Bebismys på morgonen!

Idag har vi varit hemma hos grannarna som bor i lägenheten ovanför oss.
Det var första gången vi var hos dem och det är så konstigt att stiga in i någons lägenhet som ser precis ut som våran men med helt annorlunda möbler.
Jag upplevde det som om att vårat vardagsrum känns större än deras och då har vi en ganska så stor soffa och två fåtöljer men deras soffor var mer djupa och tog mer plats så vis.
Och sedan hade de en stor babyprinsses-säng i ett hörn dessutom.
Anledingen till besöket var för att de fick en dotter för en månad sedan. Så vi var där och lämnade en present och satt ner och prata med dem en stund.
Annars blir det mest att man hejar varandra i trappuppgången och så.
Vi bebismyste en bra stund och drack turkisk kaffe hemma hos dem. Och jag tittade på bebisen och sa “Herregud så lätt det ser ut, men jag vågar inte hålla i henne. Jag har glömt av hur man gör!”
Kadir höll i henne iaf. och man såg verkligen hur han sken upp och trivdes med en bebis i famnen.
 
Det jag verkligen såg fram emot, förutom att se bebisen och se hur de bodde, var hur Adems reaktion skulle bli.
Han har inte träffat någon liten bebis innan på det sättet så detta skulle bli hans första möte och vi skulle kunna se lite hur han reagerar också för hans kommande lillasyster.
När vi gick upp till grannarna så var det Adems favoritbarnprogram på tv hemma hos oss så vi tog honom mitt i allt det roliga hemma vilket gjorde att när vi kom till grannarna så var han glad tills vi kom in i deras tv rum, utan barnprogramet, inga leksaker och en ny, liten varelse på soffan som hade hicka dessutom.
Så först var inte reaktionen så jätteglad. Men så fick Adem syn på deras julgran i ett hörn (!!) med färgglada julgranskulor och i samma höjd som Adem själv.
Så han fick ha den att titta och pilla på och två gosedjur till en början.
Sakta började Adem även kika på bebisen. Gå fram lite smått och blev mer och mer intresserad. Men bara i korta stunder.
Så kul är det ju faktiskt inte en bebis för en tvååring, det händer ju inte så mycket.
Men ju mer tiden gick ju mer kikade Adem på bebisen och tillslut klappade han henne på magen och sa “Mmm” samtidigt som han la huvudet på sne.
Jag smälte lite grann och tänkte att han kommer bli en riktigt bra storebror som kommer klappa försiktigt på våran bebis och kanske till och med ge lite pussar då och då.
Innan vi gick så var Adem verkligen framme och pratade med bebisen men ingen av oss förstod vad han sa.
Han pekade och pratade och sedan sa han “schyyyy!”  till oss andra.
Ja, för bebisen sov ju och då får man vara tyst så att hon inte vaknar.
 
I veckan förhoppningsvis ska vi även hem till Kadirs kusin som också fick barn för tre veckor sedan.
Då kommer jag nog försöka mig på att hålla i pojken också, för bebisar är ju så mysiga. Men så ömtåliga.
Det blir lättare när det är någon i familjen, visserligen Kadirs familj men det är ju min familj också.
I slutet av månaden kommer min kompis hem till Side igen och då blir det mycket bebismys med henne och deras nykomling. 
Sedan längtar och hoppas jag att tiden går snabbt så att jag får träffa det nya stjärnskottet som jag själv är moster till dessutom. En stolt moster till en pojk med stora ögon. Jag tror han har fått det från mig och Adem. 🙂
En hel höst fylld med bebismys och sånt skoj, vilken perfekt förberedelse inför våran lilla prinsessas ankomst.
4 månader kvar, hoppas att det går snabbt! 
 
Tänk vad liten Adem var här med sin ännu mindre kusin för två år sedan.

3 kommentarer

  1. Hej Louise nu är vi på gång nästa vecka det blev alyana :)ville egentligen åka till side men måste prova nått annat. Så nästa gång jag åker ska jag ta med barnkläder till dig kram

Kommentera