Bröllop, båttur och biljetter!

Nu går det undan för oss. I helgen var vi på bröllop som innefattade en båttur på Manavgatfloden. Otroligt vackert alltihop och väldigt roligt. Jag ska berätta mer om det i nästa inlägg, jag måste bara fixa med bilderna.
Några av er kanske såg klippen på min instastory från kvällen. Mycket dans och skoj.
Men sedan har vi något annat riktigt roligt på gång.
Om en vecka befinner vi oss på svensk mark!

Äntligen, och jag är så himla glad. Biljettpriserna är dyra och ett tag blev jag orolig att det inte skulle bli av överhuvudtaget.
Men igår bokade jag och på söndag åker vi. Det blir mellanlandning och övernattning i Tyskland och jag är lite nervös över det eftersom jag åker själv med barnen.
Men jag ser det också som en utmaning men kanske framför allt som ett äventyr. Det blir kul!  
Hemresan, 3 veckor senare blir också med mellanlandning men i Istanbul och bara 3 timmar.
Det blir lagom tid för oss att ta oss igenom den stora flygplatsen och hinna köpa något att äta om vi vill det.
Jag hatar att stressa, särskilt eftersom jag är lite flygrädd och jag kommer vara stressad redan som det är. Då är det skönt att ha tid på sig mellan punkt A och punkt B.
Precis som förra gången när Esma bara var 8 månader och inte kunde krypa ens så tar jag med mig bärselen även denna gång. Hon kan springa lite när hon orkar och sedan sitter hon bra i den, och kanske till och med kan somna när det behövs i den.
Den är skön för mig att använda och är ergonomisk så jag kan bär Esma länge om det behövs.

Så i veckan ska jag köpa det sista som vi behöver ha med oss, schampo och sånt där. Sedan packar vi väskorna, Adem får packa sitt egna handbagage den här gången vilket han ser fram emot och sedan åker vi.

Under våra veckor i Sverige så kommer jag uppdatera bloggen så gott jag kan men jag tror det kommer bli mindre text och ett par bilder då och då.
Nu hoppas jag bara på fint väder i Sverige. Det får gärna regna lite grann, för det saknar jag, men heldagar med regn och knappt någon sol alls hade varit tråkigt faktiskt.

Ha en riktigt bra måndag och vecka. Ta hand om er själva och varandra! 

 

Resa-med-barn
Det här längtar jag till.
Bra väder, gott kaffe i en termos och promenad i slottsskogen med barnen strax efter frukost.

….Okej, jag måste skriva vad jag precis tänkte när jag la upp den här bilden.
Fatta att jag snart ska gå i jeans, långärmad tröja och mina sköna joggingskor. Förstår ni att jag riktigt längtar efter det?
Och svensk pizza såklart 😉

Fortsätt läsa

Titta mamma, Bamse’s buss!

”Titta mamma, Bamse’s buss!” tjoar Adem från baksätet i bilen. Jag tittar till vänster och ser att där står TUI’s stora turistbuss som precis har hämtat eller lämnat turisterna på deras hotell i Side.
Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad Adem menar…Bamse’s buss…Ja, det är klart det är.

Just nu är Bamse en av flera favoriter här hemma. Resebolaget TUI (gamla Fritidsresor) har Bamse, Lilleskutt, Skalman, Vargen och Thompson som maskotar för sitt bolag och vi brukar se ett par Bamseklipp från TUI på youtube. Ni kan se två av dem här nedan.
Och där gjorde Adem kopplingen. Han såg TUI’s logga på bussen och vips så stod vi med bilen bredvid Bamse’s buss.
Barn är allt bra kloka. Och uppmärksammade.

 

Både Adem och Esma gillar Bamse väldigt mycket just nu. Dessutom tycker dem att Teletubies är kul. Jag försöker mata på med svenska figurer eller med svenskt tal så att de båda får det språket så mycket som möjligt.
Turkiskan får de båda gratis genom våran omgivning och Adem just nu väldigt mycket från förskolan och alla kompisar där.

Esma gillar Babblarna och med dem så fokuserar man mycket på språket och tecken till språk.
Adem var tidig med att säga ord men däremot sen med två-ords meningar och även fulla meningar. Han har fortfarande inte ett flytande språk men han pratar idag mer flytande turkiska med Kadir än flytande svenska med mig.
Ni kan ju tänka er hur härligt det är att se Adem prata turkiska med Kadir för att sedan vända sig till mig och upprepa samma sak på svenska.
Och sedan går han iväg och leker med sina bilar och räknar ”One, two, tree…” på engelska.
Därför är Babblarna så bra, för att de har sådant stort fokus på just det svenska språket.
Adem har tröttnat på Babblarna lite grann tror jag. Jag återkommer snart med hans favoriter.
Men Esma gillar babblarna och hon känner igen Bobbo, Doddo, Baba och så vidare. Hennes favorit verkar just nu vara den färgglada Diddi.
Hattenförlag som har startat igång babblarna har även Ajja och Bajja. Sök på det på youtube så hittar ni en annan låt som vi sjunger på här hemma.

Här kan ni se musikalen med babblarna. Om de har musikalvisningar i Sverige i Augusti så kommer jag ta med barnen på det. Det hade varit kul att se dem live.

