Snart är det Torsdag igen!

Jag vill börja denna måndag med att säga att det är väldigt roligt att så många av er har hört av sig och sagt att TBT-kategorin och inläggen där är roliga och intressanta att läsa.
Och att flera utav er sitter och längtar till torsdagarna numera.
Jag fick lite skrivkramp för ett tag sedan och då föreslog någon att jag skulle skriva mer om hur jag hamnade i Turkiet och hur jag och min man träffades.
Och det hade jag kunnat gjort med ett enkelt och kort inlägg men så kom jag på denna idé att återberätta lite.
Alla har inte varit med från början och en del vet inte alls om att jag har varit au pair innan.
Vilket är ett av de största äventyren jag har gjort i mitt liv. Och därmed till viss del format mig till den person jag är idag.
Alla stora händelser i ens liv (och även små) gör oss till de personer vi är idag, eller hur?
Är vi med om något jobbigt så får vi kanske ett annat perspektiv på saker och ting. Vi kanske inte längre går runt och ångrar massa små saker som egentligen är helt oväsentliga och håller fast i ett gräl lika mycket.
Det tar bara onödig kraft och energi. Och tid utav ens liv.
Eller om vi spenderar ett par månader på en plats i ett annat land med en annan kultur så kommer vi tillbaka till vårat “vanliga liv” med nya tankar och framför allt upplevelser. Kanske en annan syn på livet.
Allting hamnar i den där ryggsäcken vi har på ryggen där bak. För det tror jag vi alla har.
Vissa har en ryggsäck som är tung och jobbig. Den skulle behövas tömmas och sorteras lite men det är svårt att ta tag i det och få bort det jobbiga i ryggsäcken.
Medans andra har en ryggsäck med lite blandade händelser från ens liv, bra och dåliga. Men den ryggsäcken är något lättare att bära.
Kanske inte alla dagar men oftast.
 
Jag uppfattas nog som en ganska lugn person med båda fötterna på jorden. Tror jag i alla fall, och därför var det kul när någon skrev att partybiten utav mig var så oväntad. Att det var en sida man absolut inte hade läst om de senaste 3 åren.
Fast det är ju inte så konstigt eftersom jag har varit gravid och fått barn de senaste 2 åren.
Men så har jag också haft min partytid mellan 17-23 år ålder, som var kul då men inte riktigt “jag” idag.

Det är lite svårt att sammanfatta flera år i ett eller några inlägg och det är också omöjligt för mig att berätta om allt jag har gjort de senaste 10 åren.  
På torsdag berättar jag om när jag kom hem till Sverige från USA, hur jag hittade mitt jobb i Turkiet och första tiden där.
Och kanske tar jag med en liten parantes som jag inte har nämnt här i bloggen tidigare. En tid och en person jag träffade precis när jag landat i Turkiet men som försvann lika snabbt igen.

 
Någon som längtar till Torsdag?
Mästerverk gjort utav mig, the one and only.

3 kommentarer

  1. Hej =)
    Ja det är skoj med dina torsdagsinlägg, men jag tycker det är roligt att läsa alla dina inlägg =)
    Men nu blev jag extranyfiken på det komma de torsdagsinlägget =P
    Kram till er!

Kommentera