Som ett barn på nytt!

Jag känner mig som ett barn som precis har börjat lära mig gå igen. På stapplande steg så tar jag mig framåt. I vardagen, i allt som ska fixas.
Några steg är lättare, under några steg så får jag hjälp på ett eller annat sätt genom att hålla mig i någon eller något. Men en hel del steg är riktigt, riktigt tunga. Och det finns så mycket hinder på vägen hela tiden.
Det är så jag känner mig ibland.
Som om man är ett barn på nytt som håller på och försöker förstå hur man lever ett liv.
Denna gång utan en stark mamma som hela tiden håller i en när man faller, stöter på hinder eller bara tycker att det är jobbigt.
Men det går framåt. Sakta men säkert.
 
Idag har varit en bra dag. Fantastiskt väder och underbart sällskap i form av min storasyster och mammas vänner.
Vad skulle jag göra utan dessa två kategorier.
Mammas vänner har alltid varit goa och underbara. Men det är nu som man märker att det är helt otroliga på alla sätt och vis tusen gånger om. Alla som man har pratat med de senaste veckorna vill man bara krama om och tacka för allt om och om igen. Ett enormt stöd.
 
Och sedan storasyster. Hon och jag har inte alltid kommit överens precis som systrar inte brukar göra. Allt hon tycker är rätt tycker jag är fel.
Hon kunde till och med befinna sig ett rum ifrån mig när vi var små, jag skrek på mamma, grät som aldrig förr och sa
“Linda slog mig”
Och ni kan ju förstå hur förvånad Linda blev som stod och studsa på sin studsmatta själv utan att ens ha varit i närheten av mig.
Vi har väl kommit mer och mer överens de senaste åren, konstigt nog när vi har befunnit ännu längre ifrån varandra. I olika länder. Men under dessa veckor har vi varit ännu tightare, haft samma åsikter och kunnat samsas med varandra mer än vad jag någonsin hade trott.
Och idag fick vi frågan om vi var tvillingar. Och vi är inte alltid lika. Linda är väldigt lik mamma vilket alla kan se och jag har sedan fått frågan vem jag är. Eller om jag är en vän eller liknande…Haha.
 
Storasyster och jag. Jag gissar på att mamma var glad över att vi inte ryckte varandra i håret när just denna bild togs och för en gång skulle kunde sitta still ihop
 
Något annat som har hållit mig uppe ifrån dag ett, några veckor efter mammas cancerbesked, och som får mig att hela tiden tänka “Jag måste klara det idag också” är mini i magen.
Sedan två veckor tillbaka så känner jag den varje dag. Vissa dagar mera än andra. Ibland med en rejäl spark, ibland har den hicka. Men jag växer, jag känner och jag kommer väldigt mycket lättare framåt tack vare den lill*
 
Ta hand om er alla, era nära och kära och tusen tack för alla kommentarer jag får hela tiden.
Det betyder massor varenda en!
 
Dagsfärsk bild från nu ikväll. Vecka 21.
Däremot måste jag få tillägga att jag alltid ser/verkar bli större framåt eftermiddagen och kvällen.
Och varje morgon är jag lite mindre igen.

9 kommentarer

  1. Lilla Louise, jag tänker på dej varje dag och tycker att du varit helt fantastisk som under denna svåra tid har orkat att dela med dej allt det svåra ni nu går igenom. En liten tröst finns ju i din fina lilla mage, men också att du har stöttande vänner omkring dej. Jag förstår att dagarna kan kännas tunga, men förhoppningsvis så blir det lite lättare när en tid har fått gå. Hur jäkligt och tungt det än är så måste ju livet gå vidare, och du har som tur är ett fint litet pyre som väntar på dej. Var rädd om dej och jättekram från mej till dej.

  2. Oj så jag förstår dig..
    Min svägerska förlorade just sin pappa för några veckor sen och hon känner precis detsamma som du gör. Och det kommer ta tid men låt det göra det. Men du har även en lyckotid framför dig med lilla mini som snart kommer jo tiden går fort.. Skickar en massa styrkekramar till både dig och din syster ..

  3. å..ja sorg är nog en mycket speciell känsla!
    Gott att du har goda mäniskor runt dej..sååå viktigt! Du finns nog i mångas tankar tror jag! Allt gott till dej och en stor kram! Kerstin (finland)

  4. Vad fin mage du har fått! Familjen är verkligen viktig och stark när det väl gäller och det är så fint på något sätt. När det är tufft så finns man alltid där för varandra oavsett.

    En fråga om något helt oviktigt, hoppas det är okej.
    Är barnkläder billigt i Turkiet? Ska dit i sommar och har en kompis som skall ha en liten i Juni och hon villg ärna ha lite fakekläder till den lille.
    Jag har verkligen noll koll på sånt, men kom att tänka på dig, du kanske vet dessto mer.

  5. Hej Louise!

    Mina tankar finns hos dig och dina nära. Det är fruktansvärt att mista sin förälder så pass tidigt. Det är så orättvist. Men man tar sig igenom, steg för steg, speciellt med familj och vänner i kring sig. Känner igen mig så väl i allt du skriver. Miste min älskade pappa -01 och just då så trodde jag att jag aldrig någonsin skulle kunna le och skratta igen, men livet tar en ny vändning och går vidare. Mina syskon och jag kom varandra väldigt nära och likaså jag och mamma. Man blir starkare.

    Över till något roligare, den finaste lilla skatten i magen, och oj vad magen växt sen sist du la upp bild 🙂 Så himla fin!
    På mig har magen dragit iväg ordentligt, nästa så man blir lite orolig vart det ska sluta nånstans 🙂

    Du frågade förresten om jag hade blogg, och ja det har jag – kristinedlund.blogg.se och om du har instagram så heter jag edlundk där 🙂 Blir kul att följa varandra nu när vi är så nära 🙂

    Stor kram till dig!

  6. Hej, tur att du har din fina storasyster att stötta dig på…Jag har en syster som är åtta år yngre och vi har inte alltid kommit överens heller, nej hund och katt faktiskt! Nu är vi verkligen rädda om varandra och riktiga vänner, det känns skönt! Ta tillvara din mammas vänner också, de kände ju kanske henne på ett annat sätt än du gjorde och det kan vara bra att få andra infallsvinklar, om du förstår hur jag menar! Gullig mage och njut nu av den underbara tiden, sedan känns det så tomt när bebisen är ute…fast då kommer det ju en annan underbar tid! KRAM och vi ses i sommar!

  7. Hej min vän!
    Du finns i mina tankar varje dag, jag önskar att jag bodde närmare dig så jag kunde finnas där för dig. Men skönt att du har din syster hos dig och de andra också.
    Jag förstår att det är skitjobbigt. Jag vet att tankarna lever sitt egna liv.
    Precis som du säger så är det tur att du har Mini att tänka på, och tur att du känner av Mini där inne i magen nu, det blir ju liksom mer verkligt då, att det faktiskt är en bebis där inne.

    Ha det så gott du kan nu min vän, och var rädd om dig och Mini.

    Massor med kramar från mig!

  8. Gulligt foto på er. Tur att ni har varandra nu i allt det jobbiga att ni kan stötta varandra så gott det går. Gör ont i mig att ni mister er mamma så tidigt i livet och att hon inte kunde få se sitt barnbarn. Tur att du har Kadir och att du just är gravid nu så du har annat att tänka på också. Ta hand om er:) just det vilken jätte söt mage du har fått!!! Kram

Kommentera