jag!

Kommer ni ihåg när Jennifer Lopez släppte singeln ”Jenny from the block” där hon sjöng texten ”I´m still Jenny from the block” vilket bettyde att även om hon hade blivit en rik megastjärna så var hon fortfarande lilla Jennifer Lopez från hennes kvarter på gatan i Bronx som hon kom ifrån. 
Jag tyckte låten var skitcool och kände verkligen samma sak, jag är minsann lilla Louise som jag alltid har varit och kommer alltid vara.
Men så har jag funderat på det där framför allt sen jag blev mamma. Är jag fortfarande samma person idag?
 
Jag tror att gamla vänner från barndomen skulle nog säga det, och min familj och de som verkligen har känt mig sedan jag var liten säger att jag är samma person. För det är jag ju. Jag är Louise.
Men samtidigt har mycket, väldigt mycket förändrats.
Alla går igenom saker i livet och man kommer till en punkt, som man kanske ser först efteråt och som man kan kalla för milstolpe.
Jag kan titta tillbaka på dessa snart två år med Adem och minnas flera punkter där han har ”förändrats” och växt upp men framför allt utvecklats som människa.  
För 22 månader sedan var han en bebis som bara åt, sov, kissade, bajsade, grät och var nöjd och glad.
Och väldigt liten.
Idag har vi en lång kille som är väldigt bestämd av sig och på väg rakt in i tvåårs trotsen.
Det är hårda bud, väldigt mycket vilja men så otroligt mycket kärlek och glädje.
Han vet vad han vill, ibland, och han berättar mer än gärna det. Han har växt som person under 22 månader och formats till en människa med ett stort hjärta.
 
För min egna del börjar jag väl komma ihåg och kan ”se” mina milstolpar från tonåren och framåt.
Men det är framför allt efter gymnasiet som jag kan se det mer tydligt.
 
Sen jag träffade Kadir under sommaren 2009 så har jag så många milstolpar och framför allt aha-upplevelser så jag kan knappt räkna dem alla.
Jag inser nu i efterhand hur trångsynt jag var, över mycket, och hur lite jag var villig att lära mig innan.
Då var jag en nej-sägare till saker som ex. testa nya maträtter som jag aldrig har hört talas om innan, lyssna på människor som inte var eller såg ut som mig själv, våga gå utanför min egna box och mina egna linjer helt enkelt.
När jag träffade Kadir och lärde känna honom, höra om hans uppväxt, hans liv, kultur och så vidare så har jag verkligen öppnat mina ögon.
Och gjort saker jag trodde jag aldrig skulle ha gjort innan. Jag har även sett platser, träffat människor och ätit mat jag aldrig trodde jag skulle ha gjort innan.
Och under årens gång så har jag framför allt växt som människa men jag har också öppnat mina ögon så otroligt mycket mer.
Jag är inte lika trångsynt idag som jag en gång var och det är väldigt härligt att kunna erkänna en sådan sak.
 
Jag skulle aldrig kunna blir arg på tiggare på stan idag. Jag vet att detta är ett stort problem i Sverige och att många avskyr dessa tiggare.
Man klagar på att de röker, har mobiltelefon, de åker bil till platsen de tigger på.
Och jag bor inte i Sverige och ser inte dessa varje gång jag ska gå in i en mataffär här i Turkiet.
Men jag tror inte jag ändrar min uppfattning om jag hade gjort det. För vet ni vad, it’s not my business vad de gör, hur de lever sina liv eller hur mycket de tjänar och de förhindrar inte mig att leva som jag gör eller tvingar mig att skänka pengar.  
Har de någonsin tvingat er om ni valt att bara gå förbi?
Det skär i hjärtat på mig när jag ser dessa tiggare för de finns dem som faktiskt har det svårt och faktiskt samlar in pengar för att klara sig.
Och man kan aldrig se på en människa vad för liv han eller hon lever eller vad han eller hon har gått igenom.
När vi var i Manavgat häromdagen så gick det runt en liten flicka på ca 10 år och tiggde pengar. Hon gick fram till människor och bad om pengar helt enkelt.
Detta är inte lika vanligt/synligt som romerna i Sverige men jag har ändå sett de ofta under mina år här. Är det värre när det är barn i bilden, synligt, som tigger pengar?
Har de värre ställt än romerna i Sverige?
Vem vet, kanske….kanske inte…
 