 

Adem har börjat gilla några andra figurer som vi hittat på youtube.
Han tittar bland annat på Lizzy the dog där han har lärt sig mycket engelska, ord och siffror. Och även Blippi. En glad och sprallig man i blåa och orangea kläder som verkligen talar till barnen och har kul inslag.
Ni kan se ett klipp här nedan.
PJ Masks, pyjamashjältarna på svenska,  är något nytt som vi har hittat och som Adem gillar. Men den absolut stora favoriten hos Adem just nu är Paw Patrol.
Pojken Ryder har hand om 6 valpar. Varje valp är inspirerad av ett riktigt jobb, så som brandman, polis och byggarbetare. När trubbel inträffar så är paw patrol där för att hjälpa till.
Jag har inte hittat paw patrol, eller tass patrullen som de heter på svenska, med svenskt tal. Någon som vet och kan i så fall skicka en länk från youtube till mig?

Här ser ni en video med Blippi som jag skrev om tidigare.

 

Vilka favoriter har era barn eller barnbarn? Är det något av det jag har skrivit här som dem också gillar? Kommentera gärna.

Fortsätt läsa

10 mest gillade bilderna på instagram i April!

Här kommer topp 10 mest gillade bilder på Instagram under april månad
-från mitt konto, LouiseiTurkiet.se

 

10.

kaffe
Min nya kaffekopp.

 

9.

side-2017-turkiet

En bild från D400 vägen, den som går mellan Alanya-Manavgat-Antalya-Kemer. Detta är vid stora rondellen mellan Side och Manavgat. 94 sekunder röd-ljus.

8.

2017-04-19 11.16.18

En bild på mig hamnade på plats nummer 8.

 

7.

IMG_20170408_094922_270.jpg
Dagen efter terrorattacken i Stockholm så blev det blå-gula toffsar på Esma i håret. För Sverige.

 

6.

IMG_20170412_173430_638.jpg

Utelek och plocka blommor har vi gjort i aprilmånad. En morgon gick jag, Adem och Esma iväg och plockade några små blommor som hade kunde ge till sina pedagoger på förskolan.

 

5.

IMG_20170420_185829_164.jpg

Turkisk mat när den är som bäst. Vissa bilder på instagram hamnar aldrig på min blogg, och tvärtom. Så glöm inte att kolla in mig där också om ni få ut det allra mesta av LouiseiTurkiet.se

 

4.

IMG_20170426_213531_953.jpg

Side är populärt bland mina följare. Och sol med blå himmel. Vem hade inte velat ha en sådan här plats just nu..? Här står jag vid Favori restaurang och inlägget hittar ni här –>

 

3.

IMG_20170407_173434_231.jpg
Kärleken i sociala medier när något fruktansvärt händer. Vid terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm så fick vi verkligen se att kärleken övervinner hatet. Hashtagen #openStockholm där människor erbjöd sin hjälp var något av det finaste jag sett.
Stockholm i mitt hjärta!

 

2.

IMG_20170430_091039_824.jpg

Ännu en bild som inte visats på min blogg men däremot näst mest gillade bilden på min instagram i april.
Vi har nu ätit våran första vattenmelon. Kadir köpte en halv i söndags och den var jättegod.

 

Och den mest gillade bilden på Instagram hos mig under april månad blev….

1.

IMG_20170425_105002_691.jpg

Ett kollage med mig och Kadir från första sensommaren när vi precis hade träffats, bild från våran bröllopsdag precis innan vi ska skriva våra papper. Och en bild på mig, min man och våra barn ihop.
Tack!

 

Och en annan kul sak. De tre mest lästa inläggen på min blogg under april månad blev:

Shopping i Side – Våran butik och karta!

Vårat utbud, exponering och priser!

Recept: Röd, stark, kall sås -Acılı ezme.

 

Fortsätt läsa

Styr över din egna framtid!

Första gången jag verkligen gjorde något i vuxen ålder som jag själv ville, styrde över men samtidigt var lite rädd för var mitt första utlandsjobb. Det var ett jobb på hotellet Side Resort här i Side och jobbet var i animations teamet. Alltså de som hade hand om alla aktiviteter, shower, lekar och tävlingar för gästerna på hotellet helt enkelt.
Jag fixade allting själv från det att jag rent spontant hittade hotellet på Ving’s hemsida och därefter hotellets egna sida och en mailadress. Sedan mailade jag till chefen för hotellet och erbjöd mig som anställd hos dem. Jag var väldigt bestämd med vad jag ville göra och jag hade en vision framför mig hur det skulle gå till för att nå den platsen. Det enda som kunde stoppa mig var om de sa nej, då hade jag bara mailat vidare till nästa hotell. För när jag berättade för mamma om mina nya idéer så var det inte frågan om jag fick åka. Jag ansåg mig själv vara vuxen som 20 år gammal och därmed fick bestämma över mig själv. Det är den farliga gränsen när man har blivit 18, man tror att man är vuxen. Jag blev vuxen på riktigt när jag var 25 tror jag. Det var då jag började inse vilket ansvar man har för sig själv och vilka risker som faktiskt kan hända. På riktigt. Innan den åldern så var allt lekande lätt och jag såg inte konsekvenserna på samma sätt som jag gör idag.

Första utlandsresan.

Allting gick bra på min första utlandsresa, jag mådde bra och jag hade en otroligt bra och härlig upplevelse. Och jag växte framför allt som människa. Men jag fick också luft under vingarna. Det här var något av det häftigaste och roligaste jag har varit med om. Jag formade mitt egna liv och allt, verkligen allt kunde hända. Jag fick dessutom möta otroligt många olika typer av människor. Dels de jag arbetade med, de andra anställda på hotellet och människor från Turkiet som lever med en helt annan kultur än vad jag var van vid. Men också gästerna på hotellet, från olika platser och bakgrunder i Sverige och Norge men ändå mer likasinnade som mig själv och min egna kultur.

