Jag trodde jag var allergisk.

När jag var liten så hade vi en katt hemma som hette Maja.
Hon kom till oss när jag var ungefär 7 år.
Vi vet inte vart hon kom ifrån men jag minns hur ledsen jag blev när mamma satte upp en “upphittad katt”-lapp i vår lokala matbutik.
Chansen att någon skulle känna igen Maja och vilja ha henne tillbaka fanns ju faktiskt.
Men ingen hörde av sig och tillslut var hon vår och bodde hos oss.
Hon var ingen kattunge när hon kom till oss utan mer mellan 1-3 år kanske.

Hon var ganska speciell katt. Inte alltid supermysig och go utan mer hård och tuff.
Det är klart att hon ville bli klappad och mysa också.
Men hon var bestämd och vi skojade alltid om att alla hankatter i området var rädda för henne.

katt-allergisk

Allergisk mot djur.

När jag var liten så var jag allergisk mot både olika djur och även hö, halm, gräs osv.
Med Maja gick det bra men när jag var hemma hos några av mina vänner som hade katt så kände jag av allergin ibland.
Det kliade i näsan, i ögonen och i halsen. Typiska symptom som man får.
På den tiden hade man inte google, internet eller något sånt nära tillhands så jag trodde själv i många år att allergin kom från kattens päls.
Men i själva verket så är det bland annat kattens saliv som utsöndrar det som man kan känna av som allergi.
Och när katten slickar sig ren så hamnar salivet automatiskt i pälsen.
Jag hade vänner som hade katter där jag inte kände någon allergi också.

Sen Maja somnade in hemma hos oss efter att vi hade haft henne i 10 år så har jag varit extremt reserverad för katter.
Jag har aldrig känt mig som en kattmänniska och även om jag sett många katter och kattungar som man vill kela med så har jag alltid tänkte att jag kommer bli så allergisk.
Jag har knappt klappat en katt på över 15 år.

När vi sedan fick Adem och han började växa upp så har han tjatat om att han vill ha en katt.
Det blev inte mindre tjat när Esma sedan växte upp och satte igång att prata om katter.
Men jag har varit bestämd och sagt att det blir ingen katt hos oss, någonsin, eftersom jag aldrig skulle klara av det pga. allergi.
Och jag känner inte att jag ska medicinera mig varje dag, eller vecka, för att vi ska ha ett husdjur.
Vi hade en fisk som vi oväntat fick från Adems förskola när han slutade förra året.
Den levde fram till februari då han plötsligt en dag var död tyvärr.
Men katt skulle vi inte ha. För jag klarar inte av allergin som jag kommer få.

Sedan träffade jag på en katt.

För ett tag sedan var vi hemma hos Kadirs syster som nyligen skaffat katt. Jag förvarnade innan om att vi kanske behöver åka hem ifall jag blir dålig.
Men kvällen gick och tillslut var det jag som satt jag klappade och kelade med deras katt i flera timmar.
Det var precis där och då som jag insåg att vi kommer nog behöva fundera över det här med att skaffa katt.
Det kanske inte är en sådan dum idé ändå.

Fortsättningen följer…

1 kommentar

  1. Hej! Det där med allergi är en lurig sak. Har en vännina som är allergisk mot en del hundar likaså katter. Sen kan det gå hur bra som helst med vissa. Det är mysigt med en hund eller katt. Men man blir väldigt låst . Vi har haft hund o det var ett otroligt sällskap . Men efter sista vovven som gick bort för ca 3 år sen han blev 14 år . Sa jag aldrig mer orkar inte med det tråkiga när det tar slut. Nu har vi i ca 2 år haft en hund på lite hundvakt när husse reser bort eller inte kan jobba hemifrån. Perfekt visst fäster man sig men det blir inte riktigt på samma sätt. Tror jag ?

    Kram o tvätta händerna !

Kommentera