Dagen började med kaos!

Jag ska försöka komma igång med uppdateringar här på bloggen lite bättre men vi är fortfarande ur balans efter “sjukdoms-månaden april” Jag har stora förhoppningar om att Maj bjuder på bättre dagar. 
Men jag måste få berätta för er om våran roliga lördag som vi hade igår. 
 
Morgonen var kaos med stort K. Jag trodde aldrig vi skulle bli klara i tid men kanske hjälpte det lite att strömmen gick och vi fick liksom bara fokusera på att bli klara och komma iväg. 
Med två barn är det inte lätt men kvart i 12 var vi i Side och vid Marias butik. Jag brukar alltid se till att ha lite extra tid när jag ska åt det hållet så att jag hinner hälsa på alla i butiken. 
Eftersom det är Kadirs familj och släktingar som jobbar där så går jag självklart inte bara förbi utan att säga hej. Och säga hej i Turkiet är oftast inte bara “hej” och en vink. 
Nu har vi inte varit där på ett tag dessutom och Kadirs ena kusin hade inte fått se Esma än. 
Men vid 12 så gick vi vidare mot restaurang Favori som ligger runt hörnet. Där hade vi bestämt träff med Ann Mari och John-Eric, ett par som vi alltid träffar varje år om det går och om vi får ihop det. Och det fick vi denna gång.  
Esma somna ganska direkt när vi hade satt oss och Adem kunde leka i deras lekhörna på restaurangen medans vi väntade på maten. 
Lekhörnor på restauranger måste väl vara något av det bästa. Jag fick chans att sitta ner och prata lite samtidig som jag kunde ha ett öga på Adem. 
Till honom beställde jag pannkakor, tänkte att det skulle vara uppskattat från hans sida, och till mig beställde jag en cheesburgare. Det är så sällan jag äter hamburgare har jag kommit på och det är ju så gott. 
När maten kom in och vi knappt hunnit börja äta så fick Adem tycke för min hamburgare och åt nästan halva. Så nu vet jag vad han ska få nästa gång vi äter ute. 
 
 
 
 
Det blev mycket prat och skratt där på restaurangen och barnen fick var sina presenter, ett spel och ett pussel. 
Dessutom fick jag knäckebröd och marabou choklad och Adem fick smörgåsrån som han älskar. Det blåste en del just i våran riktning men det var definitivt inte kallt. Även om vi var lite mer påklädda än de flesta turisterna. 
Adem fick myror i brallorna, som vi brukar säga, och ville bara springa ut på vägen. Den är inte trafikerad men man måste såklart ha koll om någon bil kommer så det blev minst sagt ett träningspass för mig. 
Esma satt lugnt kvar hos våra vänner och verkade stortrivas med det. 
Vi gick till butiken där Kadir nu hade börjat jobba för dagen och Adem busade med en liten hund. 
“Vill ha” sa han, men nej det blir inga hundar eller husdjur hemma hos oss. Definitivt inte nu. 
 
Efter någon timme så ville jag åka hem och samtidigt sa jag till Kadir att jag måste klippa mig snart. Jag har inte hunnit med det sen Esma kom till världen och hon blir snart 5 månader. 
Då förslog Kadir att jag skulle göra det där och då. Så Esma fick lite mat och sedan satte jag mig i frisörstolen på Gyllene saxen brevid Marias butik. Jag har inte varit där på många år, sen Cem slutade och öppnade eget men jag är jättenöjd med klippet. 
Jag hoppade över både hårtvätt och i slutet tröttnade Esma så håret blåstes bara tort, eftersom de fick handblöta det lite, och sedan slängde jag upp det i en knut på huvudet.  
Jag behövde få hem två trötta barn och då kändes det inte som om styling var så viktigt. Men 4-5 centimeter klippte jag av från topparna iaf. Mer än vad jag tänkt, som vanligt men skönt att få bort det slitna. 
 
Så här blev resultatet. Ni kan se på bilderna längre upp att det blev en del som jag klippte bort. 
 
 
 
 
På kvällen åkte vi till barnens kusin Emine och Kadirs syster Ayşe. Hon som alltid lagar så otroligt god mat. 
Barnen lekte för fullt och jag hade det riktigt trevligt med Ayşe. Vi var inte hemma förens klockan 22 och då var vi proppmätta och Adem somnade på 2 sekunder. 
Det blev en väldigt lyckad dag.  
 
 
 
Vi har redan huggit in på knäckebrödet, smörgåsrånen och maraboun. Vem orkar vänta? 

1 kommentar

  1. Vad skönt att alla är bättre och allihopa kom iväg ut på en utflykt och träffa vänner och sen förstår jag suget efter allt på bilden. Det har man även om man har tillgång till det hela tiden. Hårt bröd är nog det jag saknar mest när jag är på semester det äter vi alla i familjen varje dag.
    Hälsningar Birgitta S

Kommentera