Turkiet_ving_side Side_resort_ving_turkiet

Sverige eller utomlands.

Nästa stora grej och resa jag gjorde kom strax därefter. Jag sökte jobb i Stockholm bland annat på Scorett i innerstan men också Arlanda inom taxfreebutikerna. Siktet var inställt på att göra något nytt och något större än vad jag är van vid. Stockholm är större än lilla Axvall som jag kommer ifrån. Betydligt mycket större. Men medans jag sökte för nya äventyr så kom jag också över något som har hört talas om men aldrig riktigt drömt om. Att åka iväg som au pair. Tillslut stod det mellan jobben i Stockholm eller en värdfamilj utanför New York med tre barn att ta hand om.

Ni som följt mig vet att det blev USA tillslut och i slutet av februari 2008 så åkte jag iväg på mitt andra stora äventyr. Jag bodde i USA under ett år. Människorna jag träffade där, min värdfamilj och de människor runtomkring den familjen var nog mer lik min uppväxt, kultur och det jag kommer ifrån än människorna jag träffade några månader tidigare i Turkiet. Men jag lärde mig väldigt mycket ändå, fick se andra sidor och annat liv än vad jag var van vid. Ett liv i lyx låter så…överdrivet. Men nu i efterhand så tycker jag nog att de levde verkligen i lyx. Inte så att de hade privatplan, swimmingpool eller en butler men de var väldigt priviligierade och verkade inte bry sig överdrivet mycket om vad saker och ting kostade. Samtidigt som föräldrarna jobbade extremt mycket. Max arbetstid för en au pair var 45h per vecka men jag hade snarare minst 50 och uppemot 60h ibland. Något jag själv gick med på och fick extra betalt för såklart men det bevisade också hur lite föräldrarna var hemma. Jag var en stor trygghet för barnen och någon som alltid fanns där i huset.

Förutom att bo i USA med en familj så tog jag alltså hand om 3 barn som var 4, 6 och 7 år gamla. Det var väldigt intensivt många gånger och jag lärde mig verkligen mycket om mig själv under resan och att ta hand om tre barn i dessa åldrar. Det var nog här jag lärde mig att verkligen planera inför nästa steg, resa, utflykt, skolprojekt etc. i tid. Det är något som jag har haft med mig och är bra på idag när det kommer till mina egna barn. Vi är oftast ute i god tid när vi ska göra något. Jag har redan tänkt ut allting innan så att det flyter på som det ska relativt bra.

aupair

aupair_usa_louise
Top of the rock

Sista resan.

Min sista stora resa gick till Turkiet även denna gång och då var jag inte på ett fast jobb utan levde lite här och där. Det var fortfarande lika kul som första gången men jag började känna att jag saknade en stabilitet i mitt liv. Det hade varit kul att flänga runt i ett par år och bara live life som om ingenting annat betydde något. Men jag tror jag började växa upp sakta men säkert och hade jag inte träffat Kadir den sommaren så hade jag nog flyttat hem till Sverige och satsat på något i Stockholm. Eller kanske eventuellt Norge eller England. Att verkligen börja ”ta tag i mitt liv” mer på hemmaplan.

Men jag träffade som sagt Kadir och kände för sista gången att nu provar jag det här, jag stannar kvar här över vintern och funkar det inte, trivs jag inte i landet så åker jag hem för gott.
Men SOM jag trivdes. Inte bara i Kadirs sällskap men också kontrasterna utav semesterparadiset. Side blev till något helt annat när allt stängdes ner. Det fanns ett lugn över den lilla fiskebyn som jag trivdes väldigt mycket med och samtidigt som jag kärade ner mig i Kadir, som skulle bli min blivande man så kärade jag också ner mig i landet.

Resa_Turkiet_Louise

Ta steget och välj din egna framtid.

Jag vågade från första steget satsa på något jag själv ville göra. Jag sökte efter min framtid, mina äventyr och lät sedan allting få ta mig dit jag skulle. Ingenting var särskilt planerat utan det fick bli som det blir helt enkelt. Och lite så är det kanske fortfarande men nu har jag mer kontroll och har hittat ett lugn som jag trivs med.

Jag och Kadir har aldrig pratat mycket om att öppna en egen butik. Det har aldrig varit en gemensam dröm så när han berättade om den idén så ville jag nästan stoppa honom lite. Jag var lite rädd tror jag, för det är ett stort beslut. Men jag tror också jag såg mig själv i Kadir. Han la fram idén till mig och ville ha med mig på noterna, ett godkännande av mig innan han varken tackade ja eller nej. Precis som jag gjorde, 20 år gammal, när jag la fram idén för mamma om att åka och jobba i Turkiet en sommar. Efter att Kadir och jag hade övervägt för och nackdelar väldigt intensivt ett tag så kände jag att vi bara måste göra det här. Chansen kommer inte igen och detta är dessutom något min man verkligen vill göra. Varför skulle jag stoppa hans drömmar? Så vi körde och nu står vi här, 10 år efter att jag gjorde mitt första, stora äventyr, inför vårat gemensamma.
Du kan läsa hela historien om när vi bestämde oss att öppna en butik, som sedan blev två, i detta blogginlägg –>

Så våga följ dina drömmar. Väg för och nackdelar, lita på din magkänsla och lyssna på människor i din omgivning som ger dig en positiv energi. Ett nej är inte alltid dåligt och ett ja är inte alltid bra. Men det är för det mesta bara du som kan bestämma vad du ska köra på. Och kom ihåg att om din första idé inte funkade, om det inte blev som du tänkt dig och om du får ett nej så kanske det inte var meningen?
Du kan fortfarande följa dina drömmar som kommer i framtiden. 