När jag, Kadir och Adem gick i gamla stan i Stockholm så satt det flera romer och tiggde. De sa hej, vi sa hej och log. Och vi fick ett leende tillbaka. Vet ni hur gott det kändes i hjärtat för mig?
Ett hej och ett leende, det behövs inte mer än så. Vi blev inte tvingade till att skänka pengar, eller säga hej.
Men vi sa hej och det gjorde oss, och kanske dem glada.
En av sakerna jag har lärt mig utav Kadir och hans liv och uppväxt; Förvänta dig inget tillbaka varje gång du gör en god gärning eller något snällt/bra, det kommer av sig självt om du gör det från hjärtat.
Karma mina vänner, karma!
 
2013 hände mycket i mitt liv. Allt hände i mitt liv just detta år och det var det bästa och värsta året i mitt liv, Och kommer antagligen alltid att vara det.
Den som inte har träffat på mig sen 2013 har kanske inte riktigt träffat på den ”nya Louise” för jag är nog ärrad och förändrad för livet efter det året. På gott och ont.
Det har gjort mig till den jag är idag och det är jag glad för.
Året började med att mamma blev riktigt dålig efter bara några få månader vetandes om cancern och efter knappt 4 veckor på sjukhuset, som jag aldrig kommer att glömma, så avled hon.
Månaden som kom efter kan ha varit den värsta tiden i mitt liv, efter att de värsta i mitt liv just hade hänt.
Ögonen på mig vidgades enormt och jag är fortfarande förvånad över mycket som hände under denna tid. Hur andra människor tänkte och fungerade. Eller inte tänkte alls?
Jag är också imponerad över hur människor som jag inte stod så jättenära faktiskt öppnade sin famn för en.
En riktigt berg-och-dalbana och på toppen av allt var jag gravid och bara ville njuta av att vara det och få planera ett kommande bröllop.
Efter nästan 3 månader i Sverige så återvände jag till Turkiet med en något större mage och ett något större brustet hjärta och saknaden av min mamma.
Usch, jag gråter nästan när jag tänker på det nu. Hur livet förändras så snabbt och hur mycket skit som man fick gå igenom.
Men hey, what doesn’t kill you makes you stronger sägs det….
Sedan började den där berg och dal banan gå uppåt. Spikrakt uppåt.
Vi gifte oss, köpte nya möbler och flyttade in i våran toppnya lägenhet. Och 3 månader senare så tittade lilla Adem ut.
Jag vet att livet som fru kanske inte förändrades över en natt, men det är klart att gå från sambo till fru faktiskt är en milstolpe och en förändring i ens liv.
Att gå från sambo-herr och fru till att bli föräldrar, det är den största förändringen i mitt liv någonsin.
Det går inte riktigt att sätta exakt finger på det eller förklara exakt vad som förändrar en, det är något man bara vet och känner själv. Den nya familjemedlemen, ditt barn förändrar dig som person och människa.
Kanske inte samma dag eller dagen efter direkt. Men efter ett tag, när man har lärt känna det där nya livet som har legat i ens mage i 9 månader så vet man att man är inte samma person som man en gång var.
Man är en förälder med ett stort ansvar för en annan människa.
Det betyder inte att man måste se till att köpa nyaste märkesjeansen, uppdatera sitt barn med senaste plattan eller ha världens största 2-år kalas.
Det handlar om att låta denna lilla människa få känna sig trygg, livet ut, vare sig du finns där eller inte.
Att bli förälder handlar om att ge obegränsat med kärlek, värme och glädje. Kunna stötta ditt barn även i svåra stunder och aldrig, aldrig någonsin förminska barnets känslor eller som person.
Att finnas där för ens barn är kanske föräldrarnas största uppgift i livet, eller vad tycker ni?
 
