Ett halvår av saknad!

Det har gått 6 månader sedan mamma gick bort.
Ett halvår har jag saknat mamma varenda dag, varenda sekund, precis hela tiden.
När vi skulle välja möbler och inredning till lägenheten så hade jag så många gånger velat ringa henne och fråga om hennes råd.
Precis innan och nu när Adem är född så har jag tusen frågor om hur hon mådde och kände innan och efter förlossningen och om saker som händer eller som Adem gör är något som hände mig när jag var i hans ålder.
Tusen frågor och ännu mer saknad.
Jag har haft massor av drömmar då jag har dömt att hon har kommit tillbaka på ett eller annat sätt.
De flesta gångerna har det nästan varit lite läskigt och en gång var drömmen att vi var hemma i hennes hus, solen sken, det var slutet av maj och jag visste inte att min största överraskning i mitt liv skulle komma.
Det ringde på dörren och där stod mamma i sin vinterjacka, lite ihop sjunken och med ett papper i handen ifrån läkarna om att dom hade gjort fel och att hon under denna tid hade återhämtat sig på sjukhuset.
Jag var förbannad, chockad och överlycklig på samma gång i drömmen.
När jag vaknade visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.
Men senaste drömmen var mycket bättre.
Då kom hon ut från ett flygplan med solhatt och vita solglasögon och när jag frågade vart hon har hållit hus så sa hon
Jag har varit i Sooouth Aafrriiicaaa” med en jätteglad röst.
När jag berättade detta för min syster för ett tag sedan så sa hon att det lät precis som Doris i Jönsonligan, och det var den stilen mamma hade.
Jag har inte sett Jönsonligan på väldigt länge men däremot har Sandra och Pernilla skojat mycket om hur jag är som Doris i Hitta Nemo, med mitt minne under graviditeten. 
Kanske hade det någon slags koppling?
 
Louise som också har förlorat sin mamma i cancer skrev att hon hade precis samma typ av drömmar om sin mamma och att hon kommer tillbaka. Och sedan skrev hon 
“På något sätt är det skönt att ha dom där drömmarna. Man får liksom vara lycklig för en kort stund” 
och det stämmer så bra.  
 
Jag pratar varje dag med Adem om hans farmor, mormor, gammelmormor och gammelmorfar som sitter och tittar på oss varje dag.
Och jag tror att våra änglar där uppe i himlen tycker det är kul att ha ett öga på oss och allt roligt vi hittar på om dagarna.
Även om Adem kan skrika…en hel del faktiskt…så har vi en otroligt glad son.
Och som mammas jobbarkompis och nära vän, Kerstin, skrev för några dagar sedan
“Jag tror han är lik mormor för hon var alltid glad”
 
  

8 kommentarer

  1. Ja Louise, vad vi saknar Birgitta och även jag drömmer om henne. Det som vi förknippar med Birgitta eller Gittan som vi alltid kallade henne var glädje!!!
    Massor med kramar till Er alla.

  2. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns, men jag tror verkligen Birgitta sitter nånstans bland molnen och spanar in allt vad ni hittar på, och hon är garanterat otroligt stolt över sin dotterson! 🙂
    Babygym kan de använda väldigt länäge, om de tycker om det, upp till året iaf har jag läst. Det är jätteskönt att Kalle kan underhålla sig själv, längre och längre stunder så jag kan plocka lite i hemmet. Sedan är det helt underbart att bara ligga bredvid och kika på när han gymmar, lyssna på de små utropen som blir fler och fler och charmas av leendena 🙂

  3. Hej, förstår att du saknar din mamma, nu speciellt när du blivit mamma själv…Ingen kan ersätta en mamma när det gäller goda råd och ingen visste, eller vet hur man var själv när man var barn!Du miste ju din mamma alltför tidigt, hon hade många fina år framför sig, om inte sjukdomen slagit till…Jag saknar min pappa fast han var så gammal och jag själv inte så ung…(haha!)Sorgen måste ha sin tid, det är bara så och ta tillvara de FINA drömmarna, de har oftast en symbolik!Tur du har dina syskon som du har delat barndomen med, som kanske kan berätta lite hur DU var som barn! Adem verkar vara en glad skit…hoppas få se honom i höst…Kram vi ses! Kramar i massor!

  4. Stora varma kramar till dig!! Njut nu av dagarna och må så gott i dina fina minnen av mamma som du på ett fint sätt kommer att föra fram till Lilleman, Adem. Han har säkert växt massor och jag vill tacka än en gång för att vi fick förmånen att få vara med er och Linda en kväll…..

  5. Gråter när jag läser det du skrivit och ser Birgitta framför mig i dina drömbeskrivningar. Jag tänker ofta på henne och känner att det kommer att kännas extra jobbigt och tomt när jag kommer tillbaka till jobbet nästa vecka. Först då kommer jag förstå att hon faktiskt är borta. Förstår att det känns tomt och sorgligt att inte kunna dela alla upplevelser som mamma med henne och alla frågor som förblir obesvarade. Kram

  6. Ja de måste va jobbigt utan din mamma, du vill ju inget hellre än att hon skulle få va med om det underbara med er. Men jag tro ju helt klart att det var meningen att du skulle bli gravid innan ni tänkt för att du skulle få ett nytt liv att ta hand om älska ja du vet. Men missförstå inte mig att du ska glömma din mamma för de gör man ju inte men få något mer att leva för ja hur man ska uttrycka de men du förstår nog min tanke:) Kram

    1. Jag tänker precis som du att det var meningen att jag skulle bli gravid. Jag blev det innan vi visste om hennes cancer, innan svaren hade kommit. Och då hade ingen ens en tanke på att det kunde vara så illa som cancer.Inte ens när hon fick svaren och berättade det för mig så visste jag om att jag var gravid, men det var jag.
      Och jag fick något som höll mig upp under denna tid. Och de runt omkring mig också tror jag.
      Kram!!

Kommentera