Side_Turkiet

Gillar du detta inlägg så får du gärna dela det vidare.
Och glöm inte att jag också finns på Bloglovin, Instagram och min egna Facebook sida.

Fortsätt läsa

Turkiskt ris, Recept!

Recept på och hur man lagar det turkiska riset är en stor efterfrågan här på min blogg så jag tänkte lägga upp recept på det. Självklart skiljer det sig lite från vem som gör det och vart i Turkiet man kommer ifrån men i grund och botten är det lika. För några år sedan så fick jag lära mig utav Kadirs syster lite mer “grundligt” hur man kan göra med riset för att få det extra gott så jag lägger upp det vanliga, lätta receptet som jag tidigare har gjort och även hur jag gör idag under det första receptet.

Riset består utav vanligt ris, inte klibbris.

Det bruna riset i det vita är pasta, så det hittar ni bland pastan i matvarubutikerna och heter risoni.

Smält 1 matsked margarin i en stekpanna som har en lite högre kant eller en större, bredare kastrull.
Sedan tar man 2-3 matskedar av pasta-riset, risoni och steker till det så att det får i en gyllenbrun färg.
Under tiden det steks till så tar man 2 dl av det vanliga riset och sköljer det. Ris är väldigt smutsigt och ska alltid sköljas innan. När det bruna riset har fått en fin färg så lägger man i det vita riset och blandar dessa. Stek i ca 3 minuter så att det vita riset får en mer vit färg.
Häll på 7 dl vatten, salta och låt allting koka på låg värme med lock.

Riset är klart när allt vatten har kokat bort.


Stek risoni i margarin, olja går också bra men håll koll så att det inte bränns vid. Låg värme.


Skölj det vita riset och stek det 3 minuter tillsammans med risoni. 


Häll i vatten och salta. Låt det koka på låg värme tills allt vatten är borta. Lägg på ett lock. 


Så var det klart! 
Mitt recept som jag gör idag ser ut som följande.
Smält 1 matsked margarin i en stekpanna med högre kant/större kastrull.
2-3 matskedar risoni som steks till en gyllenbrun färg.
2 dl av det vanliga, vita riset som jag har sköljt under vatten, lägger jag i stekpannan. Blandar ihop detta med risioni och låter det “steka till” tillsammans i olja ca 3 minuter.
Häller på 7-8 dl vatten (3 vattenglas) och droppar sedan lite citron över, samt salt. Ibland använder jag en kycklingbuljong istället för salt.

Låter det sedan koka på låg värme under lock tills vattnet är borta.

I Turkiet använder man inte dl mått etc, utan man talar om te-glas och vattenglas istället.


Så här kan en turkisk måltid se ut hemma hos oss. Yoghurt som vi har gjort själva, sallad, ris och huvudrätten som här är taze fasulye.
Recept på huvudrätten hittar ni HÄR


Här kommer ytterligare ett tips. Är riset klart innan huvudrätten så kan man stänga av plattan, ta 1-2 servetter över riset, lägg på ett lock och låt det stå tills resten av maten är klar.
Då håller det sig både varmt samt blir inte en torr känsla på riset.
Fortsätt läsa

Luciafirande i Turkiet!

Igår hade vi luciaövning hemma hos oss. Ja, det är vad man skulle kunna tro i alla fall. Fast egentligen var det bara en ren tillfällighet. Vi firar lite jul hos oss den 24:e här i Turkiet men lucia har jag nog aldrig firat här. Det tror jag inte att jag gjorde när jag bodde i USA heller. Fast det är 8 år sedan nu så jag kanske bara inte minns. Minnet är bra men kort, ibland.
Vilket fall, på kvällen hade vi Kadir´s kusin, Kadir (Ja, dem har samma namn…) på besök hos oss och jag lagade turkisk middag och serverade te efteråt. Sedan åkte dem båda Kadir:arna (höhöhö) iväg och jag, Adem och Esma hade disco i vardagsrummet. Efter lite härliga barnsånger på tv:n från youtube så kom några jullåtar också. Passande eftersom det är lucia idag. Adem dansade loss till dem med och sjöng med allt vad han orkade och kunde.

Jag filmade ett litet klipp och la ut på min instagram igår kväll. Här nedan kan ni se den. Så nu har vi iaf tränat på lucia. Nästa år kanske vi kör all in och firar även det.

 

Fortsätt läsa

Picknick uppe i bergen!

När jag skrev om Taurusbergen för några dagar sedan så hade jag ingen aning om att vi faktiskt skulle åka upp dit knappt någon vecka senare.
Men i förrgår var vi där hela dagen och hade en riktig toppendag med alldeles perfekt väder. Precis det vi var ute efter.
Jag tror det var under bayrams första dag som vi bestämde med några av Kadirs syskon att vi skulle göra en picknickdag i bergen.
Sagt och gjort. Vi, Kadirs svägerska, hans ena bror och en av hans systrar inklusive deras familjemedlemar åkte ganska så tidigt upp mot bergen och stannade på en öppen plats bara 40 minuter hemifrån våran lägenhet och vägen dit är kanske är den krokigaste vägen man kan tänka sig.
Och upp, upp, upp mot bergen åkte vi.
Hela resan dit är så fantastisk och som sagt, jag älskar att se dessa berg och även få vara uppe i bergen.
Det är en helt annan luft och atmosfär där. Det är framför allt svalare där och luften är så härlig så här års när luftfuktigheten nere i Manavgat och Side är så hög.
Våran resa till Yayla som vi gjorde i Augusti 2014 bloggade jag om då och visade även då bilder från resa dit.  
Det kan ni hitta HÄR Det är samma väg vi åkte denna gång, fast betydligt kortare resa.
 
