En känsla av illamående!

Världen stannar upp för en sekund. Allting är svart. Man drar ett djupt andetag och sedan rullar det på igen.
Efter attackerna i Ankara igår och de som skedde i de östra delarna idag så får jag ännu en gång en illamående magkänsla.
Detta hat som finns i världen. Jag mår illa av det.
Jag är inte ett dugg rädd här och jag känner mig säker där jag är men jag tänker på alla andra människor som drabbas.
Mina tankar går sedan vidare till alla människor som är på flykt. Jag tänker på alla bilder jag har sett det senaste halvåret på människor som har blivit hittade, levandes eller döda, efter att ha flytt sitt hem och sitt land.
Tänk om det hade varit mina barn där på bilderna? En förälders värsta upplevelse kan jag tro.
 
Tankarna går vidare till mordet på Lisa. Samma hemska illamående och magkänsla som jag har idag fick jag när jag först läste om hennes försvinnande i somras. Det kändes extra mycket eftersom allting skedde i mina egna hemtrakter.
Att Lisa var yngre än mig och har växt upp och haft hela sin barndom på platser som jag flera gånger har besökt där hemma i Skövde. På shopping i Commerce med sin mamma kanske? Precis som jag.
 
Samma känsla fick jag när jag läste om Ikeamordet i Sverige just för att Ikea är något av det mest svenska vi har. Man ska vara trygg på Ikea, i Sverige, i mitt hemland. Det har jag alltid trott att man kunde vara tills för några år sedan.
 
Hatet har tagit över, på många plan, på många olika sätt. Jag känner mig trygg där jag är. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad för det liv jag lever och hur priviligierat liv jag har idag och den uppväxt jag har haft.
Jag har världens bästa man och underbara barn och jag är för det mesta glad.
Men jag har en känsla av illamående av detta hat som finns i världen och jag försöker att inte låta det ta över mitt liv.
Ta hand om er själva men glöm inte att ta hand om varandra också!

4 kommentarer

  1. Det har skett väldigt mycket sånt i Turkiet på sista tiden det var ju inte länge sen det var i Istanbull, mycket tråkigt och ledsamt

  2. Visst är det hemskt jag stelnar till varje gång något av alla dessa hemskheter inträffar världen har blivit så hård och brutal och alla dessa människor på flykt som lämnar allt och kommer fram i bara det de har på kroppen? så fruktansvärt att se barnen och deras utmattade föräldrar. Som förälder vill man ge sina barn det bästa vilken hopplöshet de måste känna.
    Hälsningar Birgitta s

Kommentera