Gravid v.21, 50% avklarat!


Detta inlägg skulle publicerats igår kväll men det blev tydligen aldrig gjort. Bättre sent än aldrig.  
 
Igår var jag halvvägs, 50% och idag är jag i graviditetsvecka 21.  
Tiden rullar på med andra ord och denna graviditet är som jag skrev tidigare, ganska så olik när jag bar på Adem men också väldigt lik.
Det mest gemensamma är väl att jag faktiskt inte har några större “problem” eller särskilt jobbigt att vara gravid.
Värmen är extremt jobbig, men så länge jag sitter inomhus med ac så går det alldeles utmärkt.
Att ta hand om vildingen Adem är också…jag vill inte säga jobbigt men det är klart att det är påfrestande på kroppen att lyfta upp honom i sängen, böja sig ner för att hjälpa till att knäppa skorna, bära honom i trappuppgången när han har somnat i bilen etc.
Men han är också väldigt självständig och klarar mycket själv som annars hade varit jobbigare om han varit mindre.
Jag är jättenöjd över att ha barn snart där det skiljer 2 år och 5 månader emellan. Om det blir tätare eller längre emellan nästa får vi se.
Ja, för alltså…jag hade väl tänkt mig att två barn räcker. Men eftersom det är både härligt och kul att vara gravid och ännu bättre med barn så kan det bli en till. Kanske.
Men inte 10 som Kadir säger till sina stammisar på jobbet dock. Jag vet inte om han försöker skapa ett fotbollslag eller något här haha.
 
En sak som har varit jobbig de senaste dagarna bara, om man nu får klaga lite, är att jag har känt av växtvärk i magen. Magen känns då som en ballong och känns tung och jobbig bara.
Och jag som är så liten får ofta inte klaga tydligen, inte ens som gravid har jag fått höra tidigare. Men det är klart att kroppen påverkas vare sig man är stor eller liten som gravid.
Det är klart att det ÄR jobbigt emellanåt, tungt framför allt, jag bär ju faktiskt på en livs levande, kommande människa.
Jag är dessutom större i v.21 denna gång än när jag väntade Adem. I vecka 20 kunde man knappt se att jag var gravid minns jag.
 
Sedan vet vi ju faktiskt vad det kommer bli, pojke eller flicka alltså. Eller ja…jag vet inte vad vi ska tro faktiskt.
I slutet av förra månaden gjorde vi ett besök hos doktorn och ultraljudet tog nog max 2 minuter totalt.
Så när doktorn säger könet så känns det som en slags gissning. Därför håller vi på det liiite till.
I veckan ska vi nämligen på ett nytt besök, hoppas jag, och då får vi se vad doktorn säger denna gång. Vi ska be han titta efter lite mer noggrant denna gång för vi vill faktiskt veta.
Jag är så otroligt nyfiken nu eftersom han har gett oss ett svar men det känns fortfarande som 50/50 där.
 
Allting rullar på, förutom att jag är lite mer trött i kroppen så funkar allt bra. Jag drömmer fortfarande om cheesburgare och gröna oliver, gärna med en paprikabit inuti.
Men våra, mer färska som vi har här hemma funkar också jättebra.
 

Kommentera