Just denna dag när vi var där så var det soligt till en början men ändå ganska kallt.
När vi var ute i Sverige tidigt på förmiddagen, gick på promenad och lekte i lekparken så tyckte jag att det var svalt men skönt.
Det var det i onsdags med men samtidigt något kallare än Sverige. Det var verkligen inte varmt alls, knappt ens i solen.
Men för det mesta var vi i skuggan. Och långärmat, jeans och strumpor på Esmas fötter var ett måste.
Kadir hade tshirt, jag hade en tunnare tröja till en början men bytte till en varmare luvtröja lite senare och Esma fick också en varmare tröja på sig de sista timmarna när solen knappt syntes.  
 
Vi åt frukost på plats när vi kommit fram och sedan lekte barnen. Kadirs andra syster kom dit eftersom dem också hade planerat in en picknick där denna dag fast med andra vänner.
Vi sparkade fotboll och började göra iordning en eld för att grilla mat. Trots en ganska så sen och mättsam frukost så var jag hungrig när det var dags för lunch.
 
Det mulna på ganska så bra under lunchen och strax efter så kunde vi höra regnet som kom allt närmre oss. Och ett, tu, tre så började det droppa hos oss för att sedan komma rejält med spöregn.
Esma, jag och Adem satt i våran bil när det öste ner. De andra hoppade in i sina bilar. Kadir vet jag inte vart han tog vägen, han stod nog under ett träd tror jag.
Efter 25 minuter så var allt över och vi kunde gå ut igen. Det var skön luft fast ganska så molnigt ute och Esma, Adem och alla vi vuxna tog oss en sieasta.

Helt otroligt att jag somnade mitt ute i det fria, jag brukar annars bli ganska så rastlös och svårt att komma till ro mitt på dagen.
Och att somna på en ojämn mark med tunna liggunderlag trodde jag aldrig att jag skulle fixa.
Men det var nog den sköna luften.
Efter det så var det dags för te och kaffedrickande. Jag packade in barnvagnen som Esma hade sovit i och även lite andra saker som vi hade ute.
 
 
Barnen fortsatte att sparka fotboll och elden tändes för att grilla kyckling denna gång.
Sedan kände vi att det var dags att rulla hemmåt. Det började bli ganska så disigt där uppe på bergen dessutom så det passade bra.
När vi hade åkt knappt 2 kilometer så var solen framme och efter halva vägen så hade vi fått lock för öronen flera gånger och vi kunde verkligen känna att luften var tät och mycket varmare igen.
Hemma i Manavgat så sken solen och allt var precis som vanligt helt ovetandes om att det precis hade varit en ordentligt regnskur och mörka moln halva dagen bara en bit därifrån.
 
Det är häftigt att vädret kan ändra sig så. Och detta var verkligen något vi alla behövde. Ren och skön luft, lite regn och massa positiv energi med härliga människor och god mat.
Det kan inte bli så mycket bättre än så.
 
Här kommer massa härliga bilder från dagen. Hoppas att ni tycker det är kul att se och höra om.
Bilderna blir bäst om man sitter vid en dator och tittar eller en surfplatta och inte kollar med mobilversionen.
 
 
 
 

 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fortsätt läsa

Utsikt över Taurusbergen, Turkiet!

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det men bergen här omkring oss där vi bor är helt fantastiska.
De höga Taurusbergen är en bergkedja som sträcker sig från Egridirsjön i väster till Eufrat i öster.
Flera utav Taurusbergens toppar sträcker sig över 3000 till 3700 m över havet och den allra högsta toppen är Aladag som har en höjd på 3756 m.
 
Varje gång vi åker hem till Kadirs familj och syskon så blir jag lika imponerad över utsikten dit och där på plats  eftersom det är en liten bit upp mot bergen och har en fantastiskt utsikt över bergskedjan.
Vi ser även bergskedjan från våran lägenhet i Manavgat och man kan även se bergen när man är i Side om man tittar mot Antalya hållet från västra strandpromenaden.  
Men är det disigt eller fuktigt som det brukar vara vid sommarmånaderna, så kan det vara svårt att se dem åt det hållet. På vinter ser man bergskedjan mycket tydligare.
 
Häromdagen tog jag helt fantastiska bilder från ett hustak när vi hälsade på Kadirs syster och de skulle skörda vinddruvorna som de har där.
Hade jag bott här så hade jag ställt fram en soffa och tittat på solnedgången varje kväll.
Eller kanske soluppgång om jag orkat upp vid femtiden.
 
Bilderna ses allra bäst från en dator eller surfplatta utan att använda mobilversionen här på min blogg.
Bilderna får användas så länge källan, http://www.louiseiturkiet.se anges.
 
 
 
 
 
 
 
Fortsätt läsa

Med risk för avundsjuka!

Heeeej, hur mår ni? Vad har ni för väder där ni är?
 
