Break down, build up!

I fredags var det en riktig kass dag. Ni vet när allt bara känns fel i hela kroppen. När det nästan kryper i kroppen och man bär på någon slags ilska/oro/ångest/ledsamt som man bara vill skaka av sig och framför allt ur sig.
En sådan dag hade jag i fredags och jag är dessutom en riktig känslomänniska har jag lärt mig.
Det är inte lätt alla gånger att hålla alla känslorna i styr när man dessutom ska ta hand om två barn i två olika stadier i livet där deras känslor strömmar ut 24/7.
 
En bebis som är glad så länge hon får mat i magen, sover, får vara med och busa lite, få mysa och känna närhet och dessutom med ren blöja och ett bad då och då.
Men då gäller det att få detta att rulla på också för annars blir det ledsamt och gråt från Esmas sida.
Sedan en grabb som blir tre år i sommar och där känslorna är all over the place.
Han är för det mesta glad och det är lätt att göra Adem glad. Han älskar att leka, busa, skoja, hoppa och hitta på saker. 
Men han har problem med magen och har haft ett tag så just nu går vi igenom lite olika tester för att se vad som funkar bäst.
För det mesta märks inte detta alls men vissa dagar är jobbigare än andra. Däremot har han inte haft något större tvåårstrots som många pratar om.
Hans enda stora och första utbrott fick han på Universeum i Göteborg för ganska exakt ett år sedan. Då var allt jättebra tills sista 10 minuterna innan vi skulle gå hem och jag vet inte om det bara blev för mycket för honom med alla intryck av hela resan.
Och kasst väder haha.
Men annars är Adem en kille som inte trotsar mer än matvägran, får lite “utbrott” när han inte får låna telefonen för att kolla Youtube men det brukar gå över ganska så snabbt bara någon annan leksak erbjuds.
 
Det är så vi ofta får bort “vill ha”-frustrationen. Vi erbjuder något annat som vi vuxna anser är okej.
Vill ha telefon- vi sätter på tvn istället och ser ett avsnitt av ex. stadens hjältar.
Istället för att han ska få välja fritt på telefonen som då också blir kanske en längre tid så blir det ett avsnitt på tvn som “han bestämmer” och som då också är begränsat antal minuter.
Sedan är det inte alltid så lugnt och fridfullt som det låter men kan man hålla allting under kontroll så funkar det bra för oss alla. 
Jag har slutat dela med mig utav min telefon till Adem nu och tar hellre striden/diskussionen med han.  
Medans Kadir gärna delar med sig utav sin telefon för att “få det lugnt” ibland. 
Tur ändå att vi är lite olika. 
 
För ett år sedan i Göteborg.
 
 
Över till fredagen. Jag vet inte vad som var dåligt denna dag egentligen men jag antar att man måste ha sådan dagar för att uppskatta de bra dagarna.
Kanske var det tanken på framtiden och steget framåt som på något sätt skrämde mig.
 
Vilket fall så kändes allt bra framåt kvällen och vi åkte hem till Kadirs syster för att i första hand egentligen låna deras skrivare men också för att barnen skulle få busa av sig och vi vuxna fick umgås lite. 
Och jag älskar ju att bli bortskämd med goda kakor och gott te hos dem. Vi fick var sin liten skål med popcorn också och det tycker jag är himla festligt att bli bjuden på.
Ett gott tilltugg mellan allt prat, skratt och barnens hyss om inte annat.
 

Kommentera