Två år senare!

Idag, för två år sedan var en väldigt speciell dag. Och jag kommer aldrig glömma Kadirs ansiktsuttryck från denna dag.
Jag var gravid och vi skulle till doktorn för att göra ett ultraljud. Det hade vi gjort tidigare men då var det så tidigt så ingenting syntes på skärmen.
Den här gången var jag i v. 7 tror jag det var och vi visste att vi skulle få se något, även om det bara var ett litet foster.
Alla ni som har varit på ett ultraljud, vare sig ni är mamma, pappa, när anhörig, kompis eller liknande vet att det är ganska så häftig upplevelse.
Jag tyckte i alla fall det. Att det finns något i min mage som sedan ska bli till ett barn, en liten Adem i detta fall.
Och när vi såg mini på lilla skärmen så såg jag också ett otroligt stort leende och fint ansikstuttryck från Kadir.
 
När vi hade varit hos doktorn så åkte vi in till Manavgat för att titta på förlovningsringar.
Något vi hade bestämt att göra om allting såg bra ut på ultraljudet, vilket det gjorde.
Jag visste inte vad jag ville ha men när jag såg “min” ring så visste jag direkt att det var den jag ville ha.
Den passar dessutom otroligt bra till min vigselring som jag bär på samma finger idag.
 

En gravid och snart nyförlovad kvinna på bilden. Med bebis i magen.
 
Denna dag köpte Kadir också våran bil som vi har idag.
Efter att vi hade ätit middag på kvällen på en restaurang i Side så skulle vi förlova oss.
Kadir visste att han var tvungen att gå ner på knä och fråga om jag ville gifta mg med honom för att jag skulle säga ja så han hade bestämt sig för att vi skulle åka upp mot bergen.
Som ni vet så älskar jag bergen så det hade varit ett perfekt ställe för den stora frågan.
Men något hände på vägen dit.
Halvvägs upp så åkte vi i en stor håla i marken som vi inte såg och några meter därifrån började bilen slira och vi hade fått punktering.
Så det var bara att ringa på Kadirs kompis som fick hjälpa oss att byta till ett reservhjul. Och då vågade vi inte fortsätta våran resa upp i bergen utan åkte istället tillbaka mot Side igen.
Men Kadir gjorde en lite turn och vi åkte mot Everenseki istället.
På en strand där borta, en strand som mamma exakt hade befunnit sig utan min vetskap att det var just precis där, friade Kadir till mig.
Och ja, som ni kanske förstår så sa jag JA!!
 
 
Min och Kadirs förlovningsringar. 
 
Ja, en minst sagt händelserik dag för två år sedan.
Och jag hade faktiskt inte en aning om att det var idag, vi firar inte direkt denna dag. Men det är kul att tänka tillbaka på den och det är fina minnen.
 


Vi var också förbi våran lägenhet som de höll på att bygga. Lite skillnad på då och nu.

1 kommentar

  1. Så romantisk berättelse och jag önskar er många lyckliga år framöver! Vi firar 30-årig bröllopsdag den 23 Mars, många år kvar för er! LYCKA TILL!

Kommentera