I Söndags hade vi en förmiddag på stranden, östra stranden som vi gillar bäst här i Side.
Det var en hel del folk redan då men det bästa med att bada på förmiddagen är att vattnet fortfarande är så rent och klart då.
Mot eftermiddagen och kvällen så kan vattnet vara skitigare, dels med alger och annat havs-bös.
Men också skräp som folk kastat i havet från båtar eller liknande och som har drivit in mot stranden under dagen med vågorna.
Jag läste tidigare i veckan att det är runt 27 grader i havet just nu, vilket låter alldeles perfekt för mig.
Jag är egentligen en riktig strandkrabba men kan samtidigt aldrig ligga still på en solsäng utan är hellre mer i havet när jag väl har kommit i, än uppe på land där jag blir rastlös.
Hur är ni, badar ni hellre eller klarar ni av att ligga still på en solstol och bara va?
 
När vi var och badade så funderade jag på hur det blir nästa sommar.
Det här med två barn, det skrämmer mig lite faktiskt. Ett barn till att ha koll på och ha säkerhet över.
Adem är, som ni vet en riktig badkille. Han hoppar i duschen här hemma och älskar att bada i havet.
Jag är så glad över att vi bor där vi gör och har möjlighet att bada i havet 5 månader om året om vi så vill.
Det blir inga ”måsten” att bada för att ta chansen utan vi åker när det passar oss. Kadir och Adem har varit iväg flera gånger denna sommaren själva, det är nog mysigt och kul för dem båda.
Men hur blir det nästa år? En vild, badkille på 3 år som inte kan simma och har massa spring i benen.
Och en 6 månaders bebis som definitivt inte kan simma eller springa och som man måste passa upp en del.
Jag tror att det blir mindre dagar vid havet då, men det gör ingenting för min del. Det kommer ju en sommar efter nästa år med.
Adem och Kadir kommer nog åka iväg mycket ihop och sedan kan jag och lillasyster åka med när det passar och bada ibland. Ibland kan vi åka med och bara sitta under parasoll också.  
Att åka själv med lillasyster och Adem kommer jag däremot inte att göra.
 
En annan sak som är lite kul är hur mycket jag ogillar pool numera. Havet är så mycket renare och bättre för kroppen än pool och klorvatten.
När jag var mindre hatade jag havet däremot men det berodde nog på att jag hade eksem och det svider något fruktansvärt i saltvatten.
Och läker bra efteråt.
Nu badar jag sällan i pool och i år har det nog faktiskt inte blivit av alls.
 
Med risk för avundsjuka, här kommer några härliga bilder från östra stranden i söndags.
27 grader i havet och 33 grader i skuggan, inte helt fel.

Fortsätt läsa

Oroligheter i Turkiet?

Sen förra våren så har många skrivit och frågat om det är något farligt att åka till Turkiet, om jag märker av någonting av det som händer i Syrien hos oss och om det är oroligheter i landet.
Så därför tänkte jag skriva lite om detta nu med tanke på den hemska bombattacken som hände igår i staden Suruç där över 30 personer miste livet.
Först vill jag börja med att berätta att staden Suruç ligger inte långt ifrån Syrien och utrikesdeparimentet (UD) avråder alla svenskar till att resa till områden kring Syrien.
Dels 10 km från Syrien men även några städer bortom dessa 10 km, men ändå i närheten utav Syrien.
På kontoret där bomben sprängdes arbetade det människor som skickar hjälp till staden Kobane där ISIS har hållit till tidigare.
Side och Alanya ligger ungefär 90 mil ifrån Syrien, vilket är ganska långt.
Jag tror det är 90 mil mellan Stockholm till Piteå om jag har hittat rätt på google, så då kan ni förstå att det är en bit. Och lite längre än så till och med.
Jag har bott i Side sedan 2009 och har aldrig märkt av några oroligheter.
Jag har hört om inbrott i butiker, turister som har tyvärr blivit rånade, blivit av med mer pengar på sitt bankkort när de har tagit ut pengar på changing office och liknande.
Men aldrig några oroligheter eller ens prat om att det kan/bör vara något på gång som har med terrorist, bomb etc.
För några år sedan var det mycket oroligheter i Istanbul som började med en protest mot en ny bro som skulle byggas.
Då protesterades det även, för andra anledningar än just brobygget, i många städer runt omkring i Turkiet.
Bland annat i Konya och Alanya om jag inte minns helt fel.
Protesterna på dessa platser gick bra, men det var såklart livat och mycket folk. Det är de närmaste som har kommit Side.
Jag har även pratat många gånger med Kadir om detta, ifall han märker av eller hör någonting som jag kanske inte alls vet om eller hör.
Men han säger som mig att det märks inte av något alls. Visst talar man om det, särskilt när något händer som i Suruç men inte mer än så.
Vi har även haft jordbävning här i Side och Manavgat. Några lite större som jag verkligen blev skrämd av och även några mindre som många inte ens märkte av.
Oftast är det så att när det har varit en jordbävning så kan det komma några stycken under en kort tid för att sedan avta i flera år.
Under dessa jordbävningar som vi har haft hos oss så har det aldrig skadat någon människa och inte heller byggnader eller liknande.
Vad jag kan hitta på internet så har vi inte heller blivit drabbade av någon Tsunami heller.
På UDs hemsida så finns det ingen avrådan till att besöka Turkiet, så länge det inte är vid gränsen till Syrien.
Ni kan hitta mycket information på UD´s hemsida även ang. besöksvisum, bila till Turkiet etc.
Sidan uppdateras ofta, senast idag, och det betyder inte att något nytt har hänt utan just att man ska veta att de har uppdaterat sidan.
Många reagerar just på detta har jag märkt, att det står ”senaste uppdaterad” och att man kanske kan tro att något har hänt.
Ni hittar information om att resa till Turkiet och läget just nu på adressen
Att besöka Turkiet är inget farligt, det är inget man ska undvika och det är inget utrikesdepartimentet avråder till så länge det inte är vid gränserna till Syrien.
Sedan kan jag däremot ännu en gång passa på att varna för den starka solen. Det påverkar oss och våra kroppar mer än vad man tror och det är bra att skydda sig emot den genom vätska, krämer och kläder.
Glöm inte av det.
Jag känner mig mer säker i Turkiet än när jag befinner mig i Sverige, särskilt på kvällarna.
Jag undviker mörka gator i Turkiet och jag håller mig kring folk, turister eller lokalbefolkningen.
Om något händer så är lokalbefolkningen inte rädda för att hjälpa till. Jag har sett det med egna ögon och de tänker inte ens tanken ”behöver personen kanske hjälp” dem gör det bara.
I Sverige är många mer försiktiga. Behöver personen hjälp? Ska jag hjälpa till eller kommer någon annan att göra det istället?
Vi kan inte vara rädda för att leva, vi kan inte vara rädda för trafikolycka, naturkatastrof eller annat hemskt som händer.
Men vi kan förbereda oss på flera sätt, mot flera sätt, genom att ta reda på fakta och läsa på.
Vad är det som händer, vart är det de händer, hur skyddar jag mig på bästa sätt, vart kan jag skydda mig på bästa sätt?
För inte så länge sedan så gick en man runt på en strand och dödade 38 personer och 39 personer skadades i Tunisien. Jag blev rädd och jag tänkte självklart ”tänk om det skulle hända här?”
Just då hade jag min pappa och lillebror på plats här i Side och vi befann oss själva mycket vid stranden.
Men vem säger att det kommer hända just här, i Turkiet?
Efter Anders Breivik dödade totalt 77 personer i Norge 2011 så frågade sig många ”hur kunde det hända i Norge”
Tyvärr kan vi inte veta när, om, hur eller var nästa hemska attack kommer ske. Om det är en naturkatastrof eller något planerat.
Men vi kan inte vara rädda för att det ska drabba oss eller våra nära så pass mycket att det stoppar vårat sätt att leva.
Lev klokt och lev lyckligt. Sen kan alltid en resa till Turkiet göra en väldigt glad också.

