Utvecklingsfas och språkkunskaper!

Just nu är det mycket för Adem på en och samma gång och den senaste tiden så har han verkligen visat att allting i livet är inte så lätt.
Till exempel om någonting inte blir eller är som det ska vara för honom.
Han är mycket mer ledsen för sådant som han inte alls reagerat på tidigare.
Det kan vara små saker som att han pekar på vattenflaskan och istället för att jag ger honom den så flyttar jag på vattenflaskan till en annan plats.
Då går hela världen under för honom.
Anledning till dessa “utbrott” ser ut att vara hörntänder som växer sig fram vilket självklart gör jätteont i munnen. Han har mer saliv och dreglar mer samt att man ser vitt vid tandköttet på flera ställen.
Däremot får vi inte titta i munnen på honom så jag har inte lyckats se om det har börjat spricka igenom ännu.
När man ser det så vet man att det onda snart är över för honom. Tills nästa tand ska komma ut.
 
Dessutom är han inne i en period som kallas utvecklingsfas.
Mycket händer i utvecklingen, han lär in mycket nya ting vilket gör att när det går fel så är det JÄTTEFEL i hans värld.
Och innan man har lärt sig det nya på rätt sätt…
Som att lära sig cykla och man först bara trillar omkull hela tiden.
Klart att det är frustrerande och jobbigt.
 
På tal om att lära sig så har det börjat komma lite nya ord. Den första tvåords meningen var “bu ne” på turkiska vilket på svenska betyder “Vad är det här” eller “Vad är det”
Detta sa han i somras första gången men han använder det inte ofta. Men bland samtidigt som han pekar på saker så säger han det eller något liknande.
Senaste veckan när vi vinkar hej då till babaKadir och ska stänga dörren så säger han “Hej då” och vinkar. Han är jättebra på att vinka till alla runt omkring sig, även om han vinkar med handen åt fel håll så att säga.
Så att han vinkar till sig själv.
 
Han har tidigare sagt tack lite då och då men de senaste veckorna säger han det nästan varje gång jag ger honom något.
Jag vill nu ta det till nästa steg då han ska säga tack mamma.
Att tacka för maten och säga tack är jätteviktigt tycker jag. Men det ska inte vara ett tvång utan betydelse i det.
Och mycket ord, riktiga ord, använder han bara när vi är själva hemma.
När det är andra, nya människor med så pratar han mer sitt hitta på språk.
 
Att han talar både turkiska och svenska är ju faktiskt jättebra. Tänk om man hade haft en sådan chans att lära sig flera språk redan från start.
Jag tror att Adem också kommer tillslut kunna använda sig utav engelska ord.
Och även om det inte är något jag eller Kadir lär honom idag så hör han det dagligen och när han kommer närma sig skolåldern så kan jag absolut tänka mig att använda vissa ord i våran vardag.
Som thank you, please, what is this…,this is… osv.
 
 
Två nya ord som han har börjat säga denna vecka är
Ko.
Vi tittar pch dansar varje dag till busigt lärande på tvn från youtube där det bland annat är ljudböcker med fordon och djur.
Och just ko är ett av djurorden han har fastnat för.
Han tycker dessutom att det är jättekul när jag säger fisk.
Och han kan härma katten, mjau, och hunden…jaa…här är ett problem.
Hunden säger voff voff i Sverige men haow haow i Turkiet. Så Adem kör någon blandning utav voff och haow.
Han använder djurens läten när han ser en katt eller hund i verkligheten, på bild eller på tv.
(Fåret säger bää i Sverige men i Turkiet säger det mää. Och tuppen säger uuhuhuhuhu i Turkiet men i Sverige säger den…kuckeliku?! haha, jo tjena!)
 
Det andra ordet han säger, nytt sen en vecka tillbaka, är bebi.
Jag tror han försöker säger något annat egentligen, men att de låter som bebi.
Det är inget särskilt han pekar på eller vill ha när han använder detta ord, men jag tycker att han använder det mer på eftermiddagen om vi äter mellanmål eller så.
Spännande att se om och hur han utvecklar detta ord.
 
Något av det bästa med barn är faktiskt att se hur de växer, utvecklas, lär sig på egen hand och blir en egen, stark människa med sin egna personlighet.
 

 
“Upp stiger solen, torkar bort allt regn…”
Babblarna har fått flytta på sig lite för nu är det imse vimse spindel som gäller, med rörelser till såklart.

2 kommentarer

  1. Vad spännande för er att höra att han lär sig båda språken! Jag växte upp med svenska och tyska, och jag sprang tydligen runt i t ex mataffärer och pratade med folk i en salig blandning av språken haha. Vad pratar du och Kadir med varandra? Pratar du turkiska?

    1. Haha jag ser det framför mig med din tyska där när du var liten. Talar du tyska flytande idag?Jag och Kadir pratar engelska med varandra. Vilket är dumt eftersom han pratar svenska när han jobbar, dvs han kan bra svenska och skulle bli ännu bättre om vi använde oss av det hemma. Och jag hade lärt mig ännu mer turkiska, om vi talade turkiska hemma. Men vi förstår varandra helt och hållet om vi pratar engelska, och kan inte riktigt släppa det tror jag.

Kommentera