Baba-dag!

Idag har det inte varit en vanlig dag i Turkiet utan fars dag. Vi har inte firat Kadir mer än att ha sagt grattis och så fick han lite extra många kramar och pussar från Adem och mig i morse.
 
Kadir är en jättebra pappa och väldigt duktig på att lära sig saker. Han tar reda på fakta från internet eller frågar sin familj om råd när det kommer till hur man badar en bebis (i början när Adem var nyfödd) vad barn ska, och inte ska, äta, är noggrann med att rätt ska vara rätt.
Sen är han otrolig busig och skojig. Kadir är en sådan där pappa som barn tjuter av skratt tillsammans med.
Ja, Kadir skrattar lika mycket han och man kan verkligen höra på Adem att han har fått Kadirs högljuda och glada skratt. Det är ju underbart.
Jag tror också att Kadir kommer ha den där speciella respekten som pappa också. Det baba säger, det gäller. Inget snack om saken. 
Och man respekterar hans nej och hans åsikter.
Med mamma däremot…henne kan man tjata, skrika, gnälla och gråta för att få ett ja.
Så tror jag absolut att det kommer bli och är redan nu till viss del.
 
Jag är däremot den i våran uppfostran, och förhållande, som håller hårt på att glass och godis äter man EFTER maten. Och inte varje dag bara sådär.
Kadir däremot kan äta glass innan middagen och har han handlat lunch och var sin chokladbit till oss vuxna så kan jag fortfarande inte förstå hur han kan äta det innan lunchen.
 
Baba dogum günün kutlu olsun

Baba har skaffat en ny telefon och då måste man ta en selfie. I morse togs denna bild, far och son,
och jag kan inte sluta skratta åt den.
Dels för att den är så dåligt tagen, underifrån och skakig, men också för att båda är så himla glada, kisar lika mycket med ögonen och de ser så otroligt lika ut här.
Far och son, det syns eller hur?

3 kommentarer

Kommentera