Fortsätt läsa

Bloggbesökare i butiken!

Många som läser bloggen har varit eller ska åka till Turkiet. Googlar man något om Turkiet, framför allt väder, så kommer man med stor sannorlikhet in på min blogg.
Och det är jättekul för i och med att läsarantalet har ökat med ett par hundra per dag sen förra året vid samma tidpunkt, så ökar också några nya besökare till Side med lite fler tips i nacken från min blogg.
Allt från restaurangtips, vilken strand man ska besöka-tips och sedan tipsar jag såklart om Side´s bästa klädaffär;
Marias butik.
Det tror jag ingen har missat.
Där jobbar min man och butiken ägs utav hans bror Hasan och Hasans svenska fru, Maria.
 
När jag har jobbat där så har jag träffat på några utav er som läser bloggen. Några har jag dessutom blivit vän med privat efter att vi har träffats i butiken, och det är jättekul.
Min man läser inte min blogg. Några gånger per år kanske han klickar sig in på bloggen för att kolla bilder som jag har tagit och lagt upp.
Men han har sedan väldigt tidigt av vårat förhållande blivit van vid att folk kommer fram till honom i butiken och frågar om det är han som är min man.
Eller som i början när han ville vara anonym och inte riktigt förstod det här med bloggandet, då kallades han för K.
Kommer ni ihåg det?
En del listade ut att Kadir var K och de kom fram till honom och sa ”Are you Mr. K?”
 
I år har Kadir märkt en stor skillnad på er läsare, redan nu. Sedan två veckor tillbaka så kommer han hem om kvällarna och berättar att det var någon som läser min blogg, som var in i butiken just denna dag.
Varannan dag berättar han om detta, om ni handlar något (!!) och försöker förklara hur ni ser ut ifall att jag kanske känner till er.
Förra året var det 2-3 gånger i veckan KANSKE som någon berättade för Kadir att de läste min blogg.
Men nu är det alltså betydligt fler. Och det är jättekul.
För några kvällar sedan så var det ett gäng från Finland i butiken som läser bloggen och pratade lite med Kadir, en kväll kom det ett gäng som annars har varit i Alanya men nu besökte Side och fick tips om butiken när de letade reda på senaste väderprognosen i Side.
Och häromdagen så var det fullt upp och tre olika bloggläsare var på besök under dagen och kvällen.
 
Vad kul att ni besöker butiken, även om inte jag är där så är det väldigt kul och höra att ni har varit där.
 
Kadir läser som sagt var inte min blogg, han har egentligen ingen aning om vad jag skriver om men är helt okej med det.
Samtidigt som han tycker att det är lite konstigt att folk läser om vårat liv bland annat.
Han förstår också att jag är lagom privat och skulle aldrig skriva något som skadar oss eller någon i våran närhet.
Jag har bloggat tillräckligt länge för att veta vad som gäller och inte, när det kommer till bloggandet nu.
 
Kadir har inte alltid tid att stå och kallprata, han måste göra sitt jobb också. Och det är inte han som skriver bloggen så på något sätt måste det kännas märkligt för honom när främmande personer kommer fram och vet exakt vem han är, även om han är van nu.
 
Men när ni besöker Side, besök då Marias butik och vill ni så gå fram till Kadir och säg bara hej och att ni läser bloggen. Ta ett snack med Maria såklart med, jättetrevlig och väldigt, väldigt bra på att hitta det plagg som passar just dig vare sig din ålder eller kroppsstorlek. Jag lovar att det finns något för alla i butiken.
Och ha det så kul på eran semester, det är de viktigaste!!
 
