Att leva i nuet!

När jag började blogga så var det i samma veva som Kenza, Isabella Löwengrip (Blondinbella), Alexandra Nilsson (Kissie) , Paulina Danielsson (Paow) , Foki m.fl. blev de största och mest omlästa bloggarna.
Ni som läste bloggar på den tiden, mellan 2006-2010 framför allt kanske också minns att det uppdaterades flitigt under en dag, gärna varje dag.
Om man inte uppdaterade så tappade man snabbt läsare och engagemang.
Det var tiden innan Instagram fanns och allt skulle inte gå lika snabbt som det gör idag. Men det skulle ändå vara mycket inlägg under en och samma dag.

Ett inlägg kunde ex handla om hur man startar sin morgon och vad man skulle äta till frukost, sedan skrev man att man hade ätit frukost och skulle kanske städa sitt rum/träffa en kompis. Sedan skrev man om hur just städningen hade gått (Gärna före och efter bilder) eller hur träffen med kompisen var.
Nästa inlägg skrev man att man skulle äta middag med sin familj och kanske se en film. Avslutningsvis berättade man hur maten och filmen var.

Idag låter ju detta jätteknäppt. För efter denna typ av inlägg så började bloggare skriva längre inlägg om hur hela dagen hade varit.
Istället för 4-7 inlägg på en dag så kunde man göra ett längre inlägg där man förklarade allt i ett.

I samband med att instagram kom så började allt gå snabbare. En bild och en text som snabbt publicerade. Tyvärr så försvann lite av berättandet om ex. hur en dag var, hur en semester hade varit osv.
Och allt pressades ihop till en eller flera bilder istället.
Detta ändrades dock för några år sedan när instastory startade och man kan idag göra en storytelling, där man berättar om sin dag/resa eller annat i form av bild och videoformat. Med små texter till.
Dagsboksuppdateringarna som man en gång hade på bloggen har gått över till andra plattformer som är snabbare och lättare att uppdatera.
Och kanske inte lika personliga som en blogg var i början av 2010-talet

När jag har skrivit min blogg så har jag i nästan alla år varit väldigt noga med att få ut information till er läsare i “rätt tid”
Är det ex. en högtid i Turkiet så ville jag lägga ut ett inlägg om detta innan dagen är kommen. Helst dagen innan.
Fyller Adem år så ville jag berätta om hans födelsedag redan samma kväll eller dagen efter.
Jag har prioriterat bloggen extremt mycket, dels för att jag själv har gillat det jättemycket. Men också för att jag vet att ni alltid har uppskattat det.
Tyvärr har jag suttit många, många kvällar (ibland långt efter midnatt) och bloggat för att jag känt att jag “måste” få upp ett inlägg.
Sömn, återhämtning och ibland även min egna hälsa har inte alltid kommit i första hand många gånger.
Ingenting jag ångrar idag egentligen. Jag mår otroligt bra och har ingen problem med sömn.
Men hade jag gjort om min bloggresa så hade jag nog inte tagit det lika seriöst och sagt åt mig själv att det är okej om ett inlägg inte kommer upp “i tid”

Ingen av er har klagat på min uppdatering. Ibland när jag inte har uppdaterat på några dagar så har jag såklart fått frågan vart jag har tagit vägen och om allt är bra.
Och många skriver till mig om att de saknar mina blogguppdateringar som har uteblivit det senaste året.
Men ingen har någonsin varit arg för att jag inte skrivit om hur vår julafton var, när det är juldagen och ett dygn senare.
Eller har ifrågasatt varför jag inte berättar att vi har sommarlov eller bayram firande.

Det är enbart jag själv som satt pressen på mig själv många gånger att jag “måste uppdatera” eftersom det uppskattas.
Men som ni märkt i år, och även de senaste två åren så gör jag inte mycket uppdateringar i nutid eller samma dag som något har hänt. Ex. en födelsedag eller resa till Sverige.

Jag har bestämt mig för att jag inte behöver berätta, visa eller uppdatera saker som sker i mitt och vårat liv. Varken nu eller förr eller senare.
Det betyder inte att vi inte firar födelsedagar, har mysiga middagar, leker utomhus eller går på restaurang en söndagskväll.
Och det känns bra för mig. Jag förstår att människor, ni läsare vill att jag skriver. Men efter detta år så har jag kommit fram till en sak.
Att blogga är jätteroligt många gånger. Men jag mår så himla bra av att leva här och nu.
Inte tänka framåt och oroa mig eller planera för framtiden.
Och inte heller berätta i detalj vad vi har gjort, sett eller upplevt.

10 kommentarer

  1. Hela denna värld är rätt intressant, vad är det som gör att man fastnar för någon på nätet? Man känner ju inte personen men ändå. Jag var riktigt svensk och vågade inte hälsa på er när ni hade er affär längs stranden för flera årsen, Du skriver när du vill och om vad du vill. Ingen människa skriver helt naket om sig själv, antar jag. Håller med tidigare skrivare, man ser dig och Azlan på instagram. Man skall lyssna på sig själv först och främst. Hoppas att ni har bra väder, här i Göteborg kör vi regn och blåst.

    1. Tack ❤ Det var inte vår affär, utan min svägerska men jag förstår vad du menar. Man vet aldrig vad man ska säga till en person som man egentligen inte känner men samtidigt vet så mycket om 😄 Jag blir alltid glad när någon kommer fram och vill prata. Regn och mulet här hos oss också idag. Snart dags att tända brasan tror jag 😊💕

  2. Hej!
    Uppskattar din blogg o förväntar mig inte att du skall skriva varje dag. Det förstår jag du har 2 barn o familj att ta hand om o umgås med. Det bästa med din blogg är att du beskriver vardagliga rutiner o helger mm i Turkiet. Jag minns själv när man följe bloggar från första frukosten med bild på den skivade tomaten. Men då var det så nytt o annorlunda .
    Må så gott o blogga när du känner för det.
    Kram !

Kommentera