När lämningen på förskolan inte känns bra!

Idag kändes det inte alls bra att lämna Adem på förskolan. Han sa redan i helgen att han ville inte dit utan “imorgon förskolan”
Men idag ville han inte dit och han blev ledsen redan hemma. Han hade några sådana dagar förra terminen med och jag slutade därför att prata om förskolan, vi slutade att titta på bilder därifrån, sluta prata om vad han hade gjort där och pratade inte om heller om barnen när jag kände att han inte ville dit.
De dagar som han ville dit så pratade vi mycket om förskolan och han var energisk och hade mycket att berätta.
 
Som ni kanske minns så var han jätteglad de sista dagarna på förskolan förra terminen. Han sprang dit varje dag och var som bytt vilket alla tyckte var jättekul.
Klart att man vill lämna ett barn som är glad och klart att pedagogerna tycker det känns bättre och lättare att ta emot ett barn som är glad och inte gråter.
Men idag var alltså en dag då Adem grät och jag har tidigare funderat på om jag ska ha honom hemma dessa dagar. Men efter att ha pratat med olika, utbildade pedagoger i Sverige så har jag kommit fram till att det blir inte “bättre” för att ha jag har honom hemma. Om han inte verkligen vill eller för att han är sjuk.
Man kommer oftast inte undan de lite sämre dagarna ändå, de hör helt enkelt till.  
Han har kul på förskolan, är jätteglad när jag kommer, äter, sover och leker med alla barnen under dagen.
Det är väl bara något på morgonen som gör att han inte vill, att han blir ledsen och så fort han är i sin grupp och igång i leken så är allt bra igen.
 
Idag gjorde vi som alla andra dagar. Jag parkerade och tog ut Adem först från bilen. Esma sitter kvar i sin stol under tiden.  
Sedan pratar vi en stund, jag förklarar att jag kommer och hämtar honom om ett tag när han har lekt med sina kompisar. Som Daniel Tiger brukar säga “Vuxna kommer tillbaks”
Ibland brukar jag fråga om han vill klippa och klistra me de andra barnen eller om han ska gunga utomhus idag.
Jag berättar att jag älskar honom och sen kramas vi. Adem tycker om sin ryggsäck väldigt mycket och blir glad över att ha den på sig.
Han var lugn och glad efter att vi hade pratat på parkeringen så jag tog ut Esma och vi går till entren.
Hans fröken möter oss och Adem kramar henne men blir ändå ledsen. Det är klart att det känns men jag känner mig också otroligt lugn med att lämna honom där.
Hans pedagog är ny för i år men otroligt snäll, omtänksam och framför allt närvarande.
Adem blir aldrig hysteriskt ledsen eller skriker utan mer ledsen utan tårar många gånger. Idag var det med tårar och då blir det mycket jobbigare att lämna tycker jag.
När de går iväg till Adems klassrum så kollar jag och Esma på tvkamerorna på tvmontern som de har.
Där ser jag att Adem har fått ta på sig sina innetofflor och sätter sig med sina kompisar och börjar leka med dem andra barnen ganska snabbt. Han är med i gänget och han är med i leken.  
Det är svårt att se ansikten ordentligt på tvmontern men det ser ut som att han är glad.
Det är bara förberedelserna på morgonen, resan till förskolan och avlämningen som kan ibland vara jobbig för honom.
Och jag tror detta är ganska så vanligt framför allt på måndagar för många barn, och föräldrar.
Vi har det inte stressigt på morgonen, äter frukost även hemma i lugn och ro och försöker göra som vi alltid gör oavsett om det är vardag eller helgdag.
 
Men jag tror att imorgon, onsdag eller kanske fredag så kommer Adem vara energisk och vilja åka till förskolan snabbare än vanligt och det är väl så med alla oss människor
-Vissa dagar är och känns det bara bättre eller sämre än andra dagar helt enkelt.
 
 

2 kommentarer

  1. Hejsan! Linda heter jag. Behöver info om att leva i Turkiet väldugt snabbt. Finns det möjlighet att få ställa frågor till dig privat? Skulle vara ovärderligt. Tack på förhand!

Kommentera