Tankar och avsluta amning!

När jag var gravid i v.17 med Adem så drömde jag om att jag ammade honom.
Redan tidigt ställde jag in mig på att detta är något jag verkligen vill göra men upptäckte också samtidig att för alla går det inte, hur gärna man vill.
När Adem sedan föddes så fick jag väldigt mycket hjälp utav Kadirs systrar och svägerskor. Efter några dagar, eller nästan en vecka så gick det automatiskt och utan problem.
Det var någon gång när Adem var runt 2-3 månader som jag hade två dagar där han inte alls ville äta och något var “fel” men annars har allting gått bra.
Vi har inte gett någon ersättning alls mer än första natten på sjukhuset då amningen fortfarande inte hade kommit igång.
 
Jag har ammat honom minst 2-3 gånger varje natt, oftast mer och dessutom flera gånger om dagen.
Det har varit jobbiga nätter med framför allt för lite sömn men jag skulle aldrig byta ut amningen för att få sova.
Så självisk är jag inte då jag VET att detta är de bästa för mitt barn. Hade det däremot blivit en stress för mig, att det på något vis inte fungerar eller annat så hade jag fått ändra på något.
Men just att ta bort amningen på natten för att sova, nej det fanns inte på kartan för mig.
 

Väldigt trött och sliten nybliven mamma. Men väldigt glad över att ha en knappt 1 månaders bebis i min famn. Då spelar det ingen roll hur man ser ut, om håret är tvättat eller om sängen är bäddad.
 
 
Mitt första mål var att klara 6 månader med amningen. Nästa stop var 1 år.
Men när Adem var runt 9-10 månader så var det riktigt jobbigt, särskilt natten.
Han var i en utvecklingsfas som sker då samtidigt som tänderna var på gång och han började bitas, han sköt i längden och usch, det var riktigt jobbigt vid den tiden.
Riktigt, riktigt jobbigt. Men jag fixade det. Eller vi fixade det, jag och Adem.
När han var 1 år så var jag redo att avsluta amningen men eftersom vi vid den tiden gick in i Turkiets absolut varmaste period så kändes det bättre att fortsätta eftersom han ändå kanske skulle äta dåligt, dricka dåligt och annat som sker när det är över 40 grader varmt.
Jag vet hur jag själv blir vid den tiden så det kändes bra att han hade amningen kvar, även om det bara var vid nattetid numera och några korta stunder ibland om dagen.
 
Ännu en trött och sliten mamma bild med oborstat hår. Men en väldigt nöjd bebis, och ganska så nöjd mamma trots allt.
 
Hösten kom och jag ammade 2 gånger varje natt. Jag drömde efter att få sova en hel natt och sökte information på internet om hur man avslutar amningen på bästa sätt.
Låt bebis dricka välling”
“Byt till ersättning”
“Ge napp”
“Använd snuttefilt som tröst”
Inget av ovanstående använder Adem så på något vist kändes det hopplöst. När Adem föddes så tyckte jag minsann att Kadir ska få “lida igenom nätterna” med mig.
Det tog knappt en vecka innan jag insåg att det bara är onödigt.
Varför ska han tvingas vara vaken när han ändå inte är den som ammar, såklart, och ska iväg och jobba nästa dag i tolv timmar? Varför förstöra hans sömn “bara för att”?
Så jag skötte amningen själv, även nattetid vilket tillslut var bäst för alla.
Kadir har varit stöttande i amningen från dag 1. Inte så att han har tvingat mig att göra det, detta var som jag skrev tidigare något jag verkligen ville själv.
Han var dessutom medveten om att det kanske inte skulle fungera för mig. Hans syster som fick barn strax efter oss slutade amma efter en kort tid då det inte funkade helt enkelt.
Hennes dotter gick inte upp i vikt och var inte alls en nöjd bebis. Så hon avslutade amningen och det är också helt okej.
 
Kadir jobbar hårt och mycket även under höst och vinter och jag visste inte hur vi skulle avsluta amningen utan Kadirs hjälp. Adem behöver komma bort från mig under natten då amningen annars gick på rutin och var mer en trygghet än för att äta.
Tillslut i december så bestämde jag mig för att nu är det slut och Kadir tog utan tvekan över nätterna med Adem.
Lättare sagt än gjort. Adem vaknade på rutin kl 2, jag sov i sovrummet och Adem och Kadir i vardagsrummet.
Kadir vaggade, tröstade och gjorde allt han kunde. Efter någon timme kom han in till mig och sa att han behövde hjälp.
Jag ammade och Adem somnade om.
Sedan fortsatte detta en vecka. Problemet blev att Adem lärde sig att jag tillslut kom ändå och han fick amma precis som han ville, efter lite skrik och sov-vägran.
Så då bytte vi rutin. Jag och Adem sov i sovrummet och när han vaknade så bar jag in Adem till Kadir.
Efter två veckor där vi testade olika rutiner och där Kadir försökte ta Adem själv så gick det tillslut.
Adem vaknade kl 2 i sin egna säng, jag tog upp honom och han somnade om bredvid mig i sängen.
Och sov till kl 8 nästa morgon.
Första natten på 17 månader som jag sov 6 timmar i sträck.
Sedan fortsatte det bra. Adem och jag sov i vardagsrummet vid braskaminen, Kadir i sovrummet så att jag och Adem kunde få till våran rutin ordentligt även där.
Ibland sökte han efter bröstet men han lärde sig snabbt att det var inte till för att ammas längre. 
Och han somnade om igen.
 