Sluttampern av berg-och-dal-året 2013 hade blandade känslor. Att bli förälder är också en tuff uppgift och det var mycket nytt för oss alla tre. Det tär på krafterna och på känslorna hela tiden och du dras mellan enorm lycka och samtidigt ständig oro över att man kanske gör fel.
Jag drog samtidigt med en stor eftersorg, vilket är väldigt vanligt att få ett tag efter att man mist någon.
Och det var fler personer som försvann ur mitt liv under detta år vilket tog en hel del på krafterna och känslorna.
Men samtidigt som vi lämnade året 2013 så visste jag att 2014 och kommande åren kommer och ska bli riktigt, riktigt bra.
 
Jag är samma lilla Louise, som bara blir äldre och äldre för varje år. Varje år, flera gånger per år så växer jag som människa, förändras jag som människa och formas jag som människa.
Allt är inte perfekt, roligt och härligt hela tiden. Vissa dagar, vissa stunder kan vara riktigt skitjobbiga.
Men jag är riktigt nöjd med livet och lycklig över vem jag är idag.
 
Detta är jag idag. Vem är jag om 3, 5, 10 och 25 år? Det får vi se då helt enkelt men mest troligt har jag fler aha-upplevelser och ännu fler milstolpar i mitt liv.
 

 
Louise 20 år vs. Louise 28 år. Håret är lite mörkare och jag är definitivt lite klokare och har mer erfarenhet utav livet. 
 
Vill du vara med i årets fotoutmaning? Läs HÄR och skriv om veckans tema ”Jag” eller haka på nästa vecka då temat är ”Nytt”
Fortsätt läsa

H&M in my heart!

Nu sover Adem middag så jag passar på att uppdaterar lite. Det är full fart här hemma och ibland finns det ingen tid att sätta sig vid datorn.
Särskilt inte när man har en 21 månaders vild kille här hemma. Ja, idag blir Adem 21 månader eller i lättare uttryck 1 år och 9 månader.
Om 3 månader är han två år och jag undrar vart tiden har sprungit iväg? Det känns som vi firade hans 1 årsdag igår med alla fina vänner på Side Friends restaurang.
 
Jag tog lite bilder på Adem denna morgon och insåg ännu en gång att han är klädd från topp till tå med kläder från H&M. Jag tror 80% av hans kläder kommer ifrån H&M faktiskt.
Jag älskar deras kläder eftersom de faktiskt håller väldigt bra efter flera tvättar.
Barn växer snabbt ut sina kläder, särskilt när de är mindre, men de tvättas ofta också eftersom det bli mycket kladd och söl trots att vi har hakklapp vid måltider.
Jag får nog ändå säga att det är tur att H&M inte finns i Manavgat än så länge och att man inte kan beställa från nätet och få det skickat inom Turkiet än.
Den dagen det händer, då kommer jag bli rejält fattig.
 
 

Manchesterbyxor och långärmad randig tröja köpte jag under vårat Sverigebesök och kommer ifrån H&M.
Kepsen kommer från en liten butik i Manavgat.
Fortsätt läsa

Universeum, utbrott, älgar och Ikea!