Sen måste jag också få säga att det är kul med stammisarna med. De som kommer år efter år. Även om jag är ”ny” i Side, om man jämför med er som har åkt i flera, flera, flera år så är det väldigt kul att höra från er med.
Många av er har jag också träffat på i butiken under några år tillbaka.
En av de personer som jag har träffat är Janette. Och efter påsk så var hon nere i Side igen. Då hade hon med sig en påskpresent till Adem som han (och jag!!) blev väldigt glad för.
Ett påskägg med gott godis från Sverige. Adem fastnade mest för klubban märkte jag. Och jag behöll faktiskt plopp till mig själv, för det är ju så himla gott.
 
Läs bloggen, res mera och åk till Side, det är mina bästa tips just nu.
 
 
Fortsätt läsa

Inga våfflor?

Igår försökte vi sova ut så länge vi kunde men eftersom Kadir skulle till jobbet och Adem vaknade självmant så blev det inte så mycket sovmorgon.
Något vi kanske hade behövt eftersom vi under natten hade blivit väckta utav Adem som var riktigt ledsen.
Han har fått några ”skrikperioder” under natten och jag tror att det är nya tänder som spökar igen.
Först trodde jag det var nattskräck, men det var inte på samma vis som man har då vad jag har läst mig till.
Han är kontaktbar och på riktigt vaken men ogillar om man rör honom eller försöker ta upp han. Det händer inte varje natt, långt ifrån och dessutom olika tider och han somnar om snabbt igen.
Men att vakna av att ens barn skriker, riktigt ordentligt, är lite jobbigt. Det är klart att man blir orolig.
 
Vilket fall, vi hade bra planer för dagen så morgonen började helt okej trots störd sömn.
Kadir åkte till jobbet och strax efter lunch så gav vi oss iväg också. Först hämtade jag och Adem upp hans kusiner Ilayda och Emine och sedan styrde vi bilen mot butiken.
Där väntade alla hårt arbetare i butiken och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag.
Solen sken ibland men tillslut var det snarare ett ganska så tjockt molntäcke över hela himlen.
Däremot var det fortfarande varmt och jag spanade in turisterna och noterade att nästan alla gick med shorts och tshirt eller linne.
Däremot såg jag ingen som badade men det är nog bara en tidsfråga.
 
Jag, Adem och kusinerna gick bort till lekparken som finns på strandpromenaden och spenderade sista tiden där och nere vid havet innan det var dags att åka hem igen.
Då körde jag hem dem och deras mamma, Adems faste Ayse, innan vi åkte och handlade lite smått.
Tyvärr missade jag dagens, eller kanske årets viktigaste sak…hallonsylten. Så nej, tyvärr blev det inga våfflor för min del.
Förra året hade jag våffellunch med ett stort och glatt svenskgäng hemma hos oss.
I år kör jag mer stilen ”det som inte hinns med idag…det tar vi en annan dag”
Och turligt nog har jag mitt våffeljärn stående och redo att användas. Så fort jag har köpt hallonsylt igen.
 
Åt ni våfflor igår?
 

 

Fortsätt läsa

Efterlysning; ni som kommer bo i Turkiet!

Med lite karta, statistik, kommentarer och ca 600 unika besökare om dagen så vet jag att jag har några Turkietboende eller blivande Turkiet boende som är inne och läser här på bloggen ibland. 
Kan inte alla som bor i Turkiet eller kommer bo i Turkiet i 2 månader eller mer skriva en kommentar i detta inlägg?.
Så ser vi hur många vi är och liksom ”samla alla” 
 
En enkel kommentar där du skriver vart du bor/kommer bo i Turkiet. Berätta om du ska jobba i sommar, turkisk pojkvän, barn, blogg, instagram eller ja, vad du vill dela med dig? 
 

Fortsätt läsa

Fotoutmaningen 2015, Magkänsla!

Magkänsla. Det är svårt tycker jag att sätta exakt finger på rätt magkänsla.
Det är i först i efterhand som jag känner efter att jag ”hade svaret” hela tiden men jag är osäker på att välja fel och tvekar ofta.
Jag är försiktig utav mig och idag gör jag inte mycket galet, oplanerat eller igenomtänkt.
Medans jag förr i tiden, tonåren och framåt, tänkte efter i efterhand. Jag tänkte inte ens efter att det kanske fanns en magkänsla då, jag bara körde.
Idag försöker jag hitta min magkänsla i flera beslut jag tar.
 
När jag valde att inte förlänga mitt år som au pair så gick jag på min magkänsla. Den sa verkligen till mig att jag är klar nu, jag har gjort det jag hade tänkt mig och lite till. Runt hörnet finns nya äventyr som väntar på mig.
Och jag hade rätt. Eller magen. Jag visste att något bra skulle hända så jag gick efter det jag ville, åkte till Turkiet och träffade min man tillslut.
Och resten är historia.
 
Går ni på magkänslan och hittar ni den lätt och vet direkt när ni gör val i livet att det är rätt tack vare den?
 
Precis landat i Sverige efter en låååång resa från USA. Ministopp i Sverige innan jag begav mig vidare till Turkiet igen. Där jag träffade min blivande man och blev kvar.
 
Veckans ord i fotoutmaningen är magkänsla, Vill du vara med i årets fotoutmaning 2015.
Läs då det HÄR och haka sedan på.
 
 
Fortsätt läsa