Natten till julafton bestämmer sig Kadir för att han ska sova med oss i vardagsrummet. Adem vaknar som vanligt och jag är på toan just då.
Kadir sover som en stock och Adem lyckas inte somna om eftersom ingen är “där” (Baba snarkade bredvid med ryggen emot men det förstår inte en nyvaken Adem att det är baba).
Så på julafton var jag riktigt trött med få timmars sömn igen. Exakt en vecka senare, natten till nyårsafton så är Adem igång under natten. Men mellan dessa dagar så gick allt bra och han sov ordentligt.
 

 
Numera somnar han efter 21, krånglar runt lite under natten, hatar att ha på sig täcke och sover till 07.30 och ibland ända till 09.
Det är jätteskönt att han har fått amma i hela 17 månader men att vi också nu efter ett tag kunde avsluta amningen.
Han har också lärt sig ett nytt ord: Tutte, och han vet precis vad det är och vad det används till. Haha.
 
Många ammar inte på grund av att de inte vill att deras bröst ska bli hängiga, förstörda och liknande. Men vet ni vad? detta sker redan under förändringen med kroppen under graviditeten.
Det är inte så att ditt barn “drar” ner ditt bröst. Alla får inte hängbröst, tomma bröst eller likanade och de flesta får det med åldern vare sig de varit gravida eller inte.
Det tar ett tag tills mjölken försvinner helt och bröstet får tillbaka fett i sig som tidigare. Det kan ta flera år till och med. Och visst påverkas brösten utav amningen med. Men är bröstens form verkligen viktigare än ditt barn?
Kroppen förändras, vare sig man får barn och blir gravid eller inte. Rumpan hänger, brösten hänger, gäddhänget dallrar. 
För er som faktiskt kan amma, gör det för det är något speciellt just den tiden mellan dig och ditt barn. Du kommer få sova tillslut. Men tills dess; Ge ditt barn det bästa utav dig förutom din kärlek.
 

3 kommentarer

  1. Vilka mysiga bilder!

    Vinnaren av veckans blogg ligger nu uppe på bloggen så kika gärna in och se om det var du 🙂
    Kram!

  2. Jag var helt säker på att amningen inte skulle funka för mig efter alla skräckhistorier jag hört. Antar att det var nån typ av försvar för mig själv så jag inte skulle bli besviken om det inte skulle funka… Nu funkade det helt perfekt! & det är jag så glad för, för det var verkligen tusen gånger mysigare än vad jag hade kunnat föreställa mig! & så lämpligt när man är ute på vift när de är små & inte börjat äta riktig mat än, maten är alltid med & perfekt tillagad. 🙂 Annat är det nu – haklapp, tallrik, sked, mugg, matlåda, mellis… Tar en evighet innan vi tar oss hemifrån haha! Jag ammade "bara" åtta månader, då slutade vi helt på nätterna också. Jag jobbade under sommaren & Line var hemma med pappa. Så jag ville ha det avslutat tills dess för allas skull. En del nätter kunde Line ligga & snutta heeeeeeela nätterna, & då är det inte så kul att åka & jobba dagen efter. Jag ville också sluta för att min sambo inte skulle bli låst av amningen när han var pappaledig, de åkte tex till stugan några nätter medan jag jobbade. Det hade ju inte funkat & jag ammade, vi har aldrig behövt ge ersättning heller.

    På onsdag börjar inskolningen för Line! Kan du inte skriva lite om hur ni har tänkt kring förskola & hur det funkar i Turkiet? Vet att du tidigare skrivit att Kadir inte var jätteförtjust i tanken på det först eftersom det inte är lika vanligt som i Sverige. Här är det ju nästan tvärtom & nästan konstigt om man INTE går i förskola. Ska du jobba i sommar tex? Skriv gärna om det & generellt om turkiska förskolor! 🙂 Om du vill & känner dig bekväm med det alltså! 🙂

    Kram!

Kommentera