Vi fortsätter med semesterbilderna från Sverige tycker jag. Det tar sin lilla tid men vi hade minst sagt fullspäckade dagar och ändå inte stressigt utan mer i en lugn och bra takt.
En av sakerna jag ville göra och hade planerat in var att besöka Universeum i Göteborg.
Jag misstänkte att det skulle passa en liten kille som precis börjat intressera sig och framför allt förstå djur och även en djurtokig turkisk man på semester i Sverige.
Hade Adem däremot varit något mindre så hade det känts onödigt. Det är ändå mycket att se in och framför allt förstå och många gånger sprang han bara förbi allting och hade mer spring i benen än intresse för vad som fanns runt omkring honom.
Vi kommer definitivt besöka detta ställe igen, kanske redan nästa gång vi är i Sverige för Adems del.
Det kommer bli mer och mer spännande för varje gång för honom tror jag.
Besöket avslutade dock med att Adem får världens raseriutbrott. Ni vet, sånt man först bara har hört talas om innan man själv är med om det.
I ett av de sista rummen så finns det en boll som hänger i luften med hjälp av luft som man själv kan styra. Lite då och då faller denna boll till marken när luften ”bryts”.
Bolltokiga Adem tycket det var jättekul när den kom ner för han ville bara sparka boll, inte se den flyga.
Men det ville inte de andra barnen. Så när det är deras tur så blir Adem arg. Riktigt arg.
Tillslut skriker han och ligger på marken och skriker ännu mer. Och som förälder vet man inte vad man ska göra för man tycker att alla andra tittar på en och man gör ”fel”
Vilket man såklart inte gör. Inte barnet heller för den delen. Det är bara alla känslor i kroppen som barnet inte kan styra och barnet kan inte uttrycka sig eller vet vad han eller hon ska göra i en sådan situation.
Och då känns nog gråt och skrik bäst, fast ändå inte.
Jag har hört om föräldrar som i dessa situationer kastar sig på golvet bredvid barnet och gör samma sak. Det brukar dessutom funka.
Men jag är inte en sådan förälder, jag vågar inte. Inte på Universeum där det var FULLT med folk.
Jag förklarar för Adem om bollen, hur det fungerar och att jag förstår att han är ledsen.
Sedan tar jag honom där ifrån, bryter helt från leken och vi går vidare helt enkelt. Jag vet inte vad som är mest rätt. Adem blev lugn och ledsen igen lite senare för något annat.
Kanske mycket intryck, både över dagen och över resan. En utvecklingsfas och stegen mot den välkända 2års trots åldern.
Hur hade ni gjort, eller hur gör ni när barnen blir riktigt ordentligt ledsna?
 
Här kommer ett gäng med bilder från våran dag på Universeum i Göteborg.
 
 

 

 

 

 
 
 

 
Dagen efter så hade vi en bra dag i Nordstan. Först en god lunch med pappa. Jag och Kadir åt lamm och det var riktigt gott. Adem åt det också och mumsade glatt i sig.
Sedan tittade vi runt i butiker och spanade in vårens nya kläder bland annat från Gstar.
 

 

 
På eftermiddagen så väntades det semla igen.
 

Vi hade tur för dagen efter så hade vi planerat ett besök i slottskogen och se om de hade älgarna ute på plats. Och solen var framme ordentligt denna dag. Innan vi gick ut så tog vi några selfies med Oscars selfiestick.

 
Tyvärr var det ingen stor älg med stora horn (krona? Vad det nu heter) ute med två kalvar och en mammaälg fanns på plats.
Kadir hade gärna velat se skogens konung, så där som man bara kan föreställa sig men han var glad ändå.

   
 
Innan besöket på Gekås en dag så tyckte jag vi kunde mjukstarta och värma upp Kadir med ett besök på Ikea. Lite för att känna på vad han hade framför sig.
 
Pappa åt de klassiska Ikeaköttbullarna, Adem fick barnpasta och jag och Kadir åt fisk. Om det är någon som vet hur man gör potatis och broccolibullarna som är till fisken så skicka gärna över recept, Kadir älskade dem.

 
Någon skrev en kommentar i bloggen bland annat ”det hade varit kul att se Kadir handla på Ica eller nått haha” vilket jag berättade för honom.
Så när vi åkte till Ica maxi så fotograferade han allt han kunde se.
Här är lite utav det.
 

 
Skulle jag någon gång fylla år när vi är i Sverige (25 maj) så måste du köpa en marsipantårta till mig.
Ta kort på det så att du vet vilken det är.
 
 
Så där! Det var alla bilder för denna gång. Hoppas ni tycker det är kul. Om några dagar kommer fortsättningen. Då är det bland annat Gekås och Stockholm som kommer visas.
Fortsätt läsa